Samtalsetik – Kapitel 1: Daniel Suhonen och Katalys vänsterextremister och al-Qaida-anhängare

Kapitel 1: Harald Ullman och samtalsetik

Våren 2013 besökte jag Haralds Ullmans välbesökta timeline på Facebook. För er som inte känner till Harald Ullman hänvisar jag till Facebook, så kan ni skapa er en egen uppfattning av vad han står i olika samhällsfrågor.

Harald och jag är med i samma Facebookgrupp för Södermalms sossar.  Vi har en del gemensamma utgångspunkter. Främst har vi ett starkt intresse av att diskutera politik, även om det ofta är från olika utgångspunkter. S är ett brett parti som omfattar nästan varenda åsikt som finns ute i samhället. Haralds och hans Timeline- vänner speglar några av dessa röster.

Vi har en hel del olika åsikter i diverse frågor, inte minst när det gäller välfärdens organisation, en fråga som vi diskuterat ett antal gångar. Men vi har även en hel del gemensamt. Vi ser båda att S lider av för lite kunskap om näringslivsfrågor. Utan ett väl fungerande näringsliv blir det svårt att hitta medel för att finansiera välfärdsstaten. Utan en förståelse av hur näringslivet och dess villkor blir de överhuvud taget svårt att skaffa sig en realistisk bild om dagens samhälle. Vi bygger våra åsikter, idéer och visioner på en verklighet som vi inte förstår eller vill förstå.  Då bygger vi vår bild på hur vi vill att världen ska se ut snarare än hur världen faktiskt ser ut idag. Men för att kunna vara medskapare till en ny värld måste vi ju ha kunskaper om var vi befinner oss idag. Först då kan vi ta ut kompassriktningen mot målet i framtiden.

Vid några tillfällen har jag varit inne på Haralds Timeline och deltagit i debatten. Vid ett tillfälle diskuterades Daniel Suhonen och hans uppfattning om var folk tar vägen efter sin politiska karriär. Min utgångspunkt är att det behövs en etisk kompass från de personer som ska ta klivet ut ur politiken. Något näringsförbud tror jag inte på, det finns alltid möjligheter att gå runt ett sådant – mer än en karenstid vid känsliga fall är nödvändig. Det som istället behövs är en etisk kompass.

I diskussionen kom det mest förnedrande kommentarer från människor. Daniel Suhonen och Katalys beskrevs som vänsterextremister och tom al-Qaida-anhängare. Jag var inne på tråden och förde fram mitt budskap om den etiska kompassen. Måste vi inte tänka på vad vi säger, när vi talar om människor? Måste vi inte ställa krav på våra partimedlemmar om att använda en etisk kompass när de väljer arbete efter avslutad politisk karriär?

Jag ifrågasatte exempelvis om Tomas Östros (Bankföreningen) och Erik Åsbrink (Goldman Sachs) gjort så lyckade val. Detta föll inte i god jord. Tvärtom klumpades jag ihop med Daniel Suhonen och fick höra att sådana som oss som inte har någon näringslivserfarenhet ska inte uttala oss om saker vi inte begriper. Jag fick direkt en extremiststämpel på mig bara för att jag efterfrågade en etisk kompass.

Då talade jag om att jag har arbetat 25 år inom bank och försäkring, så en del erfarenhet av näringslivet har jag nog.

Plötsligt ändrades tonläget. Här har vi en av oss har arbetat inom näringslivet, som vi av misstag har klumpat ihop med extremisten Suhonen som ingenting begriper. Jag fortsatte att hävda min uppfattning om den etiska kompassen. Men nu blev det istället en hel del kommentarer från Haralds Facebook-kompisar om att Goldman Sachs kanske inte var ett så bra val av Åsbrink. Det var ju den banken som var med och fifflade i Grekland. Han borde kanske valt något annat.  Min tidigare yrkesroll förändrade bilden av min uppfattning om den etiska kompassen och hur jag blev bemött.

När jag senare talade med Harald frågade jag hur han kunde acceptera att folk fick kalla en partikamrat för vänsterextremist och al-Qaida-anhängare, utan att han gick in och kommenterade påståendet på sin Timeline. Är inte det en bra bit under lågvattenmärket? Det misskrediterar ju även de fackförbund som står bakom Katalys.

Hans svar var lite undvikande. Han kan inte svara för vad alla säger på hans Timeline. Han menade också att det är sådana som Daniel Suhonen som gör att vi förlorar val.  Suhonens åsikter skrämmer bort väljare. Han får för mycket utrymme i media. Jag tolkade det som om Harald menade att det gäller att neutralisera Suhonen för partiets skull. Vi måste vinna valet nästa år och då får ändamålet helga medlen. Jag höll inte med honom på den punkten. Vi måste vårda vår etiska kompass. Vad har S annars att komma med? Hela S samhällsbygge bygger på etik – och moralfrågor om rättvisa, frihet och bröd. Tappar vi den kommer vi inte att kunna medverka till något bättre framtida samhälle.

Ett samtalsläge som detta skrämmer åtminstone bort mig. Hur kan man tro att vi som är politiskt intresserade ska få något förtroende hos människor som prioriterar annat i livet än politik om vi för ett samtal på detta viset? Under alla mina år på olika arbetsplatser har jag aldrig varit med om den här typen av samtalston. Hur kan detta uppfattas som helt normalt inom den politiska sfären?

Om vi vill skapa ett bättre samhälle borde vi väl självklart vårda vårt språk och försöka föregå med gott exempel.  Om aktiva inom S anser att detta lågvattenmärke – att kalla meningsfränder för al-Qaida-anhängare och vänsterextremister – är helt naturligt:

Hur ska då en sådan rörelse peka ut ett bättre samhälle?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s