Internationalen åt alla lycka bär – Att ha och att vara
Historik Marx & Engels
För Karl Marx och den tidiga arbetarrörelsen var det en nödvändig självklarhet att socialism måste genomföras internationellt. Historien har även visat att ”socialism i ett land” är en omöjlig uppgift. Den stat som den Sovjetiska som står i opposition mot kapitalismen måste hela tiden satsa en mycket stor del av sina resurser på att försvara sig mot angripande fiender. Att i detta läge kunna bygga upp en stat som leder till ”åt alla lycka bär” har visat sig motigt.
Karl Marx hade mänskligheten som målgrupp även om han menade att det var i de mest avancerade staterna (England, Tyskland och Frankrike) som socialismen först skulle bryta fram. Det var här som arbetarklassen hade nått en tillräcklig numerär. Men sedan skulle den sprida sig som en löpeld och internationalen skulle bära fram lycka till alla.
Istället kom den sociala revolutionen i Europas mest underutvecklade land i Ryssland. Detta land bestod nästan uteslutande av en bondebefolkning och en aristokratisk överklass. Från ett marxistiskt perspektiv uppfattades bönderna som ”objektivt” regressiv klass. De tillhör gårdagens samhälle. Bönderna hade inte det ”sanna objektiva ” medvetandet som däremot arbetarklassen ”objektivt” antogs ha. Den här synen på bondebefolkningen har påverkat såväl Sovjetstaten som dagens Kina.
Bönderna ska hållas kort. I Kina är den negativa inställningen synnerligen besynnerlig eftersom det var bönderna som ordförande Mao mobiliserade och som bar fram revolutionen.
På grund av att det inte blivit någon internationell spridning av socialismen ens till en majoritet av stater i världen, är det lätt att glömma Marx/Engels internationella perspektiv. Socialism och kommunism har istället, med rätta förknippas, med nationalstater, centralism, byråkrati och förtryck av människor. Av den här anledningen har den socialistiska/kommunistiska modellen av förståeliga skäl inte uppfattats som ett önskvärt alternativ.
Kapitalismens kris och brist på alternativ
Trots att det kapitalistiska systemet 2008 var på gränsen att kollapsa har det inte funnits något direkt alternativ i väst. De tidigare så starka kommunistpartierna i Europa för en tynande tillvaro och S har inte lyckats skapa en alternativ politik. USA under ledning av Barack Obama har haft stora förväntningar på sig. Men den förda ekonomiska politiken med kvantitativa lättnader, har hittills inte fått bukt med arbetslösheten. Däremot har de redan extremt rika i USA blivit ännu rikare.
De nya tillväxtländerna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina har däremot alltmer vuxit fram som utmanare till USA och Europa, som båda är skuldtyngda till bristningsgränsen. Kina kan istället stoltsera med världens största budgetöverskott. Såväl Syd som Öst klarade finanskrisen mycket bättre än Väst. Vissa länder i Afrika växer så det knakar. Det globala skiftet Väst till Syd och Öst komma allt närmare. Men ingen av dessa stater är något hot mot kapitalismen som sådan. Här ligger det internationella införandets stora dilemma.
Under många år har kapitalismens kris varit uppe på agendan på World Economic Forum i Davos, där världens makthavare träffas. Financial Times har haft liknande tema. Inom valda delar av IMF börjar det växa fram krav på förändringar av den förda politiken. Något måste göras för att renovera kapitalismen, annars är det risk för ekonomiska och sociala haverier. Det börjar det råda en allt större samstämmighet om i teorin. I praktiken ser vi dock inte så mycket av förändringsviljan. Hoppet inom S idag verkar stå till en anständig kapitalism. Se vidare mitt blogginlägg: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/den-fjarde-vagen-en-demokratisk-socialism-en-anstandig-kapitalism-och-ett-langsiktigt-hallbart-samhalle/
To have or to be – att ha och att vara (svensk titel)
I boken ”To have or to be?” med undertiteln ”A new blueprint for mankind” (Blueprint = skiss, plan) som skrevs 1976 beskriver Erich Fromm på ett nära nog profetiskt sätt vilka utmaningar mänskligheten stod inför. Han utgår från en radikal humanism färgad av psykoanalytisk teoribildning och metod. Fromms inspiratörer är såväl Karl Marx, Sigismund Freud och CG Jung.
