Om Roger

Efter att ha arbetat inom bank och försäkring i 25 år är jag sedan mars 2011 avtalspensionär. Jag bor på Södermalm.

Om TTIP , ISDS och vad vi kan göra åt situationen i världen

Ständigt denne Damberg …

Så startade Lena Nockert en tråd i Facebookgruppen Socialdemokratiska Visioner,

October 30 at 11:05pm 2014. 

Hon hänvisar till följande blogginlägg:

http://ttippen.se/2014/10/29/regeringen-kritiseras-for-omdiskuterat-brev/

För att skaffa oss en bild av vad det handlar om är denna blogg från Stockholms handelskammare även viktig: http://isdsbloggen.se/ombloggen/

Jag skrev följande:

Roger Dahl I mer än 40 år har storföretagens ägares makt ökat, världen över, på bekostnad av demokrati, politik och fackligt inflytande.

Den ”demokrati” vi idag har är tämligen begränsad och styrs av det regelverk som mäktiga kapitalintressen sätter upp på den internationella arenan. Den definitiva spiken i kistan för den begränsade demokrati vi idag har, håller på att att spikas i. Detta sker i slutna rum. För oss som tror på att det går att återvinna demokratin borde TTIP och ISDS – klausulen vara en mycket viktig fråga att sätta oss in i. Det är nu det gäller innan det är för sent.

Att ägna lite tid åt nedanstående källor skadar inte. De representerar helt olika synsätt. Det behövs inte många minuters läsning för att inse vilka intressen som de olika bloggarna stöder. För att delta i debatten är det lika viktigt att sätta sig in i båda ståndpunkterna, tycker jag.

http://ttippen.se/about-this-blog/

och

http://isdsbloggen.se/ombloggen/

Jag skriver också:

  • Roger Dahl Jag var på möte med Carl Schlyter för en tid sedan och insåg då – i än högre grad än tidigare – vilken oerhört viktig fråga detta är för demokratin.
  • Roger Dahl Mycket glädjande att den nu åtminstone börjar komma upp på dagordningen i lite bredare sammanhang.

 

Hänvisar till Anders Lindbergs artikel i Aftonbladet: ”Ett globalt förbud mot vänsterpolitik.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article18013503.ab

Hänvisar även till Katrine Marçal:s artikel:

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinemarcal/article19755773.ab

och till frihandelsbloggen:

http://www.frihandelsbloggen.se/2014/11/04/republikaner-ger-okat-hopp-for-ttip/

www.svt.se/opinion/lobbyister-inom-eu-hotar-demokratin

och skriver:  EU får alltmer makt över våra liv. Vilka är det då som bestämmer i EU?
och hänvisar till:  www.svt.se/opinion/lobbyister-inom-eu-hotar-demokratin

Min kommentar över det ekonomiska och politiska läget är sedan:

Den stora och avgörande frågan är:

Vad kan vi göra åt detta? Hur ska vi hitta en någorlunda realistisk väg på bort från nyliberalismen och den makt som idag ligger i en liten grupps händer och gör att vi – världen över – lever i plutokratier – där penningen styr – snarare än i demokratier?

Plutokratierna har bara lite olika ansikten.

Våra valda representanter får inflytande och makt bara om de anpassar sig till de rådande förhållanden som gäller på den internationella scenen.

Det är först då som våra valda representanter anses vara ansvarsfulla, konstruktiva och verklighetsförankrade.

Men dessa valda ansvarsfulla, konstruktiva och verklighetsförankrade representanter och de ekonomiska maktcentra som styr dom håller på att utplåna oss som art.

Hur ansvarsfullt och konstruktivt är det?

Vi behöver inte nya partiprogram eller andra tjusiga fraser. Det befintliga är fullt tillräckligt.

Vi behöver hitta konkreta och realistiska sätt att stega oss ut detta elände. Snart är det för sent. Då är drömmen om en socialt rättvis och demokratisk värld ett minne blott.

Då hjälper inte tjusiga fraser och formuleringar.

Frågan är: Hur ska vi hitta några rimliga luckor i den massiva motståndssköld som makten visar när det gäller att hitta förändringar som leder till en hållbar värld.

Hur ska vi kunna hitta vägar att gå från prat till verkstad?

Jag följer upp detta med:

” Jag tror inte att Mikael Damberg är någon ondskefull typ. Jag tror inte heller att vår partiledning är ondskefulla nyliberaler. De har bara så intensivt svårt att hitta en rimlig väg ut ur det elände som vi alla sitter fast i vilket vi vill eller inte.

Det är inte nog med att riksdagen idag domineras av högerkrafter.

För att skapa förändringar i den nuvarande strukturen krävs internationellt nytänkande. Sverige har mycket svårt för att inte säga omöjligt svårt att agera strukturellt i en sammansatt och ekonomiskt integrerad värld.

Vill vi vara medskapare till det nytänkande som är så oerhört nödvändigt måste vi inse detta. Det går inte att se Sverige som en isolerad ö.

Då är vi snarare en del av problemet än att vara lösningen på spåren. ”Vänstern” lider av detta idag och har därför ingenting radikalt att föreslå.

Istället ägnar sig ”vänstern” åt att –  i alltför hög utsträckning – kritisera enskilda personer och tror att det är där skon klämmer. Det som behövs är ett strukturellt nytänkande och försök att hitta lösningar och dellösningar som leder åt rätt håll. Med andra ord till en mer ekonomisk , social och ekologisk hållbar värld.”

Detta arbete återstår dessvärre att göra.

Min vision är enkel. Jag vill vara med och medskapa ett samhälle på alla nivåer som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt ansvarstagande.  För att göra detta anser jag att det finns en hel del frågor som borde prioriteras.

Exempel på sådana frågor är exempelvis att:

– skaffa en bild över hur dagens värld ser ut och utifrån den se vad som i det korta   medellånga och långa perspektivet går att förändra, lokalt, regionalt, nationellt      och internationellt. Vi lever i en föränderlig värld, så denna bild måste hela tiden uppdateras

–  hårt driva frågor om välfärdens organisation och inriktning. En fråga som vi har    stor möjlighet att hitta förbättringar till redan i ett kort perspektiv

– återskapa arbetslivsinstitutet och förbättra forskning kring arbete och arbetsförhållanden

– föra ett samtal om vilken typ av samhälle vi vill utvecklas mot. Arbete, skola och välfärd kommer att påverkas av den bild eller vision vi har.

– skaffa oss kunskaper om hur TTIP och ISDS fungerar och vilka konsekvenser dessa får för oss. I vilken utsträckning fungerar TTIP och ISDS mot den vision av samhälle vi har?

–  skapa oss en förståelse för hur finanskapitalismen och den reala kapitalismen hänger ihop på en nationell och internationell nivå. Utifrån denna kunskap kan sedan en handlingsplan utarbetas, där det gäller att välja ”rätt krig”.  Att stånga pannan blodig mot övermakt gör ingen människa glad.

The Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP)

Det finns en blogg som tar upp frågor om TTIP.

Om denna kan vi läsa här: http://ttippen.se/about-this-blog/

About this blog:
This blog concerns the ongoing negotiations about a trade and investment agreement between the European Union and United States, the Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP). The main purpose of the blog is to report from the secret negotiations mixed with some more in-depth updates. The blog is covering the negotiations as a whole, however with an additional focus on Sweden.

This blog, although being written mainly in Swedish, will continuously post entries which is also available in english. The blog was started by former Swedish member of the European Parliament, Carl Schlyter. Since Carl left the European Parliament after the elections in 2014, his successor, MEP Max Andersson, is now running the blog. Editor, just as before, is Rikard Allvin, who has considerable experience working on similar trade deals, including ACTA.

