”Vi har väldigt olika syn på vad EU ska bidra med”

Det säger Stefan Löfven i en intervju som Eric Sundström gör för Dagens Arena:

Europas socialdemokratiska partier är splittrade inför vad EU ska bidra med. Den europeiska socialdemokratin måste nu ta ett steg tillbaka. Det säger Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i en intervju med Dagens Arena.

Läs vidare:

http://www.dagensarena.se/innehall/intervju/vi-har-valdigt-olika-syn-pa-vad-eu-ska-bidra-med/#comment-37204

I artikeln får Stefan Löfven frågan:

”Men om SPD driver på samtidigt som eurokrisen blir allt djupare, är det inte en skyldighet för S att stödja SPD och försöka hitta en konkret lösning?
– Om det är rätt lösningar. Visst, jag känner mig lockad av en Tobinskatt. Men om vi gör det i euroområdet så drabbas visserligen inte vi i Stockholm, men kapitalhanteringen flyttar till London. Och om vi sedan inför skatten i EU-området, då flyttar handeln från London till New York.”

Hur menar Stefan Löfven?

Stefan Löfven är medveten om globaliseringslogiken, men säger ändå att han är lockad av en Tobinskatt. Hur går det ihop?

Precis som Stefan Löfven säger så kommer den finansiella handeln flytta från London till New York om Tobinskatten skulle införas i hela EU-området.

Men även Stockholmshandeln skulle flytta till New York och andra platser utanför EU-området. Det här skulle innebära mycket negativa konsekvenser eftersom finanssektorn är en mycket stark motor för hela Storstockholmsområdet.

Vad är det då för lockande med Tobinskatten? .

För att Tobinskatten ska fungera måste den genomföras globalt. Annars får den enbart negativa konsekvenser för de som inför den. Det är väl det också Stefan Löfven säger på ett lite mer kryptiskt sätt. Eller hur tolkar du du Eric Sundström Löfvens budskap?

Ha en skön Midsommar alla som läser detta.

Vinst i välfärd -SvD:s läsekrets

 

Ska vård, omsorg och skolor få drivas i vinstsyfte?

Ja, utan begränsningar 20%
Ja, men bara på vissa villkor 34%
Nej 45%

Totalt har 10979 personer röstat

Röstningen startade torsdag 31 maj 2012, 19:04

Omröstningen ger en bild av vad läsarna på SvD.se tycker just nu. Resultatet är inte statistiskt säkerställt.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolan-bor-inte-ses-som-en-marknad_7273715.svd

 

Så vill Kjell-Olof Feldt blåsa liv i S

” Det säger S-nestorn Kjell-Olof Feldt, som är bedrövad över tillståndet i sitt parti.

Håkan Juholt äntrar den extra partikongressen till toner av Arbetets söner och möts av jubel när han stiger upp på scenen. Publiken är upphetsad och viftar med plastskyltar med bilder av den nye ledarens mustasch och slagordet ”Nystart”.”

Läs vidare:

http://di.se/Default.aspx?rlt=7&pid=264703__ArticlePageProvider&epslanguage=sv&referrer=http%3A%2F%2Fby158w.bay158.mail.live.com%2Fmail%2FInboxLight.aspx%3Ffltid%3D5%26n%3D825173122

 

M stoppar Forum Syd – för ”extremt” och ”marxistiskt”

”GRANSKNING. Moderaterna stoppar Forum Syd från att delta i Svenska FAO-kommittén – trots att Centerpartiet har bjudit in dem. I ett möte på statsrådsberedningen har Moderaterna sagt att Forum Syd är för ”extremt” och ”marxistiskt”.

Läs vidare:

http://www.dagensarena.se/innehall/reportage/m-stoppar-forum-syd-for-extremt-och-marxistiskt/

 

Låt Rio inspirera!

”I spåren av finans- och eurokrisen står inte de gröna frågorna särskilt högt på beslutsfattarnas dagordning. Ändå är det just sambandet mellan miljö, ekonomi och demokrati som ter sig alltmer akut att inse – för jordens och allas vår överlevnads skull.

I morgon börjar FN:s stora miljömöte i Rio. Det är 20 år sen sist. Riomötet 1992 blev en avgörande milstolpe i det globala miljöengagemanget bland politiker, företag och folkrörelser.”

Det skriver Helle Klein i Dagens Arena tisdagen den 19 juni 2012.

Läs vidare:

http://www.dagensarena.se/ledare/lat-rio-inspirera/

Det har tyvärr gått sådär för mänskligheten hittills att hitta samordnande lösningar för att rädda miljön och klimatet.Johan Rockström och Klas Eklund som båda sitter med i regeringens  framtidskommission skriver i DN:

http://www.dn.se/debatt/varlden-har-backat-fran-ambitionerna-for-40-ar-sen

 

Är kapitalismen i kris?

