Mer om debatteknik och samtalsetik

Ett annat exempel på en mycket besynnerlig debatteknik finner vi i denna tråd från Socialdemokratiska visioner. Tråden inleds med detta:

Knut Lindelöf Bankerna och dess marginaler

Kom att tänka på en sak:
Man talar om ”bankernas marginaler”; skillnaden mellan inlånings- och utlåningsränta, alltså vad man tjänar på att ha högre utlåningsränta än inlåningsränta. Men när bankerna skapar pengar genom krediter, har man ingen inlåningskostnad alls! Det måste öka marginalerna och vinsterna enormt! Stämmer det?

Hela tråden följer med som bilaga nedan.
Jag ska här kommentera några av inläggen:
October 23 at 7:06pm via mobile · Like · 2

Johan Lindkvist Det är bråttom och vi har inte tid att reda ut alla hinder, vi måste börja vara tydliga med vad som måste förändras och hur det ska se ut när vi är klara samt sätta igång, nu!

Johan Lindkvist Det finns även ett stort mörkt hot för oss alla just nu, precis som på 30-talet, som presenterar målar upp felaktiga orsaker till krisen och presenterar enkla lösningar, den starkt växande fascismen – den växer snabbt och gör det i det vakum vi skapar medan vi träter om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m hög och vilken färg den har!!! Må våra barn förlåta oss för att vi ÅTER lät fascismen slunga in oss i en mörk tid!

Min kommentar:

Ja det är bråttom nu. Vi börjar skymta ett isberg i horisonten. Då är det lätt att vi blir stressade och rastlösa. Vi vet vad vi vill nu kan vi inte hålla på och se till risker och hotbilder. Det är en naturlig och förståelig reaktion Johan.

Men tänk om den medicinen vi ordinerar den sjuke patienten inte är den rätta. Om vi hastar iväg och tror att vi redan har lösningar på vår civilisations dilemma då går vi miste om andra öppningar och dessutom vet vi inte vad vi är med och ställer till, även om vi handlar i god tro. Jag hänvisar vidare till   https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/

När jag tar upp behovet av konsekvensanalys då kommer detta inlägg:

Knut Lindelöf Det där med ”konsekvensanalys av möjligheter och risker” är alltid vad eliten tar till när man vill bromsa och hindra nytänkande. Att ”återoffentliggöra” skolan (förstaliga, avskaffa skolpeng och friskolesystem) är ett exempel. Det går inte säger S-ledningen. Det kommer att leda till politisk katastrof. Men de ljuger (eller gissar och tror) för att försvara sina gamla och väl befästa nyliberala skansar. Men tiden hinner ikapp dem. ”

Min kommentar: Så min uppfattning att det behövs en konsekvensanalys innebär att jag vill bromsa och förhindra nytänkande.

Men var ligger nytänkandet i att som Johan ovan vilja satsa på en penningreform som uppenbarligen är synnerligen omöjlig att genomföra i närtid. Den utmanar hela det etablerade samhället idag och möjligheten att få igenom förslaget är därefter.

Att staten tar över penninghanteringen löser heller inte problemet med pest och kolera som jag behandlar i https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Det som istället behövs är nytänkande som du efterlyser. Något som en övertro till möjligheten att implementera en penningreform står i vägen för. Att fastna vid en patentlösning är allt annat än nytänkande. Då låser man sig för alternativa lösningar.

Det går att skapa nationella lösningar på skolans område. Men att tro att det går att skapa nationella lösningar när det gäller ett så sammanvuxet system som dagens globala finanskapitalism innebär visar att man inte har trängt in i frågan. Det skulle direkt skapa ett pestläge. Se i https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Lena Nockert Roger, du går hela tiden händelserna i förväg. Du vill ha en detaljerad plan för övergången. En sådan kan ingen ge dig. Det beror på så många faktorer.

  • Det är som en lång resa.
    1. Man måste veta var man befinner sig.
    2. Man måste veta vad målet är
    3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1.
    Några få har kommit fram till punkt 2.Att i detta läget planera resvägar och förutse hinder är inte möjligt eftersom terrängen ändrar sig hela tiden. Det vi vet är att om vi planerar resan idag kommer planen att vara helt inaktuell den dag vi har en tillräcklig majoritet framme på punkt 2.
  • October 23 at 5:25pm · Like · 2

Min kommentar:  Roger Dahl Nej Lena: Någon detaljerad plan för övergången har jag inte efterlyst. Däremot behöver vi göra en konsekvensanalys av möjligheter och risker. Det är något helt annat. Om vi bara ser till möjligheter utan att se till risksidan agerar vi tämligen oklokt.

