En världsregering

Folke Tersman skissar i sin bok ”Tillsammans” en världsregering. http://pamflett.wordpress.com/2009/11/20/varken-manniskans-natur-eller-moral-hindrar-en-losning-pa-klimatkrisen%E2%80%A8-recension-av-folke-tersmans-bok-%E2%80%9Dtillsammans%E2%80%9D/

Hur världen ska utformas på demokratisk väg blir upp till alla människor på jorden att bestämma.  Åtminstone de som har rösträtt. Därför är det naturligtvis inte så viktigt hur vi idag ser på vad som behöver göras i denna regering. Det blir upp till den att fatta beslut om.

För att mänskligheten ska kunna överleva krävs dock att rörelseriktningen är klar. En mer långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Hur rimligt är det att vi ska införa en sådan regering i närtid? Ja rent tekniskt är det inte så stora problem. Vi har redan FN. Det vi behöver göra är att reformera FN till en mer demokratisk organisation.

FN kan inte bli starkare än vad de tongivande länderna medger, sa Jan Eliasson på ett möte som Maria Södra Stations S-förening anordnade på Södermalm i Stockholm innan han fick sitt FN uppdrag. https://rogerdahl.wordpress.com/2012/03/07/minnesanteckningar-jan-eliasson-pa-sodermalm/#comments

Som vanligt handlar det om makt. Hur ska makten över hur jordens ska styras övergå i hela folkets händer? Vi kan fråga oss: Hur realistiskt är det att det ska ske en maktförskjutning till hela världens befolknings fördel i närtid? Är inte kapitalismen starkare än någonsin? Ja oddsen är inte alltför höga.

Om vi ska göra en global klassanalys och se till vilka som har makten i världen idag är det naturligtvis skillnad mellan mitt lilla företag SC Synergy Creation i massagebranschen och Microsoft, Huawei, Ericsson, Google, China Petroleum, Nestlé, och andra transnationella företag. Det är ju inte vi småföretagare som styr världen.

I USA är det topp 1 procenten som styr över resten av befolkningen:

” Of the 1%, by the 1%, for the 1 % lyder rubriken på en artikel i majnumret av Vanity Fair skriven av nobelpristagaren Joseph E Stiglitz som på 1990-talet var ekonomisk råd­givare till president Bill Clinton och chefs ekonom på Världsbanken. Han menar att precis som folken i Mellanöstern tvingats se hur ländernas tillgångar samlats i händerna på ett fåtal människor kontrollerar nu en exklusiv liten grupp allt större delar av den amerikanska ekonomin. En procent av amerikanerna tar i dag 25 procent av inkomsterna och äger 40 procent av rikedomarna. Deras del av kakan har ökat dramatiskt de senaste 25 åren och inkomstgapet i USA ligger nu på ungefär samma nivå som i Ryssland. I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten, skriver Stiglitz. [1] Artikeln kan även läsas i Vanity Fair. [2]

Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Kina drivs idag som en jättekoncern, och i en koncern har demokratin en högst undanskymd plats – om vi med demokrati en person en röst. Här är det maktförhållanden som är helt avgörande. Samma sak gäller i praktiken för Ryssland.
Andra starka globala aktörer är exempelvis det Saudiska Kungahuset och eliterna i de övriga tillväxtländerna.
Det är inom dessa maktsfärer som den verkliga globala makten finns. Det råder självklart ständiga konflikter inom och mellan dessa eliter, men skulle det framträda ett folkligt krav om att exempelvis nollställa ekonomin skulle det vara ett dödligt hot mot deras gemensamma hegemoni. Eftersom det är dessa maktgrupper som också har världens militärtekniska komplex till sitt förfogande skulle ett sådant krav skulle världens makteliter inte sitta med händerna i kors och invänta att deras förmögenheter och därmed makt försvinna.


[2] http://www.vanityfair.com/contributors/joseph-e-stiglitz

Situationen ser med andra ord inte alltför ljus ut för mänskligsegheten att lyckas med att skapa en världsregering som  skulle ha som uppgift att utjämna klyftorna i världen och hushålla med de knappa resurser som jorden har att erbjuda.

Men!

Min motfråga blir. Finns det något annat alternativ? Att hoppas att ”socialism i ett land” ska göra susen är en mycket tveksam lösning om vi tittar på de försök som gjorts. Det är väl idag inte många som vill beskriva den före detta Sovjetstaten, Kina och Nordkorea som socialistiska mönsterstater.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Även det socialdemokratiskt reformistiska försöket att inom nationalstatens ram försöka skapa en mer anständig kapitalism har fått det mycket motigt att hitta en väg framåt. Världens internationalisering har helt enkelt omöjliggjort detta. Detta måste lösas med en internationell politik.

Keynes och Stockholmsskolan socialliberala teorier bygger liksom det liberala idégodset på tillväxt och är skapade i en västerländsk kontext. Men på ett jordklot där öst och syd växer och väst stagnerat känns det som om nya modeller borde växa fram.

Peak everything är idag ett reellt hot. En ständig tillväxt på en ändlig planet är inte lösningen. Keynes teorier är därför inte lösningen på tillväxtproblematiken. Detta oavsett om vi energieffektiviserar och återanvänder aldrig så mycket. Det finns gränser för vår jord och några avancerade lösningar att kolonisera rymden har lyst med sin frånvaro hittills.

