Vetenskap och makt

Under rubriken ” ”Den postmoderna sanningsrelativismen leder oss ner i en antiintellektuell avgrund, skriver Martin Ingvar, Christer Sturmark och Åsa Wikforss.

Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Inst. för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet

Christer Sturmark, bokförläggare och författare, aktuell med boken Upplysning i det 21:a århundradet

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.

Deras utgångspunkt är att:

”Vi behöver göra upp med den postmoderna sanningsrelativismen inom akademien och i den offentliga debatten. ”

Annars blir det svåra konsekvenser för samhället:

”Utfärdande av examen, särskilt för legitimationsyrken, bygger på gemensam specifik kunskap. Men om kunskap och fakta bestäms av individen försvinner möjligheten att ställa krav inför examen.

Varför är detta så upprörande? Att många människor har en antiintellektuell och ovetenskaplig hållning till kunskap, och hellre halkar fram till sina slutsatser än grundar dem i fakta, är knappast något nytt. Problemet är inte i första hand att dessa attityder är falska, problemet är att de omsätts i allmän utövning av makt. Om ingenting är sant eller falskt på riktigt blir det omöjligt för staten att upprätthålla ens de mest grundläggande moraliska anspråken eller kontrollera individens rättigheter och skyldigheter.

Det postmoderna socialkonstruktivistiska tänkandet, bland annat inspirerat av den franske filosofen Michel Foucault (1926–1984), ser vetenskaplig strävan efter kunskap som ett verktyg för vita, heterosexuella, borgerliga, medelålders, ekonomiskt välmående män att marginalisera fattiga, homosexuella, etniska minoriteter, kvinnor och utomeuropeiska kulturer.

Bakom denna filosofi låg en insikt som i och för sig är värdefull: Vi får inte förväxla kunskap med makt. Historiskt har viktig kunskap kommit i skymundan eftersom den inte behagat makten. Men att gå därifrån till att förneka skillnaden mellan åsikter och fakta är att underminera själva utgångspunkten – att makt inte är kunskap. ”

Författarna avfärdar inte det socialkonstruktivistiska tänkandet utan menar att:

”Den socialkonstruktivistiska analysens perspektiv är förvisso värdefull och befogad i vissa fall. Vi omges faktiskt av sociala konstruktioner hela tiden; exempelvis när vi handlar med mynt i mataffären använder vi en sådan konstruktion. Myntet är ju bara en liten präglad metallbit; dess värde och funktion som verktyg i vardagliga transaktioner är helt och hållet socialt konstruerade. En kung eller en präst är också socialt konstruerade, och det är intressant att också ställa frågan i vilken utsträckning genus är en social konstruktion.

Men att applicera idén om sociala konstruktioner på alla kunskapsområden leder till intellektuellt haveri. Även inom naturvetenskapen arbetar vi med beskrivningar av verkligheten som förvisso är approximativa. Men de extrema versionerna av postmodernismen vill hävda att naturvetenskapen helt och hållet är en social konstruktion, en ”berättelse” likvärdig med varje annan berättelse.

I skolvärlden möter vi ibland pedagoger som hävdar att den vetenskapliga evolutionsteorin och den bibliska skapelseberättelsen bara är två olika paradigm, två alternativa berättelser om människans historia. Det går inte att påstå att den ena är mer ”sann” än den andra.

Sådan argumentation blir intellektuellt undermålig. Att påstå att det inte existerar sanna och falska utsagor om verkligheten är både ohederligt och omoraliskt. Det är att röra sig på mycket djupt och grumligt vatten. Den som applicerar postmodernt tänkande på gravitationen kan ju försöka gå ut från ett hus från femte våningen istället för bottenvåningen. Tillrättavisningen blir omedelbar. ”

Mina reflektioner:

Hela vår civilisation bygger självklart på att vi tillsammans har vissa grundläggande gemensamma karaktäristiska som vi baserar vår världsbild på. Givet dessa gemensamma karaktäristiska kan vi sedan tala om fakta eller värderingar.  En grundpelare i vår civilisation är att vi baserar oss på ett naturvetenskapligt betraktelsesätt.  Det är Newtons lagbundenheter som gäller för oss, inom naturvetenskapen såväl som för oss som vardagsmänniska. Kosmologin och kvantfysiken blir däremot allt motigare att få ihop med vårt nuvarande paradigm.

Som systemvetare har jag visat att jag har vissa grundläggande färdigheter inom datalogins underbara värld. Jag har även genomgått ett antal utbildningar under årens lopp för att bli projektledare, verksamhetsutvecklare och processutvecklare.

