Från åtgärder till arbete åt alla

Arbete åt alla

Begreppet full sysselsättning har varit en hörnsten i arbetarrörelsens uppbyggnad av välfärdsstaten i Sverige. Idag säger sig alla partier efterstäva full sysselsättning, men i praktiken fortsätter arbetslösheten ligga på en mycket hög nivå och det har den gjort sedan början av 1990-talet. Under denna tid har nedskärningarna inom offentlig sektor varit uppseendeväckande.

”Efter nedskärningarna inom offentlig sektor på 1990-talet har politiker av alla färger lovat och utfärdat stödpaket till vård, skola och omsorg. Men en kartläggning som tidningen Kommunalarbetaren gjort visar att 35.000 färre jobbar i just vård, skola eller omsorg nu jämfört med 1990. Samtidigt har befolkningen i arbetsför ålder vuxit med en halv miljon. ” Källa: http://www.dn.se/ekonomi/35000-valfardsjobb-forsvunna, Publicerad 2011-03-02 21:09

Vård skola och omsorg är mycket arbetsintensiv verksamhet. Om man inför robotar inom industrin går det bra att minska antalet personer utan att det behöver innebära sämre kvalitet. All verksamhetsutveckling utgår från industrins perspektiv. Men hur är det inom vård, skola och omsorg? Går det att effektivisera verksamheten så att det går att spara in på personal – 35.000, samtidigt som en Sveriges befolkning ökat med en halv miljon – utan att behöva tumma på kvalitén? Svaret borde vara givet.

Avskaffa arbetslösheten

Begreppet arbetslös borde tas bort. Då slapp vi också fas 3 och andra ”åtgärder”. Istället för att vara arbetslös skulle alla kunna delta i samhällstjänst av olika slag, beroende på vad samhället har behov av. Samhällsarbetarens status måste höjas. Det finns stora behov och dessa behov måste fyllas med människor. Så skapar samhället arbete istället för att truga på näringslivet människor som det inte finns behov av utan att sänka kostnaderna med diverse ”åtgärder”.  Dessa åtgärder gynnar vissa områden av näringslivet och missgynnar därigenom andra. Det skapar på onödigt sätt en snedvriden konkurrens.Det finns ett stort behov av välutbildad akademisk personal inom den gemensamma sektorn. Men det finns också ett behov av personal som kan skaffa sig kunskaper på andra sätt än att gå den akademiska bana. Det behövs människor med olika kompetenser för att bygga det nya samhället.

Kunskapssamhällets behov av samhällsarbetare

Vi talar idag gärna om att vi lever i ett kunskapssamhälle. För att klara oss i den globala konkurrensen gäller det att vara med i jakten efter att vara i spjutspetsen av kunskapssamhället. Det är så vi ska rädda jobben och välfärden.
Om Sverige förlorar detta race kommer det att bära utför för konungariket Sverige.
Vi behöver forskare, civilingenjörer, ekonomer, jurister, IT-experter, verksamhetsutvecklare kommunikationsexperter, mediamänniskor och projektledare.

Men även ett kunskapssamhälle behöver andra grupper för att det ska kunna fungera. Ett samhälle skulle fullständigt braka samman om vi bara hade dessa grupper av  ”kunskapsarbetare”. Vi behöver olika grupper av människor för att samhället ska fungera på ett hållbart sätt.

Att vara ute i arbetslivet och arbeta med, av samhället, prioriterade områden, gör att vi gör en bra insats för samhället och känner oss även nyttiga som samhällsindivider. Och, det går även mycket väl att kombinera lärlingsanställningar inom samhällstjänst, med att vi deltar någon eller några dagar i veckan i utbildning av olika slag.

Det kommer alltid finnas mer behov i samhället att tillfredsställa än vad det finns människor för att utföra dessa arbetsuppgifter. Därför är arbetslöshet ett rent feltänk. Det är denna självklara sanning som ligger bakom arbetarrörelsens krav om full sysselsättning. Arbete åt alla är inte bara ett sätt att få alla att känna sig delaktiga i samhällsbygget och få känna sig behövd. Lika viktigt är det att samhället använder resurserna på ett sätt som skapar ett bättre samhälle för alla oss som bor här. Då skapar vi även resurser till att ha råd med att ligga i spjutspetsen inom FoU och kunskapsintensiv verksamhet.

Att låta stora grupper människor stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden och istället plocka in dem i diverse ”åtgärder” är ett direkt resursslöseri och skapar dessutom ett vi och dom tänkande. Vi inom den ordinarie arbetsmarknaden och de andra som står utanför som hankar sig fram på bidrag och/eller olika ”åtgärder”.

Behov av samhällsarbetare som inte behöver vara akademiker

Det finns stora behov av personer som inte har akademisk utbildning när det nya samhället ska byggas. Att gå in i förskolan och i skolan och hjälpa till på raster och i klassrummen. Inom sjukvården, åldringsvården, på fritidshem och ungdomsgårdar, i bibliotek, på idrottsanläggningar och simhallar. Det behövs människor inom drift och underhåll av olika samhällsfunktioner. Listan kan bli lång.

Samhällsarbetarna är med i samhället och skapar en anda att vi bryr oss om varandra. De kommer att fungera som ett socialt kitt och bidrar till att skapa ett socialt hållbart samhälle.

I samband med en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle, kommer det behövas många som är med och bygger upp detta. Ett samhälle med bättre motståndskraft måste se till att närodlad föda odlas och att hållbarheten utvecklas. Här finns det även stora möjligheter att delta i samhällstjänst.

Samhällsarbeten ska vara som vilket jobb som helst och ha samma sociala trygghetssystem som ”vanliga jobb”. Begreppet ”vanliga jobb” kommer även att bli onödigt eftersom det bara finns jobb som syftar till att förbättra samhället.

A- kassan blir onödig eftersom man inte kommer att vara arbetslös. Fackföreningarna måste moderniseras efter det nya samhället som inte har några arbetslösa. Högutbildade som inte kan få jobb inom sitt kompetensområde måste ta ett annat jobb som samhället har behov av.

När man inte längre behövs på ett ställe är det samhällets ansvar tillsammans med den enskilde att se till att hitta nya passande jobb. Matchningen kommer att vara lika viktig som nu. Rätt hen på rätt plats. Det är varje individs ansvar att ta det arbete som samhället behöver.

Lönen kan variera med vilken typ av arbete som utförs. Samhällsarbeten kan även ses som en slags skola. Att lära för livet är inte något vi enbart gör på skolbänken. Genom att arbeta lär man sig andra saker som man inte kan lära sig i skolan. Men även teoretisk utbildning kan mycket väl ingå i samhällstjänsten.

Främsta målgrupp är alla unga som inte vill bli akademiker och som idag får svårt att skaffa sig ett jobb. När man är ny får man räkna med en lärlingslön innan man lärt sig arbetet. Det gäller även för vuxna som är med i samhällsarbetet.

Det här förslaget kommer naturligtvis att kosta pengar för samhället. För att finansiera detta kan vi plocka bort alla vinstdrivande företag från vård, skola och omsorg. Dessutom kostar det ändå pengar att förtidspensionera, eller hitta på diverse pseudoverksamhet och ”åtgärder” för att sysselsätta människor, som exempelvis fas 3.

Arbete ska inte vara en förvaring av människor. Arbetet ska utveckla oss som individer och se till att vi blir delaktiga i hela samhällsbyggandet för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s