Adam Smith (1723-1790) anses allmänt vara den som grundlagt nationalekonomin som en egen vetenskaplig disciplin. Han var professor i moralfilosofi, i Glasgow. Hans huvudverk The wealth of the nations (1776) kan sägas vara den bok som utgör den historiska grund som nationalekonomin vilar på. Utgångspunkten för Smith är att se vad som skapar välstånd för nationerna. Hans slutsats är att det är arbetsdelningen som skapar detta välstånd.
Genom arbetsdelningen skapas högre produktivitet. Om arbetsprocessen delas upp i olika delar och var och en specialiserar sig på en komponent i kedjan, kan produktiviteten (produktion per arbetad timme) öka. Härigenom kommer välståndet för nationen att växa. Han var synnerligen påverkad av tidsandan och utvecklingsoptimismen lyser igenom i hans bok. Jag läste den på 1970-talet när jag studerade nationalekonomi. När jag nu 35 år senare läser om boken, är det intressant att se hur aktuell boken fortfarande är. Om det är någon megatrend som hållit i sig under årens lopp så är det marknadsekonomins dominans över människan.
En annan megatrend är den utvecklingsoptimism som marknadsekonomin erbjuder, tron på att utvecklingen framskrider och att vi går en bättre framtid till mötes. Även om vi just nu ser mörka moln på himmelen, så är det bara tillfälligt. Efter regn kommer solsken. Lågkonjunktur byts ut mot högkonjunktur.
Marknaden fungerar som ett kitt mellan producenter och konsumenter. Det är konsumenten som väljer mellan de olika producenternas varor på marknaden. De producenter som inte håller måttet försvinner från marknadsplatsen och kvar blir de varor och producenter som vinner konsumenternas gunst. På marknaden är det konsumenten som är kung. En förutsättning för att konsumenten ska ha denna upplyfta roll är att det på marknaden råder fri konkurrens. Då kan konsumenten genom sina rationella val bestämma sig för den bästa varan eller tjänsten. Producenterna måste anpassa sitt pris och sin produkt till konsumenten. Den producent som pris/prestandamässigt kan erbjuda den bästa varan kommer att få konsumentens gunst. Men det finns alltid en risk att en annan producent sänker priset på sin vara eller förbättrar produkten och därigenom konkurrerar ut den tidigare favoriten. Producenten måste hela tiden vara på alerten för att få behålla sina kunder, annars kan konsumentens dom bli hård. En marknad som fungerar på det här sättet ger naturligtvis konsumenten ett företräde framför producenten. Men hur vanligt är det?
För att upprätthålla denna gynnsamma roll för konsumenten, var det för Adam Smith viktigt att staten lämnade marknaden så fri som möjligt. Att inskränka på den fria konkurrensen skulle bara försämra konsumentmakten. En marknad som fungerar är självreglerande. Konsumenterna väljer bort de producenter som inte håller måttet. Vad som håller måttet eller inte, beror på konsumenternas preferenser.
Vinstintresset – egoismen – kan således, om det dirigeras av konkurrensen, vara det allmännas bästa tjänare. Härigenom ledes ekonomin, skriver Smith, ”såsom en osynlig hand” till ett gott resultat som är det bästa för konsumenterna. [1]
Adam Smith ser konkurrensen som garant för det allmännas bästa. Men han var mycket misstänksam mot producenterna:
”Kapitalisterna kan inte träffas”, skrev han, ”om det så vore bara för nöje och förströelse utan att deras umgänge slutar i någon konspiration mot det allmänna bästa eller i någon hemlig överenskommelse att höja priserna”. Staten hade därför bland annat till uppgift att försvara den fria konkurrensen mot kapitalisterna själva. [2]
Konsumenter har allt att vinna på den fria konkurrensen och staten ska vara dess garant. Kapitalisterna måste staten hålla i ”herrans tukt och förmaning” så att de inte sätter den fria marknaden ur spel. Lyckas staten med detta kan en ren konkurrensekonomi skapas.
Kriterier för en fri marknad
Klas Eklund [3] räknar upp ett antal villkor som måste vara uppfyllda för en ren konsumentekonomi:
- Många säljare och köpare
- Ingen samverkan
- Enkel och homogen vara
- Fullständig information
- Fritt inträde på marknaden
- Inga stordriftsfördelar
- Snabb anpassning
- Inga kollektiva varor
- Inga externa effekter
Med kollektiva varor avses exempelvis ett nationellt försvar. Det går inte att sätta ett pris på en kollektiv vara och den går därför inte att säljas på en marknad. Med externa effekter avses sådana kostnader som inte återspeglar sig i företagens kalkyler. Exempel på externa effekter är exempelvis den miljöpåverkan som produktionen av varan innebär. Om företaget smutsar ner vattnet för att producera sina produkter, leder det till att samhället får stå för reningskostnaderna. Lösningen på detta är att samhället tar ut ett pris för att företaget smutsar ner så att det blir dyrare för företaget att producera varan. [4]
När råder detta idealtillstånd?
Det räcker att se till de kriterier som Klas Eklund räknar upp för att inse att den fria konkurrensen är en bristvara. Om vi ser oss omkring i världen idag är marknadens aktörer (producenter och konsumenter, eller köpare och säljare) hela tiden i samspel med olika myndighetsutövning på statlig nivå, överstatlig nivå – typ EU, IMF, Världsbanken, G20 eller mer lokala och regionala aktörer som samspelar med marknadens aktörer. På alla dessa nivåer sätts regler och restriktioner under vilket marknadens aktörer verkar inom. Ju större makt stater och företag har desto större möjlighet har de att påverka hur regelverket ska se ut för att gynna dem själva så mycket som möjligt. De mäktigaste staterna skapar internationella regelverk som gynnar dem själva och missgynnar konkurrerande stater.
