Var finns det tredje alternativet?

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/

Annonser

One thought on “Var finns det tredje alternativet?

  1. Ping: Mer om debatteknik och samtalsetik | Globaliseringen 3.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s