Du skriver att det är som en lång resa.
Det är som en lång resa.
1. Man måste veta var man befinner sig.
2. Man måste veta vad målet är
3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.

De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1. Några få har kommit fram till punkt 2.

Min kommentar fortsättning:
För att veta vad man befinner sig måste vi göra en nulägesanalys. Eftersom du inte gjort denna  – och vad värre är redan tror dig veta nuläget – så blir det lite svårt.

Du har en mycket grumlig blid av hur integrerad och sammanfogad dagens globala kapitalism är. Därför ser du inte vilka oerhörda svårigheter ett enskilt land skulle få om de bröt sig ur. Se pestscenariot:  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Du vill heller inte inse att själva problematiken med pest och kolera problematiken.  Därför vill du inte öppna dig för att se till alternativ till en mycket svårframkomlig väg som du rekommenderar.

Du vill heller inte se hur integrerad dagens kapitalism är med staten, fackföreningsrörelsen, och folkrörelseföretag i Sverige. Allt detta sinkar dig.
Du vill heller inte se att det skulle bryta ut ett rosornas kris  om S skulle driva frågan mot LO och folkrörelseföretagen.

Du hoppar över det mesta i din nulägesanalys,  men tror ändå att du vet var du befinner dig. Men hur blir kompassriktningen då?

Du följer detta devis:

”Det finns en förfärlig vana som människor ibland faller in i.
Den vanan är att vi använder hjärnan baklänges: inte för att
utforska världen och förstå den, men för att övertyga oss själva
att världen är så som vi vill att den ska vara.”
Ran Prieur

Det är så du gör. Du vill inte höra talas om hur världen ser ut. Det bara sinkar dig. Du vill till steg 2 på en gång, målet. Du vet vad du vill och tror dig veta hur världen ser ut och tar ut kompassriktningen från din vilja istället för utifrån en nulägesanalys.  Men då är du inne på en farlig seglats.

Knut Lindelöf Precis som med återförande av alla grundskolor i offentlig regi. Det är en komplicerad, men möjlig process. Många kommer att skrika på att det är expropriation. Minns löntagarfonderna! October 23 at 5:32pm · Like · 2

Min kommentar. Jag håller med dig på din ena punkt att det är en komplicerad men möjlig process att återföra grundskolor och gymnasieskolor i offentlig regi. Jag skulle nog personligen vilja ha med Sektor 3 på ett hörn.

Men om vi minns löntagarfonderna så är det min bestämda uppfattning att vi inte haft någon exportindustri  i Sverige om Meidners förlag hade genomförts. Företagen hade helt enkelt flyttat iväg från Sverige. Det kan ju inte skolorna göra. Nu behövdes inte det.

Jag var ute och såg när näringslivet mobiliserade mot löntagarfonderna i Stockholm. Efter att ha sett detta skådespel där 1 Maj demonstrationer bleknar, inser jag vilka motkrafter som kan mobiliseras mot en penningreform. Av den anledningen känns det som om det skulle vara bra att satsa på någon mer genomförbar fråga.

Bilaga resten av tråden:

Martin Saar Intressant Knut! Eftersom bankerna lånar ut sin egen skuld som inte kostar någon ränta för bankerna) när en kontoöverföring sker av digitala pengar (som bankerna själv skapar) genom en enkel knapptryckning. Så det borde stämma ganska väl. De reella pengarna (kontanterna) är alldeles för få i vårt penningsystem och hos bankerna, varför bankerna bävar inför en ”bank-run”. Det är ett svar, men det finns säkert någon annan som kan det här bättre!

October 23 at 10:29am · Like

Lena Nockert Knut Lindelöf har lagt samma fråga i en annan grupp. Den finns här för den som vill läsa den intressanta diskussionen där.

https://www.facebook.com/…/permalink/10153337096815386/

Roger Dahl Att bankerna genererar stora vinster är naturligtvis ett riktigt påstående. Men för oss som följer utvecklingen vet vi att så inte alltid är fallet. Swedbank var exempelvis på fallrepet för några år sedan. Samma sak gällde för SEB.

Detta pga att de tagit alltför stora risker i Baltikum och Ukraina. Det finns ju två sidor på ett mynt. Det finns en låntagare och en som ger ut lån.

Roger Dahl En mycket bra affär för Swedbank och SEB blev efter finanskrisen rena katastrofen.

Leif Högberg Och skattebetalarna ser till så att dom klarar sig gång på gång..

Roger Dahl Däremot stämmer det inte att bankerna inte har några kostnader alls vid inlåning. Jag har arbetat med verksamhetsutveckling på Swedbank och vet att det inte är gratis att bedriva bankverksamhet.

