Socialdemokratins dilemma och Moderaterna som det nya framtidspartiet

Socialdemokraterna var under sin glans dagar Sveriges framtidsparti. S ledde idéutvecklingen och hade då svaren på hur man politiskt skulle skapa full sysselsättning och förändra samhället i jämlik riktning. Med utbyggnaden av välfärden och kunde S kommendera fram jobb och S satte dagordningen som de andra partierna fick lov att förhålla sig till.

Kvinnorna hade i allt högre utsträckning kommit ut på arbetsmarknaden. För att möjliggöra detta behövdes den gemensamma sektorn byggas ut. Genom att höja utbildningsnivån skulle Sverige klara sig bättre i en redan då allt mer internationell konkurrens.

1968 fick S egen majoritet i riksdagen och hade då på sitt program att verka för arbetstidsförkortning och ökat inflytande på arbetsplatserna. Det fanns en framtidsoptimism inom breda grupper. Allt skulle bli så mycket bättre. Ökad jämlikhet var en paroll som de många såg som en självklarhet. Den gemensamma sektorn skulle användas som motor för att skapa ett bättre samhälle på nära nog alla livets områden.

Idag lever vi i ett helt annat samhälle än på 1960-talet. En förutsättning för uppbyggnaden av välfärdsstaten var att stora grupper i samhället accepterade ett högt skatteuttag. Den förutsättningen gäller inte i dagens samhälle.

S har allt svårare att skapa samhällskontrakt med de stora breda grupperna i samhället för att möjliggöra en ytterligare expansion av de gemensamma investeringarna. Idag är det istället skattesänkningar som hos en bred medelklass uppfattas som de mest angelägna reformerna.

M:s väljarmarknadsanalys

M har gjort en samhällsanalys på samma sätt som näringslivet bedömer olika kundsegment. Vissa grupper är M:s kärngrupper och som kommer rösta med M, oavsett vad S och andra partier försöker föra fram för politik. Denna kärnväljargrupp räcker inte för att skaffa sig en regeringsposition.

Per Schlingmann är expert på att fånga tidsandan. Den politik som M presenterar vänder sig till de två tredjedelarna av Sveriges befolkning som har en god ekonomisk levnadsstandard och som har ett välavlönade eller åtminstone hyggligt välbetalda arbeten. Den här gruppen har aldrig haft det ekonomiskt bättre än idag.

M vänder sig INTE till den tredjedel av samhället som förlorar på den politik som M för fram. I företagsvärlden talar man om fokusgrupper när man gör marknadsanalyser. Samma tänkande  gäller numer även inom även i politiken.

M vill inte ha FÖR stora klyftor i samhället. Då hotas stabiliteten, brukar Anders Borg säga. Däremot är vidgade klyftor där M:s målgrupper går vinnande ur den förda politiken önskvärda, bara det inte hotar stabiliteten. Jämlikhet har inget egenvärde för M. Jobbskatteavdrag och ROT/RUT- tjänster är mycket välkomna inom dessa grupper. De grupper jag talar om är starkt växande i Stockholm och arbetar inom sektorer som är ofta är synnerligen välavlönade.

Många av dessa har varit mina arbetskamrater under många år. Till denna grupp hör: affärsutvecklare, IT-konsulter och diverse andra konsulter inom verksamhetsutveckling, PR-konsulter, jurister, affärsjournalister, försäkringsmäklare, kommunikationsstrategier, förstudie- projektledare, processutvecklare, aktuarier, kvalitetssäljare, tekniska specialister, forskare inom av näringslivet efterfrågad kunskap, finansanalytiker, kapitalförvaltare, fond – och försäkringsrådgivare, och diverse marknadsförare och lobbyister inom sektorer som genererar hög avkastning. Listan kan göras lång. Jag kan nöja med att komplettera listan med bostadsmäklare och populära personer inom media och alla småföretagare som är en stadigt växande grupp.

Inom småföretagargruppen finns en bred och blandad kompott. M:s målgrupp är primärt de småföretag som som effektivast generar god och stabil avkastning till ägarna. Men även andra småföretagare ser med förhoppning att M ska minska ner krånglet med diverse momsredovisning och höga arbetsgivaravgifter. Gapet mellan att ha ingen anställd till att ha en person är dramatisk, brukar småföretagare säga.

