En ny ekonomisk modell – miljöpartiet

Motion till Miljöpartiets kongress 2013                                                                    2013-01-15

Partiprogrammet, ekonomisk politik 

Den ekonomiska politiken måste utformas så att den dels medger en minskning av utnyttjandet av många naturresurser, dels en väsentlig utjämning av de ekonomiska villkoren i samhället. Minskningen är nödvändig eftersom vi redan i dag använder betydligt mer än vad naturen kan förnya under samma tidrymd och därmed försämrar livsvillkoren för framtida generationer, utjämningen eftersom stora skillnader i livsvillkor skapar våldsamma konflikter mellan olika grupper. Dessa konflikter är i sig resursslukande och försämrar livsvillkoren ännu mer än vad sam annars skulle bli fallet.

 Min kommentar: instämmer.

 Det är några få saker som driver utvecklingen i fel riktning, det handlar om felaktiga föreställ­ningar om vad som är rätt att göra. Den mest skadliga föreställningen är att det är rätt att privat ägande i sig skall ge inkomst, pengar skall förränta sig. Denna princip tvingar fram en blandning av växande ekonomiska klyftor, inflation och ständigt ökande utnyttjande av naturresurser. Raka motsatsen till en långsiktigt hållbar politik.

Tekniska uppfinningar och nya metoder för produktion kommer inte att lösa dessa problem. Det krävs ett nytt sätt att organisera samhällsekonomin och detta är möjligt att genomföra. Att bara fortsätta med att lappa och laga det nuvarande systemet genom allt fler kortsiktiga åtgärder gör bara situationen värre. De rika måste finna sig i att deras personliga förmögenheter och intäkter kommer att minska för att de fattiga skall få det bättre men det måste genomföras på ett sätt som inte leder till ett kaotiskt samhällstillstånd med ännu mer lidande.

Min kommentar: Hur ska du få rika människor med dig på detta?  

 I dag anses det självklart att företag skall gå med vinst och i vårt land har vi en lagstiftning som kräver att staten skall ha ett budgetöverskott, räknat över en konjunkturperiod. Av kommuner och landsting krävs att de åtminstone inte i skall ha ett underskott under samma tidrymd.

Samtidigt säger tongivande politiker att arbetslösheten skall minska och att folk inte skall öka sin skuldbörda. Dessutom förutsätter man att företag skall gå med vinst. Detta visar att man helt enkelt inte förstår den enklaste matematik. Om både den skattefinansierade offentliga sektorn och de privata företagen skall gå med vinst så måste resten, antingen varje år ta på sig en växande skuldbörda eller finna sig i att alltfler blir arbetslösa, alternativt godta ständiga lönesänkningar. Människorna får sina inkomster från företagen eller den offentliga sektorn och om dessa båda skall ha större intäkter än kostnader så måste allmänheten i genomsnitt ha större kostnader än intäkter.

Min kommentar: Förstå inte? Samhällsekonomin är väl inget 0-summespel? Med en tillväxt så går ekvationen ihop. Förutsätter du 0-tillväxt?

Många ekonomer vägrar fortfarande att inse att banker skapar betalningsmedel (pengar) när de ger nya lån, om låntagaren godtar att den lånade summan sätts in på dennes konto i stället för att betalas ut kontant. Denna långivning skapar därför utan något föregående sparande de pengar som betalas ut i samma ögonblick som transaktionen bokförs. Men banken kräver ränta på pengarna, dels för att den måste avlöna personal och betala för maskiner och lokaler, men också för att erhålla en vinst som dels läggs till bankens eget kapital och dels betalas ut till bankens ägare. Den del av vinsten som blir kvar i banken eller ägarna inte använder för direkta inköp av varor eller tjänster kommer inte tillbaka till de övriga medborgarna som intäkter, bara som nya lån. För att den ursprunglige låntagaren skall kunna betala räntan på sitt lån måste således någon annan sätta sig i skuld eller göra slut på sina besparingar.