Vad framtiden har i sitt sköte vet vi naturligtvis inte. Men av det vi vet idag verkar en världsregering vara det enda rimliga alternativet.

Mitt hopp ligger i att mänskligheten på alla nivåer på Jakobs stege ska inse att vi är dödligt hotade som art och att det därför är lika viktigt för såväl fattig som rik att hitta en väg ur vår arts dilemma.

Hur ser ni som läser detta på en världsregering?

Bilaga 1: Önskelistan

Roger Dahl Om jag fick önska skulle staten ha ett avgörande inflytande över såväl bank, försäkring som finansinstitut. Det ända rimliga vore naturligtvis att förstatliga hela detta komplex. Den här verksamheten är ju alldeles för viktig för att drivas privat. Det har ju finanskrisen år 2008 och de stödpaket till banker som statsmakter tvingades göra påvisat. De stora bankerna är helt enkelt för viktiga för hela det globala samhällsbygget för att de ska tillåtas gå i konkurs. Det innebär att bankernas ägare kan ta stora risker och tjäna grova pengar och när det sedan visat sig att risktagningen varit för stor, får skattebetalarna stå för kalaset.

Men för att denna reform ska få någon effekt så behövs en helt annan typ av statsmakt än den nuvarande som har sin huvudsakliga uppgift att stötta kapitalet. Då menar jag inte mitt lilla företag SC Synergy Creation. Mina småföretagarkompisar har ingen som helt global makt.

En penningreform inom en sådan statsmakt blir ett slag i luften. En ny fräsch global statsmakt som har som sin huvudsakliga uppgift att verkställa hela världsbefolkningens önskan skulle vara en nåd att stilla be om. Här finns min vision om en bättre värld.

Kanske något vi skulle önska oss i julklapp. Det har jag redan gjort ända sedan 1970-talet. Så nu börjar det vara dags att få denna önskan i uppfyllelse.

Det är klart att införandet av penningreform är en teknikalitet i teorin. Det skulle vara fullt möjligt i teorin. Men vad händer om bankernas ägare säger nej?

Vad gör vi då? Det var ju precis det som hände på 1930-talet. Då blev det ingen Chicagoplan och penningreform.

Vad är det som får oss att tro att bankerna makt har minskat sedan dess?

Det är då vi ska ut och mobilisera. Men om du skulle lyckas så skulle detta scenario med all sannolikhet inträffa. https://rogerdahl.wordpress.com/…/internationalen-at…/

Därför menar jag att stora ingrepp i ekonomin måste ske på den internationella domänen i dagens globala och sammanflätade kapitalism.

Ser fram mot en kommentar om ”Internationalen åt alla lycka bär och Lenin”.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Den är den drömmen som håller min låga vid liv. ”Internationalen åt alla lycka bär”.

Bilaga 2: Dröm och verklighet? Det tredje alternativet

Gapet mellan vision och verklighet är idag mycket stor. I en drömvärld är det bara att önska sig så ska du få. Be ska du få, sa Jesus i Bibeln. I visionernas världs finns det heller inga begränsningar inga hinder. Där är det bara fantasin som sätter gränser.

Ju fler människor som börjar önska sig en världsregering som har som syfte att skapa en långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt, desto större är möjligheten att förverkliga visionen.

Motsvarande gäller. Ju fler människor som tror att det bara finns pest och kolera att välja mellan, desto större är risken att något av dessa två scenarion inträffar.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes.

Det tredje alternativet till pest och kolera är en världsregering.

Bilaga tre: En världsregering är bara en av flera beslutsinstitutioner

De som tror på att en penningreform ska gå att göra i närtid och på nationell basis verkar inte vilja se hur världen ser ut idag.

Jag har fått frågan ett antal gånger vad mitt alternativ är till en penningreform. Vid varje tillfälle har jag svarat att globala frågor måste lösas på en global nivå. Nationella på en nationell nivå och lokala frågor på en lokal nivå.

Vi ska naturligtvis sträva efter att så många frågor som möjligt ska lösas så lokalt som möjligt.

Men i dagens internationellt sammankopplade värld måste de stora frågorna som exempelvis att ta ett samlat grepp om ekonomin lösas globalt. Här behövs ett helikopterperspektiv. En världsregering är lösningen på detta.

Samma sak gäller för de ekologiska och när det gäller globala  fördelningsfrågor. Till detta krävs en världsregering.

Roger Dahl EU- projektet har varit ett lärorikt sådant men Europa är en alltför begränsad arena för att kunna spela någon avgörande roll för att lösa de globala utmaningar vi ser idag.

Det innebär självklart inte att vi ska sitta med armarna i kors och invänta en eventuellt kommande världsregering. Det finns mycket att göra inom de ramar som den globala kapitalismen erbjuder. Se vidare ”I väntan på en världsregering” https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Annonser

3 thoughts on “En världsregering

  1. Leif Danielson skriver: ”Nej Kina och Ryssland är inte till vänster på det sätt som de kunde och borde vara. En slags vänster-kapitalism…”

    Kina och Ryssland drivs idag som stora jättekoncerner. Demokratin – en person en röst – är ett helt okänt begrepp i en koncern. Här gäller det istället den som har ägarmakt.

  2. Ping: Ett nationellt elller interantionellt perspektiv | Globaliseringen 3.0

  3. Ping: Ett nationellt eller internationellt perspektiv | Globaliseringen 3.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s