Strategidiskussion i gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”.

Carl Norberg inleder en tråd med följande:

Till Roger Dahl.

Att prognosticera olika möjliga omfallsförlopp, kan vara bra för att ge ett perspektiv på vad som kan inträffa om saker nu går riktigt illa. Att vårt valuta finansiella systemet står inför ett sammanbrott utifrån sina rent aritmetiska grunder, det är odiskutabelt. Men vad kan då hända om politiker INTE gör någonting alls, utan istället väljer att fortsätta i bankernas allt stramare tyglar mot det folk som de är valda att företräda intresset för? I händelse av en sådan underlåtenhet att handla för samhällets väl, kan det alltså inte hållas för orimligt att när eller om härdsmältan väl tillåts börja, så blir det sedan på det sättet att på mindre än timmar så att det hela kommer att eskalera långt bortom någons möjliga förmåga att kontrollera eller hantera situationen både på nationell och på global nivå.

Varför då?

Jo det finns främst fem grundläggande antaganden i detta som jag tycker kan vara värda att beakta som grund för denna ”några timmars härdsmälta teori”, vilka är som följer:

Banker: De finansiella instituten runt om i världen kan inte motstå ens delar av en fullskalig uttagsanstormning – Bankrun. Därför har de redan gjort upp planer på att omedelbart stänga av systemet samma ögonblick som de blir tillsagda att göra det, de har nämligen inget annat val. Inom några minuter, över hela världen, kommer alla bankomater inom Swift och Iban vara offline, då kommer alla kreditkort och betalkort transaktioner med verifiering att stoppas eftersom systemet ägs och kontrolleras av bankerna, alla banker kommer att ha sina valv låsta och deras entrédörrar kommer garanterat att vara låsta på obestämd tid och deras byggnader kommer att tömmas på all personal, utom kanske för möjligen speciella väktare. Alla höga bankchefer kommer omedelbart att försvinna till ett brett utbud av avlägsna säkra okända platser. Alla telefonsamtal förfrågningar till något av de finansiella instituten kommer automatiskt besvaras av en dator med ett förinspelat meddelande som liknar följande: ”Vårt system är för närvarande under en extremt hög samtalsbelastning och därför kan vi inte svara på ditt samtal just nu. Försök igen senare när belastningen återgår till det normala. ”

Regeringar: De allra flesta av våra regeringschefer världen över är relativt intelligenta individer. De förstår till delar konsekvenserna av en ”bank holiday” i vår datorstyrda finansiella ekonomi. Därför kommer alla statliga kontor också omedelbart stängas och de ledande delarna av samhället kommer att flyttas till beredskapsplatser motsvarande tidigare RAB (Redovisningsavdelning Bergslagen), och de kommer att tömma sina byggnader och låsa sina dörrar. All vanlig verksamhet som pågår, inklusive prövningar som är pågående, kommer omedelbart stoppas och skjutas upp till ett senare tillfälle. Alla höga regeringstjänstemän, inklusive alla domare och tjänstemän, kommer omedelbart försvinna till ett brett utbud av avlägsna säkra okända platser för att undgå vedergällning.

Detaljhandelsföretag: Eftersom dessa inte ens kommer att kunna hantera enkla transaktioner, så kommer alla detaljhandelsföretag, både stora och små i princip omedelbart låsa sina dörrar för att förhindra någon annan från att komma in. Om möjligt kommer de göra alla transaktioner för kunder redan inne deras byggnad om dessa kunder har tillräckligt med kontanter för att betala för sina inköp. Alla kunder som vill betala med check eller kreditkort eller betalkort kommer att få veta att kontrollsystemet är nere och att deras transaktion inte kan genomföras. Alla kunder kommer då omedelbart eskorteras till dörrarna och dörrarna kommer öppnas kort och sedan omedelbart låsas efter att de lämnat affären. Dessutom, på ett sätt som liknar vad som hände i USA under World Trade Center härdsmältan, kommer varje butiks ledning kräva att deras anställda är kvar på sina arbetsplatser tills vidare eller så kommer de att förlora sina jobb om de lämnar utan ledningens tillstånd. Men de flesta av de mer intelligenta anställda kommer givetvis att lämna samtidigt som butikens senaste kvarvarande kunder och ta så mycket varor med sig som de kan utan att betala. Butikens speciella väktare får eller får inte stanna kvar för att skydda butiken med sina liv. Eftersom de flesta av dessa speciella säkerhetsvakter inte betalas exceptionellt bra och betalningssystemen inte fungerar, så kan ett stort antal av dem antas besluta att de ska återvända hem och skydda sina egna familjer istället.

