Inledning
I Facebookgruppen ”Socialdemokratiska visioner” har vi under en längre tid diskuterat penningsystem och hur det påverkar samhället. Många ifrågasätter idag det långsiktigt hållbara med att bankerna skapar pengar ur ingenting, när de lånar ut pengar till sina kunder. Av dessa pengar tar bankerna ut en ränta som innebär att ett galopperande skuldberg byggs upp. För att betala av dessa lån krävs en ständig exponentiell tillväxt, som inte är långsiktigt hållbar på en en planet med ändliga resurser. Ett faktum som är svårt att säga emot.
Jag har ifrågasatt om det är penningsystemet som är där skon verkligen klämmer.
Är det inte kapitalismen i dess helhet som skapar de problem som ovan beskrivs? Är inte penningsystemet bara en logisk konsekvens av det kapitalistiska samhället i sin helhet? Varför då inte tala i klartext om vad som måste reformeras?
Med ett ensidigt fokus på själva skaparprocessen av pengar, så riskerar flödet av pengar efter dess skapande att komma i skymundan. Vad händer med pengarna när de väl är skapade. Analysen av dagens samhälle såväl, lokalt, nationellt och internationellt riskerar att halta om den utgår från en tårtbit, själva skaparprocessen, istället för att se till hela tårtan.
Storbankernas unika ställning inom svenskt näringsliv ska självklart påtalas och debatteras. Vi kan fråga oss: Varför ska det finnas privatbanker när de inte får gå i konkurs? Vari ligger den välgörande marknadens fria konkurrens i detta? Borde inte en så viktig samhällsinstitution finnas i samhällets ägo? Frågan ställdes redan på 1970-talet av SSU under ledning av Bosse Ringholm. Efter finanskrisen 2008 har frågan fått ny aktualitet. Den stora frågan är hur en sådan förändring faktiskt ska gå till.
Att förändra ägandeförhållandet av själva skaparprocessen är en lite mindre komplicerad process, kan tyckas. Men när vi ställer oss frågan: Hur ska detta gå till blir det lite mer bekymmersamt. Vilka är motkrafterna? Är det inte samma motkrafter här som om vi skulle driva frågan om ett förstatligande av affärsbankerna.
I det korta perspektivet skulle det gå att driva att affärsbankerna får gå i konkurs och ägarna får ta konsekvenserna av sitt risktagande. Det var ju så Sverige löste finansieringen under 1990-talet. Låt ägarna få ta konsekvenserna av sitt risktagande. Detta ser jag därför som en kortsiktigt mål att driva och som det faktiskt finns exempel på i Sverige och även i Nederländerna. Del 4: Efter krisen http://youtu.be/ctLc31foiZE
Men vi kan inte göra halt med banker och skaparprocessen av pengar. En analys av dagens värld måste försöka se till hela penningprocessen och de maktförhållanden som råder i dagens sköna värld. Då talar vi om den globala kapitalismen i dess helhet.
Att inta ett helhetsperspektiv, när det gäller analysen, innebär naturligtvis inte att vi måste ha samma perspektiv när det kommer till genomförandet. Ett stegvis förfarande är reformismens hörnpelare.
Behovet av att göra en totalrenovering av det kapitalistiska samhället i sin helhet är större än någonsin. Det hotar idag hela mänsklighetens överlevnad. Men det låter sig inte enkelt göras. Orsaken är maktförhållanden i världen och nationellt. Eftersom samma maktgrupper hotas med ett förändrat penningsystem som en förändring av kapitalismen i dess helhet, kommer samma motkrafter att göra sig kända om frågan börjar få spridning.
Det vi då kan göra är att istället inte låsa oss för någon färdig patentlösning utan istället med öppet sinnelag, flytta fram våra positioner där så är möjligt. Målet för vår vandring är ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.
Det enda vi vet om framtiden är att vi inget vet. De flesta prognoser om framtiden har slagit fel. Det har dykt upp saker som delvis eller totalt förändrade förutsättningarna för de prognoser som vi gjorde. Det vi däremot borde kunna konstatera är att det är idag som vi bygger förutsättningar för framtiden. Det vi gör, och inte gör idag, påverkar oss själva och framtida generationer.
En positionsförflyttning
För att att försöka göra en fokusförskjutning, där även det som händer efter själva skapandet av pengar, inledde jag en tråd med att ta några exempel:
Läs och begrunda. Artikeln tar upp begreppet ”shareholder values”: http://www.dagensarena.se/opinion/sluta-skamma-bort-aktieagarna/
I artikeln framgår att Apple bara betalade 1 % i skatt genom att använda smarta redovisningstekniska metoder.