For input or information, please send an email to rikard.allvin(at)europarl.europa.eu

I bloggen kan vi läsa intressanta artiklar om TTIP.

Det finns även andra viktiga källor att använda oss av:

Stockholms handelskammare har denna blogg:  http://isdsbloggen.se/ombloggen/

” OM ISDS-BLOGGEN

ISDS-bloggen syftar att sprida kunskap och information om internationellt skiljeförfarande och tvistlösningsverktyget ISDS – Investor State Dispute Settlement. ISDS är ett etablerat verktyg som används för att lösa tvister mellan investerare och stater. Vanligast är att internationellt skiljeförfarande används för att lösa tvisten. Skiljeförfarande erbjuder en neutral arena jämfört nationell domstol och är ett sedan länge etablerat sätt att lösa internationella konflikter.

 

Om teknikutveckling och framtida jobb 

Ett samtal på Facebook i gruppen ASPO.

  • Arvid Hallén Poängen är att teknikutveckling ständigt driver produktivitetsutveckling, och folk har alltid oroat sig för det. Det har aldrig legat något i det. Den kommande robotiseringen skiljer sig egentligen inte på något sätt från till exempel de senaste decenniernas datorisering. Massa jobb förstördes av datorerna, massa nya skapades, och produktiviteten ökade.

October 9 at 9:02pm · Like · 1

Roger Dahl Men idag är ju trenden i hela västvärlden att det råder arbetslöshet och att även om nya jobb skapas så försvinner minst lika många till andra delar av världen och genom teknikutveckling

October 9 at 10:54pm · Like · 2

Roger Dahl Dessutom Arvid Hallén. Produktivitetens överskott samlas i allt högre grad i de finansiella marknaderna och andelen superrika ökar och deras förmögenheter växer dramatiskt. Dessa tillgångar skapar en helt annan typ av global arbetsmarknad än den vi tidigare har haft. Så det går inte att jämföra dagens globala samhällsstrukturer med 1800-talets.

Vi har helt enkelt andra utmaningar att brottas med.

October 9 at 11:56pm · Like · 2

Intressanta kommentarer, men jag delar dem inte helt ut. Arbetslösheten i västvärlden beror ju för närvarande inte på strukturella teknologiska faktorer, utan istället på kombinationen av konjunkturella faktorer och en bristfällig stabiliseringspolitik.

Apropå förmögenhetskoncentrationen hos de allra rikaste var den ännu större under 1800-talet än i dag, även om man i vissa länder (som USA) rört sig väldigt mycket tillbaka mot den ekonomiska ojämlikhet som fanns under ”The Gilded Age”.

Vilka nya tillgångar du talar om förstår jag inte riktigt.

Att vi har en global arbetsmarknad, frihandel, fria kapitalflöden och globalisering är heller inget nytt, utan utmärkte just 1800-talet. Det var snarare perioden 1914-1945/1991 som i högre eller lägre grad karaktäriserades av avsaknad av desamma.

Visst har vi andra utmaningar att brottas med än man hade på 1800-talet. Men just denna utmaning, införandet av ny arbetsbesparande teknik, verkar vara samma som den alltid har varit, ända sedan Spinning Jenny introducerades.

 

 

Mitt svar:

Du påvisar ovan i din kommentar att teknikutveckling och en globaliserad handel har funnits sedan 1800-talet. Javisst och naturligtvis långt tidigare än så. Det är ingenting nytt. Att det finns stora förmögenhetsskillnader är heller ingenting nytt. Men effekterna är synnerligen olika idag mot hur det var på 1800-talet. Idag lever vi i en globalt finanskapitalistisk värld, där det samlade finansiella kapitalet ständigt växer och har makt och betydelse som aldrig förr i historien. Tekniken har gjort att det finansiella kapitalet blivit synnerligen lättrörligt och sammankopplat på ett helt nytt sätt och de fria kapitalströmmarna gör att nationalstaterna får allt mindre möjlighet att styra exempelvis hur arbetstillfällen skapas.

Du frågar också om vilka nya tillgångar som skapats. Det överskott som produktivitetsutvecklingen medfört har skapat nya kapitaltillgångar som i mycket hög utsträckning just gått in i det finansiella kapitalet. Tillgången på billig energi är ju också en synnerlig viktig faktor. Där har vi grogrunden till den globala finanskapitalism som idag så totalt dominerar vår planet.

Självklart är inte arbete en ändlig resurs. Det finns hur mycket viktiga arbetsuppgifter som helst att utföra på globen. Ändå är arbetslösheten ett stort problem i stora delar av vår värld. I Europa har arbetslösheten varit hög sedan mitten av 1980-talet. Så det är svårt att förklara den som konjunkturell. Den tycks istället vara synnerligen strukturell. Teknikutvecklingen är en viktig orsak. Men varför har det inte skapats nya jobb i tillräcklig utsträckning av det överskott som produktvitetsutvecklingen ger?

Det finansiella kapitalet har helt enkelt hittat mer lönsamma jaktmarker att placera pengar i än i Europa. Kina, Indien, Brasilien och Ryssland är några exempel. De asiatiska tigrarna andra. Idag är Afrika mycket lockande för det finansiella kapitalet. Så makten över det finansiella kapitalet är därför den helt avgörande faktorn för var nya arbetstillfällen ska kunna skapas av det överskott som produktivitetsutvecklingen möjliggör.  Vad som avgör var investeringarna ska ske beror på var den bästa riskjusterade avkastningen kan uppnås.

Så länge det finns mycket pengar i omlopp och tillgång på billig energi, kan vi i väst upprätthålla en hög konsumtion, även om konsumtionen är tämligen ojämnt fördelad.

Men om någon av dessa två hörnpelare – billig energi och mycket pengar i omlopp – fallerar kommer det att bli mycket kärva tider för oss.

Hur ska arbetet kunna skapas om vi inte längre kan upprätthålla vår konsumtion? Detta accentueras när teknikutveckling gör oss alltmer överflödiga i produktionen.  Vad ska vi då få pengar till arbete och försörjning:?

Då bär det utför med våra samhällen. Vem ska då finansiera en basinkomst som många ser som lösning på arbetslöshetsproblematiken?

Vilka jobb finns det då att dela på?

Som avslutning skulle det vara spännande att höra vad de som läser detta tycker att vi idag agera för att detta inte ska inträffa?

