Vänstern i en globaliserad värld

Vitsen med vinsten

När jag ska skriva något om Vänsterpartiet är det utifrån vad jag vet från de mediala informationsströmmarna. Jag har aldrig varit medlem i V och känner därför inte politiken inifrån. Min utgångspunkt är att jag har varit aktiv inom S i omgångar. På 1970-talet var jag aktiv i Stockholms södra förorter. 2006 efter S andra valförlust gick jag med igen, nu på Södermalm i Stockholm. Med min brist på kunskaper om V gör jag så gott jag kan genom att jämföra S och V.

V har vissa likheter med det SSU jag kommer ihåg från 1970-talet. Bosse Ringholm var SSU ordförande och argumenterade för att förstatliga affärsbankerna. Det fanns även idéer inom S att förstatliga försäkringsbolagen. Hade dessa förslag gått igenom hade jag varit statsanställd de senaste 25 åren av mitt yrkesliv. Trots att banker har uppvisat stora problem och att de är samhällsbärande – för stora för att gå under – skulle idag ett förslag om förstatligande uppfattas fullständigt verklighetsfrämmande. Däremot tvingas skattebetalare runt om i världen gå in och rädda banker som befinner sig på ruinens brant. Ägarna tar vinsterna och skattebetalarna får socialistiska förlusterna. Den här osunda situationen diskuteras flitigt idag. Något annat lösningsförslag än att bankarna ska öka sin kapitaliseringsgrad har inte gått att få konsensus om.

Om jag har förstått V rätt är man fortfarande för att förstatliga privata verksamheter. Jag antar att produktionsmedlen i sin helhet ska övergå till gemensam ägo om V får bestämma agendan. S har för länge släppt detta i sin praktiska politik. Det finns inte heller med i partiprogrammet. Det har helt enkelt bedömt vara en alltför orealistiskt.

V säger tydligt nej till vinster i välfärden om de inte återinvesteras. Här intar de en särställning bland de övriga partierna. Jag ser heller ingen anledning att släppa in privata vinstintressen vars huvudsakliga intresse är att åstadkomma god riskjusteras avkastning. Det är helt enkelt en dålig affär för ägarna – skattebetalarna.

Däremot finns det all anledning att blanda in den ideella sektorn även om det krävs en styrning av dessa. Det är viktigt att inte en exempelvis religiös agenda inte står i konflikt med vår samlade bild av vad som avses med god vård, skola och omsorg. S har en mycket mer splittrad blid av hur organisation av välfärden ska gå till. Kvalitén ska bevaras och efterlevnaden ska kontrolleras. Det är i stort sett S linje. Hur detta ska ske när hög riskjusteradavkastning, höga löner till Top Management och reklamkostnader tär på skattebetalarnas medel, har S inte något bra svar på. Vi är många som väntar.

Jämställdhet och respekt av oliktänkande

Här ser jag att V och S intar en mycket snarlik uppfattning. Båda är för ökad jämställdhet och ett mångkulturellt samhälle. Respekt för olika sexuell läggning är också något som V och S delar. Men jag kan ha fel. Ni som läser detta får gärna rätta mig och tala  mig till rätta.

Hållbarhet

I och med att Jonas Sjöstedt har lyft fram miljö – och klimatfrågan har hållbarhetsbegreppet kommit i fokus i V. Att hitta en politik för ett långsiktigt socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle vår tids viktigaste fråga. Jag måste erkänna att jag inte vet hur V vill förverkliga detta på ett praktiskt plan. Risken som jag ser hos S är att det att det lätt blir läpparnas bekännelse med mycket prat och lite verkstad. Det är först när visionen fylls med praktiskt innehåll som det för utvecklingen framåt. I analysen måste baseras på en helhetssyn som även implementeras med ett helhetstänkande som grund. Hur skapa en hållbar tillväxt? Vad ska tillväxten bestå av? Marknaden är inte särskilt behjälplig för att skapa en hållbar plan.

Inställning till Europasamarbete

V tar avstånd från EU samarbetet och euron. Här är V klara och tydliga. S har en mer splittrad bild. Inom S verkar det finnas hur många uppfattningar som helst. S säger klart ja till EU, men är idag mycket mer osäker om euron välsignelse än de var tidigare. När vi ser vilka problem euron har skapat i Europa är det ett klokt ställningstagande.

Ekonomisk politik och jobben i en global värld

När det gäller den ekonomiska politiken är jag mycket osäker på vad V står idag. Jag kan tro att V är för att låna pengar för infrastruktur satsningar och grön energi. Sverige får inflationsjusterat låna nästan gratis. Om vi inte kan låna av framtiden utan att alla investeringar ska ske inom årets budgetram, lär det inte bli många framtidsinvesteringar.

S har hittills intagit en avvaktande roll i frågan. Det är en pedagogisk uppförsbacke att tala om att den ekonomiska situationen idag är helt annorlunda än under 1990-talet, när Göran Persson bedrev ett folkbildningsarbete: ”Den som är satt i skuld är inte fri”.

