Fortsättning om Göteborgskravallerna och vänstersplittring i Tyskland
Samtal förs vidare om frågor om vänsterextremisternas sätt att agera samt polisbrutalitet.
. Johan Lindkvist skriver:
Roger, du blandar ihop ”vänsterns agerande” och vad vilsna ungdomar hittade på i situationen där och då – kan inte annat än tolka det som kollektiv skuldbeläggning och svartmålning. Hade tex Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson (bara som exempel) själva begagnat sig av stålrör och gatustenar (såsom SDs ledning gjort) hade jag förstått retoriken mot ”vänstern” – nu såg det inte ut så och då bör man benämna det för vad det var, vilsna ungdomar som gjorde fel och vars gärningar ingen ”ledning” kommenderat eller godkänt. Detta är hela min poäng. Detta innebär inte på något sätt något försvar av våld, tvärtom – genom att uttrycka ”att det är individer som begått fel” så är ju rätt dess motsats och också det som ”vänstern” står för, eller hur?
Min kommentar
Som framgår av mitt blogginlägg – https://rogerdahl.wordpress.com/2014/01/08/om-vansterextremismens-kontraproduktiva-agerande-och-sakdebatt/ – så är det i detta fall – Göteborgskravallerna 2001, vänsterextremismen jag talar om, inte Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, som snarast står på den socialdemokratiska grund som jag mötte i SAP när jag gick med på 1970-talet. Om jag nu som kollektiv skulle ”skuldbelägga och svartmåla” någon är det dessa grupper och inte vänstern i sin helhet. Men det är synd Johan att du inte ger dig lite tid och läsa det jag skriver. Det räcker ju att läsa rubriken.
Oavsett vad vi kallar de stenkastade ungdomarna för, borde du väl i rimlighetens namn hålla med om att deras agerande var synnerligen kontraproduktivt och tog bort fokus från det som den överväldigande majoriteten av demonstranterna var i Göteborg för, nämligen att påvisa globaliseringens negativa sidor.
Sedan är det viktigt att även lära av historien. Martin Saar för fram denna åsikt.
”Martin Saar Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet. ”
Martin Saar stämplar Knut Lindelöfs skrivning som ” förtäckta fascistoida konspirationsteorier”. Jag har mycket svårt att se detta i denna skrivning:
Knut Lindelöf: ”Nej, naturligtvis har aldrig någon vänstergrupp sagt sig stå på fascisternas sida. Men i praktiken har de tjänat fascismen genom att locka fram fascismen som den tredje vägen mellan höger och vänster som alltid ska ”bråka och slåss”. Maskerade vänsteraktivister lockade fram en exempellös polisbrutalitet i Göteborg 2001 t ex, vilket inte på något sätt legitimerar polisbrutaliteten ”.
Andra aktuella exempel är vänstergrupper som stödde bombningarna i Libyen och tidigare av Sarajevo, invasion i Kosovo etc. ”Vänster” kan vara djupt reaktionära! ”
Martin Saar visar även på en synnerligen okunnig bild av händelserna i Weimarrepubliken innan Hitlers makttillträde. Hämtat från https://rogerdahl.wordpress.com/2014/01/08/om-vansterextremismens-kontraproduktiva-agerande-och-sakdebatt/:
I frågan om den samlade vänsterns agerande i Tyskland finns det en uppsjö med böcker som påvisar detta. Jag läste in mig på detta för några år sedan. Ett exempel på detta är Olle Svenning som i boken Vänsterns i Europa, de nya liberalerna? skriver på följande sätt:
”Partiet (SPD, RD:s anmärkning) löstes upp i fraktioner, den som bekämpade kriget och krigskrediterna 1914 och de patriotiska socialisterna. Den blodiga striden slet sönder vänstern när spartaklisternas revolutionära uppror mötte socialdemokratisk statsförvaltning och reformism. Då hade Rosa Luxemburg redan utkämpat sin ideologiska strid mot Lenins bolsjevism. På 20-talet antyddes samverkan mellan socialdemokrater och kommunister och det tillämpades i Sachsen, fast Komintern styrde och löste snart upp alliansen. Parollen klass mot klass blev i praktiken till kommunister mot socialdemokrater. De upproriska och marginaliserade folkmassorna i kommunistpartiet mot den organiserade arbetarklassen inom socialdemokratin. Vänsterns sönderfall skyndade på Weimarrepublikens upplösning och gjorde die Strassen frei för nazismen”, (sid 104f).
Så vänsterns negativa agerande har verkligen haft stor betydelse för hela den kommande europeiska utvecklingen. Det gäller att förstå och lära sig av historien och inte göra samma misstag igen. Då måste vi läsa på innan vi uttalar oss. Med detta säger jag inte att vänsterns splittring och kamp mot varandra var den enda förklaringen till Hitler och nazismens makttillträde i Tyskland, men det var en bidragande faktor.
