Att gå på slak lina – Är det vägen framåt?

Att det globala finanskapitalistiska systemet för länge sedan nått sitt bäst-före-datum, det råder det väl inte någon direkt tvekan om.  Åtminstone inte om vi ser på det från ett långsiktigt ekonomiskt, socialt och ekologiskt perspektiv.

Varför händer det då ingenting?  En tämligen berättigad fråga, eller hur?

Orsaken är att den insikten inte delas av de som har makten i världen idag.  Beredskapen hos övriga dryga 7 miljarder människor för ett systemskifte kan väl inte heller anses vara på topp.

Men om vi inte för upp frågan på agendan lär den beredskapen aldrig uppstå.  Vi måste börja tala om de stora frågorna som har med artens överlevnad att göra. Att sopa problemen under mattan duger inte. Inte heller att förneka människan står inför mycket stora utmaningar som vi på något sätt måste hitta lösningar till. Det globala kapitalistiska systemet är helt enkelt inte hållbart. Det går inte att konsumera som om vi hade ett antal planeter till vårt förfogande. Förr eller senare brakar en sådan civilisation ihop.

Några nya planeter tycks för närvarande inte heller vara tillgängliga att hämta resurser från. Det var annars en tanke som var mycket levande på 1970-talet och framåt. Men nu tycks vi ha insett att det var svårare än vi trodde att exploatera rymden.

Under tiden en medvetenhet växer fram om nödvändigheten av ett paradigmskifte måste vi väl ändå, trots svaga odds, göra det vi kan för att ändra den nuvarande inriktningen som mycket väl kan leda till vår arts utplåning.  Eller är det någon däremot?

Det stora dilemmat är att om det globala kapitalistiska systemet skulle börja allvarligt krackelera, så vet vi inte vad som kommer att hända. Risken är dock uppenbar att den turbulens som då skulle uppstå, kan leda till att vår art väsentligt decimeras och i värsta fall utplånar vi oss själva.

Att människan kan bete sig synnerligen irrationellt i en stressad situation är väl ett allmänt känt faktum.  De som idag har den ekonomiska makten är mer än någonsin intimt sammanflätade med den militära och politiska makten världen över. Och massförstörelsevapen har vi gott om.  Ett underifrån tryck på globens eliter, kan mycket väl sluta i en partiell och i värsta fall total förintelse av vår art.

Att hitta en väg mellan pest och kolera är inte helt lätt, men nödvändigt.
Att hysa en förhoppning att ett förändrat penningsystem skulle vara lösningen, inom det globala kapitalistiska samhällets ramverk är inte bara en i det närmaste omöjlig uppgift, det skulle troligen även vara helt meningslöst.

Skulle, mot all förmodan, det globala penningsystem vi har idag, skrotas till förmån för ett bättre fungerande utifrån hållbarhetsprincipen:

Vad skulle då hända?  Då menar jag inom ramen för vårt globala finanskapitalistiska system.

Makteliterna på globen skulle med blixtens hastighet återskapa ett mer tillväxtorienterat penningsystem.   Det nuvarande penningsystemet är nämligen en nödvändig förutsättning för att upprätthålla kapitalistisk tillväxt, som i sin tur är en nödvändig förutsättning för att hålla den globala kapitalismen vid liv.

Oddsen för att skapa en nödvändig förändring är inte särskilt goda. Men alternativet är heller inte särskilt lustbetonat.  Så någonstans måste vi jordgubbar och jordgummor börja.  Det är i denna belysning jag ser Kajsa Borgnäs artikel:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-kan-klimatfragan-inte-losas-vid-kyldisken/

Kanske är ett steg på vägen en övergång från dagens nyliberala agenda, till ett mer socialt och inkluderande paradigm. En sådan övergång måste även ha med sig ett ekologiskt perspektiv för att öka hållbarheten i våra samhällskroppar.

Inom Buddhismen talas om den Gyllene vägen.  Det är den svåra vägen, där det gäller att balansera mellan extremerna.  Det är som en lindansare, som på slak lina, hela tiden måste se till att inte luta för mycket åt det ena eller andra hållet. Då ramlar lindansaren ner i djupet.

Kanske är det denna mer subtila väg som är mänsklighetens väg framåt, för att undvika en framtid, så skrämmande att vi nog helst inte vill tänka på den.  Men så länge det finns liv finns det hopp.  Hur denna väg ska se ut i detalj finns det dessvärre ingen vägbeskrivning för. Vi måste själva hitta vårt eget, vår omgivning, vårt samhälles och vår globala världs ekvilibrium – ett balanserat jämviktsläge mellan extremer.

Är detta möjligt?  Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Börja agera.

Om teknikutveckling och framtida jobb 

Ett samtal på Facebook i gruppen ASPO.

