En utveckling mot det hållbara samhället kontra ett systemskifte

Till skillnad från kollapsscenarion utgår den hållbara utvecklingen, ekonomiskt, socialt och ekologiskt från att det går att göra något åt den nuvarande dysfunktionella modellen som styr världen redan idag. Det gäller att staga upp kapitalismen och göra den mer hållbar. Så lyder budskapet.

Begreppet myntades av Lester Brown.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Lester_R._Brown

Gro Harlem Brundtland gjorde begreppet känt över hela världen.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Gro_Harlem_Brundtland

För den reformistiska rörelsen har det varit självklart att stegvis reformera kapitalismen. Det låter sig väl göras med hållbarhetsbegreppet. Redan idag kan S-styrda kommuner gå före och visa vägen. Redan idag kan S-styrda landsting visa på att ett annat sätt att lösa problem. Om S får regeringsmakten nästa år 2014 kan vi agera på det nationella planet för att vara ett föredöme för övriga världen.

Vi har olika tidsperspektiv du och jag Lena. Jag menar att vi måste kunna börja redan NU att praktiskt realisera det vi vill skapa och därigenom flytta fram våra positioner.  Så kan vi gå vidare och steg för steg bygga in mer hållbarhet i vårt nuvarande system, det kapitalistiska.

Lena du skriver följande:

”Tror att en fråga fattas i vår diskussion och att det är svaret på den frågan som skiljer oss åt. Vi har olika tidsperspektiv och olika uppfattningar om vilka förändringar vi kan vänta oss av ”utvecklingen”:
VAD?
HUR?
NÄR?

Om svaret på NÄR är NU så har du rätt. Förutsättningarna att gå hela vägen till målet finns inte idag. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och det kan vi i nuläget inte förändra oavsett vilka metoder för förändring vi tänker oss. Du förutsätter att en förändring inte kan göras/är önskvärd i framtiden heller. ”

Det du talar om är ett nytt penningsystem. Går det att förändra detta NU eller måste vi invänta att det kapitalistiska samhället kollapsar?  För mig som reformist gäller det alltid att framtiden börjar NU. Gå det att införa ett nytt penningsystem NU, då finns det ju all anledning att sätta fullt fokus på det. Går det inte så kan vi ju inte stanna av vårt reformprogram och invänta att kapitalismen ska haverera. Då måste vi skapa alternativa strategier.

Du skriver: ” Jag ser en förändring av penningsystemet som en av de viktigaste nycklarna till att rädda planeten. Eftersom alternativet är att vi utplånar oss själva har jag svårt att se en strategi där svaret på HUR är att fortsätta kompromissa på kapitalismens villkor. Det innebär inte att jag förespråkar väpnad revolution, det vore att gå ur askan i elden. ”

Jag håller med om den risk du påvisar men jag menar att detta systemskifte som det innebär om vi skulle gå över till ett nytt penningsystem måste ses med internationella glasögon och förhandlas från inom ramen för de internationella institutionerna som finns och räcker inte de institutionerna till får nya skapas.

Om Sverige ensidigt skulle bestämma sig för ett nytt penningsystem så måste det finnas en konsensusuppfattning om detta mellan politik och näringsliv.  Om inte kommer vi skapa en kaotisk situation som verkligen skulle göra att vi går ur askan i elden, som du skriver om revolutionen. Skillnad mellan ett sådant agerande och en revolution är väl hårfin.

När Jaromir Benes och Michael Kumhof lade fram en rapport undertecknad International Monetary Fund (IMF) i augusti 2012, väckte detta med rätta förhoppningar hos många som ser hur illa vårt nuvarande penningsystem fungerar.  Det var visserligen inte en officiell rapport som IMF i sin helhet står bakom, men bara det faktum att den gavs ut av IMF sågs som ett nytänkande.  Namnet på rapporten är ”Chicagoplan revised”.

Hittills har jag inte hört några ovationer för att gå över till detta system från Bankföreningen och Tomas Östros eller Svenskt Näringsliv och Urban Bäckström.  En konsensusuppgörelse är en förutsättning för att kunna genomföra den nationellt utan att bryta kompromissen från år 1945 som Sverker Gustavsson beskriver i denna artikel: http://tidenmagasin.se/artiklar/fortsatt-kamp-om-kommandohojderna/

Om S skulle bryta denna överenskommelse skulle det uppstå kaos och elände i Sverige. Vi kan inte såga på den gren vi sitter på.  Utan att fungerande näringsliv står sig konungariket Sverige slätt.  Häri ligger min pessimism till att genomföra detta systemskifte inom ramen för nationalstaten Sverige. Får vi med oss näringslivet på båten kommer ju frågan i en helt annan dager.

