Månadsarkiv: november 2013

Var finns det tredje alternativet?

Publicerad den av
1

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

”Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/

Annons

Samtalsetik – Kapitel 1: Daniel Suhonen och Katalys vänsterextremister och al-Qaida-anhängare

Publicerad den av
Svara

Kapitel 1: Harald Ullman och samtalsetik

Våren 2013 besökte jag Haralds Ullmans välbesökta timeline på Facebook. För er som inte känner till Harald Ullman hänvisar jag till Facebook, så kan ni skapa er en egen uppfattning av vad han står i olika samhällsfrågor.

Harald och jag är med i samma Facebookgrupp för Södermalms sossar.  Vi har en del gemensamma utgångspunkter. Främst har vi ett starkt intresse av att diskutera politik, även om det ofta är från olika utgångspunkter. S är ett brett parti som omfattar nästan varenda åsikt som finns ute i samhället. Haralds och hans Timeline- vänner speglar några av dessa röster.

Vi har en hel del olika åsikter i diverse frågor, inte minst när det gäller välfärdens organisation, en fråga som vi diskuterat ett antal gångar. Men vi har även en hel del gemensamt. Vi ser båda att S lider av för lite kunskap om näringslivsfrågor. Utan ett väl fungerande näringsliv blir det svårt att hitta medel för att finansiera välfärdsstaten. Utan en förståelse av hur näringslivet och dess villkor blir de överhuvud taget svårt att skaffa sig en realistisk bild om dagens samhälle. Vi bygger våra åsikter, idéer och visioner på en verklighet som vi inte förstår eller vill förstå.  Då bygger vi vår bild på hur vi vill att världen ska se ut snarare än hur världen faktiskt ser ut idag. Men för att kunna vara medskapare till en ny värld måste vi ju ha kunskaper om var vi befinner oss idag. Först då kan vi ta ut kompassriktningen mot målet i framtiden.

Vid några tillfällen har jag varit inne på Haralds Timeline och deltagit i debatten. Vid ett tillfälle diskuterades Daniel Suhonen och hans uppfattning om var folk tar vägen efter sin politiska karriär. Min utgångspunkt är att det behövs en etisk kompass från de personer som ska ta klivet ut ur politiken. Något näringsförbud tror jag inte på, det finns alltid möjligheter att gå runt ett sådant – mer än en karenstid vid känsliga fall är nödvändig. Det som istället behövs är en etisk kompass.

I diskussionen kom det mest förnedrande kommentarer från människor. Daniel Suhonen och Katalys beskrevs som vänsterextremister och tom al-Qaida-anhängare. Jag var inne på tråden och förde fram mitt budskap om den etiska kompassen. Måste vi inte tänka på vad vi säger, när vi talar om människor? Måste vi inte ställa krav på våra partimedlemmar om att använda en etisk kompass när de väljer arbete efter avslutad politisk karriär?

Jag ifrågasatte exempelvis om Tomas Östros (Bankföreningen) och Erik Åsbrink (Goldman Sachs) gjort så lyckade val. Detta föll inte i god jord. Tvärtom klumpades jag ihop med Daniel Suhonen och fick höra att sådana som oss som inte har någon näringslivserfarenhet ska inte uttala oss om saker vi inte begriper. Jag fick direkt en extremiststämpel på mig bara för att jag efterfrågade en etisk kompass.

Då talade jag om att jag har arbetat 25 år inom bank och försäkring, så en del erfarenhet av näringslivet har jag nog.

Plötsligt ändrades tonläget. Här har vi en av oss har arbetat inom näringslivet, som vi av misstag har klumpat ihop med extremisten Suhonen som ingenting begriper. Jag fortsatte att hävda min uppfattning om den etiska kompassen. Men nu blev det istället en hel del kommentarer från Haralds Facebook-kompisar om att Goldman Sachs kanske inte var ett så bra val av Åsbrink. Det var ju den banken som var med och fifflade i Grekland. Han borde kanske valt något annat.  Min tidigare yrkesroll förändrade bilden av min uppfattning om den etiska kompassen och hur jag blev bemött.

När jag senare talade med Harald frågade jag hur han kunde acceptera att folk fick kalla en partikamrat för vänsterextremist och al-Qaida-anhängare, utan att han gick in och kommenterade påståendet på sin Timeline. Är inte det en bra bit under lågvattenmärket? Det misskrediterar ju även de fackförbund som står bakom Katalys.

Hans svar var lite undvikande. Han kan inte svara för vad alla säger på hans Timeline. Han menade också att det är sådana som Daniel Suhonen som gör att vi förlorar val.  Suhonens åsikter skrämmer bort väljare. Han får för mycket utrymme i media. Jag tolkade det som om Harald menade att det gäller att neutralisera Suhonen för partiets skull. Vi måste vinna valet nästa år och då får ändamålet helga medlen. Jag höll inte med honom på den punkten. Vi måste vårda vår etiska kompass. Vad har S annars att komma med? Hela S samhällsbygge bygger på etik – och moralfrågor om rättvisa, frihet och bröd. Tappar vi den kommer vi inte att kunna medverka till något bättre framtida samhälle.

Ett samtalsläge som detta skrämmer åtminstone bort mig. Hur kan man tro att vi som är politiskt intresserade ska få något förtroende hos människor som prioriterar annat i livet än politik om vi för ett samtal på detta viset? Under alla mina år på olika arbetsplatser har jag aldrig varit med om den här typen av samtalston. Hur kan detta uppfattas som helt normalt inom den politiska sfären?

Om vi vill skapa ett bättre samhälle borde vi väl självklart vårda vårt språk och försöka föregå med gott exempel.  Om aktiva inom S anser att detta lågvattenmärke – att kalla meningsfränder för al-Qaida-anhängare och vänsterextremister – är helt naturligt:

Hur ska då en sådan rörelse peka ut ett bättre samhälle?

Samtalsetik och hållbar utveckling – syfte

Publicerad den av
Svara

Syftet med ett antal blogginlägg under den samlade rubriken Samtalsetik och hållbar utveckling är att på ett sammanhängande sätt redogöra för mina ståndpunkter i några centrala frågor.

Samtal på Facebook har – enligt min uppfattning – en tendens att bli snuttifierade och ointressanta. Det gäller att klämma till med en slagkraftig one-liner, och få så många gillanden som möjligt, inte att försöka förstå på en lite djupare nivå.

Trådarna avlöser varandra och efter en månad är det hart när omöjligt att hitta vad som skrevs i trådarna. Facebook är färskvara. Någon tid för reflektion och begrundan av andras och sin egen position tycks det inte vara fråga om. Här gäller det NUET. Facebook är det ständiga nyhetsströmmarna paradis.

För att vara medskapare till en bättre framtid menar jag att det är nödvändigt att vårda vår etiska och moraliska kompass. För att en dialog i det fria ska vara möjlig är det nödvändigt att vi övar upp oss på att vara uppmärksamma lyssnare och läsare av vad våra medmänniskor faktiskt säger. Om vi inte är intresserade av att förstå den andra blir ju samtalet helt meningslöst. Då blir det mer att vinna debatten och ta fajten. Men vad lär vi oss om oss själva med en sådan inställning?  Och vad lär vi oss av andra människor?

Ju mer vi övar oss att vara uppmärksamma i vår dialog, desto mer kan vi få ut av samtal. Samtal som utvecklar är en skön konst där bara vår fantasi sätter gränser på vad vi tillsammans kan åstadkomma.

Syftet med Samtalsetik och hållbar utveckling är dessutom att peka ut den väg till en mer hållbara värld som vi alla är i så skirande behov av. Vår civilisation sitter bildligt talat på Titanic och ser vid horisonten en isberg som vi kommer att kollidera med om vi inte ändrar färdriktning. Vi sitter alla i samma båt och den styr idag mot en katastrof. Det måste vi tillsammans förhindra.

I det läget är en mer hållbar utveckling, ekologiskt, socialt och ekonomiskt en överlevnadsfråga för oss alla.

Bankpropaganda del 1

Publicerad den av
Svara

Kapitel 2: Bankpropaganda och min utgångspunkt

Del 1:

Min tidigare yrkeslivserfarenhet inom bank och försäkring tycks – bland några inom Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner – uppfattas som synnerligen belastande.

Min roll har varit att arbeta med verksamhetsutveckling, utredningar och IT på en högst beskedlig position och borde väl knappast behöva stå till svars för hur företagen, Folksam och Swedbank, i dess helhet bedrivit sin verksamhet. Det har jag inte haft någon möjlighet att påverka. Besluten fattas på en helt annan nivå en där jag har befunnit mig på. Men att överhuvudtaget ha arbetat på bank tycks vara en belastning. Här är en av kommentarerna från en deltagare i gruppen:

”Konsten att tänka fritt är nog förunnat dom som står utanför.
Att genomföra en penningreform är alla andra reformers moder. Utan den reformen så kan vi försöka reglera/kontrollera/kvalitetssäkra bäst vi vill. Det löser ändå inget. ”

Det vi talar om här framstår klart av Andreas Cervenkas blogginägg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

” Vad sägs om att trolla bort både statsskulder och privata skuldberg, öka tillväxten, avskaffa inflationen, eliminera risken för framtida bankkriser och miminera finansbranschens makt över samhället? Allt på en gång?

Dessa minst sagt sensationella löften kommer från två forskare, Jaromir Benes och Michael Kumhof, som lagt fram en ny radikal plan som långsiktigt sägs kunna lösa den skuldkris som nu tynger hela västvärlden.

Innan vi går vidare bör det nämnas att forskarna inte spånat fram detta i en skrubb på University of Middle of Nowhere. Duon arbetar på übermäktiga Internationella Valutafonden, IMF.

För det andra är planen långtifrån deras egen eller ens ny, den togs fram redan 1936 av två andra ekonomer, Henry Simons och Irving Fisher, i kölvattnet av 30-talskrisen.”

Det är dessa löften och mer därtill erbjuder Chicagoplanen. Dessutom kommer den även att ge en bättre kontroll över konjunkturcykler som inte är direkt förorsakade av den reala ekonomin. Dessutom eliminerar den risken för bankrusningar. Det innebär att om alltför många människor samtidigt skulle ta ut sina pengar från banken skulle pengarna inte räcka till, eftersom bankernas kapitaltäckningsgrad inte medger det. (Sidan 6 i rapporten.) Med full kapitaltäckning finns inte den risken.

Vilken människa med förståndet i behåll säga nej till detta. Här utlovas guld och gröna skogar. Hur dum får man vara? Säga nej till ett sådant erbjudande. För att genomföra den måste vi gå ut och informera människor som ännu inte vet om den. Andreas Cervenka gör mänskligheten en jättetjänst. Hans informationskampanj har blivit mycket uppskattad. Ja så till den milda grad att han blivit SvD:s affischnamn nummer 1 och var en reklampelare i Stockholms tunnelbana våren 2013. Har SvD blivit en systemkritisk tidning?

Fredagen den 16:e november 2013, fick jag ett privat kort på posten med hälsningar från Andreas Cervenka. Han berättar att han utanför Riksbankens fästning mitt i Stockholm. Han anslutar kortet med: ”Följ mina krönikor och min blogg i SvD så lovar jag hålla dig uppdaterad. Hälsningar Andreas Cervenka, näringslivsreporter, SvD.” Som avslutning var han vänlig nog att tala om följande: ” Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs nyheter och analyser från SvD i mobilen, datorn och tidningen för endast 205 kr i månaden. ”

ä

Stad, land och resiliens

Publicerad den av
Svara

Idag bor det fler personer på jorden i städer än på landsbygden. Urbanisering och globalisering går hand i hand som ett förälskat par.  Få politiker ifrågasätter idag denna utveckling. Istället tycks den istället snarast var ödesbestämd.

