Internationalen åt alla lycka bär, och så Lenin

För den tidiga socialdemokratin var internationalismen en självklarhet. Det är därför vi sjunger ”internationalen åt alla lycka bär”.

Med sovjetstatens tillkomst skapade Lenin begreppet ”Socialism i ett land”.  Ett på den tiden mycket kontroversiellt påstående. Inte minst Rosa Luxemburg var mycket kritisk till att göra den sovjetiska bondestaten som förebild för den övriga socialistiska världen. Hon var i gott sällskap. Hela den reformistiska arbetarrörelsen var lika tveksam. Socialismen måste genomföras internationellt.

Med facit i hand kan vi se att ”socialismen i ett land” inte var ett så framgångsrikt koncept. Inte heller den demokratiska centralismen. Det är bara att se hur det har gått för de länder som har försökt.

Idag är stora delar av de som kallar sig vänster helt präglade av detta synsätt, ”socialismen i ett land”. Ofta har dock källan till detta fallit i glömska.  Sorgligt nog finns de även inom den socialdemokratiska vänstern.

Av Lenins tes följer att det går alldeles utmärkt att Sverige ska kunna vara en socialistisk eller demokratisk socialistisk stat i en annars globalt kapitalistisk värld.

Orsaken att vi inte lyckats med det socialistiska samhällsbygget söker de besvikna istället på annat håll än den misslyckade Leninistiska tesen ”Socialism i ett land”.  Det är diverse ”högerspöken” inom S har förrått arbetarrörelsen.  Eller att ledningarna i Sovjet, Kina och övriga ”socialistiska” stater blev korrupta.

En annan förklaringsmodell  att nyliberalismen kom och förstörde allt ihop. Det som såg så lovande ut. Hur kunde det gå så illa? Hade bara Olof Palme inte blivit så grundlurad av den elake Feldt och kanslihushögern då hade den demokratiska socialismen blomstat i Sverige idag. Tänk vad några personer kan ställa till det.

Men var är det verkligen på detta viset? Är dessa förklaringar verkligen grundorsaken?

Orsaken står naturligtvis att finna i de internationella strömningar som rådde under 1970-talet. Den västerländska kapitalismen hade stagnerat och ville go global och även hitta nya marknader inom tidigare statligt ägd verksamhet. Milton Friedman och Chicagoskolan levererade teoribildningen som det västerländska kapitalet behövde.

Efter finanskrisen år 2008 – men även dessförinnan – har den nuvarande globala kapitalismen visat sig ha mycket stora överlevnadsproblem. Något som även visar sig på de nya frågeställningar som World Economic Forum i Davos och IMF tar upp på agendan. .
Lenin hävdade att sovjetstaten skulle kunna gå före och visa vägen. Detta av tvingande skäl. Med facit i hand kan vi se hur det gick.

Då kan vi fråga oss: Vad skulle hända om Sverige skulle försöka införa socialism i ett land? Eller en demokratisk socialism i ett land om vi så vill.

Effekten skulle bli att vi blev helt isolerad från den övriga världen.

Det finansiella och reala kapitalet skulle dra all världen väg och Sverige skulle bli ett isolerat Kuba. Vår levnadstandard skulle bli därefter.

Det är därför som S-ledning inte var så överförtjust i löntagarfonderna. Effekten skulle ha blivit katastrofal för nationalstaten. Det insåg även PO Edin och övriga ledande LO medlemmar till slut. Vi skulle inte haft någon exportindustri kvar. Det skulle dessutom drabba alla underleverantörer och dess underleverantörer. Sverige hade drabbats av massarbetslöshet och nedväxt. Vilken politiker eller facklig ledare kan driva en sådan politik?

Samma sak skulle hända om S skulle driva en penningreform mot Kapitalets intressen idag. Bankernas ägare har ett avgörande inflytande stora delar av svensk exportindustri. Det finansiella och reala kapitalet skulle söka säkrare hamnar än i Sverige. Därför kommer S som regeringsbildande parti inte att driva denna fråga, av förståeliga skäl.

Dessa konsekvenser vill inte den vänstern förstå. Men jag hoppas att de som sitter fast i Lenins tankegångar tar sitt förnuft till fånga.

Kapitalismen är helt inkompatibel med ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Men den nödvändiga grundläggande transformationen måste ske internationellt. Detta är avsevärt mycket mer uppenbart idag än på Marx tid.

De reformer vi kan göra inom nationalstatens ramverk, inom en global kapitalism, måste vara kompatibel med de krafter som idag har makten, såväl nationellt som internationellt. Annars blir det ingenting av reformerna. Det är detta faktum som Stefan Löfven och hans medarbetare måste förhålla sig till.  Det är även utifrån de begränsningar dessa ramar ställer som S och dess ledning måste bedömas. När vi ska fundera över vilka möjlighet S har att bedriva reformpolitik under nästa valperiod måste vi inse att det finns ramar att ta hänsyn till.

Med med politiska reformer som håller sig inom ramarna går det ändå att åstadkomma en hel del. Tankesmedjan Katalys pekar i rapporten Hälften kvar och hela framtiden på en möjlig väg. Den går ut på satsningar på välfärd och hållbarhet finansierade av en skattereform och att staten lånar upp pengar.
Hur ska vi då komma ur det ramverk som idag hotar hela vår existens?  Vi får en vägledning genom att läsa partiprogrammet för socialdemokraterna.

Hämtat från partiprogrammet 2013, under rubrik demokratisk socialism.

”Socialdemokratin vill att varje människa som medborgare, löntagare och konsument ska ha rätt och möjlighet att påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets
organisation och arbetslivets villkor. I denna strävan har fackföreningsrörelsen en central
roll. Men också andra fria sammanslutningar, folkrörelser, ideella föreningar,
bildningsorganisationer, miljörörelser, konsumentorganisationer och kooperativa
föreningar är viktiga för att bredda och fördjupa demokratin.
Klimatkrisen och miljöförstöringen har tydliggjort att människan inte kan leva utan att ta
hänsyn till naturen. För vår överlevnad behövs en ekonomiskt, socialt och ekologiskt
hållbar utveckling, som möter den nuvarande generationens behov utan att äventyra
kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina drömmar.
4

Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. Demokrati förutsätter frihet från fattigdom och fruktan, men också frihet och möjlighet att utvecklas i gemenskap med andra människor. Därför måste de politiska friheterna bindas samman med grundläggande ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Internationell solidaritet innebär att stå upp för de mänskliga rättigheterna, vidga kretsen av
demokratier och ge ett tydligt stöd till de rörelser som kämpar för detta. Men det handlar
också om att vidga demokratins verkningsradie över nationsgränserna. För detta krävs ett
ökat globalt samarbete såväl mellan nationerna som mellan folkliga rörelser i hela världen.
De internationella institutionerna måste ha kraft att kontrollera och balansera det globala
kapitalet och utvecklas till redskap för demokrati, rättvisa och hållbarhet.”

S grundstenar och dagens debatt

För att leva upp till detta är Wigforss och Palme avsevärt mycket bättre resesällskap än Lenin och Friedman. För S är arbetarrörelsens internationella och demokratiska perspektiv inte en förhandlingsbar fråga. Den är en grundsten.

För att en demokratisk socialism ska vara möjlig måste produktionsmedlen läggas i hela  folkets händer. Hur detta sedan ska ske finns det olika strategier för. En vanlig S uppfattning idag bland reformvänliga socialdemokrater är att kapitalismen ska bäddas in av en demokratisk styrning.

I denna artikel tar Björn Elmbrant upp några av de utmaningar som S står inför. Här tar han även upp begreppet inbäddad kapitalism. http://www.dagensarena.se/magasinetarena/forlust-i-valfarden/

” Vad som hänt är att pendeln har slagit över kraftigt åt höger och vi lever i ett av världens mest marknadsliberala samhällen. Med Karl Polanyis ord var det som skedde under de första årtiondena efter kriget att marknaden ”bäddades in” i staten.  Nu har staten åter ”bäddats in” i kapitalet.

Frågan är om Socialdemokraterna inser hur inbäddade man är och att man själv bidragit till att hamna där.  Interna mätningar som partiet gjort visar att många uppfattar Socialdemokraterna som ”ett förlegat parti som fokuserar på återställare”. Detta trots att (S) genomfört få eller inga ”återställare” när man kommit tillbaka till makten, utan ibland liberaliserat regelverket ännu en bit.”

Den borgerliga idédebatten har även sina poänger. I denna artikel ”Nej, idékampen är inte över” får vi inblick i den nydaning som sker. P J Anders Linder skriver.  http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nej-idekampen-ar-inte-over_6897859.svd

Annons

Var klämmer skon? Penningsystemet eller kapitalsmen i dess helhet

Inledning

I Facebookgruppen ”Socialdemokratiska visioner”  har vi under en längre tid diskuterat penningsystem och hur det påverkar samhället.  Många ifrågasätter idag det långsiktigt hållbara med att bankerna skapar pengar ur ingenting, när de lånar ut pengar till sina kunder. Av dessa pengar tar bankerna ut en ränta som innebär att ett galopperande  skuldberg byggs upp. För att betala av dessa lån krävs en ständig exponentiell tillväxt, som  inte är långsiktigt hållbar på en en planet med ändliga resurser.  Ett faktum som är svårt att säga emot.