Så vill vi något med planen får vi väl helt enkelt höra vad Bankföreningen och Svenskt Näringsliv har att säga i frågan, eller hur? Om dessa instanser är med på tåget då måste naturligtvis även politikerna bestämma sig. Jag har mycket svårt att tro att politiker oavsett läger skulle gå emot dessa instansers intresse i denna för bankerna och hela näringslivet viktiga fråga.  Men om inte Bankföreningen och Svenskt Näringsliv är med på båten: Vad ska vi göra då Lena?

Ska vi ändå försöka driva genom planen?

Nästa fråga till dig är: Hur tänker du dig att detta systemskifte ska kunna gå att genomföra stegvis? Du säger ju att du menar att vi steg för steg förändra samhället.

Chicagoplanen har ett antal mycket goda aspekter med sig. Det mest uppseendeväckande i debatten har hittills varit att bankerna inte längre ska ha hand om själva skaparprocessen. Den ska övertas av staten.  För en beskrivning av Chicagoplanen se detta blogginlägg:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/02/26/ett-nastan-osannolikt-genombrott-chicagoplanen/

och detta:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/04/07/har-svd-blivit-en-revolutionar-tidning-2/

Mitt reformistiska grepp på detta är att går det inte att få med Svenskt Näringsliv på båten om en Chicagoplan,så kan vi ju rimligen inte gå och invänta en kollaps av kapitalismen.

Det vi istället kan göra på det finansiella området är att vi kan staga upp det finansiella systemet med att skapa fler statliga banker än SBAB och dessutom ge dem direktiv att se till vad som är samhällsekonomiskt nyttigt och inte enbart vad som är lönsamt för banken. Vi kan även skapa kommunalt ägda banker med samma direktiv.  Hur ser du på det Lena?

En kooperativt ägd bank har vi redan så gott som eftersom Swedbank har Folksam som huvudägare men det finns plats för fler. I och med att det blir fler banker blir varje bank mindre samhällskritisk och kan tillåtas att gå i konkurs.  Då kommer bankerna i längre våga ta samma risker som nu.

Vi kan även kräva att bankerna ska ha en högre kapitaltäckningsgrad.  Förhandlingar om detta bör nog som nu ske på en EU nivå för att effekten ska bli den vi önskar. Genom att det finns fler banker kommer de få svårare att vältra över kostnaderna av högre kapitaltäckning på låntagarna genom att höja gapet mellan in och utlåningsräntan. Vid större konkurrens blir det mer motigt för bankerna att göra det.

Oavsett hur bra Chicagoplanen är rent teoretiskt finns det en rad invändningar mot att implementerar den:

Det är just sådan överväganden som en S-ledd regering måste överväga.

1.) Om inte näringslivet skulle vara med på tåget så måste vi bryta kompromissen från år1945. Är vi verkligen beredda att göra det? Vilka konsekvenser kommer det få för hela samhället?

2.) Planen är en teoretisk konstruktion från 1930-talet. Även om planen låter bra i teorin, vet vi inte hur den kommer att fungera i praktiken. Det ger en osäkerhetsfaktor.

3.) Varför är det inte större entusiasm för planen för de delar av näringslivet som representerar den real ekonomin  som enligt planen skulle tjäna på den?

4.) Varför verkar det inte finnas något större sug efter planen i övriga delar av världen? Känner experter världen över inte till IMF-rapporten? Det låter högst märkligt. En plan som i teorin verkar så bra.

Med detta hoppas jag att jag svarat på detta Lena:

”Du Roger är bra på att förutse problem, och det är viktigt, men du är, enligt min mening, alltför pessimistisk om möjligheterna till lösningar. Själv fokuserar jag som du noterat på målet. Det där att påbörja kompromissandet redan innan man mött något motstånd och mätt”

Summa sumarum

Vi är överens om att något måste göras åt den nuvarande utvecklingen av vår globala  ekonomi som även får konsekvenser för miljön/klimatet. Den stora skillnaden är att jag är lösningsorienterad och ser att det går att göra en hel del förändringar på hållbarhetsområdet inom ramen för den kompromiss som skapades år 1945.

Med fokus på hållbarheten kan vi börjar agera redan NU på kommunal, regional och med ett regeringsövertagande 2014 även nationellt. Vi behöver inte invänta internationella överenskommelser eller att kapitalismen ska haverera. Vi kan agera stegvis och reformistiskt.

Att satsa på en ensidig penningreform i Sverige som du Lena inte verkar tro på inom ramen för det kapitalistiska systemet innebär att vi får gå och invänta en kollaps av kapitalismen innan vi kan göra något praktiskt. Det enda vi då kan göra är att skapa opinion i frågan i väntan på kollapsen. Det känns ju inte så reformistiskt och heller inte så lösningsorienterat.

Det går med andra ord inte bara att stirra sig blind på vad som faktiskt står i rapporten om Chicagoplanen. Vi måste även sätta in den i dagens ekonomiskt politiska verklighet och se hur den blir mottagen. Vi måste även bedöma en så viktig fråga som penninghanteringen med internationella glasögon på. Först då kan vi bedöma om den är implementationsbar i ett land som Sverige.