Tar vi sedan med läkemedelsindustrin i ekvationen så borde det väl stå klart att motsättningen idag inte går mellan elaka banker och snälla realkapitalister. .http://www.dagensarena.se/magasinetarena/experimentet/
Hur står det makten i vår nya sköna värld?
Frågor och svar:
Men vi kom ändå in på frågan om just penningsystemet: Jag har ingenting emot det. Gruppens skapare ställde ett antal frågor till mig.
Av dessa frågor följde en dialog som jag här redovisar:
Lena Nockert frågor och mina svar:
1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?
Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker välden över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.
2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?
Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.
3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?
Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.
Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013
Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.
4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.
Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.
5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?
Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.
6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?
Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar.
Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd. Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda.
Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.
Men kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Detta har staten och kapitalet som ett gemensamt projekt. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.
På detta replikerar Johan Lindkvist.
Jag tar här upp Lenas frågor igen och mina svar samt Johans repliker för att lättare se hur de hänger ihop. Det blir mycket att läsa.
Först en eloge till dig Johan. Trots att den finansiella världen inte är din profession, har du tillägnat dig en hel del kunskaper på området. Det gör att det blir intressant att föra en dialog med dig för mig. Jag har tillbringat 25 år inom branschen och fått med mig en del kunskaper.
Men jag är tämligen ödmjuk, när det gäller att komma med några trosvissa sanningar om vad vi bör göra för att bryta en, sedan länge, ohållbar trend. Här gäller det – menar jag – att inte låsa sig för någon patentlösning, utan att istället vara öppen för vilka olika lösningar som för tillfället är möjliga att uppnå på kort sikt, på medellång sikt och i framtiden. Målet för mig är att medverka till ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.
När Lena frågade mig ett antal frågor på en allmän och generell nivå, svarade jag på samma övergripande nivå. Dina repliker är mer detaljerade och gör att det kan bli svårt och kanske ointressant för många att följa vår resa. Förhoppningsvis är det alltid någon som vill kliva på tåget. Om inte så blir vi väl en liten tapper skara so,m består av dig och mig. Kanske någon till ändå.
Jag ska även replikera på dina svar på mina tidigare frågor, när tiden så medger. Så till dina repliker.
Lenas fråga 1:
1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?
Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker världen över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.
Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 1: Det är ingen halvsanning i Lenas påstående, däremot i Rogers svar. Centralbanken skapar med QE mkt riktigt pengar, sk centralbanksreserver och tillika fiat-valuta. Dessa pengar är dock inget vi vanliga dödliga har access till utan endast de storbanker och institut med RIX-konton – de kan således inte räknas in i ”våra” pengar. Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra.
Min kommentar:
Om kvantitativa lättnader se: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd
Lenas halvsanning är att det inte bara är privata banker som skapar pengar för att stimulera och rädda kapitalismen. Det gör även exempelvis Obamaadministrationen, ECB, BOJ (Bank Of Japan) och den kinesiska centralmakten. Penningskapar processen är med andra ord ett samprojekt mellan staten och kapitalet i global skala.
För att rädda bankerna och därmed kapitalismen sköt en hel hoper europeiska stater till kapital under finanskrisen 2008. Det är ju av den anledningen som skuldkrisen uppstod. Så jag förstår inte vad du ser som en halvsanning i mitt påstående, att det inte bara är privata banker som skjuter till kapital för att rädda kapitalismen i sin helhet. Det är i högsta grad en realitet. Det är snarare så att det är staten och kapitalet som samverkar för att upprätthålla den globala ekonomin, den kapitalistiska. Det är i den belysningen som jag ser förslag om att förstatliga penningskaparprocessen. Vad är att vinna på denna reform idag? Borde vi inte istället börja med att fundera på statens roll i det kapitalistiska samhället? Nästa punkt blir naturligtvis hur vi ska kunna ändra mattförhållanden i den kapitalistiska staten.
Sedan skriver du: ”Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra. ”
För alla av er som då och då ser på nyheter har väl kanske hört att Obamaadministrationen talat om att börja dra in de kvantitativa lättnaderna (QE). Det får direkt ett genomslag på världens alla börser som då blir skakiga. Det är hela det globala finansiella systemet som får en välgörande vitamininjektion av QE. Finansmarknadernas aktörer bävar för när QE ska börja dras in. Alla världens finansmarknader är dopad av QE. Det är med andra ord inte bara bankernas ägare som gynnas. Det är här du kommer så fel. Att du är i gott sällskap gör inte saken bättre. Det råder idag en mycket utbredd okunskap om hur de finansiella marknaderna fungerar bland den breda allmänheten. Det är förståeligt. Men att kritiker av den finansiellt styrda ekonomin idag inte försöker tillägna sig åtminstone baskunskaper om de finansiella marknaderna är ett sorgärligt. Istället fastnar analysen på själva skaparprocessen och giriga bankirer.
