Ett nationellt eller internationellt perspektiv

Johan Lindkvist skriver

I en tidigare diskussion framfördes argumentet att demokratin inte kan genomdriva nån som helst progressiv reform som går emot kapitalets vilja, oavsett folkviljan. Detta får i så fall stora implikationer för en folkligt förankrad demokrati och leder till några följdfrågor:

Mitt svar:

Eftersom det var du och jag som talade om detta så kan jag ju föra fram min uppfattning om dina frågor. Detta under förutsättning att inte Lena plockar bort mitt inlägg.

Det går mycket väl att genomföra progressiva reformer under förutsättning att det medför en vinna-vinna situation för kapital och arbete. Miljonprogrammets utbyggnad var ett exempel på detta. Kapitalet – de stora företagen inom byggnadsindustrin – fick fulla orderböcker. Även mindre företag inom branschen fick god draghjälp av denna reform.

De som behövde någonstans att bo fick det som de efterfrågade. Alla var glada och nöjda.

Utbyggnad av barnomsorgen var en annan sådan vinna-vinna reform som gynnade kvinnorna som ville ut och arbeta och staten & kapitalet som behövde arbetskraft.

När det däremot är reformer som kapitalet inte gillar går det som med AP-fonderna som nu används till att höja börskurserna istället för att som Olof Palme trodde på 1960-talet stärka den folkliga förankringen över kapitalbildningen.

Löntagarfonderna är ett annat exempel där förslaget blev så urvattnat att det väl inte gjorde någon glad. Men hade Rudolf Meidners förslag gått genom hade vi nog troligen inte haft någon exportindustri värt namnet kvar i Sverige.

Har du något exempel på reformer som drivits genom mot kapitalets vilja sedan globaliseringen satte ordentlig fart på 1970-talet, Johan?  Har någon annan det?

1.      Kan kapitalets vilja möjligen vara ideologisk (stundom blind) och inte alltid nyttobaserad?

Näringslivet strävar efter att vara så företagsekonomiskt rationella och nyttiga som möjligt. Detta betyder inte på något sätt att deras strävan är det mest samhällsekonomiskt nyttiga. Här måste samhället ha möjlighet att styra mot samhällsekonomisk effektivitet. Denna möjlighet är synnerligen begränsad idag.

2. Vem och vilka utgör kapitalet idag?

På denna fråga svarar jag med ett internationellt perspektiv eftersom det är internationalen som åt alla lycka bär. Se vidare: Internationalen åt alla lycka bär.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

För en internationell klassanalys av de härskande klasserna.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/en-varldsregering/

3. Då vi alla vet att det finns länder där kapitalet kan leva gott i ett trevligare klimat, med låga skatter, låga löner och total makt, varför finns det då fortfarande kvar i Sverige?

 Mitt svar:

Den frågan fick Jakob Wallenberg på globen för några år sedan under Avanzadagen på Globen. Varför är ni kvar i Sverige? Hans svar var som följer: ”Det är i Sverige som jag har mitt kontaktnät och det är från denna plattform som jag bäst kan göra affärer. ”

På en följdfråga om detta kan ändras svarade han: ”Vi gör hela tiden bedömningar var vi lägger våra satsningar och nyinvesteringar. Det är väl ingen hemlighet att de stora affärsmöjligheterna finns i tillväxtekonomierna. Det är även där vi beräknar att expandera. Var vi i framtiden kommer att befinna oss beror på den samlade bedömning vi gör om var det är bästa affärsklimatet är. ”

4. Om kapitalet nu skulle skrida till verket med sina hot om flytt (vid minsta progressiva reform), hur skulle detta gå till rent praktiskt? Är det ens möjligt?

Mitt svar:

Detta hot är synnerligen reellt redan idag. Atlas Copco har redan 95 procent av sin produktion utomlands. Electrolux lägger ner i Sverige och satsar på att komma närmare tillväxtmarknaderna. H&M:s internationella expansion känner vi alla till. Alla stora företag satsar idag den största delen av sina nyinvesteringar i tillväxtområden på globen. Den stora frågan är snarast när de ska lägga ner huvudkontor och forskning och utveckling i Sverige och även flytta denna verksamhet. Avgörandet ligger som Jakob Wallenberg sa i en samlad bedömning var det bästa affärsklimatet finns.

De som blir drabbade är inte bara de som blir av med sina jobb på företagen som flyttar eller nyinvesterar utomlands. Alla deras kedjor av underleverantörer blir även drabbade och tvingas flytta med eller byta verksamhetsinriktning.