Jag har ifrågasatt om det är penningsystemet som är där skon verkligen klämmer.

Är det inte kapitalismen i dess helhet som skapar de problem som ovan beskrivs? Är inte penningsystemet bara en logisk konsekvens av det kapitalistiska samhället i sin helhet?  Varför då inte tala i klartext om vad som måste reformeras?

Med ett ensidigt fokus på själva skaparprocessen av pengar, så riskerar flödet av pengar efter dess skapande att komma i skymundan. Vad händer med pengarna när de väl är skapade.  Analysen av dagens samhälle såväl, lokalt, nationellt och internationellt riskerar att halta om den utgår från en tårtbit, själva skaparprocessen, istället för att se till hela tårtan.

Storbankernas unika ställning inom svenskt näringsliv ska självklart påtalas och debatteras. Vi kan fråga oss: Varför ska det finnas privatbanker när de inte får gå i konkurs? Vari ligger den välgörande marknadens fria konkurrens i detta?  Borde inte en så viktig samhällsinstitution finnas i samhällets ägo?  Frågan ställdes redan på 1970-talet av SSU under ledning av Bosse Ringholm. Efter finanskrisen 2008 har frågan fått ny aktualitet. Den stora frågan är hur en sådan förändring faktiskt ska gå till.

Att förändra ägandeförhållandet av själva skaparprocessen är en lite mindre komplicerad process, kan tyckas. Men när vi ställer oss frågan: Hur ska detta gå till blir det lite mer bekymmersamt. Vilka är motkrafterna? Är det inte samma motkrafter här som om vi skulle driva frågan om ett förstatligande av affärsbankerna.

I det korta perspektivet skulle det gå att driva att affärsbankerna får gå i konkurs och ägarna får ta konsekvenserna av sitt risktagande. Det var ju så Sverige löste finansieringen under 1990-talet. Låt ägarna få ta konsekvenserna av sitt risktagande. Detta ser jag därför som en kortsiktigt mål att driva och som det faktiskt finns exempel på i Sverige och även i Nederländerna. Del 4: Efter krisen http://youtu.be/ctLc31foiZE

Men vi kan inte göra halt med banker och skaparprocessen av pengar. En analys av dagens värld måste försöka se till hela penningprocessen och de maktförhållanden som råder i dagens sköna värld. Då talar vi om den globala kapitalismen i dess helhet.

Att inta ett helhetsperspektiv, när det gäller analysen, innebär naturligtvis inte att vi  måste ha samma perspektiv när det kommer till genomförandet. Ett stegvis förfarande är reformismens hörnpelare.

Behovet av att göra en totalrenovering av det kapitalistiska samhället i sin helhet är större än någonsin. Det hotar idag hela mänsklighetens överlevnad. Men det låter sig inte enkelt göras. Orsaken är maktförhållanden i världen och nationellt. Eftersom samma maktgrupper hotas med ett förändrat penningsystem som en förändring av kapitalismen i dess helhet, kommer samma motkrafter att göra sig kända om frågan börjar få spridning.

Det vi då kan göra är att istället inte låsa oss för någon färdig patentlösning utan istället med öppet sinnelag, flytta fram våra positioner där så är möjligt. Målet för vår vandring är ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Det enda vi vet om framtiden är att vi inget vet. De flesta prognoser om framtiden har slagit fel. Det har dykt upp saker som delvis eller totalt förändrade förutsättningarna för de prognoser som vi gjorde. Det vi däremot borde kunna konstatera är att det är idag som vi bygger förutsättningar för framtiden. Det vi gör, och inte gör idag, påverkar oss själva och framtida generationer.

En positionsförflyttning

För att att försöka göra en fokusförskjutning, där även det som händer efter själva  skapandet av pengar,  inledde jag en tråd med att ta några exempel:

Läs och begrunda. Artikeln tar upp begreppet ”shareholder values”: http://www.dagensarena.se/opinion/sluta-skamma-bort-aktieagarna/

I artikeln framgår att Apple bara betalade 1 % i skatt genom att använda smarta redovisningstekniska metoder.

Tar vi sedan med läkemedelsindustrin i ekvationen så borde det väl stå klart att motsättningen idag inte går mellan elaka banker och snälla realkapitalister. .http://www.dagensarena.se/magasinetarena/experimentet/

Hur står det makten i vår nya sköna värld?

http://www.policymic.com/articles/71255/10-corporations-control-almost-everything-you-buy-this-chart-shows-how

Frågor och svar:

Men vi kom ändå in på frågan om just penningsystemet:  Jag har ingenting emot det.  Gruppens skapare ställde ett antal frågor till mig.

Av dessa frågor följde en dialog som jag här redovisar:

Lena Nockert frågor och mina svar:

1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?

Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker välden över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.

2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?

Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.

3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?

Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.

Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013

Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.

4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.

Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.

5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?

Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.

6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?

Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar.

Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd. Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda.

Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.

Men kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Detta har staten och kapitalet som ett gemensamt projekt. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.

På detta replikerar  Johan Lindkvist. 

Jag tar här upp Lenas frågor igen och mina svar samt Johans repliker för att lättare se hur de hänger ihop. Det blir mycket att läsa.

Först en eloge till dig Johan. Trots att den finansiella världen inte är din profession, har du tillägnat dig en hel del kunskaper på området. Det gör att det blir intressant att föra en dialog med dig för mig. Jag har tillbringat 25 år inom branschen och fått med mig en del kunskaper.

Men jag är tämligen ödmjuk, när det gäller att komma med några trosvissa sanningar om vad vi bör göra för att bryta en, sedan länge, ohållbar trend. Här gäller det – menar jag – att inte låsa sig för någon patentlösning, utan att istället vara öppen för vilka olika lösningar som för tillfället är möjliga att uppnå på kort sikt, på medellång sikt och i framtiden. Målet för mig är att medverka till ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

När Lena frågade mig ett antal frågor på en allmän och generell nivå, svarade jag på samma övergripande nivå. Dina repliker är mer detaljerade och gör att det kan bli svårt och kanske ointressant för många att följa vår resa. Förhoppningsvis är det alltid någon som vill kliva på tåget. Om inte så blir vi väl en liten tapper skara so,m består av dig och mig. Kanske någon till ändå.

Jag ska även replikera på dina svar på mina tidigare frågor, när tiden så medger.  Så till dina repliker.

Lenas fråga 1:

1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?

Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker världen över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.

Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 1: Det är ingen halvsanning i Lenas påstående, däremot i Rogers svar. Centralbanken skapar med QE mkt riktigt pengar, sk centralbanksreserver och tillika fiat-valuta. Dessa pengar är dock inget vi vanliga dödliga har access till utan endast de storbanker och institut med RIX-konton – de kan således inte räknas in i ”våra” pengar. Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra.

Min kommentar:

Om kvantitativa lättnader se: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Lenas halvsanning är att det inte bara är privata banker som skapar pengar för att stimulera och rädda kapitalismen. Det gör även exempelvis Obamaadministrationen, ECB, BOJ (Bank Of Japan) och den kinesiska centralmakten. Penningskapar processen är med andra ord ett samprojekt mellan staten och kapitalet i global skala.

För att rädda bankerna och därmed kapitalismen sköt en hel hoper europeiska stater till kapital under finanskrisen 2008. Det är ju av den anledningen som skuldkrisen uppstod. Så jag förstår inte vad du ser som en halvsanning i mitt påstående, att det inte bara är privata banker som skjuter till kapital för att rädda kapitalismen i sin helhet. Det är i högsta grad en realitet. Det är snarare så att det är staten och kapitalet som samverkar för att upprätthålla den globala ekonomin, den kapitalistiska. Det är i den belysningen som jag ser förslag om att förstatliga penningskaparprocessen. Vad är att vinna på denna reform idag? Borde vi inte istället börja med att fundera på statens roll i det kapitalistiska samhället? Nästa punkt blir naturligtvis hur vi ska kunna ändra mattförhållanden i den kapitalistiska staten.

Sedan skriver du: ”Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra. ”

För alla av er som då och då ser på nyheter har väl kanske hört att Obamaadministrationen talat om att börja dra in de kvantitativa lättnaderna (QE). Det får direkt ett genomslag på världens alla börser som då blir skakiga. Det är hela det globala finansiella systemet som får en välgörande vitamininjektion av QE. Finansmarknadernas aktörer bävar för när QE ska börja dras in. Alla världens finansmarknader är dopad av QE. Det är med andra ord inte bara bankernas ägare som gynnas. Det är här du kommer så fel. Att du är i gott sällskap gör inte saken bättre. Det råder idag en mycket utbredd okunskap om hur de finansiella marknaderna fungerar bland den breda allmänheten. Det är förståeligt. Men att kritiker av den finansiellt styrda ekonomin idag inte försöker tillägna  sig åtminstone baskunskaper om de finansiella marknaderna är ett sorgärligt. Istället fastnar analysen på själva skaparprocessen  och giriga bankirer.

