Har integrationen fungerat bra i Europa?

En av orsakerna till att nationalistiska partier växer i Europa är att integrationspolitiken inte har varit så framgångsrik. Alliansens arbetslinje har ju inte varit så lyckosam när det gäller integrationen.

Men i ärlighetens namn måste vi väl erkänna att S integrationspolitik inte heller fungerat särskilt bra.

Hollande i Frankrike har heller uppenbarligen inte lyckats så där över hövan bra. Istället växer le Pen och det finns stor risk att detta parti kommer att bli Frankrikes största parti nästa val.

Denna risk finns även i Sverige. Då borde väl den bristfälliga integrationspolitiken diskuteras och inte diverse taktiseringar för att att stänga ute Sd.

Med nuvarande strategi – strutspolitik – kommer nya idéer om hur integrationen ska fungera bättre stämplas som fascism. En sådan politik kan mycket väl just leda till det som vi absolut inte vill ha.

Men detta är uppenbarligen ingenting som bekymrar Maria Ferm som är riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet. Besök Marias blogg här
http://migro.se/gastinlagg-av-maria-ferm-for-faktisk-forandring/

Johan Westerholm skriver bra om detta:

http://ledarsidorna.se/2014/12/ni-fortjanar-endast-mitt-forakt-inget-mer/?fb_action_ids=10152724397012529&fb_action_types=og.comments

Det känns verkligen som att leka med elden utan att veta vad man gör. Hur kan man komma på en så riskabel lösning för hela vårt politiska och parlamentariska fundament?

Hur kan någon människa tro att detta är vägen för att stoppa Sd:s framfart? Det hjälper en tid för att utestänga Sd formellt. Men de har ju ändå rätt att rösta i riksdagen. S och de rödgröna är de verkliga förlorarna på detta spel.

Alliansen har ju Sd som ett stödparti i 9 fall av 10.  Hur ska S kunna bedriva S- politik i detta läge?

Och vad händer vid nästa val?

En ytterligare mycket bra artikel av Johan Westerholm om vår migrationspolitik är denna:

Ledarsidorna.se rimligt goda Jul.

http://ledarsidorna.se/2014/12/ledarsidorna-se-rimligt-goda-jul/

 

Annons

Varför är vi så nationalistiska?

Supervalåret är snart till ända och vad har hänt? Vi har fått en S och Mp ledd regering, där en och annan regeringsmedlem troligen fått löneförhöjning.  Det kan ju vara lite plåster på såren, när regeringen nu som ska ratta runt Sverige med en borgerlig budget fram till ett stundande nyval. Om det nu blir något.

Hur det kan bli en S och Mp ledd regering när det är en borgerlig majoritet i riksdagen är för mig en gåta. Det måste vara löneförhöjningen som lockat de nuvarande regeringsmedlemmarna att ge sig in i ett så omöjligt projekt.

Det var inte de rödgröna som gick fram i valet, mer än marginellt. De blev en omfördelning inom borgerligheten.  M tappade stort och Sd gick fram till att bli det tredje största partiet.  Vi behöver inte vara någon Einstein för att förstå att många M-väljare lämnat och istället gått till Sd.

Men det gäller att hålla Sd utanför makt. Av detta skäl anses det tydligen att en röd grön regering är representativ för svenska väljare. Trots den borgerliga majoriteten i riksdagen.  Men hur tänker sig regeringen få igenom sin politik? Vågmästaren Sd har tidigare röstat borgerligt i 9 fall av 10. Då känns det inte så bekvämt för en regering S+Mp att ha ett sådant parti som vågmästare.

Men varför är vi så nationalistiska?  Hur kommer det sig att just nationalismen kommit upp på dagordningen? Borde inte den för länge sedan kastats i sopkorgen?

Under det senaste året har jag talat med människor som tycker att det är så konstigt av vi är så nationalistiska. Men är det verkligen så konstigt?

Valen har handlat om nationella frågor som lockar väljare. Att ta upp internationella frågor förväntas inte ge många nya väljare. Tvärtom. Inte heller miljö/klimatfrågan är något som partiernas valstrateger rekommenderat att tala om, med undantag för Mp och V. Men då har de som straff fått en extremiststämpel på sig. Vem vill höra på sådant elände.  Kan dom inte hålla tyst. Vi vill höra politikerna tala om verkliga frågor och inte en massa trams som hotar jobben.

Därför talar de partier som anses mindre extrema om hur Sverige ska styras och vilka som är mest regeringsdugliga. Även EU- valet kom i hög grad att handla om Sverige.

Är det så märkligt?

Nationalstaten – och då menar jag stat, kommun och landsting – är ju ansvarig för hela vårt välfärdssystem.  Det är här beslut om skola, vård och omsorg fattas.  Det är i nationalstaten som bestäms om vilka infrastruktursatsningar som ska genomföras.  Det är i nationalstaten som hela vår trygghet skapas.  Utan dessa satsningar skulle inte företag och individer kunna fungera och sköta sina vardagsuppgifter.
I den nyliberala agendan har nationalstatens roll kraftigt ifrågasatts. Staten är ineffektiv och erbjuder ingen valfrihet.  För att råda bot på det måste det komma in privata företag och se till att det blir lite fart på vår gemensamma sektor.  Men när vi behöver skola, vård, omsorg, infrastruktur och FoU. Vem ska då stå för fiolerna?

Det inte företag som går in som filantroper och hjälper till om nationalstaten inte längre har tillräckliga resurser.  De vill däremot gå in och tjäna pengar på denna verksamhet, med tro att de kan förbättra den.  Det ligger i den nyliberala agendan.  Vi kan inte heller vända oss till EU eller FN om vi behöver dessa nyttigheter.  Återstår då nationalstaten.  Då är det ju inte så märkligt att vi är så nationalistiska.  Vi behöver kort och gott nationalstaten till dess andra system utarbetats.

Först då kan vi börja tala om att nationalstaten inte längre behövs och är en omoderna kvarleva. Den nyliberala agendan med en allt mer svältfödd nationalstat bortser från den realiteten.

Nu lever den nyliberala agendan sida vid sida med den nationalistiska.