I förordet talar han om att han försökt rensa bort ett mansorienterat språk till förmån för ett mer könsneutralt. På en punkt har han frångått den regeln. ”Man” mänsklighet har han inte hittat något bra alternativord till. I vår tid talar vi om begreppet ”hen” som ett könsneutralt ord. Jag kommer använda hensklighet istället för mänsklighet. (sid 10).
Redan i introduktionen får vi en klar bild av vad boken kommer att handla om. Under rubriken: ”The end of an illusion ” skriver Fromm. Jag översätter fritt: Det stora löftet om obegränsade framsteg i industrialismens tidsålder har nu börjat ifrågasättas. Han hänvisar till den rapport Romklubben hade gett ut. http://en.wikipedia.org/wiki/Club_of_Rome
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Limits_to_Growth
Den rapport som Romklubben gav ut år 1972 var baserad på systematiskt insamlad global data. Det resultat rapporten kom fram till var att endast en global ekonomisk och teknisk förändring enligt en ”masterplan”, kan göra att vi vår civilisation kan undvika att drabbas av en global katastrof. Drastiska förändringar av det ekonomiska systemet behöver göras. Sådana förändringar kan bara genomföras om henskligheten fundamentalt förändrar sina värderingar och attityder. Ny etik och ny attityd i vårt förhållningssätt mot naturen är en förutsättning för vår civilisations överlevnad. Ett nytt samhälle är möjligt endast om även henskan utvecklas och förändras i vår karaktärsstruktur.
Systemkritik hade redan tidigare framförts av exempelvis Rachel Carlson http://sv.wikipedia.org/wiki/Rachel_Carson, Georg Borgström http://sv.wikipedia.org/wiki/Georg_Borgstr%C3%B6m och Hans Palmstierna http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Palmstierna. Hans Palmstierna var en av de första som skrev om klimatproblemen. Men i och med att Romklubben tog upp de hotbilder de såg framför sig för vår civilisation blev det större spridning av budskapet. Industrialismen hade en baksida.
Erich Fromms respons på Romrapporten och andra liknande vid samma tid, var att den bekräftade vad andra redan sagt. En ekonomisk och social förändring måste göras. Vårt nuvarande sociala system gör oss sjuka och vi är på väg mot en ekonomisk katastrof om vi inte radikalt förändrar vårt system. http://www.clubofrome.org/
För första gången i historien beror vår arts överlevnad på en radikal förändring av människans hjärta. Emellertid förändringen av människans hjärta är möjlig bara i den utsträckningen som ekonomiska och sociala förändringar inträffar som ger det henskliga hjärtat chansen att förändras och kurage och vision för att uppnå det. (sid 18f).
Erich Fromm frågar sedan: Finns det något alternativ till en katastrof? All data som han nämnde tidigare är välkända. Det är näst intill obegripligt att inga seriösa ansträngningar har gjorts för att hitta åtgärder till de utmaningar som så tydligt framträder. I vårt privatliv skulle ingen förutom en galning förbli passiv om vi visste att vår existens var hotad.
Det är intressant att jämföra Erich Fromm och Lester Brown – plan B
http://video.pbs.org/video/1864227276/. Det finns mycket stora beröringspunkter dem emellan. Se vidare: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/23/plan-b-4-0-att-radda-civilisationen-lester-brown/
När Erich Fromm, http://sv.wikipedia.org/wiki/Erich_Fromm, talar om en Vara-attityd är detta begrepp just hämtad från Marx begreppsvärld. Se detta Youtube klipp: http://www.youtube.com/watch?v=o7GpHrdXOFI
Det är mänskligheten som helhet Fromm såväl som Marx/Engels talar om när de talar om den nya människan som samarbetar istället för konkurrerar. Det är den nya människan som drivs av en naturlig solidaritetstanke med sina homo sapiens fränder som Fromm talar om.
Problemet för såväl Marx/Engels som Fromm är att det är svårt att se hur den nya människan och den nya internationella socialismen ska uppstå samtidigt i alla länder. Om socialismen införs i ett land kommer övrig global kapitalism att sammangadda sig mot den hotande nya socialistiska staten. Ett vara-medvetande går lätt att tänka sig i en global vara-medveten värld. Men om vara-medvetenheten sker stegvis: Då kommer samma spänningar uppstå som för Sovjet, Öststaterna, Kuba, Nordkorea och Kina. I en sådan situation finns det ingen jordmån för att skapa något socialistiskt samhälle. Det blir istället hierarkiska krigsstater. I krigsstater är det inte så lätt att utveckla ett vara-medvetande för människor, hur nödvändigt detta än skulle vara.
