Vad kan vi lära av historien? Om helhetslösningar och visioner

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Ingen av dessa referenser är nödvändiga för att förstå detta blogginlägg. Däremot är det nödvändigt mer grundläggande kunskaper om Georgism.

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

och Marxism: http://sv.wikipedia.org/wiki/Marxism

Trots vår historielöshet måste samtiden ha en idé om hur ett framtida samhälle ska se ut när vi idag ska planera och implementera samhällsnyttigheter som ska ha bäring många år framåt.  Hur kommer den demografiska situationen se ut exempelvis år 2025? Hur kommer vår omvärld att gestalta sig? Vilka åtgärder krävs av vårt samhälle idag, för att möta de utmaninar som vi kan skymta i horisonen?

Utbildning idag är dels till för att klara av de akuta behov som samhället just nu har.  Men när vi ska ha en utbildningspolitik som tar sikte på de som idag börjar förskolan, måste vi ha en vision om det framtida samhället, vilket vi vill eller inte.

Hur tror vi eller snarare vill vi att samhället ska se ut år 2025?

I brist på några bärande visioner om en framtida värld använder vi oss av trendanalyser och trendframskrivningar. Det innebär helt enkelt att vi ser hur utvecklingen har gestaltat sig från år x- bakåt i tiden, och konstaterar att om nuvarande trend håller i sig, så kommer situationen att blir si eller så exempelvis 2025. Med hjälp av denna trendanalys kan vi sedan föra ett politiskt resonemang om vilka åtgärder som behöver sättas in för att svara mot framtida krav. De medel vi sätter in blir själva den politiska diskussionen. Någon målformulering är det sällan fråga om. Härigenom blir hela den politiska debatten synnerligen teknisk och kan kännas likriktad för alla som inte är så överdrivet politiskt aktiva.  Politikerna låter likadant. Det ända de verkar vara intresserad av är att höja deras löner så mycket som möjligt, är en vanlig uppfattning jag hör omkring mig.

Visioner och helhetstänkande

Politik har därmed i mycket hög grad reducerats till ren tjänsteutövning. Det gäller att var proffs inom sitt område. Vilket politiskt parti kan uppvisa största trovärdigheten att hitta medel för att tillfredsställa NUET och FRAMTIDEN.  Politiska partier samlas i mitten och vill alla framstå om realistiska verklighetsförankrade. I denna atmosfär finns i allt mindre utsträckning plats för djärva och kreativa visionära lösningar. De sorteras snabbt bort som orealistiska drömmar som inte har med den politiska verkligheten att göra.

Många – inte minst unga – känner att politiken saknar en bärande dimension idag. Vad har vi för drömmar och visioner om en bättre framtida värld? I brist på denna framtidsvision blir framtidsdebatten mest en skrämmande bild som pekar ut kommande ekonomiska, sociala och ekologiska kriser. Vem vill i ett sådant läge reflektera och ha idéer om framtiden. Drömmarna blir mardrömmar som vi så snabbt som möjligt vill ta oss ur.

Det var av de här orsakerna jag gick med i gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”.  Förutom alla dagsaktuella frågor som sveper förbi finns det dessutom ett mer sammanhållet samtal som bygger på något så varit så omodernt som ett försöka till ett helhetstänkande. Men nu blåser det nya vindar.

Den vanliga bilden idag är att den media bilden skapar människor som ser träd, på, träd, på träd – men utan sammanhang och försök till helhetstänkande blir det aldrig någon skog av alla våra träd. Eller som Göran Greider uttrycker sig i Metro: ” Vi ser rum för rum –inte den lutande byggnaden. http://www.metro.se/kolumner/vi-ser-rum-for-rum-inte-den-lutande-byggnaden/EVHmag!43NmZ2Wio59I/

Vår tids ödesfråga

Idag börjar allt fler komma till insikt att det inte räcker med finputningar av vårt nuvarande ekonomiska system. Det krävs ett helt nytt tänkande som tar fasta på att en fortsatt exponentiell tillväxt på en ändlig planet inte är långsiktigt hållbar.  Det behövs något nytt.

Vår tids ödesfråga diskuteras i Davos i år 2013. Det kan vi även göra på hemmaplan. Om vi känner för det. http://www.stockholmresilience.org/21/research/research-news/1-31-2013-resilient-days-in-davos.html

Johan Rockström http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Rockstr%C3%B6m

och Anders Wijkman http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Wijkman

är två förgrundsfigurer på den svenska arenan.  Behovet av en långsiktigt ekonomisk, social och ekologisk hållbar värld framstår som allt mer skriande.

Lester Brown myntade begreppet en långsiktigt hållbar utveckling: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lester_R._Brown.

Boken Plan B – rädda civilisationen skrevs av Lester Brown. Boken går att ladda ner gratis. http://www.svenskaplanb.se/PB4.html

Här några bra ingångar om vi vill skaffa oss baskunskaper in ämnet.

Vi kan fråga oss varför inte denna helt avgörande fråga för mänskligheten inte samtalas mer om i olika media. Varför är det så tyst bland politiker? Är det inte en fråga att vinna val på?

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt väcka frågan i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld”. Responsen har varit lite sådär. Vad beror det på att vi som är med i gruppen med syfte att hitta lösningar för en bättre värld inte är mer engagerade när det kommer till att vara med och medskapa långsiktig hållbarhet? Är det för att hållbarhet inte förknippas med ekonomi. Hållbarhet får vi tala om i andra forum. Här talar vi ekonomi!

Men för att det ska blir något resultat i hållbarhetsfrågan måste vi se den samordnat. Alla tre dimensionerna måste inkluderas – ekonomisk, social och ekologisk. Annars blir det bara lite filande och filande på ytan. En av orsakerna är att var och en har nog med sitt. Var och en har sin hjärtefråga som vi gärna vill driva och få med oss anhängare till. Den viktigaste av dem alla – civilisationens överlevnad – tycks inte vara någon het fråga att samtala om.

Men det finns andra frågor som väcker entusiasm. I denna historielösa tid finns det personer som brinner för historiska storheter och vill lyfta fram dessa.

I gruppen ”ny ekonomi för en bättre värld” – http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/  -samtalar vi om hur vi skulle kunna skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att i sin tur skapa en bättre värld. En viktig fråga i sammanhanget är: Är ekonomi målet i sig? Om vi bara får ett nytt fräscht ekonomiskt system då löser det andra sig automatiskt.  Om vi inte kan hitta något helt nytt system kan vi ändå vara medskapare till en moderniserad variant av dagens kapitalism. Att dutta med hållbarhet och andra frågor är bara att skymma sikten för den riktigt viktiga frågan. En ny ekonomi.

Finans – skuldkris och vägen ur

I efterdyningarna efter finanskrisen 2008 som har förvärrat den skuldkris vi nu befinner oss i, har finansmarknaderna kommit i fokus. Skulle vi bara få bukt med detta, så har vi åtminstone lyckats med att avvärja hotet mot ytterligare ekonomiska obalanser och därmed omfattande sociala problem. Världssamfundet har därför gett fokus på denna fråga.  Nu gäller det att få hjulen att snurra och få fart på ekonomin och jobben. Med hjälp av kvantitativa lättnader och andra stimulanser och lån från FED och ECB försöker USA och Europa få fart på ekonomin och jobben. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Tanken är att genom att stoppa in mer pengar i systemet så ska detta stimulera den finansiella sektorn som i sin tur ska stimulera den reala ekonomin skapa tillväxt och jobb. Om produktionen ökar så skapas nya jobb. När människor är i arbete skapas även utrymme för mer konsumtion, som i sin tur ger upphov till fler jobb inom konsumtionssektorn. Den goda spiralen har påbörjats.

Men det finns kritiker som hävdar att det inte kan vara rimligt sätt att komma ut skuldkrisen genom att FED och ECB ytterligare skuldsätter skattebetalarna för att bli av med skuldberget. Det känns lite bakvänt.  Var går gränsen för hur skuldtyngd ett land kan bli utan att det medför alltför stora risker. Det vi nu gör är även att vi lånar av framtiden folk för att bli av med de akuta problem som vi just nu befinner oss i.

Det finns även en växande kritik mot att bankernas aktieägare ska hållas skadelösa, trots att det just var bankerna som satte oss i den prekära situation som vi ännu inte har tagit oss ur.

Många menar också att det hittills har gjorts alldeles för lite för att staga upp bankerna och de finansiella marknaderna.

En av de frågor som behandlats är bankernas möjlighet att skapa pengar. När vi tar lån har bankerna möjlighet att skapa nya pengar om det inte finns matchande pengar systemet. På så vis kan bankerna skapa pengar och låna ut dessa med en alltför låg kapitaltäckning. Detta fungerar utmärkt så länge som det är uppgångar på aktiemarknader och bostadsmarknader. Vid en inbromsning eller kris som 2008 får denna modell rent katastrofala följder. Bankerna som levt mycket gott under hela uppgångsfasen, drabbas nu av stora problem. Men på grund av koncentrationsgraden inom banksektorn har de blivit för stora för att de ska kunna gå i konkurs, – to big to fail – utan att det får oerhörda konsekvenser för hela ekonomin. Ett faktum som inte minst Lehman Brothers konkurs visade.  Risken för total härdsmälta har gjort att staten går in och räddar bankerna och socialiserar skulden. Med denna vetskap kan bankernas aktieägare ta mycket stora risker, och därmed göra mycket stora vinster, utan att drabbas av de konsekvenser som följer vid en nedgång.

Olika förslag har varit uppe på tappen för att stabilisera systemet. Den mainsteam-orienterade lösningen är att bankerna ska tvingas att öka skuldtäckningen. Andra förslag är att bankerna helt enkelt inte ska kunna få låna ut pengar utan att ha motsvarande total kapitaltäckning. Detta förslag skulle förändra hela vårt banksystem dramatiskt. Ytterligare förslag har varit att separera bankernas kärnverksamhet från den mer spekulativa tradingverksamheten.

Andrea Cervenka skriver i SvD om var är tråkbanken och hänvisar till Kjell Olof Feldt:

Vad är lösningen? Efter 30-talskraschen i USA förlorade finansindustrin all sin glamour. Det efterföljande halvseklet blev bankpalatsen ett sömnigt tillhåll för riskaverta pärmbärare med medelmåttiga löner. Som av en händelse sammanföll detta med en period som innebar makalösa ekonomiska framsteg för de flesta amerikaner. Internationellt har pendeln redan slagit tillbaka kraftigt. En hel bransch letar efter en ny identitet. Även i Sverige är kanske cirkeln på väg att slutas. För en tid sedan skrev Kjell-Olof Feldt en debattartikel där han uppmanade socialdemokraterna att skaffa sig en bankpolitik och att ”ta parti för den gamla tråkbanken”. Frågan är om någon lyssnar den här gången. ”

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/var-ar-trakbanken_7696104.svd

IMF har plötsligt blivit en Arena för nytänkande. Under rubriken ”Överhängande risk för ny finanskris” skriver Dagens Arena:

”Han har fått företagsledare att prata om riskerna med växande klyftor och vänsterfolk att lusläsa IMF:s rapporter. Dagens Arena har träffat IMF-ekonomen Michael Kumhof, som vill reformera det finansiella systemet i grunden.