För att råda bot på detta samverkar i allt högre utsträckning enmansbolag i kluster. Exempelvis kan ett antal  IT/affärsutvecklingskonsulter bilda ett kluster, där man delar på en administrativ personal, som också är enmanansföretagare. Samhällsutvecklingen går i stormsteg mot en alltmer differentierad arbetsmarknad, där de stora företagen knoppar av sin personal och istället knyter till sig resurser på konsultbasis.

Försäkringar och andra trygghetslösningar skapas individuellt eller genom att ansluta sig till större småföretagarkollektiv. Ett av många alternativ erbjuder idag fackföreningen Unionen.

Inom dessa grupper hittar vi M:s kärnväljare. Men M har även lyckts göra en inbrytning inom SACOS låglönegrupper som bibliotekarier, socialarbetare, lärare och sjuksköterskor. Dessutom har M lyckats fånga in ett allt större intresse inom TCO-grupper av lägre tjänstemän. Även inom de mer välavlönade LO grupperna har många attraherats av M.

S och fackföreningsrörelsen som har sin styrka inom de stora och medelstora företagen får allt svårare att rekrytera medlemmar och dess väljarunderlag krymper stegvis.

Effekten av det här har blivit att S inte längre kan räkna med att vara något 40-45 procent parti. Ett faktum som får S strateger att lägga sina pannor i djupa veck. När vi vet att det är M:s primära målgrupper som växer i Stockholmsregionen ser vi en mycket dyster tendens för hur S kommer att utvecklas i framtiden. Hur ska denna tendens brytas?

Stig-Björn Ljunggren http://www.ljunggren.com/?page_id=11 har länge varnat för faran att S blir ett parti för arbetslösa, sjukskrivna, fattigpensionärer och andra ekonomiskt utsatta människor. S blir ett parti för ”förlorarna” i dagens samhälle. Till den gruppen kan läggas människor som arbetar inom låglönesegmenten av en krympande gemensam sektor. Dessutom finns det en grupp människor som av rent nostalgiska skäl röstar på S, eller de som har S och fackföreningsrörelsen som en födkrok.

Parallellt med att en växande grupp människor får det allt bättre ekonomsikt drabbas andra grupper av försämringar av sin levnadsstandard, arbetslöshet och alltmer otrygga och lågavlönade jobb. Globaliseringen medför att människor från andra länder kommer till Sverige och pressar ner lönerna. Men det här tillhör inte M:s fokusgrupper och de fattigaste får räkna med att välgörenhet i allt högre grad kommer att bli lösningen på de mest akuta problemen.

Oavsett hur missbelåtna den tredjedel som är den ekonomiskt svagaste gruppen, räcker inte det till att bli av med alliansregeringen. Ett faktum som nuvarande S ledningen tycks vara synnerligen medvetna om. S måste återfå förtroendet hos de breda gruppen arbetande människor. Med en försiktig politik som visar på stadga och stabilitet har S lyckats vända opinionssiffrorna i hela landet.

Svårast har det visat sig att vinna Stockholms väljare. Det spekuleras om vad det beror på. Det enkla svaret är naturligtvis att S inte har en politik som attraherar en alltmer välmående medelklass i huvudstaden. Hur ska då en sådan politik se ut? Det är denna fråga som i hög grad många inom S funderar på idag.

S motmedicin

S har hittills försökt med en strategi att demonisera fienden M. Den här politiken har uppenbarligen inte fungerat. Människor inom den 2/3-delen av Sveriges arbetande befolkning som känner att de fått en bättre ekonomi genom M:s politik, har svårt att känna igen sig i den demoniserade bilden av M som S försökt med. Då behöver S tänka nytt.

Många i min bekantskapskrets tyckte att Mona Sahlin lät gnällig i valrörelsen. Du Fredrik Reinfeldt, du har tagit vår politik och låtsas att vara Socialdemokrat. Men det är vi som är de riktiga Socialdemokraterna. Det är vi som är den äkta varan. Det är vi som är det riktiga Arbetarpartiet. Den här retoriken går möjligen hem bland redan aktiva socialdemokrater, men får en rent motsatt effekt på de väljare man vill försöka etablera en god relation till. Varför så gnällig? Presentera en egen politik som vi tror på istället.