 

 

Om välfärdens organisation och den ideella sektorn

Med utgångspunkt från Anna Dahlbergs artikel ” Högern måste sluta att spela dum i vinstfrågan”,,   http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/hogern-maste-sluta-att-spela-dum-i-vinstfragan/,  skriver  Hans Kilsved  följande :

” Detta är ett välkommet inlägg om vinster i välfärden som kan bidra till en mer konstruktiv diskussion. Artikeln problematiserar sådant som många allianspolitiker förbigått med ett väsande om offentliga monopol. Hon talar mycket träffande om hur Allmega-högern tilläts kidnappa alliansen, de drev privatisering som ett sätt att vidga marknaderna för sina medlemsföretag. Vad hade hänt om alliansen använt ett annat perspektiv, värnat om myndighetsutövning, sett betydelsen av en offentlig infrastruktur och sett privata producenter som ett inslag bland flera för att främja förnyelse. För det var ju brister i det personliga bemötandet, tröga system och låsningar som ibland på ett fatalt sätt hindrade utveckling. Vad hade hänt om de sagt att att var tredje år ska vi utmönstra de 20 procent av utförararna som presterat sämst? När man öppnade för privata utförare hade det väl varit högst rimligt att det inte bara fanns en ingång på denna ”marknad” utan även en dörr dit man hänvisade dem som inte ansträngde sig tillräckligt. Vad hade hänt om alliansen brytt sig det allra minsta om konsumentskyddsfrågor på de marknader de skapat? Det får vi inte veta. Liksom vi heller inte får veta vad som hänt ifall socialdemokratin lyssnat till dem som drev frågor om självförvaltning och egenmakt – Göran Greider var inte ombud på den avgörande partikongressen, men lyckades ändå få rundnätt talartid (var han ett kulturinslag?) vilket ledde till att han begick karaktärsmord på Tomas Eneroth, Karl-Petter Thorwaldson och Tomas Rudin. Ingen tordes sedan ta i frågan ens med tång. Den helt nödvändiga debatten om hur medborgarnas värdighet och delaktighet kunde värnas inom offentligt finansierad verksamhet uteblev. Vi backade tjugo år och diskuterade sedan skillnaden mellan kund och medborgare, istället för att föra vår egen debatt om skillnaden mellan välfärdsstat och överhet, mellan medborgare och undersåte. Från ett seminarium som vi ordnade i Göttingen minns jag särskilt en replik från Wolfgang M. Hannel. Han menade att vårt långa regeringsinnehav givit oss en oreflekterat positiv syn på staten. Idag inser jag fuller väl innebörden i det han sa. Den starka staten har tvångsmakten i garderoben. När som helst kan en borgerlig regering välja att införa regler för utförsäkring i sjukförsäkringen, höja kraven för att man ska kunna kvalificera sig till arbetslöshetskassan och införa absurda och förnedrande krav på arbetslösas deltagande i fas 3 eller terapikurser. Aningslöst har socialdemokratin avstått från att värna a-kassans självständighet, försäkringskassans möjlighet att i socialförsäkringsnämnder förankra pragmatiska lösningar, allmänt missat betydelsen av ett starkt civilsamhälle med lokala folkrörelsestrukturer, lokal insyn och lokalt inflytande över offentlig myndighetsutövning. Stadsdelsnämnder har avlövats och lagts ner på fler platser än Stockholm och även om socialdemokraterna inte varit drivande har man inte visat någon påtaglig sorg. De har avvecklats under rop om likformig behandling och professionalism. På köpet har tilliten eroderats. Var det värt priset?

I ett annat forum skriver Hans Kilsved att han antar att han räknas till de vinstbegränsningsljumma – inte på grund av avsikten utan för att han misstror att resultatet ska vara möjligt att uppnå.

 Min kommentar:

Jag börjar med det sistnämnda och tror också att det kommer att bli mycket svårt att i praktiken begränsa vinsterna, hur gärna vi än vill. Det finns tusen och ett sätt att kringgå begränsningar för skickliga skattejurister, som de stora företagen inom välfärdssektorn har råd att anlita. Risken med begränsningsstrategin är att det blir några välformulerade meningar i någon avsiktsförklaring och i avtal, men som i praktiken kommer att tjäna som rundningsmärken.

Det kommer dessutom sannolikt att uppstå en juridik diskussion om en vinstbegränsning verkligen är lagligt?

En bättre strategi för att uppnå bättre kvalité, effektivitet, och dessutom värna om en högre grad av valfrihet och mångfald än dagens system, är att skattebetalarnas representanter – beställarna –  ställer högre krav på underleverantörerna.  Jag kommer här begränsa mig till utbildningsområdet som jag känner till bäst. Men tänket är med all säkerhet även tillämpligt på andra områden.

Dessa krav ska naturligtvis gälla alla aktörer. Exempel på sådana krav inom utbildningsområdet är: bemanning, utbildningsnivå på personalen, verksamhetsidé, lokaler, skolmat, arbetsmiljö mm. De krav som beställarna ställer måste vara enkla att följa upp annars är risken att vi skapar en tung och kostsam byråkratisk kontrollapparat. De underleverantörer som inte levererar enligt avtal måste snabbt gå att ersätta med alternativ.  Avtalshanteringen måste skärpas så att de mindre lämpliga aktörerna sållas ut redan på ett tidigt skede. När kontrollen görs i efterhand är ju skadan redan skedd. De mindre aktörerna måste också få hjälp vid avtals- hanteringen. Annars riskerar de att slås ut, oavsett hur bra verksamheten är.  det kostar att hantera avtalsprocessen.

Mångfald borde även stimuleras. De stora privata aktörerna inom utbildningssektorn använder samma strategi som stora aktörer inom övrig affärsverksamhet. Genom stordriftsfördelar kan de vinna marknadsandelar på bekostnad av de mindre aktörerna.  Stordriftsfördelar förutsätter likformighet. När vi går in på Ikea, H&M , Ica eller Coop möts vi av nära nog identiskt upplägg.  För Ikea och H&M gäller detta även globalt, med vissa små individuella avvikelser. På så sätt kan kostnaderna hållas nere. Men är det verkligen den bästa lösningen för skolor. Är det inte istället viktigt att skolorna får möjlighet att variera sitt arbetssätt inom de ramar som beställarna sätter?

Då kommer jag in på den ideella sektorn. Här är det en verksamhetsidé som styr verksamheten. Med hjälp av den ideella sektorn skulle verklig mångfald – inom givna beställarramar – och större valfrihet kunna skapas.  Detta system tillämpas idag runt om i Europa och har enligt mitt synsätt stora fördelar. Den idebundna verksamheten möjliggör en större delaktighet från alla parter. Men det finns naturligtvis risker med detta.  Det gäller att balansera skolans mål om en enhetlig skola med de ideella aktörernas mål om att verksamheten ska drivas av mål som de själva brinner för.

Det experiment som pågått sedan början av 1980-talet har uppenbarligen inte varit så framgångsrikt för Sverige. Under denna tid fram till idag har resultatet fallit i den svenska skolan i internationell jämförelse.  Då behövs det nytänkande. Den ideella sektorn har måhända något mer att tillföra.

Men jag saknar årliga utvärderingar av hela organisationen av välfärden. Hur ska vi veta hur vi ska förändra om vi inte har något rimligt underlag. Den stora undersökning som SNS utförde för några år sedan var ju inte så uppmuntrande.

”Privata alternativ och konkurrensutsättning inom välfärdssektorn har inte blivit den mirakelmedicin som många hoppades på. För första gången har nu en grupp av Sveriges ledande välfärdsforskare studerat följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik. Förhoppningarna var stora från början: Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahållna välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats, skriver SNS forskningschef Laura Hartman. ”

http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten/

Hela rapporten finns här:

http://www.sns.se/sites/default/files/konkurrensens_konsekvenser_pod_2.pdf

 

 

Vilka har vunnit mest på ökad produktivitet?

Lars Sundström du skriver: ”I den globala ekonomin och med teknologin som ständigt driver produktiviteten, men minskar arbetet, har kapitalägarna fått en allt större andel av värdet som skapas. I politiken saknas idéer och vilja att ta den fördelningskonflikt, som blir allt allvarligare. Wijkman uppmärksammar detta förtjänstfullt och frågan är; var är våra politiker???”

Mitt svar är: Ja det är ju precis det som har inträffat. När frågan om teknikens utveckling och vad detta skulle föra med sig för samhället diskuterades på 1970-talet, var det många som trodde att vi inte skulle behöva arbeta mer än max halvtid år 2000.  Med facit i hand ser vi att det inte gick som framtidsforskarna trodde. Trots att produktiviteten ökad dramatiskt sedan 1970-talet, är nu politiker från de flesta läger nu överens om att det gäller att att arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Orsaken till detta är naturligtvis det du Lars Sundström skriver ovan.