Räntor och vinster tvingar därför fram en växande skuldsättning om de inte i sin helhet används för direkt konsumtion. För att det skall finnas tillräckliga säkerheter för dessa lån måste det hela tiden tillverkas fler saker som kan tjäna som säkerhet, eller också måste priserna på befintliga säkerheter öka, det vill säga vi måste godta att pengarnas värde minskar. Om nu ägarna av pengar begär högre räntor/vinster för att kompensera sig för inflationen kommer denna i gengäld att öka.

 Min kommentar: Samhällsekonomin är väl inget 0-summespel? Inte heller privatpersoners ekonomi. Om ekonomin förbättras för privatpersonen så tvingar det inte fram någon ökad skuldsättning.  Med en tillväxt så går ekvationen ihop. Förutsätter du 0-tillväxt för individen?

I detta sammanhang är det värt att påpeka att en räntehöjning, tvärtemot vad som står i de flesta läroböckerna i nationalekonomi, ökar inflationen i stället för att bromsa den. En räntehöjning på 1 % ger i det svenska samhället en inflationsökning på c:a 0,5 %. Detta har jag påvisat för riksbanken med hjälp av deras egen och SCB:s statistik redan 2007 men hittills utan någon kommentar från dem. Deras felaktiga verklighetsuppfattning innebär givetvis att de har svårt att påverka inflationsutvecklingen på det sätt deras mål anger.

Min kommentar: Förutsätter du att inte löntagarna vill kompensera sig för räntehöjningen?  Om lönerna stiger mer än produktiviteten uppstår inflation. Vilka antaganden gör du? En räntehöjning används för att kyla ner ekonomin i högkonjunktur. Med räntehöjningen förväntas vi ha råd att konsumera mindre. Priserna stabiliseras.  Detta borde väl minska inflationen? 

Vårt skatte- och bidragssystem är ett lappverk som blir alltmer komplicerat och därmed mer arbetskrävande för både kontrollanter och de kontrollerade. Dessutom hamnar de sämst ställda i förnedrande situationer när de måste vända ut och in på sin situation i försöken att få extra bidrag för att klara nödvändiga utgifter. I stället bör vi ha ett finansieringssystem som ger en större frihet åt den enskilde att forma sitt liv, samtidigt som det skall ge en trygghet att täcka de mest nödvändiga behoven.

Min kommentar: Instämmer. Men jag undrar om detta system verkligen får den effekten? 

En lösning på ovanstående och en del andra problem är följande:

En ny sorts pengar med inbyggd beskattning införs. Den fungerar så att pengarna varje dygn automatiskt belastas med en liten avgift. På sedlar sker det genom att en tabell i klartext anger sedelns värde olika dagar, t. ex. i steg om en hundradel av det ursprungliga värdet. Dessutom finns en streck- eller prickkod som kan avläsas automatiskt och ge underlag för beräkning av sedelns aktuella värde. På bankkonton dras automatiskt den fastställda avgiften en gång per dygn i proportion till hur mycket pengar som finns på kontot. Detta innebär en automatiskt verkande beskattning på alla pengar som kan användas för betalningar.

 Min kommentar: Detta system skulle verkligen uppmuntra till att sätta pengarna utanför Sveriges gränser.  Då behöver man inte vara med och betala skatt. Det finns idag ett antal upplägg där man kan ha pengar på utländska konton. Om jag sparar i aktie – , räntefonder eller på andra sätt, har pengarna i madrassen: Vad händer då ? 

Några typer av konton är undantagna från den vanliga beskattningen och beskattas inte alls eller med en mindre procent/promillesats. Med den mängd pengar som finns i Sverige räcker en dygnsavgift på c:a 0,4 % (fyra kr av tusen) för att bekosta hela den i dag skattefinansierade sektorn som behövs när också en basinkomst på c:a 8000 – 9000 kr per månad betalas ut till alla folkbokförda i landet. Observera då att vare sig moms eller arbetsgivaravgifter kommer att belasta priserna på varor och tjänster. Inga skatteavdrag kan göras. Genom ett skattesystem av denna typ blir automatiskt allt nuvarande svartarbete vitt. Undangömda/stulna pengar beskattas också automatiskt. Taxeringsnämnder och skattekontrollanter liksom diverse skattekonsulter får ägna sig åt mer produktiva sysslor. Företagens administrationskostnader minskas.