På Swedbank IT på Essingen i Stockholm arbetar tusentals människor. Samma sak gäller vid Brunkebergs torg, som nu håller på att flytta till Sundbyberg.

Dessutom har Swedbank kvar ett kontorsnät som är allt annat än gratis.

Det kostar att driva bank även om pengar skapas genom krediter.

  • Roger Dahl När statliga SBAB gör motsvarande inlåningstransaktion är det heller naturligtvis inte gratis för SBAB. Det krävs en hel hoper av människor och datasystem för att driva en bank.

October 23 at 3:08pm · Like

Lena Nockert Ja banker har fler kostnader än inlåningsräntan. De har även fler intäkter än utlåningsräntorna.

October 23 at 3:11pm · Like

Roger Dahl Det som skiljer Swedbank och SBAB är att SBAB inte har några aktieägare som kräver vinst på investerat kapital. Här går pengarna istället tillbaka till staten och kan användas för att finansiera diverse viktiga ting.

October 23 at 3:12pm · Like

Roger Dahl Aktieägarna i Swedbank kan glädja sig åt en mycket angenäm resa. Det gäller inte minst Folksam som är huvudägare i Swedbank. http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/bankvinster-kan

Roger Dahl Som fd Swedbankanställd är jag naturligtvis glad att mitt värde i kopparmyntet har stigit kraftigt. Men jag ser även den andra aspekten i artikeln ”Stora bankvinster kan vara ny finansbubbla.”

Hela det finanskapitalistiska systemet medför stora globala obalanser och medverkar på intet sätt till en långsiktigt hållbar utveckling för världen, så som det fungerar idag. Här behövs nytänkande och stora reformer behöver göras. Det är vi överens om Lena.

Det är när vi börjar tala om vilka dessa reformer bör vara och hur dessa ska kunna sjösättas som det börjar uppstå grus i maskineriet oss emellan.

Jag menar att det behövs internationella förändringar när det gäller en så sammankopplad finansiell värld vi idag lever i.

Att kräva att Folksam och Swedbank ensidigt ska verka för ett nytt penningsystem är inte rimligt. Det skulle vara rena katastrofen för deras affärsidé.

Att Sverige ska försöka gå före är heller inte rimligt. Sverige skulle då få avsevärda konkurrensnackdelar gentemot våra konkurrenter. Att bedriva opinionsbildning är en annan sak. Men då ställer sig frågan: Vad ska vi bedriva opinionsbildning om? Även här skiljer sig uppenbarligen våra åsikter.

Men att just stöta och blöta våra olika reformidéer och se möjligheter – men även risker hoppas jag ska vara en framkomlig väg.

Här menar jag att det behövs mer analys och mer kunskap om hur den globala kapitalismen fungerar för att försöka hitta en motmedicin.

Vi måste även känna till de maktförhållanden som råder inom den svenska kapitalismen för att hitta en rimlig reformväg ur en ohållbar ekonomisk ordning.

  • Roger Dahl Och vilka uppfattningar tillskriver jag dig – som du inte har Lena?

October 23 at 4:35pm · Like

Lena Nockert Hinner inget genomtänkt. Får räcka med ett exempel.

”Att kräva att Folksam och Swedbank ensidigt ska verka för ett nytt penningsystem är inte rimligt.”

  • Jag har inte påstått att du kräver det.Men hur ska vi komma från ruta 1 (vår nuvarande situation) till ruta b (önskat läge)?Att kräva av SBAB eller Swedbank att frångå principen att skapa ”luftpengar”, genom att skapa nya pengar vid inlåningstillfället, borde väl vara mer rimligt än att börja med SEB, SHB sfärerna och IKANO. Här är det väl än mer utsiktslöst att vi ska få med dessa på tåget, eller?Om vi inte lyckas få med de idag statliga och folkrörelseägda bolagen med på båten: Hur ska vi då kunna få med de andra?

    Hur ska vi då få eventuellt nya kommunala och statliga banker att agera på ett annat sätt – exempelvis tänka på samhällskomisk nytta?

    Vad är det för upplysningsarbete vi ska bedriva? Att tala om att pengar skapas vid inlåningstillfället är nog en nyhet för somliga.

    Men den kunskapen leder ju inte till att vi hittar fram till rimliga reformer.

    Hur ska vi på ett reformistiskt sätt kunna stegvis förändra penningskapandet?

October 23 at 5:07pm · Edited · Like

Staffan Dryselius Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/…/541930…

Knut Lindelöf Det där ser enkelt och bra ut. Den tar vi.