Vi har fått ett nytt samhälle, en finanskapitalism, där andelen multimiljardärer ökar och dessutom blir allt rikare. Det är denna grupp som är de riktigt stora vinnarna i den globala teknikdansen. Det överskott som den teknologiska utvecklingen skapat, har helt enkelt fördelats synnerligen ojämnt. Detta är den globala trenden. Detta innebär att vi får finna oss i att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden.

Jobben i framtiden

Dan Persson du berör två mycket intressanta frågeställningar.  Den ena är en tendens att fler och fler arbetar som företagare.  Överallt där jag befinner mig har jag mött enmansföretagare som på konsultbasis utför diverse olika arbetsuppgifter. Inom IT, verksamhetsutveckling, projektledning, processutveckling är detta mycket vanligt förekommande. Småföretagare som samverkar i kluster och nätverk.

För tio år sedan arbetade den här typen av människor i större företag. Men idag vill stora företag inte binda upp sig och har för många fast anställda. De vill kunna vara snabbfotade och snabbt kunna plocka in nya resurser för att kunna klara en snabbt föränderlig värld.  Stora företag anställer idag i allt högre grad bara nyckelpersoner. Resten köps in på konsultbasis.

Tendensen är, tror jag, att fler och fler kommer att arbeta som fristående konsulter som säljer sina tjänster på marknaden.  Det här skapar en helt ny typ av arbetsmarknad.  Vad detta kommer att leda till framledes vet vi naturligtvis inte. Ingen vet vad framtiden har i sitt sköte. Men tendensen är viktig att följa och kommer om den fortsätter att förändra arbetsmarknaden på ett dramatiskt sätt. Vi är redan inne i denna process.

Den andra frågeställningen du tar upp är att det skapas hela tiden nya jobb och gamla försvinner. Så har det alltid varit och så kommer det troligtvis att vara även i framtiden. Men ser vi på arbetssituationen i Europa i ett nutidshistoriskt perspektiv är situationen allt annat än ljus. Arbetslösheten har legat på mycket höga nivåer i Europa som helhet sedan mitten av 1980-talet.  I Sverige kom den höga arbetslösheten att bli fördröjd och slog till ordentligt i samband med finanskrisen i början av 1990-talet.

Sedan dess har arbetslösheten varit hög i hela Europa. Trots att politiker från olika utgångspunkter och med olika ideologiska glasögon gett jobben högsta prioriter, är arbetslösheten fortfarande mycket hög i Europa som helhet, även om det skiljer sig länderna emellan. http://www.europaportalen.se/tema/arbetsloshet

Så visst skapas det nya jobb, .men de räcker uppenbarligen inte för att sysselsätta Europas befolkning. Detta är en bister realitet idag och kan bli än mer accentuerad om vi blickar framåt 5 – 10 år.

Inte heller har småföretagandet har lyckats med att ändra på detta dystra faktum.

Anders Wijkman pekar på vad som kan hända när teknikutvecklingen fortskrider och allt fler kvalificerade jobb kan ersättas av modern teknik. En annan artikel som stöttar Anders Wijkmans resonemang är denna.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vara-hjarnors-arbete-ar-pa-vag-att-ersattas_3913762.svd

Organisation och driftsform inom välfärdssektorn – en facebookdialog

När det nedanstående skrevs var det fortfarande oklart hur de borgerliga skulle agera i välfärdsfrågan.  Såväl Anders Borg och Jan Björklund har under det senaste åren börjat ifrågasätta om riskkapitalbolagen verkligen hör hemma inom välfärdssektorn.

Man har istället talat om att det behövs långsiktiga aktörer inom sektorn. Det utesluter riskkapitalbolagen som har som affärsidé att synliggöra aktieägarvärdet, vidareförädla verksamheten och inom loppet av några år göra exit och tjäna sig en rejäl hacka.

Nu verkar Anders Borgs och Jan Björklunds tidigare positioner inte längre gälla för den samlade alliansen.  2014-11-17

När du Dan Persson åter kommer in på hänvisar jag på nytt till nedanstående:

Inledning

Detta inlägg inspirerades av en Facebook-dialog som utspann sig på följande sätt:

Monika Lindh

”… regelverk som gör att riskkapitalbolagen med stor sannolikhet inte kan fungera som aktörer inom de här branscherna. Vi tror helt enkelt inte att det är en bra form för att driva skolor, vårdcentraler och annat inom välfärden”. Sjöstedt idag? Nejdå – Anders Borg 31 oktober 2013 till Svt. Och Nej – hörde inga stridsrop från Timbro när det begav sig….

Jag skriver: Roger Dahl Det borde med andra ord finnas en bred politisk bas för att ändra de nuvarande tingens ordning.

Som svar på detta skriver Dan Persson:

Nja. Jag har inte sett någon fungerande modell för hur vi skall förstatliga/kommunalisera alla de här företagen. De två framkomliga vägarna är 1: att köpa alla företagen eller 2: att skjuta alla ägare och konfiskera. Alla andra vägar är juridiska återvändsgränder som krockar med allsköns lagstiftning både Europeisk och svensk. Då alternativ ett är dyrt som fan återstår alternativ 2.

Mitt svar på detta är:

Debatten om vinster i välfärden har först av människor som inte är så ekonomiskt bevandrade eller åtminstone inte satt skattebetalarnas ekonomiska nytta i fokus.   Vänsterns vinststopp eller vinstförbud är rent kontraproduktivt. Att försöka reglera på output-sidan är direkt meningslöst. Det finns tusen och ett sätt att gå runt dessa hinder för duktiga skattejurister. Räntesnurrorna är bara en modell som gör att avkastningen inte redovisas som skatteskyldig vinst.

Det finns en tredje väg att gå. Den vägen har dessbättre delar av S börjat inse nu. Det fanns det inte när det gällde löntagarfonderna på 1980-talet, men nu finns det. Nu är det skattebetalarna som är ägare och beställare. Vi äger naturligtvis inte riskkapitalbolagen, mer än möjligen när våra pensionsförvaltare investerar i dessa bolag. Att konfiskera dessa är helt orimligt. Att förbjuda dessa aktörer är inte heller en framkomlig väg. Men det vi kan göra är att i avtal reglera vad som ska ingå i leveransen. Exempelvis kan bemanning och lokaler regleras. Kontrollen och granskningen av underleverantörer – de som beställarorganisationen köper tjänster av – ska främst göras innan avtal skrivs. Underleverantörerna ”track record” ska noga analyseras. Långsiktigheten och kontinuitet likaså. Ju bättre jobb som görs initialt desto bättre förutsättningar finns för att följa upp verksamheten.

En kostsam kontrollapparat kan ju bara konstatera att fel begåtts. Då är ju redan skadan skedd och elever och vårdbehövande är drabbade. Uppföljningskriterierna ska vara så enkla och tydliga att det inte ska behövas någon mastodontkontrollapparat. Då går ju pengarna till byråkrati istället för till verksamheten.

Bryter underleverantörerna mot dessa avtal uppstår ett vitesförläggande. Så fungerar det i övriga ekonomiska sammanhang inom näringslivet. Så ska det självklart även inom detta område. En av de stora bristerna i dagens system är att kompetensen, när det gäller att vara en kvalificerad beställare, i många fall har saknats eller varit för svag. Om det inte finns tydliga uppföljningsbara kriterier är det svårt att följa upp verksamheten. Med denna modell kommer det helt enkelt inte att vara attraktivt för företag som önskar sig en god riskjusterad avkastning att finnas kvar.