En släkting som bor i Kanada sa att han läst i en tidning att Toronto skulle klara sig några dagar om mattillförseln skulle strypas. Sedan skulle det uppstå massvält. Hur stor motståndskraft/resiliens Stockholm har vet jag inte. Men det är troligt att läget är snarligt situationen i Toronto. Trots detta gör varken politiker eller andra beslutsfattare någon åt den prekära situationen.  Från maktens män och kvinnor verkar det istället vara den allmänna inställningen att köra så det ryker, så länge det håller. Det går inte att stå emot utvecklingen, hur allvarliga konsekvenserna än kan bli.

Det finns undersökningar som pekar på att en tredjedel av Stockholms befolkning skulle kunna tänka sig att bosätta sig någon annan stans om de kunde hitta ett jobb. Det skulle kunna ge plats för andra som inget hellre önskar sig än att få tag i ett boende i Stockholm.

På 1970-talet talades det om att ”Hela Sverige ska leva”. Genom modern teknik skulle människor i framtiden kunna välja var de ville bo, arbetet skulle inte längre vara geografiskt bundet. Nu i efterhand kan vi konstatera att de som spanade in i framtiden på 1970-talet inte fick helt rätt i sina profetior. Det finns förvisso möjligheter att enkelt kommunicera med med människor från världens alla hörn. Men vad hjälper det. Glesbygden avfolkas och ”hela Sverige ska leva” är en tom fras.

Vad bör göras?

Publicerad den av
Svara

Vad bör göras?

I boken Kollaps, Livet vid civilisationens slut behandlar David Jonstad de stora utmaningar människan står för idag. Jag kommer att hänvisa till boken med DJ + sidnummer.

Vi står inför en hotande energi -, ekologi – och ekonomisk kris. Dessa tre E samverkar även med varandra och – om vi inte hittar lösningar – förstärker effekterna av varandra och påskyndar en global kollaps där hela vår globala civilisation står på spel. Jag skulle vilja gå ett steg längre och tala om att hela mänskligheten hotas av utplåning om inte dagens trender kan brytas. Läget är minst sagt prekärt.

På det ekonomiska området tar David Jonstad upp hur det moderna banksystemet växte fram pengar skapades ur intet och på dessa pengar tog bankerna ut ränta. Det leder till att ekonomin hela tiden måste växa för att vi ska ha råd att betala amorteringar och ränta. Skuldekonomin växte fram. Fördelen med att hela tiden sätta pengar i omlopp och penningflödet hela tiden växer är att ekonomin växer och detta – tillsammans med billig energi – har skapat det välstånd som många av oss har idag. (DJ sid 49).

Dock inte alla. I miljard människor lever på svältgränsen och ytterligare flera miljarder lever under mycket knappa förhållanden här på jorden. Så frukterna av den ekonomiska utvecklingen är synnerligen ojämnt fördelade och skapar hela tiden sociala och ekonomiska obalanser.

För att råda bot på detta är det idag en alltmer spridd uppfattning att det behövs en penningreform som tar oss ur skuldekonomin. I grova drag går den ut på det som Andreas Cervenka tar upp i denna artikel: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

1.) Att IMF har börjat diskutera en penningreform enligt Chicagoplanen är synnerligen glädjande. Staten tar över skaparprocessen av pengar och kräver full kapitaltäckning av bankerna. Det är på en internationell nivå som denna fråga måste lösas för att få den genomslagskraft den behöver. För att klara de stora utmaningar som människan idag står inför krävs stora globala förändringar Extra glädjande är det att även Världsbanken och World Economic Forum i Davos, där världen eliter träffas, talar om de stora utmaningar vi står inför. Det finns uppenbarligen en krismedvetenhet på denna nivå. Det innebär självklart inte att gräsrotsengagemang är bortkastad tid. Det behövs nytänkande på alla nivåer på Jakobs stege.

 

2.) Det som är bra för IMF är ett steg bakåt för oss Socialdemokrater. Chicagoplanen är en i liberal plan och är inget bra redskap för att använda som kompass för Socialdemokratiska visioner. Vi måste gå betydligt längre än så i vår analys. Då gäller det att få hela kartan klart för sig i grova drag. Annars styr vi fel och riskerar att kollidera med isberg som Titanic gjorde. Sedan är det en annan sak vad vi har möjlighet att implementera.  Det måste bedömas från fall till fall.

Den liberalism som med en överentusiastisk tilltro till marknadens självreglerande kraft ledde fram till 1930-talskrisen, framväxt och fascism/nazism samt det andra världskriget hade nått vägs ände.

Som en motmedicin – eller för att lösa kapitalismens kris om vi så vill – byttes den ut mot en av liberalen Keynes och Stockholmsskolan reglerad kapitalism eller som vi kallar den socialliberalism.

Nyliberalismen på 1970-talet var ett återtåg till den liberala tilltron till de fria marknadskrafternas självreglerande kraft. Denna modell har nu nått vägs ände i och med finanskrisen 2008.

Nu behövs åter ett nytänkande. Chicagoplanen är socialliberal på en punkt, nämligen att reglera själva skaparprocessen av pengar. Resten, de finansiella marknaderna och den reala ekonomin är liberal/nyliberal. Det var därför Milton Friedman – nyliberalismens portalfigur -var en så stark anhängare till Chicagoplanen. Han var däremot inte så förtjust i det socialliberala inslaget. Den reviderade Chicagoplanen har inte nämnvärt ändrat denna bild. Det är därför den är rumsren att diskutera inom IMF. Gott så.

3.)  Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att vidareutveckla även den reviderade Chicagoplanen och reglera såväl de finansiella marknaderna som den reala ekonomin i bästa socialliberal anda. Det skulle göra den mer hållbar, såväl ekonomiskt, socialt och även delvis ekologiskt. Men såväl liberalismen som socialliberalismen som ideologiska överbyggnader till kapitalismen kräver ständig tillväxt för sin överlevnad.

Annars går det för samhällen och hela eller delar av det internationella samfundet som David Jonstad pekar på i boken Kollaps. Han hänvisar till Tim Jackson och beskriver vår tids dilemma. Ekonomin är lika dömd till en krasch som ett flygplan som inte längre kan drivas framåt (sid 54). Utan tillväxt kraschar ekonomin i det kapitalistiska samhället. Det är det som under årens lopp hänt bland annat i Sydamerika och för de asiatiska Tigrarna, med mycket stora plågor för befolkningen. Det var först i och med att tillväxten kom igång som läget började normalisera sig. Kapitalismens kriser flyttar runt jorden. Nu är det västvärlden som drabbats. Det var väst som drabbades hårdast av finanskrisen 2008 och de efterföljande skuldkriserna. Syd och Öst drabbades inte alls på samma sätt. Men alla är inte drabbade i väst. Medan Europas och USA:s aktiebörser är uppe och nosar på all-time high, har flertalet stater det allt motigare att kunna leverera välfärd till sina väljare. I krisens spår växer det fram starkt nationalistiska partier och arbetslösheten ser inte ut att gå ner mer än marginellt. Åt dom som har åt dom åt dom skola varda givet.  Så med skral tillväxt drabbas de svagaste i samhället. De rika klarar sig ändå. Åtminstone hittills. Men det kan ändras.

Å andra sidan är det mycket svårt att tänka sig en ständig tillväxt ett jordklot med ändliga resurser. Det går inte att förhandla med naturen brukar Anders Wijkman säga. När naturresurserna är slut så är de slut. Då hjälper det inte hur goda argument vi har för att tillväxt är nödvändig för ekonomin och välfärden.

4.) Om vi hypotetiskt tänker oss att vi i Sverige inför en penningmodell efter Chicagoplanens principer. Vad skulle hända då? Vad ska staten använda styrmedlet till?

Ska vi satsa på nedväxt för att gå de ekologiska kraven till mötes? Då har vi bland annat Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Irland som skrämmande exempel på hur det går.

Ska vi istället satsa på en hållbar tillväxt? En tillväxt i lite lugnare tempo. Då medverkar vi åtminstone till att fördröja peak everything och en global kollaps. Vi skulle kunna vara ett föredöme för andra länder. Men vi skulle troligen inte kunna få ner arbetslöshetssiffrorna och bli bäst i klassen i Europa som Stefan Löfven gett som löfte.

Eller ska vi försöka få hjulen att snurra lite snabbare för att minska arbetslöshet och få fart på ekonomin? Detta är den ekonomiskt bästa vägen, men rena katastrofen för ekologin.

Finns det eventuellt andra alternativt? Kan vi hitta andra lösningar?  Hur ska vi få med de superrika på tåget för att rädda mänskligheten? Hittills har de mestadels suttit på läktaren och tittat på när FN har klimatmöten och när stater går in och skuldsätter sig för att rädda en kapitalism som hotar att krackelera? Det förs visserligen samtal på World Economic Forum men resultaten är mint lika magra som FN:s klimatkonferenser.

Borde inte de Superrika inse att vi sitter i samma båt? Borde inte Ikea-Kamprad, fam Wallenberg och fam Persson inse att även deras liv och affärsverksamhet står på spel. Bill Gates, Warren Buffet och familjen Osher har insett att det är dags att börja sätta sprett på sina pengar och hjälpa till.

4.) Sedan har vi jokern. För västvärden är det på kort sikt extra skrämmande att sällsynta jordartmetaller finns till 95 % i Kina. Dessa metaller används i mobiltelefoner, tv-apparater, kylskåp och annan elektronik. De är som David Jonstad uttrycker det en del av teknologins DNA (sid 36).

Vad händer med de sällsynta jordarterna, oljan och andra råvaror? Vad händer med peak everything? Utan dessa blir det nedväxt vilket vi vill eller inte. Då hotar Greklandscenariot. Då hotar nazism och kanske ett nytt världskrig för att komma ur dilemmat. Vad händer om Kina anser sig behöva sina sällsynta jordartmetaller helt för sig själva. Kina förklarade redan hösten 2010 att resurserna snart inte räcker för eget behov (DJ sid 37). Nu har vi snart år 2014. Hur länge räcker resurserna till? Om Kina slutar exportera av sina 95 % inses lätt att det blir tvärtstopp för hela informationsteknologin. Datorer, mobiler och övrig elektronik blir ett minne blott. God natt internet och Facebook. Idag finns avancerad elektronik i bilar och i stort sett alla hushållsprodukter. Vi skulle väl hjälpligt klara oss utan en del av dem. Men utan kylskåp blir det nog lite tufft på sommaren. Den livsstilsförändring som blir följden av detta blir dramatisk. Här är det inte fråga om någon stegvis avtrappning. Här blir förändringen brutalt snabb. Det enda vi kan trösta oss med är att klimatskrisen inte längre kommer att vara ett lika akut hot.

Kommer omvärlden acceptera att Kina tjuvhåller på sina råvaror? Människor som är stressade kan begå synnerligen irrationella handlingar och idag har vi massförstörelsevapen som kan utplåna hela jordens befolkning många gånger om. Människans utplåning av sin själv kan då komma mycket snabbare än klimatdebatten talar om.