För ett par år sedan rörde han om i den ekonomiska debatten genom att visa på kopplingen mellan ojämlikhet, skuldsättning och kriser. Han och kollegan Romain Rancière kunde konstatera att finanskrisen 2008 till stor del hade sin grund i de senaste tre decenniernas växande klyftor.

– Ojämlikheten var inte strået som bröt kamelens rygg, men de växande inkomstskillnaderna gjorde att det bara behövdes ett halmstrå.

Majoriteten i USA såg sina inkomster stagnera, och lånade mer och mer pengar av de i toppen som blev rikare. Skuldberget växte, liksom den avreglerade finanssektorn som förmedlade pengarna. Systemet blev mer och mer instabilt, och till slut brakade allt ihop.” http://www.dagensarena.se/innehall/overhangande-risk-for-ny-finanskris/

Klimat – och ekologisk kris

Intresset för hela den ekonomiska instabiliteten har hittills skymt en samordnad syn på hela hållbarhetsbegreppet sedan det misslyckade mötet i Köpenhamn.  Rio + 20 och mötet i Doha har varit allt annat än framgångssagor.

Det verkar som världssamfundet resonerar på följande sätt:

Lyckas vi inte med att få igång ekonomin blir det heller ingen arbetsro för att ta tag i klimatfrågan och andra ekologiska hotbilder. När vi väl får hjulen att snurra, produktionen och konsumtionen tar fart då, kan vi ta tag i klimat – och ekologiska utmaningar mer fokuserat.

Men när homo sapiens till slut börjar ta tag i dessa utmaningar så inser vi att just de botemedel som använts för att rädda oss från de akuta lågkonjunkturerna istället leder till att vi påskyndar ekologiska och klimatmässiga katastrofer. Ökad produktion och konsumtion av allt möjligt istället för mer riktad produktion och konsumtion till verksamhet som är långsiktigt hållbar. Här ligger vår art stora utmaning idag. Vi måste hitta lösningar för att få ihop alla tre dimensionerna; ekonomisk, social och ekologisk på samma gång. Det går inte att arbeta sekventiellt med dessa.

Detta synsätt – det sekventiella – har hittills i hög grad präglat vårt samtal i gruppen: ”En ny ekonomi för en bättre värld”. Då kommer vi osökt in på två undantag som bekräftar regeln Georgism och Marxism. Mer om detta i nästa inlägg.

Annonser

Vad kan vi lära av historien? Geogism – och – Marxism

Vad har historiska tänkare att tillföra vår samtid?

Det här inlägget är en har direkt koppling till blogginlägget För att få ett bättre sammahang rekommeras att läsa detta först. (Dock ej nödvändigt): https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-helhetslosningar-och-visioner/

Geoismen och Marxismen

Detta är mitt fjärde inlägg om Geoismen. I detta inlägg gör jag även en jämförelse med Marxismen. Jag för även ett resonemang om behovet av helhetslösningar och visioner.

Jag har ägnat några månader att försöka sätta mig in i Geoismens underbara värld. Se

http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George och

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

Övriga inlägg hittar vi här:

Nr 1:

https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/21/fran-nyliberalism-till-geoliberalism-i-en-global-varld/

Nr 2:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/03/det-geolibertanska-samhallet-del-2/

Nr 3:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/30/det-finns-inga-gratisluncher/

Nr: 4 Detta inlägg.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-geogism-och-marxism/

För Geoister är huvudfrågan idag att det behövs ett genomgripande skatteskifte, från skatt på kapital och arbete till att istället beskatta ”land”. Begreppet ”land” är ett vittomfattande begrepp som innefattar:

”Landskatt är ett samlingsnamn för en skattereform där skatt på arbete (företagsskatt/inkomstskatt/moms/sociala avgifter) sänks samtidigt som det införs skatt på naturresursmonopol i motsvarande grad. I begreppet land inkluderas rumsliga resurser (hav, sjö, markyta, luftutrymme, omloppsbanor runt jorden), elektromagnetiska frekvenser, mineraler samt vilda växter och djur. ”Se vidare: http://www.landskatt.se/vad-aumlr-landskatt.html.

Dessutom ska ett skatteskifte äga rum så att konsumtionen ska beskattas mer och därmed möjliggöra att arbetet beskattas mindre. Detta var åtminstone det Benjamin har sagt tidigare.   Men av det som framgår av ovan ska även moms tillhöra historien i ett Geoistiskt samhälle. Skatt på konsumtion ska med andra ord heller inte ingå som en intäkt till nationalstaten.

Slutligen är penninghanteringen en viktig del av Geoismen: Se vidare http://www.landskatt.se/vad-aumlr-penningraumlnta.html. Hur detta ska hanteras finns det enligt länken flera olika lösningar. Även penninghanteringen kan ingå i begreppet ”land” som då får en synnerligen vid innebörd.

Det löfte som Geoisterna ger är mycket löftesrikt: Ingen skatt på arbete och kapital, inget tvång att arbeta – alla ska vara garanterade en medborgarlön. Dessutom kan vi fram mot en arbetstidsförkortning om så önskas. Allt detta ska åstadkommas med minimal byråkrati och krångel. Benjamin och Jonas som är mycket aktiva i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld” tar här såväl ett helhetsgrepp om samhället i sin helhet samt visar på en visionär läggning. Här är det inget litet duttande i kanten som gäller. Här ska vi istället påbörja resan från kapitalism till Geoism. Vägen är utstakad. Medlet för att uppnå visionen om det nya samhället är ”landskatt”. Se ovan.

Med dessa förändringar menar Geoisterna även att de adresserar  frågor av hållbarhet, såväl  ekonomisk, social som ekologisk.

Genom att hämta inspiration från denna 1800-tals man och omforma hans budskap till dagens situation  använder de historien för att skapa en grundplattform att stå på.

” Henry George född 2 september 1839, död 29 oktober 1897, var en amerikansk politisk ekonom. ” http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George.

Vad har då denne 1980-tals man att tillföra dagens högteknologiska värld?

För att försöka tänka sig in i hur Benjamin Gustavsson och andra Georgister tänker sig tror jag följande dialog kan tillföra en del kunskaper.

StigLennart Johansson är en flitig debattör i gruppen. Han står för ett Marxistiskt perspektiv.

Om Karl Marx och Friedrich Engels kan vi läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx

Samma fråga som ovan kan naturligtvis ställas till dem som hävdar att Karl Marx och Friedrich Engels har något att tillföra samtiden. Hur kan man tro att dessa gubbar ska kunna ha något relevant att säga om vår tid?

En tidsresa och det globala skiftet

En av orsakerna kan vara att inom den tekniska världen har utvecklingen gått med ett rasande tempo, men när det gäller vårt ekonomiska system bygger det fortfarande i grunden på Adam Smiths tankar från 1700-talet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_Smith

Om vi skulle leka med tanken att dessa tre prominenta herrar skulle göra en tidsresa och komma in i det tids/rum vi nu befinner oss i: Hur skulle de då känna sig? Skulle de kunna förstå vår tidsanda? Skulle de kunna begripa sammanhangen i en värld befolkad av 7 miljarder människor? Hur skulle de ta emot Einsteins relativitetsteori? Hur skulle de reagera på att homo sapiens nu har förstörelsevapen som kan utplåna hela vår art och mer därtill?

Frågorna är många? Svaren får vi själva stå för.

Skulle dessa herrar istället koncentrera sig på de ekonomiska frågorna skulle de mycket väl känna igen sig. Inom nationalekonomin har det självklart hänt en hel del saker. Nya modeller, nya teorier har framställts. Men ingenting har i grunden förändrat själva strukturen i världssamfundet.  Inte heller när det gäller nationalekonomisk teoribildning.

Världsscenen har förändrats dramatiskt sedan 1700-1800 talet. Europa är inte vad det har varit. Det tycks som om Europas bästföredatum passerats för länge sedan. Ett globalt skifte där västvärlden mer och mer tappar i inflytande till förmån för Asien, Afrika och Sydamerika skulle nog förvånat alla tre farbröderna.  Att Kina beräknas gå om USA som världens största ekonomi i närtid, skulle nog även vara lite oväntat.

Karl Marx skulle säkert ha lite motigt att förstå hur Kina kunde kalla sig kommunistiskt. Att kommunismen skulle genomföras internationellt var en självklarhet för honom. Kommunism i ett land är en ren självmotsägelse. Denna självmotsägelse håller nu på att i allt väsentligt etablera sig som den dominerande ekonomiska stormakten i världen. År 2025 beräknas Kinas ekonomi vara dubbelt så stor som USA:s. Som tröst kan USA fortfarande trösta sig med att vara den militärt starkaste av de två.

Tre helhetsmodeller, eller?

Varför har då Adam Smith, Karl Marx och Henry George en sådan stor potential till lockelse för nutidsmänniskan?  Historien vingslag slår obönhörligt och tidsandan följer den stora andens utveckling, skulle Hegel ha uttryckt saken. Än mer dramatiskt skulle vi kunna tänka oss att den stora anden vecklar ut sig och skapar i dialektik med homo sapiens och allt annat levande nya förutsättningar. Om dialektik se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektik

Under många år har kritiken mot de stora systembyggarna varit den förhärskande idéströmningen åtminstone i västvärlden.  Men efter att teorier med begränsad räckvidd varit de dominerande strömningarna i många år, så finns det nu en tendens till att helhetsbilder som helhetsperspektiv åter börjar komma i ropet. Dels är detta kopplat till att en insikt hos homo sapiens börjar framträda att de stora utmaningar av såväl ekonomisk, social som ekologisk art måste hanteras sammanhållet.

Adam Smith anses vara nationalekonomin fader och kom från den moralfilosofiska traditionen. http://www.iep.utm.edu/smith/.  Karl Marx rättvisepatos går inte att ta miste på. Om detta kommer jag att återkomma till. Var Henry George stod i dessa frågor vet jag inte men att döma av Benjamin Gustafssons  och Jonas Laganders rättvisepatos finns det anledning att tro att de moraliska aspekterna sitter djupt hos Henry Georges efterföljare.

Gemensamt för alla tre herrarna Adam Smith, Karl Marx och Henry George, finns en längtan efter att måla med de breda penseldragen och se helheter och mönster. Här finns det en skog som inte skyms av att det finns en massa träd i vägen.

Marxism och Geoism en jämförelse

StigLennart Johansson inleder en tråd med ord i en blandad kompott: ” Kapital, jord, arbete! — stämpelavgift, morötter och musik”!”

Han hänvisar till Karl Marx Kapitalet III, SJUNDE AVDELNINGEN, Revenyerna och deras källor, FYRTIOÅTTONDE KAPITLET, Treenighetsformeln.

