Vad kan vi lära av historien? Om helhetslösningar och visioner

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Ingen av dessa referenser är nödvändiga för att förstå detta blogginlägg. Däremot är det nödvändigt mer grundläggande kunskaper om Georgism.

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

och Marxism: http://sv.wikipedia.org/wiki/Marxism

Trots vår historielöshet måste samtiden ha en idé om hur ett framtida samhälle ska se ut när vi idag ska planera och implementera samhällsnyttigheter som ska ha bäring många år framåt.  Hur kommer den demografiska situationen se ut exempelvis år 2025? Hur kommer vår omvärld att gestalta sig? Vilka åtgärder krävs av vårt samhälle idag, för att möta de utmaninar som vi kan skymta i horisonen?

Utbildning idag är dels till för att klara av de akuta behov som samhället just nu har.  Men när vi ska ha en utbildningspolitik som tar sikte på de som idag börjar förskolan, måste vi ha en vision om det framtida samhället, vilket vi vill eller inte.

Hur tror vi eller snarare vill vi att samhället ska se ut år 2025?

I brist på några bärande visioner om en framtida värld använder vi oss av trendanalyser och trendframskrivningar. Det innebär helt enkelt att vi ser hur utvecklingen har gestaltat sig från år x- bakåt i tiden, och konstaterar att om nuvarande trend håller i sig, så kommer situationen att blir si eller så exempelvis 2025. Med hjälp av denna trendanalys kan vi sedan föra ett politiskt resonemang om vilka åtgärder som behöver sättas in för att svara mot framtida krav. De medel vi sätter in blir själva den politiska diskussionen. Någon målformulering är det sällan fråga om. Härigenom blir hela den politiska debatten synnerligen teknisk och kan kännas likriktad för alla som inte är så överdrivet politiskt aktiva.  Politikerna låter likadant. Det ända de verkar vara intresserad av är att höja deras löner så mycket som möjligt, är en vanlig uppfattning jag hör omkring mig.

Visioner och helhetstänkande

Politik har därmed i mycket hög grad reducerats till ren tjänsteutövning. Det gäller att var proffs inom sitt område. Vilket politiskt parti kan uppvisa största trovärdigheten att hitta medel för att tillfredsställa NUET och FRAMTIDEN.  Politiska partier samlas i mitten och vill alla framstå om realistiska verklighetsförankrade. I denna atmosfär finns i allt mindre utsträckning plats för djärva och kreativa visionära lösningar. De sorteras snabbt bort som orealistiska drömmar som inte har med den politiska verkligheten att göra.

Många – inte minst unga – känner att politiken saknar en bärande dimension idag. Vad har vi för drömmar och visioner om en bättre framtida värld? I brist på denna framtidsvision blir framtidsdebatten mest en skrämmande bild som pekar ut kommande ekonomiska, sociala och ekologiska kriser. Vem vill i ett sådant läge reflektera och ha idéer om framtiden. Drömmarna blir mardrömmar som vi så snabbt som möjligt vill ta oss ur.

Det var av de här orsakerna jag gick med i gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”.  Förutom alla dagsaktuella frågor som sveper förbi finns det dessutom ett mer sammanhållet samtal som bygger på något så varit så omodernt som ett försöka till ett helhetstänkande. Men nu blåser det nya vindar.

Den vanliga bilden idag är att den media bilden skapar människor som ser träd, på, träd, på träd – men utan sammanhang och försök till helhetstänkande blir det aldrig någon skog av alla våra träd. Eller som Göran Greider uttrycker sig i Metro: ” Vi ser rum för rum –inte den lutande byggnaden. http://www.metro.se/kolumner/vi-ser-rum-for-rum-inte-den-lutande-byggnaden/EVHmag!43NmZ2Wio59I/

Vår tids ödesfråga

Idag börjar allt fler komma till insikt att det inte räcker med finputningar av vårt nuvarande ekonomiska system. Det krävs ett helt nytt tänkande som tar fasta på att en fortsatt exponentiell tillväxt på en ändlig planet inte är långsiktigt hållbar.  Det behövs något nytt.

Vår tids ödesfråga diskuteras i Davos i år 2013. Det kan vi även göra på hemmaplan. Om vi känner för det. http://www.stockholmresilience.org/21/research/research-news/1-31-2013-resilient-days-in-davos.html

Johan Rockström http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Rockstr%C3%B6m

och Anders Wijkman http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Wijkman

är två förgrundsfigurer på den svenska arenan.  Behovet av en långsiktigt ekonomisk, social och ekologisk hållbar värld framstår som allt mer skriande.

Lester Brown myntade begreppet en långsiktigt hållbar utveckling: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lester_R._Brown.

Boken Plan B – rädda civilisationen skrevs av Lester Brown. Boken går att ladda ner gratis. http://www.svenskaplanb.se/PB4.html

Här några bra ingångar om vi vill skaffa oss baskunskaper in ämnet.

Vi kan fråga oss varför inte denna helt avgörande fråga för mänskligheten inte samtalas mer om i olika media. Varför är det så tyst bland politiker? Är det inte en fråga att vinna val på?

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt väcka frågan i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld”. Responsen har varit lite sådär. Vad beror det på att vi som är med i gruppen med syfte att hitta lösningar för en bättre värld inte är mer engagerade när det kommer till att vara med och medskapa långsiktig hållbarhet? Är det för att hållbarhet inte förknippas med ekonomi. Hållbarhet får vi tala om i andra forum. Här talar vi ekonomi!

Men för att det ska blir något resultat i hållbarhetsfrågan måste vi se den samordnat. Alla tre dimensionerna måste inkluderas – ekonomisk, social och ekologisk. Annars blir det bara lite filande och filande på ytan. En av orsakerna är att var och en har nog med sitt. Var och en har sin hjärtefråga som vi gärna vill driva och få med oss anhängare till. Den viktigaste av dem alla – civilisationens överlevnad – tycks inte vara någon het fråga att samtala om.

Men det finns andra frågor som väcker entusiasm. I denna historielösa tid finns det personer som brinner för historiska storheter och vill lyfta fram dessa.

I gruppen ”ny ekonomi för en bättre värld” – http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/  -samtalar vi om hur vi skulle kunna skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att i sin tur skapa en bättre värld. En viktig fråga i sammanhanget är: Är ekonomi målet i sig? Om vi bara får ett nytt fräscht ekonomiskt system då löser det andra sig automatiskt.  Om vi inte kan hitta något helt nytt system kan vi ändå vara medskapare till en moderniserad variant av dagens kapitalism. Att dutta med hållbarhet och andra frågor är bara att skymma sikten för den riktigt viktiga frågan. En ny ekonomi.

Finans – skuldkris och vägen ur

I efterdyningarna efter finanskrisen 2008 som har förvärrat den skuldkris vi nu befinner oss i, har finansmarknaderna kommit i fokus. Skulle vi bara få bukt med detta, så har vi åtminstone lyckats med att avvärja hotet mot ytterligare ekonomiska obalanser och därmed omfattande sociala problem. Världssamfundet har därför gett fokus på denna fråga.  Nu gäller det att få hjulen att snurra och få fart på ekonomin och jobben. Med hjälp av kvantitativa lättnader och andra stimulanser och lån från FED och ECB försöker USA och Europa få fart på ekonomin och jobben. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Tanken är att genom att stoppa in mer pengar i systemet så ska detta stimulera den finansiella sektorn som i sin tur ska stimulera den reala ekonomin skapa tillväxt och jobb. Om produktionen ökar så skapas nya jobb. När människor är i arbete skapas även utrymme för mer konsumtion, som i sin tur ger upphov till fler jobb inom konsumtionssektorn. Den goda spiralen har påbörjats.

Men det finns kritiker som hävdar att det inte kan vara rimligt sätt att komma ut skuldkrisen genom att FED och ECB ytterligare skuldsätter skattebetalarna för att bli av med skuldberget. Det känns lite bakvänt.  Var går gränsen för hur skuldtyngd ett land kan bli utan att det medför alltför stora risker. Det vi nu gör är även att vi lånar av framtiden folk för att bli av med de akuta problem som vi just nu befinner oss i.