  • Arvid Hallén Poängen är att teknikutveckling ständigt driver produktivitetsutveckling, och folk har alltid oroat sig för det. Det har aldrig legat något i det. Den kommande robotiseringen skiljer sig egentligen inte på något sätt från till exempel de senaste decenniernas datorisering. Massa jobb förstördes av datorerna, massa nya skapades, och produktiviteten ökade.

October 9 at 9:02pm · Like · 1

Roger Dahl Men idag är ju trenden i hela västvärlden att det råder arbetslöshet och att även om nya jobb skapas så försvinner minst lika många till andra delar av världen och genom teknikutveckling

October 9 at 10:54pm · Like · 2

Roger Dahl Dessutom Arvid Hallén. Produktivitetens överskott samlas i allt högre grad i de finansiella marknaderna och andelen superrika ökar och deras förmögenheter växer dramatiskt. Dessa tillgångar skapar en helt annan typ av global arbetsmarknad än den vi tidigare har haft. Så det går inte att jämföra dagens globala samhällsstrukturer med 1800-talets.

Vi har helt enkelt andra utmaningar att brottas med.

October 9 at 11:56pm · Like · 2

Intressanta kommentarer, men jag delar dem inte helt ut. Arbetslösheten i västvärlden beror ju för närvarande inte på strukturella teknologiska faktorer, utan istället på kombinationen av konjunkturella faktorer och en bristfällig stabiliseringspolitik.

Apropå förmögenhetskoncentrationen hos de allra rikaste var den ännu större under 1800-talet än i dag, även om man i vissa länder (som USA) rört sig väldigt mycket tillbaka mot den ekonomiska ojämlikhet som fanns under ”The Gilded Age”.

Vilka nya tillgångar du talar om förstår jag inte riktigt.

Att vi har en global arbetsmarknad, frihandel, fria kapitalflöden och globalisering är heller inget nytt, utan utmärkte just 1800-talet. Det var snarare perioden 1914-1945/1991 som i högre eller lägre grad karaktäriserades av avsaknad av desamma.

Visst har vi andra utmaningar att brottas med än man hade på 1800-talet. Men just denna utmaning, införandet av ny arbetsbesparande teknik, verkar vara samma som den alltid har varit, ända sedan Spinning Jenny introducerades.

 

 

Mitt svar:

Du påvisar ovan i din kommentar att teknikutveckling och en globaliserad handel har funnits sedan 1800-talet. Javisst och naturligtvis långt tidigare än så. Det är ingenting nytt. Att det finns stora förmögenhetsskillnader är heller ingenting nytt. Men effekterna är synnerligen olika idag mot hur det var på 1800-talet. Idag lever vi i en globalt finanskapitalistisk värld, där det samlade finansiella kapitalet ständigt växer och har makt och betydelse som aldrig förr i historien. Tekniken har gjort att det finansiella kapitalet blivit synnerligen lättrörligt och sammankopplat på ett helt nytt sätt och de fria kapitalströmmarna gör att nationalstaterna får allt mindre möjlighet att styra exempelvis hur arbetstillfällen skapas.

Du frågar också om vilka nya tillgångar som skapats. Det överskott som produktivitetsutvecklingen medfört har skapat nya kapitaltillgångar som i mycket hög utsträckning just gått in i det finansiella kapitalet. Tillgången på billig energi är ju också en synnerlig viktig faktor. Där har vi grogrunden till den globala finanskapitalism som idag så totalt dominerar vår planet.

Självklart är inte arbete en ändlig resurs. Det finns hur mycket viktiga arbetsuppgifter som helst att utföra på globen. Ändå är arbetslösheten ett stort problem i stora delar av vår värld. I Europa har arbetslösheten varit hög sedan mitten av 1980-talet. Så det är svårt att förklara den som konjunkturell. Den tycks istället vara synnerligen strukturell. Teknikutvecklingen är en viktig orsak. Men varför har det inte skapats nya jobb i tillräcklig utsträckning av det överskott som produktvitetsutvecklingen ger?

Det finansiella kapitalet har helt enkelt hittat mer lönsamma jaktmarker att placera pengar i än i Europa. Kina, Indien, Brasilien och Ryssland är några exempel. De asiatiska tigrarna andra. Idag är Afrika mycket lockande för det finansiella kapitalet. Så makten över det finansiella kapitalet är därför den helt avgörande faktorn för var nya arbetstillfällen ska kunna skapas av det överskott som produktivitetsutvecklingen möjliggör.  Vad som avgör var investeringarna ska ske beror på var den bästa riskjusterade avkastningen kan uppnås.

Så länge det finns mycket pengar i omlopp och tillgång på billig energi, kan vi i väst upprätthålla en hög konsumtion, även om konsumtionen är tämligen ojämnt fördelad.

