Vetenskap och makt

Under rubriken ” ”Den postmoderna sanningsrelativismen leder oss ner i en antiintellektuell avgrund, skriver Martin Ingvar, Christer Sturmark och Åsa Wikforss.

Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Inst. för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet

Christer Sturmark, bokförläggare och författare, aktuell med boken Upplysning i det 21:a århundradet

Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.

Deras utgångspunkt är att:

”Vi behöver göra upp med den postmoderna sanningsrelativismen inom akademien och i den offentliga debatten. ”

Annars blir det svåra konsekvenser för samhället:

”Utfärdande av examen, särskilt för legitimationsyrken, bygger på gemensam specifik kunskap. Men om kunskap och fakta bestäms av individen försvinner möjligheten att ställa krav inför examen.

Varför är detta så upprörande? Att många människor har en antiintellektuell och ovetenskaplig hållning till kunskap, och hellre halkar fram till sina slutsatser än grundar dem i fakta, är knappast något nytt. Problemet är inte i första hand att dessa attityder är falska, problemet är att de omsätts i allmän utövning av makt. Om ingenting är sant eller falskt på riktigt blir det omöjligt för staten att upprätthålla ens de mest grundläggande moraliska anspråken eller kontrollera individens rättigheter och skyldigheter.

Det postmoderna socialkonstruktivistiska tänkandet, bland annat inspirerat av den franske filosofen Michel Foucault (1926–1984), ser vetenskaplig strävan efter kunskap som ett verktyg för vita, heterosexuella, borgerliga, medelålders, ekonomiskt välmående män att marginalisera fattiga, homosexuella, etniska minoriteter, kvinnor och utomeuropeiska kulturer.

Bakom denna filosofi låg en insikt som i och för sig är värdefull: Vi får inte förväxla kunskap med makt. Historiskt har viktig kunskap kommit i skymundan eftersom den inte behagat makten. Men att gå därifrån till att förneka skillnaden mellan åsikter och fakta är att underminera själva utgångspunkten – att makt inte är kunskap. ”

Författarna avfärdar inte det socialkonstruktivistiska tänkandet utan menar att:

”Den socialkonstruktivistiska analysens perspektiv är förvisso värdefull och befogad i vissa fall. Vi omges faktiskt av sociala konstruktioner hela tiden; exempelvis när vi handlar med mynt i mataffären använder vi en sådan konstruktion. Myntet är ju bara en liten präglad metallbit; dess värde och funktion som verktyg i vardagliga transaktioner är helt och hållet socialt konstruerade. En kung eller en präst är också socialt konstruerade, och det är intressant att också ställa frågan i vilken utsträckning genus är en social konstruktion.

Men att applicera idén om sociala konstruktioner på alla kunskapsområden leder till intellektuellt haveri. Även inom naturvetenskapen arbetar vi med beskrivningar av verkligheten som förvisso är approximativa. Men de extrema versionerna av postmodernismen vill hävda att naturvetenskapen helt och hållet är en social konstruktion, en ”berättelse” likvärdig med varje annan berättelse.

I skolvärlden möter vi ibland pedagoger som hävdar att den vetenskapliga evolutionsteorin och den bibliska skapelseberättelsen bara är två olika paradigm, två alternativa berättelser om människans historia. Det går inte att påstå att den ena är mer ”sann” än den andra.

Sådan argumentation blir intellektuellt undermålig. Att påstå att det inte existerar sanna och falska utsagor om verkligheten är både ohederligt och omoraliskt. Det är att röra sig på mycket djupt och grumligt vatten. Den som applicerar postmodernt tänkande på gravitationen kan ju försöka gå ut från ett hus från femte våningen istället för bottenvåningen. Tillrättavisningen blir omedelbar. ”

Mina reflektioner:

Hela vår civilisation bygger självklart på att vi tillsammans har vissa grundläggande gemensamma karaktäristiska som vi baserar vår världsbild på. Givet dessa gemensamma karaktäristiska kan vi sedan tala om fakta eller värderingar.  En grundpelare i vår civilisation är att vi baserar oss på ett naturvetenskapligt betraktelsesätt.  Det är Newtons lagbundenheter som gäller för oss, inom naturvetenskapen såväl som för oss som vardagsmänniska. Kosmologin och kvantfysiken blir däremot allt motigare att få ihop med vårt nuvarande paradigm.

Som systemvetare har jag visat att jag har vissa grundläggande färdigheter inom datalogins underbara värld. Jag har även genomgått ett antal utbildningar under årens lopp för att bli projektledare, verksamhetsutvecklare och processutvecklare.

Inom datalogin, verksamhetsutveckling och affärsutveckling har jag lärt mig att vetenskapliga ”sanningar” är färskvara och dessa sanningar förändras ständigt.

Ett fras som vi ofta använde var att den vetenskapliga forskningen inom affärsutveckling går med rasande fart framåt och tillbaka. Nya rön och erfarenheter förkastar hela gamla sanningar. Forskningen är en dynamisk process som hela tiden är i rörelse. Vi talade även om ”best practise” vilket innebär att vi försökte använda de för stunden bästa vetenskapliga metoderna.  Men dessa var och är och ständig utveckling.

Det jag saknar hos artikelförfattarna är just detta dynamiska angreppssätt. Orsaken är ju självklart att de då råkar på just den relativism som de är motståndare till.

Numer har jag blivit certifierad massageterapeut och diplomerad medicinsk massageterapeut.  Det har jag betyg på och är en form av kvalitetssäkring gentemot de klienter jag behandlar. Detta förfaringssätt ger en stabilitet i tillvaron liksom mina tidigare meriter. Jag har lärt mig en hel del fysiologi och anatomi samt en rad olika behandlingstekniker.

Även här finns det en hel mängd motstridiga forskningsresultat trots att människokroppen är relativt konstant. Även här tvingas vi leva i ett mer relativistiskt paradigm, det som gäller idag kanske helt eller delvis förkastas imorgon. Det skulle naturligtvis vara skönt att kunna slå sig till ro och tala om kunskap som något mer statiskt och värdebeständigt. Men så fungerar inte vår värld. Den är stadd i ständig förändring, delvis beroende av att forskningen hela tiden kommer fram med nya rön.

Uppväxt i en västerländsk miljö och ägnat en hel del av mitt liv till att tänka i det västerländska paradigmets banor, delar jag givetvis den västerländska vetenskapens grundvärderingar. Men själva grunden för den är dynamiken, att kunskapen ständigt växer och gårdagens sanningar inte nödvändigtvis är dagens.  Av detta följer att dagens sanningar inte behöver vara morgondagens.

Men alla människor på jorden omfattar inte vårt västerländska synsätt.  Det finns andra konkurrerande världsbilder. För exempelvis buddhister och hinduer lever vi i en illusorisk värld ”maya” där den värld som vi varseblir med våra sinnen inte är reell. Våra sinnen lurar oss menar denna verklighetsuppfattning. För Taoister består verkligheten av två energier, Yin och Yang, som tillsammans skapar jämvikt. Det är också dessa energier som i grunden präglar vår fysiska verklighet, enligt Taoismen.

Ingen av dessa världsbilder går ännu att testa eller bevisa med vår västerländska syn på vetenskaplighet.

Inte desto mindre omfattar miljarder människor på jorden dessa alternativa världsbilder.

När det gäller exempelvis Yoga och akupunktur har dessa idag åtminstone delvis integrerats med västerländsk medicin. Det råder väl idag konsensus om att det rörelsemönster som Yoga omfattar är nyttigt för vår kropp.  Rörelse är viktigt för att hålla oss friska. Det har nyligen påvisats att det är viktigare för vår hälsa att röra på oss än att vara normalviktig. Akupunktur används även med stöd av den västerländska skolmedicinen för smärtlindring.

Att Yoga och akupunktur/pressure dessutom är välgörande för våra energikroppar överskrider det vi med västerländska mått kan vetenskapligt bevisa, åtminstone ännu så länge. Men det innebär ju inte att vi kan stämpla väl beprövade behandlingsmetoder som vidskepelse. Metoderna fungerar även om det inte går att hitta vetenskapliga bevis för varför de fungerar. Det enda vi kan säga är att vår västerländska vetenskap inte har metoder och tekniker för att verifierar eller falsifiera dessa behandlingsmetoder. Lika lite vet vi om orsakerna till placebo – och noceboeffekterna. Men varför fungerar de. Vilka mekanismer vilar de på.  Skulle vi förstå dessa mekanismer så skulle det revolutionera hela vår behandlingsmodell. Det är möjligt att vi i framtiden kommer att hitta lösningar på dessa fenomen.

I ärlighetens namn har vår västerländska medicinska vetenskap inte heller lagt ner alltför mycket tid och möda att försöka hitta en vetenskaplig orsak till att österländska behandlingsmetoder fungerar.  Åtminstone om vi jämför med de enorma summor vi lägger ner på läkemedel av västerländsk modell. Dessa har haft en mycket gynnsam effekt på vår hälsa under många års tid.

Jag tror på en integrativ ansats. Idag finns det gott om vetenskapliga bevis för massagens välgörande effekt för oss människor. Trots detta används massage i begränsad utsträckning av vår skolmedicin i Sverige. Massage och andra liknande behandlingsformer borde kunna vara bra komplement till den traditionella medicinen. Oxytocinets välgörande effekt är idag ett känt faktum.

Det är här maktrelationen kommer in. Idag är det i hög grad just läkemedel som är huvudspåret för att hjälpa oss människor även om fysioterapi och rörelseprogram också intar en viktig roll. Läkemedelsföretagens dominerande ställning för val av behandlingsstrategi ska inte att underskattas. Forskningens inriktning styrs utifrån denna spelplan.

Det är den västerländska civilisationen som har varit helt förhärskande och det är våra lösningar som gått på export till övriga världen. Vad som är fakta och sanningar är i detta perspektiv i hög grad baserad på makt.  Om väst skulle tappa herraväldet över globen och öst och syd övertar ledartröjan kommer måhända andra fakta och sanningar att dominera vår jord.  Då inser vi hur relativa våra västerländska fakta och sanningar faktiskt är.

När vi talar om sanningar och fakta nu är det lätt att ställa sig vid historiens slut.  Men historien har visat att sanningar och fakta är relativa till vilken tid vi lever i. Människan är en tämligen ny företeelse på jorden. I ett planetperspektiv var det inte länge sedan människan trodde att jorden var platt och dessutom var universums centrum.  Så att enbart se fakta och sanningar som statiska – det som gäller just nu – gör att vi tappar bort den dynamiska förändringsaspekten av kunskapsutvecklingen.

Det finns mycket som talar för att vi just nu är inne i ett globalt skifte från väst till öst och syd.  Om vi drar ut den ekonomiska utvecklingen i tangentens ritning beräknas Kina ha en dubbelt så stor ekonomi som USA inom en inte alltför avlägsen framtid. Indien kommer att gå om Japan och bli nr 3 ekonomiskt efter Kina och USA. I Afrika växer ett antal stater ekonomiskt så det knakar. Även befolkningsmässigt är det dessa länder som växer så det knakar. Europa kommer att bli en alltmer marginell företeelse på globen.

Vilka fakta och sanningar som då gäller för vår värld vet vi inte.  Men vi kan inte utgå från att vår västerländska vetenskap och syn på kunskap kommer att sitta i orubbat bo. Det finns konkurrerande paradigm. Det är det paradigm som har makten för tillfället som bestämmer vilka grundantaganden som vår verklighetsuppfattning ska utgå från. Med ett paradigmskifte kommer dessa grundantaganden att förändras och en ny verklighetsbild tonar upp sig.  Detta för mig tämligen självklara tyckts vara allt annat än självklart för artikelförfattarna, som istället vill se kunskap oberoende av maktfaktorn.

Om artikeln. Se vidare:

http://www.dn.se/debatt/den-postmoderna-sanningsrelativismen-leder-oss-ner-i-en-antiintellektuell-avgrund/?fb_ref=Default

Om Christer Sturmark och Humanisterna:

https://rebeccahybbinette.wordpress.com/2014/07/22/forbundet-humanisterna-en-kyrka-i-tiden/

Annons

Hur kommer vår framtid att gestalta sig?

Detta är ett långt blogginlägg baserat på ett samtal som några stycken hade i december 2014 i den virtuella världen.

Två artiklar belyser detta och Martin Saar, föreläsare och författare, passar påpassligt på att posta dem.

Den ena är skriven av Helena Palena där hon avslutar sitt inlägg på fölande sätt:

“Sovjetunionens plötsliga kollaps för cirka 25 år sedan kom som en total överraskning. Knappast någon historiker kunde förutse händelsen. När den ”politiska våren” lika plötsligt bröt ut i Mellanöstern överraskades hela världen. Skeendet på den politiska arenan går allt snabbare. När det amerikanska romarriket går i graven kommer sammanbrottet också att gå fort. Men fallet startar i Europa. När den första nationen i södra Europa ”statskonkursar” – ställer in betalningarna – startar lavinen. Några veckor senare slår bankerna i USA igen och utlyser”bank holiday”. Därefter brakar helvetet ut i USA.

En global finansiell härdsmälta är oundviklig. Varenda pusselbit ligger tydligt på bordet. Man måste vara blind på bägge ögonen om man inte kan lägga ihop pusselbitarna. “

En global finasiell härdsmälta är “oundviklig” enligt Helena Palena.  När någon uttalar sig om vad som är oundvikligt brukar jag alltid bli skeptiskt inställd.  Att komma med så definitiva utsagor om framtiden visar enbart på ren dumhet.