Brottslingar: vem som helst och alla som har några som helst kriminella tendenser, det har alla mellan skål och vägg till slut, som har tålmodigt väntat på att detta ska ske kommer omedelbart se detta som ett en gång i historien tillfälle, en unik möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation, eller att ge igen på människor som de upplever sig ha sak emot. Mer än sannolikt har de allra flesta av dessa presumtiva brottslingar redan gjort hyfsat detaljerade tankemässiga planer som inkluderar exakt vilka företag de ska råna för det första, andra, tredje, och så vidare. Alla företag med en rimlig nivå av kontanter till hands kommer givetvis att hamna mycket högt på varje ”brottslings” egentligen meningslösa lista. Varje smyckes butik och pantbank som har någon typ av silver eller guld smycken eller ädelstenar (diamanter, rubiner, smaragder, etc.), kommer givetvis också att vara mycket högt på allas lista. Den krigföring som bryter ut vid dessa ”förmögenhetsanläggningar” mellan konkurrerande brottslingar kommer nog inte att vara trevlig och dessutom alltså egentligen helt meningslös.

Normala människor: Normalt sett vanliga trevliga människor börjar i princip omgående också med plundring. Livsmedelsbutiker kommer att brytas och de kommer att tömmas helt från vägg till vägg, inklusive lager, på mindre än timmar. Butiker som har skjutvapen, ammunition, apparater, kläder, skor eller något annat som behövs av den genomsnittlige medborgaren töms på mindre än så. I sammandrabbningar om de få återstående resurserna så kommer normalt sett vanliga människor tyvärr också ganska omgående att börja döda varandra, inuti butiker och på parkeringsplatser utanför butikerna och på gatorna när de med fullastade fordon försöker fly med sina byten.

Ovanstående händelser kommer alltså inträffa parallellt under den första timmarna av en finansiell härdsmälta. Efter de första timmarna har gått, så kommer saker och ting börja bli verkligen otäcka. Alla kommer snabbt att inse att det inte finns tillräckligt brottsbekämpande kapacitet för att skydda allt och alla vilket gör att avhållsamheten försvinner. Även militären kommer att kallas in för att skydda specifika högprioriterade anläggningar och resurser, men det kommer helt enkelt inte finnas tillräckligt med militär personal för att skydda enskilda civila eller företag eller någonting alls.

Man kan i detta värsta omfallsförlopp konstatera att det är höga insatser som står på spel som sociala konsekvenser i ett samhälle som dels bygger på förtroende och som dels är intill dumhet beroende av ett valutafinansiellt system som bär upp precis allting i samhället och vars fundament är ett rent bedrägeri i form av en illusion, som egentligen syftar till att berika ett antal giriga globalister som ur perspektivet av ovan naturligtvis föredrar att det blir internationell ofred.

Efter en lång debatt skriver Sussi Ekelin

” Jag blir så deprimerad av att ni hänger i den här tråden som bara ni själva läser. Ut med er i samhället, skriv brev till politiker, dela ut flyers, blogga, skriv insändare, riv tevehuset eller vafan som helst! Fast ni kanske gör det oxå?”

Mitt svar:

Johan Lindkvist, Carl Norberg och Lena Nockert är alla på olika sätt involverade för att från olika utgångspunkter hitta lösningar för att skapa en ”Ekonomi för en bättre värld” som denna grupp handlar om.

Det gör även jag. Vi är med i olika Facebookgrupper och driver frågor vi tror på ska kunna leda till förändringar som leder till förbättringar. Själv är jag även med att föra denna dialog i det verkliga livet med människor som är intresserade och som har något att tillföra.

Men som du ser av denna tråd ser du att vi ser synnerligen olika på hur vi ska uppnå den nya sköna världen.

Då är det som jag ser viktigt att föra ett samtal och se vad som förenar oss och vad som skiljer oss åt.