Det finns även en växande kritik mot att bankernas aktieägare ska hållas skadelösa, trots att det just var bankerna som satte oss i den prekära situation som vi ännu inte har tagit oss ur.

Många menar också att det hittills har gjorts alldeles för lite för att staga upp bankerna och de finansiella marknaderna.

En av de frågor som behandlats är bankernas möjlighet att skapa pengar. När vi tar lån har bankerna möjlighet att skapa nya pengar om det inte finns matchande pengar systemet. På så vis kan bankerna skapa pengar och låna ut dessa med en alltför låg kapitaltäckning. Detta fungerar utmärkt så länge som det är uppgångar på aktiemarknader och bostadsmarknader. Vid en inbromsning eller kris som 2008 får denna modell rent katastrofala följder. Bankerna som levt mycket gott under hela uppgångsfasen, drabbas nu av stora problem. Men på grund av koncentrationsgraden inom banksektorn har de blivit för stora för att de ska kunna gå i konkurs, – to big to fail – utan att det får oerhörda konsekvenser för hela ekonomin. Ett faktum som inte minst Lehman Brothers konkurs visade.  Risken för total härdsmälta har gjort att staten går in och räddar bankerna och socialiserar skulden. Med denna vetskap kan bankernas aktieägare ta mycket stora risker, och därmed göra mycket stora vinster, utan att drabbas av de konsekvenser som följer vid en nedgång.

Olika förslag har varit uppe på tappen för att stabilisera systemet. Den mainsteam-orienterade lösningen är att bankerna ska tvingas att öka skuldtäckningen. Andra förslag är att bankerna helt enkelt inte ska kunna få låna ut pengar utan att ha motsvarande total kapitaltäckning. Detta förslag skulle förändra hela vårt banksystem dramatiskt. Ytterligare förslag har varit att separera bankernas kärnverksamhet från den mer spekulativa tradingverksamheten.

Andrea Cervenka skriver i SvD om var är tråkbanken och hänvisar till Kjell Olof Feldt:

Vad är lösningen? Efter 30-talskraschen i USA förlorade finansindustrin all sin glamour. Det efterföljande halvseklet blev bankpalatsen ett sömnigt tillhåll för riskaverta pärmbärare med medelmåttiga löner. Som av en händelse sammanföll detta med en period som innebar makalösa ekonomiska framsteg för de flesta amerikaner. Internationellt har pendeln redan slagit tillbaka kraftigt. En hel bransch letar efter en ny identitet. Även i Sverige är kanske cirkeln på väg att slutas. För en tid sedan skrev Kjell-Olof Feldt en debattartikel där han uppmanade socialdemokraterna att skaffa sig en bankpolitik och att ”ta parti för den gamla tråkbanken”. Frågan är om någon lyssnar den här gången. ”

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/var-ar-trakbanken_7696104.svd

IMF har plötsligt blivit en Arena för nytänkande. Under rubriken ”Överhängande risk för ny finanskris” skriver Dagens Arena:

”Han har fått företagsledare att prata om riskerna med växande klyftor och vänsterfolk att lusläsa IMF:s rapporter. Dagens Arena har träffat IMF-ekonomen Michael Kumhof, som vill reformera det finansiella systemet i grunden.

För ett par år sedan rörde han om i den ekonomiska debatten genom att visa på kopplingen mellan ojämlikhet, skuldsättning och kriser. Han och kollegan Romain Rancière kunde konstatera att finanskrisen 2008 till stor del hade sin grund i de senaste tre decenniernas växande klyftor.

– Ojämlikheten var inte strået som bröt kamelens rygg, men de växande inkomstskillnaderna gjorde att det bara behövdes ett halmstrå.

Majoriteten i USA såg sina inkomster stagnera, och lånade mer och mer pengar av de i toppen som blev rikare. Skuldberget växte, liksom den avreglerade finanssektorn som förmedlade pengarna. Systemet blev mer och mer instabilt, och till slut brakade allt ihop.” http://www.dagensarena.se/innehall/overhangande-risk-for-ny-finanskris/

Klimat – och ekologisk kris

Intresset för hela den ekonomiska instabiliteten har hittills skymt en samordnad syn på hela hållbarhetsbegreppet sedan det misslyckade mötet i Köpenhamn.  Rio + 20 och mötet i Doha har varit allt annat än framgångssagor.

Det verkar som världssamfundet resonerar på följande sätt:

Lyckas vi inte med att få igång ekonomin blir det heller ingen arbetsro för att ta tag i klimatfrågan och andra ekologiska hotbilder. När vi väl får hjulen att snurra, produktionen och konsumtionen tar fart då, kan vi ta tag i klimat – och ekologiska utmaningar mer fokuserat.

Men när homo sapiens till slut börjar ta tag i dessa utmaningar så inser vi att just de botemedel som använts för att rädda oss från de akuta lågkonjunkturerna istället leder till att vi påskyndar ekologiska och klimatmässiga katastrofer. Ökad produktion och konsumtion av allt möjligt istället för mer riktad produktion och konsumtion till verksamhet som är långsiktigt hållbar. Här ligger vår art stora utmaning idag. Vi måste hitta lösningar för att få ihop alla tre dimensionerna; ekonomisk, social och ekologisk på samma gång. Det går inte att arbeta sekventiellt med dessa.

Detta synsätt – det sekventiella – har hittills i hög grad präglat vårt samtal i gruppen: ”En ny ekonomi för en bättre värld”. Då kommer vi osökt in på två undantag som bekräftar regeln Georgism och Marxism. Mer om detta i nästa inlägg.

Vad kan vi lära av historien? Geogism – och – Marxism

Vad har historiska tänkare att tillföra vår samtid?

Det här inlägget är en har direkt koppling till blogginlägget För att få ett bättre sammahang rekommeras att läsa detta först. (Dock ej nödvändigt): https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-helhetslosningar-och-visioner/

Geoismen och Marxismen

Detta är mitt fjärde inlägg om Geoismen. I detta inlägg gör jag även en jämförelse med Marxismen. Jag för även ett resonemang om behovet av helhetslösningar och visioner.

Jag har ägnat några månader att försöka sätta mig in i Geoismens underbara värld. Se

http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George och

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

Övriga inlägg hittar vi här:

Nr 1:

https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/21/fran-nyliberalism-till-geoliberalism-i-en-global-varld/

Nr 2:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/03/det-geolibertanska-samhallet-del-2/

Nr 3:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/30/det-finns-inga-gratisluncher/

Nr: 4 Detta inlägg.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-geogism-och-marxism/

För Geoister är huvudfrågan idag att det behövs ett genomgripande skatteskifte, från skatt på kapital och arbete till att istället beskatta ”land”. Begreppet ”land” är ett vittomfattande begrepp som innefattar:

”Landskatt är ett samlingsnamn för en skattereform där skatt på arbete (företagsskatt/inkomstskatt/moms/sociala avgifter) sänks samtidigt som det införs skatt på naturresursmonopol i motsvarande grad. I begreppet land inkluderas rumsliga resurser (hav, sjö, markyta, luftutrymme, omloppsbanor runt jorden), elektromagnetiska frekvenser, mineraler samt vilda växter och djur. ”Se vidare: http://www.landskatt.se/vad-aumlr-landskatt.html.

Dessutom ska ett skatteskifte äga rum så att konsumtionen ska beskattas mer och därmed möjliggöra att arbetet beskattas mindre. Detta var åtminstone det Benjamin har sagt tidigare.   Men av det som framgår av ovan ska även moms tillhöra historien i ett Geoistiskt samhälle. Skatt på konsumtion ska med andra ord heller inte ingå som en intäkt till nationalstaten.

Slutligen är penninghanteringen en viktig del av Geoismen: Se vidare http://www.landskatt.se/vad-aumlr-penningraumlnta.html. Hur detta ska hanteras finns det enligt länken flera olika lösningar. Även penninghanteringen kan ingå i begreppet ”land” som då får en synnerligen vid innebörd.

