Samtalsetik och hållbar utveckling – Episod 2.0: Bankpropaganda och min utgångspunkt

Efter att i Episod 1 fört ett resonemang med Harald Ullman om vikten av att behandla sina meningsmotståndare med respekt och inte etiketter människor med diverse attribut utan istället hålla ett sakligt tonläge och försöka förstå vad medmänniskan har att säga. Se vidare:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/10/samtalsetik-och-hallbar-utveckling-episod-1-harald-ullman-och-samtalsetik/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/10/etapp-2-harald-ullmans-och-mitt-replikskifte-i-sodersossarnas-facebookgrupp/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/11/harald-ullmans-och-mitt-replikskifte-i-facebook/

Etapp 2 i min spaning i ämnet Samtalsetik och hållbar utveckling behandlar jag nu:

Bankpropaganda och min utgångspunkt

Min tidigare yrkeslivserfarenhet inom bank och försäkring tycks bland några inom Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner uppfattas som synnerligen belastande.

Min roll har varit att arbeta med verksamhetsutveckling, utredningar och IT på en högst beskedlig position och borde väl knappast behöva stå till svars för hur företagen, Folksam och Swedbank, i dess helhet bedrivit sin verksamhet. Det har jag inte haft någon möjlighet att påverka. Besluten fattas på en helt annan nivå en där jag har befunnit mig på. Men att överhuvudtaget ha arbetat på bank tycks vara en belastning. Här är en av kommentarerna från en deltagare i gruppen:

En av deltagarna i gruppen kommenterar mina inlägg under tiden den 11-13 november 2013, på följande sätt.

”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”
Skaparen av gruppen Socialdemokratiska visioner gillar detta påstående.

Under den tiden hade vi bland annat diskuterat  Katalys rapport, S-partiprogram och att V blir så styvmoderligt behandlat av S. Att lyckas med att få in bankpropaganda i dessa trådar är inte lätt. Jag har gång på gång frågat vad vederbörande hittar någon bankpropaganda  i det jag skriver. Jag får inget svar.

En annan kommentar i ämnet:

”Konsten att tänka fritt är nog förunnat dom som står utanför.
Att genomföra en penningreform är alla andra reformers moder. Utan den reformen så kan vi försöka reglera/kontrollera/kvalitetssäkra bäst vi vill. Det löser ändå inget. ”

Det vi talar om här framstår klart av Andreas Cervenkas blogginägg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

” Vad sägs om att trolla bort både statsskulder och privata skuldberg, öka tillväxten, avskaffa inflationen, eliminera risken för framtida bankkriser och miminera finansbranschens makt över samhället? Allt på en gång?

Dessa minst sagt sensationella löften kommer från två forskare, Jaromir Benes och Michael Kumhof, som lagt fram en ny radikal plan som långsiktigt sägs kunna lösa den skuldkris som nu tynger hela västvärlden.

Innan vi går vidare bör det nämnas att forskarna inte spånat fram detta i en skrubb på University of Middle of Nowhere. Duon arbetar på übermäktiga Internationella Valutafonden, IMF.

För det andra är planen långtifrån deras egen eller ens ny, den togs fram redan 1936 av två andra ekonomer, Henry Simons och Irving Fisher, i kölvattnet av 30-talskrisen.”

Det är dessa löften och mer därtill erbjuder Chicagoplanen. Dessutom kommer den även att ge en bättre kontroll över konjunkturcykler som inte är direkt förorsakade av den reala ekonomin. Dessutom eliminerar den risken för bankrusningar. Det innebär att om alltför många människor samtidigt skulle ta ut sina pengar från banken skulle pengarna inte räcka till, eftersom bankernas kapitaltäckningsgrad inte medger det. (Sidan 6 i rapporten.) Med full kapitaltäckning finns inte den risken.

Vilken människa med förståndet i behåll säga nej till detta. Vem säger nej till guld och gröna skogar. Hur dum får man vara? För att genomföra den måste vi gå ut och informera människor som ännu inte vet om den. Andreas Cervenka gör mänskligheten en jättetjänst. Hans informationskampanj har blivit mycket uppskattad. Ja så till den milda grad att han blivit SvD:s affischnamn nummer 1 och var en reklampelare i Stockholms tunnelbana våren 2013. Har SvD blivit en systemkritisk tidning?