Mer Martin Saar
Martin Saar skriver: ” Kan bara hålla med Johan Lindkvist om göteborgskravallerna och den efterföljande diskussionen. Min son var där i Göteborg och blev liksom 100-tals ungdomar utsatta för övergrepp på Hvitfelska skolan av polisen av den värsta slaget som fortfarande ligger kvar som ett mörkt moln över de som drabbades. Och vad gjorde samhället och den efterföljande kommissionen, svek en ungdomsgenerationer. Detta lär komma surt efter!
Min kommentar
Jag har full förståelse för din starka reaktion mot polisbrutaliteten i Göteborg. Eftersom din son blev drabbad blir din upplevelse även mer personlig. Jag delar självklart din uppfattning därvidlag.
Men det legitimerar inte på något sätt de stenkastade ungdomarnas agerande som riktade bort fokus från själva sakfrågan, globaliseringens negativa konsekvenser. Inte heller att du drar helt förhastade slutsatser om mina kunskaper när det gäller Göteborgskravallerna eller din oreflekterade uppfattning om händelserna i Tyskland före Hitler och nazismens maktövertagande.
Rallarsvingar
Skaparen av gruppen Socialdemokratiska visioner spinner vidare på skuldbeläggandet.
Lena Nockert ”Jag möter ofta här på FB personer som skuldbelägger hela organisationer för vad personer som inte ens är medlemmar har gjort. Det är främst vänsterpartiet som drabbas av detta, och trots att jag är socialdemokrat så stör det mig alltmer.
T ex har jag en fullt normal och klok FB-vän (inte med i denna grupp) som har fullkomlig kommunistfobi och beskyller allt från vänstersossar till anarkister för att vara anhängare av Stalins terror för snart 100 år sedan. Vi måste se till att inte peka ut andra som skyldiga än de som verkligen är det, och börja bemöta de som ser kommunistspöken så fort de vänder blicken åt vänster. ”
Min kommentar
Den här typen av vulgärargument som Lena Nockert tar upp här gör ju att fortsatt samtal med dessa människor blir helt meningslöst. Den är helt osaklig och omöjliggör ett konstruktivt samtal. När det gäller dagens politiska Vänsterparti är det inget parti som arbetat så hårt med att göra upp med historiska försyndelser. Då är det extra beklämmande att just detta parti ska drabbas av en idag helt obefogad kritik.
Jag har mött människor med denna syn på tillvaron sedan jag började bli politiskt aktiv på 1960-talet. Trots att min hemvist har varit inom S hela tiden, har jag ändå ibland beskyllt för att vara ansvarig för kommunistiska oförrätter. Idag för jag sällan samtal med människor som är så onyanserade eftersom det helt enkelt inte framåt.
Men lika illa är det när vänsteraktiva sätter igång och stämplar varandra med olika negativt laddade omdömen. Under min studietid på Stockholms universitet på tidigt 1970-tal träffade jag hela skalan av människor från KFML, KFMLr, Förbundet Kommunist med Anders Carlberg i spetsen, Revolutionära Marxisters Förbund (RMF) och APK. Istället för att föra en sansad och konstruktiv debatt med en hyfsad samtalston stämplade de varandra med diverse negativt värdeladdade ord. Det ända de tycktes vara riktigt överens om var att det kapitalistiska samhället skulle störtas och att SAP var klassförrädare. Den här vänstern tog kål på sig själv och levde i en tynade och marginaliserad tillvaro under 1970-talet.
Jag vill inte generalisera. Det fanns många inom dessa grupper som var konstruktiva och som det gick alldeles utmärkt att samtala med, men ännu fler var helt sekteristiska i sin hållning och vägrade att över huvud taget föra en dialog. Varför dialog om man redan sitter inne på sanningen? Det är bara att alla de andra inte ännu förstått den egna gruppens förträfflighet. För att slippa tala om de frågor som verkligen skilde dem åt i sak, använde de sig av epitet mot varandra i stil med; revisionister, socialrevisionister, kapitalistlakejer och socialfascister. Med den typen av retorik stängdes porten för konstruktiva samtal. Så inte obetydliga delar av dåtidens vänster var på detta sätt med om att gräva sin egen grav. Idag har alla dessa grupper visat att de var historiska fenomen som inte hade någonting med den framtiden att göra. Denna framtid är vår samtid.
Samma Vindar Samma Dofter
När vi möts av nedanstående kommentar kan jag inte låta bli att tänka på den gamla stämpelklockan från 1970-talet när vänstern stämplade varandra med diverse negativa attribut som jag skrev ovan. Samma tendens känns igen. Samma vindar samma dofter det kyler på knäpp era koftor, spelade Contact på 1970-talet: http://www.youtube.com/watch?v=RA7YuU1ndiU
”Martin Saar Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet. ”
Vänsterns sätt att agera behöver genomlysas både historiskt och vad som händer idag. Borde vi inte försöka lära oss något från historien och agera något mer förnuftigt nu?
Globaliseringen 3.0 