Konstgräs till folket och en alternativ vision

Konstgräs till ”kiddsen”, konstgräs till folket! Vilken valparoll inför 2014! Vilken pang-grej. En straffspark mot öppet mål.

Medan den urbana medelklassen tar sina bilar ut från stan för att ta sin golfrunda – där är det inte konstgräs som gäller – eller till sina omhuldade fritidshus med den vackert klippta gräsmattan, då erbjuder S storstilat konstgräs till folket. De som inte har fritidshus att åka iväg till på helgerna, de får hålla till godo med konstgräs. Men det är ju det ”kiddsen” vill ha.
Ska vi kanske fortsätta detta kreativa grepp och erbjuda konstgräs även till de gröna områden som finns kvar på Södermalm. Varför inte mer konstgräs i resten av de få gröna plättarna som finns kvar i Skånegläntan, Rosenlundsparken, Vitabergsparken , eller de små gräsområden som är till bristningsgränsen fulla med solande människor som stökar till det ner mot koloniområdet mot Årstaviken. Det skapar en mer urban och stadsliknande miljö. Konstgräs är tidens melodi. Det vill ”kiddsen” ha.

Vad vi skulle kunna tjäna in pengar! Inga gräsmattor som behöver omvårdnad. Om vi tröttnar på den gröna färgen är det bara att måla om till en lite modernare blå nyans. Det kan man inte göra med det bångstyriga gräset. Konstgräs skapar valfrihet.Fram för mer konstgräs till folket.

Som en alternativ vision skulle man kunna tänka sig följande bångstyriga och ostrukturerade förslag:

En Facebookvän skrev följande om en vision för staden. Här är det inte konstgräset som är huvudbudskapet:

” Jag skulle vilja önska mig en stadsmiljö där gränsen mellan naturen och stadskulturen inte är så skarp. Särskilt i de centrala delarna skulle jag vilja att träden slapp stå på led och i truppformationer, utan kunde leva mer fritt och lekfullt som en motkraft till de linjära och statiska kvarters-, torg- och husformerna.

När vi ställer dem i strikta formationer annonserar de naturens förslavning under människan och blir passiva redskap i maktdemonstrationens tjänst så som i barockens alléer. Mera lössläppta som solitärer, grupper och dungar kan de på ett helt annat sätt bryta effektivitetens fartblindhet, bromsa de jäktade stegen och bli samlande vårdträd och kontemplativa lundmiljöer i miniformat. Där möjlighet ges, bör trädens följeslagare i form av buskar, klätterväxter och örtmattor bjudas in, vattnade av dagvattensystemens bäckar.

Då kan koltrasten som sjunger från hustaken intill hitta goda häckningsplatser och mat till sina ungar. Storstadsbon som stannat kan för ett ögonblick tro sig förflyttad till barndomens by norr om Kristianstad, Belgrad, Damaskus, Hongkong eller Auckland.”

Tänk så olika våra visioner för en stad kan vara.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s