Verksamhetsutveckling

Dan Persson. Jag har arbetat med verksamhetsutveckling inom bank, kapitalförvaltning och försäkring i 25 år.  Självklart är jag mycket positivt inställd på att hitta nya arbetssätt som förbättrar verksamheten. Men modern teknik och förändrade processer kan man uppnå mycket goda resultat.

Inom bank, kapitalförvaltning och försäkring har det skett en revolutionerande utveckling under de 25 år jag varit verksam där. Lönsamheten har ökat och kunderna har fått en bättre tillgänglighet, åtminstone så länge man utför sina tjänster på nätet.

Inom delar av den offentliga sektorn finns motsvarande möjligheter att effektivisera och öka kundnyttan. Men detta kan göras såväl inom privat, kommunal eller statlig regi. Det gäller att hitta rätt verksamhetsutvecklingskompetens. Den kan finnas ”in house”  eller köpas upp externt.

Arbetsintensiv verksamhet  och kvalitén

Inom de arbetsintensiva delarna är det mer motigt. Så länge som vi inte accepterar att skol – och vårdpersonal byts ut mot robotar och datorbaserade system så kommer det inte att finnas några revolutionerande lösningar.

För att generera avkastning tvingas istället de privata aktörerna att skära ner på lärare, skolkuratorer, bibliotek, minska ner personal inom vården. Man sparar på allt, tom antal koppar kaffe mm till de äldre. Det gäller även att plocka russin ur kakan. Hitta de mest lönsamma kundsegmenten och undvika de olönsamma. Detta är en strategi som naturligtvis gäller inom hela näringslivet. Som egenföretagare och medicinsk massageterapeut tänker naturligtvis likadant. Jag vill ha kunder som är villiga att betala bra och som inte innebär några extra kostnader i form av ökad administration.  Helst vill jag ha kunder som kommer med en viss regelbundenhet så jag slipper ut och jaga. Det kostar.

Eftersom den offentliga driften i hög grad köpt samma managementfilosofi, så sparas det på samma sätt där driftsformen är offentlig. Det gör att hela välfärdssektorns kvalitet försämras stegvis. Inom de delar av näringslivet som jag kommit i kontakt med har det även gjorts stora misstag när det gäller processutveckling. De har rättats till efter hand. Men det har inte lika dramatiskt drabbat slutkund.

När man skär ner på administrativ personal och låter läkare, sjuksköterskor, poliser och lärare sköta detta istället förbättrats det kortsiktiga kostnadsläget. Men på så vis finns det mindre tid för dessa grupper att bedriva själva kärnverksamheten, undervisning, vård och omsorg. Detta går ut över kvalitén.

Har effektiviteten och kvalitén ökat i och med privatiseringen?

” För första gången har nu en grupp av Sveriges ledande välfärdsforskare studerat följderna av de senaste 20 årens privatiseringspolitik. Förhoppningarna var stora från början: Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahållna välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats, skriver SNS forskningschef Laura Hartman.” http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten/

Hela rapporten finns här: http://www.sns.se/sites/default/files/konkurrensens_konsekvenser_pod_2.pdf

Med andra ord. När privatiseringsprojektet äntligen utvärderades efter 20 år, blev resultatet inte så uppmuntrande för alla som hoppats på att på projektet. Om det visar sig att underleverantörerna inte sammantaget levererat. Är det då inte dags att börja fundera i nya banor. Vilka företag skulle vilja ha kvar underleverantörer som inte levererar? De skulle ju mycket snart motat ut. Men borde då inte samma sak gälla när det är fråga om skattebetalares pengar?

Hur går det då med valfriheten?

Men förlorar vi inte i valfrihet om de stora koncernerna motas ut genom ägarna, skattebetalarna, börjar ställa ställa högre krav på leveransen? Kommer vi få tillbaka den gamla 1980-tals modellen? Nej att backa tillbaka till 1980-talet är inte lösningen.

Om man tror att valfriheten ska öka om man blandar in näringslivet vet man ju inte alls hur näringslivet fungerar. Inom alla mogna branscher finns det idag några stora jättar och så ett antal mindre nischaktörer. Det gäller för bank, försäkring, bensinmackar (STATOIL, OK/Q8, Preem) dagligvaruhandel (ICA, COOP, Lidl, Hemköp). Det gäller för de marknader där H&M och Ikea har skaffat sig en helt dominerande ställning nationellt. MC Donalds, Burger King och Max. Det gäller även för den bransch som jag varit involverad i – IT.  IBM, Microsoft, Google, Apple, Samsung, har idag en helt dominerande ställning inom deras respektive segment.

Hur har dessa aktörer blivit stora? Genom att utnyttja stordriftsfördelarna. Det innebär att kommer vi in på en Statoilmack någonstans i Sverige så ser den i princip likadan ut. De är på detta sätt man kan uppnå lönsamhet. Jämför vi de olika bolagen är deras sortiment också mycket lika varandra. Vi har valfrihet. Men vi väljer mellan ett mycket snarlikt sortiment. Genom kartellbildningar så konkurrerar de inte heller nämnvärt med priset. De små aktörerna slås stegvis ut från marknaden.

Det är just detta som även sker inom välfärdssektorn. De små aktörerna har inte resurser att vara med när upphandling ska göras. De små idéburna aktörerna slås ut, eller köps upp och försvinner därför successivt. Det är bara genom att på olika sätt stötta dessa aktörer som vi kan behålla en mångfald som är en förutsättning för valfrihet.

Stora privata aktörer minskar mångfalden och därmed valfriheten.

Genom att börja tänka i nya banor och fundera över vad vi vill uppnå med den gemensamma sektorn och därifrån börja hitta nya styrmodeller som bättre fungerar för just den verksamhet som ska styras och följas upp skulle det förmodligen gå att skapa större valfrihet, bättre kvalitet och ökad effektivitet. Är inte detta något som vi skattebetalare önskar oss?

 

Mer om vänsterextremismen och vänsterns agerande

Fortsättning om Göteborgskravallerna och vänstersplittring i Tyskland

Samtal förs vidare om frågor om vänsterextremisternas sätt att agera samt polisbrutalitet.

. Johan Lindkvist skriver:

Roger, du blandar ihop ”vänsterns agerande” och vad vilsna ungdomar hittade på i situationen där och då – kan inte annat än tolka det som kollektiv skuldbeläggning och svartmålning. Hade tex Jonas Sjöstedt, Ulla Andersson (bara som exempel) själva begagnat sig av stålrör och gatustenar (såsom SDs ledning gjort) hade jag förstått retoriken mot ”vänstern” – nu såg det inte ut så och då bör man benämna det för vad det var, vilsna ungdomar som gjorde fel och vars gärningar ingen ”ledning” kommenderat eller godkänt. Detta är hela min poäng. Detta innebär inte på något sätt något försvar av våld, tvärtom – genom att uttrycka ”att det är individer som begått fel” så är ju rätt dess motsats och också det som ”vänstern” står för, eller hur?