Min kommentar: Men dessa pengar är synnerligen lättrörliga och kan sättas utanför systemets kontroll. Då blir det inte mycket pengar kvar att finansiera alla våra gemensamma utgifter.   


Större delen av försörjningsstödet kan tas bort, kvar blir bidrag till de som är särskilt behövande p.g.a. svårare sjukdomar eller skador eller råkat ut för mycket akuta problem. A-kassa blir en ren angelägenhet för dem som vill tillhöra den, CSN avvecklas liksom studiebidrag och studielån. Bostadsbidrag försvinner, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen kan krympas betydligt, alla pensionsfonder upplösas eftersom de blir obehövliga. Troligen kommer också vårdbehoven att minska när många människor slipper oroa sig för att inte klara sin ekonomi varje månadsskifte. Ingen kommer av ekonomiska skäl att vara tvungen att ta arbete som är hälsovådligt eller av andra orsaker olämpligt eller dåligt betalt, inte heller prostituera sig.

För att kunna bygga upp en personlig ekonomisk reserv kommer pengar som betalas ut som basinkomst att sättas in på särskilda konton där summor upp till någon lämplig gräns är undan­tagna från avgiften. Det är bara det allmänna som kan göra insättningar på dessa konton, den person som kontot tillhör kan bara göra uttag. Om man väljer att arbeta för hela sin försörjning kan man på detta sätt skattefritt spara ihop en reserv med 8000 – 9000 kr per månad.

 

När reserven uppgår till t.ex. 24 utbetalningar inträder beskattning av belopp över denna gräns. Det är endast fysiska personer som får basinkomst. Konton för företag och föreningar blir alltid beskattade.

 Min kommentar: Samma problem igen med lättrörliga skattebaser.

 Ett annat undantag är valutakonton som kan öppnas av företag, turister och de som på annat sätt innehar utländsk valuta. Vill någon privatperson växla till sig utländsk valuta så tas de pengarna från vederbörandes basinkomstkonto, men det blir lämpligen begränsningar av de mängder som kan växlas på detta sätt eftersom detta annars blir ett sätt att undandra sig beskattning i större omfattning. Man kan naturligtvis fritt växla t.ex. sedlar eller genom konton som är beskattade men då bereda sig på att få betala ett högre pris för den utländska valutan.

Det är alltid den som innehar pengarna som betalar skatten. Detta kommer med stor sannolikhet att göra att människor gärna lånar ut pengar, även räntefritt, eftersom innehavet av fordringsbevis inte beskattas. Projekt som är vettiga kommer därför att ha lätt att få finansiering till en låg eller ingen kostnad. Omvänt mot nu kommer företag gärna att vänta med att få betald, medan kunderna gärna kommer att vilja betala i förskott. Av detta skäl blir det heller ingen köpfest, den som har en materiell tillgång som inte förfars med tiden kommer att vilja vänta med försäljning och det fordras ju både en säljare och en köpare för att göra en affär.

 Min kommentar: Samma problem igen med lättrörliga skattebaser.  

Mark och andra naturtillgångar bör kommunaliseras och sedan hyras ut till nyttjarna. På det sättet undviks fördyrande markspekulation på ett effektivt sätt. Likvid för kommunaliseringen kan placeras på särskilda konton med en väsentligt lägre dygnsavgift än på andra konton.

Med hänvisning till det ovanstående yrkar jag att kongressen fattar följande beslut att i partiprogrammet införa:

 

Att MP skall verka för ett upphävande av bestämmelserna om budgetöverskott,

 

Att MP skall verka för en omläggning av skattesystemet så att beskattningen tas ut på innehav av pengar,

 

Att MP skall verka för att en allmän och lika basinkomst utbetalas till alla i Sverige folkbokförda personer.

 

Att MP skall verka för en kommunalisering av mark och andra naturtillgångar.