Det löfte som Geoisterna ger är mycket löftesrikt: Ingen skatt på arbete och kapital, inget tvång att arbeta – alla ska vara garanterade en medborgarlön. Dessutom kan vi fram mot en arbetstidsförkortning om så önskas. Allt detta ska åstadkommas med minimal byråkrati och krångel. Benjamin och Jonas som är mycket aktiva i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld” tar här såväl ett helhetsgrepp om samhället i sin helhet samt visar på en visionär läggning. Här är det inget litet duttande i kanten som gäller. Här ska vi istället påbörja resan från kapitalism till Geoism. Vägen är utstakad. Medlet för att uppnå visionen om det nya samhället är ”landskatt”. Se ovan.

Med dessa förändringar menar Geoisterna även att de adresserar  frågor av hållbarhet, såväl  ekonomisk, social som ekologisk.

Genom att hämta inspiration från denna 1800-tals man och omforma hans budskap till dagens situation  använder de historien för att skapa en grundplattform att stå på.

” Henry George född 2 september 1839, död 29 oktober 1897, var en amerikansk politisk ekonom. ” http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George.

Vad har då denne 1980-tals man att tillföra dagens högteknologiska värld?

För att försöka tänka sig in i hur Benjamin Gustavsson och andra Georgister tänker sig tror jag följande dialog kan tillföra en del kunskaper.

StigLennart Johansson är en flitig debattör i gruppen. Han står för ett Marxistiskt perspektiv.

Om Karl Marx och Friedrich Engels kan vi läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx

Samma fråga som ovan kan naturligtvis ställas till dem som hävdar att Karl Marx och Friedrich Engels har något att tillföra samtiden. Hur kan man tro att dessa gubbar ska kunna ha något relevant att säga om vår tid?

En tidsresa och det globala skiftet

En av orsakerna kan vara att inom den tekniska världen har utvecklingen gått med ett rasande tempo, men när det gäller vårt ekonomiska system bygger det fortfarande i grunden på Adam Smiths tankar från 1700-talet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_Smith

Om vi skulle leka med tanken att dessa tre prominenta herrar skulle göra en tidsresa och komma in i det tids/rum vi nu befinner oss i: Hur skulle de då känna sig? Skulle de kunna förstå vår tidsanda? Skulle de kunna begripa sammanhangen i en värld befolkad av 7 miljarder människor? Hur skulle de ta emot Einsteins relativitetsteori? Hur skulle de reagera på att homo sapiens nu har förstörelsevapen som kan utplåna hela vår art och mer därtill?

Frågorna är många? Svaren får vi själva stå för.

Skulle dessa herrar istället koncentrera sig på de ekonomiska frågorna skulle de mycket väl känna igen sig. Inom nationalekonomin har det självklart hänt en hel del saker. Nya modeller, nya teorier har framställts. Men ingenting har i grunden förändrat själva strukturen i världssamfundet.  Inte heller när det gäller nationalekonomisk teoribildning.

Världsscenen har förändrats dramatiskt sedan 1700-1800 talet. Europa är inte vad det har varit. Det tycks som om Europas bästföredatum passerats för länge sedan. Ett globalt skifte där västvärlden mer och mer tappar i inflytande till förmån för Asien, Afrika och Sydamerika skulle nog förvånat alla tre farbröderna.  Att Kina beräknas gå om USA som världens största ekonomi i närtid, skulle nog även vara lite oväntat.

Karl Marx skulle säkert ha lite motigt att förstå hur Kina kunde kalla sig kommunistiskt. Att kommunismen skulle genomföras internationellt var en självklarhet för honom. Kommunism i ett land är en ren självmotsägelse. Denna självmotsägelse håller nu på att i allt väsentligt etablera sig som den dominerande ekonomiska stormakten i världen. År 2025 beräknas Kinas ekonomi vara dubbelt så stor som USA:s. Som tröst kan USA fortfarande trösta sig med att vara den militärt starkaste av de två.

Tre helhetsmodeller, eller?

Varför har då Adam Smith, Karl Marx och Henry George en sådan stor potential till lockelse för nutidsmänniskan?  Historien vingslag slår obönhörligt och tidsandan följer den stora andens utveckling, skulle Hegel ha uttryckt saken. Än mer dramatiskt skulle vi kunna tänka oss att den stora anden vecklar ut sig och skapar i dialektik med homo sapiens och allt annat levande nya förutsättningar. Om dialektik se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektik

Under många år har kritiken mot de stora systembyggarna varit den förhärskande idéströmningen åtminstone i västvärlden.  Men efter att teorier med begränsad räckvidd varit de dominerande strömningarna i många år, så finns det nu en tendens till att helhetsbilder som helhetsperspektiv åter börjar komma i ropet. Dels är detta kopplat till att en insikt hos homo sapiens börjar framträda att de stora utmaningar av såväl ekonomisk, social som ekologisk art måste hanteras sammanhållet.

Adam Smith anses vara nationalekonomin fader och kom från den moralfilosofiska traditionen. http://www.iep.utm.edu/smith/.  Karl Marx rättvisepatos går inte att ta miste på. Om detta kommer jag att återkomma till. Var Henry George stod i dessa frågor vet jag inte men att döma av Benjamin Gustafssons  och Jonas Laganders rättvisepatos finns det anledning att tro att de moraliska aspekterna sitter djupt hos Henry Georges efterföljare.

Gemensamt för alla tre herrarna Adam Smith, Karl Marx och Henry George, finns en längtan efter att måla med de breda penseldragen och se helheter och mönster. Här finns det en skog som inte skyms av att det finns en massa träd i vägen.

Marxism och Geoism en jämförelse

StigLennart Johansson inleder en tråd med ord i en blandad kompott: ” Kapital, jord, arbete! — stämpelavgift, morötter och musik”!”

Han hänvisar till Karl Marx Kapitalet III, SJUNDE AVDELNINGEN, Revenyerna och deras källor, FYRTIOÅTTONDE KAPITLET, Treenighetsformeln.

” Kapital – profit (företagarvinst plus ränta), jord – jordränta, arbete – arbetslön, detta är den treeniga form, som inbegriper den samhälleliga produktionsprocessens alla hemligheter.

Då vidare, som tidigare har visats, kapitalräntan uppträder som den egentliga, karaktäristiska produkten av kapitalet och företagarvinsten i motsats härtill som en av kapitalet oavhängig arbetslön, reduceras denna treeniga form närmare specificerat till denna:

Kapital – ränta, jord – jordränta, arbete – arbetslön, där profiten, den form av mervärde som är speciellt karaktäristisk för det kapitalistiska produktionssättet, framgångsrikt har avlägsnats.

Tittar man nu närmare på denna ekonomiska treenighet, så finner man:

För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik.

Kapital, jord, arbete! Men kapitalet är inte ett ting, utan ett bestämt, samhälleligt produktionsförhållande, som tillhör en viss historisk samhällsformation och får sitt uttryck i ett ting och ger detta ting en specifik samhällelig karaktär. Kapitalet är inte summan av de naturliga och producerade produktionsmedlen. Kapitalet, det är produktionsmedlen transformerade till kapital. I sig själva är de inte kapital lika litet som guld och silver i sig själva är pengar. De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. Det är inte bara de till självständiga makter förvandlade produkterna, arbetarnas produkter, dessa produkter som härskar över och köper sina producenter, utan det är även de samhälleliga krafterna och den ..”

För vidare läsning hänvisas till : http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

Benjamin Gustafsson reagerar på följande sätt: ”marken för jordägaren en ständig magnet för att dra till sig en del av det mervärde kapitalet pumpat ut.

Det är monopolisten som utnyttjar företagaren. Och sedan företagaren som utnyttjar arbetaren.

Att sluta cirkeln blir därför nödvändigt, att medborgaren (arbetaren) får inkomsterna från den monopoliserade naturen. Att medborgaren ses som delägare av naturen.