”En videoupptagning från IVA-seminariet Är kapitalismen i kris? anordnat av IVAs avdelning IX – Ekonomi.

Medverkade gjorde Björn Wahlroos, styrelseordförande Nordea, Sampo och UPM-Kymmene, utländsk ledamot av IVA, Klas Eklund, seniorekonom SEB, medlem i regeringens Framtidskommission samt Peter Wolodarski, politisk redaktör Dagens Nyheter. Moderator var Gabriel Urwitz, ordförande IVAs avdelning IX – Ekonomi.”

Se vidare:

Björn Wahlroos = Reglering är farlig. Globala klyftorna har minskat.

Klas Eklund = Ansvarsfulla företag.

Peter Wolodarski = Hybris.

http://www.iva.se/IVA-seminarier/Ar-kapitalismen-i-kris/

Skilda uppfattningar om kapitalismens effekter

”Globalt sett minskar antalet extremt fattiga. I vissa länder, som USA och Sverige ökar inkomstklyftorna.
Hur kommer sig detta? Är det avregleringar och marknadsekonomi som ligger bakom?
Är kapitalismen rent av i kris?IVAs avdelning för ekonomi arrangerade, i slutet av april, debatt med detta tema.
Här nedan något lite av vad de tre debattörerna sa.”

http://www.iva.se/IVA-Aktuellt/IVA-aktuellt-artiklar/Skilda-uppfattningar-om-kapitalismens-effekter/

 

 

AIK , Djurgården och Hammarby

  • När vi diskuterar hur välfärden ska organiseras blir debatten lätt polariserad där två uppfattningar står mot varandra.Den ena uppfattningen menar att valfrihet är bra för alla de som behöver välfärdstjänster. Valfriheten ökar även kvalitén eftersom de sämsta leverantörerna slås ut och enbart de bästa aktörerna kommer i längden att klara konkurrensen. Det sker en självsanering som gynnar såväl ägarna, skattebetalarna, som alla aktörer i välfärdssektorn. För att valfriheten ska öka måste vi tillåta vinstdrivande företag. Utan ett avkastningsincitament kommer inte verksamheterna att vidareutvecklas.

    Den andra uppfattningen menar att vi ska återgå till en den gamla monopolmodellen från 1980-talet. Det blev inte som vi tänkt oss. Istället för valfrihet har vi fått några stora internationella aktörer som alltmer dominerar välfärdssektorns marknader. Riskkapitalbolag som hittar diverse sätt att kringgå svensk skattelagstiftning och placerar sig i skatteparadis brandskattar den svenska välfärden. Det är dags att backa tillbaka.

    Om vi polariserar frågan på det här viset får debatten en prägel av en fotbollsmatch där AIK och Djurgården står mot varandra. Vi gör det enkelt för oss. Vi håller på det ena eller andra laget och behöver inte sätta oss in i den andra ståndpunkten. Vi behöver heller inte lägga ner något krut på frågan och skaffa oss de nödvändiga kunskaperna för att kunna argumentera för en samlad S uppfattning. För att skaffa oss en mer nyanserad ståndpunkt krävs såväl tids som intresse och kunskaper. Men det finns andra viktigare frågor att ta upp vår dyrbara tid med. Låt oss tala om dem istället. Det är en förståelig reaktion. Men den kommer inte att tjäna vår sak.

    Eftersom det finns både AIK:are och Djurgårdare inom rörelsen blir slutsatsen lätt det här är ingen fråga som S bör driva i valrörelsen. Om vi väljer att hålla på AIK förlorar vi Djurgårdare och tvärtom. Men det här resonemanget håller inte. Dels finns det fler lag än bara AIK och Djurgården. Dels kommer väljarna vilja ha svar på var S står i frågan. Då kan vi inte varannan gång hålla på Djurgården och varannan gång på AIK. S kommer att framstå som fullständigt förvirrade. Det går inte att sopa frågan under mattan. Den kommer att dyka upp gång på gång oavsett vad vi vill eller inte. Den här frågan kommer med all säkerhet att fortsätta ha stort medialt intresse.

    LO har klart tagit ställning i frågan. Ska LO:s valarbetare ha en helt annan agenda än S? Ska LO hålla på Djurgården och S varannan gång på Djurgården och varannan på AIK kommer vårt agerande att framstå som än mer obegripligt.

