Min kommentar till Kjell-Olof Feldts inlägg till programkommisionen

Kjell-Olof Feldt skriver till programkommissionen för ett nytt partiprogram

Hela inlägget hittar vi här: http://programkommissionen.wordpress.com/2012/06/07/kjell-olof-feldt-klarar-s-den-generella-valfarden-i-framtiden/#comment-141

Här är min kommentar:

KOF skriver:

”En sammanfattning av socialdemokratins läge tycker jag kan se ut så här. Ambitionerna för den generella välfärdspolitiken är oförändrade vad gäller välfärdstjänsterna och har höjts för socialförsäkringarna: fler ska ha inkomsttrygghet vid arbetslöshet och sjukdom liksom efter arbetslivets slut. Mot dessa ambitioner står att partiet i sin praktiska politik under de senaste 20 åren genomfört eller accepterat betydande skattesänkningar, framför allt på tillgångar och privat konsumtion. Min slutsats blir att Sverige numera har ett skatteuttag som inte klarar av att finansiera en generell välfärdspolitik byggd på socialdemokratins värderingar. ”

Han pekar på att det inte går att både ha kakan kvar och äta upp den. Det går inte både att minska inkomster och öka utgifter. En sådan ekvation går bara inte ihop.  Om S vill behålla välfärden måste den också kunna finansieras.

Kjell-Olof Feldt skriver vidare:

”Gamla pålitliga skattebaser har visat sig ha vingar. Det gäller framför allt kapitalet men i växande grad även arbetet och konsumtionen. Skattepolitiken har fått anpassa sig. Sverige har inte längre några tillgångsskatter: arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatterna är alla borta. Skatten på arbete, både den direkta och indirekta, har sänkts i ett antal omgångar. Och den andra stora skattebasen, privat konsumtion, har eroderats genom en lång rad undantag från den enhetliga momsen, som en gång sattes till 25 procent. ”

Det har helt enkelt blivit allt motigare att kunna få in pengar till statskassan.  För alla oss som vill behålla den generella välfärden gäller det att bidra med att hitta lösningar på finansieringsfrågan. Att bara vara allmänt positiv till den generella välfärden utan att ha idéer om finansieringen kan låta medmänskligt, solidarisk och jämlikt, men det leder ingen stans.

Att tro att det inte i första hand är fråga om pengar och finansiering är direkt ekonomiskt oansvarigt. Politik är att vilja sa Olof Palme på 1960-talet. Det är en första förutsättning. Utan vilja blir det ingenting. Men nästa förutsättning är att politik också måste vara att prioritera, plocka fram det som är riktigt viktigt och välja bort det som är mindre viktigt.  Det gäller även att hitta inkomstkällor till den samlade politik som S ska vinna väljarnas förtroende på. Allt måste hänga ihop. Reformer måste peka i en och samma riktning och de måste kunna finansieras.

Kjell-Olof Feldt pekar på möjliga inkomstkällor:

”Men alla dessa skattesänkningar går inte att motivera som anpassning till globaliseringens villkor. Sverige är ett av de ytterst få utvecklade länder som inte beskattar större arv. Fastighetsskatten försvann därför att den var avskydd i röststarka storstadsområden, medan ränteavdragen finns kvar som statens subvention av boende i villor och bostadsrätter (eller av annan lånefinansierad konsumtion). Den halverade momsen på mat köpt i butik (som lett till halverad moms på krogmat) har inget annat motiv än att den en gång infördes i en politisk köpslagan. Om en del andra selektiva reduktioner av konsumtionsbeskattningen kan egentligen bara sägas att de är resultatet av skicklig lobbyism. ”

Att vara reformvillig betyder inte att – som barn inför julafton – bara komma med en önskelista på allt vi vill ha. Vi måste också ikläda oss ett vuxenansvar och komma med idéer hur reformerna ska kunna finansieras.

Vill vi kunna satsa på en generell välfärd, lika för alla, måste den betalas gemensamt. Vill vi att Sverige fortsatt ska vara en kunskapsnation av rang, måste FoU betalas av samhället.  Företag kommer inte att gå ta investeringar, när det gäller grundforskning och en hela del annan forskning, som är samhällsekonomiskt nyttigt men företagsekonomiskt olönsamt.

Företag som vill överleva kan inte fungera som filantroper, mer än i mycket begränsad utsträckning och då i syfte att putsa på sitt varumärke.

Samma sak gäller all infrastruktur som är helt nödvändig från ett samhällsperspektiv. Om vi vill bygga järnvägar och annan spårbunden trafik måste det finansieras av oss som skattebetalare.

Samma sak gäller bostäder.  För att tillgodose behovet av små hyresrätter måste det ske en politisk styrning med gemensamma medel. Om Skanska, NCC och Peab bestämmer bygger de stora bostadsrätter som är företagsekonomiskt lönsamma.

Samma sak gäller på alla andra områden, exempelvis övrig omställning till en grön ekonomi. Företag kommer att vara med när det finns en företagsekonomisk lönsamhet i projekten.

En inkomstkälla som Kjell Olof Feldt glömmer bort att nämna är de vinsthemtagningar som samhället kan göra genom att ställa rimliga affärsmässiga krav på underleverantörer inom välfärdssektorn. När det visat sig att underleverantörerna, Carema, Attendo, Kunskapsskolan, John Bauer mfl inte levererat bättre service och högre effektivitet, så är det en ren förlustaffär för ägarna – skattebetalarna.  Här finns det mycket pengar att hämta in.

SNS (Stiftelsen Näringsliv och samhälle) presenterar sin rapport på hösten 2011: Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? ”

Medverkade i rapporten gjorde: Laura Hartman, Anders Anell, Eva Mörk, Jonas Vlachos, Kajsa Hanspers, Martin Lundin, Marta Szebehely, Stefan Wiklund.

Vi läser: ”Den viktigaste slutsatsen av studien är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn. Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.” Se vidare: http://www.sns.se/forlag/konkurrensens-konsekvenser-vad-hander-med-svensk-valfard

I DN presenterar Laura Hartman rapporten: http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten

Artikeln avslutas:

”I brist på offentliga initiativ för att förbättra beslutsunderlaget för välfärdspolitiken kommer SNS nu att genomföra fortsatta studier om hur den svenska valfrihetsmodellen kan förbättras.

Vi kommer att samla ledande företrädare för kommuner, landsting och privata utförare som i dialog med framstående välfärdsforskare får möjlighet att definiera var behovet av beslutsunderlag är störst. Forskarna kommer sedan att ta fram konkreta policyrekommendationer utifrån ett objektivt och vetenskapligt förhållningssätt.

På detta sätt vill SNS bidra till en mer saklig debatt om den svenska välfärdsmodellen, utan ideologiska skygglappar. ”

Här borde det med andra ord finnas lite pengar att spara in för att rädda välfärden och satsa på att skapa den gröna ekonomin/de gröna folkhemmen.

För hela KOF:s artikel, se bifogad:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s