Du säger att dessa pengar inte kan räknas in i ”våra” pengar. Men oavsett vilket. Men vem är det som får stå för fiolerna? Det är de amerikanska skattebetalarna och den amerikanska allmänheten som får se välfärden försämras när lånen ska betalas av. Samma sak gäller i alla länder som varit med och gett stimulanser av lånade pengar.

Slutsats staten och kapitalet tillsammans blåser upp ekonomin genom att öka penningmängden i systemet och därigenom hålla kapitalismen vid liv och hålla börserna på gott humör. Att staten skulle ta över skaparprocessen skulle med andra ord inte få någon nämnvärd effekt, om inte statsmakten genomgår en genomgripande förändring.

2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?

Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.

Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 2: Här vet jag inte riktigt var jag ska börja…men en kredit hos tex SEB (dvs kundens fordran på fiat-valutan SEK) är en bokföringspost i SEBs böcker – detta är vad som menas med ”våra” pengar, dvs allmänhetens inlåning hos bankerna, och ingår i penningmängden.

När ett lån återbetalas så stryks denna post mot motsvarande tillgång hos SEB (dvs ”skuldbrevet” eller kundfordringen) och mängden total inlåning från allmänheten hos SEB minskar med samma belopp, dvs penningmängden minskar. Vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Detta förklaras också tydligt i Riksbankens egen rapport, på s74: http://www.riksbank.se/…/2013/rap_finansm_130830_sve.pdf

Mitt svar: Ser vi till balansräkningarna hos de olika bankerna är det en oerhört komplex materia att reda ut, eftersom bankerna lånar av varandra i en enda stor härva. Det som du skriver ovan stämmer. Men bankerna går naturligtvis inte med på att de inte har några låntagare kvar. Det skulle vara lika bra för affären som om ingen längre köpte H&M kläder. Bankerna skulle självklart  ragga upp nya kunder och därigenom blir det bara en omfördelning. Nya fiktiva pengar skapas och ruljansen är igång igen. Det är det jag menar med en omfördelning av pengar.

3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?

Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.
Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013

Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.

Här instämmer du Johan, vilket förhoppningsvis innebär att jag kan få lite draghjälp med att inte så ensidigt fokusera på själva skaparprocessen av pengar utan, att även ta med hela penningprocessen. Då börjar vi tala om det kapitalistiska samhället i dess helhet.

De flesta inom diverse Facebookgrupper som tror sig vara synnerligen kunniga om hur pengar skapas glömmer bort tillgångssidan och ser enbart på skulderna. Då glömmer man bort kapitalackumulationen,   Det gör inte du Johan och det hedrar dig.

4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.

Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.

Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 4: Påståendet förutsätter att inga ränteinkomster (bank och sparande kund) används för att konsumera och då delvis även betala de som ska betala in räntor – detta är alltså inte sant. Vidare kan ”samma peng” cirkulera flera gånger och tom betala flera räntor. Grundproblemet här är alltså det faktum att pengar inte cirkulerar tillbaka fullt ut…utan ackumuleras hos några få med överskott, även känt som ”kapitalackumulation”.

Min kommentar: Det finns ju hur många varianter på hur mycket pengar människor har när de ska ta nya lån. Jag gick inte in på dessa i mitt svar till Lena . Försökte hålla svaret kort.

När det gäller grundproblemet som du beskriver – att pengarna inte cirkulerar – tror jag att vi kan nå samförstånd. Det stora problemet är att det finns kopiöst mycket pengar hos en mycket liten grupp människor. Efter att de ha konsumerat så mycket de orkar finns det ändå hur mycket pengar som helst kvar för dessa personer, vilket skapas på grund av kapitalackumulationen. De går då till de finansiella marknaderna. Det är här vi har de en av de huvudsakliga komponenterna av finanskapitalismen.

När en av världens rikaste män Carlos Slim började sälja guld på marknaden för något år sedan så rasade priset på guld. Några få aktörer kan med andra ord påverka hela guldmarknaden. I din analys så får de finansiella marknaderna en oförtjänt liten roll. Det är bankerna som penningskapare, som upptar, så gott som hela ditt intresse. Det gör att din analys haltar. Finansmarknadernas roll är en synnerligen  viktig faktor att analysera. När det gäller aktiemarknaden är bilden mer splittrad. Här är det de institutionella placerarna – fond och pensionssparande på global nivå – som har ett mycket stort inflytande över prisbilden. Den styrs i sin tur i hög grad av inflöde av kapital. Går världens börser dramatiskt ner kommer det att drabba värdsamfundet i sin helhet och inte bara några stormrika bankirer, som är en alltför vanlig vanföreställning bland debattörer på Facebook.

För att förstå dagens finanskapitalism är det helt centralt att förstå dessa mekanismer. Då gäller det att inte fastna vid ruta 1 skaparprocessen av pengar, utan ta ett kliv vidare i analysen och ta oss an de finansiella marknaderna. Annars haltar analysen. De åtgärder vi föreslår blir även lidande av den bristfälliga analysens.

5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?

Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.

Här är vi överens. Bra så. Då kan vi tillsammans verka för att sprida ljus i denna fråga. Det behövs. Det vanliga är annars att tillskriva själva skaparprocessen denna egenskap. Penningsystemet är ju bara ett verktyg som används  av de som har makten i världen idag för att upprätthålla ett system som är gynnsamt för dem. På kort sikt ska väl tilläggas. På sikt kommer alla att drabbas av kapitalismens inbyggda logik och mänskligheten är hotad.

6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?

Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar. Det brukar benämnas kapitalackumulationen. De rika blir allt rikare och klyftorna mellan rika och fattiga ökar inom nationalstater idag, även om det skett en global utjämning. .

Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd.

Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda. Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Dessa kämpar lider inte av någon personlig skuldkris.

Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet, istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Det råder istället stora obalanser i det ekonomiska systemet såväl regionalt som inom enskilda nationalstater. Det har skett en utjämning mellan världsdelar, men inom nationalstarterna ökar ojämlikheten.

Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, är snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.

Kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.

Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 6: Skuldsättningen är en konsekvens av penningsystemet men orsakat av kapitalackumulationen – dvs för att kapitalackumulationen ska vara möjlig (och den är liksom målet med ett kapitalistiskt system) så måste kapitalet tas nånstans ifrån och om inte mängden kontant fiatvaluta (obs, sedlar och mynt eller motsvarande digitala kontanter – finns inte idag – dvs ej centralbanksreserver) följer tillväxten så måste andra pengar skapas…och i vårt nuvarande system så kan de endast skapas i form av bankskapade krediter.

Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem. Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…

Min kommentar: Jag håller med dig fram till sista stycket. Men sedan skriver du:

” Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem.”

Nationalstaten Sverige är inte nämnvärt överbelånad. Skuldberget ligger hos privatpersoner.

Dessa skulder är idag förknippade med boendet i mycket hög utsträckning. Så länge som priser på bostäder går upp i våra storstadsområden, hjälper det inte med att införa några fullreservkonton.

Skuldbördan för de nyinträdande på bostadsmarknaden kommer att öka ändå. För att komma år skuldbördan är det med andra ord bostadspolitik och regionalpolitik som behövs. En förändrad penningskaparprocess är inte lösningen på dagens svenska privata skuldproblem.

Du fortsätter ”Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare.”

Orsaken till skuldsättningen är just kapitalackumulationen. Genom att en liten grupp människor världen över äger en allt större del av kapitalet, tvingas allt fler att skuldsätta sig för att ha råd att bo och upprätthålla konsumtion och levnadstandard. Så länge kapitalackumulationen fortgår kommer skuldsättningen att fortsätta, alternativet är en allt större akut fattigdom.

Kapitalismen måste få avsättning för sina produkter. När människor inte längre har råd att betala för att leva, återstår att leva på kredit. Detta oavsett vilket penningsystem vi inför. Det är det med andra ord det kapitalistiska grundproblemet med kapitalackumulationen vi måste komma åt. Att då fokusera på en penningreform döljer detta faktum.

Du fortsätter: ” kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…

Så är det. Men orsaken är som jag sagt tidigare kapitalackumulationen och de extremt dyra bostäderna i storstäder vilket gör att människor tvingas skuldsätta sig.  Alternativt är att flytta från storstäder, men där finns ju inte tillräckligt med jobb.

Om människor börjar flytta ut från storstäderna, vilket vore lämpligt om vi ser till resiliensen (motståndskraften), kommer bostadspriserna falla dramatiskt i storstäderna. Det ger möjlighet för de nytillträdanden, men kommer att sätta massor med människor som idag är högt belånade i en hopplös situation när priserna på bostäderna dramatiskt understiger deras lån.

Slutligen vill jag tacka för ett viktigt och stimulerande samtal och hoppas på att vi tillsammans kan hitta lösningar för hur vi ska flytta fram våra positioner mot en mer hållbar värld.

Marx och mervärde och fallande profitkvot

”Låt oss reda ut detta en gång för alla. Hur har det gått för SCA och Storas aktieägare i och med att produktiviteten har ökat dramatiskt de senaste 50 åren. Enligt Marx skulle profitkvoten minska eftersom det finns färre arbetare att suga ut. Tror du på detta? Fråga vad SCA och Storas aktieägare vad de säger om detta. De skulle ju vara utfattiga vid det här laget, eller hur?