” Kapital – profit (företagarvinst plus ränta), jord – jordränta, arbete – arbetslön, detta är den treeniga form, som inbegriper den samhälleliga produktionsprocessens alla hemligheter.

Då vidare, som tidigare har visats, kapitalräntan uppträder som den egentliga, karaktäristiska produkten av kapitalet och företagarvinsten i motsats härtill som en av kapitalet oavhängig arbetslön, reduceras denna treeniga form närmare specificerat till denna:

Kapital – ränta, jord – jordränta, arbete – arbetslön, där profiten, den form av mervärde som är speciellt karaktäristisk för det kapitalistiska produktionssättet, framgångsrikt har avlägsnats.

Tittar man nu närmare på denna ekonomiska treenighet, så finner man:

För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik.

Kapital, jord, arbete! Men kapitalet är inte ett ting, utan ett bestämt, samhälleligt produktionsförhållande, som tillhör en viss historisk samhällsformation och får sitt uttryck i ett ting och ger detta ting en specifik samhällelig karaktär. Kapitalet är inte summan av de naturliga och producerade produktionsmedlen. Kapitalet, det är produktionsmedlen transformerade till kapital. I sig själva är de inte kapital lika litet som guld och silver i sig själva är pengar. De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. Det är inte bara de till självständiga makter förvandlade produkterna, arbetarnas produkter, dessa produkter som härskar över och köper sina producenter, utan det är även de samhälleliga krafterna och den ..”

För vidare läsning hänvisas till : http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

Benjamin Gustafsson reagerar på följande sätt: ”marken för jordägaren en ständig magnet för att dra till sig en del av det mervärde kapitalet pumpat ut.

Det är monopolisten som utnyttjar företagaren. Och sedan företagaren som utnyttjar arbetaren.

Att sluta cirkeln blir därför nödvändigt, att medborgaren (arbetaren) får inkomsterna från den monopoliserade naturen. Att medborgaren ses som delägare av naturen.

Pengar är till för att cirkulera, så det krävs att vi sluter cirkeln. Reella värden flyter nämligen i motsatt riktning mot pengarna i ekonomin. ”

Och vidare: ” Det var intressant att han kallar jordägare för en egen samhällsklass skild från kapitalisterna. Det är nämligen så jag sett det hela tiden. Så jag har inte sett ett behov av att fokusera på konflikten mellan lönearbetaren och kapitalisten, för båda blir utnyttjade av jordägaren. ”

Och vidare: ” Om vi först löser problemet med jordägare som parasiterar på alla andra klasser, dvs inför Geoismen. Så kan vi som steg två försöka hitta lösningar på konflikten mellan arbetaren och kapitalisten.

Och vi har tur. Kapitalisterna är på samma sida som arbetarna i konflikten med jordägarna. Det är därför socialismen och kapitalismen båda är positiva till de lösningar som Geoismen driver. ”

Min kommentar: 

Historien har en uppenbarligen en ouppklarad konflikt som vi ska ta hand om först. Arbete och kapital blir båda utsugna av den feodala jordägarklassen. Om arbete och kapital går samman och tar ordnar upp denna ännu inte uppklarade konflikt, så kan nästa steg på Jakobs stege vara att ordna upp förehavandet mellan arbete och kapital. Det är i klartext vad ”Benjamin Gustafsson säger ovan. Det är feodalherrarnas välde som måste brytas.

Den här bilden stämmer även mycket väl med Karl Marx bild. Han såg den nya uppväxande kapitalistklassen som en progressiv rörelse mot den feodala klassen.

När vi går in på Benjamin Gustafssons Facebooksida möts vi av Karl Marx och Milton Friedman. Ett omaka par kan vi tycka. Men när det gäller uppfattningen om feodalismen går det att förena detta omaka par.

Dialogen fortsätter:

Johan Lindkvist kommer in med en kommentar: ”Jag ser nog fortfarande som att i nuvarande system så är det kapitalisterna (hos tex livsmedelsindustrin) som suger ut både bönder och arbetare och att finansparasiterna genom monopolet på kapital-”förmedlingen” suger ut oss alla och att det främst är hos dessa vi sett den enorma kapitalackumulationen. ”

Benjamin Gustafsson svarar: ”Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Jonas Lagander svarar: ”Att ”big farmer” suger ut småbönderna beror det på att staten tillåter dem. Det har inget med fri marknad att göra. Hade vi haft en fri marknadsekonomi hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper med nya produkter… med eget valda betalmedel till och med. Idag har de ett berg av regleringar som hindrar dem.”  Sin vana trogen hänvisar han till en referens: http://www.acresusa.com/toolbox/reprints/Salatin_Sept03.pdf

Johan Lindkvist svarar: ”Jag som trodde det var den sk marknaden (dvs de multinationella livsmedelskoncernerna) som pressade bönderna samt de vanliga skalfördelarna som ingår i marknadsekonomins funktion som sådan. Att våra förtroendevalda var de skyldiga var lite otippat..”

Benjamin Gustafsson avslutar:” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Min kommentar:

Det är alldeles uppenbart att det är staten och den utsugande feodalklassen som är målgruppen för Jonas och Benjamin. Här har vi utsugarna. Om de multinationella företagen – helt otippat – skulle bete sig som ”big farmer” så beror det på bristen på fri marknadsekonomi. Med en fri marknad hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper. Orsaken till marknadsmisslyckandet är ”ett berg av regelringar” som hindrar dem. Det är med andra ord statens ingrepp i den fria marknadsekonomin som ställer till det för de hårt arbetande bönderna.  Benjamin förtydligar: ” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers. ”

Här verkar vi ha fångat själva hjärtat i Geoismen. På 1800-talet var det just den här konflikten vi såg. En statsapparat som stödde storgodsägarna på bekostnad av de små självägande bönderna och alla som arbetade inom jordbruket hos storgodsägarna. Mot dessa gamla härskare reste sig den moderna kapitalistklassen som flockades i städerna.

Så hade urbaniseringen påbörjats. Idag bor mer än 50 procent av jorden befolkning i städerna.  Att denna utveckling ska fortsätta ses idag näst intill som en naturlag.

Adam Smiths arbetsdelning är också ett fundament som vårt moderna samhälle står på. Om detta läser vi:

”I Wealth of Nations försöker Adam Smith reda ut vad som skapar väldstånd för en nation. Slutsatsen han drar är att det är arbetsdelningen som gör det möjligt. Arbetsdelningen definierat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser. För att detta ska vara möjligt krävs dock att de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar, detta genom den fria marknaden. Marknadsekonomin fungerar i sin tur för på grund av den konkurrens som uppstår.  Bagaren försöker baga det bästa brödet han kan, skräddaren sy de bästa plagg han kan och så vidare. Det egna vinstintresset kan således om det dirigeras av konkurrensen vara för allmänhetens bästa. Härigenom leds ekonomin som av en “osynlig hand“, skriver Adam Smith, till ett gott resultat som är det bästa för konsumenterna. Uttrycket “den osynliga handen” är ett viktigt och centralt begrepp inom liberalism och kapitalism. ” http://ekonomisk-historia.r76.se/biografi/adam-smith-liberalismens-fader/

Idag har Adam Smiths arbetsdelningslära tagit ett kliv ut på den globala scenen. Den som gör en komponent pris/prestanda bäst ska göra den oavsett var på globen specialisten befinner sig.  Samma mekanismer anses gälla. Detta innebär att varor och tjänster distribueras runt om vår glob. Även globaliseringen idag uppfattas som en naturkraft som det bara gäller för homo sapiens att rätta sig efter denna naturlag.

Hur såg då Marx på saken?

” För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik. http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

Min kommentar:

För Marx var med andra ord begreppet ”kapital” något som hade med själva produktionsprocessen att göra. ”De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. ”

För Geoister är det samarbete mellan arbete och kapital mot den utsugande feodalklassen som är huvudmotsättningen i samhället. För Marx har kapital, jord och arbete ungefär lika mycket att göra med varandra som ”stämpelavgift, morötter och musik”. Med andra ord tre helt olika beståndsdelar i samhällskroppen. Samverkan mellan arbete och kapital var med andra ord helt uteslutet för K Marx.

Det är viktigt att ha med sig när vi idag tror att dagens Socialdemokrater sin inspiration från Marx. Rötterna finns, åtminstone fanns, där men idag är S ett rent socialliberalt parti i den praktiska politiken. Hur långt från Marx vision om den framtida världen S nu kommit framgår med övertydlighet i detta avsnitt ur samma källa:

”Samhällets verkliga rikedom och möjlighet till ständig utvidgning av dess reproduktionsprocess hänger alltså inte på merarbetets långvarighet utan på dess produktivitet och på de mer eller mindre rikliga produktionsbetingelser som står till buds när det fullgöres. Frihetens rike börjar i själva verket först där det arbete som är bestämt av nödtvång och yttre ändamålsenlighet upphör; det ligger alltså enligt sakens natur bortom den egentliga materiella produktionens sfär. Vilden måste kämpa mot naturen för att tillgodose sina behov, för att bevara sitt liv och reproducera det, så måste även den civiliserade människan göra, och det gäller i alla samhällsformer och under alla möjliga produktionssätt. Detta naturnödvändighetens rike utvidgar sig under sin utveckling, emedan behoven utvidgas; men samtidigt utvidgas de produktivkrafter som tillfredsställer dessa behov. Inom detta område kan friheten bara bestå i att den samhälleliga människan, de förenade producenterna, rationellt reglerar denna sin ämnesomsättning med naturen, bringar den under sin gemensamma kontroll i stället för att behärskas av den som en blind makt; fullbordar den med minsta möjliga kraftansträngning och under de betingelser som för den mänskliga naturen är mest värdiga och adekvata. Men det förblir alltid ett nödvändighetens rike. Bortom detta börjar den mänskliga kraftutveckling som är sitt eget ändamål, frihetens sanna rike, som emellertid bara kan blomstra med detta nödvändighetens rike som sin grundval. Att förkorta arbetsdagen är grundbetingelsen. ”

Mer om K Marx aktualitet idag: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/29/arbetets-soner-sluten-er-alla-mervardesteorin-och-marx-aktualitet-idag/

Karl Marx dog 1883. Idag skulle han med all säkerhet ha svårt att känna igen sig i Stefan Löfvens arbetslinje. Att sätta jobben först. Att arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden är inte i linje med hur Marx såg på framtiden. Men så har vi inte nått det kommunistiska stadiet heller.

Det stämmer däremot mycket väl med den bild som vi ser på denna bild av Ernst Wigforss.

Det finns inga gratisluncher

För att förstå detta inlägg om Georgismen hänvisar jag till följande inlägg:

Benjamin Gustafsson skriver till Roger Dahl. ” De konsekvenser du målar upp går emot forskningen. Det är visat att ekonomiska tillväxten ökar i länder med landskatt (samtidigt som konsumtionen av natur dämpas, med tillräckligt hög landskatt blir det en nolltillväxt i naturresursförbrukningen samtidigt som vi får en stark ekonomisk tillväxt i tjänstesektorn.)