 

 

Per Almgren, MP Norrköping                              

 

Mail: per.almgren(snabel-a)tele2.se

Dokument från Per Almgren:
MP Basinkomstfinansiering_V_20120814 MP Vinnare och förlorare på räntan_ artikel 1966 MP Vinnare och förlorare på räntan_ diagram 1966

Per Almgren  svarar: Svar till Roger Dahl och Benjamin kommentarer Per Almgren_20130125

Mitt svar till Per Almgren:

Per Almgren: Syftet med ditt förslag är synnerligen behjärtansvärt. Det är därför jag har ägnat en del tankemöda för att försöka sätta mig in i hur du tänker. Ett ekonomiskt utjämnande system, mer hållbart och som dessutom ska fungera som ett självspelande piano utan onödig byråkrati, det låter för bra för att vara sant.

Det stora bekymret med ditt förslag är att det kommer att vara så lätt att kringgå systemet. Jag har visat ett antal exempel tidigare. Ditt svar har dessvärre inte ändrat min inställning där. Jag önskar att jag skulle ha fått goda argument från dig för att ändra min inställning.

Men det innebär inte att det skulle kunna vidareutvecklas. Men innan vi går in på en tekniska lösning så borde vi fundera på själva implementationen.

Du skriver: ”Skall vi lösa miljöproblemen och krympa de ekonomiska klyftorna så måste vi dels ha en ekonomi som krymper åtskilliga år framåt samtidigt som de som har minst inkomster skall få mer, vilket då måste ske på bekostnad av dem som i dag har stor förmögenheter och inkomster. Kort sammanfattat så måste vi avskaffa det kapitalistiska systemet. Privat ägande skall inte ge inkomster, det skall i stället kosta egna arbetsinsatser för att betala skydd och vidmakthållandet av det ägda.”

Det här är som jag ser kärnan av det du sätter fokus på. Miljö/klimatfrågorna kan inte ses som separata problem utan måste ses mot hela det kapitalistiska samhället.

Orsaken till att FN förhandlingarna i Köpenhamn, Rio+20 och Doha inte kommer någonstans är ju att det kapitalistiska systemet står i vägen.

Hur tänker du dig att de få procenten som är de globala vinnarna på dagens ekonomiska system ska gå att övertygas för din modell? Vi har Bill Gates, Warren Buffett, Gerg Soros och några till som insett att något måste göras åt vår ekonomiska modell.

Men hur får vi med det Saudiska kungahuset, ryska oligarker, superrika amerikaner(1:a på milardärstoppen), (Kina ligger två i miljardärstoppen, i Indien växer antalet miljardärer?

De är de superrika som ska övertygas om att deras nuvarande roll inte är ekonomiskt, socialt eller ekologiskt hållbar? Hur ska vi få med dessa entusiastiska entreprenörer med på tåget? Vad har vi för idéer här?

Oavsett om din modell skulle vara 100-procentigt välfungerande blir det ju ingenting så länge de som har makt idag inte köper den. Inte skulle Ingvar Kamprad och Johan & Stefan Persson tycka att det här var den bästa idén de har hört talas om. Ta av de rika och ge till de fattiga. Det är ju ren kommunism!

De nya medelklasserna som växer upp i Kina, Indien och i de flera länder i tredje välden måste också komma till insikt om att de ska vara med och minska ner sitt välstånd för att den miljard människor som idag lever på svältgränsen ska få mer av kakan. Utöver dessa är det ytterligare flera miljarder som lever på mycket små ekonomiska förhållanden. Vi medelklasseuropeer lever också över våra tillgångar.

Hur ska vi övertyga min son som de senaste åren åkt jorden runt och fångat intryck att detta inte är hållbart. Hur ska vi få alla som anser att en resa till Thailand per år tillhör livets absoluta nödtorft. Vem av oss är intresserade av att minska vårt välstånd? Med jobbskatteavdrag har stora grupper i samhället fått mer pengar att spendera på  konsumtion. Det är inte på något sätt långsiktigt hållbart. Men det verkar uppenbart vara populärt. 

Det är kanske här samtalet borde starta. Det räcker inte med att mejsla ut modeller. Om vi fick bara en del av de superrika med oss på att rädda civilisationen är själva den tekniska utförandet av mindre bekymmer. Då skulle det åtminstone finns resurser.

Ska vi tvinga på de mäktiga din modell mot deras vilja? Är det en Robin Hood som saknas? Hur ska vi ta från de rika och ge till de fattiga mot de mäktigas vilja?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s