Men om någon av dessa två hörnpelare – billig energi och mycket pengar i omlopp – fallerar kommer det att bli mycket kärva tider för oss.

Hur ska arbetet kunna skapas om vi inte längre kan upprätthålla vår konsumtion? Detta accentueras när teknikutveckling gör oss alltmer överflödiga i produktionen.  Vad ska vi då få pengar till arbete och försörjning:?

Då bär det utför med våra samhällen. Vem ska då finansiera en basinkomst som många ser som lösning på arbetslöshetsproblematiken?

Vilka jobb finns det då att dela på?

Som avslutning skulle det vara spännande att höra vad de som läser detta tycker att vi idag agera för att detta inte ska inträffa?

 

 

Swedbank: Då stärks den privata konsumtionen

Swedbank: Då stärks den privata konsumtionen

Den tydliga nedgången i svensk ekonomi i slutet av fjolåret bromsades upp i början av 2012.

Hushållens temperament förbättras mer tydligt när arbetslösheten börjar vända nedåt nästa år, vilket stärker den privata konsumtionen.

Det skriver Swedbank i sin konjunkturprognos på tisdagen.

BNP väntas öka med 0,2 procent i år och 2,2 procent 2013, icke kalenderkorrigerat. I föregående prognos, i januari, väntades en BNP-tillväxt på 0,3 procent 2012 och 1,8 procent 2013.

”Även om situationen i euroområdet nu ser ut att stabiliseras kommer skuldsaneringen att ta tid och den svaga tillväxten i euroländerna försämrar även långsiktigt utsikterna för svensk ekonomi”, säger Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank, i en kommentar.

Riksbanken väntas behålla styrräntan på nuvarande nivå för att därefter höja den två gånger under nästa år. Samtidigt är finanspolitiken mer restriktiv.

Riksbankens styrränta väntas ligga på 1,50 procent i slutet av 2012 och 2,00 procent i slutet av 2013.

Se vidare:
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3462688.ece?service=mobile

En stenåldershjärna möter informationsfloden och psykiska störningar

En stenåldershjärna möter informationsfloden och psykiska störningar

Källor: Den översvämmande hjärnan Torsten Klingberg. Natur & Kultur. 2007

Lyckoformeln, med underrubrik vad vetenskapen kan lära oss om lycka, Stefan Klein, Natur & Kultur 2002.

The Working Brain, An introduction to Neurospychology av A.R Luria. Basics Books 1973.

Varför får zebror inte magsår, Natur & Kultur, 2006 av Robert M Sapolsky .

Inledning

Den hjärna vi föds med idag är genetiskt sett närmast identisk med den Cromagnonmänniskan föddes med för 40 000 år sedan (Klingberg 2007,sid 16).

Det är denna hjärna som idag ska kunna hantera den flod av information som vi idag möts av dagligdags. Cromagnonmänniskan mötte lika många människor under ett liv som du och jag möter på en dag (sid 16). Det är med denna hjärnvolym vi idag ska kunna hantera vår komplexa värld. Det är inte konstigt om vi då och då känner oss informationsöverbelastade och att vi kan känna ett visst motstånd när vi står som packade sillar på tunnelbanan en vardagsmorgon.

Trots vår begränsade hjärnvolym klarar vi ändå oftast av att navigera oss i dagens komplexa värld. Orsaken är att vår hjärna är så formbar och gör det möjligt för oss att anpassa oss till en rad olika komplexa situationer. När vi lär oss saker så utvecklas vår hjärna härigenom kan vi anpassa oss till en alltmer komplex omvärld.

Den nyzeeländska sociologen James Flynn kom av en slump på att vi gör bättre ifrån oss på IQ-test idag än tidigare under 1900-talet. Vår förmåga att göra bra ifrån oss på IQ-test har ökat med ungefär 3 procent per decennium. Det betyder att en 18 åring som var medelpresterande på 1990-talet, skulle tillhöra de högpresterande gruppen om vi gick  tillbaka 60 år i tiden. Denna effekt har fått namnet Flynneffekten.  (Klingberg 2007 sid 18f).

Även om vi någorlunda väl lyckas navigera oss i vår nya sköna värld, så är psykiska problem en folksjukdom i alla industriländer. I boken Lyckoformeln, konstaterar Stefan Klein att svåra depressioner i praktiskt taget alla industriländer. De områden på jorden som inte varit lika industrialiserade har tidigare inte lika varit lika drabbade. Men samtidigt sprider sig de psykiska problemen från industriländerna till andra områden i världen i och med att övriga världen industrialiseras.  Depressioner hotar att bli 2000-talets pest, konstaterar han (Klein 2002, sid 17).  Boken ägnar han sedan – som titeln påvisar – att hitta en lyckoformel som motmedicin mot depressioner. Många har funderat över det faktum att vi fått det materiellt bättre i världen, trots det hotar depressionerna att bli vår tids största folksjukdom. Hur kan detta komma sig?