Pengar är till för att cirkulera, så det krävs att vi sluter cirkeln. Reella värden flyter nämligen i motsatt riktning mot pengarna i ekonomin. ”

Och vidare: ” Det var intressant att han kallar jordägare för en egen samhällsklass skild från kapitalisterna. Det är nämligen så jag sett det hela tiden. Så jag har inte sett ett behov av att fokusera på konflikten mellan lönearbetaren och kapitalisten, för båda blir utnyttjade av jordägaren. ”

Och vidare: ” Om vi först löser problemet med jordägare som parasiterar på alla andra klasser, dvs inför Geoismen. Så kan vi som steg två försöka hitta lösningar på konflikten mellan arbetaren och kapitalisten.

Och vi har tur. Kapitalisterna är på samma sida som arbetarna i konflikten med jordägarna. Det är därför socialismen och kapitalismen båda är positiva till de lösningar som Geoismen driver. ”

Min kommentar: 

Historien har en uppenbarligen en ouppklarad konflikt som vi ska ta hand om först. Arbete och kapital blir båda utsugna av den feodala jordägarklassen. Om arbete och kapital går samman och tar ordnar upp denna ännu inte uppklarade konflikt, så kan nästa steg på Jakobs stege vara att ordna upp förehavandet mellan arbete och kapital. Det är i klartext vad ”Benjamin Gustafsson säger ovan. Det är feodalherrarnas välde som måste brytas.

Den här bilden stämmer även mycket väl med Karl Marx bild. Han såg den nya uppväxande kapitalistklassen som en progressiv rörelse mot den feodala klassen.

När vi går in på Benjamin Gustafssons Facebooksida möts vi av Karl Marx och Milton Friedman. Ett omaka par kan vi tycka. Men när det gäller uppfattningen om feodalismen går det att förena detta omaka par.

Dialogen fortsätter:

Johan Lindkvist kommer in med en kommentar: ”Jag ser nog fortfarande som att i nuvarande system så är det kapitalisterna (hos tex livsmedelsindustrin) som suger ut både bönder och arbetare och att finansparasiterna genom monopolet på kapital-”förmedlingen” suger ut oss alla och att det främst är hos dessa vi sett den enorma kapitalackumulationen. ”

Benjamin Gustafsson svarar: ”Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Jonas Lagander svarar: ”Att ”big farmer” suger ut småbönderna beror det på att staten tillåter dem. Det har inget med fri marknad att göra. Hade vi haft en fri marknadsekonomi hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper med nya produkter… med eget valda betalmedel till och med. Idag har de ett berg av regleringar som hindrar dem.”  Sin vana trogen hänvisar han till en referens: http://www.acresusa.com/toolbox/reprints/Salatin_Sept03.pdf

Johan Lindkvist svarar: ”Jag som trodde det var den sk marknaden (dvs de multinationella livsmedelskoncernerna) som pressade bönderna samt de vanliga skalfördelarna som ingår i marknadsekonomins funktion som sådan. Att våra förtroendevalda var de skyldiga var lite otippat..”

Benjamin Gustafsson avslutar:” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Min kommentar:

Det är alldeles uppenbart att det är staten och den utsugande feodalklassen som är målgruppen för Jonas och Benjamin. Här har vi utsugarna. Om de multinationella företagen – helt otippat – skulle bete sig som ”big farmer” så beror det på bristen på fri marknadsekonomi. Med en fri marknad hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper. Orsaken till marknadsmisslyckandet är ”ett berg av regelringar” som hindrar dem. Det är med andra ord statens ingrepp i den fria marknadsekonomin som ställer till det för de hårt arbetande bönderna.  Benjamin förtydligar: ” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers. ”

Här verkar vi ha fångat själva hjärtat i Geoismen. På 1800-talet var det just den här konflikten vi såg. En statsapparat som stödde storgodsägarna på bekostnad av de små självägande bönderna och alla som arbetade inom jordbruket hos storgodsägarna. Mot dessa gamla härskare reste sig den moderna kapitalistklassen som flockades i städerna.

Så hade urbaniseringen påbörjats. Idag bor mer än 50 procent av jorden befolkning i städerna.  Att denna utveckling ska fortsätta ses idag näst intill som en naturlag.

Adam Smiths arbetsdelning är också ett fundament som vårt moderna samhälle står på. Om detta läser vi:

”I Wealth of Nations försöker Adam Smith reda ut vad som skapar väldstånd för en nation. Slutsatsen han drar är att det är arbetsdelningen som gör det möjligt. Arbetsdelningen definierat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser. För att detta ska vara möjligt krävs dock att de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar, detta genom den fria marknaden. Marknadsekonomin fungerar i sin tur för på grund av den konkurrens som uppstår.  Bagaren försöker baga det bästa brödet han kan, skräddaren sy de bästa plagg han kan och så vidare. Det egna vinstintresset kan således om det dirigeras av konkurrensen vara för allmänhetens bästa. Härigenom leds ekonomin som av en “osynlig hand“, skriver Adam Smith, till ett gott resultat som är det bästa för konsumenterna. Uttrycket “den osynliga handen” är ett viktigt och centralt begrepp inom liberalism och kapitalism. ” http://ekonomisk-historia.r76.se/biografi/adam-smith-liberalismens-fader/

Idag har Adam Smiths arbetsdelningslära tagit ett kliv ut på den globala scenen. Den som gör en komponent pris/prestanda bäst ska göra den oavsett var på globen specialisten befinner sig.  Samma mekanismer anses gälla. Detta innebär att varor och tjänster distribueras runt om vår glob. Även globaliseringen idag uppfattas som en naturkraft som det bara gäller för homo sapiens att rätta sig efter denna naturlag.

Hur såg då Marx på saken?

” För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik. http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

Min kommentar:

För Marx var med andra ord begreppet ”kapital” något som hade med själva produktionsprocessen att göra. ”De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. ”

För Geoister är det samarbete mellan arbete och kapital mot den utsugande feodalklassen som är huvudmotsättningen i samhället. För Marx har kapital, jord och arbete ungefär lika mycket att göra med varandra som ”stämpelavgift, morötter och musik”. Med andra ord tre helt olika beståndsdelar i samhällskroppen. Samverkan mellan arbete och kapital var med andra ord helt uteslutet för K Marx.

Det är viktigt att ha med sig när vi idag tror att dagens Socialdemokrater sin inspiration från Marx. Rötterna finns, åtminstone fanns, där men idag är S ett rent socialliberalt parti i den praktiska politiken. Hur långt från Marx vision om den framtida världen S nu kommit framgår med övertydlighet i detta avsnitt ur samma källa:

”Samhällets verkliga rikedom och möjlighet till ständig utvidgning av dess reproduktionsprocess hänger alltså inte på merarbetets långvarighet utan på dess produktivitet och på de mer eller mindre rikliga produktionsbetingelser som står till buds när det fullgöres. Frihetens rike börjar i själva verket först där det arbete som är bestämt av nödtvång och yttre ändamålsenlighet upphör; det ligger alltså enligt sakens natur bortom den egentliga materiella produktionens sfär. Vilden måste kämpa mot naturen för att tillgodose sina behov, för att bevara sitt liv och reproducera det, så måste även den civiliserade människan göra, och det gäller i alla samhällsformer och under alla möjliga produktionssätt. Detta naturnödvändighetens rike utvidgar sig under sin utveckling, emedan behoven utvidgas; men samtidigt utvidgas de produktivkrafter som tillfredsställer dessa behov. Inom detta område kan friheten bara bestå i att den samhälleliga människan, de förenade producenterna, rationellt reglerar denna sin ämnesomsättning med naturen, bringar den under sin gemensamma kontroll i stället för att behärskas av den som en blind makt; fullbordar den med minsta möjliga kraftansträngning och under de betingelser som för den mänskliga naturen är mest värdiga och adekvata. Men det förblir alltid ett nödvändighetens rike. Bortom detta börjar den mänskliga kraftutveckling som är sitt eget ändamål, frihetens sanna rike, som emellertid bara kan blomstra med detta nödvändighetens rike som sin grundval. Att förkorta arbetsdagen är grundbetingelsen. ”

Mer om K Marx aktualitet idag: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/29/arbetets-soner-sluten-er-alla-mervardesteorin-och-marx-aktualitet-idag/

Karl Marx dog 1883. Idag skulle han med all säkerhet ha svårt att känna igen sig i Stefan Löfvens arbetslinje. Att sätta jobben först. Att arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden är inte i linje med hur Marx såg på framtiden. Men så har vi inte nått det kommunistiska stadiet heller.

