Internationalen åt alla lycka bär kontra socialismen i ett land

Vi lever i en historielös tid, sa Gunnar Fredriksson (fd Chefredaktör på AB) på en möte i Gubbängens S-förening på 1970-talet. Sedan dess har vi blivit än mer fokuserade på vad som händer just nu. Det gör att historien faller i glömska och vi gör våra bedömningar som om det inte funnits någon historia att ta lärdom från. Det kan få förödande konsekvenser för hela vår civilisation. Hur ska vi då kunna lära oss något av historien?

Arbetarrörelsens föddes som en internationell rörelse. Med internationell menades då den del av värden som började industrialiseras, med andra ord Europa.  Det är inte för inte vi sjunger ”Ty internationalen åt alla lycka bär.”  Att det nya socialistiska samhället skulle implementeras i hela den del av Europa som var mest utvecklad och därigenom bli de facto standard för hela världen rådde det inget tvivel om.

Arbetarrörelsen tog tidigt avstånd från upprorsmakare med anarkistiska sympatier, som drev linjen att det genom att med våld skapa kaos i de kapitalistiska staterna få dessa att kollapsa. Det hände redan på den första internationalen, när anarkisterna kastades ut.

Det var först i och med de nationalistiska vindarna som ledde till första världskriget som arbetare ställdes mot arbetare i kriget och visionen om att arbetare i alla länder förenen er, fick sig en ordentlig knäck. I och med den ryska revolutionen skapades begreppet ”socialismen i ett land.” Detta land var en av de minst industriellt utvecklade länderna i Europa, tvärt emot vad man hade tagit för givet att de revolutionära strömningarna skulle börja. Att detta land skulle vara en mall för den industriellt mer utvecklade världen framstod som egendomligt.

Rosa Luxemburg som brevväxlade med Lenin menade att det som hände i Ryssland inte borde påverka den internationella arbetarrörelsens grundläggande principer om att samhällsomdaningen måste ske på en internationell basis.

Sedan dess har Lenins tes om ”socialism i ett land” visat sig vara synnerligen problematisk. Sovjetstaten fick ägna alla kraft åt att rusta för att försvara sig mot de kapitalistiska staternas attacker. Detta var omöjligt att göra utan att förtrycka befolkningen. Sedan kom 1:a världskriget och än mer gjorde Sovjetstaten till en ren krigsekonomi.

Inte heller i något annat land som kallat sig socialistiska eller kommunistiska har modellen med ”socialism i ett land” visat sig fungera. I länder som Indonesien under ledning av Sukarno och i Chile med Alliende gick det att bevara skapa en hållbar socialism i ett land. Starka internationella kapitalistiska intressen satte brutalt stopp för dessa försök.

Igår – idag – imorgon

Vad har historien att göra med dagens värld? Vi får inte fastna i historiska berättelser säger somliga idag. Vi kan inte göra något ogjort i alla fall. Nu gäller det istället att se framåt och gå vidare.

För att historien ska ha relevans för vår samtid gäller det att kunna ta lärdom av den och undvika att gå på samma minor som tidigare.  Om vi gör det har historiska kunskaper mycket stor relevans.

För att en demokratisk socialism ska vara möjlig att uppnå måste den implementeras i internationell skala. Det tycks vara den lärdom vi kan dra om historien.  Det var ju även ursprungstanken innan ryska revolutionen.  Hur ska vi då komma dit? Det gäller då att stärka FN och övriga internationella institutioner.  Här har S historiskt visat ett mycket starkt engagemang. Dag Hammarskölds anda vilar fortfarande över FN som institution. Detta engagemang är fortfarande mycket starkt inom S och symboliseras idag av exempelvis av Margot Wallströms tidigare och Jan Elisassons nuvarande engagemang i FN. Fackföreningsrörelsen måste även fortsätta sina ansträngningar att organisera sig internationellt, hur motigt det än kan kännas.

Det är enbart genom internationella överenskommelser som vi kan lösa de stora utmaningar som människan står inför idag.

Det gäller den instabila ekonomiska modell som kapitalismen innebär. Det innebär att samma modell som för sin överlevnad kräver tillväxt på en ändlig planet. Det gäller att denna modell håller på att förstöra vår internationella miljö och vårt klimat är ett hot mot hela mänskligheten.

Men med fokus på långsiktig hållbarhet, ekonomisk, social och ekologisk kan vi även göra en hel del saker redan idag, i kommuner och landsting. Vid ett regeringsövertagande nästa år kan S även driva hållbarhetsfrågor på nationell nivå. Dessa ansträngningar måste sedan ut på den internationella arenan för i samspel med andra stater visa att en bättre värld äer möjlig.

Vad bör göras?

 

Av det ovan sagda gäller det att se till vad som går att åstadkomma på olika nivåer i det internationella samfundet. Att idag driva krav om förbättringar på nationell nivå om dessa måste ses med internationella glasögon, leder inte dit vi vill och kan bli direkt kontarproduktivt.

Om socialismen i ett land inte är möjligt att genomföra, då är en demokratisk socialism en internationell fråga och för att åstadkomma detta krävs att den globala kapitalismen byts ut i sin helhet eller åtminstone i de länder som idag har makten i världen.

 

Men i väntan på att internationalen, som åt alla lycka ska bära, kommer att infinna sig: Vad kan vi då göra inom den globala kapitalismens ramar?  Hur ska S kunna bli en samhällsförändrande kraft inom dessa ramar? Hur kan vi agera för att inom de ramar som den globala kapitalismen sätter, ändå verka för en anständigare kapitalism? Om detta återkommer jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s