Det är omöjligt att förutspå framtiden. Inte ens när experter försöker spå väder för de kommande veckorna brukar träffsäkerhen vara särkilt god.  Det kan inträffa diverse saker som inte fanns med i modellen.  Därom inte sagt att det finns stora ekonomska globala risker, som vi får hoppas på att mänskligheten tar på allvar.

Det finns mycket som talar för att finanskrisen 2008 inte är den sista, men att tro sig veta är snarast något som mediala människor håller på med.

http://parnassen.wordpress.com/2014/12/22/putin-hjalpte-obama-ur-knipan-carl-bildt-var-dock-saker-pa-assads-skuld/

 

Den andra artikeln får vi reda på följande:

“So whenever the Russians want to destroy NATO, that’s all they have to do.  Just call up the puppet Merkel, call up the puppet Hollande, the puppet Cameron, and say, ‘You guys really enjoy being in NATO, well let me tell you what, we no longer sell energy to NATO members.’  That’s the end of NATO and that’s the end of the cover for American power.

That would set off so many black swans.  Every banking system would probably collapse because if the German banks are faced with German industry closing down, what the hell is going to happen to the banks?  So all the cards are in Putin’s hands.  None of them are in Washington’s hands.  Putin is going to reorient Russia to the East.  Then you are going to see Russia, India, and China, take over the leadership of the world.  That will start in 2015. “

 

Så i denna artikel får vi reda på att Ryssland kommer att orientera sig mot öst och vi kommer att se Ryssland, Kina och Indien som det nya ledartemet i världen, när väst har kollapsat.  “

 

Även detta förefaller vara en rimligt scenario.  Väst har successivt förlorat i ekonomisk makt mot öst och syd.  Det var även väst som drabbades hårdast av finaskrisen 2008, öst och syd klqarade sig mycket bättre och gick strärkta ur krisen.

Men även detta är naturligftvis ett av flera möjliga scenarios.  De tär inte någon naturlag som bestämmer detta sked.  Det är männskor som agerar.

 

Med anledning av dessa artiklar frågar jag   Martin Saar:

 

Du tillhör en grupp människor som postar inlägg i diverse facebookgrupper efter löpandebandsprincipen. Till skillnad från många tyckare, finns det , in mitt tycke substans, i det du postar.

Dessutom så ser du inte så snävt nationalistiskt på dagens politik, som många andra. Du har ett vidare perspektiv, något som jag uppskattar.

Men tänk om du gav dig tid att andas och börjar plocka ihop de du postar och försöka hitta en röd tråd i det du skriver och förmedlar.

Hur ser du på den globala maktkampen om världsherraväldet som vi just nu är mitt uppe i?

Hur står ovanstående artiklar i relation till varandra)?

Vad tror du kommer att hända om Ryssland, Indien och Kina tar över ledartröjan i världen? Kommer detta leda till en värld som mer är präglad av social demokrati? Detta med ett konststopp mellan orden social och demokrati som Håkan Juholt använde sig av för att betona S honnörsord.

Om dessa länder tar över ledartröjan i världen är det bara att hoppas på att de behandlar oss lite mer humant än vad vi européer behandlat våra kolonier.

Med tanke på den aggressiva historia som USA har och som skildras i artikeln ovan kommer USA att stillatigande acceptera att bli en koloni under de nya ledarskapet i världen, Kina, Ryssland och Indien?

Om inte? Vad kommer att hända om USA förklarar krig mot Kina och Ryssland? Indien spelar ett eget spel här.

Jag menar att det finns mycket att fundera på här. Det kan finnas anledning till lite sund reflektion och inte bara maniskt posta den ena artikeln efter den andra. Det skulle jag vilja önska mig i julklapp från dig. Hur ser du på de frågor jag tar upp här? De är ju direkt härledda från de artiklar som du postat.

Och hur ser ni andra på det som artiklarna handlar om?

http://kingworldnews.com/paul-craig-roberts-russia-unleash-ultimate-black-swan-west/

 

Martin Saar Svarar:

Postar i diverse fb-grupper för att nå fler. Samtliga grupper berör Energi Ekonomi och Ekologi. Jag håller mig till de tre E:a och sambandet mellan dem och låter bl a politken spegla detta. Omställning av samhället är en röd tråd i mina resonemang. Försöker att undvika att spekulera, tycka och tro. Oftast kommenterar jag de länkar som jag publicerar. Ibland blir det verkligen oxå bra inspel på mina inlägg och då deltar jag med lust och fägring. Reflektionen lämnar jag över till var och en att göra, liksom att förvalta budskapet att det är hög tid att påbörja omställningen och lägga om sin livsstil inta beredskapsläge, då kollpasen tilltar. Att försöka landa mjukt inför det som komma skall. Många tror att finanskrisen är över, men inget kan vara felaktigare. Vi är mitt uppe i den och den förvärras. Globalt är samhället inne i en rost och röta stadium som tilltar på många sätt och vi hankar oss fram genom att improvisera bl a med finanssystemen så gott det går. Säkert kommer detta att pågå många år till, men det kan lika gärna vara ett avgörande redan i övermorgon. Så svajigt och osäkert är det finansiella systemet. Som sagt alla dina frågor är berättigade, men samtidigt omöjliga att svara på, då det just bara blir hypoteser, spekulationer och ett allmänt tyckande.

 

Lena Nockert kommer med ett inlägg:

”hypoteser, spekulationer och ett allmänt tyckande” kan faktiskt ha ett värde i en sådan här sluten grupp om tonen är sådan att det leder fram till att synliggöra möjliga alternativ. Ingen av oss kan veta något säkert om framtiden, men vi kan hjälpas åt att kartlägga möjligheter och därmed en strategi för handlandet i nuet som har ett längre perspektiv.

Så jag ser gärna diskussioner här där vi vågar ta risken att ha åt helsike fel.

 

Martin Saar svarar:  Lena Nockert jag har alltså inte något emot detta, men jag har valt att kommentera och förtydliga, när det finns invändningar eller nya perspektiv. Många ggr känns det övermäktigt att besvara och argumentera dessvärre, då kommentarerna kan vara som jag brukar uttrycka det ”ett stort brööl”, utan sakinnehåll! Det gäller dessbättre inte din tråd här Lena Nockerttack och lov! .

Lena Nockert svar: Då fortsätter vi våra tankeexperiment och tillåter oss en hel del ”spill”.

 

Roger Dahl  jag kommenterar: “Ja min fråga till dig Martin Saar var ju vilka visioner du har för en bättre värld. Min fråga är på grund av att du plockar fram intressanta artiklar ger stoff till att kunna lägga ihop saker och ting. Den rollen är synnerligen behövlig i de olika grupper som du deltar i.

Du har indirekt svarat på min fråga tidigare men nu du förtydligade detta .

” Som sagt alla dina frågor är berättigade, men samtidigt omöjliga att svara på, då det just bara blir hypoteser, spekulationer och ett allmänt tyckande. ”

Du vill med andra ord inte bidra till detta ”hypoteser, spekulationer och ett allmänt tyckande. ”

Det är detta som gör att jag inte förstår dig. Alla förutsägelser om framtiden är prognoser. Det finns inga fakta om framtiden.

Du bidrar ju själv med diverse artiklar som på olika sätt skapar bilder om framtiden. De två översta i denna tråd är exempel på detta.

De är för att använda ditt språkbruk bara hypoteser, spekulationer och allmänt tyckande, eftersom de båda talar om en framtid som vi inte kan bevisa med fakta kommer att hända.

Det går ju inte att bevisa att, som den första artikeln hävdar:

” En global finansiell härdsmälta är oundviklig. Varenda pusselbit ligger tydligt på bordet. Man måste vara blind på bägge ögonen om man inte kan lägga ihop pusselbitarna. ”

Det finns mycket som talar för att vi går mot nya finansiella kriser. Men graden och omfattningen av dessa kan vi bara på mer eller mindre goda grunder spekulera om. Att mycket talar för det det innebär ju inte att vi kan bevisa att vi ”oundvikligt” kommer gå en sådan framtid till mötes.

Då kommer vi in på ren determinism. Det kan hända diverse saker som gör att det ”oundvikliga” inte inträffar.

Den andra artikeln hävdar att vi redan nästa år kan se ett globalt skifte. Detta är ju inte heller fakta, något som oundvikligt måste inträffa.

Det finns även här mycket som talar för att vi är mitt inne i denna globala omställning, när öst:, Kina, Indien och Ryssland tar över herraväldet i världen.

Andra brukar tala om att öst och syd kommer att bli de globala vinnarna och väst de verkliga förlorarna. Då inkluderas även flera länder.

När du delar med dig av denna bild, som jag haft sedan början av 2000-talet, så borde du väl åtminstone försöka sätta ihop dessa bilder med varandra.

Det kanske är väst som är på väg att kollapsa i relation till övriga världen, och att det inte är fråga om en global kollaps.

Det som talar för det är bland annat att det var väst som var den riktiga förloraren efter finanskrisen. Öst och syd klarade finanskrisen tämligen bra och gick stärkta ur den.

Vad skulle då kunna inträffa om nu väst kollapsar?

Svaren på den typer brukar vara olika scenarios som man sedan kan diskutera vidare ifrån.

Dessa scenarios är naturligtvis inte sanningar. Men de bygger på så mycket fakta man kan tänkas ha för tillfället. Sedan gör man en framskrivning i tangens riktning.

Men det kan ju alltid komma nya händelser som förändrar bilden.

Dessa scenarios är varken mer eller mindre spekulativa än de två artiklar du delat med dig av ovan. Vi kan inte veta om hur det går. Men bara att vi ser en stor risk i detta borde ju göra att vi på olika sätt bidrar till att fördjupa oss i vilka konsekvenser det kan få för oss och dessutom medskapa politik för att undvika åtminstone de värsta hotbilderna.

Så även om du inte vill delta i något allmänt tyckande om visioner, så borde det väl ligga varmt om hjärtat att tränga in och göra en konsekvensanalys av vad artiklarna har att säga, eller hur?”

 

Danne Mikula kommenterar: “Bloggen är av osedvanligt dålig kvalité. Onödigt att sprida länken och generera klick åt den där ”Helena”. De som trivs bäst där är SD – trollen. Det är viktigt med mer källkritisk hållning innan vi länkar vidare. Var och en har något att likna redaktionellt ansvar så fort vi går ut med något offentligt.”

 

Martin Saar Roger Dahl jag menar att det finns inga ”frizoner” i en globaliserad värld längre, dessvärre, allt hänger ihop. Finans/ekonomi, handel, livsmedelsförsörjning, energi, sjukdomar etc. En för alla – alla för en. Inte ens Nordkorea står utanför. Det är en kamp ör länderna i Nord om att kunna behålla och för länderna i Syd för uppnå en livsstil som bygger på en oändlig tillväxt i en ändlig värld. En ekvation som inte går i hop. Och vi ser idag hur detta dysfunktionella globala system hackar och delvis har kollapsat. Du säger att vi vet inget om framtiden! Jag tycker att vi vet ganska mycket. Förutsättningarna för att detta globala bygge försämras allt mer bl a brist på råvaror bl a olja, rikedomarna blir allt mer ojämt fördelade, spänningarna ökar etc etc. Vi ser, folkomflyttningar, inbördeskrig, epedemier, spänningar mellan och inom länder som tilltar. Repressionen för att upprätthålla rådande ordning tilltar även i det stabila Sverige. Du har helt rätt ingen vet när skiftet kommer då det pågår i det lilla hela tiden och det jag försöker antyda med händelser, uttalanden etc genom länkar och kommentarer) är riktningen inte hastigheten. Förändringar baserade på naturvetenskapliga vetenskaplig fakta finns där ofast. Allt pågår i olika deminsioner och är inte bara komplicerade utan komplexa. Det innebär att orskassambanden och konsekvenserna inte går att härleda eller veckla ut eller att förutse. De förändras hela tiden. Alltså blir ett scenarie bara ett scenarie av tveksamt värde. OBS menar inte att det är fel att göra scenarier. Visioner i all ära men…men backsasting med en klar framtidsbild är att föredra, enligt mig. Tycker David Jonstad sammanfattar saken på ett bra sätt i sin bok Kollaps: ”Att civilisationer kommer och går är knappast ett kontroversiellt på stående. Romarriket och mayaimperiet är populära historiska exempel. Men att vår egen industriella civilisation har ett bäst före-datum det är svårare att acceptera.

Likväl genomsyras Kollaps av detta faktum. Genom att titta

på såväl nutid som historia försöker David Jonstad ge en bild av vad som får en civilisation på fall. En av de huvudsakliga orsakerna tycks vara komplexitet. Ju större komplexitet, desto större risk för kollaps.

Tre grundpelare bär upp den industriella civilisationen: energi,

ekologi och ekonomi. Det är storheter som kännetecknas av stor

komplexitet och som dessutom är tätt sammanbundna med varandra. När den billiga fossila energin som hållit igång systemet börjar sina, när den ekonomiska tillväxten inte längre ångar på och när klimatet hettas upp är resultatet en kollapsartad krutdurk.

Det är skrämmande: Vi måste anpassa oss till en värld utan överskott

på billig energi, med lägre levnadsstandard och hårdnad konkurrens om resurserna. Men också hoppfullt: Människan är anpassningsbar och har genom historien visat upp en enastående förmåga att genom samarbete, kreativitet och solidaritet skapa goda liv även i svåra tider.” GOD JUL

 

God jul själv Martin Saar och ni andra som eventuellt ha tid att titta in här så här på julafton.

När jag läser det du skriver ovan, konstaterar jag som tidigare att det är mycket som förenar oss i det du skriver. Det har varit min utgångspunkt hela tiden.