En orsak skulle kunna vara att den ökade komplexiteten och de alltmer ökade krav som samhället ställer på människor är en förklaring till den ökade mängden depressioner. Industrisamhället tycks ha en mycket ogynnsam effekt på människans välbefinnande som  Stefan Klein påvisar.

När han talar om industrisamhälle menar han säkert det vi vanligen talar om som informationssamhället eller åtminstone en kombination av dessa. I Tyskland finns de fortfarande gott om industrier, men industrierna är alltmer högteknologiska och är numer en del av informationssamhället i sin helhet.

Torkel Klingbergs bok är utomordentligt spännande. Den täcker en hel del av den hjärnforskning som jag varit intresserad av sedan början av 1990-talet, när min dåvarande fru drabbades av en stroke, i samband med havandeskapsförgiftning, när vår son Tobias föddes. Jag greps av en obeskrivlig ångest och började desperat läsa The Working Brain, An introduction to Neurospychology av A.R Luria, för att försöka förstå vad som hade hänt med henne. Sedan dess har mitt intresse för hur hjärnan fungerar fördjupats.

Torkel Klingberg hänvisar till Robert M. Sapolsky och boken: Varför får zebror inte magsår.

Jag kommer även att beröra den under resans gång. Men de första delarna av mitt skrivande kommer att handla om Den översvämmade hjärnan.

Se vidare: http://synergycreation.wordpress.com/2013/12/27/mer-om-hjarnan-och-den-mentala-arbetsbanken/

Solenergin har stor potential

The total area of solar panels it would take to power the world, via @Amazing_Maps. A good reminder of our untapped solar potential in the U.S. and around the globe.

  Roger Dahl Mycket löftesrikt.

Samtalsetik och hållbar utveckling – Episod 1.0: Harald Ullman och samtalsetik

I ett antal episoder ska jag beröra två frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Dels samtalsetik. Oavsett vad vi tycker om varandras åsikter är det viktigt att vi försöker att anstränga oss att behandla varandra hövligt och med respekt. Vi tillhör ju ändå gemensamt arten Homo Sapiens. http://en.wikipedia.org/wiki/Homo_sapiens.
Då borde vi väl leva upp till det epitetet, den visa människan.

Den andra frågan är helt avgörande för mänsklighetens framtid – ett hållbart samhälle – ekologiskt socialt och ekonomiskt. Den återkommer jag till.

Episod 1: Harald Ullman och samtalsetik

Våren 2013 besökte jag Haralds Ullmans välbesökta Timeline på Facebook. För er som inte känner till Harald Ullman hänvisar jag till Facebook, så kan ni skapa er en egen uppfattning av vad han står i olika frågor.  Här är ett exempel på Harald Ullmans åsikter: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17990080.ab Startsidan / Kultur 2013-12-10 Blivande patienter tackar Per Båtelson.

Harald och jag är med i samma Facebookgrupp för Södermalms sossar.  Vi har en del gemensamma utgångspunkter. Främst har vi ett starkt intresse av att diskutera politik, även om det ofta är från olika utgångspunkter. S är ett brett parti som omfattar nästan varenda åsikt som finns ute i samhället. Haralds och hans Timeline- vänner speglar en några av dessa röster.

Vi har en hel del olika åsikter i diverse frågor, inte minst när det gäller välfärdens organisation, som vi diskuterat ett antal gångar.  Men vi har även en hel del gemensamt. Vi ser båda att S lider av en för lite kunskap om näringslivsfrågor.  Utan ett väl fungerande näringsliv blir det svårt att hitta medel för att finansiera välfärdsstaten. Utan en förståelse av hur näringslivet och dess villkor blir de överhuvud taget svårt att skaffa sig en realistisk bild om dagens samhälle.

Vid några tillfällen har jag varit inne på hans Timeline och deltagit i debatten.  Vid ett tillfälle diskuterades Daniel Suhonen och hans uppfattning om var folk tar vägen efter sin politiska karriär. Min utgångspunkt är att det behövs en etisk kompass från de personer som ska ta klivet ut ur politiken. Något näringsförbud tror jag inte på, det finns alltid möjligheter att gå runt sådant – mer än en karenstid vid känsliga fall är nödvändig.  Men framförallt är det en etisk kompass som behövs.