Min utgångspunkt är att vi idag lever i en internationellt ekonomiskt sammansvetsad värld och att det är från ett globalt perspektiv som
vi i första hand kan hitta lösningar på de utmaningar människan står inför idag.

Varje lösningsförslag av nationell art måste ses med internationella glasögon. Det räcker inte att se till nationalstatens perspektiv.

Det gäller miljö/klimatfrågan, det gäller peak everythiing, det gäller överbefolkningen, det gäller vårt ekonomiska system som kräver tillväxt på en jord som har begränsade resurser. Alla våra stora utmaningar måste ses med detta internationella perspektiv. Annars kommer vi att bortse från viktiga aspekter och överförenkla våra lösningar.

Albert Einstein lär ha sagt att: ”Modeller ska göras så enkla som möjligt men inte enklare. Då blir de ytliga och oanvändbara. ”

För att det ska hända något måste vi se till att det finns realistiska möjligheter att genomföra dem. Annars bygger vi ju bara upp luftslott och förväntningar som vi inte kan uppfylla.

Implementationerna av våra lösningsförslag kan sedan ske på såväl lokal, regional nationell eller internationell nivå.

När vi ser hur motigt det är för FN att lösa våra ödesfrågor så blir det lätt så att vårt hopp istället ställs på att lösningarna står att finna i lokalsamhället. Det är en förståelig psykologisk reaktion. Jag har ingenting emot att lyfta fram resiliensen – motståndskraften . Men att tro att lokalsamhället ska lösa våra globala problem är en ren verklighetsflykt.

Det som sker på den globala arenan påverkar oss såväl som nationalstat som i lokalsamhället. Att frikoppla oss från vad som händer globalt och nationellt kan marginellt påverka våra liv i lokalsamhället, men lösningarna för oss som mänsklighet måste hittas på en internationell nivå.

Det är bland annat det som mina inlägg ovan handlar om.

När vi ska gå ut med ”upplysningsarbete” gäller det ju först att tänka genom den egna ståndpunkten. Vad leder mina lösningsförslag till?

Leder de till förbättringar eller är jag istället med som en del av problemet. I den prekära situation som vi befinner oss i är det lätt att sätta vårt hopp till enkla lösningar, utan att ha tänkt genom vad de egentligen innebär. Då är det bra att ha igång en dialog med andra personer för få våra perspektiv belysta av andra.

Det ser jag som ett viktigt syfte i sig. Jag tror heller inte att vi i denna grupp sitter inne med några sanningar hur dessa komplexa utmaningar ska kunna hanteras. Det ända vi kan i största ödmjukhet bidra med är vår erfarenhet, kunskap, nyfikenhet och vilja till att ompröva dagens ”sanningar” och medskapa nya ”sanningar”.

Mitt brev till Johan Norberg

Den mest renodlade uppfattningen hur det ska gå till för att bli av med eländet med att bankerna skapar pengar ur ingenting står Johan Norberg för.

Genom att förstatliga bankerna så kommer problemen att lösa sig. Det är en sammanfattning av vad du skriver i tråden här. Genom att expropriera SEB, SHB, Swedbank, Nordea, Ikanobanken mfl så har du hittat lösningen på hur det ska gå till att överföra makten från bankerna till samhället.  Att expropriera bankerna är den mest skonsamma processen, menar du.

Med denna lösning så behövs ju inte att skapandeprocessen övertas av staten och kanske kommunerna. Den följer med per automatik. Din modell är renodlad och lätt att förstå och för många som söker enkla lösningar på komplexa företeelser kan den vara nog så lockande. Vi är de 99 procenten och de är avsevärt mycket mindre än 1 procent. Hur svårt kan det vara?  Det är väl bara att ta ifrån några ägare deras banker. Punkt. Som du brukar uttrycka dig.

Denna lösning diskuterades på 1970-talet inom SSU och SAP men självdog när man började analysera hur detta skulle gå till rent praktiskt och vilka konsekvenser det skulle få för Sverige.

För en liten exportberoende nation som Sverige skulle det vara rena katastrofen att gå upp till kamp mot svenskt näringsliv som bankernas ägare i sin tur har stort ägarinflytande i.    Om vi mot all förmodan skulle lyckas så skulle Sverige bli helt isolerad från den övriga kapitalistiska världen. Detta beroende på de spridningseffekter som det skulle föra med sig om Sverige skulle vidta så drastiska metoder.  Här gäller det att mota Olle i grind.