Vi behöver inte alls blanda in globaliseringen i detta. Vi kan hålla oss till Sverige. Om Marx hade haft rätt skulle det vara helt olönsamt för SCA och Stora att agera i Sverige på grund av produktiviteten. Eller hur StigLennrat. SCA och Stora skulle då bedriva ren välgörenhet här i Sverige. De få arbetarnas mervärde skulle inte på något sätt räcka för att täcka kostnaderna för en avancerad maskinpark. Kan du inte se hur orimligt det blir?

Men StigLennart: Förklara för mig hur du tänker. Produktiviteten har fördubblats sedan 1970-talet. Om vi tar skogsindustrin som är tydligt. Idag behövs bara en handfull människor för att utföra det arbete som det tidigare behövdes en hel drös människor. Tekniken har utvecklats.

Innebär det att aktieägarna har fått lägre avkastning på grund av att det är färre människor att ta profit ur? Menar du på fullaste allvar att du tror på detta?

Frigörelsen ska vara arbetarklassen eget verk

Detta är det tredje inlägget om Marx och arbetarklassen.
Det första: Arbetets söner – mervärdesteorin – Marx aktualitet idag.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/29/arbetets-soner-sluten-er-alla-mervardesteorin-och-marx-aktualitet-idag/

Det andra: Mer om Marx aktualitet idag:https://rogerdahl.wordpress.com/2013/02/05/mer-om-marx-aktualitet-idag/

I gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld” samtalar vi om olika idédrivna rörelser i en tråd om geoismen.

”StigLennart Johansson skriver: Roger: 1) för Marx är det ju inte människan som är frigörelsens subjekt och mål utan arbetarklassen! Tänk efter så förstår du säkert den konkret ofantliga skillnad detta innebär.”

Vilken ofantliga skillnad att det för Marx inte var samma sak att vara arbetare som människa. Tänk denna hädiska tanke: Inte kan väl en arbetare vara människa. En arbetare är något mycket mer. Arbetaren har av Marx tilldelats en historisk roll att vara spjutspetsen i den internationella revolutionära rörelsen som skulle störta ”det gamla snart i gruset”. Det är även denne kämpe som uppfordrande uppmanas med följande fras:  ”slav stig upp för att slå dig fri”.

Jag börjar dra mig till minnes den oerhörda arbetarromantik det har funnits inom vänstern även inom SAP.  Inom vänstern på Stockholms universitetet på 1970-talade medelklassens och överklassens barn att se ut som en riktig arbetare,med flanellskjorta och jeans. Blåställ var väl lite väl att sticka ut på universitetet. Men att känna en riktig arbetare var ett klart bonus.

Inom SAP på 1970-talet var det ungefär samma situationen. I vår förening fanns en arbetare, Arne. Han visades alltid upp i all utåtriktad verksamhet, i valstugor och för att dela ut flygblad. Vi måste ju visa att vi är ett riktigt arbetarparti. Resten av de aktiva hade upphöjda ställningar inom stat, kommun eller landsting. Någon var chefredaktör.Några andra var ombudsmän i fackliga organisationer. Men Arne var vår lokala S-förenings uppvisningsföremål.

Min särbo var med i en kommunistiska organisation i sin ungdom. Efter folkhögskola började hon arbeta på Ericsson i Västberga i Stockholm. Hon arbetade där en hel massa år och var fackligt aktiv och kämpade mot S.  Efter några år kom hon till insikt att metallarna på Ericsson hade helt andra planer än att göra revolution. Det VVV som gällde. Volvo, Villa och Vovve lockade..

När jag började tänka på vad detta har medfört för mänsklighet, ”att frigörelsen ska vara arbetarklassens eget verk” började jag inse vilken skada detta synsätt har ställt till för mänskligheten. Varför  denna upphöjda position för just en arbeta? Jo för att det var arbetaren som skapade mervärde åt kapitalisten. Därför skulle arbetaren objektivt känna sin historiska roll som den revolutionära klassen.

Vad hände med den stora majoritet bönder som fanns på Karl Marx tid? De blev med ens stämplade som en kvarleva från en förgången tid. Nu är det istället arbetarklassen som ska träda fram och ta sin rättmätiga plats tillsammans med stadens borgerskap. Denna religiösa övertygelse – frigörelsen ska vara arbetarklassens eget verk – har sedan varit med och legitimerat de mest bestialiska handlingar.

Åtskilliga är de historier från Sovjetstaten där bondebefolkningen uppfattades som och  behandlades som djur. Det var också den stora bondebefolkningen i förhållande till arbetarklass som legitimerade Lenin och Bolsjevikernas ”demokratiska centralism”. Partiapparaten fick träda in i arbetarklassens ställe, eftersom någon arbetarklass värt namnet knappast existerade.

Vad den breda bondebefolkningen hade att säga om detta bekymrade inte bolsjevikerna som såg sig som arbetarklassens ”sanna” budbärare. Böndernas rätt att bestämma var en ickefråga, trots att de utgjorde en överväldigande majoritet av befolkningen.

Samma sak hände och händer fortfarande i Kina.Trots att det var bonderamen som gjorde jobbet och segrade så att folkrepubliken Kina 1949, kunde upprättas fick de inte någon upphöjd position. Det var istället kommunistpartiet som klev in och tog arbetarklassen ledande roll.

Idag består Kinas kommunistparti av alla elitgrupper i samhället. De som är utestängda är den stora bondebefolkningen. De får istället fungera som, gästarbetare – utan någon  sociala trygghet, för att bygga upp det moderna Kina. Klyftorna mellan olika grupper i Kina är gigantiska. Det centrala styret i Kina har under många år varit medvetna om riskerna med de sociala spänningar som kan uppstå  om inte klyftorna mildras. http://www.scmp.com/news/china/article/1143920/china-approves-income-distribution-strategy

Socialdemokratin i Sverige hade en mer human inställning till bönderna och bildade istället en gemensam koalition mellan arbetare och bönder. Men SAP har haft en tendens att  glorifiera ”arbetarklassen”. En riktig arbetare antogs ha speciella kvalitéer just på grund av sin klassbakgrund. Av och till har det därför funnits en djup misstänksamhet mot intellektuella inom rörelsen. Vad vi idag menar med arbetarklass är tämligen oklart. Inte är det väl Marx begrepp arbetarklass som den mervärdesskapande ”objektivt utsugen” av kapitalet som vi menar, när vi talar om arbetarrörelsen tankesmedja, eller? Kampen mellan arbetare och tjänstemän har under årens lopp varit ihållande. Idag är dessa gränser inte av samma art som tidigare. Kampen mellan arbete och kapital har däremot tonas ner inom SAP. Här är det istället klassamarbete som betonats. Många inom S längtar tillbaka till den glada Saltsjöbadsandan.  Men klyftorna har ökat och klassklyftorna börjar idag blir allt tydligare igen.

Mer om Marx aktualitet idag

Det här är en fortsättning på detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/29/arbetets-soner-sluten-er-alla-mervardesteorin-och-marx-aktualitet-idag/

Jag konstaterar i blogginlägget att Marx har en hel del kunskaper och klokskap som är aktuella och användbara för vår tid. Det finns även det som är mindre värdefullt och som vi gör bäst att helt enkelt rensa ut eller åtminstone vidareförädla. På samma sätt som vi återanvänder annan kunskap.
Det är onödigt att återuppfinna hjulet. Hittar vi något som är värdefullt är ska vi naturligtvis använda detta, Det sparar vi både tid och energi på. Men när vi tar till oss av gammal kunskap måste vi göra det med förnuft. Annars använder vi okritiskt gårdagens kunskap för att förstå dagens värld på ett okritiskt sätt. Då är det lätt att se dagens ljus med gårdagens glasögon.

Privatiseringen av den gemensamma sektorn

Om vi exempelvis tittar på privatiseringen av gemensamma resurser inom vård skola och omsorg, är det skattebetalarna, de som behöver vård, skola och omsorg och de som arbetar inom dessa områden som är de stora förlorarna. Alla är vi ”utsugna” av aktieägarna hos de stora riskkapitalbolagen.

Att försöka använda mervärdesteorin och se i vilken utsträckning som ”arbetarna” – läkarna, lärarna, sjuksköterskorna och övrig personal –  är ”objektivt utsugna” och därför är beredda på att göra revolution, känns uppenbarligen som att förstå dagens värld, med gårdagens glasögon på sig.

Fallet Ericsson

Ingenjörer på Ericsson är avsevärt mycket mer produktiva idag än ingenjörer var för 30 år sedan. Det beror på en hel del faktorer. På grund av teknisk utveckling har de verktyg som de arbetar med blivit effektivare. Kunskaper från tidigare generationers arbete har även lett till att dagens kunskapsnivå är högre än för 30 år sedan., produktiviteten har ökat och aktievinsterna likaså. Detta under förutsättning att Ericsson klarar sig i den globala konkurrensen. Men känner sig dagens ingenjörer mer ”utsugna” än för 30 år sedan?  Är det en revolutionär stämning ute i Kista?

