Staten och kapitalet – del två

Är verkligen statsmakten i det kapitalistiska samhället allas vår gode tjänare? Ja möjligen så länge den inte den härskande klass som har makten i samhället inte hotas eller till och med vinner på att vara en god tjänare. Under efterkrigstiden hade kapitalet stort intresse för att vara med och bygga välfärdsstaten. Då fanns ingen motsättning mellan S-staten och tvärtom. Staten och kapitalet levde i bästa samförstånd.

Det var den klass- samarbetsandan, Saltsjöbadsandan, som möjliggjorde att välfärdsstaten växte fram. Detta hände i hela västvärlden, men de nordiska länderna kom längst i att realisera jämlikhetstanken. Det var under denna eran som också jämlikheten var som störst.

Det är denna anda som så träffande beskrivits av Blå Tåget. http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

Men om någon börjar ifrågasätta kapitalets grundvalar, då tar det hus i helvetet. Se exempelvis storstrejken 1909 och Ådalskravallerna.

Nyliberalismen med Milton Friedman och Chicagoskolan motsatte sig den tidigare dominerande klass-samarbetsandan på 1970-talet. Den västerländska kapitalismen – i kris pga hård utländskt konkurrens inte minst från Asien –  hade behov av tillväxt och nationalstaten kändes för trång.

Dessutom ville den västerländska kapitalismen expandera inom områden som tidigare varit statliga. Här uppstod en konflikt med den socialdemokratiska modellen. Kapitalet hade längre behov av den socialdemokratiska modellen.

M Friedmans och Chicagoskolan levererade en medicin för en sjuk patient. Privatiseringar och att öppna marknader för företag och kapital att expandera genom avregleringar. Den västerländska kapitalismen återhämtade sig snabbt genom den nya välgörande medicinen.

S världen över, där den hade ett inflytande, anpassade sig stegvis till den nyliberala modellen. Frågan är vad S skulle gjort istället? Vem är det som bestämmer i ett kapitalistiskt samhälle?

Efter finanskrisen 2008 är där nyliberalismen på ett dramatiskt sätt visade sig inte vara lösningen på kapitalismens inneboende konflikter, har nya modeller börjat diskuteras inte minst när eliterna träffas på World Economic Forum i Davos. ”Kapitalismens kris” diskuteras från diverse olika infallsvinklar. Den måste bli mer stabil. Den måste stagas upp. Den måste bli mer inkluderande och även ta hänsyn till miljön.

S verkar stå helt handfallna inför detta skådespel. Vad ska kapitalet nu hitta på som vi måste anpassa oss efter? Något måste göras för att stabilisera och staga upp kapitalismen. Allt fler röster talar om detta. Frågan är bara: Vad?

Annonser

One thought on “Staten och kapitalet – del två

  1. Ping: Hur ska vi återfå kompassen? | Globaliseringen 3.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s