Vilket Stockholm vill vi ha?

Under 62 år har jag levt i en stad som jag bara blir mer och mer fascinerad av. Jag upptäcker ständigt nya vackra och intressanta ställen. Nu senast var vi några stycken som promenerade  från Hammarbysjöstad och runt Sikla Sjö. En synnerligen naturskön upplevelse.Den här sträckan hade jag aldrig gått tidigare. När jag efteråt kollar upp området är det bara några kilometer ifrån Hammarbyhöjden, där jag gick i skolan under hela högstadiet.

Många tycks dela min kärlek för Stockholm. Stockholm i mitt hjärta sjunger vi på Skansen. Vatten stan är full av vatten, sjöng Robert Broberg. Stockholm är verkligen en vacker stad:

När jag nu som avtalspensionär har tid leker jag gärna turist i min hemstad:

Idag diskuteras hur Stockholm ska planeras inför framtiden. Frågan är: Vilket Stockholm vill vi ha om 10-15 år?

Vill vi ha ett förtätat Stockholm där varje liten grön fläck ses som en potentiell möjlighet att bygga bostäder och kommersiell service på. Till detta behöver vi bygga mer offentligt finansierad verksamhet för att möta de nya behov som nya boenden kräver. Med bostäder följer även parkeringsgarage och ökad bilism i innerstaden. Det finns fler argument som talar för denna utveckling.

Ett argument tycks vara att den som ger sig in i leken får leken tåla. Bor man i en stad får man räkna med att den per automatik måste förtätas. Så är det att bo i en stad. Allt annat är bakåtsträvande romantik och brist på verklighetsförankring. Om lokala opinioner protesterar blir de genast stämplade som egoistiska särintressen som inte förstår helheten. Vad är då helheten?

Ofta hänvisas till prognoser som talar om att år 2020 väntas Storstockholm ha utökats med ett helt Oslo ca 600 000 nya innevånare. [1] Ofta uppfattas prognoser av detta slag som näst intill naturlagar som det inte går att ifrågasätta. Politiker som i andra sammanhang brukar framhålla hur viktigt det är med politisk styrning, tycks ge sig fullständigt hän åt dessa prognoser.  Vi som politiker måste se till att leverera bostäder och infrastruktur till de områden där människor vill bo.

Hur kommer Storstockholm att se ut i detta perspektiv? Det är åtminstone för mig inte rimligt att alla dessa människor främst ska trängas in i Stockholms innerstad. Inte heller är det realistiskt att tro att förorterna räcker till.

Jag tror att det kommer att väcka starka reaktioner hos de boende i Stockholm, om vi börjar använda de grönområden som idag är sparade för att bygga på. Det finns förvisso områden som skulle kunna användas för bostäder. På Södermalm har vi hela Tantområdet, kolonistugeområdet ner mot Årstaviken och Vitabergsparken att ta av. Men är det ett verkligen ett sånt framtida Södermalm vi vill ha?

Långholmen, Skeppsholmen, Djurgården och Gärdet är även områden som är mycket glest befolkade idag. Humlegården, Kungsträdgården, Rålambshovsparken och Fredhällsparken är andra områden som skulle kunna ge plats för nya bostäder. Utanför tullarna har vi Nackareservatet och Tyresta nationalpark som skulle kunna användas. Men samma fråga gäller här: Är det verkligen ett sådant Storstockholm vi vill ha?

För att skapa ett mer realistiskt alternativ finns idéer att bygga ut regionala kärnor i kranskommunerna runt staden och se till att det finns god infrastruktur inom och mellan dessa kärnor och mellan kärnorna och innerstaden.

Ett alternativ till detta är att bygga ut regionala kärnor runt om i Sverige och se till att det finns ett allsidigt utbud av bostäder, sysselsättning, gemensamt offentlig och privat service såväl som kommersiell service. Det kommer jag återkomma till i en separat artikel.

Det finns ingen naturlag som säger hur en storstad ska se ut. Det finns ingen naturlag som säger att 600 000 personer ska trängas i Storstockholm. Tror vi på demokrati är det en politisk fråga hur vi vill att Sverige ska se ut i framtiden.  Då är det viktigt att framtidsdebatten påbörjas skyndsamt. Hur vill vi att Sverige ska se ut exempelvis 2025? Hur vill vi att relationen stad och land ska se ut?  Hur ska Sveriges infrastruktur se ut 2025?

Det enda vi vet om framtiden är att vi inte vet hur den kommer att gestalta sig. Trots det måste vi idag göra diverse antaganden om hur samhället kommer att se ut i framtiden. När vi planerar för utbildning gör vi antaganden hur samhället kommer att se ut i framtiden.  Eleverna ska utbildas för ett framtida samhälle. Samma sak gäller för FoU. Vi gör antaganden om vilka forskningsresultat som kommer att behövas i framtiden. När vi bygger ut vägnät och järnvägar måste dessa investeringar vara baserade på en tro om framtiden.  Är det rätt att satsa just här och nu?

Hur kommer Sverige att interagera med övriga världen? Hur kommer internationella scenförändringar påverka nationalstaten Sverige? Hur ska den globala scenförändringen vägas in i planerna för en nationell planering? Vilka möjligheter har nationella politiker idag att agera? Vad är nationella och lokala politikers roll i en globaliserad värld? Hur kommer detta att ändras i framtiden?  Hur kommer allt detta påverka det framtida Stockholm? Här är några av de framtidsfrågor som vi borde börja diskutera idag.


[1] DN Torsdag 10 maj 2012, Stockholms tillväxt toppar Europa – men det räcker inte. Mia Tottmar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s