Konsumentintresset väger tämligen lätt mot multinationella företag och storbanker som genom att de har råd med avancerad lobbyism skaffar sig de fördelare som gagnar affären.
En fri marknad är därför ett rent teoretiskt begrepp som till överväldigande del inte har någon empirisk relevans. Ändå används begreppet som om det är den fria marknaden som är det mest naturliga som finns i vår globala värd. Det har blivit ett honnörsord ungefär som frihet, jämlikhet och solidaritet finns som tankekonstruktioner i politisk retorik. I praktiken är det istället en bristvara.
Bondens marknad
När jag går omkring på Bondens marknad på Bondegatan på Södermalm, känner jag igen beskrivningen att det är jag som konsument som är kung. På Bondens marknad kan jag köpa närproducerade grönsaker, frukt, honung, ostar, köttprodukter mm. Jag kan gå runt i de olika stånden och provsmaka varorna. När jag har bestämt mig kan jag gå tillbaka till det stånd som erbjöd den vara som jag uppskattade mest. Om alla konsumenter skulle ha samma preferenser skulle de andra producenterna bli tvingade att sänka sina priser eller förbättra sina produkter. Om inte produkterna efterfrågas av konsumenterna, får producenterna se till att ändra sitt produktsortiment. Vi människor är olika, genom marknaden kan vi vraka och välja bland varusortimentet. Som konsumenter har vi valfrihet och producenterna får anpassa sig efter vårt val. Skulle jag inte hitta några varor som passar mig, har jag ett antal affärer på gångavstånd att välja mellan. Dessutom finns det delikatesser i överflöd i Söderhallarna.
Utan att veta, skulle jag tro att Bondens marknad på Södermalm i Stockholm uppfyller alla dessa kriterier någorlunda väl. Det finns många köpare och säljare, jag antar att det inte finns någon samverkan mellan producenterna om priset och varorna är tämligen enkla och homogena. Att ge information om produkterna genom att direkt kunna tala med producenterna är en unik möjlighet som Bondens marknad erbjuder. Jag antar att alla som uppfyller kriteriet närodlat, får fritt tillträde till att vara på Bondegatan och erbjuda sina produkter.
Om stordriftsfördelar är det svårare för mig som konsument att ha någon uppfattning om. På vilket sätt bedrivs jordbruket? Hela det moderna jordbruket bygger på stordriftsfördelar. Hur är det med Bondens marknads producenter? På bondens marknad har jag åtminstone möjlighet att fråga producenten.
Snabb anpassning: Om producenten säljer honung och det är liten efterfrågan på den varan, kan jag antagligen som konsument pruta på priset. Producenten kan då välja att satsa på någonting annat. Det går att sätta ett pris på varan, så kriteriet inga kollektiva varor uppfylls. När det gäller kriteriet inga externa effekter, är det ett säljargument för producenterna. Produkterna odlas oftast giftfritt och biodynamiskt. Min möjlighet som konsument att kolla upp detta är begränsad, när jag entusiastiskt går runt bland stånden. Generellt sett vet jag att jordbruket bidrar till att höja kväve- och fosfornivåerna i sjöar och i Östersjön. I vilken utsträckning skiljer sig Bondens marknads producenter åt härvidlag? Eventuell negativ påverkan på miljön får då sättas i relation till de externa effekterna, som motsvarande produkter jag köper i en närliggande affär har. Mat måste vi ändå ha.
Att Bondens marknad har sådan dragningskraft på oss konsumenter är att vi ser stora fördelar med det närodlade konceptet. Även om varorna är dyrare än de som vi köper i affärerna, så får vi färskare varor och att de produceras på ett miljömässigt bättre sätt. Det antar många av oss. Men det är svårt att vara helt säker på att så är fallet. Jag kan omöjligt följa upp hela produktionsprocessen. Jag får anta att producenterna är ärliga, när jag ställer frågor och att de inte vill riskera sitt varumärke genom att inte uppfylla våra förväntningar. Adam Smiths anda vilar över våra moderna samhällen. Marknadslogiken som härstammar från en tid som såg så helt annorlunda ut än i dagens högteknologiska värld, styr våra liv från vaggan till graven.
Genom sin inställning till den fria konkurrensen har Smith fortfarande, efter mer än 200 år, en ställning som den liberala ekonomiska ideologins särskilda pelarhelgon. [5]
Globaliseringen och Adam Smiths arbetsfördelning
Själva grundtanken i globaliseringen är hämtad från Adam Smiths arbetsdelningsprincip. Genom specialisering, att var och en specialiserar sig på var sin komponent i kedjan så ökar produktiviteten (produktion per arbetad timme).
Men i och med globaliseringen så använder företag hela världen som sitt arbetsområde och utför arbetet där det är som mest lönsamt. Därför är våra varor idag ett hopplock av komponenter som är skapade runt om i världen och sedan i slutändan av processen kopplas ihop till färdig produkt.
På så vis kan företag välja att plocka till sig personal eller köpa komponenter av underleverantörer från hela världen. Arbetet utförs det det ger mest pris/prestanda värde.
Globaliseringen 3.0 