Marx var barn av sin tid

Marx hade svårt att förstå att han själv var en produkt av den tidsanda som han så elegant förstod att andra var en produkt av. Nu kallade han det inte tidsanda utan bas och överbyggnad och en hel teoribildning som var baserad på den verklighet Marx såg omkring sig. Men även detta synsätt var en del av tidsandan.

Marx blev indoktrinerad av dåtidens nationalekonomer som trodde att de hade ”sanningar” som var ställda över alla banala värderingar. Nationalekonomer satte sig själva på en piedestal och förklarade med ”objektiva sanningar” hur saker och ting verkligen fungerade. Marx köpte detta synsätt med hull och hår för sig egen modell, samtidigt som han kritiserade de borgerliga ekonomerna för att inte förstå och komma med kvasivetenskap.  Det var hans ”sanningen” och de borgerliga ekonomernas ”illusionsnummer”.  Men i botten låg de ”objektiva sanningarna” där och spökade för dem alla.

Bokslut

En hel del av Marx sanningar har idag visat sig mindre användbara. Några av de stora problem för Marx är att ”arbetarklassen” som ”objektivt” skulle vara revolutionära, istället visade sig mer intresserade av VVV – Volvo, Villa och Vovve. För att inte tala om Thailandsresor, samla på konstföremål, dricka goda viner, dekorera sina hem med Ikeamöbler, bättra på sin garderob med H&M:s nya vårkollektion och spara i aktier. Revolutionen har helt enkelt varit nedprioriterad på att-göra-listan för den ”objektivt” sett revolutionära arbetarklassen. Hur ”objektiv” är då denna sanning?

Vad är felet? När kartan och terrängen inte stämmer, är det då terrängen det är fel på?

Om vi nu inser att kartan är lite felkonstruerad: Ska vi då lägga ner allt krut på att försöka förstå varför kartan ändå är rätt och verkligheten – empirin är fel?

Är det inte då bättre att utgå från vad vi vet idag för att korrigera kartan och hitta en mer användbar vägvisare?

Som framgår av mitt första inlägg är verkligheten inte varken svart/vit eller digital 1/0, den är mer mångfacetterad än så. Det finns mycket av Marx tankegods som är mycket användbart idag och som har stått mot tidens tand. Denna kunskap ska vi självklart använda oss av.  Återanvändning med förnuft.

Vad kan vi lära av historien? Om helhetslösningar och visioner

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Vi lever i en historielös tid

Utan ett historiskt perspektiv på vår samtid är det svårt att hitta trender och megatrender. Då blir det svårt att förstå vår samtid och det blir än svårare att dra några rimliga slutsatser om framtiden. Om framtiden vet vi INTET. Det är det ända vi med bestämdhet kan säga om den.

Om vår historielöshet. Se vidare denna länk: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/27/var-tid-kannetecknas-av-historieloshet/

För att få en bild av den socialdemokrati som påverkat mig under årens lopp hänvisar jag till detta blogginlägg. https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/06/s-och-folkrorelsernas-roll-igar-idag-imorgon/

Ingen av dessa referenser är nödvändiga för att förstå detta blogginlägg. Däremot är det nödvändigt mer grundläggande kunskaper om Georgism.

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

och Marxism: http://sv.wikipedia.org/wiki/Marxism

Trots vår historielöshet måste samtiden ha en idé om hur ett framtida samhälle ska se ut när vi idag ska planera och implementera samhällsnyttigheter som ska ha bäring många år framåt.  Hur kommer den demografiska situationen se ut exempelvis år 2025? Hur kommer vår omvärld att gestalta sig? Vilka åtgärder krävs av vårt samhälle idag, för att möta de utmaninar som vi kan skymta i horisonen?

Utbildning idag är dels till för att klara av de akuta behov som samhället just nu har.  Men när vi ska ha en utbildningspolitik som tar sikte på de som idag börjar förskolan, måste vi ha en vision om det framtida samhället, vilket vi vill eller inte.

Hur tror vi eller snarare vill vi att samhället ska se ut år 2025?

I brist på några bärande visioner om en framtida värld använder vi oss av trendanalyser och trendframskrivningar. Det innebär helt enkelt att vi ser hur utvecklingen har gestaltat sig från år x- bakåt i tiden, och konstaterar att om nuvarande trend håller i sig, så kommer situationen att blir si eller så exempelvis 2025. Med hjälp av denna trendanalys kan vi sedan föra ett politiskt resonemang om vilka åtgärder som behöver sättas in för att svara mot framtida krav. De medel vi sätter in blir själva den politiska diskussionen. Någon målformulering är det sällan fråga om. Härigenom blir hela den politiska debatten synnerligen teknisk och kan kännas likriktad för alla som inte är så överdrivet politiskt aktiva.  Politikerna låter likadant. Det ända de verkar vara intresserad av är att höja deras löner så mycket som möjligt, är en vanlig uppfattning jag hör omkring mig.

Visioner och helhetstänkande

Politik har därmed i mycket hög grad reducerats till ren tjänsteutövning. Det gäller att var proffs inom sitt område. Vilket politiskt parti kan uppvisa största trovärdigheten att hitta medel för att tillfredsställa NUET och FRAMTIDEN.  Politiska partier samlas i mitten och vill alla framstå om realistiska verklighetsförankrade. I denna atmosfär finns i allt mindre utsträckning plats för djärva och kreativa visionära lösningar. De sorteras snabbt bort som orealistiska drömmar som inte har med den politiska verkligheten att göra.

Många – inte minst unga – känner att politiken saknar en bärande dimension idag. Vad har vi för drömmar och visioner om en bättre framtida värld? I brist på denna framtidsvision blir framtidsdebatten mest en skrämmande bild som pekar ut kommande ekonomiska, sociala och ekologiska kriser. Vem vill i ett sådant läge reflektera och ha idéer om framtiden. Drömmarna blir mardrömmar som vi så snabbt som möjligt vill ta oss ur.

Det var av de här orsakerna jag gick med i gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”.  Förutom alla dagsaktuella frågor som sveper förbi finns det dessutom ett mer sammanhållet samtal som bygger på något så varit så omodernt som ett försöka till ett helhetstänkande. Men nu blåser det nya vindar.

Den vanliga bilden idag är att den media bilden skapar människor som ser träd, på, träd, på träd – men utan sammanhang och försök till helhetstänkande blir det aldrig någon skog av alla våra träd. Eller som Göran Greider uttrycker sig i Metro: ” Vi ser rum för rum –inte den lutande byggnaden. http://www.metro.se/kolumner/vi-ser-rum-for-rum-inte-den-lutande-byggnaden/EVHmag!43NmZ2Wio59I/

Vår tids ödesfråga

Idag börjar allt fler komma till insikt att det inte räcker med finputningar av vårt nuvarande ekonomiska system. Det krävs ett helt nytt tänkande som tar fasta på att en fortsatt exponentiell tillväxt på en ändlig planet inte är långsiktigt hållbar.  Det behövs något nytt.

Vår tids ödesfråga diskuteras i Davos i år 2013. Det kan vi även göra på hemmaplan. Om vi känner för det. http://www.stockholmresilience.org/21/research/research-news/1-31-2013-resilient-days-in-davos.html

Johan Rockström http://sv.wikipedia.org/wiki/Johan_Rockstr%C3%B6m

och Anders Wijkman http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Wijkman

är två förgrundsfigurer på den svenska arenan.  Behovet av en långsiktigt ekonomisk, social och ekologisk hållbar värld framstår som allt mer skriande.

Lester Brown myntade begreppet en långsiktigt hållbar utveckling: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lester_R._Brown.

Boken Plan B – rädda civilisationen skrevs av Lester Brown. Boken går att ladda ner gratis. http://www.svenskaplanb.se/PB4.html

Här några bra ingångar om vi vill skaffa oss baskunskaper in ämnet.

Vi kan fråga oss varför inte denna helt avgörande fråga för mänskligheten inte samtalas mer om i olika media. Varför är det så tyst bland politiker? Är det inte en fråga att vinna val på?

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt väcka frågan i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld”. Responsen har varit lite sådär. Vad beror det på att vi som är med i gruppen med syfte att hitta lösningar för en bättre värld inte är mer engagerade när det kommer till att vara med och medskapa långsiktig hållbarhet? Är det för att hållbarhet inte förknippas med ekonomi. Hållbarhet får vi tala om i andra forum. Här talar vi ekonomi!

Men för att det ska blir något resultat i hållbarhetsfrågan måste vi se den samordnat. Alla tre dimensionerna måste inkluderas – ekonomisk, social och ekologisk. Annars blir det bara lite filande och filande på ytan. En av orsakerna är att var och en har nog med sitt. Var och en har sin hjärtefråga som vi gärna vill driva och få med oss anhängare till. Den viktigaste av dem alla – civilisationens överlevnad – tycks inte vara någon het fråga att samtala om.

Men det finns andra frågor som väcker entusiasm. I denna historielösa tid finns det personer som brinner för historiska storheter och vill lyfta fram dessa.