Du vill heller inte göra någon politisk fråga av det. Du vill inte tala om några – ismer säger du. Istället ser du snarast ekonomiskt tekniskt på frågan. Du håller dig till rena fakta.

Pengar styr ekonomin som i sin tur styr politiken. Men pengarna styr ju inte sig själv. Bakom denna skaparprocess finns det människor som uppenbarligen drar fördel av sakernas nuvarande tillstånd. Dessa människor har en inte obetydlig makt i dagens värld. De är heller inte fria från värderingar. Om vi bortser från detta faktum blir det lite svårt att hitta realistiska modeller för att komma ur dagens ohållbara situation.

Men för dig gäller bara att få tillräckligt många att komma till insikt om detta och sedan frånta de som äger bankerna deras makt. Så enkelt kan det vara. När jag inser att det inte är så lätt blir du mycket indignerad och kallar mig systemkramare och ger mig diverse andra nedsättande attribut. Det gör ju inte att din trovärdighet ökar hos bredare grupper som naturligtvis ifrågasätter hur saklig du egentligen är.

Under flera års tid har jag samtalat med människor på olika trappsteg på Jakobs stege om framtidsfrågor med fokus på ekonomin i framtiden fram till år 2025.  Många inser att vårt nuvarande ekonomiska system inte är långsiktigt hållbart. Problemen är bara bristen på realistiska alternativ.  Jag har inte alls fått en bild av människor att de är ”det sovande folket” som det gäller att” upplysa” om våra ”sanningar”. Tvärtom finns det idag en mycket stor kunskap hos de människor jag talar med. Det som saknas är istället brist på alternativ.  Då är en ”upplysningskampanj” inte rätt medicin. Det gäller istället att vara med och formulera alternativ till dagens ekonomiska och politiska värld.  Några överförenklade modeller går inte människor på.  I brist på alternativ blir människor passiva och engagerar sig i heminredning, trädgårdsverksamhet, dans, resor och annat kul.  Lev så länge du kan. Vem vet om det blir någon morgondag. Leva i nuet är tidens melodi.

Att skapa opinion för att expropriera bankerna har jag inte hört att någon realistiskt sinnad människa förespråka. Att gå ut och skapa opinion för att expropriera bankerna tror jag istället är direkt kontraproduktivt.  Men det skulle vara intressant att höra vad ni andra har att säga i denna fråga. Hur många är beredda att gå ut med en ”upplysningskampanj” för behovet av att expropriera de svenska bankerna?  Om inte expropriation: Hur ska vi då äga bankerna? Ska vi köpa ut dom?  De är inte direkt gratis.  Det tål att fundera på.

Är staten bättre ägare?

Förutom att jag är övertygad om att det kommer att bli svårt att få med några större grupper av Sveriges befolkning på att överta bankerna genom expropriation eller uppköp så finns det en annan hake i hela resonemanget.

Vad är det som säger att staten kommer att sköta penninghanteringen på ett mer förnuftigt sätt än bankerna? Här ser jag en bristande analys som skäl till att vi går på de enkla lösningarna.

I USA har statsapparaten använt sig av att frigöra penninghanteringen från guldmyntfoten för att hantera skuldberget efter Vietnamkriget på 1970-talet.  Om detta var väl investerade pengar eller inte beror på hur vi ställer oss till Vietnamkriget. Anser vi att kriget var en nödvändighet för att bromsa kommunismens utbredning i världen, så det var en nödvändig satsning som gynnade en god sak. Är vi däremot skeptiskt inställda till USA:s krig i Vietnam så drar vi naturligtvis en annan slutsats.  Pengar skapades ur ingenting för att USA skulle ställa till med ohyggliga lidanden och sedan till slut ändå få lämna arenan.

Samma sak gäller för USA:s krig i Irak och Afghanistan som finansierats med ”luft” men som lett till det kopiösa skuldberg som USA idag dras med.  Räddningsaktionerna år 2008 och framåt av de amerikanska bankerna och GM gjorde inte saken bättre.