Fredagen den 16:e november 2013, fick jag ett privat kort på posten med hälsningar från Andreas Cervenka. Han berättar att han utanför Riksbankens fästning mitt i Stockholm. Han anslutar kortet med: ”Följ mina krönikor och min blogg i SvD så lovar jag hålla dig uppdaterad. Hälsningar Andreas Cervenka, näringslivsreporter, SvD.” Som avslutning var han vänlig nog att tala om följande: ” Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs nyheter och analyser från SvD i mobilen, datorn och tidningen för endast 205 kr i månaden. ”

Men hans artikel om penningsystemet börjar i dur slutar lite mer mollstämd.

”Är det genomförbart? Det är en helt annan fråga.

Sannolikheten för att detta system införs i närtid är ungefär i klass med oddsen för att Färöarna lekar hem nästa VM i fotboll. ”

Vem vill engagera sig i ett sådant projekt? Är Andreas Cervenkas mollpåstående bankpropaganda?

Här är en av kommentarerna från samme person som ovan i Facebookgruppen:

”Jag brukar lite skämtsamt uttrycka det i stil med:
Kort är längden på den fria tanken,
i synnerhet när man är upplärd av banken. ”

Förutom min tidigare – i denna grupp – belastande yrkesroll, har jag dristat mig till att framföra alternativa åsikter när det gäller skaparprocessen av pengar. Varför bara titta på skaparprocessen av pengar? Varför inte tala om hela penningprocessens från skapelse och framåt i händelsekedjan. Då får vi en mer fullständigt bild av händelseförloppet i dagens komplexa ekonomiska värld.

Penningskaparprocessen innebär att bankerna, utan att ha full kapitaltäckning, lånar ut pengar som de sedan tar ut ränta på. De skulder som skapas leder in sin tur till en ständig global tillväxt, som inte på något sätt är hållbar på ett klot med ändliga resurser. Här uppstår en knivig målkonflikt.  Detta är ett känt och dystert faktum. För att upprätthålla vår tillväxt så behövs ett ständigt inflöde av pengar i de globala systemen. Men hur hållbar är en ständig tillväxt när vi börjar nå peak everything?

Men orsaken till detta är inte penningskapandet utan det kapitalistiska samhället i sin helhet. Det är inte penningsystemet som behöver ständig tillväxt. Penningsystemet anpassar sig till de ekonomiska förhållanden som råder i världen. Det är det globalt kapitalistiska systemet i sin helhet som kräver ständig tillväxt. Penningskapandet levererar enbart det som efterfrågas.  Leveransen sker i samverkan mellan staten och bankerna, staten och kapitalet.

Att förstatliga penningskapandet skulle inte i sig själv lösa problemet med ständig tillväxt på en planet med ändliga resurser.  Staten skulle behöva agera på samma sätt som bankerna och se till att det blir ett ständigt tillflöde av kapital på de finansiella marknaderna. För att lösa målkonflikten behövs en helt ny typ av stat och en helt ny typ av ekonomi som inte är beroende av tillväxt.  Vi behöver tänka oss bortom dagens ekonomiska spelplan.

Orsaken är det avkastningskrav som ägarna av företag ställer. Utan avkastning så finns det inget incitament att placera pengar i företag.  Detta gäller för stora liksom för små företag. För en del mindre företag anser ägarna att det räcker med att verksamheten ska gå runt. Men även då krävs avkastning för att ha råd att göra nödvändiga investeringar inför framtiden.

Dessutom finns tillväxtkravet inbyggt i avtalsförhandlingar mellan arbetsgivare och fack. Utan tillväxt finns det ingenting att fördela i förhandlingen.  Så fackföreningarna kommer väl bli sådär entusiastiska inför nedväxt eller 0-tillväxt.  Vad ska vi då ha fackföreningar till?