I diskussionen kom det mest förnedrande kommentarer från människor. Daniel Suhonen och Katalys beskrevs som vänsterextremister och tom al-Qaida-anhängare. Jag var inne på tråden och förde fram mitt budskap om den etiska kompassen. Måste vi inte tänka på vad vi säger, när vi talar om människor? Måste vi inte ställa krav på våra partimedlemmar om att använda en etisk kompass när de väljer arbete efter avslutad politisk karriär?

Jag ifrågasatte exempelvis om Tomas Östros (Bankföreningen) och Erik Åsbrink (Goldman Sachs) gjort så lyckade val. Detta föll inte i god jord. Tvärtom klumpades jag ihop med Daniel Suhonen och fick höra att sådana som oss som inte har någon näringslivserfarenhet ska inte uttala oss om saker vi inte begriper. Jag fick direkt en extremist –  och okunnighetsstämpel på mig bara för att jag efterfrågade en etisk kompass.

Då talade jag om att jag har arbetat 25 år inom bank och försäkring, så en del erfarenhet av näringslivet har jag nog.

Plötsligt ändrades tonläget. Här har vi en av oss har arbetat inom näringslivet, som vi av misstag har klumpat ihop med extremisten Suhonen som ingenting begriper. Jag fortsatte att hävda min uppfattning om den etiska kompassen. Men nu blev det istället en hel del kommentarer från Haralds Facebook-kompisar om att Goldman Sachs kanske inte var ett så bra val av Åsbrink. Det var ju den banken som var med och fifflade i Grekland. Han borde kanske valt något annat.  Min tidigare yrkesroll förändrade bilden av min uppfattning om den etiska kompassen och hur jag blev bemött.

När jag senare talade med Harald frågade jag hur han kunde acceptera att folk fick kalla en partikamrat för vänsterextremist och al-Qaida-anhängare, utan att han gick in och kommenterade påståendet. Är inte det en bra bit under lågvattenmärket? Det misskrediterar ju även de fackförbund som står bakom Katalys.

Hans svar var lite undvikande. Han kan inte svara för vad alla säger på hans Wall. Han menade också att det är sådana som Daniel Suhonen som gör att vi förlorar val.  Suhonens åsikter skrämmer bort väljare. Jag tolkade det som om Harald menade att det gäller att neutralisera Suhonen för partiets skull. Vi måste vinna valet nästa år och då får ändamålet helga medlen.  Jag höll inte med honom på den punkten. Vi måste vårda vår etiska kompass. Vad har S annars att komma med? Hela S samhällsbygge bygger på etik – och moralfrågor om rättvisa, frihet och bröd. Tappar vi dem kommer vi inte att kunna medverka till något bättre framtida samhälle.

Daniel Suhonens uppfattning om Harald Ullman fram går tydligt här: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17995712.ab.
Startsidan / Kultur 2013-12-10 Ullman buktalare för kapitalet.

och här Startsidan / Kultur 2013-12-03 Så tar kapitalets män bakvägen in i sjukvården. Trojanen Per Båtelson vald till ny ordförande för Karolinska sjukhuset. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17952398.ab

Vad kan vi göra i väntan på en världsregering?

Idag råder i stort sett en konsensusuppfattning om att mänskligheten är hotad. Det finns väl fortfarande några inom forskarvärlden och inom politiken som hellre vill förneka detta prekära läge.

Det räcker att peka på peak everything kopplat med en hotande miljö – och klimatkatastrof för att inse stundens allvar. Det är naturligtvis därför frågor om ”kapitalismens kris” har diskuterats på World Economic Forum i Davos, där världens eliter träffas. Det är även därför som IMF och världsbanken diskuterar motsvarande frågor. Financial Times – som inte gjort sig känd som någon vänsterblaska – har även dessa frågor varit uppe på agendan. Den prekära situationen är ett hot mot vårt ekonomiska system och de förmögenheter och makt som eliterna skaffat sig. Då är det inte så konstigt att morgondagens utmaningars diskuteras så flitigt.

I FN försöker med den ena storvulna klimatkonferensen efter den andra att hitta lösningar på de globala utmaningarna. Effekten har väl varit sådär hittills. Trots detta trampar klimatkonferenserna på och ses alltmer som ett spel för gallerierna.

I detta prekära läge är det inte konstigt att människor inte längre vill gå och invänta nästa misslyckade konferens. En omställningsrörelse har vuxit fram som dragit ut konsekvenserna av att alltför lite händer på den globala arenan. David Jonstad är en representant för denna rörelse. Det gäller att ta saken i sina egna händer. Vi har nyligen avslutat en studiecirkel om hans bok Kollaps, Livet vid civilisationens slut. Jag återkommer till honom och boken.

Men vi behöver inte gå och invänta en världsregering. Det finns mycket vi kan göra:

Det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.