Frågan kommer i ett helt annat läge när den diskuteras på en IMF nivå. Om ett internationellt perspektiv för arbetarrörelsen återkommer jag till i nästa blogginlägg. Internationalen åt alla lycka bär kontra socialismen i ett land.

Hela Lena Nockerts inlägg:

Lena Nockert Tror att en fråga fattas i vår diskussion och att det är svaret på den frågan som skiljer oss åt. Vi har olika tidsperspektiv och olika uppfattningar om vilka förändringar vi kan vänta oss av ”utvecklingen”:
VAD?
HUR?
NÄR?

Om svaret på NÄR är NU så har du rätt. Förutsättningarna att gå hela vägen till målet finns inte idag. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och det kan vi i nuläget inte förändra oavsett vilka metoder för förändring vi tänker oss. Du förutsätter att en förändring inte kan göras/är önskvärd i framtiden heller. Du tycks även anse att kapitalism är samma sak som näringsliv och marknadsekonomi. Det gör inte jag, men det är ett för långt sidospår just nu.

Mitt svar på NÄR är STEG för STEG efter hand som tiden är mogen. Vi är båda så gamla så vi har sett stora förändringar, speciellt när det gäller materiella förutsättningar. Men även det mentala samhällsklimatet har genomgått stora förändringar från efterkrigstidens obegränsade utvecklingsoptimism till dagens uppgivenhet och rädsla för hoten mot vår framtid.

Vi vet idag att den framtid vi tänkte oss på 50-talet inte är möjlig. Vi kan inte fortsätta att öka råvaruuttag och olika typer av miljöförstöring i det oändliga. Någon form av förändring är oundviklig om vi ska kunna överleva på den här planeten. Jag ser en förändring av penningsystemet som en av de viktigaste nycklarna till att rädda planeten. Eftersom alternativet är att vi utplånar oss själva har jag svårt att se en strategi där svaret på HUR är att fortsätta kompromissa på kapitalismens villkor. Det innebär inte att jag förespråkar väpnad revolution, det vore att gå ur askan i elden.

Så sent som 1988 trodde vi alla att Sovjetunionen var något som skulle finnas kvar oförändrad i många årtionden framåt. Jag hade våren 1989 en diskussion med en rumänsk man om möjligheterna till förändring i hans hemland. Han såg inga som helst möjligheter till någon större förändring under sin livstid (han var då 35 år) och tänkte sig en gradvis förändring. Jag däremot framförde att när en förändring av ett så stelt system kommer så kommer den att ske plötsligt och oväntat, men att det skulle hända redan ett halvår senare kunde jag inte i min vildaste fantasi tänka mig.

Östeuropas snabba krackelering sågs av många som kapitalismens definitiva seger. Nu skulle kapitalismens globala tusenårsrike härska på jorden. Det fanns dock de som förutspådde att det bara var en fråga om tid innan den västerländska kapitalismen också skulle bryta samman. Men kapitalismen är ett mer anpassningsbart system och den kommer inte att kollapsa från en dag till en annan, förloppet kommer att vara mycket mer utdraget.

”Sedan dess har vi upplevt ett antal finanskriser som steg för steg ökat klyftorna i samhället och undergrävt förtroendet för systemet. Parallellt med det har vi blivit allt mer medvetna om miljöproblemen, den sinande oljan och gränserna för ett antal råvaror som naturen bjudit oss på.

Vi har också börjat förstå att den ökning av livskvalitén som ökningen av produktionen gav oss under efterkrigstiden inte fortsätter att öka i takt med evigt ökande konsumtion. När man är hungrig mår man bra av att få mat att äta, men fortsätter man att äta trots att man blivit mätt mår man istället sämre och sämre. De ökande inkomstklyftorna gör att vissa vid bordet kan frossa medan andra sitter utom räckhåll för faten och får hungriga se på hur andra äter.  ”

Alla dessa problem är globala och tillsammans gör de att vi inte kan ha en strategi som bygger på att alternativet är en oförändrad värld globalt. Det handlar inte om ifall vi i Sverige ensamma ska genomföra stora förändringar som kommer att ge kapitalflykt och konkurrensnackdelar. Det alternativet finns inte. Planering av HUR som bygger på en oförändrad omvärld kommer snart/på sikt att bli lika inaktuella som den gamla synen på Sovjetunionen blev hösten 1989.

Svaret på HUR måste bli att vi ska använda svaret på VAD som kompass och sedan STEG för STEG ta oss fram i en ständigt föränderlig terräng. Då gäller det att inte tappa kompassen och gå vilse.

Du Roger är bra på att förutse problem, och det är viktigt, men du är, enligt min mening, alltför pessimistisk om möjligheterna till lösningar. Själv fokuserar jag som du noterat på målet. Det där att påbörja kompromissandet redan innan man mött något motstånd och mätt”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s