 

De tre E:na som du utgår från Ekonomi, Energi och Ekologi är bra i mitt tycke bra bas att föra samtal från. Att även se samband mellan dessa är nödvändigt om vi ska kunna få en mer helhetsbetonad bild.

 

Det är annars vanligt att varje E belyses vare för sig och då missar vi sambanden mellan dem.

Jag

har också med en social dimension i mitt sätt att tolka och förstå min omvärld

igår och idag. Av detta försöker jag skaffa mig en så god bild som möjligt av framtiden.

Därför borde du och jag och eventuellt andra som vill hänga med kunna leda fram till ökad förståelse om varandras utgångspunkter, vår samtid och även hur vårt framtid kan gestalta sig.

 

Du liksom jag tycker att David Jonstads bok har mycket att ge. Det finns all anledning att återta samtalat om det han för fram. Han gör liksom du och jag en analys baserad på historiska fakta och hur världen ser ut idag.

Av detta skapar han ett scenario om en tänkt framtid. Han vill vidga debatten från business as usual, där den tillväxt vi idag har är en nödvändig förutsättning för vår civilisation och rena domedagsprofeter som är övertygade om världens

undergång, åtminstone människans. En annan väg är möjlig. På så vis är han, du och jag visionära, eller hur?

 

Han

är även mycket ödmjuk när det gäller att försöka uttala sig om framtiden. Men han gör ändå ett försök.

Jag respekterar David Jonstad för detta. Men vi får akta oss att tro att det han säger är ”fakta” om framtiden. Sådana fakta finns först när vi är där i den framtid vi talar om. Vi kan på så goda grunder som någonsin står i vår makt försöka se in i framtiden och göra kvalificerade gissningar. Men det är ändå bara just kvalificerade gissningar.

Hans framtidsscenario är just baserat på hypoteser och spekulationer, däremot inte så mycket allmänt tyckande, eftersom han baserar sig på analys av igår och idag.

Det jag vänder mig mot i ditt resonemang är när du exempelvis skriver följande, i tråden om Johan Ehrenbergs artikel:

”jag grundar inte mina påståenden på förhoppningar eller fantasi! Utan det är ren och skär vetenskaplig forskning som leder mig framåt! Fabulera gärna till alla och förmedla både tro, hopp och kärlek. Men jag är självtänkande. Varför är du inte självtänkande?

Jag är i högsta grad självtänkande och jag förstår att vetenskap kan uttala sig om händelser i nuet och historiska händelser.

Det är bra att vi försöker hålla oss till det idag kända. Men ska vi uttala oss om framtiden blir det alltid fråga om scenarios eller kvalificerade gissningar hur troliga de än kan upplevas.

När du sedan talar om empiriska fakta om framtiden är det ju en ren  självmotsägelse.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Empiri

Empiriska fakta finns först när vi är där.  Det fanns en film tillbaka till framtiden som handlade om tidsresor, där vi kunde färdas såväl bakåt  som framåt  itiden. Men vår vetenskap år inte där än.

 

Den diskussion jag hänvisar till är angående Johan Ehrenbergs artikel i Etc:  “Positiva nyheter är här. “

http://www.etc.se/ledare/positiva-nyheter-ar-har

Där skriver jag:

Roger Dahl Martin Saar: Jag tror nog att vi både behöver samverkan och individuella prestationer för att klara de utmaningar som vi står inför. Du är ju ett exempel på att det behövs engagerade individer.

Du har ägnat en ansenlig del av din tid åt att tränga in i energifrågan och informerar om det. Något som verkligen beundrar dig för.

Att förstå omfattningen av att världssamfundet måste minska ner energianvändandet till 30-40 % av vår nuvarande förbrukning – för det är väl det du säger? – är något som inte ens du, som har ägnat mycket tid åt det kan förstå omfattningen av.

Kan du vidareutveckla detta? Varför skulle det vara så helt omöjligt att hitta alternativa energikällor, ny teknik och nya organisationsformer för att kunna fasa oss ut från fossilberoendet för att undvika att hamna i detta elände?

Hur kan du vara så otroligt säker på din sak? Är det pga dina oerhörda kunskaper inom området – du har uppmanat mig ett antal ggr att jag ska läsa på – eller är det att du inte vill eller förmår att tänka i nya banor när det gäller vår energianvändning, och hur vi kan organisera våra globala samhällen annorlunda.

I kritik mot teknikoptimister som tror att allt ordnar sig med ny teknik, har pendeln hos en del del svängt över åt andra hållet. Du verkar vara en representant av denna teknikpessimistiska skara.

FoU är inget som man talar om som lösning på dagens kriser. Här tycks vi inte ha någonting att hämta. Åtminstone kommer ny forskning inte på något sätt vara tillräcklig för att förhindra mycket svåra förhållanden när den fossila energin börjar sina.

Inte heller tror man på att en ny ekonomisk världsordning är möjlig.

Istället ska vi anpassa oss efter en ”naturlagsbunden” framtid som leder till att vi av tvingande skäl måste räkna med.

Johan Ehrenberg vänder sig mot den teknikfientlighet som idag råder inom dessa kretsar. Jag kan bara hålla med honom.

Hur ett sådan värld, där energianvändandet minskar till 30-40 %,  kan se ut har vi ju svårt att föreställa oss. Men historien ger oss skrämmande bilder av hur mänskligheten hittills hanterat kriser: nationalism som övergår i fascism och nazism, krig och förödelse, utrotning av oliktänkare och i det stora språnget i Kina massvält och kannibalism.

Människan kan även vara mycket irrationell när vi känner oss pressade. Det gäller ju naturligtvis även för de eliter som idag har makten. Ett världskrig med förödande konsekvenser för hela mänsklighet är inte alls ett otroligt scenario i ett försök att behålla makten. Den yttersta konsekvensen kan bli total utrotning av vår art.

Istället försöker teknikpessimisterna att måla upp en bild som inte ska vara så skrämmande:

Den här utvecklingen kan gå tämligen lugnt och sansat till väga. Vi skulle väl inte må så dåligt av att vi fick avstå lite av vår bekvämlighet och komfort. En utveckling som leder till brist på energi är nog egentligen ganska nyttig för oss. Men då bortser vi från den historiska erfarenheten vi har. Då blir bilden avsevärt mycket mer skrämmande.

Det hedrar dig Martin att du åtminstone inte ryggar för de hot och konflikter som mycket väl kan komma ur en värld där energin verkligen är en bristvara.

Men med historiska erfarenheten vi har borde det väl ligga i allas intresse att försöka hitta alternativa vägar?

Det borde finnas lösningar för mänskligheten som varken är ohämmad teknikoptimism för att legitimera ”business as usual” eller en teknikpessimism som förnekar att det går att skapa en bättre värld för alla. Det är bara att invänta den oundvikliga krisen.

 

Kalle Petré skriver och jag kommenterar: ”stora orosmoln tornar upp sig vid horisonten” skriver Roger Dahl. Men ”en bättre värld är möjlig”. Tomma ord. Hur stora är orosmolnen? Hur kan vi avvärja dem? Bara 30 % energi kvar, skriver Martin Saar. Detta är eller försöker vara fakta. Mot det kan ställas Johan Ehrenbergs oändliga solenergi. Men det behöver göras med motsvarande fakta. Så att fakta kan jämföras. Fakta som speglar en trolig/möjlig framtid. Tråden här däremot är fylld av tyckande och påståenden. Sån diskussion är mest bortkastad tid. ”

Du Kalle Petré,  efterfrågar fortfarande fakta om framtiden. Dessa fakta finns inte. De fakta som finns är baserade på historiska data och data vi har om nuläget. Av dessa fakta kan vi sedan extrapolera fram en trolig framtid. Men denna prognos gäller enbart så länge de grundläggande antaganden som modellen bygger på fortfarande stämmer. Beter sig framtiden på ett annat sätt än prognosen tror kommer en annan framtid att möta oss.

En sådan modell bygger ju på det vi redan vet. Inte det vi vet om 1 ,2 eller 3 år eller mer. Dessa fakta saknas i modellen. När jag säger att nya fakta kan omkullkasta de fakta som råder idag är ju inte detta påstående baserad på tyckanden. Det är så vetenskap fungerar.

Men har du några fakta om framtiden som du vill dela med dig av , skulle åtminstone jag vara mycket intresserad. Vad kommer att hända år 2020 exempelvis?

Roger Dahl, jag fortsätter:

Själv skulle jag vara synnerligen försiktig att uttala mig om vad som kommer att hända år 2015. Om framtiden vet vi inte. Vi kan tro och vi kan vara lite mer sofistikerade och basera oss på teorier och /eller empiriskt material för att få vår tro att framstå mer vetenskaplig och trovärdig. Att vi inte vet är det är det enda giltiga fakta som finns om framtiden. Sedan finns det ju diverse människor som kan se framtiden i kaffesump eller använda ett inre seende. Men de ligger väl utanför den vetenskapliga sfären.

Däremot kan vi idag påverka vad som komma skall med vårt sätt att agera. Då kan vi vara med och styra oss in i en bättre framtid än dagens. Det är en sådant samtal jag skulle vilja se mer av i denna grupp som heter Socialdemokratiska visioner.

Om vi utgår från att en bätrtre värld är möjlig, så skapar det i sig en mer optimistisk bild av en annars mycket dyster bild av vår framtid som homo sapiens.

Kalle Petré skriver: Roger Dahl: Om Socialdemokratin hade varit klokare och starkare, så hade kanske kriget kunnat undvikas 2014. Möjligheten av att ett stort krig skulle bryta ut hade diskuterats i många år. Det var inte grundat på gissningar utan på fakta om hur förhållandet var mellan Europas stater. Det hade varit lätt att säga, som du nu gör: ”Det där vet vi inget om. Vi har inga fakta om framtiden.” Vad är vitsen med det? Om du anser, att Martin Saar har fel, så är det väl bättre att säga det med de fakta du besitter. Till exempel: ”Peak oil-teorin är fel. Det finns väldigt mycket mer av billig fossil energi. Dessutom kommer vi inom kort att ha tillgång till så och så många peta-Watt förnybar energi till en billig penning.” Om du inte vet det med någorlunda säkerhet, så är det lite risky att bara tro, att allt kommer att ordna sej. Därför tycker jag du uttrycker dej lättvindigt.

 