Vad kan vi då göra? En total global satsning på alternativa sätt att producera det vi behöver mest. Till det krävs en helhjärtad satsning på forskning och utveckling och en global styrning åt att skapa dessa tillämpningar. Då krävs att de som har mest också bidrar mest, annars lär det inte gå. Om inte tar det nog hus i en avsevärt mycket varmare plats än här. Varmare åtminstone om vi ska tro mytologin.

Ordförande Mikael Karlsson, Magdalena Andersson, Anna Karin Hatt, Staffan Laestadius – Miljön och jobben mfl – på naturskyddsföreningen

Publicerad den av
Svara

Publicerad den 8 nov 2013

Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson (S) talar om ”Ekonomiska läget och politikens möjligheter” på Naturskyddsföreningens stora årliga höstkonferens 2013 på temat Miljön och jobben – två utmaningar, en lösning.

Varför bygga ut förbifart Stockholm? Frågan är redan avgjord, menar Magdalena Andersson.

Vad vi kan göra: Rusta upp miljonprogrammet. Vi ska ligga i framkant. Det vi nu kan göra är att integrera miljöfrågorna tillsammans med alla politikområden. Om miljöfrågorna inte integreras blir det inga resultat.

Jagar hungriga vargar bäst?

http://www.youtube.com/watch?v=RGjmfTOHI2k&list=PLnwcrNwmijyk1MRn0lBZ2Fe-eIeQfc3XS

Inledning med Ordförande Mikael Karlsson – Miljön och jobben

http://www.youtube.com/watch?v=7YDGBtSEj_A&list=PLnwcrNwmijyk1MRn0lBZ2Fe-eIeQfc3XS

Frågor till Angelika Thomas & Anna-Karin Hatt – Miljön och jobben

http://www.youtube.com/watch?v=5uyoSRDMxTI&list=PLnwcrNwmijyk1MRn0lBZ2Fe-eIeQfc3XS

Yonna Waltersson: Klimatpolitiken behöver ledarskap.

http://www.dagensarena.se/opinion/yonna-waltersson-klimatpolitiken-behover-ledarskap/

Anna-Karin Hatt – Tillväxt och innovation – Miljön och jobben

http://www.youtube.com/watch?v=lXKTJxLSWJE&list=PLnwcrNwmijyk1MRn0lBZ2Fe-eIeQfc3XS

Vinna val till vilket pris som helst

Publicerad den av
Svara

I Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner diskuterar vi politiskt brännbara frågor.

Här gäller det hur S ska vinna valen 2014. Johan Lindkvist och jag har i etapper samtalat om olika ekonomiska och politiska frågor sedan sommaren 2012. Johan Lindkvist du skriver: ” Vinna till varje pris är alltså rent vansinne.”

Den anpassning som S under många år gjort till den rådande borgerliga agendan har idag lett till att människor som inte är så politiskt aktiva och inte orkar tränga ner i de olika partipolitiska nyanserna har svårt att se skillnad på S och alliansen. Min mamma kallar S för socialmoderaterna. De är ju likadana idag. Jag tror dessvärre att hon inte är ensam om den uppfattningen.

Lena Andersson skrev en utmärkt artikel om S anpassning i DN: Släpankaret Socialdemokratin. http://www.dn.se/ledare/kolumner/slapankaret-socialdemokratin/

För  växande grupp människor framstår SD som det enda tydliga alternativet i dagens politik, en tragiskt nog. Och ”tokvänstern” kan man ju inte rösta på. Se Kajsa Ekis Ekmans artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/kajsa-ekis-ekman-klokvanster-tokvanster-viktiga-fragor-hamnar-i-skuggan/?fb_action_ids=10152022745054038&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=[571474472920879]&action_type_map=[%22og.recommends%22]&action_ref_map=[]

Att vara ett släpankare till M leder eventuellt till en valseger 2014. Men sedan då? Om inte S tar chansen att föra ut ett tydligt alternativt budskap till alliansen i valrörelsen, när människor som annars inte bryr sig, åtminstone delvis följer med i politiken: Vad händer då sedan? Då går vi miste om att flytta fram positionerna till ett mer jämlikt och hållbart samhälle. Då går vi miste om att vara den samhällsförändrande kraft i politiken som vill något mer än att bara vinna val, till vilket pris som helst.

Då fortsätter S nedåtgående spiral. Reformer blir liktydigt med skattesänkningar och valfrihet. Klyftorna i samhället har ökat i Sverige sedan början av 1980-talet. S följer med som ett släpankare till den borgliga agendan. Statens roll blir – än mer än idag – att gynna företag än att se till att skolan, vård och omsorg fungerar bra för alla som behöver välfärden. Detta trots att en bred majoritet av Sveriges befolkning vill något annat.

I ett sådant politiskt landskap gör sig S alltmer obehövda. Att vinna val till alla pris är med andra ord ett rent vansinne, som Johan Lindkvist skriver.

I en annan tråd i samma grupp hittade jag en AB artikel av Jan Guillou: ” Taktiken: Förneka att han är sosse & spela krypkasino” http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article17856994.ab

Vi inom S har mycket att fundera på för att som leva upp till epitetet ”framtidspartiet”. Vilken roll tänker sig S spela som framtidsparti? Hur ska vi idag markera att S kommer att spela avgörande roll i framtiden. Inte kan det väl vara att fungera som släpankare till M?

Hur ska vi idag markera att S kommer att spela avgörande roll i framtiden. Framtiden skapas som bekant idag. Inte kan det väl vara att fungera som släpankare till M?

Att utveckla verksamhet och samhällsutveckling – tänka baklänges och härskar teknik

Publicerad den av
Svara

Del 1:

Att utveckla verksamhet och samhällsutveckling:
Så inledde jag en tråd i Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner:
Att utveckla verksamhet och samhällsutveckling:Det är väl det engagemang i en grupp som denna handlar om. Hur ska vi åstadkomma förändringar?I tråden om förståelse av nyliberalismen ger jag min syn på hur utvecklingsarbete ska bedrivas. Jag kommer att kopiera in detta till denna tråd.Det kan gälla att utveckla företag eller samhällen. Det kan gälla att få till stånd en bättre skola, bättre äldreomsorg, bättre bostäder, rimligare arbetsplatser.

Det kan gälla att skapa motioner och försöka få gehör för dessa. Utvecklingsarbete sker inom livets alla områden, så länge vi har en vilja till att förändra oss.

Att genomlöpa de tre steg jag nedan skissar, ger möjlighet att åstadkomma förbättringar och förändringar.

Syftet med denna tråd är att ge möjlighet att samtala om utvecklingsarbete på ett generellt plan.

Det gör det även möjlighet att bibehålla fokus i tråden om att försöka förstå nyliberalismen lite mer djupgående.

Like · · Unfollow Post · October 18 at 1:23pm near Stockholm · Edited

  • Roger Dahl Har är ett blogginlägg där jag fortsätter att reflektera över Chicagoplanen och tar hjälp av Andreas Cervenka. https://rogerdahl.wordpress.com/…/

    rogerdahl.wordpress.com

    Inledning Under en lång tid har det framförts systemkritik i SvD.  Vad beror det…See More
  • Roger Dahl Efter att uttrycks sin förtjusning över förslaget om Chicagoplanen visar det sig att båda visar svag tro på att den ska gå att genomföra i närtid, något som ni kan se av dessa två blogginlägg.
  • Lena Nockert Den som är rädd om sin anställning måste markera att planen inte kan genomföras i närtid. Som pensionär behöver jag inte reservera mig på det sättet. Lagen kan ändras så snart tillräckligt många förstår vad det handlar om. Rent praktiskt kan det göras idag.
  • Roger Dahl Men då skulle du få lite att bita i Lena. Det gäller exempelvis att övertyga LO och diverse folkrörelseföretag som Coop/KF som sitter i Folksams styrelse om förträffligheten av en sådan plan.Folksam är huvudägare i Swedbank och skulle kunna gå i bräschen för en reform enligt Chicagoplanens anda.Om det överhuvud taget ska gå att få gehör för förslaget så borde väl Folksam, , LO, KF. HSB mfl folkrörelseföretag vara något enklare att påverka än SEB och SHB sfären, Nordea med Björn Wallroth (Nalle) eller Ikanobanken med Ingvar Kamprad.Det skulle vara intressant att höra vad
    Jens Henriksson, vd, koncernchef på Folksam http://sv.wikipedia.org/wiki/Jens_Henriksson

    eller Ingvar Carlssons dotter Pia Carlsson har att säga om frågan. Hon är Kommunikationsdirektör på Folksam.

    sv.wikipedia.org

    Jens Henriksson född 1967, är sedan 1 september 2013 VD och koncernchef för liv-…See More
  • Lena Nockert När jag ser något som behöver göras gör jag inte en bedömning av hur svårt det är. Det behöver göras och jag behöver inte göra det ensam, det räcker för mig.Minns att en tanke vars tid har kommit har en enorm kraft.
  • Roger Dahl Det är en vacker tanke Lena. Men om S skulle driva denna fråga så skulle det innebära ett nytt Rosonas Krig – nu mellan politiken mot mot såväl LO som diverse folkrörelseföretag som Folksam, HSB, KP/Coop.Jag är övertygad om att alla ovan nämnda aktörerna skulle motta ett förslag om en Chicagoplan med en viss förvåning.Det skulle väl inte vara så där riktigt bra sett från arbetarrörelsen i dess helhet.Att skapa sig en bild hur samhället faktiskt fungerar idag innan man börjar driva diverse förslag tycker jag är en rimlig väg att gå.

    Idag är arbetarrörelsen en naturlig och etablerad del av det kapitalistiska samhället. Detta faktum måste vi ta till oss när vi funderar på diverse reformer. Om inte är risken stor att vi driver reformkrav som får mycket oönskade effekter sett till arbetsarrörelsen i dess helhet.

  • Lena Nockert Men du skrev tidigare i tråden:”A) Utökad demokrati:A1: demokratisera den penningskapande makten med en reform i linje med chicagoplanen.”Är du för eller emot detta?