Min kommentar

Som framgår av mitt blogginlägg – https://rogerdahl.wordpress.com/2014/01/08/om-vansterextremismens-kontraproduktiva-agerande-och-sakdebatt/ – så är det i detta fall – Göteborgskravallerna 2001, vänsterextremismen jag talar om, inte Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson, som snarast står på den socialdemokratiska grund som jag mötte i SAP när jag gick med på 1970-talet. Om jag nu som kollektiv skulle ”skuldbelägga och svartmåla” någon är det dessa grupper och inte vänstern i sin helhet. Men det är synd Johan att du inte ger dig lite tid och läsa det jag skriver. Det räcker ju att läsa rubriken.

Oavsett vad vi kallar de stenkastade ungdomarna för, borde du väl i rimlighetens namn hålla med om att deras agerande var synnerligen kontraproduktivt och tog bort fokus från det som den överväldigande majoriteten av demonstranterna var i Göteborg för, nämligen att påvisa globaliseringens negativa sidor.

Sedan är det viktigt att även lära av historien. Martin Saar för fram denna åsikt.

Martin Saar Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet. ”

Martin Saar stämplar Knut Lindelöfs skrivning som ” förtäckta fascistoida konspirationsteorier”. Jag har mycket svårt att se detta i denna skrivning:

Knut Lindelöf: ”Nej, naturligtvis har aldrig någon vänstergrupp sagt sig stå på fascisternas sida. Men i praktiken har de tjänat fascismen genom att locka fram fascismen som den tredje vägen mellan höger och vänster som alltid ska ”bråka och slåss”. Maskerade vänsteraktivister lockade fram en exempellös polisbrutalitet i Göteborg 2001 t ex, vilket inte på något sätt legitimerar polisbrutaliteten ”.

Andra aktuella exempel är vänstergrupper som stödde bombningarna i Libyen och tidigare av Sarajevo, invasion i Kosovo etc. ”Vänster” kan vara djupt reaktionära! ”

Martin Saar visar även på en synnerligen okunnig bild av händelserna i Weimarrepubliken innan Hitlers makttillträde. Hämtat från https://rogerdahl.wordpress.com/2014/01/08/om-vansterextremismens-kontraproduktiva-agerande-och-sakdebatt/:

I frågan om den samlade vänsterns agerande i Tyskland finns det en uppsjö med böcker som påvisar detta. Jag läste in mig på detta för några år sedan. Ett exempel på detta är Olle Svenning som i boken Vänsterns i Europa, de nya liberalerna? skriver på följande sätt:

”Partiet (SPD, RD:s anmärkning) löstes upp i fraktioner, den som bekämpade kriget och krigskrediterna 1914 och de patriotiska socialisterna. Den blodiga striden slet sönder vänstern när spartaklisternas revolutionära uppror mötte socialdemokratisk statsförvaltning och reformism. Då hade Rosa Luxemburg redan utkämpat sin ideologiska strid mot Lenins bolsjevism. På 20-talet antyddes samverkan mellan socialdemokrater och kommunister och det tillämpades i Sachsen, fast Komintern styrde och löste snart upp alliansen. Parollen klass mot klass blev i praktiken till kommunister mot socialdemokrater. De upproriska och marginaliserade folkmassorna i kommunistpartiet mot den organiserade arbetarklassen inom socialdemokratin. Vänsterns sönderfall skyndade på Weimarrepublikens upplösning och gjorde die Strassen frei för nazismen”, (sid 104f).

Så vänsterns negativa agerande har verkligen haft stor betydelse för hela den kommande europeiska utvecklingen. Det gäller att förstå och lära sig av historien och inte göra samma misstag igen. Då måste vi läsa på innan vi uttalar oss. Med detta säger jag inte att vänsterns splittring och kamp mot varandra var den enda förklaringen till Hitler och nazismens makttillträde i Tyskland, men det var en bidragande faktor.

Mer Martin Saar

Martin Saar skriver: ” Kan bara hålla med Johan Lindkvist om göteborgskravallerna och den efterföljande diskussionen. Min son var där i Göteborg och blev liksom 100-tals ungdomar utsatta för övergrepp på Hvitfelska skolan av polisen av den värsta slaget som fortfarande ligger kvar som ett mörkt moln över de som drabbades. Och vad gjorde samhället och den efterföljande kommissionen, svek en ungdomsgenerationer. Detta lär komma surt efter!

Min kommentar

Jag har full förståelse för din starka reaktion mot polisbrutaliteten i Göteborg. Eftersom din son blev drabbad blir din upplevelse även mer personlig. Jag delar självklart din uppfattning därvidlag.

Men det legitimerar inte på något sätt de stenkastade ungdomarnas agerande som riktade bort fokus från själva sakfrågan, globaliseringens negativa konsekvenser. Inte heller att du drar helt förhastade slutsatser om mina kunskaper när det gäller Göteborgskravallerna eller din oreflekterade uppfattning om händelserna i Tyskland före Hitler och nazismens maktövertagande.

Rallarsvingar

Skaparen av gruppen Socialdemokratiska visioner spinner vidare på skuldbeläggandet.

Lena Nockert ”Jag möter ofta här på FB personer som skuldbelägger hela organisationer för vad personer som inte ens är medlemmar har gjort. Det är främst vänsterpartiet som drabbas av detta, och trots att jag är socialdemokrat så stör det mig alltmer.

T ex har jag en fullt normal och klok FB-vän (inte med i denna grupp) som har fullkomlig kommunistfobi och beskyller allt från vänstersossar till anarkister för att vara anhängare av Stalins terror för snart 100 år sedan. Vi måste se till att inte peka ut andra som skyldiga än de som verkligen är det, och börja bemöta de som ser kommunistspöken så fort de vänder blicken åt vänster. ”

Min kommentar

Den här typen av vulgärargument som Lena Nockert tar upp här gör ju att fortsatt samtal med dessa människor blir helt meningslöst. Den är helt osaklig och omöjliggör ett konstruktivt samtal. När det gäller dagens politiska Vänsterparti är det inget parti som arbetat så hårt med att göra upp med historiska försyndelser. Då är det extra beklämmande att just detta parti ska drabbas av en idag helt obefogad kritik.

Jag har mött människor med denna syn på tillvaron sedan jag började bli politiskt aktiv på 1960-talet. Trots att min hemvist har varit inom S hela tiden, har jag ändå ibland beskyllt för att vara ansvarig för kommunistiska oförrätter. Idag för jag sällan samtal med människor som är så onyanserade eftersom det helt enkelt inte framåt.

Men lika illa är det när vänsteraktiva sätter igång och stämplar varandra med olika negativt laddade omdömen. Under min studietid på Stockholms universitet på tidigt 1970-tal träffade jag hela skalan av människor från KFML, KFMLr, Förbundet Kommunist med Anders Carlberg i spetsen, Revolutionära Marxisters Förbund (RMF) och APK. Istället för att föra en sansad och konstruktiv debatt med en hyfsad samtalston stämplade de varandra med diverse negativt värdeladdade ord. Det ända de tycktes vara riktigt överens om var att det kapitalistiska samhället skulle störtas och att SAP var klassförrädare. Den här vänstern tog kål på sig själv och levde i en tynade och marginaliserad tillvaro under 1970-talet.

Jag vill inte generalisera. Det fanns många inom dessa grupper som var konstruktiva och som det gick alldeles utmärkt att samtala med, men ännu fler var helt sekteristiska i sin hållning och vägrade att över huvud taget föra en dialog. Varför dialog om man redan sitter inne på sanningen? Det är bara att alla de andra inte ännu förstått den egna gruppens förträfflighet. För att slippa tala om de frågor som verkligen skilde dem åt i sak, använde de sig av epitet mot varandra i stil med; revisionister, socialrevisionister, kapitalistlakejer och socialfascister. Med den typen av retorik stängdes porten för konstruktiva samtal. Så inte obetydliga delar av dåtidens vänster var på detta sätt med om att gräva sin egen grav. Idag har alla dessa grupper visat att de var historiska fenomen som inte hade någonting med den framtiden att göra. Denna framtid är vår samtid.