Det stämmer däremot mycket väl med den bild som vi ser på denna bild av Ernst Wigforss.

Det finns inga gratisluncher

För att förstå detta inlägg om Georgismen hänvisar jag till följande inlägg:

Benjamin Gustafsson skriver till Roger Dahl. ” De konsekvenser du målar upp går emot forskningen. Det är visat att ekonomiska tillväxten ökar i länder med landskatt (samtidigt som konsumtionen av natur dämpas, med tillräckligt hög landskatt blir det en nolltillväxt i naturresursförbrukningen samtidigt som vi får en stark ekonomisk tillväxt i tjänstesektorn.)

Vi skapar jobb till de som idag är ofrivilligt arbetslösa samtidigt som de som är ofrivilligt arbetande kan minska sitt arbete tack vare medborgarlönen.

Så när du (utan referenser) påstår att företag och kapital skulle fly landet av landskatt-reformen så tycker jag att du begår ett stort fel. Det finns inget belägg för det du påstår, det finns bara belägg för motsatsen. Att företag och kapital kommer flytta till Sverige vid införande av landskatt här.

Så jag vill bestrida dina påstådda konsekvenser. Du har helt fel. Med landskatten så blir Sverige en slags tillväxtekonomi samtidigt som vi dämpar vårt naturresursförbrukande. Forskningen tyder på detta. ”

Mitt svar:

Vilken forskning säger emot att företag väljer att lägga sig där det företagsklimatet är som mest gynnsamt?

Benjamin du skriver:

”Det är därför jag vill ha landskatt, eftersom den är den minst skadliga skatten. Den skrämmer inte bort företag. Vi skulle locka till oss företag med landskatt. Jag har tidigare länkat till dokumentet där BRC vill ha landskatt för att gynna sina företag.”

Det finns inga företag som vill ha skatter. Det är ju en kostnad och kostnader vill alla företag undvika. Så långt hoppas jag ändå att vi kan vara överens.

Du skriver även:
”IT-företag använder ofta statlig infrastruktur, de använde frekvenser i det elektromagnetiska spektrumet, de använder energi som vi får från naturen. IT-företag är en av de största ”land”-konsumenterna som finns. ”

Med den definitionen av landskatt skulle Ericsson, Tieto, och alla företag som har stora egna IT-avdelningar göra en kalkyl.

Hur mycket tjänar vi på minskad kapitalskatt i förhållande till de kostnader som en ökad landskatt skulle medföra för företaget?

Om kalkylen skulle utfalla: A.)  Billigare för företaget med landskatt än kapitalskatt och arbetsgivaravgifter så är företaget självklart positivt till den kvittningsreform du föreslår. Det skulle innebära att företag stannar kvar och utländska företag väljer att etablera sig i Sverige.

B.) Annars om kalkylen skulle utfalla negativt för företaget: ” Vi skulle locka till oss företag med landskatt ” säger du. Ja, men bara om kalkylen är gynnsam för företaget. Vilka företag skulle vilja flytta till Sverige med ett sämre företagsklimat? Vilka företag skulle vara kvar och av solidariska skäl betala en högre skatt? Så fungerar inte företagsvärlden.

Med ett bättre företagsklimat blir effekten istället mindre pengar i statskassan. Så hur vi än vänder och vrider som kommer företagen inte att bidra med några extra pluspengar med en landskatt totalt sett oavsett A eller B.

Du vill dessutom ta bort skatt på arbete. Det är en extremt dyr reform för samhället. Det är statens i särklass största inkomstkälla. En grön skatteväxling skulle innebära att mer skatt istället tas in på konsumtion, något som jag är mycket positiv till. Men det krävs mycket höga momssatser för att kompensera bortfallet för skatteinkomsterna på arbete.

Det innebär att allt kommer att kosta mer för konsumenterna. För de som har välavlönade arbeten är skatteväxlingen positiv. För de som idag har låga inkomster kommer det däremot bli motigare att ha råd att konsumera.

Du vill dessutom satsa på en medborgarlön. Eftersom priserna kommer att öka dramatiskt genom att momsen blir så hög måste medborgarlönen anpassas därefter.  Det innebär att samhällskostnaden för medborgarlönen blir mycket stor. Vad ska de pengarna komma ifrån?

Från landsskatten säger du.

Men landskatten ska ju redan kompensera för bortfallet för statens kapitalinkomster och arbetsgivaravgifter. Ska den dessutom kompensera för medborgarlönen kommer landskatten bli än högre. Detta påverkar kalkylen A och B ovan.

Sedan vill du dessutom sockra med arbetstidsförkortning. Denna reform är också mycket dyr för såväl företag som för nationalstaten. Skulle Sverige ensidigt införa arbetstidsförkortning skulle det drabba företagsklimatet i Sverige. Ökade kostnader för företaget. Detta påverkar kalkyl A och B ovan.

Arbetstidsförkortning kostar även samhället för alla offentlighetsanställda. Mycket dyrt. Alternativet är arbetstidsförkortning med lönebortfall. Då är det istället den anställde som kommer att få stå för hela kostnaden. Den möjligheten finns redan idag –  att arbeta mindre.

Om nu inte företag som har flyttbar verksamhet – utanför Sveriges gränser – inte går att ta hem pengar från: Vem ska då stå för fiolerna?

Företag som har kostnaderna för landskatt som överskrider kostnadsreduktionen kapitalskatt och arbetsgivaravgifter blir en sådan grupp. Samma sak gäller för personer som bor i Sverige.
Det är denna grupp och de som bor i Sverige som får betala notan för skatteskiftet. Det finns inga gratisluncher. Någon måste betala notan.

Såväl inkomstklyftor och förmögenhetsklyftor har ökat under de senaste 30 åren. Kapitalet har ökat sin makt på bekostnad av arbete. För att råda bot på detta finns två vägar. Den första vägen för att få ner inkomst och förmögenhetsklyftorna är avtalsvägen. På grund av förändrade maktförhållanden har fackföreningarnas möjlighet att bedriva en utjämnande linje har blivit allt mer begränsad.

Den andra vägen är att utjämna via skattesedeln. Så här säger en bloggare:

”Att minska ojämlikheten genom beskattning är den andra vägen. Man får försöka beskatta de rika genom smarta skatter. De rikaste bör beskattas mer än den fattigare majoriteten. Jag är ingen skatteexpert, men de som är det brukar föreslå att man höjer skatter så att det inte påverkar människors beteenden. Det är alltså smartare att beskatta till exempel mark eller råvaror, som inte är lika lättrörligt som arbete och kapital. Jag vill inte säga hur det ska göras men vi bör ge skatteexperterna i uppdrag att utreda detta. ”
http://guuran.wordpress.com/2011/12/16/beskatta-de-rika/

Jag har ingenting emot medborgarlön, arbetstidsförkortningar och skatteskiften. Men när vi tittar på utfallet så ser vi vilka grupper som blir drabbade är det lite mer tveksamt. Är det verkligen de rika som får bidra mer till den gemensamma försörjningen med skatteskiftet? Med den kalkyl jag gjort ovan finns det ingenting som talar för det.

Alternativet till att denna grupp blir drabbad finns. Det går att skära på nationalstatens kostnader. Men i så fall är det viktigt att tala om vilka onödiga kostnader som finns idag som du vill skära bort. Vilka skulle blir drabbade av dessa nedskärningar?