Det duger inte att försöka demonisera motståndaren. Människor är för kunniga för att gå på det. Om M:s budskap bättre stämmer med människor som har ett arbete, uppfattas S som gammalmodiga och gnälliga. Om M har ett en bättre politik för de som arbetar är de naturlig det nya arbetarpartiet för de som arbetar. S blir det naturliga alternativet för de som inte arbetar eller har svårt att etablera en varaktig relation med arbetslivet. S blir ett bidragsparti som Fredrik Reinfeldt inte är sen att påpeka.

Efter valrörelsen visade det sig också att Mona Sahlin snarast var avundsjuk på Fredrik Reinfeldts politik. De som varit de bärande frågorna i valet för S tog hon plötsligt tillbaka.

De orättvisa jobbskatteavdragen, som mest gynnade de redan rika, var plötsligt helt OK. Det finns sämre sätt att använda våra pengar, menade hon efter valrörelsen. Det hon inte sa var att jobbskatteavdragen skulle kunna ses som en del i en grön omställning. Då har man åtminstone en hållbar berättelse. Då hade problemet istället varit att motivera varför S inte vill medverka i en grön omställning redan från början.

Samma valhänthet har S när det gäller frågor om ROT/RUT och momssänkning för restaurangbesök som var en rödgrön valfråga i valrörelsen.

Nu känns det sådär när det visar sig att just restaurangmomsen håller på att bli en av de mest tydliga skillnaderna mellan S och M. S blir alliansen med något års fördröjning brukar Jan Björklund säga. Det faktum förstärks av att ROT/RUT tycks ha kommit för att stanna, inte bara som konjunkturstimulans.

Lika illa har frågan om sänkt skatt till pensionärer behandlats. Det blev svårt att motivera att S ska vara det stora jobbskaparpartiet och ha sänkt skatt för pensionärer som den enskilt största reformen, sätt till kostnadspostens storlek, hur välkommet det än skulle vara.

Nu har Stefan Löfven och Magdalena Andersson med flera, fått en allt annat än enkel uppgift att försöka hitta en långsiktigt hållbar ekonomisk politik, där inte de bärande idéerna plockas bort ur det politiska kärnbudskapet bara för att man förlorar val. Med en sådan politik blir väljarna fullständigt villrådiga över vad S står för. Samma sak gäller naturligtvis för oss aktiva som ska förmedla budskapet till potentiella väljare.

Jag förstår inte vad de menar som säger att det inte är politiken det är fel på, utan på vårt sätt att kommunicera ut budskapet. Var består S ekonomiska politik av?

I brist på egen ekonomisk politik har S mer eller mindre, steg för steg tagit, över M:s. Den visade sig vara populär i eftervalsanalysen. Då kör vi på den. Men den ekonomiska politiken är själva grunden för att vi överhuvud taget ska ha några pengar över för att bygga bostäder, bygga ut tunnelbana, järnvägar och utjämna de orättvisa skillnaderna mellan de som arbetar och de som lever på pension. Det är även den ekonomiska politiken som ska ge resurser till att skapa ett mer socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. Om vi tar M:s ekonomiska politik, hur ska vi då kunna vara ett alternativ till M?

Det är skillnad på retorik och praktisk politik. Per Schlingmann är en mycket skicklig retoriker. Han har lyckats framställa M som det stora arbetarpartiet. Han och M har lyckats skapa en sammanhållen berättelse som går hem hos breda arbetande grupper i samhället idag. Vi som arbetar har det skapligt bra tjärnar på M:s politik.

Men orsaken att retoriken hos M går hem är att den också matchar stora grupper arbetande människors förväntningar och behov idag. Det räcker inte med prat. Det behövs verkstad också. Genom att koppla skattesänkningar till jobben, tillväxten och därigenom kunna behålla välfärden och bygga ut ett klimatsmart samhälle, har vi fått en sammanhållande berättelse som attraherar stora grupper i samhället idag. Det är M som idag står för den framtida berättelsen.