De kvantitativa lättnaderna har även medfört att ekonomin håller på att repa sig i USA. Åtminstone om vi ser till hur de amerikanska börserna går. De pekar mot All Time High. Effekten har blivit att de superrika blivit ännu rikare och att de breda grupperna i USA inte på något sätt ser någon ljusning. Arbetslösheten är dessutom fortfarande mycket hög.

Så Obamastrategin har varit mycket framgångsrik om vi ser på verkligheten från de superrikas perspektiv.  Ser vi på samma verklighet från de breda grupperna i USA:s perspektiv är väl politiken så där lyckad.

Min poäng är att det inte hjälper att det är staten som äger penninghanteringen. Det gäller vad staten gör med pengarna.  Det gör skillnad om staten använder pengarna för att föra krig och stötta de redan superrika eller att satsa på fattigdomsbekämpning och förbättra för det breda grupperna i samhället och i världen.

När vi ser på frågan från det här perspektivet så ser vi att penninghanteringen är en del av hela den ekonomiska politiken och ytterst en fråga om makt. Vill vi ha förändringar måste vi göra en analys inte bara utifrån ett skaparperspektiv utan att se till hela kapitalflödesprocessen. Vi måste med andra ord se på det kapitalistiska systemet som en helhet.

Då ser vi att det gäller att ta ställning i politiska frågor. Att reducera frågan till en teknikalitet – jag vill inte tala om ismer – gör bara att vi döljer de politiska motsättningarna som finns i vårt samhälle och globalt.

Johan Lindqvist

Om Carl Norberg är tydlig i sitt överförenklade budskap med expropriation är du Johan Lindqvist desto svårare att begripa för mig. Vi lever idag globalt sett i en plutokrati där pengarna styr, så långt har Carl Norberg rätt i sin analys.

Vi ser det överallt i världen när vi tittar oss omkring med kritiska ögon. Det är svängdörrar mellan Washington och Wall Street. Oavsett om det är demokrater eller republikaner som sitter vid makten så är det ändå en ändå samma makt som bestämmer dagordningen.

Se vidare nobelpristagaren Joseph E Stiglitz:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/revolutionen-rycker-fram-i-dagens-usa_6181705.svd

Kina bedrivs idag som en jättekoncern där den samlade eliten finns inom ramen för kommunistparet. Här finns idag lejonparten av de miljardärer som ökar sin makt i Kina. Här finns den politiska makten och även eliten i det militärindustriella komplexet och här finns stora delar av den kulturella eliten. På samma sätt drivs Ryssland under Putin

I Europa ser vi samma tendens. Politikernas viktigaste roll är att hålla finansmarknaderna på gott humör. Folkviljan blir alltmer oviktig för vad som händer i ekonomin och i staterna.

Vad är då vitsen med att staten ska ta över penningskapandet från bankerna?  Kommer det att ändra på det faktum att vi lever i en plutokrati?  Nej självklart inte. Penningskapandet kommer med all säkerhet användas för att gynna de redan superrika och hålla de finansiella marknaderna på gott humör.

Trots att vi lever in en mycket krisartad ekonomisk situation, där välfärden skärs ner och arbetslösheten är konstant hög, så lever aktiebörserna i Sverige och i andra europeiska länder upp som aldrig förr.  Även i USA ligger börserna och snuddar All Time High. Varför?

Därför att IMF och ECB har lovat att skydda de krisdrabbade länderna – läs bankerna – från KK. Det gör världens aktiebörser på gott humör och de superrika tjänar bra med pengar.  I USA pumpas börserna dessutom upp av diverse stimulanser från statsmakten.

Är då Sverige immun mot de plutokratiska krafterna? Jag har nyligen fört ett samtal med diverse människor om vad som håller på att hända i Sverige. Staten och kapitalet sitter i samma båt sjöng Blå tåget för många år sedan. http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

Det är med andra ord ingen ny företeelse i Sverige. Saltsjöbadsandans har några år på nacken nu.