Den andra vägen, den socialdemokratiskt reformistiska vägen såg länge ut att bli ett framgångskoncept. S modell samarbetet staten och kapitalet var efter andra världskriget en ren framgångsaga och nådde i Sverige sin höjdpunkt runt 1968 då S i Sverige hade egen majoritet i riksdagen. Under 1970-talet slog global konkurrens till från bland annat Asien och skapade stagnation i hela västvärden. Inflationen tog även fart och begreppet ”stagflation” myntades. Det innebär stagnation och inflation samtidigt. S intog i praktiken en socialliberal hållning men sökte med ljus och lykta efter en metod att flytta fram positionerna. Men globaliseringen var en för stark kraft för S och några framflyttade positioner har det varit mycket svårt att hitta.
Kapitalismen ohotad
Från 1980-talet och fram till 2008 har globaliseringen – som i praktiken understötts av nyliberala idéer som avregleringar, fria kapitalflöden, privatiseringar och utförsäljning av gemensamma resurser – varit helt ohotad. S i Europa har inte hittat alternativ politik för att motverka globaliserings negativa inflytande. S har även en stark internationell drivkraft och bejakat globaliseringen. S har haft svårt att inse sambandet mellan att globaliseringen ökat kapitalets makt och i motsvarande grad minskat såväl S som fackföreningsrörelsens möjlighet att agera motvikt. Detta är ett problem som hela västvärlden brottas med. Klyftorna inom nationalstaterna har ökat.
1978 tog den kinesiska ”kommunismen” en ny inriktning och blev alltmer marknadsorienterad. För dem som fortfarande trodde på den revolutionära vägen blev nog detta ett hårt slag. När sedan Berlinmuren och sedan Sovjetstaten brakade samman runt 1990-talets början, framstod kapitalismen som den enda vägen. USA:s ställning tycktes ohotad. Japan som hade seglat upp som en ekonomisk utmanare till USA, drabbades av många år av stagnation.
Kommunism 5.0 – Hur ska övergången ske?
I ett tidigare inlägg har jag behandlat Pål Steigens bok ”En gång ska jorden bliva vår.” Jag sa i inlägget att jag instämmer i hans analys av vår värld.
Det är inte så konstigt. Pål Steigen baserar sin analys på samma faktaunderlag som jag följt under flera års tid. OECD, IMF och affärstidningar. Vi har båda följt med i miljö/klimatdebatten och vi har båda hört larmrapporter om att vår civilisation är på väg att närma oss ”peak everything”.
Det som är så unikt med hans bok är att han behandlar många av de stora framtids-utmaningarna på ett sammanhållet sätt. Här kommer hans marxistiska skolning väl till pass.
Han tar även upp Lester Browns samlade kunskaper om vår hotade civilisation. Om Lester Brown kan du läsa här. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/23/plan-b-4-0-att-radda-civilisationen-lester-brown/
Pål Steigen avslutar boken med kapitlet Kommunism 5.0. Här utgår han från Karl Marx syn på kommunism som står i bjärt kontrast till de stater som kallat sig kommunistiska och som idag fortfarande har detta vilseledande epitet i sina namn.
Hur kan då övergången från kapitalism till socialism gå till enligt Steigen?
Allting tyder på att världen är på väg mot en omfattande klasskamp, menar han. Jag kommer åter till begreppet ”klasskamp”. (sid 240). Det är väl inte en alltför djärv gissning att vi går en konfliktfylld tid till mötes. Vår civilisation har utstakat en väg framåt som om vi hade tre jordklot att ta resurser från. När resurserna inte längre räcker till alla innebär det ett dramatiskt hot mot hela vår civilisation. Värdens stater rustar mer intensivt än någonsin . Se vidare: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/23/plan-b-4-0-att-radda-civilisationen-lester-brown/
Världsbanken kom för någon månad sedan med en klimatrapport som visar att vi är på väg mot en 4 —procentig global uppvärmning. Det är dubbelt så mycket som är vår gemensamma civilisations mål. Många klimatforskare menar att redan en 2 -procentig global uppvärmning av jorden skulle få avsevärda klimatologiska effekter som i sin tur skulle innebära såväl torka som översvämningar på jorden. Hur en sådan planet ska kunna försörja ytterligare en miljard människor inom en 30 års period är inte helt lätt att se.