I gruppen ”ny ekonomi för en bättre värld” – http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/  -samtalar vi om hur vi skulle kunna skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att i sin tur skapa en bättre värld. En viktig fråga i sammanhanget är: Är ekonomi målet i sig? Om vi bara får ett nytt fräscht ekonomiskt system då löser det andra sig automatiskt.  Om vi inte kan hitta något helt nytt system kan vi ändå vara medskapare till en moderniserad variant av dagens kapitalism. Att dutta med hållbarhet och andra frågor är bara att skymma sikten för den riktigt viktiga frågan. En ny ekonomi.

Finans – skuldkris och vägen ur

I efterdyningarna efter finanskrisen 2008 som har förvärrat den skuldkris vi nu befinner oss i, har finansmarknaderna kommit i fokus. Skulle vi bara få bukt med detta, så har vi åtminstone lyckats med att avvärja hotet mot ytterligare ekonomiska obalanser och därmed omfattande sociala problem. Världssamfundet har därför gett fokus på denna fråga.  Nu gäller det att få hjulen att snurra och få fart på ekonomin och jobben. Med hjälp av kvantitativa lättnader och andra stimulanser och lån från FED och ECB försöker USA och Europa få fart på ekonomin och jobben. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Tanken är att genom att stoppa in mer pengar i systemet så ska detta stimulera den finansiella sektorn som i sin tur ska stimulera den reala ekonomin skapa tillväxt och jobb. Om produktionen ökar så skapas nya jobb. När människor är i arbete skapas även utrymme för mer konsumtion, som i sin tur ger upphov till fler jobb inom konsumtionssektorn. Den goda spiralen har påbörjats.

Men det finns kritiker som hävdar att det inte kan vara rimligt sätt att komma ut skuldkrisen genom att FED och ECB ytterligare skuldsätter skattebetalarna för att bli av med skuldberget. Det känns lite bakvänt.  Var går gränsen för hur skuldtyngd ett land kan bli utan att det medför alltför stora risker. Det vi nu gör är även att vi lånar av framtiden folk för att bli av med de akuta problem som vi just nu befinner oss i.

Det finns även en växande kritik mot att bankernas aktieägare ska hållas skadelösa, trots att det just var bankerna som satte oss i den prekära situation som vi ännu inte har tagit oss ur.

Många menar också att det hittills har gjorts alldeles för lite för att staga upp bankerna och de finansiella marknaderna.

En av de frågor som behandlats är bankernas möjlighet att skapa pengar. När vi tar lån har bankerna möjlighet att skapa nya pengar om det inte finns matchande pengar systemet. På så vis kan bankerna skapa pengar och låna ut dessa med en alltför låg kapitaltäckning. Detta fungerar utmärkt så länge som det är uppgångar på aktiemarknader och bostadsmarknader. Vid en inbromsning eller kris som 2008 får denna modell rent katastrofala följder. Bankerna som levt mycket gott under hela uppgångsfasen, drabbas nu av stora problem. Men på grund av koncentrationsgraden inom banksektorn har de blivit för stora för att de ska kunna gå i konkurs, – to big to fail – utan att det får oerhörda konsekvenser för hela ekonomin. Ett faktum som inte minst Lehman Brothers konkurs visade.  Risken för total härdsmälta har gjort att staten går in och räddar bankerna och socialiserar skulden. Med denna vetskap kan bankernas aktieägare ta mycket stora risker, och därmed göra mycket stora vinster, utan att drabbas av de konsekvenser som följer vid en nedgång.

Olika förslag har varit uppe på tappen för att stabilisera systemet. Den mainsteam-orienterade lösningen är att bankerna ska tvingas att öka skuldtäckningen. Andra förslag är att bankerna helt enkelt inte ska kunna få låna ut pengar utan att ha motsvarande total kapitaltäckning. Detta förslag skulle förändra hela vårt banksystem dramatiskt. Ytterligare förslag har varit att separera bankernas kärnverksamhet från den mer spekulativa tradingverksamheten.

Andrea Cervenka skriver i SvD om var är tråkbanken och hänvisar till Kjell Olof Feldt:

”Vad är lösningen? Efter 30-talskraschen i USA förlorade finansindustrin all sin glamour. Det efterföljande halvseklet blev bankpalatsen ett sömnigt tillhåll för riskaverta pärmbärare med medelmåttiga löner. Som av en händelse sammanföll detta med en period som innebar makalösa ekonomiska framsteg för de flesta amerikaner. Internationellt har pendeln redan slagit tillbaka kraftigt. En hel bransch letar efter en ny identitet. Även i Sverige är kanske cirkeln på väg att slutas. För en tid sedan skrev Kjell-Olof Feldt en debattartikel där han uppmanade socialdemokraterna att skaffa sig en bankpolitik och att ”ta parti för den gamla tråkbanken”. Frågan är om någon lyssnar den här gången. ”

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/var-ar-trakbanken_7696104.svd

IMF har plötsligt blivit en Arena för nytänkande. Under rubriken ”Överhängande risk för ny finanskris” skriver Dagens Arena:

”Han har fått företagsledare att prata om riskerna med växande klyftor och vänsterfolk att lusläsa IMF:s rapporter. Dagens Arena har träffat IMF-ekonomen Michael Kumhof, som vill reformera det finansiella systemet i grunden.

För ett par år sedan rörde han om i den ekonomiska debatten genom att visa på kopplingen mellan ojämlikhet, skuldsättning och kriser. Han och kollegan Romain Rancière kunde konstatera att finanskrisen 2008 till stor del hade sin grund i de senaste tre decenniernas växande klyftor.

– Ojämlikheten var inte strået som bröt kamelens rygg, men de växande inkomstskillnaderna gjorde att det bara behövdes ett halmstrå.

Majoriteten i USA såg sina inkomster stagnera, och lånade mer och mer pengar av de i toppen som blev rikare. Skuldberget växte, liksom den avreglerade finanssektorn som förmedlade pengarna. Systemet blev mer och mer instabilt, och till slut brakade allt ihop.” http://www.dagensarena.se/innehall/overhangande-risk-for-ny-finanskris/

Klimat – och ekologisk kris

Intresset för hela den ekonomiska instabiliteten har hittills skymt en samordnad syn på hela hållbarhetsbegreppet sedan det misslyckade mötet i Köpenhamn.  Rio + 20 och mötet i Doha har varit allt annat än framgångssagor.

Det verkar som världssamfundet resonerar på följande sätt:

Lyckas vi inte med att få igång ekonomin blir det heller ingen arbetsro för att ta tag i klimatfrågan och andra ekologiska hotbilder. När vi väl får hjulen att snurra, produktionen och konsumtionen tar fart då, kan vi ta tag i klimat – och ekologiska utmaningar mer fokuserat.

Men när homo sapiens till slut börjar ta tag i dessa utmaningar så inser vi att just de botemedel som använts för att rädda oss från de akuta lågkonjunkturerna istället leder till att vi påskyndar ekologiska och klimatmässiga katastrofer. Ökad produktion och konsumtion av allt möjligt istället för mer riktad produktion och konsumtion till verksamhet som är långsiktigt hållbar. Här ligger vår art stora utmaning idag. Vi måste hitta lösningar för att få ihop alla tre dimensionerna; ekonomisk, social och ekologisk på samma gång. Det går inte att arbeta sekventiellt med dessa.

Detta synsätt – det sekventiella – har hittills i hög grad präglat vårt samtal i gruppen: ”En ny ekonomi för en bättre värld”. Då kommer vi osökt in på två undantag som bekräftar regeln Georgism och Marxism. Mer om detta i nästa inlägg.

Vad kan vi lära av historien? Geogism – och – Marxism

Vad har historiska tänkare att tillföra vår samtid?

Det här inlägget är en har direkt koppling till blogginlägget För att få ett bättre sammahang rekommeras att läsa detta först. (Dock ej nödvändigt): https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-helhetslosningar-och-visioner/

Geoismen och Marxismen

Detta är mitt fjärde inlägg om Geoismen. I detta inlägg gör jag även en jämförelse med Marxismen. Jag för även ett resonemang om behovet av helhetslösningar och visioner.

Jag har ägnat några månader att försöka sätta mig in i Geoismens underbara värld. Se

http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George och

http://www.landskatt.se/georgismen-i-foumlrharingllande-till-andra-ideologier.html

Övriga inlägg hittar vi här:

Nr 1:

https://rogerdahl.wordpress.com/2012/12/21/fran-nyliberalism-till-geoliberalism-i-en-global-varld/

Nr 2:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/03/det-geolibertanska-samhallet-del-2/

Nr 3:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/30/det-finns-inga-gratisluncher/

Nr: 4 Detta inlägg.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/31/vad-kan-vi-lara-av-historien-om-geogism-och-marxism/

För Geoister är huvudfrågan idag att det behövs ett genomgripande skatteskifte, från skatt på kapital och arbete till att istället beskatta ”land”. Begreppet ”land” är ett vittomfattande begrepp som innefattar:

”Landskatt är ett samlingsnamn för en skattereform där skatt på arbete (företagsskatt/inkomstskatt/moms/sociala avgifter) sänks samtidigt som det införs skatt på naturresursmonopol i motsvarande grad. I begreppet land inkluderas rumsliga resurser (hav, sjö, markyta, luftutrymme, omloppsbanor runt jorden), elektromagnetiska frekvenser, mineraler samt vilda växter och djur. ”Se vidare: http://www.landskatt.se/vad-aumlr-landskatt.html.