  • Du skriver ovan:
  • ” Om Socialdemokratin hade varit klokare och starkare, så hade kanske kriget kunnat undvikas 2014. Möjligheten av att ett stort krig skulle bryta ut hade diskuterats i många år. Det var inte grundat på gissningar utan på fakta om hur förhållandet var mellan Europas stater. Det hade varit lätt att säga, som du nu gör: ”Det där vet vi inget om. Vi har inga fakta om framtiden.” Vad är vitsen med det? ”
  • Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar. Men jag antar att du menar att det var fakta att det fanns stor risk att det skulle bryta ut ett storkrig i Europa. Det hade diskuterats i många år. Att då blunda för detta och säga att det här vet vi ingenting om ser du inte vitsen med.
  • Inte jag heller. Självklart ska vi med alla medel försöka skaffa oss så mycket fakta om nuläget som möjligt och gärna sätta in dessa fakta i ett historiskt perspektiv. Vi ska likaledes försöka skapa oss en bild av hur framtiden kan gestalta sig om utvecklingen fortsätter i tangentens riktning. Vi bör även ha flera olika scenarier på olika utvecklingsmöjligheter när vi blickar in i framtiden.
  • Helst av allt skulle vi väl vilja formulera en realistisk väg som leder oss på ett annat spår än den som vi nu vandrar och för oss mot mycket stora risker för hela mänskligheten.
  • Exemplet du har valt har ju skrämmande aktualitet om vi jämför utvecklingen i Europa i början av 1900-hundratalet med dagens Europa. Starka nationalistiska strömningar gjorde sig gällande, Bismark i Tyskland var väl den mest tongivande, och de framsynta såg på ett tidigt stadium att det fanns en stor risk för krig. Det fanns de som exempelvis Rosa Luxemburg varnade för detta på ett tidigt skede.
  • Rosa Luxemburg manande arbetarna att kämpa för internationalismen och socialismen som ett motvapen mot den framväxande nationalismen som skulle kunna föra med sig krig och förödelse, och dessutom splittra arbetarna.
  • Rosa Luxemburgs farhågor visade sig besannas och hon blev mördad.
  • Att efteråt komma och säga att det här visste vi inget om för om framtiden kan vi inte veta något är självklart poänglöst. Ja visst är det så.
  • Här är vi helt överens Kalle Petré.
  • Rosa Luxemburg var uppenbart en synnerligen framsynt kvinna som kunde se risker, dra konsekvenser av det hon såg i nuet, koppla detta med historiska händelser – hon var synnerligen påläst om Marx – och kunde dra slutsatser som visade sig på ett ödesdigert sätt besannas för Europa, första världskriget, och sedemera blev stora delar av världen inblandad i andra världskriget.
  • Hon förutsåg dessutom stora risker med Sovjetstatens centralistiska partiapparat. Även här blev hon på ett tragiskt sätt besannad. Hon såg också alla de problem som Sovjetstaten hade med en befolkning som till övervägande del var analfabeter. Hur skulle det gå att bygga socialism i ett sådant land. Dessutom var hon helt övertygad om att det inte går att bygga någon socialism i ett land av det enkla skälet att de övriga staterna skulle göra allt för att krossa den socialistiska staten. Även här blev hon besannad.
  • Riskerna kunde hon förutse genom en strålande intelligens och han hon var synnerligen påläst. Trots det missbedömde hon de motkrafter som visade sig skulle segra.
  • Den dröm hon och många med henne hade på den tiden om internationalen som åt alla lycka skulle bära, fick sig en oerhörd knäck och har fortfarande inte hämtat sig.
  • Hade dessa tragiska händelser gått att undvika?
  • Ja arbetarna och soldaterna kunde naturligtvis kunnat agerat på ett annat sätt. Istället för att socialdemokrater, kommunister och anarkister bekämpat varandra, hade de kunnat samarbetat och eventuellt tagit makten från ett svagt borgerligt styre i Tyskland.
  • Detta skulle även kunnat ha fått spridningseffekter på övriga Europa och i USA. Då hade vi troligtvis levt i en socialistisk värld idag. Men vi vet inte. Vi kan bara spekulera.
  • Men nu gjorde inte arbetarna det. Det blev ingen socialistisk värld. Det är däremot fakta.
  • Vad vill jag då säga med detta?
  • När människor, som exempelvis Rosa Luxemburg, tittade in i framtiden såg hon stora hotbilder men också en möjlig lösning till dessa hot, den internationella arbetarrörelsen.
  • Fakta fanns på bordet om hur dagens situation såg ut då. Det fanns även historiska fakta att tillgå. Men fakta om hur det faktiskt gick – hur framtiden faktiskt blev – vet vi först i efterhand när framtiden har hunnit ifatt oss.
  • Nu blev det en tragisk utveckling för hela världen och för alla som hade drömmar om en rimligare värld fick se sina drömmar krasas.
  • Jag hoppas att du förstår analogin med de stora orosmoln som nu tornar upp sig i horisonten.
  • December 18 at 11:30pm · Edited · Like
  • Roger Dahl Sedan Kalle Petré har du frågat mig om dessa orosmoln. Mitt svar finns redan en bit upp i tråden men jag kopierar ner valda delar här:
  • Det finns självklart fysikaliska begränsningar. Men dessa begränsningar är relativa till den tekniska utvecklingen och hur vi organiserar vårt globala samhälle. Det är med andra ord en fråga om makt över produktionen.
  • Med tillämpningar av nanoteknik, mer avancerad återvinningen, använda solenergi och andra energikällor mer effektivt förändras vad som är möjligt idag. Det är ju inte så lyckat att tro att vårt nuvarande system och vår nuvarande kunskap är slutstationen för mänsklig utveckling.
  • Att det inte sker mer på dessa områden till gagn för hela mänskligheten är pga av den idag fullständigt omoderna kapitalistiska världsordningen.
  • En miljard människor lever idag på svältgränsen på planeten. Ytterligare 2-3 miljarder lever under mycket knappa förhållanden.
  • En mycket liten del av mänskligheten äger desto mer.  För att komma tillrätta med denna utmaning behövs global tillväxt, men inte på kapitalismens villkor.
  • Den globala kapitalismen bygger på principen att om man ”vattnar” högst upp på Jakobs Stege så rinner det ner lite resurser även till alla de som lever på svältgränsen.
  • Det är därför antalet miljarder ökar och de redan rika blir kolossalt mycket rikare. Kina ligger nu 2:a i miljardärsligan i världen som ett exempel.
  • Detta är en extremt kostsam modell, ”tricke down” som kräver kolossala mängder med resurser av olika slag för att det ska rinna ner lite ”välling på de fattigas bord”.
  • Det ”omställningsrörelsen” inte tycks begripa är att det är en fråga om global makt över ekonomi, militär och institutioner. Idag är dessa globalt synnerligen sammanflätade. Sedan finns det naturligtvis olika intressen bland världens eliter.
  • Våra globala utmaningar kan sammanfattas på ett sätt.
  • Vi lever under ett globalt ekonomiskt system som styrs av en mycket liten grupp människor. Detta system är baserad på tillväxt och den tillväxten ska per definition gynna de redan rika. Detta system prioriterar avkastningskrav framför miljö, klimat, ekologi och mänskliga värden.
  • Detta system måste förändras.
  • En ny nödvändig ekonomisk världsordning måste vara baserad på helt andra premisser, annars finns det mycket stora risker att miljarder människor kommer att stryka med och risken för total utrotning av hela vår art är inte på något sätt utesluten.
  • Är inte detta svar på din fråga?
  • Nästa fråga hur vi ska avskaffa den globala kapitalismen som Lena Nockertoch du Kalle Petré var inne på är det enda svar jag kan ge följande:
  • Den internationella arbetarrörelsen misslyckades med sin ”historiska roll” i samband med att första världskriget bröt ut och sovjetstaten utvecklades på det sätt som Rosa Luxemburg förutsäg.
  • Jag är inte överdriver optimistisk att det kommer sluta lyckligt denna gång heller. Det är inte desto mindre är det nödvändigt om vi i grunden ska hitta lösningar på morgondagens utmaningar.

 

  • Kalle Petré Tack, Roger Dahl! Tack, Martin Saar! Det känns som jag mest delar Rogers politiska perspektiv, men att Martin bättre beskriver de materiella omständigheterna därikring. Perspektivet måste vara utredning, program, politik. Både materriell begränsning och (materiellt bottenhöjande) jämlikhet. Både omställningsrörelse/klimatrörelse+arbetarrörelse och partipolitik. Både reformprogram och revolutionära konsekvenser. I vilka forum kan den utvecklingen ske?
  • December 19 at 8:18am · Unlike · 2
  • Roger Dahl Kalle Petré: Vilka forum?
  • Intresset för den här typen av samtal är synnerligen begränsad inom S. Det är hela tiden de dagsaktuella frågorna som pockar på.
  • Hur ska vi vinna val? Vad händer i media just nu?
  • Nyss hemkommen från ett seminarium om glesbygdsfrågan, med fokus på Norrland, skulle jag gärna vilja ha ett forum att samtala om detta, men även koppla den till migration, relation stad och land mm.
  • Men nästa ggn är det nya frågor som pockar på och denna fråga sjunker ner.
  • Facebook är ett uselt hjälpmedel att följa upp samtal av den här typen som vi talat om i denna tråd. Redan efter någon månad är denna tråd gömd i det svarta hålet och är nästan omöjlig att få tag på.
  • Men intresset för att ta upp långsiktiga frågor och följa upp dessa är begränsad även i denna grupp. Mona Westerlund och jag anmälde oss till ett ”forum” som Varg Stening administrerar. Jag inväntar fortfarande att fler ska visa intresse. Sedan är frågan: Hur många vi behöver vara för att starta igång? Hur är det med intresset?
  • Den här typen av samtal kräver ett större engagemang än att bara posta en tidningsartikel och invänta likes. Finns intresset?
  • December 19 at 10:29am · Like · 1
  • Roger Dahl Mitt sätt att lösa Facebook problemet är att spara in samtal av den här typen i min blogg. Då kan åtminstone jag lätt hitta tillbaka till vårt tidigare samtal. Jag har frågat tidigare och jag frågar nu igen.
  • Är det OK att jag kopierar det vi skriver här in i min blogg?
  • Annars får jag skriva om mina egna inlägg så att de blir begripliga. De hänger ju samman med vårt samtal och vår dialog.
  • Lena Nockert, Martin Saar och Mona Westerlund har redan accepterat detta.
  • Är det Ok för Kalle Petré och Varg Stening att jag kopierar in valda delar av våra samtal i min blogg?
  • Elisabeth Härlin, Britt Sandblom and Nils Westberg har jag även frågat tidigare tror jag . Ni har ju varit med och gillat tråden. Är det OK att kopiera in valda delar av era eventuella inlägg tillsamman med mina egna?
  • Bjorn Alvebrand är en annan person som jag gärna följer. Är det ok för dig.

  • Bjorn Alvebrand Absolut Roger får du kopiera det jag skriver såväl här som på min blogg . bara du noterar källan så är det helt ok för mig
  • December 19 at 11:46am · Unlike · 3
  • Lena Nockert Roger jag förutsätter att du tar hänsyn till att detta är en sluten grupp och att en del av det vi skriver här inte är tänkt att läggas ut offentligt. Fördelen med en sluten grupp är just att vi kan uttrycka oss friare i vår kritik av vår egen partiledning. Något som i alla fall jag undviker i offentliga inlägg.
  • December 19 at 12:01pm · Unlike · 1
  • Britt Sandblom OK för mig Roger.
  • December 19 at 12:11pm · Unlike · 1
  • Roger Dahl Ja Lena Nockert. Ja S kritiken står jag för själv. De frågor vi diskuterar i denna tråd och andra av mer långsiktig art är ju inte direkt någon kritik av S ledning. Indirekt kan man väl säga att det är en kritik eftersom ett parti som kallar sig framtidspartiet borde uppmuntra till ett ständigt samtal om framtidsfrågor. S borde även kunna föra fram en S framtidsvision baserad på perspektivet igår – idag .- imorgon.
  • Den har saknats under hela supervalåret 2014. Då framstår de olika förslagen och reformerna för mig som tämligen lösryckta och osammanhängande. Men det står jag för och publicerar på min blogg.
  • Jag marknadsför den inte heller. De som hittar in får göra det av egen kraft.
  • December 19 at 12:32pm · Edited · Like · 1
  • Varg Stening För mig är det okej Roger. Angående forumet tycker jag att vi inte behöver vänta på något särskilt antal intressenter. Syftet med forumet är ju lite att det är lätt att hålla samman frågor i enskilda trådar som man kan återuppta när man vill.
  • Jag har följt den här diskussionen så gott jag har kunnat men jag har varit ganska sjuk en tid och därför inte deltagit. En underbar kombination av bihåleinflammation, förkylning och migrän har hållit mig passiv och dessutom krympt min ståtliga kropp med ett antal kilon. Det är dock en fröjd att se en livlig och saklig debatt av kunniga människor, en debatt jag gärna ser bevarad i forumet så att den inte försvinner i fejans svarta hål.
  • December 19 at 12:30pm · Unlike · 3
  • Roger Dahl Dessutom Lena Nockert märkte jag till min förvåning att när jag postade en känslig motion här så kunde man se den news feed. Antagligen kan då alla se det. Om så är fallet är denna grupp inte så sluten.
  • Jag tog bort motionen från denna grupp snabbt som ögat för att inte ställa till med bekymmer. Vet någon hur det hänger ihop?
  • Går alla våra trådar ut på news feed?
  • December 19 at 12:36pm · Like
  • Varg Stening Det går på newsfeed hos alla som är med i gruppen, inga andra.
  • December 19 at 12:37pm · Unlike · 2
  • Roger Dahl Skönt. Tack.
  • December 19 at 12:37pm · Like · 1
  • Roger Dahl Varg Stening: Mitt ”like” var naturligtvis riktad mot ditt OK, inte att du drabbats av sjukdom och elände. Hoppas att du har kryat på dig.
  • Ja svårigheten är väl främst att ta sig över tröskeln och lära sig en ny teknik. För oss som var med i studiecirken känner vi ju igen oss. Då är det bara att dra sig till minnes hur vi gjorde. Men för nytillträdande är det lite bökigare.
  • Sedan måste någon stå för själva strukturen när vi väl är inne.
  • December 19 at 12:43pm · Like · 2
  • Lena Nockert Sådant från denna gruppen som syns på Startsidan/News feed markeras med att gruppnamnet står till höger om trådskaparens namn högst upp. Om man svarar från startsidan och inte noterar gruppens namn så kan man lätt tro att man skriver i en offentlig tråd. Vilket man alltså inte gör.
  • Under trådskaparens namn finns en liten ikon som visar om det är ett offentligt inlägg. En jordglob för offentligt och två ”gubbar” för delas med vänner. Finns nog fler varianter.
  • December 19 at 12:50pm · Unlike · 2
  • Kalle Petré Roger Dahl: Helt okej att sno vad jag skrivit. Vad gäller GPsoc, så har jag inte lyckats skriva något. Vet ej varför.
  • December 19 at 3:23pm · Unlike · 1
  • Roger Dahl Vi måste ha någon form av organisation på GPsoc i så fall tror jag. Annars blir det svårt. Men det kan vara för att jag inte kommer ihåg hur man skulle manövrera sig när man väl är inne i appen.
  • December 19 at 5:49pm · Edited · Like · 1
  • Lena Nockert Kalle, prova igen. Ibland kan det ta tid att bli insläppt. Speciellt om Varg varit sjuk. Ska kolla om jag kan lösa det.
  • December 19 at 5:47pm · Unlike · 1
  • Lena Nockert Roger, den ordning vi har på de olika kategorierna kan ifrågasättas och ändras. Medlemmarnas användning av GPSoc kommer att påverka utformningen.
  • December 19 at 5:52pm · Unlike · 1
  • Roger Dahl Om vi några stycken kunde ha en liten försöksomgång så vore det bra.
  • December 19 at 8:37pm · Like
  • Roger Dahl Martin Saar: Bara för att undvika missförstånd så reagerade jag på samma sätt som du vid första läsningen av Johan Ehrenbergs artikel. Har han blivit helt stollig? Han låter lika frälst som alla IT-leverantörer som jag träffat under årens lopp. Det finns inga problem. Köp vårt system så är alla livets bekymmer som bortblåsta. Har du fortfarande problem köp lite tilläggsprodukter.
  • Men ju mer jag läste ju mer kände jag igen S själ. En framtidsoptimism och en vision om att en bättre värld är möjlig.
  • En vision behöver ju inte vara implementerbar dag 1. Det är ju inte bara ta modellen och jacka in den i nätet och köra.
  • Den går heller inte att empiriskt pröva. Det är en vision som vi kan bära med oss framåt. Något att tro på. En bättre värld är möjlig. Så mycket gladare jag känner mig bara jag tänker så.
  • En vision behöver inte ens vara realistisk med ska peka ut en ny möjlighet. Den kan bli realistisk bara genom att vi bär den framåt.
  • Utvecklingsoptimister har S alltid varit. Ett arv från superoptimisten Kalle Marx.
  • Han såg ju hela historien som en ändå stor utvecklingskedja från slavar till fria och självständiga individer.
  • Johan Ehrenberg har skapat en modern vision. Vi behöver ju inte köpa den med hull och hår. Men han pekar på att en bättre värld är möjlig.
  • Nog känns den lite bättre som vision än att vi nu alla ska ut och aktivt jobba till valet för att se till att i tid omställa oss till den nödvändiga nedväxten i samhället på grund att vi aldrig någonsin kommer att kunna ersätta fossila bränslen.
  • När oljan tar slut då är det natta. Detta när vi vet vilka oerhörda utmaningar många europeiska stater känner redan efter stagnation eller svag tillväxt som Grekland, Spanien, Portugal, Frankrike mfl.
  • Massarbetslöshet och kraftigt nationalistiska rörelser växer kraftigt.
  • Hur många skulle vilja gå ut i valarbetare med sådan vision?
  • December 19 at 9:24pm · Edited · Like · 2
  • Martin Saar Bäste Roger Dahl oljan kommer aldrig att ta slut, men den kommer att bli en parantes i ett S-politisktbygge, vilket nuvarande S-politker inte förstått. Ska M bli det första svenska parti att forstå och erkänna att vi står inför en nedväxt inte en tidsbegränsad tillväxt! En jobblinje med mindre energi där de som är innanför skranket med pengarna ska ha energin? Sånt samhälle vill jag på alla sätt motverka!
  • December 19 at 10:47pm · Like · 2
  • Martin Saar Varför är det ingen som gillar min kommentar? Är den alldeles för osannoiik och futuristisk och framför för kritiskt mot S. som är lika förstelande som Alliansen, när det gäller framtidsfrågor!
  • December 19 at 11:09pm · Edited · Like
  • Lena Nockert Läser den först nu och är för trött för att vara säker på att jag fattar. Ska läsa igen i morgon.