Klasskampen förs uppifrån

2012-04-11 ”Visst är det krig mellan klasserna som pågår. Men det är min klass, den rika klassen, som krigar. Och vi vinner. ”

Orden är miljardären Warren Buffets. Han citeras i New York Times 2006, där han häpnade över att han, som har råd, i procent betalar mindre inkomstskatt, även utan minsta avdrag, än sin sekreterare, samtidigt som han har så mycket större makt. Hans skatt är 17,4 procent, hennes runt 33 procent.
Hur kan detta vara rätt? undrade han. Och frågan har inte blivit mindre brännande sedan dess.  Mellan åren 1979-2007 fick den superrika procenten i USA mestadelen av inkomstökningarna medan de 99 procenten fick en minskad andel. Tyvärr visar nya rapporter på samma utveckling med ökade klyftor och växande ojämlikhet över hela västvärlden. Skattebetalarna får slanta upp när finansmarknaderna kollapsar. Makthavarnas botemedel är ökade nedskärningar, som drabbar samma skattebetalare och håller de rika under armarna.

Se kommunalarbetaren:  http://www.ka.se/index.cfm?c=101140

 

The Extremist Cult of Capitalism

Under arbete:

XXXXX  – Artikeln visar tydligt att den sk ”trickle down” ekonomin inte fungerar särskilt väl. Inga medel sipprar hela vägen ned utan tenderar att stanna i toppen.

För er som vill läsa artikeln utan mina kommentarer. Se vidare: http://www.commondreams.org/view/2013/01/21

I artikeln framkommer:

”A ‘cult,’ according to Merriam-Webster, can be defined as ”Great devotion to a person, idea, object, movement, or work..(and)..a usually small group of people characterized by such devotion.”

Capitalism has been defined by adherents and detractors: Milton Friedman said, ”The problem of social organization is how to set up an arrangement under which greed will do the least harm, capitalism is that kind of a system.” John Maynard Keynes said, ”Capitalism is the astounding belief that the most wickedest of men will do the most wickedest of things for the greatest good of everyone.”

Perhaps it’s best to turn to someone who actually practiced the art: ”Capitalism is the legitimate racket of the ruling class.” Al Capone said that.

Capitalism is a cult. It is devoted to the ideals of privatization over the common good, profit over social needs, and control by a small group of people who defy the public’s will. The tenets of the cult lead to extremes rather than to compromise. Examples are not hard to find. ”

Som i alla kulter så finns det några som dyrkas och andra som används för att spela offerrollen. De framgångsrika

1. Extremes of Income

By sitting on their growing investments, the richest five Americans made almost $7 billion each in one year. That’s $3,500,000.00 per hour. The minimum wage for tipped workers is $2.13 per hour.

Our unregulated capitalist financial system allows a few well-positioned individuals to divert billions of dollars from the needs of society. If the 400 richest Americans lumped together their investment profits from last year, the total would pay in-state tuition and fees for EVERY college student in the United States.

2. Extremes of Wealth

The combined net worth of the world’s 250 richest individuals is more than the total annual living expenses of almost half the world – three billion people.

Within our own borders the disparity is no less shocking. For every one dollar of assets owned by a single black or Hispanic woman, a member of the Forbes 400 has over forty million dollars. That’s equivalent to a can of soup versus a mansion, a yacht, and a private jet. Most of the Forbes 400 wealth has accrued from nonproductive capital gains. It’s little wonder that with the exception of Russia, Ukraine, and Lebanon, the U.S. has the highest degree of wealth inequality in the world.

3. Extremes of Debt

Up until the 1970s U.S. households had virtually no debt. Now the total is $13 trillion, which averages out to $100,000 per American family.

Debt appears to be the only recourse for 21- to 35-year-olds, who have lost, on average, 68% of their median net worth since 1984, leaving each of them about $4,000.

4. Extremes of Health Care

A butler in black vest and tie passed the atrium waterfall and entered the $2,400 suite, where the linens were provided by the high-end bedding designer Frette of Italy and the bathroom glimmered with polished marble. Inside a senior financial executive awaited his ‘concierge’ doctor for private treatment.

He was waiting in the penthouse suite of the New York Presbyterian Hospital.

On the streets outside were some of the 26,000 Americans who will die this year because they are without health care. In 2010, 50 million Americans had no health insurance coverage.

5. Extremes of Justice

William James Rummel stole $80 with a credit card, then passed a bad check for $24, then refused to return $120 for a repair job gone bad. He got life in prison. Christopher Williams is facing over 80 years in prison for selling medical marijuana in Montana, a state which allows medical marijuana. Patricia Spottedcrow got 12 years for a $31 marijuana sale, and has seen her children only twice in the past two years. Numerous elderly Americans are in prison for life for non-violent marijuana offenses.

Banking giant HSBC, whose mission statement urges employees ”to act with courageous integrity” in all they do, was described by a U.S. Senate report as having ”exposed the U.S. financial system to ‘a wide array of money laundering, drug trafficking, and terrorist financing'” in their dealings with Mexico’s Sinaloa cartel, which is considered the deadliest drug gang in the world.

HSBC received a fine equivalent to four weeks’ profits. The bank’s CEO said, ”we are profoundly sorry.”

In the words of Bertrand Russell, ”Advocates of capitalism are very apt to appeal to the sacred principles of liberty, which are embodied in one maxim: The fortunate must not be restrained in the exercise of tyranny over the unfortunate.”

Accurate to the extreme.

Paul Buchheit

Paul Buchheit is a college teacher, an active member of US Uncut Chicago, founder and developer of social justice and educational websites (UsAgainstGreed.org, PayUpNow.org, RappingHistory.org), and the editor and main author of ”American Wars: Illusions and Realities” (Clarity Press). He can be reached at paul@UsAgainstGreed.org.

En kommentar:

”So, what are the alternatives to greed? That is not really the question. The question is what is the path that provides justice and equal opportunity for all? What recognizes that each of us is equally a divine being on this planet? It is our values, what we value, and what we will stand up for. We have been coerced by the Randian forces to believe that self-interest is the only force of survival, but that is historically inaccurate. It is our cooperating with each other that has allowed us to grow, advance, civilize, and love.

Without Sharing, there can be no Justice; without Justice there can be no Peace. Share resources and save the planet! ”

 

 

 

David Icke

Uppladdad den 21 maj 2011 David icke explains how the banking system works to enslave the people into lifetime debt. The Banking System – david icke Part 1 http://www.youtube.com/watch?v=CSm1XCCUoOA

The Banking System – david icke Part 2 http://www.youtube.com/watch?v=J88MOmrjeeU

The Banking System – david icke Part 3 http://www.youtube.com/watch?v=fxr-8pjIlIU

The Banking System – david icke Part 4 http://www.youtube.com/watch?v=MISr-kn9Ljw

David Icke- Who Built the Moon..interesting interview pt.1 http://www.youtube.com/watch?v=XeWtaIAsX6k

David Icke : Wembley Arena London – Agenda 21 Monsanto – 2012 [HD] Live – NEWhttp://www.youtube.com/watch?v=x5dvBHTwW4o&NR=1&feature=endscreen

David Icke – Osama bin laden – Wembley Arena London 2012http://www.youtube.com/watch?NR=1&feature=endscreen&v=leu2Sb9h2MU

1999 – Monetary Reform

This 1999 tape featuring Michael Rowbotham attests to the veracity of the
COMER perspective on the NECESSITY for Monetary Reform: as topical today as it was then. http://www.comer.org
The question is: when will activists, economists, and politicians begin to pay attention? www.thedreamofcanada.ca

The Significance of Monetary Reform: The Disaster of Debt Based Economics [1

http://www.youtube.com/watch?v=Ri3dGo7BZVM

The Significance of Monetary Reform: The Disaster of Debt Based Economics [2 of http://www.youtube.com/watch?v=1ISyuvkm2A0

The Significance of Monetary Reform: The Disaster of Debt Based Economics [3     http://www.youtube.com/watch?v=Ri3dGo7BZVM

The Significance of Monetary Reform: The Disaster of Debt Based Economics [4

http://www.youtube.com/watch?v=uR0ML_KTnO4

The Significance of Monetary Reform: The Disaster of Debt Based Economics [5 of

http://www.youtube.com/watch?v=B7CZPdGLpik

Chicagoplan – vem ska skapa pengar?