Dessutom ska ett skatteskifte äga rum så att konsumtionen ska beskattas mer och därmed möjliggöra att arbetet beskattas mindre. Detta var åtminstone det Benjamin har sagt tidigare.   Men av det som framgår av ovan ska även moms tillhöra historien i ett Geoistiskt samhälle. Skatt på konsumtion ska med andra ord heller inte ingå som en intäkt till nationalstaten.

Slutligen är penninghanteringen en viktig del av Geoismen: Se vidare http://www.landskatt.se/vad-aumlr-penningraumlnta.html. Hur detta ska hanteras finns det enligt länken flera olika lösningar. Även penninghanteringen kan ingå i begreppet ”land” som då får en synnerligen vid innebörd.

Det löfte som Geoisterna ger är mycket löftesrikt: Ingen skatt på arbete och kapital, inget tvång att arbeta – alla ska vara garanterade en medborgarlön. Dessutom kan vi fram mot en arbetstidsförkortning om så önskas. Allt detta ska åstadkommas med minimal byråkrati och krångel. Benjamin och Jonas som är mycket aktiva i gruppen ”En ekonomi för en bättre värld” tar här såväl ett helhetsgrepp om samhället i sin helhet samt visar på en visionär läggning. Här är det inget litet duttande i kanten som gäller. Här ska vi istället påbörja resan från kapitalism till Geoism. Vägen är utstakad. Medlet för att uppnå visionen om det nya samhället är ”landskatt”. Se ovan.

Med dessa förändringar menar Geoisterna även att de adresserar  frågor av hållbarhet, såväl  ekonomisk, social som ekologisk.

Genom att hämta inspiration från denna 1800-tals man och omforma hans budskap till dagens situation  använder de historien för att skapa en grundplattform att stå på.

” Henry George född 2 september 1839, död 29 oktober 1897, var en amerikansk politisk ekonom. ” http://sv.wikipedia.org/wiki/Henry_George.

Vad har då denne 1980-tals man att tillföra dagens högteknologiska värld?

För att försöka tänka sig in i hur Benjamin Gustavsson och andra Georgister tänker sig tror jag följande dialog kan tillföra en del kunskaper.

StigLennart Johansson är en flitig debattör i gruppen. Han står för ett Marxistiskt perspektiv.

Om Karl Marx och Friedrich Engels kan vi läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx

Samma fråga som ovan kan naturligtvis ställas till dem som hävdar att Karl Marx och Friedrich Engels har något att tillföra samtiden. Hur kan man tro att dessa gubbar ska kunna ha något relevant att säga om vår tid?

En tidsresa och det globala skiftet

En av orsakerna kan vara att inom den tekniska världen har utvecklingen gått med ett rasande tempo, men när det gäller vårt ekonomiska system bygger det fortfarande i grunden på Adam Smiths tankar från 1700-talet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Adam_Smith

Om vi skulle leka med tanken att dessa tre prominenta herrar skulle göra en tidsresa och komma in i det tids/rum vi nu befinner oss i: Hur skulle de då känna sig? Skulle de kunna förstå vår tidsanda? Skulle de kunna begripa sammanhangen i en värld befolkad av 7 miljarder människor? Hur skulle de ta emot Einsteins relativitetsteori? Hur skulle de reagera på att homo sapiens nu har förstörelsevapen som kan utplåna hela vår art och mer därtill?

Frågorna är många? Svaren får vi själva stå för.

Skulle dessa herrar istället koncentrera sig på de ekonomiska frågorna skulle de mycket väl känna igen sig. Inom nationalekonomin har det självklart hänt en hel del saker. Nya modeller, nya teorier har framställts. Men ingenting har i grunden förändrat själva strukturen i världssamfundet.  Inte heller när det gäller nationalekonomisk teoribildning.

Världsscenen har förändrats dramatiskt sedan 1700-1800 talet. Europa är inte vad det har varit. Det tycks som om Europas bästföredatum passerats för länge sedan. Ett globalt skifte där västvärlden mer och mer tappar i inflytande till förmån för Asien, Afrika och Sydamerika skulle nog förvånat alla tre farbröderna.  Att Kina beräknas gå om USA som världens största ekonomi i närtid, skulle nog även vara lite oväntat.

Karl Marx skulle säkert ha lite motigt att förstå hur Kina kunde kalla sig kommunistiskt. Att kommunismen skulle genomföras internationellt var en självklarhet för honom. Kommunism i ett land är en ren självmotsägelse. Denna självmotsägelse håller nu på att i allt väsentligt etablera sig som den dominerande ekonomiska stormakten i världen. År 2025 beräknas Kinas ekonomi vara dubbelt så stor som USA:s. Som tröst kan USA fortfarande trösta sig med att vara den militärt starkaste av de två.

Tre helhetsmodeller, eller?

Varför har då Adam Smith, Karl Marx och Henry George en sådan stor potential till lockelse för nutidsmänniskan?  Historien vingslag slår obönhörligt och tidsandan följer den stora andens utveckling, skulle Hegel ha uttryckt saken. Än mer dramatiskt skulle vi kunna tänka oss att den stora anden vecklar ut sig och skapar i dialektik med homo sapiens och allt annat levande nya förutsättningar. Om dialektik se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektik

Under många år har kritiken mot de stora systembyggarna varit den förhärskande idéströmningen åtminstone i västvärlden.  Men efter att teorier med begränsad räckvidd varit de dominerande strömningarna i många år, så finns det nu en tendens till att helhetsbilder som helhetsperspektiv åter börjar komma i ropet. Dels är detta kopplat till att en insikt hos homo sapiens börjar framträda att de stora utmaningar av såväl ekonomisk, social som ekologisk art måste hanteras sammanhållet.

Adam Smith anses vara nationalekonomin fader och kom från den moralfilosofiska traditionen. http://www.iep.utm.edu/smith/.  Karl Marx rättvisepatos går inte att ta miste på. Om detta kommer jag att återkomma till. Var Henry George stod i dessa frågor vet jag inte men att döma av Benjamin Gustafssons  och Jonas Laganders rättvisepatos finns det anledning att tro att de moraliska aspekterna sitter djupt hos Henry Georges efterföljare.

Gemensamt för alla tre herrarna Adam Smith, Karl Marx och Henry George, finns en längtan efter att måla med de breda penseldragen och se helheter och mönster. Här finns det en skog som inte skyms av att det finns en massa träd i vägen.

Marxism och Geoism en jämförelse

StigLennart Johansson inleder en tråd med ord i en blandad kompott: ” Kapital, jord, arbete! — stämpelavgift, morötter och musik”!”

Han hänvisar till Karl Marx Kapitalet III, SJUNDE AVDELNINGEN, Revenyerna och deras källor, FYRTIOÅTTONDE KAPITLET, Treenighetsformeln.

” Kapital – profit (företagarvinst plus ränta), jord – jordränta, arbete – arbetslön, detta är den treeniga form, som inbegriper den samhälleliga produktionsprocessens alla hemligheter.

Då vidare, som tidigare har visats, kapitalräntan uppträder som den egentliga, karaktäristiska produkten av kapitalet och företagarvinsten i motsats härtill som en av kapitalet oavhängig arbetslön, reduceras denna treeniga form närmare specificerat till denna:

Kapital – ränta, jord – jordränta, arbete – arbetslön, där profiten, den form av mervärde som är speciellt karaktäristisk för det kapitalistiska produktionssättet, framgångsrikt har avlägsnats.

Tittar man nu närmare på denna ekonomiska treenighet, så finner man:

För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik.

Kapital, jord, arbete! Men kapitalet är inte ett ting, utan ett bestämt, samhälleligt produktionsförhållande, som tillhör en viss historisk samhällsformation och får sitt uttryck i ett ting och ger detta ting en specifik samhällelig karaktär. Kapitalet är inte summan av de naturliga och producerade produktionsmedlen. Kapitalet, det är produktionsmedlen transformerade till kapital. I sig själva är de inte kapital lika litet som guld och silver i sig själva är pengar. De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. Det är inte bara de till självständiga makter förvandlade produkterna, arbetarnas produkter, dessa produkter som härskar över och köper sina producenter, utan det är även de samhälleliga krafterna och den ..”

För vidare läsning hänvisas till : http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

”Benjamin Gustafsson reagerar på följande sätt: ”marken för jordägaren en ständig magnet för att dra till sig en del av det mervärde kapitalet pumpat ut.

Det är monopolisten som utnyttjar företagaren. Och sedan företagaren som utnyttjar arbetaren.

Att sluta cirkeln blir därför nödvändigt, att medborgaren (arbetaren) får inkomsterna från den monopoliserade naturen. Att medborgaren ses som delägare av naturen.

