Civilsamhället klämt mellan stat och kapital

Idag bevistade jag ett mycket intressant seminarium under rubriken:

”Civilsamhället klämt mellan stat och kapital”

I kallelsen läser vi följande:

”Debatten om det civila samhällets roll har tagit ny fart under de senaste åren i alla nordiska länder. I antologin Civilsamhället klämt mellan stat och kapital som Sektor3 tagit fram tillsammans med Ersta Sköndal högskola och Senter for forskning på sivilsamfunn & frivillig sektor (SNS Förlag) analyserar forskare och företrädare för tankesmedjor från Danmark, Norge och Sverige civilsamhällets roll för välfärdens framtida organisering och för övergången från homogena folkhem till pluralistiska medborgarsamhällen.

Den 24 oktober håller Sektor3 och Ersta Sköndal Högskola ett samtal om boken och det civila samhällets roll för välfärd och mångfald. Boken presenteras av Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola och en av bokens redaktörer.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, Maria Abrahamsson, riksdagsledamot för Moderaterna och Per Bolund, Riksdagsledamot och ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet. Samtalet modereras av Henrik Berggren, författare, journalist och samhällsdebattör, tidigare kulturchef och ledarskribent på Dagens Nyheter.

När? Torsdagen den 24 oktober, kl 14-16.
Var? Ersta Sköndal högskola, Stigbergsgatan 30. ”

Mina kommentarer:

Maria Abrahamsson, (M) i riksdagen, inledde att tala om att människor ger pengar till välgörande ändamål som aldrig förr. Så det verkar som om människor vill vara med och bidra till samhället  bred bemärkelse.

Sedan överaskade hon åtminstone mig med att tala om hennes stora engagemang för kvinnojourer. Hon menade att deras verksamhet är alldeles för viktig för att drivas på ideell basis. Kvinnorna behöver stöttning även på semestern, som hon uttryckte sig.  Det borde vara ett statligt ansvar.

Maria talade även om att alla politiska partier i riksdagen omfattar den offentligt finansierade välfärden. Sedan finns det lite olika uppfattning om vilka som ska kunna driva verksamhet. Hon var – inte överaskande – för valfriheten.

De är även svårt att tala om ett civilsamhälle. Det finns flera olika civila organisationer som verkar vid sidan av det allmänna/offentliga.

 

Samhället kan inte vara alla goda gåvors givare. Det kommer alltid att finnas ett större behov än vad det finns ekonomiska resurser att spendera. Civilsamhället behövs och alliansen har gjort det möjligt för privatpersoner att stötta olika former i initiativ för att komplettera det offentliga.

 

Per Bolund (MP) ekonomisk talesperson (MP) talade om att MP är sprungna ur föreningssverige efter kärnkraftomröstningen på 1970-talet. MP är ett jämförelsevis ungt parti som känner stark samhörighet med föreningslivet. Tillsammans med föreningslivet har MP arbetat fram mått på samhällets utveckling som är bredare än BNP. Social tillit och socialt deltagande var andra mått han lyfte fram.

 

Han drog även en klar gräns mellan att MP gärna verkar för att öppna dörrar för civilsamhället, men vill inte påtvinga dem uppgifter som de inte vill ha. Han såg en risk med att civilsamhället måste träda in när välfärden skärs ned.

 

Maria Abrahamsson motsatte sig vid en replik denna beskrivning. Alliansen har istället ökat resurserna till välfärd.

 

Han avslutade med att ifrågasätta utvecklingen mot att högskolor blir stiftelseägda. Det kommer att ända högskolans roll i negativ riktning, menande han.

 

Karl-Petter Thorwaldsson, Kålle, ifrågasatte om det verkligen behövs avdrag för gåvor för att människor ska vilja hjälpa till och visa ett socialt engagemang.

 

Sedan berättade han om att han tyckte boken ”Civilsamhället klämt mellan stat och kapital” var en bra sammanfattning på hur civilsamhället utvecklats.  Han påminde om att det är 75 år sedan Saltsjöbadsavtalet kom till som en överenskommelse mellan stat och kapital att samverka.

 

På 1990-talet överraskandes han av att människor kände en ökad vanmakt när det gällde välfärdssystemen. Det arbete som S bedrivit hade uppenbarligen inte lyckats så bra. S hade som han uttryckte sig gift sig med den offentliga sektorn. För Kålle blev egenmakt därför ett centralt tema.

 

Människor känner ingen skillnad när man sitter i telefonkö – om det är kommun eller företag som vi väntar på. Med denna liknelse antar jag att Kålle menar att det är innehåller i välfärden som är avgörande och inte vem som utför. I samma andetag så tog han dock upp Attendo som exempel på mindre väl skött verksamhet. Att gå tillbaks till det gamla systemet där kommunerna stod för hela driften ville han inte.

Ett exempel på egenmakt som Kålle tog upp, var att man på ett äldreboende gav bestämmanderätten 50 % till personalen och 50% till de boende. Det cateringföretag som serverat mat i stanniolpapper kastades ut och istället användes pengarna till att anställa en kokerska. Maten blev godare, de äldre gick upp i vikt (de var för tunna tidigare) och någon blev så pigg att denne kunde flytta hem igen. Resultatet blev även att det blev billigare för kommunen. Ett exempel på egenmakt när den fungerar som bäst.

 

Moderator Henrik Berggren kom med många mycket intressanta inpass. När Maria och Per sjungit kvalitetskontrollens lov en stund, så frågade Henrik Berggren om verkligen är mer kontroll vi behöver. Den underliggande risken är att byråkratin och kontrollapparaten sväller och detta på bekostnad på själva kärnverksamheten. Med detta sa han inte uttryckligen.

 

Lars Trädgårdh, som är delförfattare tog plats i panelen när Kålle lämnade. Hans tankar återkommer jag till när jag läst boken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s