  • Lena Nockert Roger skriver: ”Men om S skulle driva denna fråga”Vi i denna grupp är inte partistyrelse i S. Vi har full frihet att driva opinion för de frågor som vi bedömer angelägna. Vilka konflikter det kan leda till är irrelevant eftersom ”dom däruppe” talar med varandra. Tror inte vi behöver bekymra oss om deras ev konflikter.
  • Staffan Dryselius Idag är penningekonomin en så ofantligt mycket större del än den var när Chicagoplanen låg på bordet på 30-talet. Det gör naturligtvis inte att färre intressenter kommer motsätta sig den, och särskilt inte med en ännu tätare ekonomiskt sammanvävd värld. MEN: Samtidigt har vi inte samma möjlighet att vinna tid för (eller synbarligen ”bota” krisen i) kapitalismen som skedde genom Keynes och vår egen Stockholmsskola. Den tiden är förbi!
  • Staffan Dryselius Nej, ska det inte bli en fullständig (och helt onödig!) katastrof, så får bankerna bita i det sura äpplet den här gången.
  • Staffan Dryselius Ska vi ska krisa till ordentligt, så saknas inte anledningar. Men varför i fridens dar krama om kreditsystemet som en snuttefilt? Jag kramar hellre om en kritisk hög klyvbara isotoper!
  • Johan Lindkvist Människorna, naturen, demokratin och ekonomin behöver en reform i linje med chicagoplanen, det är vår starka övertygelse så frågan är hur vi ska driva igenom den. De som inte är beredda att kämpa för den och som är mer intresserade av andra saker får gärna kliva av tåget. Några bromsklossar hjälper inte saken just nu när det är dags att massivt gå ut och övertyga koop, lo, väljarna mfl. Reformen är tillräckligt utredd och jag vet flera partier i detta nu som börjat skrida till verket genom att utforma anpassade förslag till svenska förhållanden!
  • Lena Nockert ”Flera partier” det låter spännande.
    Handlar det om partier som finns i riksdagen?
  • Roger Dahl Det är lätt att gripas av eufori när vi läser vilka möjligheter en Chicagoplan skulle innebära:IMF forskarna Jaromir Benes och Michael Kumhof, har testat Chicagoplanens idéer genom att uppdatera den med siffror från dagens amerikanska ekonomi. Resultaten är häpnadsväckande. På punkt efter punkt bekräftas Fishers teorier.Ett stopp för privatbankernas penningskapande och ett krav på hundra procents kapitaltäckning skulle ge mindre svängningar i konjunkturen, öka förtroendet för banksystemet, och framför allt minska både den offentliga och den privata skuldsättningen dramatiskt. Hela ekonomin skulle fungera säkrare, och mer effektivt.https://rogerdahl.wordpress.com/…/

    Men IMF-forskarna säger ingenting om möjligheten att införa Chicagoplanen nationellt. Istället är deras publik internationell.

    Det är också på en internationell area som jag ser en möjlig öppning. Att på längre sikt finns det i bästa fall vissa möjligheter att delar av planen ska kunna införas.

    Vad är oddsen för att Sverige ska kunna gå före i denna fråga?

    Hur ska Chicagoplanen kunna implementeras mot dagens hela etablissemang i Sverige. Det gäller såväl inom näringsliv och som jag påvisar inom LO och Folkrörelseföretag som Folksam, KF och HSB.

    Ska planen gå att överhuvud taget gå att få gehör för är det väl inom rörelsen som de första ansträngningarna borde ske.

    Vilka partier är villiga att driva Chicagoplanen? S är åtminstone av förståeliga skäl inte med på tåget. Att skapa ett rosornas krig mellan SAP å ena sidan och LO och folkrörelseföretag som Folksam, KF, HSB med fler är nog inte det en S- ledning vill ge prioritet för.

    Att det finns några entusiaster i några Facebookgrupper som tror på att det går att genomföra planen på nationell basis, gör inte att jag blir mer optimistisk om utgången.

    Borde vi inte besinna oss och undersöka om det finns andra frågor som det finns större möjlighet att åstadkomma resultat med.

    Johan Lindkvist:s resultatorienterade synsätt borde väl leda dig till att försöka hitta reformer som det finns realistiska möjligheter att leda till genomförande.

    Samma sak gäller för Lena Nockert. Oavsett hur nödvändig vi uppfattar en reform, måste vi väl i rimlighetens namn bedöma vilka möjligheter det finns att få gehör för dessa åsikter.

    Det finns idag ett utbrett motstånd bland allmänheten mot banker. Men detta motstånd lär inte bli lätt att kanalisera till en rörelse där staten ska få en monopolställning att skapa pengar.

    Andreas Cervenkas läsekrets i SvD kommer nog inte att få rosor på kinderna av entusiasm för en sådan idé.

    rogerdahl.wordpress.com

     Hämtat från Sveriges Radio P1:s hemsida: http://sverigesradio.se/sida/artikel.a…See More
  • Staffan Dryselius Det finns ingenting som säger att man måste införa planen ”internationellt”. Ingenting. Det land som står emot bankmaffian får istället direkta fördelar.
  • Kersti Rabe Jag har övertygats efter att ha tillägnat mig kunskap här på FB om vårt penningsystem och hur ett nytt skulle se ut. Men hunnen så långt blev det stopp just för att jag inte kan se att det är möjligt att detta systemskifte ska kunna ske annat än internationellt. Jag undrade om det fanns något exempel på ett land som klarat detta och fick till svar: Guernsey – ett i mitten av 1800-talet självständigt ”land” (en del av Jersey). Och då tog jag reda på mer och fann att de gjorde ett snarlikt systemskifte. Efter sex år fick de återgå till det tidigare. Under de åren så blev de redan rika enormt mycket rikare och de fattigare blev fattigare och nöden bland dem var stor. Det var under dessa år som Victor Hugo bodde där och det var där han skrev Samhällets olycksbarn.
  • Roger Dahl Staffan Dryselius: Du skriver: ”Det finns ingenting som säger att man måste införa planen ”internationellt”. Ingenting. Det land som står emot bankmaffian får istället direkta fördelar.”Som Kersti Rabe konstaterar ovan finns det väl en hel del saker som pekar på att det inte har visat sig helt lätt att ensidigt införa ett nytt penningsystem i ett land.Vilka räknar du in i ”bankmaffian”? Om du läser det jag skriver ovan så är Folksam huvudägare i Swedbank. I Folksams styrelse sitter LO, KF, HSB mfl folkrörelseföretag. Räknar du in dessa i ”bankmaffian”?SEB och SHB med sina sfärer äger sammantaget stora delar av den reala ekonomin, som du vill se växa och frodas. Familjen Kamprad äger Ikea men även Ikanobanken. Att försöka hitta en ”bankmaffia” skild från den reala ekonomin är inte så lätt.

    Om ”bankmaffian” är motståndare till en penningreform i linje med Chicagoplanen, så kommer motståndet att vara massivt även från den reala ekonomin och de folkrörelseföretag som är S närstående. Detta om något talar väl för att det blir allt annat än enkelt att införa en Chicagoplan just i Sverige.

    Att bedriva opinionsbildning är en sak, men att verkligen åstadkomma ett systemskifte är ett annat. Att försöka påstå att det inte finns någonting som talar för att planen måste införas internationellt blir i denna belysning aningen märklig.

  • Lena Nockert Roger Varför lägger du ner så mycket tid och engagemang på att motarbeta en penningreform?
  • Roger Dahl Lena: Jag motarbetar inte någon penningreform, men jag ser att den behöver genomföras på internationell nivå.Hela det kapitalistiska systemet måste i grunden förändras för att vi ska kunna överleva på denna planet. Själva skaparprocessen är då en delmängd av det som behöver reformeras.
  • Johan Lindkvist Roger Dahl, jag läser av att du bygger upp konflikter som inte finns mellan reformförespråkare (Obs! Neutralt uttryck) och folkrörelser, målar upp fiktiva hinder (nationellt vs internationellt…när svenska kronor endast existerar i Sverige) och använder subtila härskartekniker (i syfte att osynliggöra, förlöjliga och förminska?). Denna debatteknik tycker jag är oärlig och hör inte hemma inom en levande demokrati.Det verkar dessutom som om slutsatserna som görs är baserade på viss okunskap om fullreservsystemets förtjänster jämfört med dagens penningsystem…och problemen med dagens system – kanske vi behöver nå lite bättre konsensus runt detta så att vi synkat kan driva reformen framåt.När det väl klarnat kommer du se att detta är den kanske viktigaste demokratiska och för systemet hållbara reformen. Du kommer då även se att vissa hinder inte finns, andra möjliga att kliva över och de stora något vi måste jobba hårt för att riva eller ta oss över.
  • Kersti Rabe ”svenska kronor endast exiserar i Sverige” – men det nya penningsystemet vi alla vill se (en del prioritet 1 och alltså snarast och en del andra på lång sikt) är väl inte avhängigt vad varje land som är med i ett internationellt byte av penningsystem har för nationell valuta. Och om utopin om att ett enda land (ex vi) ensamt byter system är det ju inte bara så att vi byter till en annan valuta.
  • Roger Dahl Johan: Du skriver ”Roger Dahl, jag läser av att du bygger upp konflikter som inte finns mellan reformförespråkare (Obs! Neutralt uttryck) och folkrörelser, målar upp fiktiva hinder (nationellt vs internationellt…när svenska kronor endast existerar i Sverige) och använder subtila härskartekniker (i syfte att osynliggöra, förlöjliga och förminska?). Denna debatteknik tycker jag är oärlig och hör inte hemma inom en levande demokrati.”Du har även vid ett annat tillfälle anklagat mig för att jag använder någon subtil härskarteknik med avsikt att förlöjliga och eller förminska.Att komma med den typen av anklagelser är inte så renhårigt tycker jag. Det är inte på något sätt min avsikt att förminska dig eller någon annan i denna grupp.Men jag anser mig ha full rätt att påvisa rena fakta och dessutom framföra en annan uppfattning än du, Lena och Staffan har.

    Jag menar som du vet att ett nytt penningsystem måste genomföras på en internationell basis på grund av att ekonomier idag är så sammanflätade med varandra.

    På grund av den sammanväxt som arbetarrörelsen läs LO och folkrörelseföretag har med den finansiella sektorn i Sverige, tror jag att det blir extra svårt att införa en Chicagoplan just här.

    Även S och den finansiella sektorn är synnerligen sammanväxt med varandra. Se exempelvis Åsbrink och Östros nuvarande arbetsplatser. Se även Folksams nuvarande vd.

    Dessutom är den finansiella sektorn och den reala ekonomin helt sammanväxt med varandra. Det går därför inte att enkelt lyfta bort den ena delen ur den andra.

    Att hoppas på att få till ett nytt penningsystem i ett land, menar jag därför är en from men synnerligen orealistisk förhoppning.

    Du tillskriver mig en ytterligare egenskap, när du påstår att jag bygger upp konflikter som inte finns mellan folkrörelseföretag och ett reformförslag som innebär att staten skulle ta över penninghanteringen.

    De fakta jag presenterat är att Folksam är huvudägare i Swedbank. I Folksams styrelse sitter LO, KF, HSB mfl folkrörelseföretag.

    Det är med andra ord ingen fiktiv konflikt jag målar upp utan istället en i högsta grad reell sådan. När du försöker tillskriva mig egenskaper av den här typen, så går du till angrepp mot mig som person och inte i sak. Det tycker jag är ett svaghetstecken.

    När sakargumenten tryter brukar det dessvärre bli fallet.

    Det tycker jag är synd Johan. Det finns så många andra saker på din lista som vi kan vara överens om och vi engagerar oss ju båda två för att vi känner att det är nödvändigt med en förändring.

    Men om vi inte ska ha rätt att framföra kritiska ståndpunkter mot varandras uppfattningar i sak, då blir denna grupp dessvärre inte så öppen och kreativ.

    Jag menar att du Lena och Staffan kommit fel i er analys i just denna fråga, som har blivit åtminstone din hjärtefråga.

    Att få höra kritiska invändningar borde väl vara bra. Det borde göra att du har möjlighet att vässa dina argument, istället för att tillskriva mig diverse attribut – härskarteknik mm.