Pengar är till för att cirkulera, så det krävs att vi sluter cirkeln. Reella värden flyter nämligen i motsatt riktning mot pengarna i ekonomin. ”

Och vidare: ” Det var intressant att han kallar jordägare för en egen samhällsklass skild från kapitalisterna. Det är nämligen så jag sett det hela tiden. Så jag har inte sett ett behov av att fokusera på konflikten mellan lönearbetaren och kapitalisten, för båda blir utnyttjade av jordägaren. ”

Och vidare: ” Om vi först löser problemet med jordägare som parasiterar på alla andra klasser, dvs inför Geoismen. Så kan vi som steg två försöka hitta lösningar på konflikten mellan arbetaren och kapitalisten.

Och vi har tur. Kapitalisterna är på samma sida som arbetarna i konflikten med jordägarna. Det är därför socialismen och kapitalismen båda är positiva till de lösningar som Geoismen driver. ”

Min kommentar: 

Historien har en uppenbarligen en ouppklarad konflikt som vi ska ta hand om först. Arbete och kapital blir båda utsugna av den feodala jordägarklassen. Om arbete och kapital går samman och tar ordnar upp denna ännu inte uppklarade konflikt, så kan nästa steg på Jakobs stege vara att ordna upp förehavandet mellan arbete och kapital. Det är i klartext vad ”Benjamin Gustafsson säger ovan. Det är feodalherrarnas välde som måste brytas.

Den här bilden stämmer även mycket väl med Karl Marx bild. Han såg den nya uppväxande kapitalistklassen som en progressiv rörelse mot den feodala klassen.

När vi går in på Benjamin Gustafssons Facebooksida möts vi av Karl Marx och Milton Friedman. Ett omaka par kan vi tycka. Men när det gäller uppfattningen om feodalismen går det att förena detta omaka par.

Dialogen fortsätter:

Johan Lindkvist kommer in med en kommentar: ”Jag ser nog fortfarande som att i nuvarande system så är det kapitalisterna (hos tex livsmedelsindustrin) som suger ut både bönder och arbetare och att finansparasiterna genom monopolet på kapital-”förmedlingen” suger ut oss alla och att det främst är hos dessa vi sett den enorma kapitalackumulationen. ”

Benjamin Gustafsson svarar: ”Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Jonas Lagander svarar: ”Att ”big farmer” suger ut småbönderna beror det på att staten tillåter dem. Det har inget med fri marknad att göra. Hade vi haft en fri marknadsekonomi hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper med nya produkter… med eget valda betalmedel till och med. Idag har de ett berg av regleringar som hindrar dem.”  Sin vana trogen hänvisar han till en referens: http://www.acresusa.com/toolbox/reprints/Salatin_Sept03.pdf

Johan Lindkvist svarar: ”Jag som trodde det var den sk marknaden (dvs de multinationella livsmedelskoncernerna) som pressade bönderna samt de vanliga skalfördelarna som ingår i marknadsekonomins funktion som sådan. Att våra förtroendevalda var de skyldiga var lite otippat..”

Benjamin Gustafsson avslutar:” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers.”

Min kommentar:

Det är alldeles uppenbart att det är staten och den utsugande feodalklassen som är målgruppen för Jonas och Benjamin. Här har vi utsugarna. Om de multinationella företagen – helt otippat – skulle bete sig som ”big farmer” så beror det på bristen på fri marknadsekonomi. Med en fri marknad hade bönderna kunnat diversifiera mot nya kundgrupper. Orsaken till marknadsmisslyckandet är ”ett berg av regelringar” som hindrar dem. Det är med andra ord statens ingrepp i den fria marknadsekonomin som ställer till det för de hårt arbetande bönderna.  Benjamin förtydligar: ” Om de parasiterar på kapitalisterna (bönder och småföretagare) så har de övergått från att vara kapitalister till att vara rent-seekers. ”

Här verkar vi ha fångat själva hjärtat i Geoismen. På 1800-talet var det just den här konflikten vi såg. En statsapparat som stödde storgodsägarna på bekostnad av de små självägande bönderna och alla som arbetade inom jordbruket hos storgodsägarna. Mot dessa gamla härskare reste sig den moderna kapitalistklassen som flockades i städerna.

Så hade urbaniseringen påbörjats. Idag bor mer än 50 procent av jorden befolkning i städerna.  Att denna utveckling ska fortsätta ses idag näst intill som en naturlag.

Adam Smiths arbetsdelning är också ett fundament som vårt moderna samhälle står på. Om detta läser vi:

”I Wealth of Nations försöker Adam Smith reda ut vad som skapar väldstånd för en nation. Slutsatsen han drar är att det är arbetsdelningen som gör det möjligt. Arbetsdelningen definierat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser. För att detta ska vara möjligt krävs dock att de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar, detta genom den fria marknaden. Marknadsekonomin fungerar i sin tur för på grund av den konkurrens som uppstår.  Bagaren försöker baga det bästa brödet han kan, skräddaren sy de bästa plagg han kan och så vidare. Det egna vinstintresset kan således om det dirigeras av konkurrensen vara för allmänhetens bästa. Härigenom leds ekonomin som av en “osynlig hand“, skriver Adam Smith, till ett gott resultat som är det bästa för konsumenterna. Uttrycket “den osynliga handen” är ett viktigt och centralt begrepp inom liberalism och kapitalism. ” http://ekonomisk-historia.r76.se/biografi/adam-smith-liberalismens-fader/

Idag har Adam Smiths arbetsdelningslära tagit ett kliv ut på den globala scenen. Den som gör en komponent pris/prestanda bäst ska göra den oavsett var på globen specialisten befinner sig.  Samma mekanismer anses gälla. Detta innebär att varor och tjänster distribueras runt om vår glob. Även globaliseringen idag uppfattas som en naturkraft som det bara gäller för homo sapiens att rätta sig efter denna naturlag.

Hur såg då Marx på saken?

” För det första, de angivna källorna till den årligen disponibla rikedomen tillhör alldeles skilda sfärer och är inte alls analoga sinsemellan. De har ungefär lika mycket att göra med varandra som stämpelavgift, morötter och musik. http://www.marxists.org/svenska/marx/1894/25-d308.htm#h100

Min kommentar:

För Marx var med andra ord begreppet ”kapital” något som hade med själva produktionsprocessen att göra. ”De är de av en bestämd grupp i samhället monopoliserade produktionsmedlen, produkterna och verksamhetsbetingelserna för den levande arbetskraften, som har gjorts självständiga gentemot den, och som just genom denna motsättning personifieras i kapitalet. ”

För Geoister är det samarbete mellan arbete och kapital mot den utsugande feodalklassen som är huvudmotsättningen i samhället. För Marx har kapital, jord och arbete ungefär lika mycket att göra med varandra som ”stämpelavgift, morötter och musik”. Med andra ord tre helt olika beståndsdelar i samhällskroppen. Samverkan mellan arbete och kapital var med andra ord helt uteslutet för K Marx.

Det är viktigt att ha med sig när vi idag tror att dagens Socialdemokrater sin inspiration från Marx. Rötterna finns, åtminstone fanns, där men idag är S ett rent socialliberalt parti i den praktiska politiken. Hur långt från Marx vision om den framtida världen S nu kommit framgår med övertydlighet i detta avsnitt ur samma källa:

”Samhällets verkliga rikedom och möjlighet till ständig utvidgning av dess reproduktionsprocess hänger alltså inte på merarbetets långvarighet utan på dess produktivitet och på de mer eller mindre rikliga produktionsbetingelser som står till buds när det fullgöres. Frihetens rike börjar i själva verket först där det arbete som är bestämt av nödtvång och yttre ändamålsenlighet upphör; det ligger alltså enligt sakens natur bortom den egentliga materiella produktionens sfär. Vilden måste kämpa mot naturen för att tillgodose sina behov, för att bevara sitt liv och reproducera det, så måste även den civiliserade människan göra, och det gäller i alla samhällsformer och under alla möjliga produktionssätt. Detta naturnödvändighetens rike utvidgar sig under sin utveckling, emedan behoven utvidgas; men samtidigt utvidgas de produktivkrafter som tillfredsställer dessa behov. Inom detta område kan friheten bara bestå i att den samhälleliga människan, de förenade producenterna, rationellt reglerar denna sin ämnesomsättning med naturen, bringar den under sin gemensamma kontroll i stället för att behärskas av den som en blind makt; fullbordar den med minsta möjliga kraftansträngning och under de betingelser som för den mänskliga naturen är mest värdiga och adekvata. Men det förblir alltid ett nödvändighetens rike. Bortom detta börjar den mänskliga kraftutveckling som är sitt eget ändamål, frihetens sanna rike, som emellertid bara kan blomstra med detta nödvändighetens rike som sin grundval. Att förkorta arbetsdagen är grundbetingelsen. ”

Mer om K Marx aktualitet idag: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/29/arbetets-soner-sluten-er-alla-mervardesteorin-och-marx-aktualitet-idag/

Karl Marx dog 1883. Idag skulle han med all säkerhet ha svårt att känna igen sig i Stefan Löfvens arbetslinje. Att sätta jobben först. Att arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden är inte i linje med hur Marx såg på framtiden. Men så har vi inte nått det kommunistiska stadiet heller.

Det stämmer däremot mycket väl med den bild som vi ser på denna bild av Ernst Wigforss.