Penningskaparprocessen bidrar till att skapa tillväxt i samhällen, företag, hushåll och på de finansiella marknaderna. Ju större utbud av pengar desto mer pumpas världens aktiebörser upp.  Men – för att använda Andreas Cervenka ovan – vad är då oddsen att ändra på detta faktum i närtid?

Det som jag fått ytterligare insikt om att efter att ha arbetat på bank och försäkring i 25 år, är hur sammansvetsad maktapparaten i samhället är idag. Bankernas ägare, de finansiella marknaderna, statsapparaten, den reala ekonomins ägare, folkrörelseföretag och fackföreningens ledning alla deltar i en finmaskig väv för att hålla apparaten Sverige vid god vigör utifrån kapitalismen tillväxtkrav.

Att ändra på penningskaparprocessen mot denna maktapparats vilja blir nog, milt sagt, lite motigt. Att utmana denna maktapparat är att utmana hela det kapitalistiska samhällets makteliter i dess helhet i Sverige. Det är ju samma motkrafter det handlar om. Men det går alltid att lobba för en penningreform hos Tomas Östros.

Storbankernas ägare i SEB, SHB, Nordea, Ikanobanken, Swedbank som har Folksam som huvudägare, som i sin tur har LO som huvudaktör i styrelsen, påvisar just det jag skriver ovan. Lägg sedan till HSB-banken, Avanza Bank och Nordnet så får vi med några mindre aktörer också.

Om S skulle driva denna fråga så skulle S komma på kollisionskurs med LO och folkrörelseföretagen. Ett nytt Rosornas krig skulle uppstå. Alla fond – och pensionssparares skulle även drabbas dramatiskt av S nya inriktning, om penningskaparprocessen skulle användas för att dämpa penningflödet i ekonomin förstås. Det är ju det som behövs för att minska tillväxten i samhället och i företagsvärlden. Men Chicagoplanen talar om bättre tillväxt inom den reala ekonomin, ingen nedväxt.

En nedväxt skulle inte vara bra för finansmarknaderna. Fackföreningarnas strejkkassor skulle även vara i farozonen. Allihop är beroende av de finansiella marknaderna. Så sammanflätad är vår ekonomi.

Insikt om att det finns en hel del problem även med den reala ekonomin finns hos de som livligast driver frågan om att det just är penningskapandet som är roten till det onda. Men nu är det bankerna vi talar om säger någon av dessa. Det som är bra för bankerna är inte bra för den reala ekonomin, finns även med i deras tankemodell. Genom en reform av skaparprocessen skulle vi kunna stärka den reala produktiva ekonomin på bekostnad av den alltmer svällande finansiella sektorn.

Här skulle det kanske finnas en öppning. Att mobilisera det reala kapitalet mot det finansiella kapitalet.
Om ägarna av Ikea, H&M, Sandvik, Atlas Copco, Ericsson, Electrolux, SKF, Boliden, Astra Zeneka, SCA mfl, och några internationella bjässar som Microsoft, Huawei, China Petroleum, Apple och Google unisont skulle resa krav om en penningreform för att förbättra deras affärsmöjligheter, skulle oddsen öka markant för att en penningreform skulle gå att genomföra i närtid.

Men storbankernas ägare har dessutom ett avgörande inflytande över de stora transnationella företagen och i samspel med statsmakterna.  Det har de tillsammans med de institutionella ägarna som förvaltar världens pensions – och fondsparares pengar ett avgörande inflytande över de stora företagen.  Ett storföretag är dessutom i behov av att få lån av bankerna. Det skulle inte vara bra för affären att medverka till en penningreform om inte bankernas ägare är med på noterna. Härigenom lever det finansiella kapitalet och den reala ekonomin i ett symbiotiskt förhållande till varandra.  Då är det inte så konstigt att Andreas Cervenka bedömer genomförandet så osannolikt. Åtminstone i närtid och det ända vi med säkerhet kan säga om framtiden är att vi INTE vet vad den har i sitt sköte.