 

Varg Stening

Huruvida oljan kommer att ta slut eller inte kan ingen säga. Att den varit på väg att ta slut i ca 40 år betyder inte att den inte en dag faktiskt tar slut. Oavsett den tar slut eller inte borde vi, alla nationer, börja utforska andra alternativ som uppenbarligen fungerar minst lika bra och ibland bättre. Där ett bättre alternativ finns eller ett likvärdigt bör vi byta system. Vi sprutar upp alldeles för mycket bly och andra gifter som kommer ned igen eller stannar och förstör vårt planetära skydd så varför skulle vi inte byta system? Om så hela planeten är en stor oljetank så finns det ingen anledning att fortsätta i samma spår och vägra utvecklas.

 

Vi måste byta fler system för att bryta den negativa spiralen, ett av dessa är den ekonomiska fälla vi sitter i. Ett steg i att ta oss ur den förödande ekonomiska situationen är att utforska förnybar energi som är gratis. Tror man inte på solkraft, vindkraft eller vågkraft så har vi alltid Teslas idéer att bygga på. De fungerar men genererar inga pengar. Ett annat system vi måste titta på, som borde vara varje röd eller rödaktig politikers mål, är fördelningspolitik angående resurser. Det kan inte vara rimligt att som i Sverige bönder går i konkurs då de måste kassera hela årsskördar för att grödan är billigare att köpa in utifrån. Det får inte hända i ett land där vi har en växande fattigdom. Det kan heller inte vara rimligt att som i Amerika människor blir arresterade när de ger hemlösa mat. Vi slänger i världen ca tolv gånger mer mat än det finns munnar att mätta samtidigt som människor världen över svälter. Var är mänskligheten? Varför fördelas inte resurserna till de som behöver dem? Jo för att alla vill ha betalt i den heliga dollarn. Det om något är en varningsklocka att systemet är felaktigt utformat och måste bytas ut.

 

Oljan kanske inte kommer att ta slut men vem äger den? Tillhör inte jorden och dess resurser alla som bor här? Floden i sydamerika som Nestlé köpte av byn och sedan vägrar att sälja vattnet tillbaka till byn så att byborna dör av törst.. Hade de rätt att sälja den? Hade någon rätt att köpa den? Kan man köpa något av någon som inte äger produkten? Att inga politiker tittar på dessa frågor beror på att de är rädda för näringslivet. De är rädda för att de kan förlora pengar. Vad händer om vi byter ekonomiskt system? Vad händer om vi gemensamt globalt säger att jordens resurser tillhör jordens folk. Du kan ta betalt för att processa produkten, rena vattnet, fånga solen i batterier, fånga vågornas kraft och förvandla den till el men du kan inte ta betalt för något du inte äger. All process bör då tillfalla staten och inte en enskild ägare. Är inte det rimligt? Är inte det ett steg värt att ta för att ta hand om mänskligheten?

 

De går inte, säger kapitalisterna, då blir jorden överbefolkad. Tvärtom förökar sig rädda otrygga människor sig mer. I krigstid, i svälttid och i alla svåra tider förökar vi oss mer än när vi mår bra och är trygga. Vi gör det för att säkra vår överlevnad som art men när allt är bra så föder vi färre barn eftersom världen är tryggare.

 

Om vi ser åt andra hållet och oljan faktiskt är begränsad, då är vi rökta som art om vi inte tittar på andra alternativ. Vi är inte så bra på det här med självbevarelse tyvärr. Titta bara på öarna runt Vesuvius. Två gånger har den ödelagt ett flertal städer, den hade ju inte haft utbrott på evigheter så det är nog lugnt. Idag bygger folk hus ända upp på vulkanen, den har ju inte haft utbrott på evigheter så det är nog lugnt.. Varför utvecklas vi inte? Varför envisas vi med att ha kolkraft? Varför envisas vi med att ha fossila bränslen? Det finns alternativ men de tar nog inte slut så det är lugnt..? Nej, det är inte lugnt. Vi får inte stanna här och tro att det ordnar sig. Vi får inte göra det till en ekonomisk fråga för då accepterar vi pengens värde över människans. Skit samma hur vi bygger om systemet, det är felaktigt i grunden och alla modeller är dömda att misslyckas. Det fanns i äldre samhällen en inbyggd spärr som vi tog bort med globaliseringen. Vid varje kejsarbyte, kungaskifte etc. nollades ekonomin. Då fungerade systemet för det kunde inte gå för långt. Sen skapade vi globala banksystem och slutade nolla systemet och här sitter vi idag.

 

Att ignorera alla sätt att utvecklas är att acceptera nuläget. Att säga att det inte blir bättre än så här skapar ingen förändring. Vi kan stånga oss blodiga mot bankerna för att få dem att sluta skapa pengar ur luft, det kommer inte att hända så länge vi behöver pengar. Näringslivet kommer inte att gå folket till mötes så länge vi behöver jobb för att få pengar. Skapar vi ett alternativt system kommer pengarnas värde att minska. Om människor kan leva utan pengar i en resursbaserad ekonomi kommer kapitalisterna att tappa sitt grepp om oss. Det är nödvändigt som en extrem åtgärd för att hitta ett nytt system som inte kan utnyttjas som det nuvarande. Det blir allt vanligare att människor lever ”off grid” bland annat i staterna. Det går alldeles utmärkt. De märker att de inte behöver alla statusprylar och alla pengar utan kan leva bra ändå. Bankerna hatar det, i vissa stater är det olagligt. Varför? För att det fungerar. Därför behöver vi byta system även om vi drunknar i olja till evigheten tar slut. Olja är den ultimata symbolen för pengar, oljeindustrin styr hela världen och upprätthåller det felaktiga system vi har idag. Därför måste vi sluta med olja.

 

  • Kalle Petré Martin Saar: Jag har just ”gillat” din kommentar. Men M kommer inte att erkänna. Jag tror inte det funkar så. Ett erkännande skulle väcka den björn som sover. Låt den sova! Och låt det nödvändiga ”utanförskapet” växa i godan ro! Långsamt växa fram! David Jonstad gör ju påpekandet i sin bok Kollaps, att kollapsen i allmänhet är en väldigt utdragen process. Oljan tar långsamt ”slut”  blir omöjligt dyr). Och politikerna anpassar samhället långsamt till denna förvandling. Ibland blir det stora kriser, men en total kollaps inträder inte. Grekland är inte i total kollaps idag. Men tillräckligt, för att grekiska S (Pasok) ska reduceras till ett miniparti. De kunde ju inte försvara det grekiska folket. Och kanske blev de insatta åtgärderna, åtstramningarna för kraftiga, för att bli politiskt riktigt bra. De resulterade ju i väldigt mycket motstånd. Ett nytt vänsterparti växte ju till det största. Det var väl inte vad Eu hoppats på. Oavsett hur M (och borgerskapet, och överklassen, och kapitalisterna …) tänker, så söker det politisk-ekonomiska lösningar för att försvara ”förnuftet”, ”friheten” – mätt på deras sätt. Inget tyder på, att svenska S kommer att vara mer förmöget att försvara folket än det grekiska S.
  • December 20 at 8:01am · Unlike · 2
  • Kalle Petré Varg Stening: Vi är inte rökta som art. Några kommer alltid att överleva (och det kommer alltid att finnas någon olja kvar). Men vad händer under processen? Vilka drabbas eller räddas och hur? Och: Man hittar inte ett nytt system ”off grid”. Inget fel på att försöka leva utan pengar. Alldeles utmärkt att påbörja projektet med lokal omställning. Men det kommer inte att bli en revolution. Den stora omvandlingen kräver att man ”griper makten”. Och det sker på alla nivåer – lokalt, regionalt, genom riksdag och regering, i Eu och även i Fn. Och det måste vara ett gemensamt projekt för arbetarrörelsen och miljörörelsen + alla andra folkliga rörelser.
  • December 20 at 8:01am · Like · 1

 