När vi nu ser till Carl Bilds inblandning i Lundin Petroleum, Bo Lundgren går från riksgälden till pr-byrån Prime och detta likaledes prominenta gäng gör karriär inom näringslivet så blir svängdörrsliknelsen från USA inte så fel för Sverige heller:

Tomas Östros Vd för bankföreningen.
Jens Henriksson Vd Stockholmsfondbörs.
Erik Åsbrink affärsutvecklare Goldman Sachs.
Per Nuder Wallebergägda, EQT.
Stefan Stern – Magnorakoncernen som äger Kunskapsskolan.
Och våra tidigare samarbetspartners,
Mikaela Waltersson, i november 2011 tillträdde hon som vice vd för Kunskapsskolan.

Sedan har vi ju Margot Wallström – PostkodLotteriet.

Vad drar vi då för slutsatser av detta? Om staten och kapitalet sitter i samma båt: Hjälper det då att staten får ta hand om penninghanteringen? Vad kommer då att ändras?

Ralph Miliband analyserade statsmakten i det kapitalistiska samhället år 1970. Hans slutsats var att statsmaktens viktigaste funktion i det kapitalistiska samhället var att rättfärdiga systemet, med andra ord det kapitalistiska. Ingenting har ändrats som talar emot detta. Ralph Miliband är far till Labourledaren Ed Miliband. Det är bara att hoppas på att Ed tagit till sig en del av de kunskaper som hans pappa hade.

Vad ska vår ”upplysningskampanj” bestå av?

Det grundläggande systemfelet är hela det kapitalistiska systemet som sammantaget hotar vår existens. Då går det inte att bilda oheliga allianser med diverse nyliberalt sinnade och förment ”opoliska” personer som tror att det är fråga om rena teknikaliteter. Detta synsätt måste avslöjas och kläs av in på bara kroppen.

Det är frågan om maktstrukturer som måste motverkas med det enda vapen vi har och – mot alla odds – försöka stärka demokratin i världen.

När du Johan Lindkvist börjar inse statsmakten roll i det kapitalistiska samhället borde det leda dig till helt andra slutsatser än de du idag drar idag. Det hjälper föga att penninghanteringen landar hos en statsapparat som har till sin huvudsakliga roll att stötta kapitalismen. Lika lite hjälper det att förstatliga bankerna. De kommer att agera på samma sätt.

SBAB är väl i dagsläget inte särskilt annorlunda än Swedbank när det gäller placeringsinriktning. Det som skiljer är dock att överskottet går tillbaka till ägarna – med andra ord vi skattebetalare.

De krav som vi måste ställa på nya statliga och kommunala banker är att de har ett samhällsekonomiskt tänkande och inte enbart ett företagsekonomiskt. Det är ett krav som går bortom kapitalismen men som för den skull inte är mindre nödvändigt att ställa.

Om statsmakten i det kapitalistiska samhället tar över skapandeprocessen och sedan skyfflar ut pengarna till privata banker som idag, så är inte mycket vunnet. Det går inte att ställa rimliga krav på dessa att de privata ska ta ett samhällsansvar mer än på marginalen. De lever på en global marknad och måste agera därefter.

Det är enbart genom att ställa samhällsekonomiska krav på det finansiella systemet som vi kan rädda vår civilisation. För att klara av att behålla vår välfärd gäller det att hitta finansiering för den. Då duger det inte att 9 miljarder läcker ut ur systemet i vinster i välfärdssektorn.

För att kunna vara ett föregångsland för hållbar utveckling räcker det inte att sätta jobben först som Stefan Löfven talar om. Vi måste även ställa krav på att jobben som skapas är med och stöttar det hållbara samhället, ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Genom att stirra dig blind på skaparprocessen så missar du såväl statsmaktens roll och allt nödvändigt vi måste åstadkomma för att rädda vår civilisation.

Dina goda intentioner är dessvärre ihopkopplade med nyliberalt eller Österrikeskolans  tankegods och rena önsketänkanden. Dessutom vill du inte inse att vi lever i en internationellt ihopkopplad värld och att vi måste skapa vårt handlingsprogram utifrån denna förutsättning. Annars blir det som sagt bara rena önsketänkanden.

Sammantaget blir det för mig synnerligen svårt att begripa om du agerar utifrån ren okunskap eller för att försöka knyta oheliga allianser med människor som inte alls förstår mekanismerna hos en statsmakt i det kapitalistiska samhället och inte heller begriper att vi lever i en internationellt hopkopplad värld.