Watch Joe Bongiovanni describe colonial and revolutionary monetary history, in his Montpelier VT presentation ”America’s

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 1: Introduction

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=AamPaXA_a0M&feature=endscreen

Monetary Reform Talk, 4 09, Part 2 Early History

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=8w0vyB9sq1Y&feature=endscreen

Monetary Reform Talk, 4 09, Part 3- Lincoln’s Greenbacks

http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&v=Wzf3h-63sjk&NR=1

Monetary Reform Talk, 4 09, Part 4 Post Civil War

http://www.youtube.com/watch?v=BsWJK8pQ_uQ

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 5: Federal Reserve Act

http://www.youtube.com/watch?v=C6Q7IcTAgcQ

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 6: Chicago Plan of 1933

http://www.youtube.com/watch?v=d_wp8N-Q_O4

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 7: Robert Hemphill quote

http://www.youtube.com/watch?v=5TTVoNIpBjE

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 8: Milton Friedman

http://www.youtube.com/watch?v=4tSXnXE1slk

Monetary Reform Talk, 4.09, Part 9: The Solution

http://www.youtube.com/watch?v=0lyGoTEJb6g

Arbetets söner sluten er alla, mervärdesteorin och Marx aktualitet idag

Arbetets söner

Jag kommer ihåg boken Människans rikedomar av Huberman och Sweezy som jag läste på 1970-talet. Människans rikedomar var en fantastisk bok kommer jag ihåg. Här var det inte kungarna historia som fokuserades på. Det var arbetande människan som framträdde. Jag läste också Marx mervärdeslära och om den fallande profitkvoten. Sedan dess har jag varit ute och arbetat inom IT och verksamhetsutveckling under 35 år.

Marx grundtänk att det är människan som ytterst skapar värde är naturligtvis fortfarande gångbar. Det behöver vi ju inte ha läst Marx för att förstå. Det förstår vi erfarenhetsmässigt. Bakom allt som sker i vår sköna nya värld finns det människors arbete. Åtminstone hittills.

Ju mer tekniken och automationen utvecklas desto knöligare blir mervärdesteorin som förklaringsmodell. Eftersom jag varit med så länge vet jag att orsaken till att dagens programmerare kan arbeta många, många gånger så fort som 1970-talets assemblerprogrammerare, är att det finns så mycket inbyggd logik och kompetens att de som arbetar som programmerare idag använder ultrahögnivåspråk som går mycket fortare att få resultat med. Orsaken är mao lagrad kunskap i programmen och systemen.  Den lagrade kunskapen har en gång människor skapat. Men sedan tuffar de på och behöver bara lite service och uppdateringar då och då för att kunna vara med i produktionsprocessen.

De som idag arbetar kan därför producera mer arbete per arbetad timme än på 1970-talet. Det är detta vi kallar för produktivitetsutveckling. Det gäller de som nyutvecklar program och system, Det gäller underhållsprogrammerare och det gäller de som i slutändan ska använda systemen. System används idag i stort sett vilket arbete man än har.  Inom bank och försäkring talar man om IT som fabriken. När fabriken stannar då stannar hela verksamheten. Som kund ser vi det när vi inte får ut något på vår bankomat eller ska göra våra räkningar.

Skulle vi inte ha datorsystem idag skulle snart sagt hela Sveriges arbetsföra befolkning vara involverad att manuellt koppla telefonsamtal och göra bank och försäkringsärenden.  Vi skulle behöva importera miljontals med arbetskraftsinvandrare för att täcka upp allt arbete som då skulle behöva göras.

De människor som idag arbetar med hela denna kedja av arbeten: Är de då ”objektivt” sett mer ”utsugna” än tidigare? De skapar större avkastning till bankens – H&M:s och Ikeas  aktieägare. För bakom försäljningsledet finns just datorbaserade system som gör jobbet efter samma princip som ovan. Nej enligt Marx är det de stackars kupongklipparna som förlorar på automationen. De blir helt enkelt färre människor att ta ut profit ur. Återkommer till detta.

Är de som arbetar mer ”objektivt”,”utsugna” än tidigare? Känner sig de som arbetar mer utsugna än tidigare? Ska de som arbetar idag känna att nu är det dags att göra revolt så räcker det ju inte med att vara ”objektivt” mer ”utsugna”. Det måste även kännas ”subjektivt”. Överskottet av avkastningen har uppenbarligen gått till att förbättra löner och anställningsförhållande till de anställda. De riktigt stora vinnarna är ägarna som hela tiden ökar sin avkastning på insatt kapital, på grund av produktiviteten.

Om vi då tittar på ”Profitkvotens fallande tendens” så menar Marx att det är bara genom människans arbete som profit skapas. Ur ett visst perspektiv är detta fortfarande riktigt.  Bakom dagens system med halv – och helautomatiska löningar finns det människor som en gång har gjort jobbet. De kan vara pensionerade eller döda nu. Det är svårt att få dessa ärrade kämpar ut och strida på gator och torg. De som idag använder sig av den äldre generationens kunskap har säkert svårt att tänka sin in i vilket arbete som ligger bakom den teknik som de nu rattar runt.

I Wikipedia läser vi:

”Enligt Marx ökar med tiden kapitalets organiska sammansättning, det vill säga det konstanta kapitalet (råvaror, maskiner byggnader och så vidare) i förhållande till det variabla kapitalet (arbetskraften). Men eftersom det enligt Marx endast är mänskligt arbete som kan producera nytt värde minskar följaktligen profitkvoten. För att undvika att profitkvoten faller måste mervärdekvoten växa i takt med kapitalets organiska sammansättning, vilket rent konkret innebär att utsugningen av arbetarna ökar. ”

Det Marx inte kunde förutse var hur produktivitetsutvecklingen skulle gestalta sig. ”Maskiner” är idag något helt annat än på 1980-talet. De datorbaserade system som idag gör jobbet på arbetsplatser. Det har visat sig att modern teknik förändrar produktionsförhållanden  på ett sätt som gör att det inte är konstant utan i högsta grad variabelt och föränderligt..

Idag finns det helautomatiska fabriken där robotar styr hela processen. Det finns tom robotar som lagar robotar. Vilja är utsugna då?  I och med att artificiell intelligens finns redan idag, men med all säkerhet att öka: Vilka är då utsugna? Vilka är mervärdesskapande? Är det robotarna. Klirr i kassan blir det åtminstone till aktieägarna oavsett om det finns några människor med i spelet eller inte.

Vi kan ta exemplet bankomat. Idag gör kunden gör det arbete som tidigare baktjänstemän utförde. Är det då kunden som är mervärdesskapande? Ja det skapar högre vinster för aktieägarna. Är det då kunden som blivit den ”objektivt ”utsugna klassen som lika ”objektivt” ska känna klasskänslan och vilja vara med och inta sin historiska roll och kasta kapitalismen över ända?

Samma sak gäller när vi sitter framför datorn och gör våra räkningar.  Varje småföretagare som jag själv numer, är till vardags är hemmastadd i det kapitalistiska samhället, genomgår framför datorn en förvandling och vi blir proletära och ”objektivt” sett revolutionära och sjunger unisont ”utsugare snart är er saga slut”. Bankägarna sitter och skor sig på vårt arbete, när vi betalar våra räkningar.

Men hur många ser det på det viset, när vi slipper gå till banken med våra räkningar i handen.

När människor är förbannade på bankerna är det av helt andra orsaker än att vi faktiskt utför baktjänstemännen arbete och som konsument är ”objektivt” ”utsugna”.

Arbetarnas ”objektiva” klassmedvetande  

Marx bygger sedan upp hela sitt resonemang att på arbetarens ”objektiva” utsugning ska göra denna yrkeskategori till historiska hjältar. När arbetaren vaknar upp och inser den ”objektiva” sanningen, då tar det hus i helvete: Jag är utsugen! ”Slav stig upp för att slå dig fri”, från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli”. Arbetarna samlar ihop sig och ser till att ”det gamla störtas ner i gruset”. ”Upp till kamp emot kvalen sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär”.