Martin Saar Den tar jag också rätt av. Som det var när penningmängden inte styrdes av bankerna!

  • Lena Nockert Roger, du går hela tiden händelserna i förväg. Du vill ha en detaljerad plan för övergången. En sådan kan ingen ge dig. Det beror på så många faktorer.Det är som en lång resa.
    1. Man måste veta var man befinner sig.
    2. Man måste veta vad målet är
    3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1.
    Några få har kommit fram till punkt 2.Att i detta läget planera resvägar och förutse hinder är inte möjligt eftersom terrängen ändrar sig hela tiden. Det vi vet är att om vi planerar resan idag kommer planen att vara helt inaktuell den dag vi har en tillräcklig majoritet framme på punkt 2.

October 23 at 5:25pm · Like · 2

Knut Lindelöf Precis som med återförande av alla grundskolor i offentlig regi. Det är en komplicerad, men möjlig process. Många kommer att skrika på att det är expropriation. Minns löntagarfonderna!

October 23 at 5:32pm · Like · 2

Roger Dahl Nej Lena: Någon detaljerad plan för övergången har jag inte efterlyst. Däremot behöver vi göra en konsekvensanalys av möjligheter och risker. Det är något helt annat. Om vi bara ser till möjligheter utan att se till risksidan agerar vi tämligen oklokt.

October 23 at 5:34pm · Like

Roger Dahl På möjlighetssidan finns detta: https://rogerdahl.wordpress.com/…/var-ar-trakbanken…/

Var är tråkbanken? Andrea Cervenca

rogerdahl.wordpress.com

Var är tråkbanken? Så ofta när människor upptäcker något bra inträffar samma sak…See More

October 23 at 5:38pm · Like · Remove Preview

Roger Dahl och det som Staffan Dryselius tar upp ovan: https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/…/541930…

October 23 at 5:40pm · Like · Remove Preview

Lena Nockert Roger, det hjälper inte hur mycket du tjatar om att vi ska diskutera risker, jag vägrar i nuläget. Möjligheter diskuterar jag gärna på detta stadiet.

October 23 at 5:40pm · Like

Roger Dahl Men det finns två sidor på ett mynt. Därför måste vi även se till risksidan. Eller hur?

October 23 at 5:41pm · Like

Lena Nockert DET ÄR FÖR TIDIGT!
FÖRSTÅTT!

October 23 at 5:45pm · Edited · Like · 1

Lena Nockert De risker du ser idag kommer att vara helt annorlunda den dag samhället är redo att ändra penningsystemet.

October 23 at 5:46pm · Like · 1

Roger Dahl Lena: Du skriver Roger, det hjälper inte hur mycket du tjatar om att vi ska diskutera risker, jag vägrar i nuläget. Möjligheter diskuterar jag gärna på detta stadiet. ”

Ett sånt sett att se på vilken fråga som helst ser jag som synnerligen oklokt och kommer att fortsätta att peka på såväl möjligheter som risksidan i balansräkningen.

Varför skulle det vara för tidigt att ta upp risksidan. Ju tidigare risker kommer upp på bordet desto bättre. Då kan vi ju göra något åt det.

October 23 at 5:46pm · Like

Roger Dahl Men den ”upplysningskampanj” som du bedriver kan väl inte bortse från hur samhället och omvärlden ser ut idag?

October 23 at 5:48pm · Like

Lena Nockert Men de som finns i toppen på finanssystemet vet att det kommer att kollapsa. Problemen kommer inte att vara att de försvarar vad som finns idag. Problemet kommer att vara vad de vill ersätta dagens system med och det kan vi bara gissa.

October 23 at 5:50pm · Like

Lena Nockert Därför räcker det att komma fram till punkt 2 ovan. Att så många som möjligt är medvetna om vad ett penningsystem med statliga pengar ger för fördelar. Då går det att jämföra det med det nya system som finansmaffian kommer att vilja starta om med.

October 23 at 5:55pm · Like · 1

Roger Dahl Om man bara vill se till möjligheter och aldrig någonsin se risker med den egna ståndpunkten, då blir man ju till slut helt fanatisk. Jag hoppas att inte denna grupp ska drabbas av detta.

Det är mycket sällan som det bara finns en sida på ett mynt. Att försöka sopa riskerna under mattan är en synnerligen oklok väg.

Hur villig blir vi att ompröva och modifiera våra ståndpunkter om vi inte törs se att våra förslag kan visa sig problematiska?