  • Roger Dahl ”Styrelserna i Folksam Liv och Folksam Sak har idag utnämnt Jens Henriksson till ny koncernchef och vd i Folksam. Han efterträder Anders Sundström som tidigare meddelat att han avgår för att övergå till styrelsearbete. Jens Henriksson är 46 år och idag vd för Nasdaq OMX Stockholm. Han tillträder befattningen som koncernchef och vd i Folksam senast den första november 2013. ” http://media.folksam.se/…/

    media.folksam.se

    Styrelserna i Folksam Liv och Folksam Sak har idag utnämnt Jens Henriksson till …See More
  • Lena Nockert Roger Dahl problemet är inte att vi har olika uppfattningar. Problemet är att du inte kan acceptera att vi har en annan uppfattning och låta det vara så. Du upprepar dina argument flera gånger dagligen i många och långa inlägg.Alla i gruppen vet nu vad du tycker och vi accepterar det. Om vi inte tjatar på dig att du ska ändra uppfattning så ska du inte göra detsamma mot oss. Vi behöver inte tycka lika i allt.
  • Johan Lindkvist ”Det är lätt att gripas av eufori””Att det finns några entusiaster i några fb-grupper””Borde vi inte besinna oss””…som det finns realistiska möjligheter att leda till genomförande”

    Är alla praktexempel på hur man med härskartekniker förtrycker inte bara andra åsikter utan hur dessa även som personer utmålas som obetydliga, orealistiska och besinningslösa. Det är i vart fall så det upplevs och då har syftets uppnåtts, medvetet eller ej.

    Mkt bra dock att du summerar de före detta folkrörelsernas koppling till det system som motverkar medlemmarnas intressen.

  • Johan Lindkvist Fullreservkrav i Sverige påverkar i mkt liten omfattning valutahandel eller internationella penningtransaktioner om ens något. De pengar som används flr detta är redan sk reserver (ej privatbankskrediter), snarare skulle det förenkla (Riksbanken skulle inte behöva i samma grad utöka valutareserven..,om jag förstått det hela rätt).
  • Roger Dahl Nej vi behöver inte tycka lika i allt. Vi kan naturligtvis ha olika inställningar i sakfrågor. Men från det till att börja tala om härskartekniker och att jag försöker skapa fiktiva konflikter när jag påvisar rena fakta är lite väl magstarkt. Det är det jag sa till Johan ovan.Att Folksam är huvudägare till Swedbank och att Folksams styrelse befolkas av LO och folkrörelseföretagen och att detta faktum kommer att göra det mycket svårt att få igenom någon Chicagoplan i Sverige.På samma sätt som att SEB och SHB sfären är synnerligen dominerande såväl inom den finansiella sektorn som inom den reala ekonomin.På samma sätt som jag tycker att det är viktigt att Lena Sommestad finns med i S och törs – på goda grunder – ha en avvikande uppfattning mot partiledningen, hoppas jag att olika uppfattningar om viktiga vägval ska kunna diskuteras i denna lilla grupp.

  • Johan Lindkvist Vilken fakta har du som stödjer att inte Sverige kan genomföra reformen nationellt?
  • Johan Lindkvist Vilken fakta har du att LO inte skulle föredra ett SWEDBANK som fungerar som den sparbank den en gång var?
  • Lena Nockert De exempel på härskartekniker som Johan skriver om upplevde även jag som försök att förminska mina åsikter på ett respektlöst sätt.
  • Johan Lindkvist Vilken fakta har du som stödjer att alla småföretag i lönlösa försök att få krediter inte skulle föredra fullreservbanker där utlåning till produktiv verksamhet implicit premieras?
  • Roger Dahl Ja men Johan. Det är ju det jag sagt några gånger i denna tråd.Det handlar om maktstrukturer i det Svenska samhället och inte finanstekniska frågor.SEB och SHB sfärens starka roll såväl inom den finansiella som den reala ekonomin i Sverige.Att LO sitter i Folksams styrelse och att Folksam är huvudägare i Swedbank. Att även andra Folkrörelseföretag sitter i Folksams styrelse.

  • Lena Nockert Vad har du som stödjer att LO kommer att prioritera sina ekonomiska intressen före medlemmarnas intressen?Om det nu överhuvud taget finns någon motsättning. Det är upp till dig att visa vad motsättningen består i.
  • Johan Lindkvist Så du är med på att finanstekniskt är det möjligt att nationellt genomföra reformen?
  • Johan Lindkvist Om LO fick fakta på bordet kanske de skulle använda sin makt annorlunda..,och då vore det hindret också borta..,
  • Johan Lindkvist Nu blev diskussionen genast mer konstruktiv. Var finns hindren och hur kan vi bestiga dem…
  • Roger Dahl Lena: När man lagt ner så mycket energi på en fråga som du gjort – penningreformen – är det mycket lätt att man blir blind för de svårigheter som det skulle föra med sig. Man vill bara inte se dom. Men då gör man sig själv en björntjänst. Hur ska du då tackla dessa problem när du kommer ut IRL.När jag tar upp risker och problem slår du ifrån dig – att du vill inte se dessa. Det är högst förståeligt.Men det jag tar upp här gör väl att du borde fundera på varför S ledning inte var så överförtjust i din motion till partikongressen.
  • Lena Nockert Nu kör du med härskartekniker igen. Lägg av med det annars kommer jag att ta bort de inlägg som innehåller förminskning av meningsmotståndare.
  • Johan Lindkvist Jag har inte sett dessa tendenser hos Lena, varken här eller annorstädes.
  • Roger Dahl Vari ligger härskartekniken Lena?
    Förklara för mig?
  • Lena Nockert Du anklagar mig för att vara blind för svårigheter istället för att bevisa att dina påstådda svårigheter verkligen är olösbara.
  • Johan Lindkvist Tror att både jag och Lena ser det största hindret i upplysning – när kritisk massa nåtts av förståelse då blir de andra hindren mkt mindre att kliva över och definitivt möjliga så länge vi lever i en demokrati. Men först måste vi ta oss över kunskapshindret. Det andra är mindre viktigt just nu.
  • Roger Dahl Lena ovan skriver du följande:”Lena Nockert Vårt system för att fördela arbete och konsumtion är att använda pengar. För att kunna förändra fördelningen av arbete och konsumtion måste vi ha ett penningsystem som gör sådana förändringar möjliga.Dagens penningsystem drar penningmängderna från basen mot toppen. Det drar även penningmängderna från offentlig konsumtion till privat. Vill vi gynna de många människorna i samhällets bas och organisera samhället så att vård, skola, infrastruktur m m bedrivs i offentlig regi så måste vi alltså ändra penningsystemet.Därför vill jag prioritera så här:

    1. Penningreform så att staten har ensamrätt att ge ut pengar och ska sätta nya pengar i cirkulation via offentliga budgetar utan räntebelastning.

    2. Sex timmars arbetsdag

    3. Basinkomst stor nog att överleva på. T ex existensminimum + 1000 kr per månad.

    4. Stor satsning på miljövänlig energi. Framför allt solceller.

    5. Återköp av privatiserade verksamheter till de priser som de såldes för.

    6. Allt som behövs för att slå vakt om miljö, djur och natur.

    7. Satsningar på kultur. Speciellt barnkultur.

    O S V
    Efter att vi genomfört punkt 1 kommer resten att vara fullt möjligt, vilket det inte är idag.

  • Johan Lindkvist ”är det mkt lätt att bli blind””Hur ska du tackla dessa när du kommer ut IRL””…du vill inte se dessa””…att du borde fundera på varför S ledning inte var så överförtjust”

    Är ytterligare exempel på hur man kan utmåla en person som blind för verkligheten, lever i sin egen bubbla och som det måste vara nåt fel på därför att S-ledningen, ja, S mest betrodda ledare, inte var så förtjusta i hens ideer. Om inte detta är praktexempel på härskarteknik så vet jag inte…

  • Roger Dahl Lena: Vi är överens om att det inte är möjligt att genomföra alla reformer som vi skulle behöva göra för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle inom ramen för det rådande globala kapitalistiska samhällets ram.Penninghanteringen är – som jag ser det – en funktion av det globala kapitalistiska strukturerna och inte med andra ord inte orsaken – utan dess verkan.Att förändra penningsystemet så att det inte medverkar till att kräva ständig tillväxt är med andra ord inte möjligt inom det rådande globala kapitalistiska systemet.Det som måste förändras är just det globala kapitalistiska systemet. Något som även Kajsa Borgnäs skrev i sin artikel i DN för några dagar sedan. Det är det enda sättet att kunna rädda vår civilisation. Men det lär inte gå att ändra på detta över en natt – hur önskvärt och nödvändigt det än är.

    Men inom ramen för det globala kapitalistiska systemet finns det utrymme att förändra en hel del annat – inte minst på hållbarhetsområdet.

    Det är därför jag verkar inom de områden som jag känner att det finns realistiska möjligheter att få till stånd förändringar i det korta perspektivet.

  • Johan Lindkvist Det nuvarande penningsystemet är ett verktyg, kanske det mest effektiva verktyget, för det kapitalistiska samhället inte ett resultat. Även socialistiska samhällen behöver ett penningsystem.Att kapitalismen som bygger på exponentiell kapitalackumulation inte är hållbar på en ändlig planet, oavsett penningsystem, det är vi nog överens om.Samtidigt lever vi i vad vi ofta kallar demokratier och då är det helt rimligt att vi också har demokratisk kontroll över den viktigaste infrastrukturen för samhällsekonomin. Vill vi ha utökad demokrati är det därför här vi ska börja.
  • Roger Dahl Johan: Om du istället för att leta härskartekniker i det jag skriver börjar kommentera sakinnehållet finns det nog möjlighet att vårt samtal ska bli mer konstruktivt. Exempelvis det jag skriver ovan ” Vi är överens om att det inte är möjligt att genomföra alla reformer som vi skulle behöva göra för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle inom ramen för det rådande globala kapitalistiska samhällets ram. ” osv.Det finns naturligtvis alltid möjlighet att tolka en annan medmänniska illvilligt eller alternativt försöka tänka sig in i vad medmänniskan verkligen säger och menar.Ditt sökande efter härskartekniker i det jag skriver lär ju inte leda till att du bättre förstår vad jag säger.Jag skulle naturligtvis kunna tolka ditt sökande efter min härskarteknik som en härskarteknik i sig.

    Särskilt som Lena är den som har ansvaret för vilka som får vara med här. Men jag vill inte tro det om varken dig eller Lena.

  • Johan Lindkvist Jag behöver inte söka utan känner dem direkt. I övrigt ser du nog att jag pratar sak, eller?
  • Johan Lindkvist Se exemplet ovan.
  • Roger Dahl Socialistiska stater är för mig en självmotsägelse. Som jag ser det har det aldrig funnits några socialistiska stater. Det kommer nog heller aldrig att finnas några.Socialismen är något som måste införas internationellt för att kunna fungera. Annars kommer de stater som bryter sig ut att hela tiden tvingas lägga ner en avgörande del av sina ekonomiska resurser på att försvara sig. Se exempelvis Sovjetstaten. Att kalla Sovjetstaten för socialistisk leder helt fel.Att socialismen måste införas internationellt var också en självklarhet för den tidiga arbetarrörelsen. Det är därför vi sjunger ”Internationalen åt alla lycka bär”.Det blir med nödvändighet en militärstat som har som huvudsakliga mål att försvara sig mot yttre och inre fiender.

    Det är samma resonemang som jag använder när det gäller penninghanteringen. Den måste förändras internationellt av de aktörer som har mest makt i världen. Kina, USA, EU och diverse tillväxtländer.

    Om inte detta sker någorlunda samtidigt kommer det uppstå samma krigssituation mellan stater som när det gäller att avskaffa kapitalismen.