Inom datalogin, verksamhetsutveckling och affärsutveckling har jag lärt mig att vetenskapliga ”sanningar” är färskvara och dessa sanningar förändras ständigt.

Ett fras som vi ofta använde var att den vetenskapliga forskningen inom affärsutveckling går med rasande fart framåt och tillbaka. Nya rön och erfarenheter förkastar hela gamla sanningar. Forskningen är en dynamisk process som hela tiden är i rörelse. Vi talade även om ”best practise” vilket innebär att vi försökte använda de för stunden bästa vetenskapliga metoderna.  Men dessa var och är och ständig utveckling.

Det jag saknar hos artikelförfattarna är just detta dynamiska angreppssätt. Orsaken är ju självklart att de då råkar på just den relativism som de är motståndare till.

Numer har jag blivit certifierad massageterapeut och diplomerad medicinsk massageterapeut.  Det har jag betyg på och är en form av kvalitetssäkring gentemot de klienter jag behandlar. Detta förfaringssätt ger en stabilitet i tillvaron liksom mina tidigare meriter. Jag har lärt mig en hel del fysiologi och anatomi samt en rad olika behandlingstekniker.

Även här finns det en hel mängd motstridiga forskningsresultat trots att människokroppen är relativt konstant. Även här tvingas vi leva i ett mer relativistiskt paradigm, det som gäller idag kanske helt eller delvis förkastas imorgon. Det skulle naturligtvis vara skönt att kunna slå sig till ro och tala om kunskap som något mer statiskt och värdebeständigt. Men så fungerar inte vår värld. Den är stadd i ständig förändring, delvis beroende av att forskningen hela tiden kommer fram med nya rön.

Uppväxt i en västerländsk miljö och ägnat en hel del av mitt liv till att tänka i det västerländska paradigmets banor, delar jag givetvis den västerländska vetenskapens grundvärderingar. Men själva grunden för den är dynamiken, att kunskapen ständigt växer och gårdagens sanningar inte nödvändigtvis är dagens.  Av detta följer att dagens sanningar inte behöver vara morgondagens.

Men alla människor på jorden omfattar inte vårt västerländska synsätt.  Det finns andra konkurrerande världsbilder. För exempelvis buddhister och hinduer lever vi i en illusorisk värld ”maya” där den värld som vi varseblir med våra sinnen inte är reell. Våra sinnen lurar oss menar denna verklighetsuppfattning. För Taoister består verkligheten av två energier, Yin och Yang, som tillsammans skapar jämvikt. Det är också dessa energier som i grunden präglar vår fysiska verklighet, enligt Taoismen.

Ingen av dessa världsbilder går ännu att testa eller bevisa med vår västerländska syn på vetenskaplighet.

Inte desto mindre omfattar miljarder människor på jorden dessa alternativa världsbilder.

När det gäller exempelvis Yoga och akupunktur har dessa idag åtminstone delvis integrerats med västerländsk medicin. Det råder väl idag konsensus om att det rörelsemönster som Yoga omfattar är nyttigt för vår kropp.  Rörelse är viktigt för att hålla oss friska. Det har nyligen påvisats att det är viktigare för vår hälsa att röra på oss än att vara normalviktig. Akupunktur används även med stöd av den västerländska skolmedicinen för smärtlindring.

Att Yoga och akupunktur/pressure dessutom är välgörande för våra energikroppar överskrider det vi med västerländska mått kan vetenskapligt bevisa, åtminstone ännu så länge. Men det innebär ju inte att vi kan stämpla väl beprövade behandlingsmetoder som vidskepelse. Metoderna fungerar även om det inte går att hitta vetenskapliga bevis för varför de fungerar. Det enda vi kan säga är att vår västerländska vetenskap inte har metoder och tekniker för att verifierar eller falsifiera dessa behandlingsmetoder. Lika lite vet vi om orsakerna till placebo – och noceboeffekterna. Men varför fungerar de. Vilka mekanismer vilar de på.  Skulle vi förstå dessa mekanismer så skulle det revolutionera hela vår behandlingsmodell. Det är möjligt att vi i framtiden kommer att hitta lösningar på dessa fenomen.

I ärlighetens namn har vår västerländska medicinska vetenskap inte heller lagt ner alltför mycket tid och möda att försöka hitta en vetenskaplig orsak till att österländska behandlingsmetoder fungerar.  Åtminstone om vi jämför med de enorma summor vi lägger ner på läkemedel av västerländsk modell. Dessa har haft en mycket gynnsam effekt på vår hälsa under många års tid.

Jag tror på en integrativ ansats. Idag finns det gott om vetenskapliga bevis för massagens välgörande effekt för oss människor. Trots detta används massage i begränsad utsträckning av vår skolmedicin i Sverige. Massage och andra liknande behandlingsformer borde kunna vara bra komplement till den traditionella medicinen. Oxytocinets välgörande effekt är idag ett känt faktum.

