Från välfärd till välgörenhet

Hämtat från Open Group : Allas rätt till acceptabel trygghet.
Om gruppen:
  • Vill du se vettiga alternativ till dagens sk. Jobb och Utvecklings Garanti som är ungefär som forna livegenskapen där du ställs utan all arbetsmarknadsrätt som en vanlig arbetare/tjänsteman har?
    Vill du frånta Försäkringskassans amatörer den rätt man har idag att agera polis, utredare och bödel i en och samma organisation?
    Tycker du att man skall följa grundlagen där det bland annat står ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet”?
    Anser du att man bör ta till alla till buds stående medel för att rädda liv och främja ett mänskligt samhälle?
    Kort sagt, anser du att Alla har Rätt Till Acceptabel Social Trygghet? Då är detta en förening och ett forum för dig!Lägg märke till att namnet säger Allas Rätt och därför är det naturligt att vi inte accepterar rasism och att i övrigt ställa olika utsatta grupper mot varandra! Att göra detta är ju för övrigt bara att hjälpa dem som administrerar och bestämmer i dagens utrotningssystem av svagheten i samhället.

Sven Aivert

Här&Nu | Granskar

 

Inlägget:
Det frivilliga sociala arbetet får allt större betydelse i Sverige. Nu växer oron för att välgörenhet skall konkurrera ut offentligt finansierad välfärd.

Text: Mattias Hagberg

Volontärer inom äldreomsorgen blir allt fler. På åtta år har det skett en femdubbling av antalet volontärer inom äldreomsorgen och trenden ser ut att hålla i sig. 2004 fanns det 120 volontärförmedlingar i Sverige. Förra året var den siffran uppe i 558. I de flesta fall är det kommunen som ligger bakom. Till volontärföreningarna kan personer som vill göra en insats för äldre anmäla sig. Det kan handla om att gå promenader eller om att bara sitta och umgås.
Detta är en utveckling som välkomnas av bland annat Sveriges kommuner och landsting, SKL, och av regeringen. De menar att volontärer kan göra viktiga insatser som ligger utanför kommunens ansvar. Lennart Gabrielsson, folkpartist och förste vice ordförande i SKL, kommenterade utvecklingen i SVT:s program God morgon Sverige nyligen: ”Våra medborgare behöver både insatser från de professionella utförarna och stöd från frivilligorganisationerna. Båda grenarna gör att de äldre får en bättre livskvalitet”.
Och äldreminister Maria Larsson har gång på gång påpekat att de anställda inom äldreomsorgen skall ägna sig åt behov som är biståndsbedömda. I en debatt i Aktuellt slog hon tidigare i år fast att ”de bedömda behoven skall personalen svara för. Insatser utöver det från volontärer välkomnar vi”.
Men alla är inte lika positiva.
– Vi vill inte riskera att de som har ett djupt engagemang och vill hjälpa utnyttjas i syfte att försämra äldreomsorgen och skära ned på personalen, kommenterade socialdemokraten Henrik Mårtenson i en intervju i Rapport.
Och fackförbundet Kommunal har i rapporten ”Obetalt volontärarbete inom verksamheter som bedriver välfärdstjänster” varnat för utvecklingen.
Anneli Nordström är ordförande i fackförbundet Kommunal:
– Det är bra att folk engagerar dig. Det har vi ingenting emot. Problemet uppstår när kommuner börjar organisera det frivilliga arbetet. Då känner jag oro. Här finns en uppenbar risk att det offentliga efter hand kommer att lämpa över uppgifter på frivilliga. Då uppstår många problem. Vem skall exempelvis ta ansvar när de frivilliga tröttnar. Eller vem är ansvarig om något inträffar under en promenad eller annan social aktivitet. Det är inte helt uppenbart.

Del av en trend
Volontärer inom äldreomsorgen är en del av en bredare trend. Sedan flera år tillbaka arbetar regeringen aktivt för ett ökat engagemang från ideella organisationer inom välfärdsområdet. Redan i sin första regeringsförklaring slog statsminister Fredrik Reinfeldt fast att samarbetet mellan den offentliga, privata och ideella sektorn var ett viktigt inslag i det svenska samhället. I en ofta upprepad passage sa statsministern att grunden för ”trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle såsom föreningsliv, idrottsrörelser, kyrkor, samfund och ideella organisationer.” Och han fortsatte:
”Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet. Ett starkt civilt samhälle är också grunden för en stark demokrati. Ett ökat samarbete mellan den offentliga, privata och ideella sektorn är nödvändig för att utveckla vårt samhälle.”
Statsministerns budskap var tydligt. Sverige behövde fler ideella organisationer för att bli mer av ett ”välfärdssamhälle” och mindre av en ”välfärdsstat”.
I en debattartikel i Dagens Nyheter sommaren 2007 fördjupade socialminister Göran Hägglund och integrationsminister Nyamko Sabuni statsministerns resonemang:
”Det har länge i Sverige funnits en ideologisk blindhet för vad den ideella sektorn bidrar med och skulle kunna bidra med. Det offentliga har inte velat eller förmått se och förhålla sig till den ideella sektorn som den samhällsaktör den är – och skulle kunna vara.”
Sedan dess har den borgerliga regeringen haft som ambition att underlätta för ideella organisationer att utföra social service. Målsättningen har hela tiden varit ett välfärdsystem med såväl offentliga som privata och ideella utförare. Mångfald och valfrihet har varit ledorden.