    Det penningsystem vi har avspeglar maktförhållanden i stater och i världen. För att byta ut dagens penningsystem måste maktförhållanden i världen ändras. Först då kan penningsystemet ändras.

    När det gäller demokratin, så har vi i Sverige lika lite som i andra länder någon ekonomisk demokrati.

    Den politiska demokratin tappar då alltmer möjligheten att driva framåt i någon progressiv riktning. Den politiska och ekonomiska makten tenderar istället att växa samman.

  • Johan Lindkvist Vi har nog lite olika syn på det där med socialism…och min poäng var att oavsett typ av samhälle så behövs ett penningsystem, ungefär som ett bevattningssystem eller vägnät – det är en fundamental infrastruktur helt enkelt…och av samma anledning som få nationer har låtit dessa vara helt i privat ägo så bör även penningsystemet kontrolleras av demokratin.De två sista styckena är f.ö. ett av de starkaste argumenten för en reform – den skulle vitalisera demokratin och åter göra progressiv samhällsutveckling möjlig.

    Del 2 Mina ytterligare kommentarer:

    1.)
    Johan Lindkvist Vi har nog lite olika syn på det där med socialism…och min poäng var att oavsett typ av samhälle så behövs ett penningsystem, ungefär som ett bevattningssystem eller vägnät – det är en fundamental infrastruktur helt enkelt…och av samma anledning som få nationer har låtit dessa vara helt i privat ägo så bör även penningsystemet kontrolleras av demokratin.De två sista styckena är f.ö. ett av de starkaste argumenten för en reform – den skulle vitalisera demokratin och åter göra progressiv samhällsutveckling möjlig.”
    Min kommentar: Jag håller med dig att det vore önskvärt. Men vilka realistiska möjligheter har vi idag att genomföra denna reform?
    En aldrig så bra reform blir ju inte så bra om den bara fastnar som en papperskonstruktion eftersom motkrafterna är för starka.  Konsekvenserna av att gå upp till kamp mot näringslivet blir att vi sågar på den gren vi sitter på och som föder oss. Det är en mycket olycklig väg om vi vill behålla vårt välfärdssamhälle.2.)
    Lena Nockert Roger skriver: ”Men om S skulle driva denna fråga”
    Vi i denna grupp är inte partistyrelse i S. Vi har full frihet att driva opinion för de frågor som vi bedömer angelägna. Vilka konflikter det kan leda till är irrelevant eftersom ”dom däruppe” talar med varandra. Tror inte vi behöver bekymra oss om deras ev konflikter.
    Min kommentar:
    Självklart står det oss fritt att ha vilka åsikter vi vill. Men även om vi inte är partiledningen så måste vi väl i rimlighetens namn ta ansvar för vad våra förlag kan leda till. Då är det viktigt att se till såväl såväl positiva som negativa konsekvenser. Om vi bara ser fördelar och inte vill befatta oss med risker och motkrafter blir vi ju helt enögda.
    Till det krävs en samhällsanalys: Hur ser vårt samhälle ut idag? Följdfrågan blir då: Vad finns det för realistiska möjligheter att genomföra en penningreform – där staten övertar penninghanteringen idag. Vilka kommer att vara med på en sådan reform? Vilka blir motkrafterna?  Några i gruppen vill inte se dessa frågor och anklagar mig för härskarteknik och att jag bedriver bankpropaganda när jag ser till båda sidorna av myntet.
    Om vi inte vill se samhället som de faktiskt ser ut idag då tänker vi baklänges.
    ””Det finns en förfärlig vana som människor ibland faller in i.
    Den vanan är att vi använder hjärnan baklänges: inte för att
    utforska världen och förstå den, men för att övertyga oss själva
    att världen är så som vi vill att den ska vara.”
    Ran Prieur
    För att undersöka möjligheterna att införa ett nytt penningsystem i Sverige, måste vi väl i rimlighetens namn utforska världen och därifrån dra slutsatser om möjligheten att genomföra våra reformkrav. – Att staten ska överta penningskapandet. Om vi inte vill det och inte vill höra talas om svårigheter då gör man sig själv blind.
    3.) Johan Lindkvist om härskartekniker:
    Nedanstående plockar du ut några lösryckta citat och av det ”bevisar” min härskarteknik:
    ”är det mkt lätt att bli blind””Hur ska du tackla dessa när du kommer ut IRL””…du vill inte se dessa””…att du borde fundera på varför S ledning inte var så överförtjust”

    Är ytterligare exempel på hur man kan utmåla en person som blind för verkligheten, lever i sin egen bubbla och som det måste vara nåt fel på därför att S-ledningen, ja, S mest betrodda ledare, inte var så förtjusta i hens ideer. Om inte detta är praktexempel på härskarteknik så vet jag inte… ”

    Min kommentar: Det jag ovan har hävdat är att jag ser mycket stora svårigheter med att införa ett nytt penningsystem, hur bra det än skulle vara för samhället – under de rådande maktförhållanden  i dagens samhälle.  Du underskattar – enligt min uppfattning – dessa svårigheter och Lena Nockert vill, som ovan påvisas, överhuvud taget inte befatta sig med dem. Det tycker jag är ett svaghetstecken. Det är att göra sig blind för hur samhället ser ut idag. Men hur kan du få det till att min uppfattning vilar på en härskarteknik? Det verkar snarare att du inte vill fortsätta att samtala i sak utan använder ”härskarteknik” för att misskreditera det jag säger. Då minskar möjligheten till att vi ska förstå varandra.
    4.) Lena Nockert Viktiga reformförslag:
    1. Penningreform så att staten har ensamrätt att ge ut pengar och ska sätta nya pengar i cirkulation via offentliga budgetar utan räntebelastning.2. Sex timmars arbetsdag3. Basinkomst stor nog att överleva på. T ex existensminimum + 1000 kr per månad.4. Stor satsning på miljövänlig energi. Framför allt solceller.

    5. Återköp av privatiserade verksamheter till de priser som de såldes för.

    6. Allt som behövs för att slå vakt om miljö, djur och natur.

    7. Satsningar på kultur. Speciellt barnkultur.

    O S V
    Efter att vi genomfört punkt 1 kommer resten att vara fullt möjligt, vilket det inte är idag.

    Min kommentar: Jag har inget att invända mot din goda intention i dina reformförslag.  Men som du säger så är en del av dessa förslag inte genomförbara utan en penningreform. Men den penningreform som du föreslår är helt otillräcklig. Hur ska staten tjäna pengar på penningskapandet? Om inte staten tjänar pengar på penningskapandet, genom att ta ut ränta eller på annat sätt får avkastning på de skapade pengarna, ökar bara statens skulder. Staten måste för att skapa pengar låna upp dessa pengar på den internationella kapitalmarknaden. Det finns alltid två parter vid lån. En låntagare och en långivare.  Vem vill låna ut pengar till en så oansvarig stat?Om inte staten får avkastning för penningskapandet, så blir skaparprocessen en ren kostnad för staten. Den som däremot kommer ta ut avkastning är bankernas ägare. Bankerna ska ju enligt förslaget förfarande ha hand om hela penningprocessen förutom själva skapandet. De kommer naturligtvis inte att avstå från sitt avkastningskrav. Om bankernas ägare inte får ta ut avkastning, kommer bankaffären att självdö. Med bankernas avkastningskrav fortsätter den exponentiella tillväxt med oförminskad styrka. Vad är då vunnet med förslaget?Om staten å andra sidan ställer ett avkastningskrav på de skapade pengarna så innebär det att staten bidrar och tar ut detta på bankerna så tar bankerna i sin tur ut dessa kostnader på bankernas kunder. Det leder till att tillväxtsamhället fortsätter som förr på en planet med ändliga resurser.
    Om vi dessutom stoppar in full kapitaltäckning i ekvationen så kommer bankerna kunderna få betala dramatiskt mycket mer i ränta och övriga kostnader för att täcka bankernas ökade kostnader. Swedbank har redan igår den 19 november 2013, ökat räntan för att täcka den kommande högre kapitaltäckningen.
    Om det finns mindre pengar i omlopp, som fulltäckningskravet innebär, kommer många företag och privatpersoner att inte längre få lån. Det innebär att företag kommer att gå i konkurs och även många privatpersoner kommer att få gå från hus och hem.
    Det är ,mycket svårt att få ekvationen att gå ihop. Det är min första invändning.
    4.)
    När jag framför den här sortens invändningar till förslaget tolkar Staffan Dryselius
    mina kommentarer som bankpropaganda. Vari ligger bankpropagandan i att jag ser att det förslag som Lena Nockert för fram inte leder till det hon vill åstadkomma. Med andra ord att staten ska få ökade resurser att satsa på  nödvändiga saker som exempelvis en nödvändig energiomställning. Det leder inte till att få stop på tillväxten på en planet med ändliga resurser.
    ”Det finns ingenting som säger att man måste införa planen ”internationellt”. Ingenting. Det land som står emot bankmaffian får istället direkta fördelar.”
    Min kommentar:
    Den andra invändningen som jag har mot förslaget är just att det är så svårt att tänka sig att förslaget är genomförbart i närtid. En åsikt som jag delar med Andreas Cervenka. ”Är det genomförbart? Det är en helt annan fråga.Sannolikheten för att detta system införs i närtid är ungefär i klass med oddsen för att Färöarna lekar hem nästa VM i fotboll.Men att en rapport med detta innehåll och med IMF-loggan på omslaget överhuvudtaget kan publiceras är ytterligare ett kvitto på en sak: vi lever i en tid då det mesta som rör det ekonomiska systemet kan, och kommer att, ifrågasättas.Fortsättning lär följa. ”http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

    Även Dan Jönsson framför motsvarande tankegångar om planen:”Det är viktigt att påpeka att en sådan här rapport inte speglar Valutafondens officiella hållning. Men rapporten har trots allt granskats och godkänts av fondens ledning – något som i tysk press har noterats som en mindre sensation. På gott och ont, förstås: tidningen Die Zeit talar om en ”radikal nyorientering”, medan konservativa Frankfurter Allgemeines ekonomikrönikör Thomas Mayer oroar sig för det han ser som en politisk inskränkning i bankernas självständighet.

    Och visst, de politiska konsekvenserna skulle bli betydande. Faktum är att ett viktigt argument för en sådan här reform, bortsett från de ekonomiska, rör just politikens handlingsutrymme. Den skulle göra en av samhällets viktigaste resurser – pengarna – till en offentlig, demokratisk angelägenhet, men den skulle också minska de krav på ekonomisk tillväxt som är en följd av den galopperande skuldsättningen. Därmed skulle man kunna lossa på den nyliberala ideologiska tvångströja som ständigt kräver fler privatiseringar och gör det så svårt att ställa om till en hållbar ekonomi. Vägen skulle plötsligt ligga öppen för en friare och bredare ekonomisk diskussion.

    Med tanke på den makt som bankerna har i dagens system så lär det dröja innan de här idéerna blir praktisk politik. Men bara att debatten förs på den här nivån måste ses som ett nästan osannolikt genombrott. Som sagt, ideologiska förändringar tar tid. Även när de är nödvändiga.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5322226

    Jag skriver under på det Dag Jönsson skriver ovan. Att planen debatteras inom IMF är glädjande. Men av detta dra slutsatsen att Sverige ska kunna införa planen på nationellt basis är en helt annan sak. När man hävdar det saknas en analys om hur integrerad vår internationella värld är. Om ett enskilt land som Sverige, som dessutom är så exportberoende, skulle driva genom planen skulle det leda till  mycket stora påfrestningar.