    Som tur är finns det fler lag att hålla på. Vi kan kalla det här laget Hammarby. Där har vi Södersossar gemensamt tagit levererat en skrivelse som säger att:

    ” Vi menar att icke-vinstdrivande aktörerna som personal- och brukarkooperativ,
    stiftelser och ideella föreningar bör få en större roll i den privat utförda välfärden.
    Det bidrar till större reell valfrihet och mångfald. Den möjlighet att skapa företag
    med begränsat vinstuttag som lagen ger bör utnyttjas i välfärdssektorn. ”

    Här har vi en bra gemensam plattform att stå på. Här borde också våra gemensamma ansträngningar fokusera. Med den här linjen skulle vi kunna förena många olika ståndpunkter inom S. LO skulle säkert känna stor sympati för denna ståndpunkt. Hammarby go!

    De människor, som jag själv, som inte hyser några som helt varma känslor för statsmonopol kan instämma i samma hejarramsa. Go Hammarby Go! Jag tycker att det är utmärkt att lekparken Skånegläntan drivs av UÖ. Det finns en hel mängd ideellt drivna verksamheter som drivs med människor med entusiasm och engagemang, som motbevisar tesen att det med nödvändighet måste finnas ett starkt avkastningsmål för driva verksamhet. Det här håller även Urban Bäckström och Svenskt näringsliv med om. Sedan drar han av naturliga skäl inte slutsatsen av det han säger. Hans roll är att stödja sina klienter: Carema, Attendo, Kosmo, Kunskapsskolan, John Bauer med flera.

    Människor som vill ha verklig valfrihet och större inflytande för de som arbetar i verksamheten och som dessutom ger kunderna en mängd möjliga val kommer att instämma: Go Hammarby GO!

    Men för att vi ska kunna driva Hammarbylinjen i valrörelsen måste vi skaffa oss mer kunskaper. Varför klarar den ideella sektorn sig allt sämre i konkurrensen med de stora internationellt drivna riskkapitalbolagen? Varför går utvecklingen istället i riktning mot privata oligopol?

    Varför har de ideella organisationerna så svårt att klara offertrundor, trots att de uppenbarligen bedriver en mycket uppskattad verksamhet? Hur ska vi hjälpa till att ändra på spelplanen så att de ideella organisationerna får en mer framträdande roll?

    Istället för att säga NEJ till vinst i välfärden borde vi fokusera på att säga JA till Hamamrby och lägga krutet på att hitta en samlad politik för detta.

    Inom Södersossarna finns det massor av samlad kunskap inom hur välfärden drivs idag. Istället för att sopa frågan under mattan eller okritiskt hålla på AIK eller Djurgården kunde vi med samlad kraft utveckla Hammarbymodellen.

    Åke har inbjudit till en förutsättningslöst samtal om ”vinsten i välfärden”.

    Jag hoppas på att så många som möjligt har möjlighet att närvara. Den här frågan är alldeles för viktig för att sorteras bort. Då gör vi partiet en björntjänst. Utan att förbättra våra kunskaper i frågan kommer vi i valrörelsen framstå som helt obegripliga.

    Det är lätt att se vilka öppningar det ger för Per Schlingmann och M. Fredrik Reinfeldt kommer naturligtvis spela på denna fråga på skickligt sett. Se så splittrade de är. Är sådant parti verkligen regeringsdugligt?

  • Jag helt instämmer med de personer som säger att det finns bara en sak som är sämre än statliga monopol och det är privata monopol.Jag är för valfrihet och konkurrens. Det är varken önskvärt eller möjligt att backa tillbaka till 1980-talet monopol. Det är därför som jag reagerar när välfärdssektorn alltmer håller på att oligopoliseras. Den här utvecklingen vill jag vara med och skapa alternativa lösningar till som Hammarbymodellen. Vi ska bejaka Hammarbymodellen INTE lägga vårt fokus på att säga Nej till vinster i välfärden. Här tror jag att det skulle gå att uppnå konsensus.

    Like

Näringslivet, filantropi och en internationell jämförelse

Näringslivet går numer in på ett aktivt sätt och stöttar olika samhällsfunktioner. Det är en i grunden mycket bra tendens som jag hyser full respekt för. Jag vet att Swedbank i allt högre grad på olika sätt tar ett samhällsansvar för ungdomsarbetslösheten. Näringslivet har såväl ekonomiska resurser som ”know how” som kan vara mycket positivt för övriga delar av samhället.

Jag har tillbringat dagen med att umgås och samtala med min mamma och syster. Hon, min syster är på besök i Sverige. I Toronto, Kanada ägnar hon hela sitt liv till filantropisk verksamhet i kyrkan och i SVEA. http://www.swea.org/ Hon och alla andra som ideellt engagerar sig i frågor för att skapa en bättre värld hyser jag mycket stor respekt för. Det behövs människor som har möjligheter att ägna sitt liv åt frågor de verkligen brinner för. Ett ideellt engagemang skapar också ett starkare fundament för civilsamhället. Alla vi som är politiskt aktiva utan att tjäna en krona på vårt engagemang vet också hur nödvändigt ett ideellt arbete är för att bevara och förstärka civilsamhället.

