Vår tid kännetecknas av historielöshet

När jag var aktiv i Gubbängens Socialdemokratiska förening på 1970-talet kommer jag ihåg att föreningsmedlemmen Gunnar Fredriksson, före detta chefredaktör på Aftonbladet, sa att vår tid kännetecknas av historielöshet. På grund av historielösheten blir all debatt ytlig och tappar perspektiv och sammanhang. På grund av vår historielöshet har vi svårt att lära av historien. Vår generation tenderar att upprepa de fel som den äldre generationen gjorde. På ett plan står vi och stampar på ruta 1 och har svårt att komma framåt.

Det här sa Gunnar Fredriksson på 1970-talet. Orden gjorde ett djupt intryck på mig då några år och 20. Det Gunnar sa lät klokt. Hur kan det vara så att vi har skapat en civilisation som så fullständigt lever i nuet att vi inte ger oss tid till reflektion? Hur ska vi då kunna lära av historien? Hur ska vi lära oss av våra misstag? Måste vi göra om samma misstag gång på gång?

Jag kommer ofta tillbaka i mina tankar till det Gunnar Fredriksson sa på 1970-talet. Oerhört mycket har skett i vårt samhälle och i vår värld sedan 1970-talet.  Det mesta går nog att härleda till tekniska och vetenskapliga innovationer, som möjliggjort att vi idag kan leva ett helt annorlunda liv. Levnadsstandarden för många i Sverige är också på en helt annan nivå än på 1970-talet.  Min äldsta son, som fyller 30 nästa år, åker i skytteltrafik runt jorden för att uppleva nya saker på plats.

Men de kunskaper vi får med allt vårt resande, surfande på nätet, TV tittande och filmkonsumtion är ofta nulägesbilder. Det ger en bild av händelser just nu. Utan ett historiskt perspektiv blir vi helt händelsestyrda. Det blommar upp en debatt, den är helt fokuserad på nuet och efter några månader faller den ner i prioritet. Efter ytterligare någon tid faller den i glömska. Nya frågor pockar på intresse. Av tidsbrist har journalisterna svårt att sätta in de nya frågorna i ett sammanhang. Efterfrågan på väl bearbetad information är också lite dämpad. I vår stressade värld vill vi gärna ha korta nyheter. Helst ska informationen inte överstiga en sida. Ännu hellre en ppt-sida med några slagkraftiga stolpar.

Effekten blir att de som tar del av de mediala nyhetsströmmarna får en fragmentarisk bild av händelseutvecklingen i Sverige och i vår omvärld.  Om vi jämför 1970-talet med dagens underbara högtekniska värld har utvecklingen mot en alltmer händelsestyrd tidsanda accelererat. Att anlägga ett historiskt perspektiv tar tid och kan sinka oss från att få saker gjorda idag. Att lära sig något av historien är inte vår tids paradgren. Tiden räcker bara inte till. Gjort är gjort! Nu gäller det att blicka framåt vända blad och gå vidare som Kungen sa. Gå vidare till nästa hektiska dag på jobbet, till nästa dags kamp om att få livspusslet att gå ihop, till nästa tråd på Facebook. En Facebooktråd med mycket hög aktivitet och starkt engagemang från deltagarna, sjunker tillbaka efter några veckor och om en månad börjar det vara svårt att hitta tillbaka till tidigare så glödheta debatten.

Samhällsutvecklingen präglas av vår tidsanda. En strid ström av nu-upplevelser avlöser varandra. Nuet är ett ögonblicksverk. Det som var nu för några dagar sedan tillhör numer historien. Det bästa vi kan göra är att släppa taget och gå vidare för att ge plats för nya nu-upplevelser.   Nästa träff med vänner i ”the real world.” Nästa inlägg i debatten i andra media. Nästa kvartalsrapport. Nästa dag på börsen. Nästa opinions undersökning. Nästa val. Nästa semesterresa. Nästa konferens om arbetslöshet, en ekonomi i obalans eller i klimatfrågan. Nästa golfrunda. Nästa cykeltur. Nästa underbara kärleksakt.

Hur hänger den här frågan ihop med andra frågor som vi debatterar? Kan vi hitta samband mellan olika frågor som debatteras idag? Finns det historiska paralleller till det som händer? Finns det en röd tråd i det som händer? Eller är alla händelser just händelser som kommer och går? Utan inbördes mening och utan orsakssamband?

Den här typen av undersökande journalism blir allt svårare att få tid med. De gamla frågorna som var högaktuella för ett halvår sedan, har nu passerat sitt bäst före datum och tillhör nu historien. Vår tid har förlorat förmågan att lära av historiens misstag. Det kan bli ödesdigert för vår civilisation.

Argumenten för att vända blad och gå vidare är många. Varför rota i det gamla? Det kan vi ändå inte göra någonting åt? Om vi fastnar i historia får vi ingenting gjort.

Vi är händelsestyrda. Tänk vad mycket saker vi skulle kunna göra om vi bara har tid. Men när ska vi få den?  När det fanns möjlighet för mig att gå i avtalspension som 61 åring i mars 2011, från att ha arbetat i bank & försäkring i 25 år, såg jag framförallt fram mot att ha tid för reflexion, eftertanke och att ägna mig åt saker som jag helt själv får bestämma över.

Det kändes lyxigt och det känns det fortfarande. Tänk att få ägna mig åt att dansa argentinsk tango och svenska polskor och andra pardanser hur mycket jag vill. Tänk att få cykla omkring i Stockholm och ständigt upptäcka nya vinkar och vrån trots att jag bott i Stockholm i hela mitt liv. Tänk att få ägna mig åt odling och trädgårdsarbete när jag är ute på mitt fritidshus. Tänk att få tid att skriva en bok. Tänk att ha tid att blogga och delta i spännande debatter i Facebook. Tänk att få ägna mig åt Yoga för att bli lite smidigare. Tänk att få tid att utöva Mindfulness som jag praktiserat sedan 1970-talet. Tänk att bara få gå runt på Södermalm och upptäcka hur enastående vacker vår ö är. Tänk att hitta nya vinklar och vrår i vår sköna huvudstad. Tänk att få möjlighet att låta tankarna mogna fram utan att ha en deadline, där leverans förväntas om en vecka.

Tänk att ha tid att gå tillbaka och titta på händelser som hände bara för några år sedan och jämföra med dagens situation. Att ha tid, en nåd att stilla be om. När vi har tid gäller det att njuta av den i fulla drag.  Det är det jag gör och njuter i som aldrig förr.

Annons