  • Varg Stening Det är det jag menar, finns det ett bättre sätt att ta makten än att ta ifrån dem deras vapen? Jag pratar om en extrem omställning på vägen till ett nytt hållbart system dvs en slags revolution där vi gör maktmedel som olja och pengar värdelösa. Vilken makt har de kvar då?
  • December 20 at 12:45pm · Unlike · 1
  • Lena Nockert Traditionell väpnad revolution har ju visat sig vara en dålig metod. Det går att ta makten snabbt med en sådan revolution. Men dagen efter står man där med samma gamla samhälle, bara med nya makthavare.
  • Det som behövs är ett nytt tänkande och en omställning till något bättre. Det tar tid att växa fram. Frustrerande för oss som är otåliga, men den enda vägen är att under tiden vi ser vad som är fel med det gamla börja tänka nya tankar och forma det nya i mindre skala.
  • När de nya tankarna accepterats av tillräckligt många och förståelsen av det nya spridit sig kommer det gamla att rasa samman av sin egen tyngd. Vi behöver inte lägga tid och kraft på rivningen.
  • December 20 at 5:05pm · Unlike · 2
  • Lena Nockert Läser igenom vad jag skrev ovan och funderar på om sista stycket även kan gälla för vårt gamla slitna parti? Kan det gamla nyliberala tänkandet som infiltrerat vår partitopp undergrävas genom våra och många andras nya tankar?
  • December 20 at 5:09pm · Like · 2
  • Roger Dahl Georg Orwell beskrev i boken Djurfarmen just det du Lena Nockert beskriver ovan. Grisarna tar över makten från människorna, men visar sig bli ännu mer ”svinaktiga” än människorna när de väl fått makten. Situationen för alla djuren i farmer blev inte ett dugg bättre. Däremot tog grisarna för sig ordentligt.
  • Många tolkande in Stalintidens förtryck i Orwell skrivning. Det var väl tämligen uppenbart att han hämtat inspiration därifrån. Men jag tror att han var mycket mer allmängiltig än så. Makt korrumperar.
  • Det räcker inte att byta et en eller annan person i toppen av den politiska hierarkin. Det kommer inte bli så stora förändringar ändå.
  • Det behövs något mer. Det behövs en medvetandehöjning på alla trappsteg på Jakobs Stege bland världens över 7 miljarder människor. Då måste vi också självrannsaka oss själva och se till vad var och en av oss kan vidareutveckla inom oss, för att verkligen vara med och bära upp de nya förändringsvinden.
  • Gör vi inte det är vi istället en del av problemet och bromsar medvetet eller omedvetet, kanske av rädsla för att tänka i nya banor som är en förutsättning för att en förändring till en rimligare värld ska vara möjlig.
  • December 21 at 2:32am · Edited · Like · 3
  • Roger Dahl Sedan skriver du Lena Nockert: ” Läser igenom vad jag skrev ovan och funderar på om sista stycket även kan gälla för vårt gamla slitna parti? Kan det gamla nyliberala tänkandet som infiltrerat vår partitopp undergrävas genom våra och många andras nya tankar? ”
  • Jag är fullständigt övertygad om att det inte bara är vår partitopp som blivit infiltrerad av den nyliberala agendan. Den finns hos oss alla. Vi är alla en produkt av det samhälle vi har levt och lever i. Detta oavsett om vi är medvetna om det eller inte. Att bryta detta mönster är inte alls lätt och framförallt inte en så framgångsrik väg för oss själva, så länge de äldre tankebanorna har makten.
  • Därför gäller det för oss alla att självrannsaka oss och hitta nya sätt att fungera och medverka i byggandet av den nya världen.
  • December 21 at 2:40am · Edited · Like · 4
  • Lena Nockert Jo visst är vi alla mer eller mindre fångar i den nyliberala tankeburen, och visst ska vi alla ägna oss åt självrannsakan. Men jag tror att betydelsen av samarbete för att lyckas rymma ur den fångenskapen inte får underskattas. Snabbaste vägen tror jag är att kasta av tagelskjortorna och hjälpas åt för att erövra tankefriheten.
  • Istället för att med dåligt samvete sitta på egen hand och granska ”Hur nyliberal är jag?” så ska vi räta på ryggarna och tillsammans fråga oss ”Hur skapar vi nya bilder av andra sätt att forma samhället?”.
  • December 21 at 11:12am · Edited · Unlike · 4
  • Mona Westerlund Jag tycker många är på god väg att överge det nyliberala tänkesättet. Eller är det bara önsketänkande?
  • December 21 at 12:47pm · Like · 1
  • Lena Nockert Jag hoppas att du har rätt. Är det önsketänkande är vi två (minst) om de önskningarna.
  • December 21 at 1:22pm · Unlike · 3
  • Nils Westberg Det handlar om de tre grundläggande värderingarna människo-,samhälls- och kunskapssyn. Avgörande är nog kunskapssynen som generellt blivit enbart akademisk och som en följd av detta en mekanisk människosyn, något som låg bakom Gunnar. Myrdals inställning till att ekonomi inte är en vetenskap i Alfred Nobels intentioner. De nyliberala bortser från den dynamik som skapas av människor i samverkan, en progressiv samhällssyn. En utveckling som styrs av människor och inte kapitalägarna. Marknaden när det gäller vår och omsorg styrs av människan och mänskliga värderingar.
  • December 21 at 2:26pm · Edited · Unlike · 3
  • Roger Dahl Lena Nockert: ” Istället för att med dåligt samvete sitta på egen hand och granska ”Hur nyliberal är jag?” så ska vi räta på ryggarna och tillsammans fråga oss ”Hur skapar vi nya bilder av andra sätt att forma samhället?”. ”
  • Jag tror nog att människor är kapabla till ett både och, självreflektion och skapa nya bilder av en framtida värld. Vi kan i andra sammanhang ha två bollar i luften samtidigt, minst. Men det verkar för närvarande vara lite så på båda fronter dessvärre.
  • För oss som kommer ihåg sent 1960-tal och hela 1970-talet är det nog lite lättare. Då fanns det en framtidstro om att det gick att skapa en rimligare värld. Men detta verkar inte på något sätt vara någon garanti att hitta fram till en vision om en rimligare värld i nutid.
  • Det är nog det Johan Ehrenberg vill vara med och skapa bland annat i denna artikel.
  • Att bara fastna i att livet är en ända stor jämmerdal leder ju inte utvecklingen framåt . När vi gnällt av oss en stund om eländens elände borde vi väl ta i och hitta nya bilder, som jag håller med dig om när du skriver.
  • Denna vision bör ju ta fasta på det vi vet om historien och om nuläget. Men vår framtidstro går sedan inte att föra i bevis mha evidensbaserade fakta.
  • Men om inte vår vision uppfattas någorlunda rimlig av många människor, så lär vi bli förbli en tämligen liten skara idealister som tror och hoppas på att under kan ske.
  • December 21 at 9:34pm · Edited · Like · 1
  • Roger Dahl Martin Saar: Jag har vid flera tillfällen i denna tråd frågat dig hur din framtidsvision för en bättre värld ser ut. Kalle Petré har frågat samma fråga.
  • Det är ju naturligtvis inget tvång att svara på frågor i detta eller andra liknande forum. Men jag är nyfiken.
  • December 21 at 8:26pm · Like · 1
  • Martin Saar Roger Dahl jag har deklarerat min framtidsbild i en tidigare kommentar på denna tråd om jag minns rätt!
  • December 22 at 7:53pm · Like
  • Roger Dahl Martin Saar. Det är en lång tråd. Jag har inte uppfattat någon framtidsvision från dig. Men du kan väl kort tala om den här.
  • Hur ser den ut?

Att gå på slak lina – Är det vägen framåt?

Att det globala finanskapitalistiska systemet för länge sedan nått sitt bäst-före-datum, det råder det väl inte någon direkt tvekan om.  Åtminstone inte om vi ser på det från ett långsiktigt ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv.

Varför händer det då ingenting?  En tämligen berättigad fråga, eller hur?

Orsaken är att den insikten inte delas av de som har makten i världen idag.  Beredskapen hos övriga dryga 7 miljarder människor för ett systemskifte kan väl inte heller anses vara på topp.

Men om vi inte för upp frågan på agendan lär den beredskapen aldrig uppstå.  Vi måste börja tala om de stora frågorna som har med artens överlevnad att göra. Att sopa problemen under mattan duger inte. Inte heller att förneka människan står inför mycket stora utmaningar som vi på något sätt måste hitta lösningar till. Det globala kapitalistiska systemet är helt enkelt inte hållbart. Det går inte att konsumera som om vi hade ett antal planeter till vårt förfogande. Förr eller senare brakar en sådan civilisation ihop.

Några nya planeter tycks för närvarande inte heller vara tillgängliga att hämta resurser från. Det var annars en tanke som var mycket levande på 1970-talet och framåt. Men nu tycks vi ha insett att det var svårare än vi trodde att exploatera rymden.

Under tiden en medvetenhet växer fram om nödvändigheten av ett paradigmskifte måste vi väl ändå, trots svaga odds, göra det vi kan för att ändra den nuvarande inriktningen som mycket väl kan leda till vår arts utplåning.  Eller är det någon däremot?

Det stora dilemmat är att om det globala kapitalistiska systemet skulle börja allvarligt krackelera, så vet vi inte vad som kommer att hända. Risken är dock uppenbar att den turbulens som då skulle uppstå, kan leda till att vår art väsentligt decimeras och i värsta fall utplånar vi oss själva.

Att människan kan bete sig synnerligen irrationellt i en stressad situation är väl ett allmänt känt faktum.  De som idag har den ekonomiska makten är mer än någonsin intimt sammanflätade med den militära och politiska makten världen över. Och massförstörelsevapen har vi gott om.  Ett underifrån tryck på globens eliter, kan mycket väl sluta i en partiell och i värsta fall total förintelse av vår art.

Att hitta en väg mellan pest och kolera är inte helt lätt, men nödvändigt.
Att hysa en förhoppning att ett förändrat penningsystem skulle vara lösningen, inom det globala kapitalistiska samhällets ramverk är inte bara en i det närmaste omöjlig uppgift, det skulle troligen även vara helt meningslöst.

Skulle, mot all förmodan, det globala penningsystem vi har idag, skrotas till förmån för ett bättre fungerande utifrån hållbarhetsprincipen:

Vad skulle då hända?  Då menar jag inom ramen för vårt globala finanskapitalistiska system.

Makteliterna på globen skulle med blixtens hastighet återskapa ett mer tillväxtorienterat penningsystem.   Det nuvarande penningsystemet är nämligen en nödvändig förutsättning för att upprätthålla kapitalistisk tillväxt, som i sin tur är en nödvändig förutsättning för att hålla den globala kapitalismen vid liv.

Oddsen för att skapa en nödvändig förändring är inte särskilt goda. Men alternativet är heller inte särskilt lustbetonat.  Så någonstans måste vi jordgubbar och jordgummor börja.  Det är i denna belysning jag ser Kajsa Borgnäs artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-kan-klimatfragan-inte-losas-vid-kyldisken/

Kanske är ett steg på vägen en övergång från dagens nyliberala agenda, till ett mer socialt och inkluderande paradigm. En sådan övergång måste även ha med sig ett ekologiskt perspektiv för att öka hållbarheten i våra samhällskroppar.

Inom Buddhismen talas om den Gyllene vägen.  Det är den svåra vägen, där det gäller att balansera mellan extremerna.  Det är som en lindansare, som på slak lina, hela tiden måste se till att inte luta för mycket åt det ena eller andra hållet. Då ramlar lindansaren ner i djupet.

Kanske är det denna mer subtila väg som är mänsklighetens väg framåt, för att undvika en framtid, så skrämmande att vi nog helst inte vill tänka på den.  Men så länge det finns liv finns det hopp.  Hur denna väg ska se ut i detalj finns det dessvärre ingen vägbeskrivning för. Vi måste själva hitta vårt eget, vår omgivning, vårt samhälles och vår globala världs ekvilibrium – ett balanserat jämviktsläge mellan extremer.

Är detta möjligt?  Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Börja agera.

Om teknikutveckling och framtida jobb 

Ett samtal på Facebook i gruppen ASPO.

  • Arvid Hallén Poängen är att teknikutveckling ständigt driver produktivitetsutveckling, och folk har alltid oroat sig för det. Det har aldrig legat något i det. Den kommande robotiseringen skiljer sig egentligen inte på något sätt från till exempel de senaste decenniernas datorisering. Massa jobb förstördes av datorerna, massa nya skapades, och produktiviteten ökade.

October 9 at 9:02pm · Like · 1

Roger Dahl Men idag är ju trenden i hela västvärlden att det råder arbetslöshet och att även om nya jobb skapas så försvinner minst lika många till andra delar av världen och genom teknikutveckling

October 9 at 10:54pm · Like · 2

Roger Dahl Dessutom Arvid Hallén. Produktivitetens överskott samlas i allt högre grad i de finansiella marknaderna och andelen superrika ökar och deras förmögenheter växer dramatiskt. Dessa tillgångar skapar en helt annan typ av global arbetsmarknad än den vi tidigare har haft. Så det går inte att jämföra dagens globala samhällsstrukturer med 1800-talets.

Vi har helt enkelt andra utmaningar att brottas med.

October 9 at 11:56pm · Like · 2

Intressanta kommentarer, men jag delar dem inte helt ut. Arbetslösheten i västvärlden beror ju för närvarande inte på strukturella teknologiska faktorer, utan istället på kombinationen av konjunkturella faktorer och en bristfällig stabiliseringspolitik.

Apropå förmögenhetskoncentrationen hos de allra rikaste var den ännu större under 1800-talet än i dag, även om man i vissa länder (som USA) rört sig väldigt mycket tillbaka mot den ekonomiska ojämlikhet som fanns under ”The Gilded Age”.

Vilka nya tillgångar du talar om förstår jag inte riktigt.

Att vi har en global arbetsmarknad, frihandel, fria kapitalflöden och globalisering är heller inget nytt, utan utmärkte just 1800-talet. Det var snarare perioden 1914-1945/1991 som i högre eller lägre grad karaktäriserades av avsaknad av desamma.

Visst har vi andra utmaningar att brottas med än man hade på 1800-talet. Men just denna utmaning, införandet av ny arbetsbesparande teknik, verkar vara samma som den alltid har varit, ända sedan Spinning Jenny introducerades.

 

 

Mitt svar:

Du påvisar ovan i din kommentar att teknikutveckling och en globaliserad handel har funnits sedan 1800-talet. Javisst och naturligtvis långt tidigare än så. Det är ingenting nytt. Att det finns stora förmögenhetsskillnader är heller ingenting nytt. Men effekterna är synnerligen olika idag mot hur det var på 1800-talet. Idag lever vi i en globalt finanskapitalistisk värld, där det samlade finansiella kapitalet ständigt växer och har makt och betydelse som aldrig förr i historien. Tekniken har gjort att det finansiella kapitalet blivit synnerligen lättrörligt och sammankopplat på ett helt nytt sätt och de fria kapitalströmmarna gör att nationalstaterna får allt mindre möjlighet att styra exempelvis hur arbetstillfällen skapas.

Du frågar också om vilka nya tillgångar som skapats. Det överskott som produktivitetsutvecklingen medfört har skapat nya kapitaltillgångar som i mycket hög utsträckning just gått in i det finansiella kapitalet. Tillgången på billig energi är ju också en synnerlig viktig faktor. Där har vi grogrunden till den globala finanskapitalism som idag så totalt dominerar vår planet.

Självklart är inte arbete en ändlig resurs. Det finns hur mycket viktiga arbetsuppgifter som helst att utföra på globen. Ändå är arbetslösheten ett stort problem i stora delar av vår värld. I Europa har arbetslösheten varit hög sedan mitten av 1980-talet. Så det är svårt att förklara den som konjunkturell. Den tycks istället vara synnerligen strukturell. Teknikutvecklingen är en viktig orsak. Men varför har det inte skapats nya jobb i tillräcklig utsträckning av det överskott som produktvitetsutvecklingen ger?

Det finansiella kapitalet har helt enkelt hittat mer lönsamma jaktmarker att placera pengar i än i Europa. Kina, Indien, Brasilien och Ryssland är några exempel. De asiatiska tigrarna andra. Idag är Afrika mycket lockande för det finansiella kapitalet. Så makten över det finansiella kapitalet är därför den helt avgörande faktorn för var nya arbetstillfällen ska kunna skapas av det överskott som produktivitetsutvecklingen möjliggör.  Vad som avgör var investeringarna ska ske beror på var den bästa riskjusterade avkastningen kan uppnås.

Så länge det finns mycket pengar i omlopp och tillgång på billig energi, kan vi i väst upprätthålla en hög konsumtion, även om konsumtionen är tämligen ojämnt fördelad.

Men om någon av dessa två hörnpelare – billig energi och mycket pengar i omlopp – fallerar kommer det att bli mycket kärva tider för oss.

Hur ska arbetet kunna skapas om vi inte längre kan upprätthålla vår konsumtion? Detta accentueras när teknikutveckling gör oss alltmer överflödiga i produktionen.  Vad ska vi då få pengar till arbete och försörjning:?

Då bär det utför med våra samhällen. Vem ska då finansiera en basinkomst som många ser som lösning på arbetslöshetsproblematiken?