Vi skapar jobb till de som idag är ofrivilligt arbetslösa samtidigt som de som är ofrivilligt arbetande kan minska sitt arbete tack vare medborgarlönen.

Så när du (utan referenser) påstår att företag och kapital skulle fly landet av landskatt-reformen så tycker jag att du begår ett stort fel. Det finns inget belägg för det du påstår, det finns bara belägg för motsatsen. Att företag och kapital kommer flytta till Sverige vid införande av landskatt här.

Så jag vill bestrida dina påstådda konsekvenser. Du har helt fel. Med landskatten så blir Sverige en slags tillväxtekonomi samtidigt som vi dämpar vårt naturresursförbrukande. Forskningen tyder på detta. ”

Mitt svar:

Vilken forskning säger emot att företag väljer att lägga sig där det företagsklimatet är som mest gynnsamt?

Benjamin du skriver:

”Det är därför jag vill ha landskatt, eftersom den är den minst skadliga skatten. Den skrämmer inte bort företag. Vi skulle locka till oss företag med landskatt. Jag har tidigare länkat till dokumentet där BRC vill ha landskatt för att gynna sina företag.”

Det finns inga företag som vill ha skatter. Det är ju en kostnad och kostnader vill alla företag undvika. Så långt hoppas jag ändå att vi kan vara överens.

Du skriver även:
”IT-företag använder ofta statlig infrastruktur, de använde frekvenser i det elektromagnetiska spektrumet, de använder energi som vi får från naturen. IT-företag är en av de största ”land”-konsumenterna som finns. ”

Med den definitionen av landskatt skulle Ericsson, Tieto, och alla företag som har stora egna IT-avdelningar göra en kalkyl.

Hur mycket tjänar vi på minskad kapitalskatt i förhållande till de kostnader som en ökad landskatt skulle medföra för företaget?

Om kalkylen skulle utfalla: A.)  Billigare för företaget med landskatt än kapitalskatt och arbetsgivaravgifter så är företaget självklart positivt till den kvittningsreform du föreslår. Det skulle innebära att företag stannar kvar och utländska företag väljer att etablera sig i Sverige.

B.) Annars om kalkylen skulle utfalla negativt för företaget: ” Vi skulle locka till oss företag med landskatt ” säger du. Ja, men bara om kalkylen är gynnsam för företaget. Vilka företag skulle vilja flytta till Sverige med ett sämre företagsklimat? Vilka företag skulle vara kvar och av solidariska skäl betala en högre skatt? Så fungerar inte företagsvärlden.

Med ett bättre företagsklimat blir effekten istället mindre pengar i statskassan. Så hur vi än vänder och vrider som kommer företagen inte att bidra med några extra pluspengar med en landskatt totalt sett oavsett A eller B.

Du vill dessutom ta bort skatt på arbete. Det är en extremt dyr reform för samhället. Det är statens i särklass största inkomstkälla. En grön skatteväxling skulle innebära att mer skatt istället tas in på konsumtion, något som jag är mycket positiv till. Men det krävs mycket höga momssatser för att kompensera bortfallet för skatteinkomsterna på arbete.

Det innebär att allt kommer att kosta mer för konsumenterna. För de som har välavlönade arbeten är skatteväxlingen positiv. För de som idag har låga inkomster kommer det däremot bli motigare att ha råd att konsumera.

Du vill dessutom satsa på en medborgarlön. Eftersom priserna kommer att öka dramatiskt genom att momsen blir så hög måste medborgarlönen anpassas därefter.  Det innebär att samhällskostnaden för medborgarlönen blir mycket stor. Vad ska de pengarna komma ifrån?

Från landsskatten säger du.

Men landskatten ska ju redan kompensera för bortfallet för statens kapitalinkomster och arbetsgivaravgifter. Ska den dessutom kompensera för medborgarlönen kommer landskatten bli än högre. Detta påverkar kalkylen A och B ovan.

Sedan vill du dessutom sockra med arbetstidsförkortning. Denna reform är också mycket dyr för såväl företag som för nationalstaten. Skulle Sverige ensidigt införa arbetstidsförkortning skulle det drabba företagsklimatet i Sverige. Ökade kostnader för företaget. Detta påverkar kalkyl A och B ovan.

Arbetstidsförkortning kostar även samhället för alla offentlighetsanställda. Mycket dyrt. Alternativet är arbetstidsförkortning med lönebortfall. Då är det istället den anställde som kommer att få stå för hela kostnaden. Den möjligheten finns redan idag –  att arbeta mindre.

Om nu inte företag som har flyttbar verksamhet – utanför Sveriges gränser – inte går att ta hem pengar från: Vem ska då stå för fiolerna?

Företag som har kostnaderna för landskatt som överskrider kostnadsreduktionen kapitalskatt och arbetsgivaravgifter blir en sådan grupp. Samma sak gäller för personer som bor i Sverige.
Det är denna grupp och de som bor i Sverige som får betala notan för skatteskiftet. Det finns inga gratisluncher. Någon måste betala notan.

Såväl inkomstklyftor och förmögenhetsklyftor har ökat under de senaste 30 åren. Kapitalet har ökat sin makt på bekostnad av arbete. För att råda bot på detta finns två vägar. Den första vägen för att få ner inkomst och förmögenhetsklyftorna är avtalsvägen. På grund av förändrade maktförhållanden har fackföreningarnas möjlighet att bedriva en utjämnande linje har blivit allt mer begränsad.

Den andra vägen är att utjämna via skattesedeln. Så här säger en bloggare:

”Att minska ojämlikheten genom beskattning är den andra vägen. Man får försöka beskatta de rika genom smarta skatter. De rikaste bör beskattas mer än den fattigare majoriteten. Jag är ingen skatteexpert, men de som är det brukar föreslå att man höjer skatter så att det inte påverkar människors beteenden. Det är alltså smartare att beskatta till exempel mark eller råvaror, som inte är lika lättrörligt som arbete och kapital. Jag vill inte säga hur det ska göras men vi bör ge skatteexperterna i uppdrag att utreda detta. ”
http://guuran.wordpress.com/2011/12/16/beskatta-de-rika/

Jag har ingenting emot medborgarlön, arbetstidsförkortningar och skatteskiften. Men när vi tittar på utfallet så ser vi vilka grupper som blir drabbade är det lite mer tveksamt. Är det verkligen de rika som får bidra mer till den gemensamma försörjningen med skatteskiftet? Med den kalkyl jag gjort ovan finns det ingenting som talar för det.

Alternativet till att denna grupp blir drabbad finns. Det går att skära på nationalstatens kostnader. Men i så fall är det viktigt att tala om vilka onödiga kostnader som finns idag som du vill skära bort. Vilka skulle blir drabbade av dessa nedskärningar?

Det geolibertanska samhället del 2

 

Detta är mitt andra inlägg om det geolibertanska samhället. Inlägget avslutas med en generell reflektion av modellbyggen och den verklighet modellen avser avspegla.

Mitt första inlägg hittar vi här:  https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/21/fran-nyliberalism-till-geoliberalism-i-en-global-varld/

På hemsidan läser vi:

”Sveriges Georgistiska Riksförbund är en organisation under bildande som vill verka för att sprida kunskap om den geoklassiska ekonomins principer för hur offentligheten bör finansieras och marknaden struktureras. ”http://www.landskatt.se/det-geolibertarianska-samhaumlllet.html

Vem är Henry George?

Grundläggande filosofiska tankar har geolibertanerna hämtat från Henry George (1839-1897. Om honom läser vi i Wikipedia: ” Henry George är mest känd för sin tanke om att jordränta bör delas jämlikt av hela samhället snarare än att tillfalla ett fåtal individer. Det tydligaste klargörandet av denna ståndpunkt finns Progress and Poverty: ”We must make land common property.”[2] Detta skulle visserligen kunna göras genom att socialisera jorden och sedan hyra ut den, men George föredrog personligen att införa en jordskatt, dels eftersom detta skulle utgöra en mindre kontroversiell och omvälvande förändring i ett land där jordrättigheter redan delats ut till individer. Med hjälp av inkomsterna från denna enhetliga skatt skulle staten kunna undvika att beskatta andra former av inkomst, rikedom eller transaktioner. Införandet av denna skatt skulle få som resultat att värdet av jordrättigheter skulle falla, men George var inte villig att kompromissa med inställningen att jordägarna skulle kompenseras, då han såg en parallell med den tidigare debatten om att kompensera tidigare slavägare.

Georgister menar att all ränta som fås från naturresurser (jord, mineraltillgångar, luftkorridorer, utsläppsrätter, fiskekvoter, omloppsbanor i rymden etc.) bör tillfalla samhället snarare än en privat ägare, och att inga andra skatter eller nedtyngande ekonomiska regleringar bör finnas. Att avskaffa alla andra skatter skulle i praktiken innebära en hög jordskatt, och ett motsvarande sjunkande av värdet på jordrättigheter, även om inga prisförändringar skulle ske vad gäller uthyrning av jord (bortsett från de som orsakas av reducerandet av andra skatter och regleringar) av en anledning som redan Adam Smith förklarade i sin bok Nationernas välstånd.[3]

En jordskatt i Georges mening skulle enligt den etablerade nationalekonomin vara effektiv.[4] Moderna nationalekonomer som ekonomipristagaren till Alfred Nobels minne Milton Friedman instämmer i att Henry Georges jordskatt skulle vara potentiellt välgörande eftersom den, i motsats till andra skatter, inte tynger ned ekonomin, och därmed stimulerar en snabbare ekonomisk tillväxt. Synen på jord som gemensam egendom passar väl in i den moderna miljörörelsens uppfattning, och vissa har förespråkat en ekologisk skattereform som en ersättning för nuvarande regleringar. Detta skulle innefatta skatter för utnyttjande av jord och naturresurser, inklusive omfattande skatter eller avgifter för föroreningar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Georgism

Jag ska här kommentera olika aspekter av den geolibertanska tankekonstruktionen.

 Om råvaruskatt

Det rimligaste skulle vara att alla samhällsmedborgarna ägde de naturresurser som finns inom nationalstatens domän. Om så skulle vara fallet behövs ingen råvaruskatt. Då går vinsterna av våra naturresurser automatiskt till samhället.  Men så vist är det inte ordnat idag.

Det har under det senaste året förts en allt livligare debatt om varför internationella råvaruföretag ska slippa så lindrigt undan, när de tömmer områden på råvaror och sedan blir det kommunens uppgift att städa upp efter gruvbolaget. I och med automatisering och produktivitetsutveckling skapas allt färre arbeten i det lokala samhället. Det blir en mycket dålig affär för lokalsamhället och för nationalsamhället i stort.