Vi behöver göra dramatiska förändringar av dagens globala ekonomiska system. Det är en växande skara människor medvetna om idag. Annars finns det en allvarlig risk att hela mänskligheten utrotas och att vi drar med oss ett antal andra arter ner i avgrunden. En exponentiell tillväxt på en ändlig planet är bara inte möjlig. Det är åtminstone så läget ser ut idag, men ingen kan veta vad framtiden har att erbjuda oss. Det enda vi kan göra är att följa historiska trender och försöka extrapolera fram en tänkt framtid. Men historien är fylld av profetior som inte har slagit in.

På 1970-talet talades det om att vi inte skulle behöva arbeta så många timmar i framtiden.  Den tekniska utvecklingen skulle innebära att produktiviteten ökade så mycket och att vi ALLA skulle kunna få mer tid att göra vad vi hade lust med. Vi skulle ha möjlighet att självförverkliga oss.

Idag talar politiker istället unisont om att vi istället måste arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden. Så gick det med den profetian.

En annan profetia från 1970-talet var att det inte skulle behöva bli någon resursbrist i framtiden. Jordens begränsade resursförråd skulle inte bli ett problem eftersom människan skulle go universal och upptäcka rymden. Nu år 2013 ser vi att det inte var så lätt att komma ut i rymden som vi trodde.

Snillen som spekulerar är alltid kul att lyssna till. Några av dem är nobelpristagare och chefsekonomer på våra storbanker. När det gäller nobelpristagare påverkar deras specialistkunskaper deras förutsägelser om framtiden.

När den ekonomiska klubben möts för att tala om framtiden visar det sig att de ofta har lite olika bild av framtiden, konstigt vore det annars, men när det gäller att förutsäga en finanskris som den år 2008 så fanns det inga röster bland den konventionella visdomen som höjde något varningens finger.

De som, mot en i stort sett enig ekonomkår, visade en avvikande ståndpunkt och såg en hotbild blev marginaliserade.  Smeknamnet DR Doom säger väl en hel del om hur de betraktades.  ‘Dr. Doom’ Roubini: When to Expect the Next Big Market Crash. http://www.youtube.com/watch?v=hSQ6jfFFV5k.  När sedan finsansbubblan, brast 2008, blev han i det närmaste ikonstämplad: http://www.roubiniblog.com/

När sedan finanskrisen väl inträffade år 2008., då talar alla lärda ekonomer om vilka mekanismer som så tydligt kunde synar redan innan krisen. Men det tycks vara som filosofen Hegel menar. Det är först i efterhand vi kan förstå de historiska händelserna:

I förordet till Hegels stora verk om stats- och rättsfilosofi finner vi hans berömda ord: ”Minervas uggla börjar flyga först när skymningen faller.” Så poetiskt kunde Hegel uttrycka sig ibland, fast hans prosa hör till de mest svårlästa i filosofins historia. Minerva, romarnas motsvarighet till grekernas Athena, var vetenskapens och konstens gudinna, och ugglan var ett av hennes heliga djur. I skymningen kommer ugglan fram: på samma sätt förstår vi historiens skeden först efteråt, inte medan de pågår, menar Hegel.

Vi vanliga människor kan inte ens påverka dem och obevekligen skrider världsanden med logisk, dialektisk nödvändighet fram genom seklerna, bara enstaka historiska hjältar har något inflytande och då bara som redskap för den kosmiska anden.[1]

Källa: 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, Nordstedts, sid 123.

För Hegel skrider världsanden fram och vi människor fungerar snarast som statister i det kosmiska spelet. För oss sker det som sker i det närmaste som ödesbestämda naturlagar. Minerva flyger om natten, först i efterhand kan vi förstå vad som händer i vår omvärld.

Men är framtiden verkligen så förutbestämd så att människan inte kan påverka den? Om så är fallet är det bara att sprattla med i den kosmiska dansen. Men så vill vi väl inte se vår roll den stund vi befinner oss här på jorden. Vi vill väl tro att vi kan göra skillnad.

Det enda vi kan säga om framtiden är att om den vet vi inte. Vi kan med ett igår- idag – imorgon perspektiv peka i tangentens riktning. Vi kan simulera fram olika scenarier. Men av historien lär vi oss att framtiden blir sällan som vi tror att den blir. Något som framkommit av exemplen i texten ovan.

 


[1] 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, sid 121

 


[1] 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, sid 121

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s