Samma Vindar Samma Dofter

När vi möts av nedanstående kommentar kan jag inte låta bli att tänka på den gamla stämpelklockan från 1970-talet när vänstern stämplade varandra med diverse negativa attribut som jag skrev ovan. Samma tendens känns igen. Samma vindar samma dofter det kyler på knäpp era koftor, spelade Contact på 1970-talet: http://www.youtube.com/watch?v=RA7YuU1ndiU

Martin Saar Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet. ”
Vänsterns sätt att agera behöver genomlysas både historiskt och vad som händer idag. Borde vi inte försöka lära oss något från historien och agera något mer förnuftigt nu?

Om Vänsterextremismens kontraproduktiva agerande och sakdebatt

Bakgrund

Efter att ha haft fokus på annat ska jag nu ge mig lite tid att reflektera över en dialog som utspann sig i Facebookgruppen Socialdemokratiska Visioner för en tid sedan.

I en tråd som Knut Lindelöf skriver ”Vi måste vara med och bygga en ny rörelse mot rasism och gryende fascism!” uppstår en intressant dialog:

Ett axplock:

  • Kersti Rabe Afa och RF har aldrig stått på nazisternas sida.

December 29, 2013 at 12:03pm · Like · 1

Mona Westerlund Man kanske borde ha skrivit ”grumliga högerkrafter” där?

Knut Lindelöf: Nej, naturligtvis har aldrig någon vänstergrupp sagt sig stå på fascisternas sida. Men i praktiken har de tjänat fascismen genom att locka fram fascismen som den tredje vägen mellan höger och vänster som alltid ska ”bråka och slåss”. Maskerade vänsteraktivister lockade fram en exempellös polisbrutalitet i Göteborg 2001 t ex, vilket inte på något sätt legitimerar polisbrutaliteten.

Andra aktuella exempel är vänstergrupper som stödde bombningarna i Libyen och tidigare av Sarajevo, invasion i Kosovo etc. ”Vänster” kan vara djupt reaktionära!

Som svar på detta kom detta:

Martin Saar Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet.

  • Roger Dahl Martin Saar: Hur kan du få Knut Lindelöfs artikel och den skrivning har gör ovan till ”förtäckta fascistoida konspirationsteorier”?Lika påläst som du är när det gäller ekologiska – och energifrågor, lika obegripliga blir dessvärre dina uttalanden när det gäller sociala och ekonomiska spörsmål.Att ifrågasätta vänsteraktivisters agerande är väl inte liktydigt med ”förtäckta fascistoida konspirationsteorier”.

December 30, 2013 at 4:53pm · Edited · Like

Roger Dahl ”Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet.”

Att socialdemokrater och kommunister stred mot varandra var definitiv en bidragande orsak till att Hitler kom till makten.

Det var inte den enda orsaken, men den bidrog i högsta grad.

  • Martin Saar Roger Dahl citatet: ”Maskerade vänsteraktivister lockade fram en exempellös polisbrutalitet i Göteborg 2001 t ex, vilket inte på något sätt legitimerar polisbrutaliteten.”, säger en del!

December 30, 2013 at 5:03pm · Like

Roger Dahl Det säger att ett antal stenkastande huvprydda ungdomar lyckades ta bort fokus från det frågan handlade om.

Den här typen av kontraproduktiva åtgärder borde vi väl alla ta avstånd ifrån i denna grupp, eller hur? http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborgskravallerna

Göteborgskravallerna – Wikipedia

sv.wikipedia.org

Göteborgskravallerna är en samlande beteckning på en serie kravaller och upplopp…See More

December 30, 2013 at 5:18pm · Like · Remove Preview

Kersti Rabe Har svårt för att inte säga omöjligt att tänka mig att någon i denna grupp inte tar avstånd från politiskt våld. Debatt om detta fördes i en annan grupp med ett stort antal medlemmar och där förekom inte heller någon som inte tog avstånd från våldet. Det som diskussionerna mycket fördes om var de olika samhällssyner som driver höger- och vänsterextremisterna. Och i samband med det konstaterade vi stor besvikelse att de autonoma grupperna valt att möta våld med våld och inte inser att det i praktiken ger upphov till att det som de vill bekämpa istället ökar.

Jag kan inte nog klandra vänsterextremisterna för deras agerande och felbedömningar men jag kan inte heller i samband med detta inte relatera dem till övriga extremister. Låter jag bli det upplever jag det som att jag friskriver högerextremisterna från allt ansvar för deras våldsbenägenhet som åstadkommit svåra skador och dödsfall på politiker och i hög grad på civila och som drivs av en dröm om ett avskyvärt samhälle. De är tydliga och ”ärliga” med sitt uppsåt – kanske anses de därför inte grumliga?

December 30, 2013 at 8:38pm · Like · 1

Konsten att föra en saklig debatt

Nu till den fråga jag tänkte ägna mig åt i detta blogginlägg.

Dialogen fortsatte på följande sätt:

Martin Saar Roger, vet inte vad du har för kunskaper och vad du vet om de sk göteborgskravallerna men berätta vad var det som hände? Var det vänsterextremistiska grupper som fick allt att gå överstyr? Eller?

Min kommentar:

Du och jag känner inte varandra. Det närmaste vi kommit i närkontakt är på ett möte som anordnades på ABF i höstas när vi kort hälsade på varandra. Hur kan du Martin veta vad jag har för kunskaper om Göteborgskravallerna 2001?  Svaret är att du inte har en aning om vad jag baserar min position i frågan på. Vet vi inte så är det ju tämligen rimligt att ställa frågor för att få svar.

Men det visade sig att din fråga var mer retoriskt ställd. Du var uppenbarligen inte intresserad av att höra vad jag baserar mina ståndpunkter i frågan på. Istället fortsätter du genast på följande sätt.

Martin Saar Det är lätt att gå på och sluka den massmediala versionen! Men vad som är sant och falskt i denna sörja borde du nog Roger ta reda på innan du uttalar dig!

Min kommentar

Hur kan du uttala dig så kategoriskt om vad jag vet och inte vet i denna fråga? Hur vet du att jag enbart baserar mig på den massmediala bilden? Varför inte istället invänta ett svar från mig?

I själva verket har jag mitt intresse för Globalisering varit mycket stort under många år och därför var händelserna i samband med Göteborgskravallerna synnerligen intressanta för mig. Själv blev jag mycket besviken över att själva sakfrågan, globaliseringens avigsidor, så helt kom i skymundan. Det visade sig att jag var i gott sällskap därvidlag.

Efter Göteborgskravallerna förde jag samtal med ett antal personer som var med i Göteborg, eller sympatiserar med den globaliseringskritik som framfördes i Göteborg. Alla har varit mycket kritiska till polisens agerande OCH likaledes kritiska mot ett antal personer som förstörde den fredliga demonstrationen genom stenkastning. Alla har sagt att själva sakfrågan kom bort och istället diskuterades polisvåld respektive våld från en liten grupp ungdomar.  Attacrörelsen som jag intresserade mig för då är mot våld i alla former. http://attac.se/arkiv/1582/2004-12-01

Det är just den uppfattning som jag står för. De som var med och kastade sten förstörde för själva sakfrågan globaliseringens avigsidor. När du Martin inte inväntar svar på de frågor du inledningsvis ställer, utan istället drar helt felaktiga slutsatser om mina kunskaper i frågan minskar du i trovärdighet. Varför så bråttom att döma ut mina kunskaper i frågan?