 Teori och verklighet  

När jag gick med i SAP på 1970-talet så studerade jag på Stockholm universitet. Det var på den tiden studenterna – många men inte alla – trodde att revolutionen var nära förestående. Hur många är svårt att säga men de mest troende var mycket högljudda.  När jag sedan kom i kontakt med facket – jobbade fritidshem och i lekpark extra – så insåg jag ganska snabbt att studenterna och de fackligt aktiva levde i helt olika världar. Lika stor blev skillnaden när jag gick med i SSU och SAP.  Revolutionen kändes med ens mycket avlägsen.

Runt om i Europa hade det varit studentuppror och dessutom strejkade arbetarna. Studenterna ville ha revolution, arbetarna ville ha bättre lön och mer trygghet på arbetsplatserna. Någon revolutionär stämning var det inte tal om bland arbetarna. ett faktum som förvånade många studenter. Förstår arbetarna inte sina ”sanna” intressen. Förstår de inte att de är ”objektivt” utsugna?

På Stockholms universitet slog det gnistor i debatten. Vilka var ”objektivt” sett arbetarklass? Vem var mervärdesskapande? Vem var utsugna och därför ”äkta arbetarklass”? För att markerna sin gemenskap gick många ungdomar omkring med arbetarskjortor och anklagade andra för att vara revisionister, kapitalistlakejer och socialrevisionister. Mest hatade var Socialdemokraterna som var klassförrädare.

Den här revolutionsromantiken var lustig att ha fått vara med om. Jag undrar hur de som var med i denna bisarra lek ser på denna tid?

Bokslut – VVV – Volvo, villa och vovve

När vi nu gör bokslut och ser på hur denna mervärdesskapande och ”objektivt” ”utsugne” arbetaren har agerat fram till nu, kan vi som ”troende” marxist bli lite förvånad.

De stora revolutionerna, i Ryssland och Kina, var arbetarna så försvinnande få och bönderna så otroligt många till antalet och i partikärnan där satt intelligentsian.

I Europa under 1910-talet och framåt spelade arbetarklassen en uppenbar roll även om vi inte klart kan definiera dem. Det var många soldater som var med i kampen mot borgerskapet och deras militärmakt. Vad hade de revolutionära soldaterna för ”objektiv” drivkraft?  De var åtminstone inte mervärdesskapande och ”objektivt” ”utsugna”.

I lika hög grad var det intelligentian och kulturarbetare som deltog aktivt. Deras ”objektiva” drivkraft är lika oklar. Kände de sig månne ”subjektivt” mervärdesskapande, trots att de ”objektivt” inte var det?

Arbetarklassen organiserade sig i arbetarråd i Tyskland i början av 1990-talet.Tillsammans med revolutionära soldater stred de mot övermakten. Klass mot klass löd stridsropen. Men kampen kom i lika hög grad att betyda att olika delar av arbetarklassen kämpade mot varandra. Vad var den ”objektiva” orsaken till detta? Det är svårt att få förståelse för det genom att se till deras ställning i produktionen. Var ”socialister” och ”kommunister” med i olika produktionsled och därigenom ”objektivt” sett hade olika intressen? Går klyftan mellan  olika arbetargrupper ”socialister” och ”kommunister” att härleda till att de ”objektivt” sett var ”utsugna” i olika grad.

Den stora majoriteten av arbetarklassen blev med tiden i hög grad avogt inställda mot bråkmakare som ställde till trassel. När starka män som Hitler och Mussolini dök upp kändes de som befriare som lovade lugn och ordning. Stora delar av arbetarklassen glömde bort sin ”objektivt” historiska roll och stöttade i allt hög grad de nya ledarna.

Spanska inbördeskriget var arbetarklassen involverad. Men även där gick fascismen segrande är striden.

När vi ser på den arabiska våren så var det unga studenter och arbetslösa ”som hungern bojor satt uppå” som verkade utgjort kärnan. Arbetarklassens roll är mer oklar. (Vilka nu den ”objektiva” arbetarklassens är). Studenter och arbetslösa verkar ha spelat en mycket stor roll. Hungern hade ett finger med i spelet. Men studenter och arbetslösa är allt annat än mervärdesproducerande. De arbetslösa skulle väl snarast kallas för ”trasproletariatet”  av Marx. Denna icke mervärdesskapande grupp hade Marx ingen tilltro till som revolutionär kraft.

Hur länge ska kartan bestämma över terrängen?

Om det nu visat sig att den motmytomspunne arbetaren inte alls verkar vara så attraherad av att göra revolution, utan är mer intresserad av VVV – Villa, Volvo och Vovve – vad är det då som är fel? Om arbetarna är mer intresserad av att köpa fritidshus, dekorera sina hem med Ikeamöbler, förbättra sin garderob med inköp från H&M och fundera på vilket resmål, utöver den obligatoriska Thailandsresan, som färden ska gå till i år. Hur ska vi då tolka Marx teoribildning?  Arbetaren har uppenbarligen annat för sig än att  göra revolution: Vad är det då för fel på verkligheten som envisas med att inte stämma med kartan? De mervärdesskapande arbetarna är ju för bövelen ”objektivt ”, ”utsugna”. När ska dom inse detta? 

Den mytomspunne arbetaren uppenbarligen har annat för sig än att göra revolution. Är det då inte dags att modifiera sina modeller på denna punkt? Jag återkommer om detta resonemang i samband med att jag behandlar Erich Fromm längre fram.

Vad kan Marx och Engels lära vår samtid?  

Karl Marx har – som jag ser det – mycket att ge rent metodiskt och analytiskt.

I en tid när teorier som strävar mot helhet har uppfattats som rena stenåldern, känns det nu som en självklarhet att helhetsmönster snarare än delkomponenter ingår i det nya paradigmet. Utifrån helheten kan vi sedan bryta en delprocess och analysera denna. Karl Marx var en person som hade fokus inriktad på helheten. Inspiration fick han inte minst från Hegel, som såg historiens vingslag förändra helheten genom språngvisa steg.

Kapitalackumulation och den arbetande människans värde är andra viktiga delar av Marx. Fokus på maktförhållanden i samhället och parförhållanden som konflikt/konsensus, subjekt/objekt och sociala olikheter/likheter. Klassbegreppet i Marx tappning är mer än bara en klassificering. Det hanterar även dimensioner och motsatspar som plats i produktionsprocessen – arbete och kapital, makt/vanmakt, subjekt/objekt, konflikt/konsensus mm.

Som framgår av hela mitt resonemang blir idag klassbegreppet från Marx tid svårhanterligt. Det skapar mer förvirring än det löser problem. Därom inte sagt att det inte finns någon empiri som stöder förekomster av olika klasser. Men ska vi använda begreppet ”klass” är det direkt olämpligt att använda Marx definition. Den leder till ändlösa diskussioner vem som är ”objektivt” den ena eller andra klassen. Den klass som verkar känna sig mest hemmastadd i sin klassroll är överklassen. Världen över har de flyttat fram sina positioner.  Läs exempelvis denna artikel:Klasskampen förs uppifrån: http://www.ka.se/index.cfm?c=101140

En annan värdefull del av Marx det är hans strävan till att hålla sig orienterad med dåtidens mest avancerade tänkare.  Vidvinkelsyn utåt såväl i teorin som i empirin. Detta betraktelsesätt är lika aktuellt idag som någonsin tidigare.

En allmänt kritisk och ifrågasättande attityd är också bra att har med sig idag. Den inställningen är lika viktig när vi bedömer Marx aktualitet för samtiden. Vad är det som idag är gångbart av det som Marx talade om på 1800-talet.

Två personer som i hög grad tagit med sig de bästa egenskaperna från Marx men sedan vidareutvecklat tankegångarna är Erich Fromm och David Harvey. Jag kommer i fortsättningen att koncentrera mig på dessa herrar.