Idag tala många inom S om att vi måste få en näringspolitik värt namnet. Många har stora förhoppningar på Stefan Löfven/Magdalena Andersson. Men vad ska en sådan bestå av?  Ingen, förutom de gynnade, vill väl att pengar ska sprättas ut till vissa delar av näringslivet. Det blir på bekostnad av andra delar av näringslivet och skattebetalarna får stå för notan.

Det fanns röster inom S som menade att vi skulle stoppa in pengar i Saab för att rädda jobben i Trollhättan. En sådan politik skulle leda till att svenska skattebetalare skulle skänka pengar till GM och ytterst till den amerikanska staten. USA skulle förvisso behöva ett ekonomiskt tillskott för att i någon mån mildra deras obalanserade ekonomi. Men är det verkligen svenska skattebetalares uppgift att rädda världens sammantaget rikaste land från ekonomiska bekymmer som de själva har försatt sig i? Globaliseringen ställer krav på S att tänka i nya banor.

Nu är Saab sålt till Nevs. Affären är i skrivande stund tämligen oklar. Vem ska stå för pengarna? http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/oklart-vem-som-star-for-pengarna_7274875.svd.

Vem äger Nevs?  http://www.svd.se/naringsliv/branscher/industri-och-fordon/analys-froberg-vad-ar-nevs_7273917.svd

Efter valförlusten 2010 fanns det valanalysgrupper och krisgrupper igång inom S. Sedan dess diskuteras ett nytt partiprogram. Men annars är det tystnad tagning, som nu gäller. Det kan vara en klok strategi för S att verkligen tänka genom vilka utgångspunkter som råder idag innan S börjar med diverse utspel. Det krävs en mer genomtänkt politik av S den här gången. Då får det gärna ta lite tid.

Desto mindre S säger i debatten, desto bättre tycks det gå i opinionsundersökningarna. Det finns förväntningar på att S ska leverera en politik som skapar en förändrad samhällsbild. Men alla kan väl vara överens om att det här inte är en långsiktigt hållbar strategi. S kan knappast skapa en ny politik genom tystnad. Vad är det för politik som ska föras efter en eventuell valseger?  Gräsroten går i väntans tider. Under tiden borde vi på  se till att åtminstone den interna debatten flödar.

Den stora frågan är: Hur ska S hitta en sammanhållen berättelse som både retoriskt och realpolitiskt matchar ännu större grupper i samhället än de som lockas av M:s berättelse.

Till det krävs mer än att vi blir bättre på kommunikation och marknadsföring. En marknadsavdelning behöver en duktig produktutvecklingsavdelning för att ha något att marknadsföra. Konserverad gröt och gamla lösningar för dagens samhälle är inte lätt att sälja ens för den bästa marknadsföraren. S måste tänka i nya banor.

M får kritik även från borgerlig press för att vara passiv. Men passiviteten är med all säkerhet rent taktiskt betingad. Det gäller att inte spela ut sina kort för tidigt. Än är det långt till 2014.

Nya jobbskatteavdrag finns med som löften från M.

Hur ska S ställa sig den här gången? Ska S utmåla även dessa som orättvisa och mest gynna de redan rika? När vi sedan märker att nya jobbskatteavdrag är populära och M åter börjar klättra: Hur ska S då agera?  Ska S återigen backa och säga att de kanske inte är så dåliga ändå. Vi vill inte att människor ska vara sömnlösa som Leif Pagrotsky säger.

Är S ekonomiska politik alliansens politik med något års fördröjning? Eller, ska S vara förmögen att skaffa sig en egen ekonomisk politik?

Om vi lägger ihop och summerar var de ekonomiska skillnaderna hittills är mellan S och M blir de inte särskilt stora. Det kommer att behövas ett kraftigt förstoringsglas för att upptäcka dem. Ta bort generella stimulanser för att ungdomar ska bli mer anställningsbara och bort med momsreduktion på restaurangbesök. Men de här reformerna ger inte så stora marginaler att verkligen skapa en förändring som verkligen kommer att märkas för stora befolkningsgrupper.