De krav som vi istället måste ställa är att se till hur pengarna används för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, såväl lokalt, regionalt, nationellt som globalt. Det gäller då att ha de ekonomiska, sociala och ekologiska parametrarna med oss. En läsning av Ralph Milibands ”Statsmakten i det kapitalistiska samhället” skadar nog inte heller.

Lena Nockert

Jag har följt ditt behjärtansvärda arbete under en tid och tvivlar inte på dina goda intentioner.

För att försöka ge mod och stryka för den svåra uppgift vi har framför oss rekommenderar du att se till målet – Vad vill vi uppnå? Det är en första nödvändig förutsättning. Det håller jag med dig om. Men när man väl vet var man vill och det kanske just skulle kunna sammanfattas i hållbarhetskriterierna ekonomisk, social och ekologisk, så gäller det att ta reda på hur vi ska nå dit. Jag hoppas att vi kan vara någorlunda överens om detta.

Om vi ska ut på en seglats mellan Sverige och Finland och börjar på resan utan att ha med oss något sjökort och inte tagit ut någon färdriktning är risken mycket stor att vi stöter ihop med en grynna som kan få förödande effekter på vår båt. Din rekommendation att vi får ta ett steg i taget och se vad som händer känns ungefär lika svajigt. Om vi har tur så kolliderar vi inte med någon grynna annars tar det hus i helvetet.

Om du läser mina kommentarer till Carl och Johan så hoppas jag att du inser att det gäller att veta vad vi ska gå ut och bedriva upplysningsarbete om. Vad är det som brister i vårt nuvarande globala samhälle? Vad kan vi göra för att ändra på detta? Utan en sådan analys blir vår färd från Sverige till Finland helt slumpbetonad.

Som du ser betvivlar jag inte heller varken Carl eller Johans intentioner för att verkligen vara medskapare till en bättre värld. Men utan en grundkunskap om hur statsmakten fungerar i ett kapitalistiskt samhälle så leder deras rekommendationer alldeles fel. Det hjälper inte att ge statsmaktgen i ett kapitalistiskt samhälle makten över penninghanteringen. Statsmakten kommer att använda den för att stötta kapitalismen.

Vi måste istället börja ställa helt andra krav på hela penningprocessen. Dessa krav kan ibland gå att förena med näringslivsintressen ibland kommer de att kollidera med delar av näringslivet. Vi måste även skapa förutsättningar för nya jobb inom den hållbara utvecklingen. Det kommer i mycket hög grad vara skattefinansierade jobb. Detta eftersom det mesta av det vi behöver göra idag för att åstadkomma en bättre värld är samhällsekonomiskt nödvändiga men inte företagsekonomiskt lönsamma. De kommer med andra ord inte bli utförda om inte samhället går in och gör jobbet. Till detta behövs finansiering.

Att försöka nå en allians bland de som förekommer i denna grupp för ett nödvändigt större samhällsengagemang har jag små förhoppningar att nå. Däremot försöker jag påpeka det orimliga i diverse nyliberala lösningsförslag.

Vad är det du vill upplysa människor om Lena? Är det att det är orimligt att bankerna tillskansat sig en helt oslagbar makt? Jag tror att det är något som de flesta människor som över huvud taget följer med i den ekonomiska debatten har klart för sig.

Att de privata bankerna skapar pengar ut tomma intet är ju naturligtvis bedrövligt. Men min erfarenhet är att människor då ställer motfrågan: Vad ska vi göra istället? Om vi svarar med det lätta svaret. Se till att bankerna inte har den möjligheten, så kommer nästa fråga. Hur då?

Har vi inga rimliga svar på denna fråga kommer vi inte vara så framgångsrika i vår ”upplysningskampanj”. En ytterligare fråga kommer som ett brev i vår inkorg. Kommer statsmakten att göra detta på ett bättre sätt? Mitt svar blir: Statsmakten i ett kapitalistiskt samhälle har som huvuduppgift att rättfärdiga systemet och hänvisar till Ralph Miliband, Ed Milibands pappa.

Det är de frågor som jag har behandlat ovan. Jag hoppas att du tar dig tid och begrundar mina ansträngningar. Frågan är som sagt: Vad är det vi ska ”upplysa” människor om?

Vilken strategi är rimlig?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s