Hur ska vi vända utvecklingen – Retorik och praktik

Det är uppenbart att Sverige har blivit mer ojämlikhet. Det är en utveckling som har fortgått  sedan

 

Olof Palme var en lysande retoriker. Men han var mest intresserad av utrikespolitiken. Det kostar ju inte så mycket att visa solidaritet med människor från världens alla hörn. Hans minne lever fortfarande kvar i tredje världen enligt Jens Orback på Palmecentret. Men hans engagemang innebar inte krav på att vi skulle ge exempelvis 10 % av vår BNP till de fattiga i världen. Då hade han fått bekymmer med Gunnar Sträng och Kjell Olof Feldt. Hur ska det finansieras? Att visa retorisk glöd på inrikespolitiken är en riskabel egenskap om man inte kan leva upp till de förväntningar som man skapar.

Håkan Juholt var en duktig retoriker och sa saker som många människor ville höra inom S. Många utsatta människor utanför S fick också ett hopp om att S äntligen skulle bli riktiga socialdemokrater igen.

Efter Håkans installationstal råkade jag höra en kommentar av Kjell Olof Feldt: Nu har Håkan redan lovat reformer för ett antal miljarder. Undrar hur han tänker finansiera det?

Håkan fortsatte att tala om barnfattigdomen. Men barnfattigdomen ökar ju för att klyftorna i samhället ökar. Det är ju barnens föräldrar som får det allt mer knapert. De som har goda inkomster och äger kapital har fått väsentligt bättre under den senaste 20 åren, medan en allt större grupp hamnar på samhällets skuggsida. Hur tänkte Håkan ändra på det?

Så kom skuggbudgeten i höstas. Det visade sig att några återställare på jobbskatteavdragen var det inte frågan om. Någon måste bära kostnaderna för jobbskatteavdragen. Vilka är de? Jo det är naturligtvis alla som i denna facebookgrupp vittnar om försämringar och en känsla av vanmakt. Det är den gruppen som fått betala för att en alltmer välmående över – och medelklass fått det bättre. Hur tänkte Håkan få bukt med barnfattigdomen och de ökade klyftorna i samhället utan att ha mer pengar att röra sig med? Svaret blev att använda pengarna smartare.

Om någon vecka kommer Leif Pagrotskys skatteutredning. Redan innan förslaget presenteras har han sagt att vi inte ska göra några människor sömnlösa. Vi tänker inte återställa jobbskatteavdragen. De människor Leif talar om är den välmående grupp som tjänat mest på jobbskatteavdragen. Men hur tänker sig Leif att de mest utsatta människorna som idag ligger sömnlösa ska få tillbaka sin goda nattsömn? Det ska bli intressant att se hur Leif tänker sig få några pengar över till jämlikhetsreformer?

Det är det här som är skillnaden mellan retorik och praktik. För att S ska framstå som trovärdiga måste retorik och praktik gå hand i hand. Människor kan ju inte leva på retorik, hur välformulerad den än är. Nu har Håkan/Tommy ersatts av Stefan/Magdalena.

De har inte utmärkt sig som några retoriska vidunder. Men båda är mycket noga att inte ge en massa löften som de senare inte kan hållas. Därför uppfattas de som försiktiga men också mer trovärdiga än Håkan Juholt. Båda har gjort klart att det är näringspolitik, utbildning och FoU som kommer att vara motorn i den nya socialdemokratin. Utan ett väl fungerande näringsliv har vi inte råd med någon välfärd. Det är den enkla sanningen. Jag tror att det är få som vill argumentera mot det. Det är jobben och näringslivet som står i fokus. Resultatet av denna inriktning är att Stefan/Magdalena har höjts till skyarna i näringsliv och i affärstidningarna.

Däremot kritiserar näringslivet alliansen och menar att de är passiva. Även i borgerlig press läser vi att alliansen är passiv och vet inte vad de ska göra. Socialdemokrater som under flera år framställt som bakåtsträvande och ur tiden, framställs nu som en synnerligen progressiv kraft i borgerliga media och av näringslivet. Krisen inom S som varit favoritämnet in DN, SvD och affärstidningar, har nu istället vänt till att det är alliansen som har problemen.

Vanja Lundby Wedin sa att innan hon avgick som LO ordförande att Sverige under alliansens tid utvecklats till ett 2/3-dels samhälle. Det hon inte sa var att den här utvecklingen började långt tidigare än 2006. En tredjedel av Sveriges befolkning får det allt mer bekymmersamt att få ekonomin och livet att fungera. Men när 2/3-delar av Sveriges befolkning lever ekonomiskt välmående och är nöjda och belåtna: Hur ska vi då få någon politisk förändring?

Det är med all säkerhet det som Stefan/Magdalena med flera funderar på idag. Det är även det som Gustav Fridolin, Åsa Romson och Jonas Sjöstedt grunnar på. Hur ska detta gäng göra en inbrytning i den välmående 2/3-delarna av Sveriges befolkning som idag i hög grad röstar borgerligt? Det hjälper ju inte att få med den !/3 del som har det sämst ställt. Det är en fråga som även vi kan grunna på.Om vi tycker att nu räcker det:. Hur ska vi få en majoritet av Sveriges befolkning att också tycka att nu räcker det? Hur ska vi få åtminstone några människor som tycker att jobbskatteavdraget var den bästa politiska reformen någonsin att tycka att nu räcker det?  En hel del av de som röstat borgerligt måste på något sätt ändra uppfattning. Hur ska vi göra då? Vi når dem troligen inte i denna facebookgrupp. Når vi denna grupp genom att gå ut och skälla på alliansen?  Når vi dem genom att säga att alliansen ska avgå?

Risken är att skälla på alliansen kan bli rent kontraproduktivt. De som röstat borgerligt blir bara än mer övertygade om att det är viktigt att hålla distans till alla gnällspikar och negativister. Varför gör ni ingenting åt er situation istället för att bara gnälla?

Vilken politik ska leda fram till att vi slipper 4 år till av alliansstyre i Sverige?

Det skulle vara intressant  höra vad ni tycket att man kan göra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s