Centerpartiet i Norrbotten vill inrätta råvaruskatt, Publicerat: fredag 28 december 2012 kl 07:15

”Centerpartiet i Norrbotten vill inrätta en regional råvaruskatt på råvaror som tillexempel järnmalm och energi som oförädlat förs ut från Norrbotten. Men det är inget näringsministern och centerpartiets ledare Annie Lööf vill se, enligt P4 Norrbotten.”

Annie Lööf har en helt annan syn i frågan: ” – Jag är väldigt stolt över att vi har ett näringsliv i Sverige där vi inte konfiskerar den största delen av vinsten i form av skatt. Däremot möjliggör vi faktiskt för vinst genom att återinvestera i verksamheten och skapa fler jobb till fler människor, säger Annie Lööf till P4 Norrbotten.”

”Men centerpartiets distriktsordförande i Norrbotten Kristina Bäckström ser saken på ett annat sätt. ”

”Att markägare knappt får något för att deras mark exploateras bidrar snarare till ett motstånd mot exempelvis nya gruvetableringar och stimulerar inte regionen, säger hon.

– Jag skulle själv inte ha varit positiv om jag hade mark och någon kom och grävde upp marken, och bröt en massa mineraler och sen fick man ingenting för det. Jag tycker det är ganska naturligt att norrbottningarna borde tycka att vi ska få ta del av vinsten. Vi ser ju landsbygden töms på folk och gårdar håller på att rasa ihop. Det finns inga arbetstillfällen och det här skulle ju faktiskt kunna skapa mer livskraft i Norrbotten, säger Kristina Bäckström.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf menar att gruvbolagen redan står för stora skatteintäkter i landet.

– Gruvbolagen i Sverige genererar idag mängder med skatteintäkter till staten i form av arbetsgivaravgifter och man sysselsätter många människor. Arbetsförmedlingen i Norrbotten räknar ju med 5000 nya arbetstillfällen bara på några år och det innebär ju skatteintäkter till staten, säger Annie Lööf. ”http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5393232

Här ställs två helt olika synsätt mot varandra. Annie Lööf står för den nyliberala synen.  Kristina Bäckströms argument är snarast ett socialliberalt förhållningssätt. Gärna ett fritt näringsliv, men det ska även gynna lokalsamhället och samhället i stort.

Kristina Bäckströms synsätt är det som präglat vår gemensamma syn av kapitalismen fram till slutet av 1970-talet. Sedan dess är det Annie Lööfs nyliberalistiska agenda som har dominerat samhällsdebatten. Geolibertanerna ställer sig här troligen på Kristina Bäckströms sida mot företagens rovdrift av gemensamma naturresurser.

Men ett sådant synsätt skapar oro hos kapitalet. Gruvskatter skapar oro internationellt på finansmarknaderna: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article793315.ece

Konjunkturinstitutet har även funderingar:

”Syftet med en råvaruskatt är att skapa incitament till en ökad hushållning av jungfruliga råvaror, samt stimulera till återvinning och återanvändning. Effekterna av en skatt på järn, andra metaller och mineraler, både för det som bryts i Sverige och det som importeras, samt en skatt på användningen av oljebaserad plast undersöks i rapporten. En generell skatt minskar avfallet i vissa branscher men förändringen i avfallsmängderna är liten i förhållande till de totala avfallsmängderna. Om det vore möjligt att undanta material baserat på återvunnet material så skulle skattens effektivitet öka. ” http://www.konj.se/294.html

En råvaruskatt kan med andra ord även ses ur ett ekologiskt perspektiv. Frågan om råvaruskatt och vem det är som ska äga råvarutillgångarna kommer med all säkerhet att bli allt mer central ju mer vi närmar oss ”peak everything” och när jordens befolkning ökar.

Om landsskatt

Samma sak gäller för vår gemensamma jord. Kina och Saudiarabien har redan varit förutseende att köpa jord för att kunna mätta en växande befolkning. Geolibertaner sätter fingret på frågor som kommer att bli allt viktigare redan i närtid.

Frågan är bara: Vad ska vi i Sverige göra åt det? Hur ska vi i Sverige påverka Kina och Saudiarabien? Till det behövs internationella överenskommelser. Det blir inte lätt för världssamfundet att övertyga Kina om att sluta inmuta viktiga jordbruksområden för den egna försörjningen.

Hur vi ska använda våra gemensamma globala resurser? Det är rimligen något som det måste finnas globala överenskommelser och regelverk för. Det är raka motsatsen till den självreglerande marknaden välsignelse. Kina och Saudiarabien har i kraft av ekonomisk styrka möjlighet att använda marknadsmekanismerna för egen vinning, på bekostnad av nationalstatens innevånare i de länder där de inmutar mark.

Om landsskatt och global konkurrens   

Om Sverige ensidigt skulle införa en landskatt kommer det att leda till att resursstarka människor kommer att flytta till andra länder med ingen eller lägre landsskatt.

Detta ser vi hela tiden när resursstarka företag och människor flyttar till de platser på globen som är mest ekonomiskt gynnsamma för dem. Kvar i landet blir de mindre resursstarka.  Förutom att Sverige kommer att dräneras på resursstarka människor och företag, kommer även statens intäkter bli mer blygsamma.

Mark kommer att bli billigare i och med att efterfrågan går ner och utbudet är stort. Detta på grund av att kapitalet undviker skatter. Det ser vi ju redan idag. Kapitalet flyttas till de mest lönsamma platserna på globen.

Mark i storstadsområden har ett högt marknadsvärde, i glesbygden är läget det motsatta. Med en ensidig landskatt kommer Sverige bli fattigare, relativt andra länder utan landsskatt. Slutsats: En landskatt måste införas på global nivå för att inte skapa konkurrensnackdelar för de länder som inför den.

Övriga karaktäristika

Utöver lands – och råvaruskatt finns det flera karaktäristika drag i geoliberalismen. Arbete ska löna sig är en viktig princip. Att beskatta arbete är en form av bestraffning som känns så där lagom bra. Men detta måste vägas mot att skatten på arbete är en mycket viktig inkomstkälla för samhället, och samhället har mycket stora behov av resurser nu och behoven kommer att öka i framtiden.

Utöver minskad skatt på arbete vill även geolibertanerna ha minskad skatt på kapital. Sammantaget leder detta till ett samhälle som kommer att vara fullständigt otillräcklig för att möta de behov som finns av samhälleligt engagemang.

En grön skatteväxling innebär att konsumtionen beskattas mer, arbete mindre. Denna princip är ett bra sätt att styra mot ett mer hållbart samhälle och bestraffa konsumtion. Här skulle det finnas möjligheter att koppla sig till miljörörelsen för geolibertanismen . Dessutom skulle den samhällsekonomiska kalkylen bli mer realistisk.

Men även konsumtionsskatten är svår att hantera på nationell basis i en allt mer globaliserad värld. Vi har den idag och den står redan för en viktig del av samhällets inkomstkällor. Men ju mer konsumtionsskatten höjs, desto större blir incitamentet för konsumenterna att gå runt konsumtionsskatten, genom att köpa varor och tjänster på den internationella marknaden.  Samhällets vinst på konsumtionsskatten blir då mer begränsad. Även här skulle det behövas internationella överenskommelser snarare än att marknaden ensam ska vara bestämmande.

Geolibertanismen vill få in en medborgarlön i sin statsbudget. Det lär inte bli någon hög lön som medborgaren kan räkna med i en statsapparat som rent ideologiskt ska hållas så liten som möjligt. Då kommer vi osökt in på själva grunden för Libertanismen.

Från John Maynard Keynes till Nyliberalism

Utöver ovanstående tycks geolibertanerna vara trogen den nyliberala agendan. Därför är det viktigt att sätta oss in i nyliberalismen.

Nyliberalismen uppkom som ett sätt att rädda en stagnerad kapitalism under 1970-talet. Då stannade den västerländska kapitalismen, men löneökningstakten avstannade inte.  Det ledde till stagflation. Stagnation och hög inflation på en gång. De samhällskontrakt (samverkan staten, näringsliv och fackföreningsrörelse) som tidigare varit så ekonomiskt och socialt framgångsrikt för västerländska samhällen och skapat mycket god tillväxt sedan andra världskrigets slut, avstannade nu. Dessa samhällskontrakt var i sin tur baserade på John Maynard Keynes medicin för att rädda kapitalismen under den stora depressionen på 1930-talet. http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Maynard_Keynes

På 1970-talet började de kapitalstarka att åter fundera på om inte John Maynard Keynes era borde vara förbi. Staterna i västvärlden drabbades av hård internationell konkurrens från andra delar av världen. Nu gällde det för kapitalet i väst att svara med ett motdrag. Den tidigare så harmoniska modellen näringsliv, fackföreningar och samhälle tycktes inte längre vara lösningen på fortsatt god avkastning till ägarna. Nya friska tag behövdes för att få igång en högre avkastning.

Nyliberalismens stat kontra den socialdemokratiska staten

Som ett brev i vår inkorg kom Milton Friedman och Chicagoskolan med nya lösningar. Se vidare: http://en.wikipedia.org/wiki/Milton_Friedman

http://sv.wikipedia.org/wiki/Chicagoskolan_%28ekonomi%29

”Liberalismen ser individen som samhällets drivkraft och menar att med en stat följer tvång. Målet för nyliberalismen är att istället införa en minimalstat, vanligtvis benämnd nattväktarstat, vars uppgifter begränsas till polis, domstolar och försvar. Dessa institutioner bör vara kvar i statlig ägo, menar nyliberalerna (i motsats till anarkokapitalisterna) därför att dessa upprätthåller individens rättigheter till liv, frihet och egendom. Att staten själv inte kränker dessa rättigheter genom exempelvis beskattning som inte går till polisen, domstolarna eller försvaret ska garanteras genom en författning och en författningsdomstol, vari statens befogenheter klart begränsas.

Eftersom nyliberalismens grundinställning är att uttag av skatt är en kränkning av äganderätten, således en stöld[20], är en ständig debattfråga bland nyliberaler hur staten ska finansieras. En del säger att inkomster från privatiseringar kan investeras, andra menar att brottslingar bör betala den kostnad de förorsakar staten genom att begå brott[21] medan ytterligare andra menar att en skatt är oundviklig. ”  http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

David Harvey har skrivit boken: Den globala kapitalismens rum (2011 Tankekraft förlag)

Om David Harvey (DH) se: http://sv.wikipedia.org/wiki/David_Harvey_%28geograf%29

I boken skriver DH: ”Den nyliberala statens viktigaste mål är att skapa ett ”gott affärsklimat” och därmed även optimera betingelserna för kapitalackumulationen, oavsett vad följderna blir för sysselsättningen eller den sociala välfärden. I detta avseende skiljer den sig från den socialdemokratiska staten som eftersträvar full sysselsättning och välfärd för alla sina medborgare genom att upprätthålla en tillräckligt omfattande och stabil kapitalackumulation. ” (sid 27).