Det är här maktrelationen kommer in. Idag är det i hög grad just läkemedel som är huvudspåret för att hjälpa oss människor även om fysioterapi och rörelseprogram också intar en viktig roll. Läkemedelsföretagens dominerande ställning för val av behandlingsstrategi ska inte att underskattas. Forskningens inriktning styrs utifrån denna spelplan.

Det är den västerländska civilisationen som har varit helt förhärskande och det är våra lösningar som gått på export till övriga världen. Vad som är fakta och sanningar är i detta perspektiv i hög grad baserad på makt.  Om väst skulle tappa herraväldet över globen och öst och syd övertar ledartröjan kommer måhända andra fakta och sanningar att dominera vår jord.  Då inser vi hur relativa våra västerländska fakta och sanningar faktiskt är.

När vi talar om sanningar och fakta nu är det lätt att ställa sig vid historiens slut.  Men historien har visat att sanningar och fakta är relativa till vilken tid vi lever i. Människan är en tämligen ny företeelse på jorden. I ett planetperspektiv var det inte länge sedan människan trodde att jorden var platt och dessutom var universums centrum.  Så att enbart se fakta och sanningar som statiska – det som gäller just nu – gör att vi tappar bort den dynamiska förändringsaspekten av kunskapsutvecklingen.

Det finns mycket som talar för att vi just nu är inne i ett globalt skifte från väst till öst och syd.  Om vi drar ut den ekonomiska utvecklingen i tangentens ritning beräknas Kina ha en dubbelt så stor ekonomi som USA inom en inte alltför avlägsen framtid. Indien kommer att gå om Japan och bli nr 3 ekonomiskt efter Kina och USA. I Afrika växer ett antal stater ekonomiskt så det knakar. Även befolkningsmässigt är det dessa länder som växer så det knakar. Europa kommer att bli en alltmer marginell företeelse på globen.

Vilka fakta och sanningar som då gäller för vår värld vet vi inte.  Men vi kan inte utgå från att vår västerländska vetenskap och syn på kunskap kommer att sitta i orubbat bo. Det finns konkurrerande paradigm. Det är det paradigm som har makten för tillfället som bestämmer vilka grundantaganden som vår verklighetsuppfattning ska utgå från. Med ett paradigmskifte kommer dessa grundantaganden att förändras och en ny verklighetsbild tonar upp sig.  Detta för mig tämligen självklara tyckts vara allt annat än självklart för artikelförfattarna, som istället vill se kunskap oberoende av maktfaktorn.

Om artikeln. Se vidare:

http://www.dn.se/debatt/den-postmoderna-sanningsrelativismen-leder-oss-ner-i-en-antiintellektuell-avgrund/?fb_ref=Default

Om Christer Sturmark och Humanisterna:

https://rebeccahybbinette.wordpress.com/2014/07/22/forbundet-humanisterna-en-kyrka-i-tiden/

Annonser

Vilka har vunnit mest på ökad produktivitet?

Lars Sundström du skriver: ”I den globala ekonomin och med teknologin som ständigt driver produktiviteten, men minskar arbetet, har kapitalägarna fått en allt större andel av värdet som skapas. I politiken saknas idéer och vilja att ta den fördelningskonflikt, som blir allt allvarligare. Wijkman uppmärksammar detta förtjänstfullt och frågan är; var är våra politiker???”

Mitt svar är: Ja det är ju precis det som har inträffat. När frågan om teknikens utveckling och vad detta skulle föra med sig för samhället diskuterades på 1970-talet, var det många som trodde att vi inte skulle behöva arbeta mer än max halvtid år 2000.  Med facit i hand ser vi att det inte gick som framtidsforskarna trodde. Trots att produktiviteten ökad dramatiskt sedan 1970-talet, är nu politiker från de flesta läger nu överens om att det gäller att att arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Orsaken till detta är naturligtvis det du Lars Sundström skriver ovan.

Vi har fått ett nytt samhälle, en finanskapitalism, där andelen multimiljardärer ökar och dessutom blir allt rikare. Det är denna grupp som är de riktigt stora vinnarna i den globala teknikdansen. Det överskott som den teknologiska utvecklingen skapat, har helt enkelt fördelats synnerligen ojämnt. Detta är den globala trenden. Detta innebär att vi får finna oss i att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden.

Solenergin har stor potential

The total area of solar panels it would take to power the world, via @Amazing_Maps. A good reminder of our untapped solar potential in the U.S. and around the globe.

  Roger Dahl Mycket löftesrikt.