Att rucka på budgetdisciplinen är det inte tal om. Några skattehöjningar kommer heller inte bli aktuella, när vi betänker hur populära jobbskatteavdragen visade sig när väljarna fick säga sitt. S kan möjligen triangulera och redan från början acceptera nya jobbskatteavdrag, för att nesligt slippa backa tillbaka igen.

Men vad ska pengarna komma ifrån som ska göra en politisk skillnad gentemot M? Politik är inte gratis? Vad ska pengarna komma ifrån som ska skapa en effektiv näringspolitik? Var ska pengarna komma ifrån som ska bygga ut och förbättra tunnelbana och järnväg? Var ska pengarna komma ifrån som ska förbättra skolan, ge mer pengar  till vård och omsorg? Var ska pengarna komma ifrån som ska stärka oss inom FoU för att hänga med i den internationella konkurrensen? Vad ska pengarna komma ifrån för att utjämna orättvisor mellan pensionärer och de som jobbar? Var ska pengarna komma ifrån för att bygga bostäder?Frågorna är många och svaren står skrivna i stjärnorna.

Det är förståeligt att S behöver ta sig en ordentlig funderare på vilken politik som överhuvud taget är möjlig att föra inom mycket små budgetramar som skiljer S och M.  Någon profilfråga måste S mejsla ut för inte att hela valrörelsen ska få ett löjes skimmer.  När S kom med ett utspel om en obligatorisk sommarskola för de som inte klarat sina studier, var alliansen snabbt framme och talade om att även de har ett liknande förslag på gång.

Framtidsdebatten dominerades under S glanstid i hög grad av idéer om ett friare jämlikare och mer solidariskt samhälle.Skolan skulle vara motorn uppbyggnad av det moderna samhället. Välfärdspolitiken skulle möjliggöra  tillväxt och framåtskridande. Näringslivet var med på noterna.

Idag domineras framtidsdebatten i allt väsentligt av människor utanför S. Regeringen har tillsatt en framtidskommission som alltmer börjar göra sig påminda.Klas Eklund skriver om kapitalism 4.0

http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

Johan Rockström och Klas Eklund skriver om miljöpolitik:

http://www.dn.se/debatt/varlden-har-backat-fran-ambitionerna-for-40-ar-sen

På Word Economic Forum i Davos har det i flera år diskuterats om en Kapitalism i kris och hur denna kris ska kunna lösas. Inom de företag som vill se sig som en aktör i framtiden bedrivs en framtidsspaning av ren överlevnadsinstinkt.

Men inom S råder som sagt tystnad tagning. Åtminstone när det gäller framtidsfrågorna. Det är inget gott tecken. Åtminstone inte om  S vill spela en roll i framtiden. Vad är det för framtida samhälle S vill ha? Hur vill vi att samhället ska se ut om 5, 10, 15 år framåt. Var finns visionerna? Var finns idéerna som ska bära Sverige mot Globaliseringen 3.0 – 2025.

Idag är det alliansen som har framtidsperspektivet i sikte. M bestämmer agendan och S följer steg för steg  efter. Först ska S göra lite motstånd mot M:s idéer för dramaturgins skull.

Blir det som mamma säger att vi får se en socialt-moderat parti som tar upp kampen med M om väljarna. Det S vi får uppleva är då ett parti med en social extranyans i förhållande till M och som hänger sig på M som ett släpankare:

http://www.dn.se/ledare/kolumner/slapankaret-socialdemokratin

Men vem har behov av ett sådant parti?

Sen  har vi förstås frågan hur välfärden ska organiseras, så att vi får ut så mycket av den som möjligt . Hur kommer S att hantera denna fråga?

 

 

Annonser

2 thoughts on “Socialdemokratins dilemma och Moderaterna som det nya framtidspartiet