Här beskriver Harvey den grundläggande skillnaden mellan de den nyliberala staten och den socialdemokratiska. Båda statsformerna eftersträvar kapitalackumulation. Men den socialdemokratiska staten har även full sysselsättning och social välfärd som mål.

Harvey fortsätter: ”Den nyliberala staten strävar efter att främja och stimulera alla affärsintressen (genom att införa skattelättnader och andra eftergifter samt genom att, om nödvändigt, tillhandahålla infrastruktur på statens bekostnad), med argumentet att detta gynnar tillväxt och nytänkande samt är det enda sättet att utplåna fattigdom och långsiktigt skapa en högre levnadsstandard för majoriteten av befolkningen. Den nyliberala staten är extra nitisk i att privatisera tillgångar som ett sätt att öppna upp nya områden för kapitalackumulation. Sektorer som tidigare styrts eller reglerats av staten (transport, telekommunikation, olja och andra naturtillgångar, allmännyttiga bostadsföretag, utbildning samt gas- vatten – och eltillförsel) överlämnas till den privata sfären eller avregleras. ” (sid 27f).

Genom avregleringarna har kapitalet fått nya friska sektorer att investera i. Dessa sektorer är också mycket intressanta eftersom risken är så liten medan avkastningsmöjligheterna är mycket goda.

Harvey fortsätter: ” Kapitalets fria rörlighet mellan sektorer och regioner betraktas som avgörande för att öka vinstnivån, och alla hinder för rörligheten (exempelvis byggnadsregleringar) måste undanröjas utom i områden av stort ”nationellt intresse” (enligt någon för tillfället behändig definition). Mottot för den nyliberala staten är därför ”flexibilitet” (på arbetsmarknaden och för investeringskapitalet spridning). Den basunerar ut konkurrensens dygder medan den i själva verket öppnar marknaden för kapital och monopolmakt. ” (sid 29).

Dess principer blir vi lite bekanta med när vi läser detta:

Mer om den socialdemokratiska nationalstaten

För den socialdemokratiska staten har det alltid varit självklart att det är behoven som ska styra inom den gemensamma sektorn, inte plånboken. S-modellen förutsätter därför en tämligen väl dimensionerad nationalstat. Även om det finns privata utförare inom den gemensamma sektorn så är den principen idag oomtvistad. Om vi som brukare/konsument av välfärdssektorn skulle betala de faktiska kostnaderna, skulle vi få betala astronomiska belopp för att gå i skola, när vi är sjuka eller har behov av äldrevård.

S-modellen subventionerar även läkemedel, tandvård, mm. Utan denna subvention skulle mycket stora grupper i samhället helt enkelt inte ha råd. Plånboken, inte behovet, blir det avgörande.

Statens uppgift är även att stå för kostnader för nyttigheter som kommer alla samhällsmedborgare till godo, men som inte är företagsekonomiskt lönsamma. Investeringar i bostadsbyggande, vägar, järnvägar och andra infrastruktursatsningar behövs för att samhället ska fungera för såväl personer som juridiska personer. Satsningar på grundforskning och FoU som i sig inte är företagsekonomiskt lönsamma måste hanteras av nationalstaten. Annars kommer de inte bli gjorda om inte rika filantroper går in och gör jobbet som jag berör ovan.

Den här staten ska jag nu jämföra med den nyliberala staten.  På Geolibertanernas hemsida kan vi läsa följande:

Geolibertarianismen – en förening av frihetlighet och välfärd

”Planeten jordens gåvor tillhör oss alla.Det du själv skapar tillhör bara dig. Georgismen frigör individen men avgiftsbelägger privata monopol: Låter naturresurserna lägga grunden för offentliga intäkter.

  • Alla privata monopol som berövar andra människor tillgång till grundläggande resurser avgiftsbeläggs.
  • Arbetets frukter tillfaller helt individen.
  • Uppehåller en fri och lågt reglerad marknadsplattform.
  • Penningsystemet blir antingen konkurrensutsatt eller helt förstatligat.
  • Staten lämnar individen i fred så länge hen inte förstör för andra eller miljön.
  • Staten tillhandahåller grundläggande materiell trygghet för alla utan tvång, byråkrati och moraliska pekpinnar via en förutsättningslös basinkomst.
  • Främjar harmoni och balans mellan människans och naturens olika samhällen. ”

http://www.landskatt.se/det-geolibertarianska-samhaumlllet.html

Geolibertanismen vill vara alla till lags, nästan. Alla som arbetar ska få behålla alla sina inkomster och det gäller även det arbetande kapitalet. Jag antar att det även ska gälla pensioner. Eller ska pensionärer betala skatt på sina frukter?

Även de som inte arbetar ska gynnas. De ska få en medborgarlön som de fritt kan disponera. Kanske är det även där jag kommer in när jag blir pensionär. Medborgarlönens storlek får vi inte veta. Men hur tänker sig geolibertanerna att den ska finansieras? Kommer det överhuvud taget att finnas några pengar kvar att dela ut i medborgarlön?

Inkomster från arbete och kapital är de huvudsakliga inkomstkällorna för S-staten. Men dessa inkomster tas nu ifrån nationalstaten i den Geolibertanska staten.

De nya intäkterna för Geolibertanska staten är en landsskatt plus skatt på råvaror som olje – och gruvbolag får bistå med. En landskatt kommer även att drabba de företag som är i matbranschen om de äger land. De här företagsgrupperna kommer att fullständigt brandskattas på sitt kapital för att täcka upp de åtaganden som den Geolibertanska staten ger medborgarna.

Den libertanska nattväktarstaten ger löften om att finansiera polis, domstolar och försvar. Det är en avsevärd kostnad för Sverige som, trots neddragningar, har ett mycket kostsamt försvar i förhållande till vårt invånarantal.

Sedan kommer vi till medborgarlönen. ”Staten tillhandahåller grundläggande materiell trygghet för alla utan tvång, byråkrati och moraliska pekpinnar via en förutsättningslös basinkomst”.

Det här låter ju bra. Ett fritt samhälle där individen kan välja att arbeta eller ligga på soffan och äta praliner: Det låter som det ultimata samhället.

Medborgarlön och lön

Vad ska då medborgarlönen räcka till? Förutom praliner, eller förhoppningsvis lite mer hälsoorienterad kost, måste Stina ha någonstans att bo. Frågan är om momsen kommer att höjas för att skapa intäkter för att finansiera inkomstbortfallet för skatter på arbete och kapital.

Den landskatt som ägaren till marken där Stina som hyresgäst bor, kommer naturligtvis läggas på hyran. Det innebär att ju högre landskatt desto högre hyreskostnader för Stina. Om Stina åker kollektivt kommer priserna att mångdubblas eftersom staten inte längre har råd att subventionera detta. Alla kostnader för järnväg och vägar måste tas ut direkt av konsumenten/brukaren. Samma sak gäller om Stina vill ut och flyga.

Har Stina barn får hon betala hela kostnaden för förskola och skola. De företag som äger dessa utan statliga medel, måste ta ut hela kostnaden på brukarna/konsumenterna. Samma sak gäller på universitet. Vi vet från USA hur oerhört dyrt det blir för de som ska betala för utbildning om den inte är statligt subventionerad. Samma sak gäller om Stina skulle bli sjuk.

Företagen måste dessutom ta ut landskatten på de som behöver utbildning, sjukvård eller äldreomsorg. Det blir brukaren/konsumenten som får stå för fiolerna. Att låna böcker på bibliotek, använda fritidsgårdar och att behöva läkemedel kommer även att bli mycket kostsamt för Stina. Samma sak gäller när vi ska gå till tandläkaren.  Företagen måste ta ut hela kostnaden plus avkastning på brukaren/kunden.

När vi börjar räkna ihop de extrakostnader som Stina måste bli kompenserad för förstår vi hur stor en anständig medborgarlön behöver bli. Om Stina och Nils har två barn som går i förskola eller skola och dessutom blir sjuka då och då räcker 30000 kr (med dagens penningvärde ingenstans). Använder Stina & Nils och deras barn dessutom privata transportmedel dagligen inser vi snabbt hur mycket pengar som behövs för att klara ett anständigt liv utan någon som helst lyx.

När samhället drar sig undan kommer privata försäkringsbolag in som räddaren i nöden. Men vill vi försäkra oss för att vara garderade när vi blir sjuka kommer premierna att bli mycket höga, eftersom kostnaden för individen blir så astronomiska.

När vi börjar fundera på förslagen inser vi lätt att det bara blir en vinnargrupp, de med mycket höga inkomster idag. De kommer att ha råd att köpa den bästa utbildningen, vården och äldreomsorgen. Resten kommer att bli de stora förlorarna. Klyftorna i samhället kommer att växa dramatiskt. Många kommer inte att ha råd med välfärd. Andra kan köpa den bästa tänkbara service.

Politik är att vilja i en ny tid – generationsgapet

Hur lätt är det inte att ta för givet allt som vi idag får gratis. Vi tar de för så givna att de inte finns med i vår modell om vad det goda samhället är. Vi saknar inte kon förrän båset är tomt, sa min mormor. Så det är inget nytt problem.

Vi tar för givet att vi har tillgång till internet. Det är en medborgerlig rättighet idag. Få tänker på allt arbete som massor med människor arbetar fram för att vi idag ska kunna kommunicera i dessa media. Inte heller tänker vi på att all grundforskning som skapat datorer, internet och mobiltelefoner är statligt finansierade. De skulle inte kommit fram om det företagsekonomiska lönsamhetskravet  var enda drivkraften. Det som är nyttigt för hela samhället men inte företagsekonomiskt lönsamt, måste samhället i sin helhet ha resurser till. Annars blir det ingenting.

Det är beundransvärt att unga människor lägger ner hela sin själ och – som det verkar – stor del av deras vakna tid, för att försöka skapa ”en ekonomi för en bättre värld”. Er intention är det verkligen inget fel på. Politik är att vilja, sa Olof Palme på 1960-talet. Om det bara är viljan det handlar om, så kommer dessa unga entusiaster uträtta stordåd.

En av orsakerna till att jag blir engagerad av dessa unga brinnande eldsjälar är att jag känner igen mig själv som ung. I min världsförbättrarambition fanns bara möjligheter, inga tråkiga problem. Det gäller att tänka positivt. Varför är människor så negativa? Varför vill de inte förstå? Hur vi än tjatar så förstå ni ändå inte. Är det mig det är fel på. Eller: är ni inte  mottagliga för vår våra pärlor av sanning och visdom?

Jag har verkligen försökt att förstå hur Geolibertarianismens förespråkare i Facebookgruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld” tänker. Sedan 1970-talet har den nyliberala agendan så helt dominerat vår tidsanda att det inte är lätt att kliva ur detta ramverk och se utanför boxen.

Om jag skulle vara ung idag skulle jag nog ha en ganska likartad bild av omvärlden.