För Pål Steigen uär det revolution som gäller. Han har tagit intryck av händelserna i norra Afrika.”År 2011gick rasande människor t på gatorna i Tunisien, Algeriet, Jordanien, Marocko, Egypten, och Jemen i protest mot korruption och förtryck, och det som utlöste det var de skyhöga matpriserna. Sådana uppror kommer det bli fler av och de kommer att få samhällenas grundvalar att skaka ännu mer. ” (sid 239) Sedan dess har även Syrien anslutit sig till upprorens skara. Pål Steigen fortsätter: ”Men dessa rörelser måste våga mer än att störta en korrumperad statsminister eller president. Länderna i fråga står inför enorma ekonomiska problem, social a och ekologiska utmaningar som inte kan hanteras bara genom att man byter ut ledarna i toppen och inför formell demokrati. ” (sid 239).
Så det är upplagt för stridighet och spontana aktioner. Men motståndarna är förberedda:
”Överklassen runt om i världen är beväpnade till tänderna och har visat att de kan använda denna övermakt, så det finns ingen orsak att hysa några illusioner om att kapitalismen lämna den historiska scenen på ett fredligt och hänsynsfullt sätt.” (sid 240).
Så räkna med konflikter från nu och in i framtiden. ”Kommunister kan inte tvinga fram den här typen av initiativ men de kan lära sig att känna igen dem när de uppträder, stödja dem, delta i dem och göra erfarenheterna bekanta, inte bara lokalt utan också internationellt. Kommunister måste vara ödmjuka och inse att dessa massrörelser kommer att utveckla nya tankar som inte står i läroböcker. De har upproren 2011 rean visat ” (241).
”Så länge den globaliserade imperialismen existerar, så ligger den ekonomiska och militära makten i händerna på en liten elit av rika människor. ”
Många liberalt sinnade skribenter trodde att Kina stod på tur. Nu sprider sig ropen om demokrati som en präriebrand blad diktaturerna som kommer att falla som käglor. Istället kom Occupy Wall Street som blev inspirerade av den arabiska våren som startade år 2011. http://sv.wikipedia.org/wiki/Arabiska_v%C3%A5ren.
Klass mot klass löd stridsropen på 1970-talet i Sverige från högröstade men små kommunistpartier. Med den är fullständigt livsfarliga ekonomiska politik som nu förs i Europa av maktens hen, så blir risken större och större för varje dag som går att de nu något till åren komna kommunisterna från 1970-talet får se att nästa slagfält på närmare. Desperata människor, främst unga, som börjar inse att arbetslöshet och fattigdom börjar permanenta sig, tar till våld mot övermakten. Men den här gången kommer de upproriska inte att få vapenhjälp från Europa för att få bort förtryckarna. Den här gången kommer inte media rapportera om de unga hjältarna som ädelt är villiga att offra sina liv mot övermakten. Risken är för stor att ett sådant ursinne träder fram om inte den besinningslösa sparpolitiken omprövas. Hur ska dessa utsatta länder någonsin tas sig upp ur krisen och betala av sina skulder. Pengar som går till bankernas aktieägare för att hålla dem skadelösa. För att ytterligare späda på eländet så växer sig de nationalistiska strömningarna allt starke i Europa. De socialliberala krafterna står handfallna och vet inte vilket ben de ska stå på.
Om det börjar dåna i Grekland, Cypern, Italien, Spanien, Portugal (som förresten får stöd av sin forne koloni Angola), Frankrike, Irland, de baltiska staterna och Storbritannien då kan det lätt uppstå en spridningseffekt över Atlanten. Vad kommer att hända då?
När henniskorna blir pressade och känner sig hotade finns det alltid en risk för att vi agerar irrationellt. Risken är då att en hämningslös slakt inträffar och miljontals henniskor kan stryka med i förödande krig. Maktens hen har resurserna på sin sida, så vilka i första hand får fungera som slaktoffer inses lätt.
Globaliseringen 3.0 
Pingback: To have or to be – Erich Fromm « Verklighetsdrömmen
Pingback: En hotad civilisation – behovet av riskanalys och globalt tänkande | Globaliseringen 3.0