Hållbara städer

I rapporten ”Underbara dagar framför oss”  skildrar Anders Nilsson
sociala investeringsstrategier med barnperspektiv för hållbar
storstadsutveckling i kunskapssamhället.

Rapport skriven på å uppdrag av Arbetarekommunerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö för Almedalen 2012 .
Under rubriken intensifierad urbanisering skriver han i rapporten:

En av de starkaste trenderna i världssamfundets utveckling under
de senaste 50 åren är en omfattande folkvandring från land till
stad. Sedan år 2007 lever för första gången en majoritet av
jordens folk i städer. År 2050 beräknas två tredjedelar göra
det. Överallt är det stora städer som växer snabbast och mest
(UN-HABITAT 2008).

Den intensifierade globala urbaniseringen ställer
världssamfundet inför stora utmaningar. År 1987 underströk
Världskommissionen för miljö och utveckling under ledning av Gro
Harlem Brundtland att utvecklingen måste bli hållbar i tre
dimensioner – ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Begreppet

”Hållbar utveckling” hade hämtats från den amerikanske agronomen
och författaren Lester R. Brown. I Brundtlandkommissionens
rapport definierades det som ”utveckling som tillgodoser dagens
behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att
tillgodose sina behov” (FN 1987).
De tre dimensionerna handlar om ämnesomsättningen mellan
samhället och naturen, om hur bytesrelationerna mellan människor
tar form i denna ämnesomsättning och om hur samhällets
institutioner påverkar och omfördelar utfallet av dessa byten.
Allt hänger samman. Om inte ekonomiska framgångar är ekologiskt
hållbara så kommer de förr eller senare att vändas till sin
7
motsats. Samtidigt är uthållighet i den ekonomiska utvecklingen
en förutsättning för social stabilitet, vilket i sin tur är en
förutsättning för full mobilisering av vårt samhälles mänskliga
resurser. Kan vi hålla en hög sysselsättning ger det ekonomiskt
utrymme för den fördelning som behövs för att finansiera både en
välfärdspolitik med högt ställda ambitioner och de gemensamma
investeringar som fordras för omställningen till ett ekologiskt
hållbart kretsloppssamhälle.
I utvecklingsländerna har den accelererande urbaniseringen
skapat megastäder som Jakarta, Lagos, Mexico City och Bombay. I
Europa har gamla metropoler som Paris, London och Berlin gått in
i en ny tillväxtfas. I Nordamerika smälter en gigantisk
sammanhängande storstadsbygd ihop från Boston i New England över
New York, New Jersey och Philadelphia ner till Washington DC. Vi
lever i en tid då människan över hela jorden blir Homo Urbanus.
Även om vad vi i Sverige kallar storstäder är små i
internationell jämförelse, så är trenden i full kraft också hos
oss. Statistik från Eurostat visar att Sverige är det EU-land
som just nu upplever den snabbaste urbaniseringen. 85 procent av
befolkningen lever på 1,3 procent av landets yta (SCB). Mer än
var femte svensk är bosatt i våra tre största tätorter
Stockholm, Göteborg och Malmö. Men det är inte hela sanningen.
Den stora staden är mer än sin tätort. Den består av kärna och
omland som hänger samman genom människors pendling till
tätortens utbud av arbetstillfällen, varor, tjänster,
utbildning, kultur och nöjen. Storstaden närs på så sätt av sin
omgivning – som i sin tur närs av storstaden. En mångtusenårig
kultur av land och stad ger vika för en ny konstellation av
kärna och omland. I själva verket lever ungefär hälften av
Sveriges befolkning i de tre storstadsregionerna som de bestäms
8
av pendling och de lokala marknadernas utbredning – och denna
andel tilltar snabbt (SCB). ” (sid 6ff)

Det är just från ett sådant helhetsgrepp som vi kan börja tala om regionala och lokala frågeställningar.

När vi inser att hållbarhetsbegreppet , social, ekonomiskt och ekologiskt måste vara det övergripande målet för S-politiken på alla nivåer, tillsammans med andra honnörsord som frihet, jämlikhet och solidaritet, så måste politiken bedömas och prioriteras från denna utgångspunkt. Av det följer logiskt att det är från ett hållbarhetsperspektiv som vi ska forma vår Stockholmspolitik. Om globala ambitioner stannar i Rio +20 och andra konferenser blir det mycket prat och lite verkstad. Det är i det vardagliga politiska arbetet som vi realiserar vår vision om ett långsiktigt hållbart samhälle.Om inte S tar de stora framtidsfrågorna på allvar, måste andra folkrörelser träda in och ta initiativet.

Anders Nilsson är Stadssekreterare (S) på  Kommunstyrelsen i Göteborg.

Rapporten går att ladda ner på https://www.dropbox.com/s/erl97rpbzw7byy4/Storstad%20120625.pdf.

Anders Nilsson finns på Facebook:http://www.facebook.com/anders.nilsson.7965692

Rapporten  är ett intressant inlägg i den helhetsdebatten. Den har som utgångspunkt Göteborg men begränsar sig inte i detta snäva perspektiv. Allt hänger ihop.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s