Den socialdemokratiska staten som dominerat hela min ungdomstid, var den självklara ledstjärnan för mig och många i min generation, när vi skulle försöka bygga upp en bättre värld. Den innefattade  en framtidstro på ökad jämlikhet och solidaritet med andra människor i vårt land och i världen.

Jämlikhet och solidaritet har under 1980-talet och fram till idag bytts ut mot ett ensidigt fokus på individen. Min generation är också individualister. Men det finns en kunskap hos oss om att en individ inte kan leva som en isolerad ö. Vi är alla beroende av varandra för att vårt liv ska fyllas med glädje och framtidstro. Av rent egoistiska skäl är det viktigt att verka för ett samhälle som inte har för stora sociala och ekonomiska klyftor. Ett jämlikare samhälle är bra för alla samhällsmedborgare. Det är min fasta övertygelse.

Men denna framtidstro har i allt mindre utsträckning förverkligats. Utvecklingen i Sverige och i hela västvärlden har istället gått mot ökad ojämlikhet. Är det då dags att lägga ner en modell som inte har med den praktiska verkligheten att göra? Gapet mellan Socialdemokratisk retorik och praktik har nu blivit så stort att det inte längre känns som om de går att förena. Detta är S stora kris idag.

Frågan är då: Ska vi lägga ner jämlikhetsprojektet och se på tillvaron såsom det faktiskt är? Eller: Finns det fortfarande utrymme för en samhällsförändring som leder mot ökad jämlikhet och solidaritet? Går det återigen skapa en tilltro till att politik kan göra skillnad och minska sociala klyftor?

Efter finanskris och skuldkris börjar det åter växa fram en förståelse för att jämlikhetsanden är nödvändig för att skapa en bättre värld för alla. Med alltför stora klyftor riskerar samhällen istället att drabbas av stora sociala slitningar. Ett sådant samhälle blir mindre behagligt för alla.

Tänkte inte på det

Ju mer vi tid, kraft och engagemang som vi investerat i vår modell av verkligheten, desto motigare blir det att våga gå utanför den och tänka oss alternativa modeller och lösningar. Det är lätt att säga att vi ska tänka ”utanför boxen”, men det är svårare att verkligen göra det.

Men det är just ett sådant agerande som är nödvändigt för att kunna skapa något nytt. Vi måste försöka tänka i nya banor och se samhällsfenomen på ett annat sätt. Vi måste även våga kritiskt granska vår egen modell. Det räcker inte att plocka ihop ett antal positivt värdeladdade begrepp och av detta försöka skapa en välsmakande soppa. Smaken på soppan beror på vår helhetsupplevelse av den.

Idag råder det brist på denna helhetssyn, vilket leder till att vi med enkla svart/vit-lösningar försöker hitta svar på mycket komplexa fenomen som att skapa ”en ny ekonomi för en bättre värld”.  Vårt digitala tänkande leder oss även fram till att vi vill ha ett rätt svar. Antingen ja eller nej. Antingen rätt eller fel. Antingen svart eller vitt. De fakta som inte passar in i vår modell har vi en tendens att sopa under mattan. De stör vår annars förträffliga tankekonstruktion.

Vi blir så förtrollade av tanken att vår modell är den korrekta att vi tror att det bara är en pedagogisk och kommunikativ förmåga som fattas. Hur ska jag förpacka och föra ut budskapet så att mottagaren kommer till insikt att min modell är korrekt?  Jag har ju sagt detta gång på gång: Varför förstår ändå inte mottagaren briljansen i min modell?

Men orsaken kan ju vara att modellen inte riktigt håller ihop vid en närmare granskning.

Jag kan inte låta bli tänka på Peter Dalle, ”tänkte inte på det”. http://www.youtube.com/watch?v=Vzmaxl4XEOU

Från nyliberalism till geoliberalism i en global värld

Inledning

I Facebookgruppen ”Ny ekonomi för en bättre värld” för vi en mycket engagerande debatt. Vi är inte så många som deltar, men de som är med är desto mer engagerade. http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

I en tråd som jag initierade med titeln: Ett ”paradis” på jorden, hade jag förhoppningar om att vi skulle kunna lyfta blicken och blicka framåt och se vilka mål och visioner vi har om den nya sköna nya världen.

”Hur vill vi att den nya sköna världen ska se ut? Som jag ser på ekonomin är det ett medel – dock ett mycket viktigt sådant – för att uppfylla våra mål.

Vi måste först veta vad vi vill och var vi ska någonstans. Annars blir det ju inte lätt att hitta fram. Det är lätt att fastna i – ismer och vänster – höger låsningar som snarare försvårar för oss att tänka i nya banor. Om vi försöker sätta visionsmålet så högt vi kan och spåna friskt, kan denna tråd säkert bli en spännande upplevelse för oss alla.

Vad har vi för visioner om en bättre värld? Om vi inte har pengar som vår vision vad sätter vi istället i visionen?

Om vi inte vet vad vårt mål är hur ska vi då någonsin hitta dit? Om vi vill till London då måste vi ha målet satt dit. Annars vet vi inte var vi kommer. Då måste vi veta var London ligger. Vi måste veta hur vår nya sköna värld ska se ut för att nå dit. ”Hämtat från: http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

Några började fundera på visioner om framtiden med visionära glasögon. Hur ser vår bästa vision om en framtida värld ut? Andra har fullt upp med att fundera på hur de ska ta klivet från en nyliberalism till någonting nytt. Någonting som bättre stämmer de de krav som dagens sköna nya värld ställer på oss.

I skrivande stund är det 331 inlägg i tråden. Den mesta tiden går åt till att avhandla det som står att finna på denna hemsida:
http://www.landskatt.se/det-geolibertarianska-samhaumlllet.html

Det geolibertanska samhället

På hemsidan läser vi:

”Sveriges Georgistiska Riksförbund är en organisation under bildande som vill verka för att sprida kunskap om den geoklassiska ekonomins principer för hur offentligheten bör finansieras och marknaden struktureras. ”

Dess principer blir vi lite bekanta med när vi läser detta:

” Planeten jordens gåvor tillhör oss alla.

Geolibertarianismen – en förening av frihetlighet och välfärd.

Det du själv skapar tillhör bara dig.Georgismen frigör individen men avgiftsbelägger privata monopol:Låter naturresurserna lägga grunden för offentliga intäkter.

  • Alla privata monopol som berövar andra människor tillgång till grundläggande resurser avgiftsbeläggs.
  • Arbetets frukter tillfaller helt individen.
  • Uppehåller en fri och lågt reglerad marknadsplattform.
  • Penningsystemet blir antingen konkurrensutsatt eller helt förstatligat.
  • Staten lämnar individen i fred så länge hen inte förstör för andra eller miljön.
  • Staten tillhandahåller grundläggande materiell trygghet för alla utan tvång, byråkrati och moraliska pekpinnar via en förutsättningslös basinkomst.
  • Främjar harmoni och balans mellan människans och naturens olika samhällen. ”

För att få en lite bredare bild hänvisar jag till hemsidan: http://www.landskatt.se/index.html

Jag ska i detta blogginlägg skapa en bakgrundsförståelse till hemsidan, samt  sätta hemsidan i kontrast till ett  globalt perspektiv.  För att förstå vad den ansvariga gruppen  står, tror jag att det är viktigt att läsa genom detta som jag hämtat från hemsidan. Under fliken: Nyliberalismens blinda fläck hittar vi en bild på Joseph_Stiglitz: Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Stiglitz

Picture

Under fliken hittar vi ” Nyliberalismens blinda fläck” hittar vi även denna textmassa:

”Jordräntan är klassklyftornas generator.

Det ska löna sig att arbeta. Detta är grundprincipen bakom den nyliberala ideologi som dominerat västvärlden de senaste tre decennierna.

Att ingen vill arbeta gratis åt någon annan och känna sig ägd och kontrollerad av en överhet, det är lärdomen som dragits utifrån att bevittna problem hos de nationer som genom historien tillämpat de mest rena formerna av statssocialism, som t.ex. Sovjetunionen och kommunist-Kina. För när frukten av den ena människans arbete utan förbehåll används för att tillse andra människors behov uppstår lätt en moralisk kris. En moralisk kris där människor som arbetar utnyttjas av människor som väljer att inte arbeta. Det skapas ett incitament till att inte arbeta, och till sist kollapsar samhället av passivitet och korruption.

Av det skälet såg nyliberalismen länge ut att vara den ideologi som skulle skapa ett ihållande välstånd över världen. Fokus lades på individens förmåga till egen självförsörjning, men även på individens äganderätt och förmåga att förvalta många av samhällets bärande institutioner och resurser utifrån eget vinstintresse.

Det paradoxala tycks dock vara att i takt med att nyliberala reformer förts allt längre, så tycks det löna sig allt mindre att arbeta. Reallönerna har de senaste decennierna sjunkit, och på många ställen har även högt kvalificerade yrken fått se en stor reduktion i reallön. Unga nyutexaminerade studenter kan inte ens få ett första jobb, och många unga har inte råd med bostad. Vad är det som har hänt?

Problemet är den starka äganderätten över mark och naturresurser som gör det lönsamt, inte att arbeta, utan att äga resurser som andra behöver för att arbeta. Detta har gjort det möjligt för en allt mindre grupp att äga allt mer och därigenom tjäna ännu mer pengar på andra människors arbete.

Vi ser därför en utveckling mot allt större rikedoms-klyftor vilket är ett resultat av detta. Idag är det i runda slängar 8% av jordens befolkning, som äger 80% av världens all rikedom, och detta är en utveckling som bara fortskridit mot mer ojämlikhet de senaste tre decennierna. De senaste årens finanskriser har även accellererat den här utvecklingen till nivåer där till och med kapitalistiska förespråkare måste erkänna ojämlikheten som ett problem. Man skulle kunna säga att det har återuppstått ett närmast feodalt ägandeförhållande tack vare nyliberal politik.

Statliga välfärdssystem fungerar bara som värktabletter och bandage mot privata marknadsmonopol som oavbrutet genererar passiva hyres- och ränteintäkter. Den grundläggande orsaken till orättvisorna kvarstår oavsett bidragsformer för att kompensera de fattigare samhällsklassernas sjunkande inkomster. Därför blir det värre hela tiden och det går inte att arbeta sig ur denna fattigdomens rävsax.

Men det gamla problemet med nyliberalismen är egentligen inte tanken om att man ska ha en låg eller obefintlig inkomstskatt. Det är bra om det lönar sig att arbeta! Problemet med nyliberalismen är just bara den naiva synen på resursägande. Tanken om att en individ ska kunna äga stora mängder naturresurser, utan att det ställs några motkrav från samhället. Så på så vis utgör idén om landskatt den pusselbit som fattas, för att man ska kunna skapa ett samhälle där det verkligen lönar sig att arbeta, och som samtidigt förblir någorlunda jämlikt! Då har vi dock bytt politisk hemvist från ”nyliberalism” till ”geoliberalism.” ”

Här får vi en god bild vad som skiljer ”nyliberalism” från ”geoliberalism”

För den oinvigda kan det vara bra att känna till lite grand om begreppet ”nyliberalism”.