Jag startar en tråd på följande sätt:

Roger Dahl

Efter att ha läst genom Nils Westbergs hemskick om skolan kommer jag in i den virtuella världen och möts av denna artikel. http://www.expressen.se/debatt/det-ar-lite-synd-om-fps-jan-bjorklund/?fb_action_ids=10201869597958762&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

I den tråden skriver du:

”Martin Saar Tänk om man fick göra om och göra bättre, tänker jag! Björklund och Göransson är sina två motsatser. Björklund har lärt sig i det militära att självsäkert kommendera fram förändring medan Göransson försöker resonera sig fram i ett makligt tempo där ideologin och samhällsnyttan finns med som ledstjärna. ”

Tänk om du gav dig tid att vara aningen mer reflekterande och ha Göransson som ledstjärna. Vad mycket mer intressant och konstruktivt detta samtal skulle ha blivit. Nu tröttnade jag och såg det omöjliga att överhuvud taget föra en konstruktiv dialog med dig i denna fråga. Har heller inte haft tid förrän nu som jag tidigare sagt,  men min motivation minskade högst väsentligt.

Jag har tidigare gett dig min eloge för att du tar upp intressanta frågeställningar på din blogg när det gäller energi, ekologi och ekonomi. Men det legitimerar inte att du drar helt felaktiga och förhastade slutsatser om det beslutsunderlag jag har vid bedömning av denna fråga. När jag uttalar mig om saker och ting vill jag ha mer på fötterna än bara rena gissningar och basera mina uttalanden på ren okunskap.

Har vi någon åsiktsskillnad i sakfrågorna Martin? Tycker du att de var rätt av de stenkastade ungdomarna med luva att kasta sten? Förstörde inte dessa få för alla de som ville lyfta frågan om globaliseringens avigsidor? Om den viktiga frågan kom bort i debatten, finns det inte då människor som kallar sig vänster som agerar rent kontraproduktivt och förstör debattklimatet och dessutom skapar en vrångbild av vad den stora gruppen demonstranter stod för?

Det är just det jag säger i min kommentar ovan. Hur kan du få det till att jag är lurad av media? Min uppfattning har jag gemensamt med alla de jag talat med under årens lopp och som är kritiskt inställda till globaliseringens negativa konsekvenser.

I frågan om den samlade vänsterns agerande i Tyskland finns det en uppsjö med böcker som påvisar detta. Jag läste in mig på detta för några år sedan. Ett exempel på detta är Olle Svenning som i boken Vänsterns i Europa, de nya liberalerna? skriver på följande sätt:

”Partiet ( SPD, RD:s anmärkning) löstes upp i fraktioner, den som bekämpade kriget och krigskrediterna 1914 och de patriotiska socialisterna. Den blodiga striden slet sönder vänstern när spartaklisternas revolutionära uppror mötte socialdemokratisk statsförvaltning och reformism. Då hade Rosa Luxemburg redan utkämpat sin ideologiska strid mot Lenins bolsjevism. På 20-talet  antyddes samverkan mellan socialdemokrater och kommunister och det tillämpades i Sachsen, fast Komintern styrde och löste snart upp alliansen. Parollen klass mot klass blev i praktiken till kommunister mot socialdemokrater. De upproriska och marginaliserade folkmassorna i kommunistpartiet mot den organiserade arbetarklassen inom socialdemokratin. Vänsterns sönderfall skyndade på Weimarrepublikens upplösning och gjorde die Strassen frei för nazismen”,  (sid 104f).

Så vänsterns negativa agerande har verkligen haft stor betydelse för hela den kommande europeiska utvecklingen. Det gäller att förstå och lära sig av historien och inte göra samma misstag igen. Då måste vi läsa på innan vi uttalar oss. Med detta säger jag inte att vänsterns splittring och kamp mot varandra var den enda förklaringen till Hitler och nazismens makttillträde i Tyskland, men det var en bidragande faktor.

Vi är människor Martin och som sådana gör vi alla klavertramp då och då. Men när vi gör så uppenbara klavertramp som du gjort här borde du ju vara rakryggad nog att erkänna det. Du uttalar dig om saker som du inte har den blekaste aning om, mina kunskaper om Göteborgskravallerna.

Du uttalar dig dessutom okunnigt om vänsterns roll under Weimarrepubliken: ”Snart får man väl också läsa av dig ( att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet.”  Det var ju precis det som hände. Vänsterns splittring banade väg för nazismens intåg.

Du Martin Saar skriver: ”Knut Lindelöf behåll gärna dina förtäckta fascistoida konspirationsteorier för dig själv. Snart får man väl också läsa av dig att det var vänstergrupper som drev fram Hitler till makten i Tyskland på 30-talet. ”

Jag tycker att det är för bedrövligt att så lättsinnigt stämpla en person på detta sätt och dessutom visa en skrämmande okunnighet i frågan om vänsterns agerande i Tyskland innan Hitlers och nazismens makttillträde.

Betrakta ditt uttalande Martin:

”Martin Saar Det är lätt att gå på och sluka den massmediala versionen! Men vad som är sant och falskt i denna sörja borde du nog Roger ta reda på innan du uttalar dig!”

Om du tar dig tid och andas mellan dina inlägg blir det lättare att fortsätta en konstruktiv dialog om olika, för människan, viktiga frågeställningar som du annars bidrar med.

Det finns all anledning att vara lika kritiska och ifrågasättande när det gäller vänsterns sätt att agera, som när vi analyserar det kapitalistiska samhället. Ett samhällssystem som håller på att föra oss till avgrundens rand om vi inte mäktar med att ändra färdriktning.

Detta inlägg som du tipsat om är ett bra exempel på att vänstern i Sverige behöver granskas och ifrågasättas:

USA – landet vi älskar att hata, Johannes Söderqvist. http://skogsdrommar.blogspot.se/2013/12/usa-landet-vi-alskar-att-hata.html#comment-form

Jag tror på människans möjligheter att i stort och smått korrigera oss och hitta nya framkomliga sätt att hitta nya lösningar på dagens och morgondagens utmaningar. Till det  behövs är ett öppet sinnelag, där gårdagens dogmer måste betraktas med kritiska ögon.

Swedbank: Då stärks den privata konsumtionen

Swedbank: Då stärks den privata konsumtionen

Den tydliga nedgången i svensk ekonomi i slutet av fjolåret bromsades upp i början av 2012.

Hushållens temperament förbättras mer tydligt när arbetslösheten börjar vända nedåt nästa år, vilket stärker den privata konsumtionen.

Det skriver Swedbank i sin konjunkturprognos på tisdagen.

BNP väntas öka med 0,2 procent i år och 2,2 procent 2013, icke kalenderkorrigerat. I föregående prognos, i januari, väntades en BNP-tillväxt på 0,3 procent 2012 och 1,8 procent 2013.

”Även om situationen i euroområdet nu ser ut att stabiliseras kommer skuldsaneringen att ta tid och den svaga tillväxten i euroländerna försämrar även långsiktigt utsikterna för svensk ekonomi”, säger Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank, i en kommentar.

Riksbanken väntas behålla styrräntan på nuvarande nivå för att därefter höja den två gånger under nästa år. Samtidigt är finanspolitiken mer restriktiv.

Riksbankens styrränta väntas ligga på 1,50 procent i slutet av 2012 och 2,00 procent i slutet av 2013.

Se vidare:
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3462688.ece?service=mobile