Näringslivet och välfärdssektorn, del 1 – kontrollfunktionen

Jag har tillbringat en stor del av mitt yrkessamma liv inom bank och försäkring med verksamhetsutveckling och IT. Stora förändringar har ägt rum. Genom att utveckla verksamheten med hjälp av IT, har vi som kunder möjlighet att via bankomat och smarta webbaserade gränssnitt, göra det flesta av våra transaktioner när vi har tid och dessutom skaffa oss den information vi behöver. Vårt behov av att besöka bank – och försäkringskontor har minskat markant. Med IT-lösningar har bank och försäkring blivit tillgänglig för oss dygnet runt.

Förutom ökad tillgänglighet för kunden har resultatet blivit effektiviseringsvinster. Genom modern teknik minskar behovet av personal på kontoren och därmed sparas kostnader. Det gynnar ägarna, men missgynnar inte de stora kundgrupperna.

Inom många sektorer inom näringslivet förekommer samma produktivitetsutveckling. Företag som Atlas Copco, Scania, H&M och Ikea hittar ständigt nya effektiva sätt att öka produktiviteten i verksamheten.

Vi är idag alltmer ovilliga att betala mer av våra surt förvärvade inkomster i skatt. Det är då inte konstigt att tankarna leder till de mest effektiva delarna av näringslivet. Varför inte använda samma koncept inom andra delar av samhällslivet?  Då skulle vi kunna få mer värde ut av våra satsade skattepengar. Lär av näringslivet.

Men här stöter vi på patrull. Inom kulturens område blir inte en symfoniorkester dubbelt så ”effektiv” bara för att man plockar bort halva arbetsstyrkan, eller ser till att de spelar dubbelt så fort. Inte heller blir en teaterföreställning per automatik, dubbelt så bra för att halva personalstyrkan får sparken. Här spelar varje människa en avgörande roll. Tar man bort en karaktär förlorar hela teaterföreställingen på det och kan bli helt obegriplig.

Samma sak gäller inom vård skola och omsorg. Varje människa spelar en viktig roll för att verksamheten ska fungera. Tar man bort administrativ personal och istället lägger arbetet på läkare, sjuksköterskor, undersökterskor och lärare ökar inte per automatik effektiviteten. Tvärtom får denna kärnpersonal allt mindre tid att ägna sig åt det som är deras huvudsakliga arbetsuppgifter, just vård, omsorg och utbildning.

Idag söker vi med ljus och lykta efter orsaker till brister inom vård, skola och omsorg. Sällan ifrågasätts om det inte själva grundmodellen, hämtad från näringslivet, som helt enkelt inte passar ihop med de behov som finns inom dessa områden.

.

Istället förs debatten om vad som är fel just utifrån näringslivets grundpermisser. Det som är bra på Scania är bra för vård, skola och omsorg. Bättre kvalitetssäkring genom en bättre fungerande kontrollprocess. Men kontrollerna är inte gratis. I teorin skulle byråkration kunna minskas genom att konkurrensutsätta den stela byråkratiska offentliga organisationen. Genom att konkurrensutsätta den skulle marknadsmekanismerna leda till effektivare organisation av vård, skola och omsorg var tanken.

Nu har det visat sig att det var lite väl överoptimistiskt att markanden skulle vara självregelerande. Nu ställs dessutom krav på att kontrollapparaten ska byggas ut.

Kontroll – och uppföljningsprocessen tar resurser från just kärnverksamheten, vård, skola och omsorg. Personalen får alltmer arbeta med kontroll istället för att bedriva bra undervisning och ge god vård och omsorg. Allt mer tid går att fylla i diverse elektroniska blanketter som sedan ett centralt organ ska statistiskt behandla och komma med ett åtgärdsförslag för att förbättra situationen. Resultatet blir istället att byråkratin ökar. Vem vill ha en sådan utveckling?

Det här synsättet leder till en mycket negativ spiral. Kontrollapparaten upptäcker svagheter i kärnverksamheten, som kanske just beror på att kärnpersonalen arbetar för mycket med kontroll istället för vård, omsorg och utbildning. Det leder till krav på ytterliga förstärkt kontroll för att bli av med kvalitetsbristerna.

Detta medför att personalen måste lägga ner ännu mer tid åt kontrollapparaten, fylla i ännu fler blanketter och det centrala kontrollorganet måste ha resursförstärkning för den statistiska bearbetningen av materialet och för att kunna dra de korrekta slutsatserna för att ge beslutsmaterial till politikerna. Resultatet som de kommer fram till är kvalitén ytterligare försämrats.

Det här beror i hög grad på den allt tyngre kontrollen som gör att kärnpersonalen får allt mindre tid till kärnverksamheten. Men det är en svår slutsats att dra för den centrala kontrollapparat, som är en del av problemet. Politikerna drar då de naturliga slutsatserna att kontrollen måste ytterligare förstärkas för att bli av med kvalitetsbrister. Vård, skola och omsorg har gått in i en oändlig loop som blir svår att upptäcka innan det är för sent.  Fortfarande finns tid för nytänkande. Det krävs en öppen och förutsättningslös utvärdering av hela privatiseringsidén?

Annons