Mitt arbetssätt: nulägesanalys – nylägesvision – mål/medelanalys

I tidigare inlägg har jag beskrivit den metod som jag arbetat med för att utveckla verksamheten på mina arbetsplatser. I mars 2011 gick jag i avtalspension och har sedan dess använt samma metod för att undersöka hur vi ska kunna rädda vår civilisation.

Nulägesanalysen 

Steg 1: Första steget är nulägesanalysen: Den måste både vara så vid och dessutom djuplodad att vi inser att något verkligt radikalt måste göras för att vår civilisation ska gå att rädda. Den behöver vara så vid och djup att den känns ända in i ryggmärgen. Det är dags att börja vakna upp ur vår Törnrosasömn, resa på oss och ändra färdriktning. Hur ska vi göra det? Utmaningarna är ju så kollossala. När vi känner så kanske vi tycker att det är bättre att harva på som tidigare. Men då är vi inte med och drar vårt strå till stacken för att rädda vår civilisation.

En analys igår – idag – imorgon, med en trendframskrivning är det som behöver göras i

steg 1. Utan ett historiskt perspektiv blir det svårt att fånga de trender som präglar nuläget.

Från nuläget kan vi sedan göra trendframskrivningar – Vad händer om utvecklingen fortskrider efter nuvarande utvecklingskurva? Då vet vi även i ett senare skede i steg 3, hur vi ska kunna hitta anternativa utvecklingsvägar för oss själva, för samhället och för världen.
Nedan följer några inlägg som beskriver nuläget:

 

Johan Lindkvist , i Facebook-gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”, gör

följande analys:

 

”Kooperativa företag, kommuner, stat kan agera på en marknad där reglerna sätts upp i demokratisk ordning – detta är inte kapitalism. ”Demokratin” är nyckelordet här. Alla människor ska med demokratiska beslut på lika villkor kunna vara med och bestämma över hur världen ska utvecklas.

 

Johan Lindkvist beskriver även vad som inte är förenligt med demokrati:

 

Kapitalism är INTE förenligt med demokrati och kommer ALDRIG skapa ett socialt, ekologiskt eller ekonomiskt hållbart samhälle. Kapitalism förutsätter nämligen att det finns kapitalister vilkas enda uppgift är att förränta kapital. Denna förräntning (eller exponentiellt växande kapitalackumulation) kräver ett av följande:

1) Man får sin avkastning genom att dränera övriga på deras kapital – ej socialt hållbart!

2) Kapitalet tillåts växa exponentiellt, dvs tillväxt vilket kräver exponentiellt ökande resursförbrukning, ökad befolkning, ökat antal arbetade timmar osv – detta är varken klimatmässigt eller ekologiskt hållbart!

 

Nej det samhällssystem – kapitalism – vi idag finns med i och är präglade av, är varken ekonomiskt, socialt eller ekologiskt hållbart. Det börjar gå upp för allt fler.

 

Näringslivets glada matadorer verkar inte alltid så väl uppdaterade på hur allvarlig situationen är för vår civilisation: http://www.dagensarena.se/redaktionen/naringslivets-diskreta-charm/

 

Man kan även beskriva dagens situation på detta sätt:

 

”Lena Nockert: Du ställer en mycket viktig fråga: ”Är marknadsekonomi och kapitalism alltid samma sak?”

Mitt svar: Marknaden är ett distributionssystem som i sig är helt neutralt. Marknadsplatsen hanterar köp/säljtransaktioner. Om vi besöker en marknad ute på landet någonstans där det erbjuds olika lokalt producerad mat får vi själva grundbilden av hur marknaden såg ut när Adam Smith lyfte upp marknaden som lyckobringare.

Kapitalism är det samhällssystem som totalt dominerar världen idag.

Kapitalism innefattar den maktstruktur där de som äger kapital i vilken form som helst, har ett övertag gentemot de som äger mindre eller inte äger något alls.

På grund av den kapital ackumulation (koncentration) som idag har gått mycket långt, domineras vår glob fullständigt av kanske en promille av världens befolkning.

De beslut som de mäktiga tar får oerhörda konsekvenser för den resterande 99 procenten av världens befolkning.

FN och andra internationella organisationer får den betydelse som den mäktiga procenten ger den. Det är det bistra faktum vi måste förhålla oss till.

Samma sak gäller nationalstaten. Den får det inflytande som de mäktiga bestämmer att den ska ha. Sedan får svenska folket säga vad vi vill. Att näringslivets behov måste tillgodoses av staten blir i denna belysning helt förståeligt. Vi klarar oss inte utan ett väl fungerande näringsliv i ett kapitalistiskt samhälle.

Utan ett fungerande näringsliv har nationalstaten inte ha råd med välfärd eller nödvändig grön omställning av ekonomin. Därför är vi helt beroende av näringslivet, vilket vi vill det eller inte.

 

Kapitalismen är en mycket flexibel företeelse som kan ta sig mycket olika skepnader. Den klassiska, den nyliberala, den blandekonomiska, den fascistiska, den nazistiska, den statskapitalistiska som under ”kommunismen” i Sovjet och Öststaterna och sist men inte minst i dagens Kina.

