Valfrihet i välfärden är mycket skenbar! Och att vinst bidrar till valfrihet är direkt felaktigt. Vad är det då, som driver alliansen och den socialdemokratiska ledningen mot lösningar som är direkt kontraproduktiva mot de uttalade målet valfrihet? Inte är det opinionen, där endast 3 procent enligt Demoskop föredrar en vinstdriven huvudman.
Vad är det som driver alliansen och den socialdemokratiska ledningen mot lösningar som är direkt kontraproduktiva mot det uttalade målet valfrihet? Inte är det opinionen, där endast 3 procent enligt Demoskop föredrar en vinstdriven huvudman. Frågan ställdes av en Facebookvän i gruppen se länk: BORT MED VINST, skattefiffel & bonusar i välfärden – vård, skola apotek .. http://www.facebook.com/groups/239512796118586/
. Se vidare: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vinst-inte-liktydigt-med-valfrihet_7758730.svd
Ja det kan man fråga sig. Vilja motiv som driver alliansen vet jag inte, men här är några motiv som nog antagligen driver S.
Det är nog inte själva sakfrågan som är så intressant. Helst skulle nog S vilja att frågan skulle tonas ner lite i debatten. Den pekar på att det finns en mycket stark polarisering inom S. Sådana frågor är inte en partilednings önskefrågor att sätta fokus på. Tvärtom.
För att fortsätta ha stöd från Svenskt Näringsliv är det nog inte så bra för S att driva allt för långt från Urban Bäckströms och Svenskt Näringslivs åsikter i frågan.
Då blir S ”mjukislinje” i välfärdsfrågan den bästa kompromisslösningen. S har i urminnes tider försökt att lägga sig mellan två extrema positioner och därigenom visat kompromissvilja, ansvarskänsla och regeringsduglighet.
Med Stefan Löfven – fostrad inom industrifacket – lär den gyllene medelvägens kompromisspolitik i än högre grad bli det naturliga valet.
Då går det ju inte att säga nej. Då blir ju inte S något parti för ”mittens rike”.
S ser också att V:s principfasta linje i frågan inte ger någon större utdelning i väljarsympatisörer. Vad kan det bero på att V inte får större stöd än nu? Det kan knappast vara beroende på att de för en hållningslös politik i hur organisation av välfärden ska hanteras. Då verkar det inte vara någon valvinnande fråga för S 2014.
Bättre hålla sig till den gyllene medelvägens politik. Det finns politiska risker med denna förda politik för S. När alliansen och S verkar så snarlika att det behövs ett förstoringsglas för att skilja på dem, blir SD det enda parti som sticker ut och rakryggat vågar stå för en politik som inte kompromissas bort.