Den dyra nyliberalismen

Den nyliberala agendan har kännetecknat förd politik oavsett politisk färg i snart sagt hela världen sedan 1980-talet. I tredje världen har den påtvingats från IMF och Världsbanken.

I dess spår har avreglering, privatisering och förskjutning av makten från det gemensamma till företagsvärlden skett. Den relativa balans som fanns under guldåren efter kriget och fram till 1970-talet är idag ett minne blott.

Efter ett antal kriser världens över , Latinamerika, Asien, Ryssland och IT-krasch kulminerade tron på den självregerande marknaden i samband med finanskrisen 2008 och efterföljande skuldkriser.  Privatiseringar är bara en komponent, om än viktig, i det totala globala ekonomiska spelet för att stärka kapitalets roll på bekostnad av demokratin. Socialdemokrater i Europa har inte lyckats formulera en alternativ politik till detta. Idag råder en stor förvirring såväl inom S som inom borgerliga ledare i Väst om vad som borde komma istället.  Nyliberalismen har nått väg ände – men alternativen saknas.

S måste,  utifrån sin värdegrund borde vara kapabla att formulera en alternativ politik för att vara relevanta. Men uppförsbacken år stor. S var under 1990-talet pådrivande i privatiseringsracet. Det innebär att många idag framträdande personer inom S har svårt att utan prestigeförlust ompröva sin tidigare position. Därför blir S synnerligen otydliga med var man står i privatiseringsfrågan. En rimlig position borde vara att lyfta fram kooperationens möjligheter som alternativ till stora riskkapital.

Det mest uppseendeväckande är att Sverige, i Europeisk jämförelse, i många hänseenden gått i spetsen för privatiseringsromanriken som Anne-Marie Lindgren skriver på arbetarrörelsens tankesmedja:

http://a-smedjan.se/?p=2083

Var Stefan Löfven och hans närmaste team kommer att landa är idag oklart. Men enligt Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/loefven-vill-ha-vinst-i-varden-2356, kommer de inte att göra några dramatiska förändringar mot dagens linje.

Stefan Löfven och S har två stora utmaningar att tackla.

Stefan Löfvens ser  säkert som sin huvuduppgift att vinna val 2014  För att vara regeringsdugliga måste S enas och sträva åt samma håll. I frågan om privatiseringar kommer man säkert hitta en kompromiss som kan uppfattas som ganska OK inom partiet. Lena Sommestad med fleras tydliga avståndstagande mot vinst i välfärden kommer att jämkas ihop med stora grupper inom partiet som gärna ser privata utförare utöver kooperation och idébunden verksamhet.  Löfvens styrka – med sin fackliga bakgrund – är att  förhandla fram just kompromisslösningar.

För att vara regeringsdugliga, kan inte S ha näringslivet emot sig. Då blir en S-regering fullständigt handlingsförlamad. Därför måste Löfven balansera på slak lina och hitta en gyllene medelväg, mellan näringsliv, fack och samhälle. Näringslivets syn på privata företag inom den gemensamma sektorn att att åstadkomma en bättre kontrollapparat. De ser det som en teknisk fråga.

Det besvärliga med den tekniska lösningen är att det kommer att vara mycket svårt och kostsamt att skapa avtal som är så distinkta att de verkligen går att följa upp på ett effektivt sätt.Ju mer komplexa avtalen är med 100 tals parametrar, desto dyrare kommer det bli att följa upp efterlevnaden.

Ju mer kraft samhället, kommun och landsting, läger ner på avtalsskrivning, regelverk och uppföljning, desto mer kraft kommer de vinstdrivande företagen  – som är specialister på att hitta kryphål –  lägga ner för att gå runt problemen. Effekten kommer bli dyr för skattebetalarna som får betala upprustning av kontrollapparaten på båda sidor om förhandlingsbordet, med fler jurister som avtalstolkare  från båda parter. Pengar för kontrollapparaten skulle annars kunna satsas på fler lärare, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Det paradoxala är att detta system – att låta marknaden göra jobbet – som skulle skapa billigare och bättre vård skola och omsorg,  istället blir mer kostsamt för skattebetalarna. Om det har skapats bättre kvalité borde naturligtvis utvärderas. SNS-rapporten och välfärden refererades i DN:

http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten

en här frågan duckar S- och näringslivet för idag.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s