Det är hela tiden frågan om en kapitalackumulation som ägs och behärskas av en liten minoritet i samhället och från den maktpositionen styr de landet med hjälp av politiker eller mha militärapparaten som i flera länder.

Det är alla olika former av kapitalism.

 

Vad är då vår civilisations största utmaning?

 

Johan Lindkvist svarar på följande sätt:

 

”Att inse att det system som hjälpt oss växa oss starka på bekostnad av sammanhållning, ekologi och klimat är ett passerat stadium i vår arts utveckling – dags att röra oss framåt till det hållbara samhället!” Jag kan bara instämma.

 

Vi har även gjort ett antal historiska tillbakablickar och sett i vilken utsträckning de idag påverkar vår samtid.

 

Men! Ju mer vi fastnar i eländes elände, orättvisor, girighet, falska människor som utnyttjar de system vi har byggt upp till bristningsgränsen, klassklyftorna växer inom nationalstaterna och skapar en grogrund för instabiliteter och konvulsioner, en miljard människor svälter, andra lever under människoovärdiga förhållanden. Egoism, girighet och konsumtionshets råder och vi håller i rask takt på att expandera arten homo sapiens på alla andra djurarters bekostnad.  Vi håller även med stormsteg på att underminera förutsättningarna för vår civilisations exestens. Ja det är inte svårt att hålla sig för skratt när vi börjar inse vilka utmaningar mänskligheten står inför. Det är verkligen ett eländens elände.

 

 

Men för att ha kraft och mod att försöka göra någonting åt denna eländeslista, gäller det att inte fastna i nuläget. Om vi fastnar i eländesproblematiken blir vi istället en del av problemet.

För att ta det kvantsprång som människan behöver behövs en mer genomgripande förändring. Det räcker då inte med att beskriva ett krackelerande system som är helt ohållbart, såväl ekonomiskt, socialt som ekologiskt.

 

Vi måste komma vidare.

 

Då räcker det inte med lite duttande i kanten. Det går inte att använda en tandborste för att borsta bort den snömängd som nu omger oss. Det är helt enkelt fel verktyg för ändamålet. Vi måste alla börja inse allvaret av de utmaningar som vi tillsammans står inför.

En framtida vision – Ett nyläge
Steg 2 När vi börjar vakna upp från vår Törnrosasömn och börjar inse att de utmaningar vi står inför är av den digniteten att vi måste vara beredda på att ta ett kvantsprång i utvecklingen. Vi måste våga ta ställning. Vi måste våga agera.

 

Hur ser vår vision ut om en framtida jord ut?

Var vill vi komma? Hur ser vårt önskade samhälle ut? Ju bättre och tydligare vi kan formulera det önskade nyläget – målet för vår strävan desto lättare är det att veta vilken väg vi behöver gå för att nå dit.

Min framtidstro bygger på en ren intuitiv förnimmelse att det måste gå att hitta nya lösningar för att få vår civilisation på rätt köl. Det är NU vi skapar framtiden.

 

Det är NU vi kan skapa en annorlunda Värld, en ny värld, ett ”Paradis” på jorden som bygger på Samarbete, Empati, Kärlek, Tillit, Kreativitet, Frihet och Generositet.

 

Upplysningsfilosoferna budord: frihet, jämlikhet och broderskap duger gott till två tredjedelar. Den sista delen känns lite 1700-tal och behöver uppdateras med begreppet ”syskonskap” eller ”solidaritet”.

Hållbarhetsbegreppet är även helt centralt för civilisationens överlevnad. Målet en långsiktig hållbar civilisation – ekonomiskt, socialt och ekologiskt – är ett övergripande mål som täcker in mycket.
Men för att tydliggöra vad vi menar med våra mål och våra visioner är det viktigt att vara så konkret som möjligt. Kan vi visualisera våra mål? Kan vi se oss själva vandra omkring efter måluppfyllelsen? Vilken lyckokänsla får vi når vi ser målet framför oss? Hur kan vi ytterligare konkretisera målet?

 

Vi lever idag i en trist och tråkig politisk miljö där det mesta handlar om att vi ska få lite mer pengar i plånboken och hur de olika politiska partierna taktiserar för att nå målet – att vinna valet 2014. Vi måste ha högre ambitioner än så.

 

För mig är ekonomi ett medel för att uppnå mål. Det är dessa mål vi måste visualisera för oss själva och vilket samhälle vi vill leva i. Ett annat mål för mig är lycka. All kunskap säger oss idag att vi inte blir så mycket lyckligare, på lite längre sikt, av lite mer pengar om vi redan har så vi klarar oss. Skillnad är om vi svälter.  Lycka är för mig ett naturligt mål att sikta på att få mer av till skillnad för mer prylar.

Mål – medelanalys  

 

Steg 3: Mål – medel analys. Hur ska vi ta oss från ruta 1 till ruta 2? Vilka hinder ser vi och vilka strategier ska vi formulera för att gå runt hindren? Om detta återkommer jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s