Det är viktigt att lyfta fram det kooperativa alternativet. Dess grundidé bygger på en annan princip än exempelvis ett aktiebolag.
Efter att ha arbetat på Folksam i 20 år vet jag att principen skiljer sig. Efter att dessutom arbetat 5 år på Swedbank så är det lätt att jämföra.
Om Swedbank går med vinst går pengarna till aktieägarna. Paradoxalt nog är Folksam huvudägare i Swedbank, så aktieutdelning i Swedbank kommer Folksams konsumenter till godo.
Om Folksam går med överskott återinvesteras pengarna i verksamheten eller utdelas som ”vinst”, men här kallas det istället återbäring. Den återbäringen går ju till ägarna – konsumenterna och inte till skattebetalarna eller några aktieägare.
Inom den gemensamt finansierade sektorn är skattebetalarna de faktiska ägarna. Privata företag oavsett om de är kooperativa eller aktiebolag är underleverantörer till ägarna. Det verkar som om detta enkla faktum har glömts bort i debatten. I ivern att försvara valfriheten och brukarna, missar en del personer detta självklara faktum.
Som politiker har man ett ägaransvar för de verksamheter som bedrivs. Man kan inte enbart ha ett brukarperspektiv. Då tar man inte ansvar för skattebetalarnas pengar.
Jag hoppas att det framkommit att motsättningen mellan brukarnytta och nytta för oss som skattebetalare är en fullständigt konstruerad motsättning.
Hade privatiseringen levererat bättre kvalitet och högre effektivitet, skulle vi som skattebetalare fått ställa det mot de kostnader som hela privatiseringssatsningen kostat skattebetalarna.
När det nu visar sin att satsningen inte har levererat bättre kvalité och högre effektivitet, är det bara att konstatera att det varit ett misslyckat projekt. Då borde väl rimligen slutsatsen vara: Gör om och gör rätt. Kostar det så smakar det brukar vi säga. I det här fallet har det kostat utan att smaka.
Brukarna gynnas naturligtvis inte av misshushållning av gemensamma medel. Då blir det mindre pengar kvar till verksamheten som i sin tur missgynnar brukarna.
Vill vi ha valfrihet är den kooperativa idén mer tilltalande än att riskkapitalbolag är aktörer. Detta eftersom det ger mer för pengarna. Mer valfrihet och lägre kostnader. Dessutom får vi företag som inte har högsta möjliga riskjusterade avkastning som helt övergripande mål.
Folksam köper upp en hel del tjänster på den öppna marknaden. Då är det strikt affärsmässighet som gäller. Syftet för Folksam att låta underleverantörer göra jobbet när det bedöms som affärsmässigt riktigt.
Om Folksam skulle köpa tjänster av underleverantörer som inte levererar, bättre kvalité eller effektivare hantering, då är det en ren förlustaffär för ägarna – konsumenterna. Det är att misshushålla med ägarna pengar. Att trots att detta har konstaterats fortsätta köpa tjänster av dessa underleverantörer strider mot all affärsmässighet.
När nu SNS.rapporten konstaterar att privatiseringen inte levererat under en 20 års period, är det på samma sätt ett resursslöseri med ägarna – skattebetalarnas – pengar. Det här skulle bara inte vara möjligt inom affärsvärlden. Visst kan man göra fel även inom näringslivet, men när felet uppdagas så rättar man till det.
Jag säger inte att det var bättre förr och att vi ska backa tillbaka till 1980-talet. Det går ju inte och är heller inte önskvärt. Det fanns och finns fortfarande en hel del verksamhetsutveckling att göra. Men vi måste vara beredda att ompröva vår tidigare ståndpunkt i ljuset av de fakta som nu finns tillgängliga.
Som politiker måste vi kunna vara beredda att kritiskt granska tidigare förd politik i sin helhet och inte bara se på varje enskild fråga separat. Att inte se skogen för att det är så mycket träd i vägen kan inte vara en politikers roll.
Att använda pengarna som går till aktieägare till att istället anställa mer personal borde vara ett självklart val. Det behövs. Se artikeln: http://www.ka.se/index.cfm?c=96247
Globaliseringen 3.0 