Ökad oro
Regeringens politik i kombination med den politik som förs i kommuner och landsting har spritt oro bland fackförbund och bland organisationer som jobbar ideellt med sociala frågor. I en debattartikel i Dagens Samhälle från förra våren skrev bland andra Anna-Karin Eklund, ordförande i Vårdförbundet och Anna Carlstedt, ordförande för Forum för frivilligt socialt arbete att de var ”mycket kritiska till att stat, regioner, landsting och kommuner organiserar det frivilligarbete som ligger nära det offentliga uppdraget, vilket nu börjar ske”.
Sedan dess har trenden blivit än tydligare menar till exempel Anna Carlstedt.
– Det är verkligen oroande. Det är tydligt att många kommuner runt om i landet sneglar på de ideella organisationerna när pengarna inte räcker till. Särskilt märkligt blir det ju när kommuner och myndigheter själva börjar organisera det frivilliga arbetet, som polisen som organiserar volontärer och kommuner som startar volontärföreningar.
Anna Carlstedt understryker att det är mycket viktigt att hitta tydliga gränser mellan det offentliga och det frivilliga.
– Det finns en tilltagande osäkerhet kring var det offentliga ansvaret slutet och det frivilliga börjar. Det är inte bra. Då finns en uppenbar risk att det offentliga lämpar över uppgifter på ideella organisationer. Särskilt med tanke på regeringens uttalade ambition att civilsamhället är den primära välfärdsproducenten och inte staten.
Det är en bild av utvecklingen som får stöd av Anna Meeuwisse, professor i socialt arbete vid Lunds universitet, som under många år studerat förhållandet mellan det offentliga och det ideella. Hon menar att vi idag upplever ett ideologiskt skifte, från välfärdsstat till välfärdssamhälle.
– Regeringens politik är tydlig. Man premierar en ökad mångfald inom välfärdsområdet. Hittills har det framför allt handlat om privatisering. Men vi kan också se ett ökat tryck på anhöriga och på frivilliga.
Traditionellt har de svenska ideella organisationerna inom det sociala området framför allt fungerat som opinionsbildare. De har drivit frågor, skapat opinion och framfört kritik, medan praktiskt socialt arbete inte haft lika stor betydelse.
– Eventuellt kan vi nu gå mot ett skifte. På kontinenten har det frivilliga sociala arbetet i högre grad varit inriktat på service. Det är mycket möjligt att Sverige går åt det hållet. Det finns tecken på det. Men än så länge har det inte hänt så väldigt mycket.
Samtidigt tycker hon att ideella organisationer som jobbar socialt har fog för sin oro.
– Det finns ett starkt tryck just nu på civilsamhället att ta ett större ansvar, såväl ideologiskt, som demografiskt och ekonomiskt.
Precis som Anna Carlstedt, ordförande för Forum för frivilligt socialt arbete, så menar Anna Meeuwisse att gränserna mellan det offentliga och det frivilliga blivit suddig.
– Rollerna har blivit otydliga. Man kan prata om en hybridisering mellan offentligt, privat och frivilligt och det kan vara problematiskt. Det blir oklart vem som har ansvar för vad.
– Men, påpekar hon, i den här diskussionen får man ju inte glömma att det frivilliga engagemanget i grund och botten är något positivt. Det är aldrig fel att människor tar sig tid och hjälper andra. Problemet är bara vem som skall göra vad och i vilket sammanhang.

Fakta | Många begrepp för samma sak
I debatten cirkulerar sedan några år tillbaka en rad olika begrepp, till exempel civilsamhället, ideella organisationer och frivilligt socialt arbete. Något förenklat kan man säga att alla dessa kan användas som synonymer.

SKPF:s kommentar:
Förbundet ser volontärer och andra frivilliga verksamheter inom äldreomsorgen som ett komplement till den professionella äldreomsorgen och vården. Volontärerna kan medverka till något positivt både för den som ger och för den som mottar. Verksamheten är ett medmänskligt engagemang som bör uppmuntras men inte utnyttjas. Den får heller inte inkräkta på den professionella verksamheten och ska inte ersätta den på något sätt. Tjänsterna inom äldreomsorg och vård ska betraktas som rättigheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s