Det finns dock ett stort problem, som ideella organisationer uppmärksammat under de senaste åren. Som ideell organisation vill man vara ett KOMPLEMENT till den ordinarie välfärden, inte istället för. Om de ordinarie samhällsfunktionerna rustas ner i takt med att de ideella krafterna träder in på banan, skapas en riskabel situation för samhällets stabilitet. Vad händer då den dagen när de frivilliga krafterna börjar sina. Hur ska verksamheten i de funktioner, som är nödvändiga för att hålla ihop ett samhälle, då klara sig?

För oss som vill behålla ett väl fungerande samhälle, gäller det att vara stöttande till alla ideella inslag som leder mot en bättre värld, men samtidigt vara vaksam på att utvecklingen inte glider över till att samhället nedrustas och inte längre håller ihop utan de ideella inslagen.

I USA och Kanada har denna utveckling gått mycket längre än i Sverige och politiker är ofta helt beroende av sponsorer från näringsliv och arbetskraft från de ideella organisationerna för att klara olika för samhället viktiga funktioner.

Politikens roll blir i allt högre grad att hitta finansiärer och frivilligarbetare för olika behjärtansvärda projekt.

Vad tar den skandinaviska modellen vägen i denna nya sköna anglosaxiska värld?

Var tar Socialdemokraterna vägen i ett sådant samhälle?

23 år efter Berlinmurens fall hyllar östtyskarna fortfarande Karl Marx, rapporterar Reuters

Det läser vi i Dagens Industri. Artikeln konstaterar:

Många tror som idag att investeringar är enda vägen ur den ekonomiska kris som Europa befinner sig i. Det hjälper inte att enbart svälta sig ur krisen. Många ställer idag hoppet på att François Hollande i Frankrike ska visa vägen. Även Peter Wolodarski (DN) är numer inne på samma tankebanor.

 

Den kloke Leif Pagrotsky såg dock på Södergården stora svårigheter med investeringsvägen, hur behjärtansvärd den än är. Vad ska pengarna till investeringar komma ifrån? Vem är villig att ställa riskvilligt kapital till förfogande i Grekland, Spanien, Portugal eller Italien?

 

Tyskland investerar hellre sina pengar i Tyskland och vi i Sverige vill nog också hellre investera våra pengar i att bygga vägar, broar, järnvägar, upprusta hyresfastigheter och att bygga ut äldreomsorgen m.m. i Sverige, än att bistå de krisdrabbade länderna. Här ligger dilemmat.

 

Angela Merkel har mycket svårt att få med sig tyskar att vilja solidariskt ställa upp för de krisdrabbade länderna. Hur skulle svenskar ställa sig till att solidariskt dela med oss, låna upp pengar på den internationella marknaden och investera i Sydeuropa? Med den goda ekonomi som nationalstaten Sverige har får vi mycket fördelaktiga lån på den internationella marknaden. Men är det möjligt att få med väljarna på en sådan solidaritetshandling?

 

23 år efter Berlinmurens fall hyllar östtyskarna fortfarande Karl Marx, rapporterar Reuters.

”I staden Chemnitz, belägen i det som utgjorde DDR, har en tredjedel av banken Sparkasses kunder begärt att få den gamla kommunisten Karl Marx på sina kreditkort.

”Vi har till och med fått frågor från kunder i västra Tyskland som undrar om de kan öppna ett lokalt konto hos oss för att få ett kreditkort med Marx”, säger Sparkasses talesman Roger Wirtz till Reuters.

Kreditkorten är utformade så att Karl Marx bistert stirrar på Mastercards logotype, skriver Reuters.

Marxismens upphovsman är van att pryda pengar. Under DDR-tiden betalade invånarna med 100-markssedlar märkta med filosofens ansikte.

Chemnitz hette före murens fall 1989 just Karl-Marx Stadt och fortfarande står en gigantisk staty av filosofen i stadens mitt. Vid en folkomröstning i början av 1990-talet röstade 76 procent röstade för att byta tillbaka till det gamla namnet Chemnitz.

De senaste åren har en våg av DDR-nostalgi svept över delar av Tyskland. En enkätundersökning från 2008 visade att 52 procent av östtyskarna tyckte att en marknadsekonomi är ”olämplig” och 43 procent sa att de vill ha tillbaka kommunismen. ”

Detta händer i Tyskland, det land som varit extra gynnat av den ekonomiska utvecklingen de senaste 10 åren. Hur ska vi tolka det?