En begreppsförklaring

Nyliberalism är det populärnamn på den ekonomiska teoribildning som startade med Chicagoskolans nytänkande för rädda och får fart på en stagnerad kapitalism i USA på 1970-talet. Ledande gestalt på skolan var Milton Friedman.

Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Chicagoskolan_%28ekonomi%29

På samma sida hittar vi även en koppling till begreppet ”nyliberalism”:

”Nyliberalism eller libertarianism är en politisk ideologi som bygger på det klassiskt liberala idéarvet från 1600- och 1700-talet.[1] Begreppet introducerades under sista fjärdedelen av 1900-talet och kan anses stå i kontrast till socialliberalismen.

I en vid betydelse (på engelska neoliberalism) är nyliberalism ett motstånd till keynesianism och statliga ingripanden i ekonomin, där man i stället förespråkar lägre skatter och färre statliga regleringar. Dessa idéer företräddes politiskt i USA av president Ronald Reagan och i Storbritannien av premiärminister Margaret Thatcher.[2] ”  

Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

Kärt barn har många namn. Ett annat begrepp som använt för att förklara samma företeelse är ”Washington Consensus” http://en.wikipedia.org/wiki/Washington_Consensus

Vad står nyliberalism för?

Det finns mycket att säga om nyliberalismen, som varit helt dominerande såväl i den ekonomiska debatten som i det politiska livet världen över, allt sedan 1970-talet. Jag ska här begränsa mig till att räkna upp några karaktäristiska drag.

Nyliberalismen var svaret på en amerikans stagnerande ekonomi som dessutom drabbades av en växande inflation. Målet för nyliberalismen var att få igång den amerikanska ekonomin genom inflationsbekämpning och att se till att amerikanska företag och amerikanskt kapital skulle få fritt tillträde till övriga världen. ”Go global” var slagordet.

För att lyckas med det var det viktigt att ta bort alla exportrestriktioner genom avregleringar.

Privatisering och utförsäljning av statlig egendom världen över var något som avkrävdes låntagarländer som kommit på obestånd av Världsbanken och IMF. På detta vis öppnades nya marknader för västerländska företag.

En käpphäst för den nyliberala skolan är att staten ska minska sina åtaganden och lämna över dessa till en mer effektiv mekanism, marknaden.

Individens roll betonas också. Margret Thatcher beskrev detta på det mest rättframma sättet:
”I think we’ve been through a period where too many people have been given to understand that if they have a problem, it’s the government’s job to cope with it. ‘I have a problem, I’ll get a grant.’ ‘I’m homeless, the government must house me.’ They’re casting their problem on society. And, you know, there is no such thing as society. There are individual men and women, and there are families. And no government can do anything except through people, and people must look to themselves first. It’s our duty to look after ourselves and then, also to look after our neighbour. People have got the entitlements too much in mind, without the obligations. There’s no such thing as entitlement, unless someone has first met an obligation.” http://briandeer.com/social/thatcher-society.htm

En annan portalfigur för den individualismen som ledstjärna var Ayn Rand: http://en.wikiquote.org/wiki/Ayn_Rand

För att komma åt den höga inflationen var det viktigt att ha en, från politiker, oberoende centralbank som skulle använda sig av effektiva styrmedel för en central uppgift: inflationsbekämpning. http://sv.wikipedia.org/wiki/Inflation

I USA har FED dock två uppgifter, arbetslöshets – och inflationsbekämpning. http://en.wikipedia.org/wiki/Federal_Reserve_System

När vi idag talar om globalisering så är det den ovan beskrivna agendan som gäller. Adams Smiths lära om arbetsdelning ingår också som en viktig del av hela konstruktionen:

”I Wealth of Nations försöker Adam Smith reda ut vad som skapar väldstånd för en nation. Slutsatsen han drar är att det är arbetsdelningen som gör det möjligt. Arbetsdelningen definerat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser. För att detta ska vara möjligt krävs dock att de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar, detta genom den fria marknaden. ”

http://ekonomisk-historia.r76.se/biografi/adam-smith-liberalismens-fader/

Genom att föra ut denna arbetsdelning globalt skulle effektiviteten öka för alla världsmedborgare. Med alla dessa åtgärder var nyliberalismens löfte till världsmedborgarna att välståndet skulle öka för alla individer världen över.

 En nulägesbeskrivning – USA

Efter finanskrisen 2008, där tilltron på den självreglerande marknaden varit den helt dominerande idéströmningen sedan mitten på 1970-talet i västvärlden, har världssamfundet börjat ifrågasätta den nyliberala agendan.

Människor som tidigare varit besjälade av ”nyliberalism” börjar nu hitta nya hemvister. En sådan är ”geoliberalism”.

Den utvecklingen måste sägas vara ett sundhetstecken. Ett system som lett fram till att hela det kapitalistiska systemet sattes i gungning och fick lov att räddas av nationalstaterna i väst kan knappast fungera som ett alternativ för långsiktigt hållbar världsekonomi. Vi behöver någonting nytt. Det är det många som är överens om idag. Ett system där samhället får gå och städa upp efter en kraschad kapitalism och ge bidrag till amerikanska banker, som bara något år tidigare tjänat ofattbara belopp på just risktagning, fick nu se sig nödsakade att krypa till korset.

Kapitalisera vinster och socialisera förluster blev den nya tidens melodi. Och detta i kapitalismens högborg USA. Det var inte bara bankerna som fick stöd, Amerikas stolta bilindustri var också på fallrepet. Såväl GM och Ford såg länge ut att kunna gå i KK, men räddades av den amerikanska staten. Resultat av dessa räddningspaket gjorde att USA byggde på deras redan ofantliga skuldberg.

Men bilindustrin var helt enkelt för viktig för USA för att de skulle få gå i KK. Samma sak gällde storbankerna som JM Morgan och Goldman Sachs. ”To big to fail” löd slagorden.

Efter att Lehman Brothers hade försatts i konkurs, och fått hela det kapitalistiska systermet i gungning, var det nu ingen politiker som vågade experimentera med att se vad som skulle hända om den kreativa förstörelsen fick ha sin gilla gång.

Begreppet kreativ förstörelse

Begreppet ”Kreativ förstörelse” myntades av Joseph Schumpeter. I Wikipedia läser vi:

”För Schumpeter var entreprenören den fundamentala faktorn bakom den industriella revolutionens utveckling. Hans definition av entreprenörskapet är någon som genomför nya kombinationer och innovationer av en redan existerande produkt.

Schumpeter skilde på radikala (omvälvande) och inkrementella (stegvisa) innovationer. Han menade att radikala innovationer medför en nödvändig nedbrytning av existerande strukturer. Nödvändig nedbrytning för att ny utveckling och nytt kunskapsbyggande ska kunna få utrymme. Han kallade detta för kreativ förstörelse. Resonemanget gick ut på att samtidigt som innovation är nödvändigt för nya utvecklingssteg, medför radikal innovation att existerande kunskap och existerande strukturer görs mindre värdefulla genom att nya kunskaper och strukturer utvecklas. ”

I Sverige har vi fått följa hur företag och hela branscher som inte hängt med i den globala utvecklingen blivit utslagna av företag som har framtiden för sig. Vår textilindustri, varvsindustri blivit utslagna av konkurrenter från Asien. Då var det bara att sätta sig på skolbänken och utbilda sig till något nytt, ett arbete som har framtiden för sig.

Istället dök nya företag i nya branscher upp; telecom, IT, läkemedel och biotec är exempel på branscher som avlöst de gamla. Svensk fackföreningsrörelse har ställt sig positiva till den kreativa förstörelsen. De gamla jobben har försvunnit och nya, bättre betalda har kommit i dess ställe.

Men nu gällde inte längre den kreativa förstörelsens obönhörliga lag. Nu var den ersatt av ”to big to fail”.

Det stora globala skiftet

Utöver nationalstaterna i väst var det tillväxtländerna, främst Kina, som fungerade som motor och upprätthöll kapitalismen när den finanskrisen 2008 nådde sitt epicentrum och hela det kapitalistiska samhället var på fallrepet. Åtminstone var det så vi såg det.

Den övriga världen drabbades inte alls lika hårt av finans krisen som västvärlden gjorde.

Kina som haft en formidabel ekonomisk utveckling sedan 1978 när DengXiaoping tog över rodret.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Deng_Xiaoping
Kinas ekonomi beräknas gå om USA:s redan om några år. Flera asiatiska länders ekonomier beräknas växa dramatiskt de närmaste 10 åren.

Europa har haft den sämsta tillväxten av alla världsdelar sedan EU startades. USA ligger synnerligen risigt till med sitt enorma budgetunderskott och ägs idag i praktiken av Kina och andra länder som köper amerikanska statsobligationer.

Det vi håller på att se just nu är ett globalt skifte som kommer att få oerhörda konsekvenser för världsekonomin. Detta faktum är det synnerligen tyst om i en Facebookgrupp som heter ”En ny ekonomi för en bättre värld.” Men för att ha någonting att säga om framtiden måste vi rimligen analysera nuläget.

Förutom i Asien så ser vi idag den största tillväxten i Afrika. Även i Latinamerika börjar tillväxten ta fart. Brasilien har under ett antal år vuxit fram som en allt tyngre global spelare och ingår i de snabbväxande BRIC länderna. (Brasilien, Ryssland, Indien och China) Turkiet beräknas även tillhöra de stora tillväxtnationerna.

Ska vi ha något att säga om framtiden får vi nog ställa om våra glasögon till de nya händelsernas centrum. Om denna utveckling står det inte ett enda ord på hemsidan.  http://www.landskatt.se/hur-skapas-pengar.html

Vad som står på denna hemsida är ju i och för sig inte på något sätt vägledande för vad vi ska tala om i gruppen. Jag ger alla, unga såväl som äldre, rådet att börja gå utanför vår egen ankdamm och sätta fokus på där det händer saker i världen. Utan ett globalt perspektiv kommer vi att bli en kulturhistorisk företeelse. Jag har ingenting emot kulturhistoria men ska vi ha något väsentligt att säga om framtiden  då får vi nog åtminstone befinna oss i nutid.

Därom inte sagt att det inte är viktigt att hämta inspiration och idéer från historien och med förnuft ta med sin in i vår samtid. Utan att ah ett historiskt perspektiv har vi svårt att lära oss av den. Då är det lätt att vi går på samma minor som våra förfäder gjorde.

Men risken är att vi låser oss i en historisk bild som gör att vi ser samtiden utifrån vår favoritaktör exempelvis: Adam Smith, Karl Marx, Henry George eller någon anarkosyndikalistisk ledargestalt. Då ser vi samtiden från ett historiskt prisma som snarare fördunklar än kastar ljus på vår observation av nuläget.

Det gör även att vår framtidsvision tappar i slagkraft och träffsäkerhet.