För innovativa tekniska lösningar behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Idag finns det många som ser en stor potential i vätkraft.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps och vi  är till och med redan mitt inne i den. Då gäller det snarast att förbereda sig för det oundvikliga. Men att förespråka att vi oundvikligt går mot en kollaps är inte riskfritt. Ju fler människor som har denna uppfattningen, desto större är risken att det blir en självuppfyllande profetia.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms eller olika arbetsgivaravgifter, skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Istället kan vi fylla våra dagar med saker som inte är så energislukande och är bra för vår hälsa och vår sinnestillvaro. Allt behöver inte kosta så mycket pengar. Mycket av livets goda är gratis.

Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

Katalys rapport är ett sådant exempel som går att implementera inom ramen för den globala kapitalismen och dessutom inom den kommande mandatperioden. I grova drag går den ut på att satsa på välfärd och hållbarhet. Detta ska finansieras med  ett förändrat skattesystem och genom att staten tar lån.

Det finns mycket att diskutera om detaljerna i förslaget, men i grova drag visar det att det finns möjligheter att åstadkomma förändringsringar som leder till förbättringar för breda grupper i samhället i väntan på en världsregering.

Projektet rädda mänskligheten

Alla dessa åtgärder är dock helt otillräckliga. Det behövs även en global nivå för att det ska bli drag under galoscherna. Ett projekt under ledning av FN borde skyndsamt tillsättas. Som direktiv gäller att projektet ska leda till en långsiktigt hållbar utveckling, såväl ekologiskt, socialt som ekonomiskt.

Styrgrupp utses av FN som också tillsätter en projektgrupp. När det under resans gång uppstår åsiktsskillnader är det ytterst styrgruppens uppgift att lösa dessa, genom kompromisser eller övertalning.

Det globala näringslivet har hittills intagit en ganska undanskymd roll i räddningsarbetet. Nu är det viktigt att även representanter från ägarintressen är med. Annars blir det nog lite klent med resultat. Ju mer de superrika börjar inse att det även är deras ägande i företag och kapital står på spel, blir nog intresset från deras sida mer påtagligt.

För att påskynda processen gäller det att implementera reformförslagen så snabbt som möjligt när lösningar har skapats. Tiden är kort så det gäller att arbeta effektivt och målmedvetet.

En världsregering

Folke Tersman skissar i sin bok ”Tillsammans” en världsregering. http://pamflett.wordpress.com/2009/11/20/varken-manniskans-natur-eller-moral-hindrar-en-losning-pa-klimatkrisen%E2%80%A8-recension-av-folke-tersmans-bok-%E2%80%9Dtillsammans%E2%80%9D/

Hur världen ska utformas på demokratisk väg blir upp till alla människor på jorden att bestämma.  Åtminstone de som har rösträtt. Därför är det naturligtvis inte så viktigt hur vi idag ser på vad som behöver göras i denna regering. Det blir upp till den att fatta beslut om.

För att mänskligheten ska kunna överleva krävs dock att rörelseriktningen är klar. En mer långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Hur rimligt är det att vi ska införa en sådan regering i närtid? Ja rent tekniskt är det inte så stora problem. Vi har redan FN. Det vi behöver göra är att reformera FN till en mer demokratisk organisation.

FN kan inte bli starkare än vad de tongivande länderna medger, sa Jan Eliasson på ett möte som Maria Södra Stations S-förening anordnade på Södermalm i Stockholm innan han fick sitt FN uppdrag. https://rogerdahl.wordpress.com/2012/03/07/minnesanteckningar-jan-eliasson-pa-sodermalm/#comments

Som vanligt handlar det om makt. Hur ska makten över hur jordens ska styras övergå i hela folkets händer? Vi kan fråga oss: Hur realistiskt är det att det ska ske en maktförskjutning till hela världens befolknings fördel i närtid? Är inte kapitalismen starkare än någonsin? Ja oddsen är inte alltför höga.

Om vi ska göra en global klassanalys och se till vilka som har makten i världen idag är det naturligtvis skillnad mellan mitt lilla företag SC Synergy Creation i massagebranschen och Microsoft, Huawei, Ericsson, Google, China Petroleum, Nestlé, och andra transnationella företag. Det är ju inte vi småföretagare som styr världen.