Vilka jobb finns det då att dela på?

Som avslutning skulle det vara spännande att höra vad de som läser detta tycker att vi idag agera för att detta inte ska inträffa?

 

 

En världsregering

Folke Tersman skissar i sin bok ”Tillsammans” en världsregering. http://pamflett.wordpress.com/2009/11/20/varken-manniskans-natur-eller-moral-hindrar-en-losning-pa-klimatkrisen%E2%80%A8-recension-av-folke-tersmans-bok-%E2%80%9Dtillsammans%E2%80%9D/

Hur världen ska utformas på demokratisk väg blir upp till alla människor på jorden att bestämma.  Åtminstone de som har rösträtt. Därför är det naturligtvis inte så viktigt hur vi idag ser på vad som behöver göras i denna regering. Det blir upp till den att fatta beslut om.

För att mänskligheten ska kunna överleva krävs dock att rörelseriktningen är klar. En mer långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Hur rimligt är det att vi ska införa en sådan regering i närtid? Ja rent tekniskt är det inte så stora problem. Vi har redan FN. Det vi behöver göra är att reformera FN till en mer demokratisk organisation.

FN kan inte bli starkare än vad de tongivande länderna medger, sa Jan Eliasson på ett möte som Maria Södra Stations S-förening anordnade på Södermalm i Stockholm innan han fick sitt FN uppdrag. https://rogerdahl.wordpress.com/2012/03/07/minnesanteckningar-jan-eliasson-pa-sodermalm/#comments

Som vanligt handlar det om makt. Hur ska makten över hur jordens ska styras övergå i hela folkets händer? Vi kan fråga oss: Hur realistiskt är det att det ska ske en maktförskjutning till hela världens befolknings fördel i närtid? Är inte kapitalismen starkare än någonsin? Ja oddsen är inte alltför höga.

Om vi ska göra en global klassanalys och se till vilka som har makten i världen idag är det naturligtvis skillnad mellan mitt lilla företag SC Synergy Creation i massagebranschen och Microsoft, Huawei, Ericsson, Google, China Petroleum, Nestlé, och andra transnationella företag. Det är ju inte vi småföretagare som styr världen.

I USA är det topp 1 procenten som styr över resten av befolkningen:

” Of the 1%, by the 1%, for the 1 % lyder rubriken på en artikel i majnumret av Vanity Fair skriven av nobelpristagaren Joseph E Stiglitz som på 1990-talet var ekonomisk råd­givare till president Bill Clinton och chefs ekonom på Världsbanken. Han menar att precis som folken i Mellanöstern tvingats se hur ländernas tillgångar samlats i händerna på ett fåtal människor kontrollerar nu en exklusiv liten grupp allt större delar av den amerikanska ekonomin. En procent av amerikanerna tar i dag 25 procent av inkomsterna och äger 40 procent av rikedomarna. Deras del av kakan har ökat dramatiskt de senaste 25 åren och inkomstgapet i USA ligger nu på ungefär samma nivå som i Ryssland. I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten, skriver Stiglitz. [1] Artikeln kan även läsas i Vanity Fair. [2]

Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Kina drivs idag som en jättekoncern, och i en koncern har demokratin en högst undanskymd plats – om vi med demokrati en person en röst. Här är det maktförhållanden som är helt avgörande. Samma sak gäller i praktiken för Ryssland.
Andra starka globala aktörer är exempelvis det Saudiska Kungahuset och eliterna i de övriga tillväxtländerna.
Det är inom dessa maktsfärer som den verkliga globala makten finns. Det råder självklart ständiga konflikter inom och mellan dessa eliter, men skulle det framträda ett folkligt krav om att exempelvis nollställa ekonomin skulle det vara ett dödligt hot mot deras gemensamma hegemoni. Eftersom det är dessa maktgrupper som också har världens militärtekniska komplex till sitt förfogande skulle ett sådant krav skulle världens makteliter inte sitta med händerna i kors och invänta att deras förmögenheter och därmed makt försvinna.


[2] http://www.vanityfair.com/contributors/joseph-e-stiglitz

Situationen ser med andra ord inte alltför ljus ut för mänskligsegheten att lyckas med att skapa en världsregering som  skulle ha som uppgift att utjämna klyftorna i världen och hushålla med de knappa resurser som jorden har att erbjuda.

Men!

Min motfråga blir. Finns det något annat alternativ? Att hoppas att ”socialism i ett land” ska göra susen är en mycket tveksam lösning om vi tittar på de försök som gjorts. Det är väl idag inte många som vill beskriva den före detta Sovjetstaten, Kina och Nordkorea som socialistiska mönsterstater.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Även det socialdemokratiskt reformistiska försöket att inom nationalstatens ram försöka skapa en mer anständig kapitalism har fått det mycket motigt att hitta en väg framåt. Världens internationalisering har helt enkelt omöjliggjort detta. Detta måste lösas med en internationell politik.

Keynes och Stockholmsskolan socialliberala teorier bygger liksom det liberala idégodset på tillväxt och är skapade i en västerländsk kontext. Men på ett jordklot där öst och syd växer och väst stagnerat känns det som om nya modeller borde växa fram.

Peak everything är idag ett reellt hot. En ständig tillväxt på en ändlig planet är inte lösningen. Keynes teorier är därför inte lösningen på tillväxtproblematiken. Detta oavsett om vi energieffektiviserar och återanvänder aldrig så mycket. Det finns gränser för vår jord och några avancerade lösningar att kolonisera rymden har lyst med sin frånvaro hittills.

Vad framtiden har i sitt sköte vet vi naturligtvis inte. Men av det vi vet idag verkar en världsregering vara det enda rimliga alternativet.

Mitt hopp ligger i att mänskligheten på alla nivåer på Jakobs stege ska inse att vi är dödligt hotade som art och att det därför är lika viktigt för såväl fattig som rik att hitta en väg ur vår arts dilemma.

Hur ser ni som läser detta på en världsregering?

Bilaga 1: Önskelistan

Roger Dahl Om jag fick önska skulle staten ha ett avgörande inflytande över såväl bank, försäkring som finansinstitut. Det ända rimliga vore naturligtvis att förstatliga hela detta komplex. Den här verksamheten är ju alldeles för viktig för att drivas privat. Det har ju finanskrisen år 2008 och de stödpaket till banker som statsmakter tvingades göra påvisat. De stora bankerna är helt enkelt för viktiga för hela det globala samhällsbygget för att de ska tillåtas gå i konkurs. Det innebär att bankernas ägare kan ta stora risker och tjäna grova pengar och när det sedan visat sig att risktagningen varit för stor, får skattebetalarna stå för kalaset.

Men för att denna reform ska få någon effekt så behövs en helt annan typ av statsmakt än den nuvarande som har sin huvudsakliga uppgift att stötta kapitalet. Då menar jag inte mitt lilla företag SC Synergy Creation. Mina småföretagarkompisar har ingen som helt global makt.

En penningreform inom en sådan statsmakt blir ett slag i luften. En ny fräsch global statsmakt som har som sin huvudsakliga uppgift att verkställa hela världsbefolkningens önskan skulle vara en nåd att stilla be om. Här finns min vision om en bättre värld.

Kanske något vi skulle önska oss i julklapp. Det har jag redan gjort ända sedan 1970-talet. Så nu börjar det vara dags att få denna önskan i uppfyllelse.

Det är klart att införandet av penningreform är en teknikalitet i teorin. Det skulle vara fullt möjligt i teorin. Men vad händer om bankernas ägare säger nej?

Vad gör vi då? Det var ju precis det som hände på 1930-talet. Då blev det ingen Chicagoplan och penningreform.

Vad är det som får oss att tro att bankerna makt har minskat sedan dess?

Det är då vi ska ut och mobilisera. Men om du skulle lyckas så skulle detta scenario med all sannolikhet inträffa. https://rogerdahl.wordpress.com/…/internationalen-at…/

Därför menar jag att stora ingrepp i ekonomin måste ske på den internationella domänen i dagens globala och sammanflätade kapitalism.

Ser fram mot en kommentar om ”Internationalen åt alla lycka bär och Lenin”.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Den är den drömmen som håller min låga vid liv. ”Internationalen åt alla lycka bär”.

Bilaga 2: Dröm och verklighet? Det tredje alternativet

Gapet mellan vision och verklighet är idag mycket stor. I en drömvärld är det bara att önska sig så ska du få. Be ska du få, sa Jesus i Bibeln. I visionernas världs finns det heller inga begränsningar inga hinder. Där är det bara fantasin som sätter gränser.

Ju fler människor som börjar önska sig en världsregering som har som syfte att skapa en långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt, desto större är möjligheten att förverkliga visionen.

Motsvarande gäller. Ju fler människor som tror att det bara finns pest och kolera att välja mellan, desto större är risken att något av dessa två scenarion inträffar.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes.

Det tredje alternativet till pest och kolera är en världsregering.

Bilaga tre: En världsregering är bara en av flera beslutsinstitutioner

De som tror på att en penningreform ska gå att göra i närtid och på nationell basis verkar inte vilja se hur världen ser ut idag.

Jag har fått frågan ett antal gånger vad mitt alternativ är till en penningreform. Vid varje tillfälle har jag svarat att globala frågor måste lösas på en global nivå. Nationella på en nationell nivå och lokala frågor på en lokal nivå.

Vi ska naturligtvis sträva efter att så många frågor som möjligt ska lösas så lokalt som möjligt.

Men i dagens internationellt sammankopplade värld måste de stora frågorna som exempelvis att ta ett samlat grepp om ekonomin lösas globalt. Här behövs ett helikopterperspektiv. En världsregering är lösningen på detta.

Samma sak gäller för de ekologiska och när det gäller globala  fördelningsfrågor. Till detta krävs en världsregering.

Roger Dahl EU- projektet har varit ett lärorikt sådant men Europa är en alltför begränsad arena för att kunna spela någon avgörande roll för att lösa de globala utmaningar vi ser idag.

Det innebär självklart inte att vi ska sitta med armarna i kors och invänta en eventuellt kommande världsregering. Det finns mycket att göra inom de ramar som den globala kapitalismen erbjuder. Se vidare ”I väntan på en världsregering” https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Bankpropaganda del 1

Kapitel 2: Bankpropaganda och min utgångspunkt

Del 1:

Min tidigare yrkeslivserfarenhet inom bank och försäkring tycks – bland några inom Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner – uppfattas som synnerligen belastande.

Min roll har varit att arbeta med verksamhetsutveckling, utredningar och IT på en högst beskedlig position och borde väl knappast behöva stå till svars för hur företagen, Folksam och Swedbank, i dess helhet bedrivit sin verksamhet. Det har jag inte haft någon möjlighet att påverka. Besluten fattas på en helt annan nivå en där jag har befunnit mig på. Men att överhuvudtaget ha arbetat på bank tycks vara en belastning. Här är en av kommentarerna från en deltagare i gruppen:

”Konsten att tänka fritt är nog förunnat dom som står utanför.
Att genomföra en penningreform är alla andra reformers moder. Utan den reformen så kan vi försöka reglera/kontrollera/kvalitetssäkra bäst vi vill. Det löser ändå inget. ”

Det vi talar om här framstår klart av Andreas Cervenkas blogginägg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

” Vad sägs om att trolla bort både statsskulder och privata skuldberg, öka tillväxten, avskaffa inflationen, eliminera risken för framtida bankkriser och miminera finansbranschens makt över samhället? Allt på en gång?

Dessa minst sagt sensationella löften kommer från två forskare, Jaromir Benes och Michael Kumhof, som lagt fram en ny radikal plan som långsiktigt sägs kunna lösa den skuldkris som nu tynger hela västvärlden.

Innan vi går vidare bör det nämnas att forskarna inte spånat fram detta i en skrubb på University of Middle of Nowhere. Duon arbetar på übermäktiga Internationella Valutafonden, IMF.

För det andra är planen långtifrån deras egen eller ens ny, den togs fram redan 1936 av två andra ekonomer, Henry Simons och Irving Fisher, i kölvattnet av 30-talskrisen.”

Det är dessa löften och mer därtill erbjuder Chicagoplanen. Dessutom kommer den även att ge en bättre kontroll över konjunkturcykler som inte är direkt förorsakade av den reala ekonomin. Dessutom eliminerar den risken för bankrusningar. Det innebär att om alltför många människor samtidigt skulle ta ut sina pengar från banken skulle pengarna inte räcka till, eftersom bankernas kapitaltäckningsgrad inte medger det. (Sidan 6 i rapporten.) Med full kapitaltäckning finns inte den risken.

Vilken människa med förståndet i behåll säga nej till detta. Här utlovas guld och gröna skogar. Hur dum får man vara? Säga nej till ett sådant erbjudande. För att genomföra den måste vi gå ut och informera människor som ännu inte vet om den. Andreas Cervenka gör mänskligheten en jättetjänst. Hans informationskampanj har blivit mycket uppskattad. Ja så till den milda grad att han blivit SvD:s affischnamn nummer 1 och var en reklampelare i Stockholms tunnelbana våren 2013. Har SvD blivit en systemkritisk tidning?

Fredagen den 16:e november 2013, fick jag ett privat kort på posten med hälsningar från Andreas Cervenka. Han berättar att han utanför Riksbankens fästning mitt i Stockholm. Han anslutar kortet med: ”Följ mina krönikor och min blogg i SvD så lovar jag hålla dig uppdaterad. Hälsningar Andreas Cervenka, näringslivsreporter, SvD.” Som avslutning var han vänlig nog att tala om följande: ” Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs nyheter och analyser från SvD i mobilen, datorn och tidningen för endast 205 kr i månaden. ”

ä

Stad, land och resiliens

Idag bor det fler personer på jorden i städer än på landsbygden. Urbanisering och globalisering går hand i hand som ett förälskat par.  Få politiker ifrågasätter idag denna utveckling. Istället tycks den istället snarast var ödesbestämd.