Det som är bra för Volvo är bra för hela Sverige, sa finansminister Gunnar Sträng på 1970-talet. Staten och kapitalet sitter i samma båt, sa vänstern utanför S. För S har det alltid varit en självklarhet att ha en god relation med näringslivet. Utan ett väl fungerande näringsliv har vi helt enkelt inte råd med varken välfärd eller infrastruktursatsningar.

Försvinner de högproduktiva företagen från Sverige kommer det att bli omöjligt att behålla någon välfärdsstat över huvud taget. Sambandet mellan att få in pengar i statskassan och ha råd med investeringar för framtiden och att dessutom ta hand om en åldrande befolkning, har S mycket erfarenhet av sedan alla år i regeringsmakten. Det gäller att skaffa en god relation med det näringsliv som ska se till att det blir klirr i kassan. Annars lär det inte gå att få ihop balansräkningen.

Här är enligt min uppfattning V:s största svaghet. I ett kapitalistiskt samhälle är det näringslivet som bestämmer dagordningen, inte politikerna. Det politikerna kan göra är att skapa goda förutsättningar för näringslivet att verka. Det har i praktiken S insett. Saltsjöbadsandan kommer kanske i en modernare tappning om S vinner valet 2014.  De krav som Svenskt Näringsliv för fram är naturligt att företagsklimatet i Sverige inte får vara sämre än i andra länder, annars försvinner företagen ut från landet.

Här har såväl V som vänstern inom S en svår nöt att knäcka. Resurserna för att samhället ska ha råd med behjärtansvärda satsningar och behålla den välfärdsstat vi idag känner kräver att det går bra för Svenskt Näringsliv och att näringslivet vill stanna kvar i Sverige. Annars bli det inte möjligt att upprätthålla någon hög sysselsättningsgrad och ambitiös välfärdsstat.

Ekonomi har ofta uppfattats av vänstern som något som katten släpat in och har fått en högerstämpel på sig. Men ekonomi är ingenting annat än läran om att hushålla och prioritera bland våra samlade resurser.Den nyliberala agendan som varit förhärskande i ekonomisk debatt är sedan  länge satt ifråga även av ekonomer. En ny ekonomisk politik är nödvändig att hitta för hela samhället idag. Här

Genom att idag satsa på framtiden kommer Sverige att stå bättre rustade i framtiden. Frågan är vad som ska prioriteras och hur det ska finansieras. Det skulle vara kul att höra några V-entusiaster klämma i här. Vad vill V?

En inte oviktig orsak till en vänster och höger inom S är att vänstern vill ha reformer och utveckling framåt. De som ansvar för rikets finanser måste se till att budgeten går ihop. Ekonomienheten uppfattas då som konservativ och tillbakahållande. Så är det även ofta inom företagsvärlden.Ekonomienheten ses som ett bromsklots som man måste lära sig att gå runt.

Jag uppfattade Gunnar Sträng som stockkonservativ i min ungdom. Nu har jag insett att han helt enkelt hade en annan roll än Tage Erlander och Olof Palme.

Som Göran Persson konstaterade: ”Den som är i skuld är inte fri”. Det går inte i längden att leva över sina tillgångar. Det gäller att prioritera inom givna ramar.

V har en pushande roll på S. Jag ser ett vitalt V som någonting mycket närande för S. V föreslår reformer av olika slag. En prioritering måste göras av S. Samma sak gäller inom S i regeringsställning. Vänstern inom S driver på och vill ha förändringar. Men som önskelistan till jul måste föräldrarna prioritera vad det finns pengar till. Ett faktum som kan leda till gråt och tandagnisslan.

S måste om de ska kunna göra anspråk på att bli statsbärande ha kapacitet att kunna styra landet. S måste också visa god kompromissförmåga för att kunna representera hela samhället och inte bara medlemmar och S väljare. Den här egenskapen gör att S uppfattas som otydlig. Väljarna vet inte vilken politik S i regeringsställning kommer att kompromissa fram. Även om S kommer i egen majoritet måste hänsyn tas till minoritetens intressen och inte minst till näringslivet. Utan ett fungerande näringsliv stannar Sverige.

V behöver på grund av sin litenhet inte ta samhällsansvar som S. V kan driva sina frågor utan att behöva snegla på regeringsmakten. Det gör att V framstår som ett tydligare alternativ än S.

Men om V skulle börja växa dramatiskt och vara med i en regeringskonstellation 2014 som största parti, skulle V komma i samma problematik som S. En motsvarande svekdebatt skulle med all säkerhet dyka upp som ett mail i vår inbox.

Slutligen har såväl V som S har en mycket stor hemläxa att göra när det gäller att analysera dagens och morgondagens globalisering och därefter uppdatera sin politik därefter. En sådan analys utgår med fördel från – igår – idag – imorgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s