I USA är det topp 1 procenten som styr över resten av befolkningen:

” Of the 1%, by the 1%, for the 1 % lyder rubriken på en artikel i majnumret av Vanity Fair skriven av nobelpristagaren Joseph E Stiglitz som på 1990-talet var ekonomisk råd­givare till president Bill Clinton och chefs ekonom på Världsbanken. Han menar att precis som folken i Mellanöstern tvingats se hur ländernas tillgångar samlats i händerna på ett fåtal människor kontrollerar nu en exklusiv liten grupp allt större delar av den amerikanska ekonomin. En procent av amerikanerna tar i dag 25 procent av inkomsterna och äger 40 procent av rikedomarna. Deras del av kakan har ökat dramatiskt de senaste 25 åren och inkomstgapet i USA ligger nu på ungefär samma nivå som i Ryssland. I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten, skriver Stiglitz. [1] Artikeln kan även läsas i Vanity Fair. [2]

Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Kina drivs idag som en jättekoncern, och i en koncern har demokratin en högst undanskymd plats – om vi med demokrati en person en röst. Här är det maktförhållanden som är helt avgörande. Samma sak gäller i praktiken för Ryssland.
Andra starka globala aktörer är exempelvis det Saudiska Kungahuset och eliterna i de övriga tillväxtländerna.
Det är inom dessa maktsfärer som den verkliga globala makten finns. Det råder självklart ständiga konflikter inom och mellan dessa eliter, men skulle det framträda ett folkligt krav om att exempelvis nollställa ekonomin skulle det vara ett dödligt hot mot deras gemensamma hegemoni. Eftersom det är dessa maktgrupper som också har världens militärtekniska komplex till sitt förfogande skulle ett sådant krav skulle världens makteliter inte sitta med händerna i kors och invänta att deras förmögenheter och därmed makt försvinna.


[2] http://www.vanityfair.com/contributors/joseph-e-stiglitz

Situationen ser med andra ord inte alltför ljus ut för mänskligsegheten att lyckas med att skapa en världsregering som  skulle ha som uppgift att utjämna klyftorna i världen och hushålla med de knappa resurser som jorden har att erbjuda.

Men!

Min motfråga blir. Finns det något annat alternativ? Att hoppas att ”socialism i ett land” ska göra susen är en mycket tveksam lösning om vi tittar på de försök som gjorts. Det är väl idag inte många som vill beskriva den före detta Sovjetstaten, Kina och Nordkorea som socialistiska mönsterstater.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Även det socialdemokratiskt reformistiska försöket att inom nationalstatens ram försöka skapa en mer anständig kapitalism har fått det mycket motigt att hitta en väg framåt. Världens internationalisering har helt enkelt omöjliggjort detta. Detta måste lösas med en internationell politik.

Keynes och Stockholmsskolan socialliberala teorier bygger liksom det liberala idégodset på tillväxt och är skapade i en västerländsk kontext. Men på ett jordklot där öst och syd växer och väst stagnerat känns det som om nya modeller borde växa fram.

Peak everything är idag ett reellt hot. En ständig tillväxt på en ändlig planet är inte lösningen. Keynes teorier är därför inte lösningen på tillväxtproblematiken. Detta oavsett om vi energieffektiviserar och återanvänder aldrig så mycket. Det finns gränser för vår jord och några avancerade lösningar att kolonisera rymden har lyst med sin frånvaro hittills.

Vad framtiden har i sitt sköte vet vi naturligtvis inte. Men av det vi vet idag verkar en världsregering vara det enda rimliga alternativet.

Mitt hopp ligger i att mänskligheten på alla nivåer på Jakobs stege ska inse att vi är dödligt hotade som art och att det därför är lika viktigt för såväl fattig som rik att hitta en väg ur vår arts dilemma.

Hur ser ni som läser detta på en världsregering?

Bilaga 1: Önskelistan

Roger Dahl Om jag fick önska skulle staten ha ett avgörande inflytande över såväl bank, försäkring som finansinstitut. Det ända rimliga vore naturligtvis att förstatliga hela detta komplex. Den här verksamheten är ju alldeles för viktig för att drivas privat. Det har ju finanskrisen år 2008 och de stödpaket till banker som statsmakter tvingades göra påvisat. De stora bankerna är helt enkelt för viktiga för hela det globala samhällsbygget för att de ska tillåtas gå i konkurs. Det innebär att bankernas ägare kan ta stora risker och tjäna grova pengar och när det sedan visat sig att risktagningen varit för stor, får skattebetalarna stå för kalaset.

Men för att denna reform ska få någon effekt så behövs en helt annan typ av statsmakt än den nuvarande som har sin huvudsakliga uppgift att stötta kapitalet. Då menar jag inte mitt lilla företag SC Synergy Creation. Mina småföretagarkompisar har ingen som helt global makt.

En penningreform inom en sådan statsmakt blir ett slag i luften. En ny fräsch global statsmakt som har som sin huvudsakliga uppgift att verkställa hela världsbefolkningens önskan skulle vara en nåd att stilla be om. Här finns min vision om en bättre värld.

Kanske något vi skulle önska oss i julklapp. Det har jag redan gjort ända sedan 1970-talet. Så nu börjar det vara dags att få denna önskan i uppfyllelse.