  1. Varken höger eller vänster bemöter den kanske största utmaningen för det svenska samhället framöver; migration, invandring och integration.
    Varken höger eller vänster har några svar på problematik som uppkommer i den stora invandringens kölvatten. Båda sidor tycks stå paralyserade mot de som belyser invandringen och integrationens ständiga tillkortakommnden och de samhällskonsekvenser som på 25år uppkommit till följd av en oerhört frikostig invandring.
    Båda sidor står upp till sina ideologiska konstruktioner i dessa frågor och tycks göra så oavsätt till vilka samhällskonsekvenser som uppstår.
    Det enda svar både höger och vänster tycks ha är att helt demonisera detta tredje politiska perspektiv och tilldela denna avskräckande etiketter i hopp om att folk skall skrämmas till att inte ta problematik på allvar. Mediena är med på noterna.
    Detta tredje politiska perspektiv har förvisso inga andra lösningar än att dra ner på omsättningen av den politik som skapar svårlöslig samhällsprobematik, men är den enda som ser och belyser de stora problem som uppkommit till följd av politiska beslut i dessa frågor. Både höger och vänster tycks stoppa huvudet i sanden och endast hoppas på det bästa.
    Frågan är om höger eller vänsterpolitiik kan bedrivas framgångsrrikt utan att ta hänsyn till den höga invandringen och integrationens ständiga tillkortakommanden!??
    På 25år har Sverige gått från att ha varit ett relativt homogent och tryggt samhälle till ett samhälle med stort ökat utanförskap, fruktansvärda våldtäktssiffror – den näst högsta i världen, endast landet Lesotho överträffar – skottlossningar på daglig basis, hundratals segregerade gettoliknande bostadsområden och succesiova nedskärningar i välfärdens samtliga sektorer, polisväsewndet enda undantaget osv. Detta har skett oavsätt höger eller vänsterpolitik och skuld får tilldelas både borgeliga högerregeringar och socialistiska vänsterregeringar.
    Frågan är om denna utveckling kan fortgå, dvs., kan både höger och vänstrer fortsätta stoppa huvudet i sanden för sådan utveckling!?? I både höger och vänsterns beskrivningar om det framtida samhället så duckar man helt för att redogöra för, eller ens ta med dessa konsekvenser i beskrivningarna.
    Konsekvenserna tycks inte ens existera, trots att de existerar i allra högsta grad ….

    • Signatur FA jag håller med dig om att Europa fullständigt misslyckats med en rimlig integrationspolitik. Även om min artikel handlade om annat än integrationen så är din aspekt som adderar till min analys. Det skulle vara intressant om du kommenterade mina slutsatser i artikeln. Den handlar om andra viktiga aspekter av framtidsutsikten.

      För mig finns det en helt avgörande fråga för mänskligheten just nu och för framtiden. Vi måste skapa en långsiktigt hållbar civilisation. Hållbarheten innehåller tre viktiga aspekter som måste integreras: Social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet.

      Den aspekt du tar upp berör den ekonomiska och sociala hållbarheten. Lyckas vi inte bättre än nu med med vår integrationspolitik kommer det i sig öka den sociala och ekonomiska instabiliteten. De etablerade politikernas ovilja och beröringsskräck för brister i integrationspolitiken är ett svårt hot mot våra framtida samhällen. Det är politiskt korrekt att vara positiv till dagens invandringspolitik. Däremot är det inte politiskt korrekt att konstatera att integrationspolitiken inte på någon sätt varit framgångsrik i Europa och i Sverige. Här tycks politiker av de dominerande strömningarna i Europa sitta fast i antingen falsk solidaritet. Det är klart att vi ska vara solidariska och ta vårt ansvar.

      När Angela Merkel uttalar sig om att integrationspolitiken har misslyckats blev det ett ramaskri i svenska media. Så här får får man inte säga. Det är att ge de främlingsfientliga krafterna vind i seglen. Jag tror precis tvärtom. Genom att förutsättningslöst våga analysera dagens integrationspolitik finns det möjlighet att ompröva den politik som förs idag.

      Men för att ta det ansvaret borde det inte vara tabu att ta upp frågan om den bristfälliga integrationspolitiken. Från Svenskt Näringsliv lyfter man istället upp de framgångsrika exemplen. Se så duktiga invandrargrupper är på entreprenörskap. Varför ska vi hindra denna invandring? Svaret är naturligtvis att vi inte ska sätta käppar i hjulet för arbetssamma och strävsamma invandrargrupper. Men det är inte dessa invandrargrupper som har svårt att integrera sig i det svenska samhället. Ska man lyckas med integrationspolitiken är det viktigt att som ett första steg acceptera att den hittills inte varit framgångsrik. Då gäller det att tänka nytt och tänka rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s