Du säger att dessa pengar inte kan räknas in i ”våra” pengar. Men oavsett vilket. Men vem är det som får stå för fiolerna? Det är de amerikanska skattebetalarna och den amerikanska allmänheten som får se välfärden försämras när lånen ska betalas av. Samma sak gäller i alla länder som varit med och gett stimulanser av lånade pengar.
Slutsats staten och kapitalet tillsammans blåser upp ekonomin genom att öka penningmängden i systemet och därigenom hålla kapitalismen vid liv och hålla börserna på gott humör. Att staten skulle ta över skaparprocessen skulle med andra ord inte få någon nämnvärd effekt, om inte statsmakten genomgår en genomgripande förändring.
2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?
Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.
Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 2: Här vet jag inte riktigt var jag ska börja…men en kredit hos tex SEB (dvs kundens fordran på fiat-valutan SEK) är en bokföringspost i SEBs böcker – detta är vad som menas med ”våra” pengar, dvs allmänhetens inlåning hos bankerna, och ingår i penningmängden.
När ett lån återbetalas så stryks denna post mot motsvarande tillgång hos SEB (dvs ”skuldbrevet” eller kundfordringen) och mängden total inlåning från allmänheten hos SEB minskar med samma belopp, dvs penningmängden minskar. Vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Detta förklaras också tydligt i Riksbankens egen rapport, på s74: http://www.riksbank.se/…/2013/rap_finansm_130830_sve.pdf
Mitt svar: Ser vi till balansräkningarna hos de olika bankerna är det en oerhört komplex materia att reda ut, eftersom bankerna lånar av varandra i en enda stor härva. Det som du skriver ovan stämmer. Men bankerna går naturligtvis inte med på att de inte har några låntagare kvar. Det skulle vara lika bra för affären som om ingen längre köpte H&M kläder. Bankerna skulle självklart ragga upp nya kunder och därigenom blir det bara en omfördelning. Nya fiktiva pengar skapas och ruljansen är igång igen. Det är det jag menar med en omfördelning av pengar.
3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?
Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.
Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013
Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.
Här instämmer du Johan, vilket förhoppningsvis innebär att jag kan få lite draghjälp med att inte så ensidigt fokusera på själva skaparprocessen av pengar utan, att även ta med hela penningprocessen. Då börjar vi tala om det kapitalistiska samhället i dess helhet.
De flesta inom diverse Facebookgrupper som tror sig vara synnerligen kunniga om hur pengar skapas glömmer bort tillgångssidan och ser enbart på skulderna. Då glömmer man bort kapitalackumulationen, Det gör inte du Johan och det hedrar dig.
4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.
Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.
Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 4: Påståendet förutsätter att inga ränteinkomster (bank och sparande kund) används för att konsumera och då delvis även betala de som ska betala in räntor – detta är alltså inte sant. Vidare kan ”samma peng” cirkulera flera gånger och tom betala flera räntor. Grundproblemet här är alltså det faktum att pengar inte cirkulerar tillbaka fullt ut…utan ackumuleras hos några få med överskott, även känt som ”kapitalackumulation”.
Min kommentar: Det finns ju hur många varianter på hur mycket pengar människor har när de ska ta nya lån. Jag gick inte in på dessa i mitt svar till Lena . Försökte hålla svaret kort.
När det gäller grundproblemet som du beskriver – att pengarna inte cirkulerar – tror jag att vi kan nå samförstånd. Det stora problemet är att det finns kopiöst mycket pengar hos en mycket liten grupp människor. Efter att de ha konsumerat så mycket de orkar finns det ändå hur mycket pengar som helst kvar för dessa personer, vilket skapas på grund av kapitalackumulationen. De går då till de finansiella marknaderna. Det är här vi har de en av de huvudsakliga komponenterna av finanskapitalismen.
När en av världens rikaste män Carlos Slim började sälja guld på marknaden för något år sedan så rasade priset på guld. Några få aktörer kan med andra ord påverka hela guldmarknaden. I din analys så får de finansiella marknaderna en oförtjänt liten roll. Det är bankerna som penningskapare, som upptar, så gott som hela ditt intresse. Det gör att din analys haltar. Finansmarknadernas roll är en synnerligen viktig faktor att analysera. När det gäller aktiemarknaden är bilden mer splittrad. Här är det de institutionella placerarna – fond och pensionssparande på global nivå – som har ett mycket stort inflytande över prisbilden. Den styrs i sin tur i hög grad av inflöde av kapital. Går världens börser dramatiskt ner kommer det att drabba värdsamfundet i sin helhet och inte bara några stormrika bankirer, som är en alltför vanlig vanföreställning bland debattörer på Facebook.