En släkting som bor i Kanada sa att han läst i en tidning att Toronto skulle klara sig några dagar om mattillförseln skulle strypas. Sedan skulle det uppstå massvält. Hur stor motståndskraft/resiliens Stockholm har vet jag inte. Men det är troligt att läget är snarligt situationen i Toronto. Trots detta gör varken politiker eller andra beslutsfattare någon åt den prekära situationen.  Från maktens män och kvinnor verkar det istället vara den allmänna inställningen att köra så det ryker, så länge det håller. Det går inte att stå emot utvecklingen, hur allvarliga konsekvenserna än kan bli.

Det finns undersökningar som pekar på att en tredjedel av Stockholms befolkning skulle kunna tänka sig att bosätta sig någon annan stans om de kunde hitta ett jobb. Det skulle kunna ge plats för andra som inget hellre önskar sig än att få tag i ett boende i Stockholm.

På 1970-talet talades det om att ”Hela Sverige ska leva”. Genom modern teknik skulle människor i framtiden kunna välja var de ville bo, arbetet skulle inte längre vara geografiskt bundet. Nu i efterhand kan vi konstatera att de som spanade in i framtiden på 1970-talet inte fick helt rätt i sina profetior. Det finns förvisso möjligheter att enkelt kommunicera med med människor från världens alla hörn. Men vad hjälper det. Glesbygden avfolkas och ”hela Sverige ska leva” är en tom fras.

Vad kan vi göra för att göra finansmarknaderna hållbara?

Martin Saar inleder en tråd i Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner på följande sätt:
Det pratas mkt om skulder som företagsskulder, statsskuld, finansskuld och hushållsskulder, men den största skulden av alla, 10 ggr större än värdens samlade BNP, håller man tyst om: Derivatskulden!
En riskförsäkringsskuld inom det sk ”skuggbanksystemet” som faller ut när räntan höjs. När detta sker då kollapsar det nuvarande bank- och finanssystemet för gott, eller går det och fixa och trixa sig runt detta oxå? Bra att ha i minnet när vi pratar om ett nytt penningsystem och kapitalismens avigsidor med ett annat ekonomiskt system.

Under ett antal år har jag talat med investerare, makroanalytiker (nationalekonomer),  riskanalytiker och annat löst folk inom finansbranschen om bubbelekonomin.  Den bild av derivatmarknaden som jag fått är fullständigt skrämmande. Om derivatinstrument se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Derivatinstrument Dessa instrument köps och säljs över en markandsplats som även deras underliggande instrument gör. http://sv.wikipedia.org/wiki/Derivatmarknaden.

Den bild som du Martin Saar visar om derivat och dess underliggande instrument  säger ju det mesta. Men kan vi verkligen ta till oss vilka konsekvenser detta medför? Det skulle behövas ett antal jordklot för att kunna tillfredsställa de krav på de underliggande instrument som avgör priset på derivatet. Derivaten finns dessutom med en extra hävstång, vilket gör att bubblan i än högre grad blåses upp.

Det räcker att titta på prisbilden på aktier för att göra åtminstone mig mörkrädd. När vi tittar på Stockholmsbörsen så ser vi företagen genomgående är värderade idag – för att göra stordåd i framtiden. Jag ska inte här gå in på de finanstekniska detaljerna omkring detta. Men ett begrepp att ha med sig i förståelsen av hur det hänger ihop är  P/E talet. http://sv.wikipedia.org/wiki/P/E

Det krävs en enastående tillväxt för de bolag som idag finns på Stockholmsbörsen för att dagens värdering ska vara korrekt. Detta eftersom dagens pris på exempelvis Ericsson är baserad på en diskonterad framtida förväntning av hur Ericsson ska utvecklas ekonomiskt. Detta gäller alla bolag på börsen. Ett annat sätt att säga det är att dagens pris på Ericsson är baserad på en tro om hur det kommer att gå i framtiden för Ericsson som bolag.

Lägger man så ihop alla aktier på Stockholms fondbörs får vi ett totalt värde idag. Detta värde skiftar från dag till dag beroende på hur de bolag som finns på börsen prissätts. Något som vi får info om varje dag på nyheterna.

Om vi nu betänker att vi lever på en ändlig jord och att råvaror redan i många fall har nått sin peak och att det helt enkelt inte finns utrymme för den expansion som är prissatt i dagens derivat och deras underliggande instrument, så blir situationen lite bekymmersam, milt sagt.

Att detta är en fullständigt ohållbar situation är de flesta inom branschen – som jag talat med och som över huvud taget funderat på fenomenet – synnerligen medvetna om. Men efter vårt lunchsnack gick investerarna in till sina handlarbord och fortsatte sitt jobb som vanligt. Business as usual.

Vad skulle de göra? Skulle de ställa sig upp i handlarrummet och säga stopp och belägg. Nu får det vara nog! Det vi pysslar med håller på att skapa en situation som kan leda till en total global finansiell kollaps som i sin tur skapar en kollaps i den reala ekonomin. De skador som detta skulle medföra vill vi nog helst inte tänka på, som en makroanalytiker sa för några år sedan. Nej då hade de snabbt blivit utbytta mot andra aktörer.

Deras uppgift är att skapa så god riskjusterad avkastning som möjligt för våra pensioner och vårt fondsparande. Inom ett givet riskmandat får de sedan sätta igång att göra affärer för att uppfylla målet, så god riskjusterad avkastning som möjligt till kunderna.

När vissa grupper i samhället talar om ”nedväxt”, blir det lite förbryllande att se hur detta ska gå ihop med den värderingen av värdepapper som idag råder. Vad skulle det få för konsekvenser för våra pensionspengar och vårt fondsparande om vi skulle få ”nedväxt”?

Jag undrar Martin vad din inspirationskälla Nicole Foss har att säga om denna situation? Hur ska vi komma ur denna problematik?

Skulle ett förslag som Chicagoplanen över huvud taget kunna hjälpa till att lösa detta dilemma, ens på en rent teoretisk nivå?

Har Nicole Foss några funderingar om detta? Du som har goda kontakter med henne skulle väl kunna fråga.

Min erfarenhet av analytikerskråt, inte minst riskanalytiker, är att de är utomordentliga på att måla upp riskscenarios. Eftersom jag är en lösningsorienterad själ brukar jag fråga: Hur ska vi göra för att lösa detta problem? Då blir det oftast tystnad, tagning som gäller. Förhoppningar om FoU och ny teknik finns även med i bilden, för att lösa vårt dilemma.

En hotad civilisation – behovet av riskanalys och globalt tänkande

Idag inser allt fler människor att vi befinner oss i en mycket prekär situation för hela mänskligheten. Vi sitter bildligt talat på Titanic och för många av oss som har kikarsiktet inställt, ser vi ett stort massivt isberg tona upp sig i horisonten. Detta om vi extrapolerar fram en utvecklingskurva i tangentens riktning. Det framstår allt klarare att någonting måste göras för att ändra denna utvecklingsriktning, om inte tar det hus i helvetet.

Att mänskligheten har lagt ut en kurs som är ett dödligt hot mot hela vår civilisation har varit känt länge. Redan Romklubbens rapport 1972, http://sv.wikipedia.org/wiki/Romklubben,  påvisade att vår civilisation måste förändra vårt grundläggande fundament och staka ut nya och alternativa utvecklingsriktningar, för att vår civilisation ska kunna räddas. Om vi går på i ullstrumporna som nu kommer vi att drabbas av såväl ekologiska, sociala som ekonomiska kriser av en art som vi helst inte vill fördjupa oss i. Framtidsbilden blir helt enkelt för hemsk för att vi ska orka ta till oss den. Då inträder en psykologisk försvarsmekanism – förträngning – som gör att vi inte behöver drabbas av akut ångest.

Vi förnekar att det som just nu sker verkligen kommer att leda till stora konvulsioner för mänskligheten. Vi vill inte se, vi vill inte höra, vi vill inte ta till oss av de fakta som radar upp sig i forskningsvärlden. Som kollektiv förlorar vi vår förmåga att använda den mest ursprungliga och djupa egenskapen som människan har, själva överlevnadsinstinkten.

Trots att vi – på ett rationellt plan – vet att de åtgärder som hittills vidtagits sedan Romklubben kom med sin rapport är helt otillräckliga, så sätter vi ändå hoppet till att det kommer säkert att ordna sig. Vi har haft stora utmaningar att ta oss igenom även tidigare. Trots det har vi överlevt dessa och många av oss lever idag ett liv som vars få förunnat för bara 100 år sedan. Varför ska vi då gå och oroa oss?  Är det inte bättre att tro på framtiden?

Men detta synsätt menar jag är förrädiskt. Det går alldeles utmärkt att förena en framtidstro och en i grunden positiv världsbild och likaledes positiv människouppfattning, med en insikt om att vi – här och nu – måste förändra våra invanda hjulspår och vara medskapare till någonting nytt och mer hållbart. Vi måste vara medskapare till ett nytt paradigm. http://sv.wikipedia.org/wiki/Paradigm

Vad detta paradigm ska bestå av råder det delade meningar om, men för en växande grupp människor framstår ett nytt paradigm – ett nytt sätt att se på vår tillvaro och vår framtid – som nödvändigt.  I detta blogginlägg fortsätter jag ett resonemang om resonemang om vad detta paradigm borde bestå av.  Tidigare blogginlägg i ämnet se exempelvis:  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/22/internationalen-at-alla-lycka-bar-att-ha-och-att-vara-erich-fromm/

En av de mer intressanta samhällsdebattörer jag kommit i kontakt med under senare år är László Szombatfalvy. I boken ”Vår tids största utmaningar” (2009) tar han på ett samordnat sätt upp de utmaningar människan står inför. Boken kan läsas på nätet och har en egen hemsida med adressen http://utmaningar.org

De utmaningar han ser och tar ett samlat grepp om är: Befolkningsexplosionen, politisk  betingat våld, miljö/klimatförändringar och fattigdomsproblemet.

Det som László Szombatfalvy främst bidrar med i samhällsdebatten är att lyfta fram riskanalysen.

I Anders Wijkman och Johan Rockströms bok ”Den stora förnekelsen” (2011). tar de upp bristen på riskanalys när det gäller de stora utmaningar som mänskligheten står inför. I boken lyfter de fram László Szombatfalvys tankar och konstaterar:

”På vilket annat område i samhället skulle man hantera riskfrågan så lättsinnigt som på klimatområdet? (sid 186).

László Szombatfalvys slutsats är att globala problem måste lösas på en global arena.   Han  avslutar boken på följande sätt:

”Jag vill inte alls förneka att det finns chanser att vi med tur och skicklighet kan klara av problemen och komma undan helskinnade, kanske till och med utan extraordinära uppoffringar. Det är inte omöjligt att forskarna snart hittar biotekniska lösningar som säkrar mänsklighetens livsmedelsförsörjning till rimliga priser och utan att skada ekosystemen – även om världens befolkning kommer att uppgå till 10 miljarder eller ännu fler inom två generationer. Det är heller inte omöjligt att vetenskapsmännen snabbt lyckas konstruera en billig och högeffektiv solenergimaskin som löser mänsklighetens energi problem utan miljöförstörande växthusgaser. Och det kan naturligtvis inte uteslutas att vi människor har sådan tur att ingen skenande uppvärmning kommer igång och att inga massförstörelsevapen kommer till användning.

Allting är möjligt. Men är det försvarbart i vår situation att förlita oss på högst osäkra eventualiteter och på turen?

Huvudregeln för alla som arbetat i riskbranscher och velat överleva har alltid varit att aldrig (frivilligt) sätta mer på spel än vad man har råd att förlora. Denna regel har gällt lika väl i rena hasardspel som i affärslivet och i politiken. Idag är det mänsklighetens framtid som hamnat i riskzonen. ” (sid 99).

Vad är det då som behövs för att vi ska mildra detta hot? Vi behöver nya synsätt hos politiker, menar László Szombatfalvy.

” En politiker tänker på nästa val, en statsman tänker på nästa generation. James F Clarke” (sid 99).

I inledningen av boken omnämns finanskrisen som växte fram ur en tidigarelagd, kreditfinansierad amerikansk konsumtion i stor skala, en konsumtion som var baserad på överoptimistiska förväntningar. Att sälja skinnet innan björnen är skjuten har alltid inneburit ett risktagande. Nu håller vi på att upprepa samma typ av misstag i ojämförligt mycket större skala.

Vi låter jordens befolkning öka i snabb takt utan att veta hur den ska kunna försörjas.

Vi försöker inte ens reformera systemet med helt suveräna stater, trots att alltfler av dessa har massförstörelsevapen.

Vi låter koloxidhalten i atmosfären stiga mer än vad som skulle vara nödvändigt trots att detta kan förstöra mänsklighetens grundläggande levnadsvillkor.

Vi gör allt detta i förhoppning om tur och nya tekniska landvinningar ska lösa problemen, och kanske också i förhoppning om att världens politiker plötsligt ska börja prioritera mänsklighetens långsiktiga intressen framför de egna nationernas kortsiktiga intressen.

Med andra ord så bryter vi människor idag grovt mot huvudregeln ovan och ger oss in i ett hasardspel med insatser som vi definitivt inte har råd att förlora. ” (sid 100).

László Szombatfalvy avslutar boken med att konstatera att:

”Vad världen mest behöver idag är suveräna statsmän i mindre suveräna stater. ”