    Om planen skulle drivas genom av politiker mot bankernas ägares vilja så kommer diverse saker som ett e-mail i vår inkorg.
    Om bara skaparprocessen tas över kommer det att leda till ökat krångel för såväl stat som banker. Om full kapitaltäckning dessutom skulle införas kommer det leda till mycket svåra förhållanden för företag och hushåll, se ovan.Men bara att driva frågan skulle skapa stor turbulens i hela samhället. även om den inte går genom. Att driva frågan är att utmana de stora företagen i Sverige, men även globalt. Det skulle kunna ge spridningseffekter till andra länder. Att däremot tala om den i olika Facebookgrupper är vällovligt. Men då borde  man väl i rimlighetens namn även tala om motkrafterna och svårigheter att implementera ett statligt övertagande av penningskapandet. Hur ska man annars hitta lösningar till problemen?
    ”Roger Dahl problemet är inte att vi har olika uppfattningar. Problemet är att du inte kan acceptera att vi har en annan uppfattning och låta det vara så. Du upprepar dina argument flera gånger dagligen i många och långa inlägg.Alla i gruppen vet nu vad du tycker och vi accepterar det. Om vi inte tjatar på dig att du ska ändra uppfattning så ska du inte göra detsamma mot oss. Vi behöver inte tycka lika i allt.”
    Min kommentar:

    Nej vi behöver självklart inte tycka lika om allt. Men eftersom denna fråga uppfattas av dig och några till som den mest prioriterade frågan, se ovan, är det ju inte bara jag som ”tjatar” om den.  Det finns väl idag ingen i denna grupp som inte vet var du Lena  Staffan och Johan står i frågan. Ändå återkommer du och några till om och om i frågan. Men då ser du det uppenbarligen inte som tjat. Då presenterar ni uppenbarligen bara era åsikter. Om jag då i samma trådar presenterar mina uppfattningar är det däremot tjat enligt dig.

    Jag har lika lite som Andreas Cervenka eller Dan Jönsson någonting emot en penningreform. Den är löftesrik.  Den skulle leda till stora förbättringar.  Men en förutsättning är att den genomförs annars leder den ingen vart. Men då måste den ju vara möjlig att implementera i närtid. Vad som händer i framtiden vet ingen av oss om. Förslag som skjuts på framtiden brukar dessvärre inte bli av, hur vällovliga de än är.  .

    Jag påstår att ni tre Lena, Staffan och Johan, har en synnerligen orealistisk bild av att möjligheten att i närtid implementera ett penningsystem. Jag är i gott sällskap Andreas Cervenka och Dag Jönsson har en motsvarande uppfattning.
    Jag påvisar svårigheterna: Att Folksam är huvudägare till Swedbank och att Folksams styrelse befolkas av LO och folkrörelseföretagen och att detta faktum kommer att göra det mycket svårt att få igenom någon Chicagoplan i Sverige. Dessa grupper kommer att motarbeta förslaget.  HSB har dessutom en egen bank att ta hänsyn till. Men för er som tror att det i närtid går att genomföra förslaget mot deras intresse, borde väl presentera en genomförandeplan. Hur ska det gå till att få LO, Folksam, HSB och övriga folkrörelseföretag med på noterna?
    Det statliga SBAB borde väl föregå med gott exempel och inte skapa pengar ur luft utan istället ha full kapitaltäckning. Har ni någon genomförandeidé om hur vi ska få SBAB på bättre tankar?SEB och SHB-sfären är synnerligen dominerande såväl inom den finansiella sektorn som inom den reala ekonomin. Hur ska en penningreform kunna genomföras mot dessa mäktiga intressen? Hur realistiskt är det i närtid?

    På samma sätt som jag tycker att det är viktigt att Lena Sommestad  finns med i S ledning och törs – på goda grunder – ha en avvikande uppfattning mot partiledningen, hoppas jag att olika uppfattningar om viktiga vägval ska kunna diskuteras i denna lilla grupp. Detta utan att bli stämplad för att bedriva bankpropaganda och att använda härskartekniker. Istället blir jag ombedd att dra åt helvete av gruppens skapare. Hon får också för sig att jag angriper henne personligen, när det är åsikterna om det realistiska i att genomföra planen i närtid jag ifrågasätter.

    När jag säger att era argument att en penningreform ska kunna genomföras i närtid och dessutom i Sverige som enskilt land ,talar jag om detta önsketänkande vilar på bristande analys. Någon sakligt samtal undviker ni när det gäller själva genomförandet. Istället börjar ni tre att tala om härskartekniker och att jag för en bankpropaganda.
    Härskar teknik förutsätter att man har någon makt inom den grupp man verkar. Jag har ju ingen som helst makt i gruppen. Det enda jag kan göra är  att framföra mina argument för att det är orealistiskt att tänka sin ett genomförande i närtid. Jag är däremot övertygad om att  en förändring behöver göras på det internationella planet för att stabilisera ekonomin.
    Men förståelse är uppenbarligen inte det Lena Nockert är ute efter. Istället vill även hon att jag ska förstå förträffligheten i reformförslaget med en penningreform. När jag säger att jag förstår det men tror inte att den går att genomföra i närtid och heller inte som ett nationellt projekt, då blir du alltmer aggressiv och tycker att: ”Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”
    På detta svarade jag :”Dessa ”oceaner av textmassor” orkar du uppenbarligen inte läsa genom. Men du har ändå klara uppfattningar om vad jag står i viktiga frågor och som jag berör i mina inlägg.

    Då har du ju en tämligen okunnig bild om vad jag faktiskt säger, eftersom du inte läser igenom dem. Men du drar av det du inte vet, eftersom du inte läst, en massa slutsatser om mig och mina åsikter. Jag undrar vem som är tjurskallig och stelbent i denna fråga Lena. ”

    Dialogen fortsätter:”Sluta nu med ditt eviga hackande på mig.
    Vi har skilda uppfattningar.
    ACCEPTERA DET!!!

    Roger Dahl Lena Nockert” Läs gärna denna tråd om effekterna av det av dig omhuldade banksystemet: 2https://www.facebook.com/…/posts/2205558481226Vad är det som får mig att omhulda banksystemet? Orsaken är att du inte läser det jag skriver. Du verkar ha en på förhand given bild av var jag står: rogerdahl.wordpress.com/2013/01/04/vart-nuvarande-penningsystem-omojliggor-en-hallbar-utveckling/

    Lena Nockert Dra åt helvete!
    Du ska inte kommendera mig vad jag ska läsa!

    9 hours ago · Like

    Britt Sandblom Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal ….

    9 hours ago · Like · 1

    Roger Dahl Men Lena jag kommenderar dig inte att läsa. Men på samma sätt som du föreslår, se ovan, så gör jag det. Jag kan inte tvinga dig att läsa det jag skriver. Men det blir ju helt fel om du drar en massa slutsatser om mig, utan att läsa.

    Jag hackar inte på dig. Jag för fram saker – exempelvis om M Friedmans livslånga intresse för för Chicagoplanen och du ber mig att dra åt helvete.

    Utan att läsa det jag skriver, det är för långa textmassor, kommer du med detta:

    ”Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

    Jag omhuldar verkligen inte dagens banksystem. Hur kan du tro det?

    Om du vill ha en dialog är väl inte det bästa sättet att skapa en sådan. Det är även – mist sagt – ett lite originellt sätt att agera av den som skapat gruppen och borde vara något mer neutralt sinnad och sansad.

    Genom att vara oförskämd lyckas du med att få bort mitt intresse för att deltaga i detta samtal.

    Då slipper du ifrågasätta din egen ståndpunkt och istället omge dig med människor som inte har förmågan till kritiskt tänkande i fråga om penninghanteringen och Chicagoplanen.

    Men det tycks vara det du vill.

    9 hours ago · Edited · Like

    Lena Nockert ”Genom att vara oförskämd lyckas du med att få bort mitt intresse för att deltaga i detta samtal. ”

    Tack, det var avsikten.
    Ditt samtal består av hackande på mig och det kan jag vara utan.

    9 hours ago · Like

    Britt Sandblom Vad säger att man inte kan kombinera penningreform med Keynesianims?

    8 hours ago · Like

    Roger Dahl Tala då om vad jag hackar på dig om.

    Jag ifrågasätter din ensidiga uppfattning om penninghanteringen och din ensidigt positiva och okritiska hållning till Chicagoplanen. …See More

    about an hour ago · Edited · Like

    Lena Nockert Sluta! Du tycks vara helt fixerad vid mig och vad jag tycker. Jag är inte alls lika intresserad av vad du tycker, vilket tycks störa dig.

    8 hours ago · Like

    Roger Dahl Britt Sandblom: ”Vad säger att man inte kan kombinera penningreform med Keynesianims?”

    Jag är på väg ut på stan, men svaret på din fråga är ju att Milton Friedman hade inte varit någon livslång förespråkare till planen om den inte förespråkade en lå…See More

    Att se förbi liberalismen och byte av penningsystem

    rogerdahl.wordpress.com

    Nej Lena, byte av penningsystem är inte lösningen på dagens problem. Åtminstone …See More

    8 hours ago · Edited · Like · Remove Preview

    Britt Sandblom Ja, jag känner till Friedman och Chicagoskolan, men jag tänker att man ändå kan låta staten/riksbanken sköta penningutgivandet och samtidigt stimulera/hålla igen enligt Keynes teorier. Det är dags att glömma Friedman nu tycker jag.

    Roger Dahl Men Lena jag kommenderar dig inte att läsa. Men på samma sätt som du föreslår, se ovan, så gör jag det. Jag kan inte tvinga dig att läsa det jag skriver. Men det blir ju helt fel om du drar en massa slutsatser om mig, utan att läsa.

    Jag hackar inte på dig. Jag för fram saker – exempelvis om M Friedmans livslånga intresse för för Chicagoplanen och du ber mig att dra åt helvete.

    Utan att läsa det jag skriver, det är för långa textmassor, kommer du med detta:

    ”Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

    Jag omhuldar verkligen inte dagens banksystem. Hur kan du tro det?

    Om du vill ha en dialog är väl inte det bästa sättet att skapa en sådan. Det är även – mist sagt – ett lite originellt sätt att agera av den som skapat gruppen och borde vara något mer neutralt sinnad och sansad.

    Min kommentar: Efter en sådant samtal och att man blir ombedd av gruppens skapare att dra åt helvete och att vara tjurskallig för att jag av goda skäl inte ser att en penningreform går att genomföra i närtid. Att den dessutom inte går att genomföra på nationell basis, så blir mitt intresse någon svalare att delta i samtalet.

    Jag skriver och Lena svarar:

    ”Genom att vara oförskämd lyckas du med att få bort mitt intresse för att deltaga i detta samtal. ”

    Tack, det var avsikten.
    Ditt samtal består av hackande på mig och det kan jag vara utan.

    Du menar att jag hackar på dig som person. Men det är ju precis tvärtom.
    Du tror att jag använder härskarteknik. Genom sig själv känner man andra, brukade min mormor säga. Jag har varken viljan eller makten att be dig dra åt helvete. Men du kan ju stänga av mig från gruppen, eftersom du menar att jag spammar ner trådarna med långa inlägg och klistrar en etikett härskarteknik på mig.

    Innehållet orkar du inte läsa, men du drar ändå en massa slutsatser av det jag skriver. Det blir ju rena fördomar.