För att förstå dagens finanskapitalism är det helt centralt att förstå dessa mekanismer. Då gäller det att inte fastna vid ruta 1 skaparprocessen av pengar, utan ta ett kliv vidare i analysen och ta oss an de finansiella marknaderna. Annars haltar analysen. De åtgärder vi föreslår blir även lidande av den bristfälliga analysens.
5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?
Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.
Här är vi överens. Bra så. Då kan vi tillsammans verka för att sprida ljus i denna fråga. Det behövs. Det vanliga är annars att tillskriva själva skaparprocessen denna egenskap. Penningsystemet är ju bara ett verktyg som används av de som har makten i världen idag för att upprätthålla ett system som är gynnsamt för dem. På kort sikt ska väl tilläggas. På sikt kommer alla att drabbas av kapitalismens inbyggda logik och mänskligheten är hotad.
6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?
Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar. Det brukar benämnas kapitalackumulationen. De rika blir allt rikare och klyftorna mellan rika och fattiga ökar inom nationalstater idag, även om det skett en global utjämning. .
Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd.
Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda. Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Dessa kämpar lider inte av någon personlig skuldkris.
Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet, istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Det råder istället stora obalanser i det ekonomiska systemet såväl regionalt som inom enskilda nationalstater. Det har skett en utjämning mellan världsdelar, men inom nationalstarterna ökar ojämlikheten.
Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, är snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.
Kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.
Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 6: Skuldsättningen är en konsekvens av penningsystemet men orsakat av kapitalackumulationen – dvs för att kapitalackumulationen ska vara möjlig (och den är liksom målet med ett kapitalistiskt system) så måste kapitalet tas nånstans ifrån och om inte mängden kontant fiatvaluta (obs, sedlar och mynt eller motsvarande digitala kontanter – finns inte idag – dvs ej centralbanksreserver) följer tillväxten så måste andra pengar skapas…och i vårt nuvarande system så kan de endast skapas i form av bankskapade krediter.
Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem. Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…
Min kommentar: Jag håller med dig fram till sista stycket. Men sedan skriver du:
” Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem.”
Nationalstaten Sverige är inte nämnvärt överbelånad. Skuldberget ligger hos privatpersoner.
Dessa skulder är idag förknippade med boendet i mycket hög utsträckning. Så länge som priser på bostäder går upp i våra storstadsområden, hjälper det inte med att införa några fullreservkonton.
Skuldbördan för de nyinträdande på bostadsmarknaden kommer att öka ändå. För att komma år skuldbördan är det med andra ord bostadspolitik och regionalpolitik som behövs. En förändrad penningskaparprocess är inte lösningen på dagens svenska privata skuldproblem.
Du fortsätter ”Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare.”
Orsaken till skuldsättningen är just kapitalackumulationen. Genom att en liten grupp människor världen över äger en allt större del av kapitalet, tvingas allt fler att skuldsätta sig för att ha råd att bo och upprätthålla konsumtion och levnadstandard. Så länge kapitalackumulationen fortgår kommer skuldsättningen att fortsätta, alternativet är en allt större akut fattigdom.
Kapitalismen måste få avsättning för sina produkter. När människor inte längre har råd att betala för att leva, återstår att leva på kredit. Detta oavsett vilket penningsystem vi inför. Det är det med andra ord det kapitalistiska grundproblemet med kapitalackumulationen vi måste komma åt. Att då fokusera på en penningreform döljer detta faktum.
Du fortsätter: ” kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…
Så är det. Men orsaken är som jag sagt tidigare kapitalackumulationen och de extremt dyra bostäderna i storstäder vilket gör att människor tvingas skuldsätta sig. Alternativt är att flytta från storstäder, men där finns ju inte tillräckligt med jobb.
Om människor börjar flytta ut från storstäderna, vilket vore lämpligt om vi ser till resiliensen (motståndskraften), kommer bostadspriserna falla dramatiskt i storstäderna. Det ger möjlighet för de nytillträdanden, men kommer att sätta massor med människor som idag är högt belånade i en hopplös situation när priserna på bostäderna dramatiskt understiger deras lån.
Slutligen vill jag tacka för ett viktigt och stimulerande samtal och hoppas på att vi tillsammans kan hitta lösningar för hur vi ska flytta fram våra positioner mot en mer hållbar värld.
Globaliseringen 3.0 
Pingback: Att se förbi liberalismen och byte av penningsystem | Globaliseringen 3.0