Det är klart att införandet av penningreform är en teknikalitet i teorin. Det skulle vara fullt möjligt i teorin. Men vad händer om bankernas ägare säger nej?

Vad gör vi då? Det var ju precis det som hände på 1930-talet. Då blev det ingen Chicagoplan och penningreform.

Vad är det som får oss att tro att bankerna makt har minskat sedan dess?

Det är då vi ska ut och mobilisera. Men om du skulle lyckas så skulle detta scenario med all sannolikhet inträffa. https://rogerdahl.wordpress.com/…/internationalen-at…/

Därför menar jag att stora ingrepp i ekonomin måste ske på den internationella domänen i dagens globala och sammanflätade kapitalism.

Ser fram mot en kommentar om ”Internationalen åt alla lycka bär och Lenin”.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Den är den drömmen som håller min låga vid liv. ”Internationalen åt alla lycka bär”.

Bilaga 2: Dröm och verklighet? Det tredje alternativet

Gapet mellan vision och verklighet är idag mycket stor. I en drömvärld är det bara att önska sig så ska du få. Be ska du få, sa Jesus i Bibeln. I visionernas världs finns det heller inga begränsningar inga hinder. Där är det bara fantasin som sätter gränser.

Ju fler människor som börjar önska sig en världsregering som har som syfte att skapa en långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt, desto större är möjligheten att förverkliga visionen.

Motsvarande gäller. Ju fler människor som tror att det bara finns pest och kolera att välja mellan, desto större är risken att något av dessa två scenarion inträffar.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes.

Det tredje alternativet till pest och kolera är en världsregering.

Bilaga tre: En världsregering är bara en av flera beslutsinstitutioner

De som tror på att en penningreform ska gå att göra i närtid och på nationell basis verkar inte vilja se hur världen ser ut idag.

Jag har fått frågan ett antal gånger vad mitt alternativ är till en penningreform. Vid varje tillfälle har jag svarat att globala frågor måste lösas på en global nivå. Nationella på en nationell nivå och lokala frågor på en lokal nivå.

Vi ska naturligtvis sträva efter att så många frågor som möjligt ska lösas så lokalt som möjligt.

Men i dagens internationellt sammankopplade värld måste de stora frågorna som exempelvis att ta ett samlat grepp om ekonomin lösas globalt. Här behövs ett helikopterperspektiv. En världsregering är lösningen på detta.

Samma sak gäller för de ekologiska och när det gäller globala  fördelningsfrågor. Till detta krävs en världsregering.

Roger Dahl EU- projektet har varit ett lärorikt sådant men Europa är en alltför begränsad arena för att kunna spela någon avgörande roll för att lösa de globala utmaningar vi ser idag.

Det innebär självklart inte att vi ska sitta med armarna i kors och invänta en eventuellt kommande världsregering. Det finns mycket att göra inom de ramar som den globala kapitalismen erbjuder. Se vidare ”I väntan på en världsregering” https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Är vår beredskap god?

Martin Saar

ASPO Sverige har under många år försökt väcka opinion för den miserabla krisberedskap som råder i Sverige med utgångspunkt från den brist på fossilt bränsle som står för dörren. Våra tre oljeimportländer som levererar 90 % av vårt fossila bränsle, Danmark 15 %, Norge 25 % och Ryssland 50 % har alla nått maximal produktion. Efter 2020 om 7 år upphör! Danmark att exportera olja (behöver den själva) enligt den egna myndigheten Oljedirektoratet. Norge några år efter!

ASPO Sverige menar att det är dax att planera för detta, då sannolikheten för att köpa olja på den fria oljemarknaden i stort sett upphör om 10 år. Dessutom är det få som insett att landet, staten Sverige är i händerna på multinationella oljebolag som importera olja till Sverige. Dessa bolag säljer sin olja på internationella marknaden till den som betalar bäst. En mkt obehaglig och osäker situation.
Och det värsta av allt utan olja ingen mat, då vårt industriella kemikaliejordbruk kollapsar utan olja. Förutom att produktionen kommer att hacka så stannar hela distributionen inom ett par dagar. Butikshyllorna och hushållens skafferier kommer att gapa tomma efter 1 till 12 dagar! Därför är det välgörande att allt fler uppmärksammar Sveriges utsatta läge.
Så här illa är det enligt Jordbruksaktuellt! Och vad gör myndigheterna och våra folkvald, som säkert är den grupp som drabbas sista av alla? Ingenting, utan alla litar på EU, som inte heller har några beredskapslager. Dax att vakna kära politiker. Så här ser Sveriges beredskap ut vid krisläge i nuläget:

► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.

Se vidare

Var finns det tredje alternativet?

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/