    Jag vill ändå inte tolka ditt beteende som härskarteknik, utan att du blir sårad av det jag säger, eftersom du lagt ner så mycket möda i frågan om penningskapandet. Men ska jag sluta tala om hur orealistiska planerna för ett genomförande är för att inte såra dig och andra, som satsat så mycket på frågan?
    Sammanfattning:

    Vad bör göras?

    1.) Att IMF har börjat diskutera en penningreform enligt Chicagoplanen är synnerligen glädjande. Staten tar över skaparprocessen av pengar och kräver full kapitaltäckning av bankerna.  Det är på en internationell nivå  som denna fråga måste lösas för att få den genomslagskraft den behöver. För att klara de stora utmaningar som människan idag står inför krävs stora globala förändringar .Extra glädjande är det  att även Världsbanken och World Economic Forum i Davos, där världen eliter träffas, talar om de stora utmaningar vi står inför.  Det innebär självklart inte att gräsrotsengagemang är bortkastad tid. Det behövs nytänkande på alla nivåer på Jakobs stege.
    2.) Chicagoplanen är en i liberal plan och är inget bra redskap för att använda som som kompass för Socialdemokratiska visioner.
    Den liberalism som med en överentusiastisk tilltro till marknadens självreglerande kraft ledde fram till 1930-tals krisen, framväxt och fascism/nazism samt det andra världskriget hade nått vägs ände.
    Den byttes ut mot en av Keynes och Stockholmsskolan reglerad kapitalism eller som vi kallar den socialliberalism.

    Nyliberalismen på 1970-talet var ett återtåg till den liberala tilltron till de fria marknadskrafternas självreglerande kraft. Denna modell har nu nått vägs ände i och med finanskrisen 2008.

    Nu behövs åter ett nytänkande. Chicagoplanen är socialliberal på en punkt, nämligen att reglera själva skaparprocessen av pengar. Resten de finansiella marknaderna och den reala ekonomin är liberal/nyliberal. Det var därför Milton Friedman – nyliberalismens portalfigur-  var en så stark anhängare till Chicagoplanen. Han var däremot inte så förtjust i det socialliberala inslaget. Den reviderade Chicagoplanen har inte ändrat denna bild. Det är därför den är rumsren att diskutera inom IMF.

    3.)  Man skulle naturligtvis kunna tänka sig att vidareutveckla även den reviderade Chicagoplanen och reglera såväl de finansiella marknaderna som den reala ekonomin i bästa socialliberal anda. Det skulle göra den mer hållbar, såväl ekonomiskt, socialt och även delvis ekologiskt. Men såväl liberalismen som socialliberalismen som ideologiska överbyggnader till kapitalismen kräver ständig tillväxt för sin överlevnad.

    Annars går det för samhällen och hela eller delar av det internationella samfundet som David Jonstad pekar på i boken Kollaps. Han hänvisar till Tim Jackson och beskriver vår tids dilemma. Ekonomin är lika dömd till en krasch som ett flygplan som inte längre kan drivas framåt (sid 54).  Utan tillväxt kraschar ekonomin  idet kapitalistiska samhället.
    Å andra sidan är det mycket svårt att tänka sig en ständig tillväxt ett jordklot med ändliga resurser. Det går inte att förhandla med naturen brukar Anders Wijkman säga. När naturresurserna är slut så är de slut. Då hjälper det inte hur goda argument vi har för att tillväxt är nödvändig för ekonomin och välfärden.
    2.)
    Vill man ändå försöka på nationell nivå gäller det att hitta starka strategier för att övertyga ledningarna i LO, Folksam, HSB och övriga folkrörelseföretag om nödvändigheten av en statlig penningskaparprocess? Då skulle det möjligen gå att få Swedbank med på notorna även om det finns andra aktieägare också som vill ha ett finger med i spelet. Men då skulle vi ändå ha starka grupper med oss.
    Inom folkrörelseföretagen finns det åtminstone formell möjlighet på demokratisk väg att ändra på dess inriktning, genom att deltaga som medlemmar. Det är ju så den representativa demokratin fungerar.
    Nästa steg borde väl vara att föreslå att statliga SBAB slutar upp att skapa pengar ur luft och ha full kapitaltäckning. Hur ska statsmakten gå att övertala vid en eventuell röd grön majoritet 2014? Vilka är argumenten som biter?
    Sedan kommer den än större utmaningen att övertyga SEB, SHB-sfärens och Nordeas ägare om hur viktigt det är att förstatliga penningskaparprocessen och dessutom införa krav på full kapitaltäckning.  Sammantaget har dessa bjässar ett mycket stort inflytande även den reala ekonomin. Ända sättet att övertala dessa tre är att köpa aktier och gå på stämmorna och göra sin röst hörd. Men här är det inte en person en röst som gäller. Här är det insatt kapital i respektive företag som avgör vem som bestämmer.

    Om möjligt ännu svårare blir det att övertyga Ingvar Kamprad med familj om en penningreforms förträfflighet när det gäller Ikanobanken.

    Det stora problemet med penningreformen – hur värdefull den än är – att den utmanar i stort sett samma krafter som om vi skulle driva kravet att avskaffa kapitalismen. Detta faktum gäller såväl nationellt som internationellt.
    Om vi nu inte lyckas att övertala dessa remissinstanser. Vad ska vi göra då?
    Borde vi inte ha en plan B.  Vi borde väl i rimlighetens namn fråga oss om det inte finns andra ekonomiska frågor som är lättare att få gehör för i närtid, Eller hur?
    Att fokusera på och vrida utvecklingen mot en högre grad av hållbarhet –  ekologiskt , socialt och ekonomiskt har den stora fördelen att det går att ta kliv framåt såväl som individ, lokalsamhälle, regionalt, nationellt och internationellt? Här kan vi på olika nivåer hitta möjliga öppningar för att närma oss målet ett mer hållbart samhälle och en likaledes hållbar värld.
    Det förslag som Katalys för fram kommer säkert att utsättas för massiv kritik från diverse olika håll och kanter. Men detta är ändå möjligt att få igenom åtminstone delar av, utan att utmana hela etablissemanget.
    Ett förslag som Mats Persson, professor i nationalekonomi  för fram om

Att se förbi liberalismen och byte av penningsystem – i riktning mot hållbarhet

Publicerad den av
1

Detta är ett klipp hämtat från en tråd i Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner.

Byte av penningsystem är inte lösningen på dagens problem. Åtminstone inte på de grunder som Chicagoplanen vilar på. Penningreformen är en liberal idé och dess förespråkare försöker hitta lösningar inom ramen för det liberala tankegodset.

Har någon läst Chicagoplanen? Den finns att ladda ner här: http://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf

Man förespråkar att staten ska ta han om själva skapar processen, men inte bankerna. När det gäller den reala ekonomin är det laissez-faire, http://www.ne.se/laissez-faire som gäller. Med andra ord det ekonomiska system som gällde före John Maynard Keynes metoder för att stabilisera ekonomin. Då är det inte så konstigt att vi bland planens livslånga förespråkare finner nyliberalismens portalfigur Milton Friedman.

På sidan 19 i planen läser vi: ”Friedman (1960), who was a lifelong supporter..” Av litteraturförteckningen framkommer vem denna Friedman är. Det är Milton Friedman som med Chicagoskolan lagt den teoretiska grunden för det vi idag kallar ”nyliberalismen”. Han hade visserligen delvis en annan uppfattning i frågan, men hans arbete uppfattas av rapportförfattarna som speciellt betydelsefullt. Han ville med planen se till att regeringen inte störde relationen låntagare och långivare.

Att lägga ett liberalt dokument, med liberala idéer, som grund för hur vi inom S ska tackla att frigöra oss från nyliberalismen känns väl lite sådär bra. Då är det heller inte så konstigt att IMF kan tillåta en diskussion om dessa frågor. Det är snarast naturligt. Dokumentet håller sig inom ramen för det kapitalistisk samhälle som det nog antagligen skulle ta emot för IMF att tala om. Men osvuret är bäst. World Economic Forum i Davos  talar ju om kapitalismens kris och där träffas världens eliter.

Det är ingen slump att det inte finns någon kritisk av statsmakten i det kapitalistiska samhället i dokumentet. Vad är det som säger att den kapitalistiska statsmakten ska sköta penninghanteringen bättre än bankerna gör idag? Om vi med bättre menar stabilare och hållbarare och medverka till ett mer hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.
Om så ska ske måste den nuvarande statsmakten radikalt omformas. Då borde väl ett radikalt S fokus riktas åt det hållet och inte till en liberal Chicagoplan med liberala idéer om penningreformer.

Det är heller ingen slump att den det inte finns några tveksamheter till varför den reala ekonomin ska klara sig bäst genom att inte störas med regleringar. Staten ska hålla sig borta från styrning. En radikal S politik för förbättrad ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet, borde istället ägna sig åt granskning av hur väl fungerande den reala ekonomin idag är, istället för att sätta sitt hopp till en liberal Chicagoplan som förordar en låt gå politik mot företagen. Ett bra avstamp är denna artikel: http://www.dagensarena.se/opinion/sluta-skamma-bort-aktieagarna/

Andreas Cervenka utveckar även denna tanke:http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/den-riktiga-notan-for-bonusfesten_8706620.svd

Det är ju de liberala idéerna, laissez-faire, som har härjat friskt sedan 1970-talet och som vi måste bryta oss loss ifrån om vi ska skapa någon nytt. För att förkunna de nyliberala idéerna har just M Friedman spelat en avgörande roll. Då borde det väl istället vara bra att plocka fram den här typen av idéer. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/09/program-for-sveriges-socialdemokratiska-arbetareparti/

Att man inom IMF börjar diskutera de frågor som Michael Kumhof tar upp i rapporten om Chicagoplanen är naturligtvis synnerligen glädjande. Detta om man betänker hur IMF agerat dessförinnan och gynnat kapitalet på bekostnad av människor som bor i de länder som IMF har gripit in mot.

Men för oss inom S är ett steg bakåt om vi fastnar där. Vi måste hitta lösningar som går långt över de som detta liberala dokument – Chicagoplanen – har att erbjuda.

Att staten ska ta över penningskapandet är en socialliberal idé, resten är liberalt/nyliberalt idégods.

Eftersom såväl liberalismen/nyliberalismen och socialliberalismen bygger på ständig tillväxt är därför ingen av dessa lösningar på morgondagens utmaningar. Vi måste även ta med den ekologiska aspekten. Den lyser helt med sin frånvaro i Chicagoplanen.

Med hållbarhetskriterierna ekologisk, social och ekonomisk täcker vi däremot helheten. Även begreppet resiliens anser jag omfattas i dessa hållbarhetskriterier. Motståndskraft måste byggas in såväl i de ekonomiska som i de sociala systemen, så att vi anpassar oss efter naturen och ekologin. Det går inte att förhandla med naturen brukar Anders Wijkman säga. Ingenting kan vara mer rätt än det. Naturen är helt enkelt inte förhandlingsbar.

Se även:  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/04/21/kollaps-kontra-en-utveckling-mot-ett-hallbart-samhalle/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/08/produktivitet-och-arbetets-valsignelse-och-det-stora-globala-skiftet/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/06/var-klammer-skon-penningsystemet-eller-kapitalsmen-i-dess-helhet/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/04/07/har-svd-blivit-en-revolutionar-tidning-2/