När företag som Astra Zeneca bestämde sig för att flytta sin utvecklingsavdelning från Sverige hade varken politiker eller fackförening något att sätta emot. Det var bara att acceptera faktum. Trots stolta traditioner har Sverige numer bara kvar spillror av den läkemedelsindustri som tidigare var koncentrerad på Pharmacia och Astra.

Trots att många inom näringslivet klagar på det svenska företagsklimatet är det uppenbart så gynnsamt att de fortfarande, åtminstone till en del, är kvar i Sverige. Men om detta gynnsamma klimat ändras så kommer investeringskalkylen att förändras och nya affärsbedömningar kommer att göras.
5. När kapitalet väl flytt (bryr oss inte om huruvida det är möjligt i denna fråga) vad har vi då kvar i Sverige och hur skulle vi klara oss med detta utan kapitalet?
Min känsla är nämligen den att i svaren på dessa frågor gömmer sig lösningen på demokratins kris.

Mitt svar: Här finns det en hel del empiriskt material att tillgå. Stefan de Vylder har skrivit om detta i boken: Världens springnota.

 När det finansiella kapitalet flydde eller omallokerades i Sydamerika, exempelvis i México, uppstod ett rent kaotiskt läge för landet. Det reala kapitalet hade inte längre draghjälp av det finansiella kapitalet och extrem arbetslöshet uppstod med allt lidanden för folket i landet.  http://www.svd.se/naringsliv/borsrekord-tio-ar-efter-tequila-krisen-i-mexiko-borsrekord-tio-ar-efter-mexikos-tequila-kris_182480.svd

Asienkrisen är ett annat exempel: http://sv.wikipedia.org/wiki/Asienkrisen

Ett mer närliggande exempel är Grekland idag där det finansiella kapitalet försvann med blixtens fart från landet när det stod klart att landets ekonomi var så instabil. Konsekvenserna för Grekland ser vi idag med övertydlighet.

 Lösningar:  

Det finns två sätt att lösa demokratins dilemma.  Det ena är: En återgång till en mer nationalistisk och protektionistisk agenda. Det betyder att återreglera de fria kapitalströmmarna och att göra det svårare för företag att flytta utomlands. Detta skulle leda till att nationella politiker och fackliga ledare skulle återfå en del av sin förlorande makt.  Denna väg är synnerligen svår för Sverige att driva eftersom vi är en litet exportberoende nation. Protektionism skulle slå hårt mot vår ekonomi.

Detta måste göras på global nivå eller åtminstone i ett första steg hos några av de stora ekonomierna i världen, läs USA, Kina, Japan, Indien, Brasilien, Ryssland och Europa. Annars blir reformerna verkningslösa.

Protektionistiska strömningar finns redan på många håll i världen idag. När Kina i närtid kommer att gå om USA som världens mäktigaste ekonomiska nation kan dessa strömningar förstärkas i väst.

Det andra är att skaffa starka institutioner på internationell nivå som på olika sätt motverkar de avigsidor som de fria kapitalströmmarna innebär för människor som bor i de länder som drabbas.

I båda fallen krävs med andra ord internationella lösningar på globala utmaningar.

En slutgiltig lösning på demokratins dilemma är att skapa en världsregering: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/en-varldsregering/

Lena Nockert skriver som sammanfattning på en tråd som avslutas på följande sätt: ”Sammanfattning: Roger Dahl anser att kapitalismen och globaliseringen utgör ett absolut hinder för en penningreform. ”

Johan Lindkvist anser att en nationell penningreform är möjlig även i en globaliserad värld och att ” det reala kapitalet kommer vara med på banan, bara vi fortsätter med kunskapsspridningen!.

Det är uppenbart att debatten är helt låst och att vidare meningsutbyte inte leder någon vart. Jag sätter därför streck i debatten här. Ytterligare inlägg i tråden kommer att tas bort oavsett innehåll. ”

Ja globaliseringen utgör ett absolut hinder för en penningreform på nationell nivå, för en liten exportberoende nation som Sverige, om inte de som har makten i Sverige är med på noterna. Det finns inte mycket som talar för det idag.

Däremot är det fullt möjligt att införa radikala gränsöverskridande grepp på en internationell nivå. Om detta radikala grepp är en penningreform enligt Chicagoplanen lämnar jag helt öppet. Patentlösningar skapar bara läsningar, något som denna debatt med övertydlighet påvisar.

Vad kan då Sverige göra i väntan på en världsregering?

Se vidare:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s