October 23 at 6:03pm · Like

Britt Sandblom Efter att ha läst igenom två långa trådar, som behandlar möjligheten att införa en penningreform nationellt, tycker jag nog att Roger Dahl har en och annan poäng. Om nu hela eliten inom arbetarrörelsen är insyltade i Swedbank genom Folksams och diverse folkrörelsers styrelser, blir det nog svårt. Jämför med hur eliten styr vilka som får ledande positioner inom S. Här handlar det dessutom om stora pengar. Hur finansieras S, är en annan fråga som kanske spelar roll i sammanhanget. 13 miljoner kommer från olika fack. Nästan 14 miljoner kommer från värdepapper. Har detta något samband? Jag vet inte. Att de stora elefanterna vill göra något åt problemet med bankerna kan konstateras i och med att Brics-länderna försöker överge dollarn som reservvaluta. Om detta kan ske utan ytterligare krig återstår att se. Kanske måste vi vänta på att hela systemet exploderar med oöverstigliga effekter till följd? Hoppas inte! Jag vet att detta låter pessimistiskt, men det är inte lätt att slåss mot väderkvarnar. Att upplysa om ett alternativ kan man förstås göra i väntan på den stora kraschen.

October 23 at 6:09pm · Unlike · 2

Staffan Dryselius https://fbcdn-photos-g-a.akamaihd.net/…/487838… De flesta medborgare tror redan att penningsystemet ser ut precis som bilden ovan. Det borde inte vara så svårt att övertyga dem om det rimliga i modellen, särskilt inte när det går upp för fler och fler hur verkligheten ser ut.

October 23 at 6:27pm via mobile · Edited · Like · 2

Knut Lindelöf Det där med ”konsekvensanalys av möjligheter och risker” är alltid vad eliten tar till när man vill bromsa och hindra nytänkande. Att ”återoffentliggöra” skolan (förstaliga, avskaffa skolpeng och friskolesystem) är ett exempel. Det går inte säger S-ledningen. Det kommer att leda till politisk katastrof. Men de ljuger (eller gissar och tror) för att försvara sina gamla och väl befästa nyliberala skansar. Men tiden hinner ikapp dem.

Nu föreslår F i Uppsala att man ska avskaffa beställar- utförarorganisationen. Nu har man äntligen insett det självklara, att den kostar enorma pengar. Varför i h-e har S inte drivit denna fråga? Nej, svaret är att man var pådrivande vid införandet.

October 23 at 6:28pm · Like · 2

Staffan Dryselius Det förlorade 90-talet… Lyssnade till ett tal avTony Blair härom dan, där han sjöng de fria marknadernas lov och förklarade hur New Labour hade så mycket mer rätt än gamla vanliga Labour. Och Tony Benns gamla Keynes-kramande konservativa (sant!). Tänkte då på vår gamle pösmunk ”Han Som Bestämmer” och kände det som om jag ätit något olämpligt

October 23 at 6:52pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist Det finns även ett stort mörkt hot för oss alla just nu, precis som på 30-talet, som presenterar målar upp felaktiga orsaker till krisen och presenterar enkla lösningar, den starkt växande fascismen – den växer snabbt och gör det i det vakum vi skapar medan vi träter om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m hög och vilken färg den har!!! Må våra barn förlåta oss för att vi ÅTER lät fascismen slunga in oss i en mörk tid!

October 23 at 7:06pm via mobile · Like · 2

Johan Lindkvist Det är bråttom och vi har inte tid att reda ut alla hinder, vi måste börja vara tydliga med vad som måste förändras och hur det ska se ut när vi är klara samt sätta igång, nu!

October 23 at 7:08pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist Knut, trodde jag svarat tidigare men bankerna betalar alltså viss ränta även på de insättningar de skapar när de godkänner ett lån. Om jag tar ett lån så krediteras mitt konto och på dessa nya medel får jag givetvis ränta, särskilt om jag för över dem till sparkontot. Om denna ränta skulle vara större än räntan på lånet så vore det en Ebberödsbank…

  • Knut Lindelöf Ok, det där tror jag var svar på min fråga om ”marginalen”. Nu förstår jag det också, tror jag.

October 23 at 7:14pm · Like · 1

Johan Lindkvist Men totalen av denna marginal skall sättas i relation till det egna kapitalet en bank håller sig med…

October 23 at 7:18pm via mobile · Like

Johan Lindkvist …och då framträder en extremt lukrativ verksamhet. Tex så behöver banken runt 2800kr i eget kapital för att skapa ett lån på 1 msek som genererar 10000kr i räntemarginal per år (givet 1% marginal mellan upp- och utlåningsränta), dvs 260% årlig direktavlastning…

October 23 at 7:26pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist 260 % direktavkastning…

October 23 at 7:27pm via mobile · Like

Johan Lindkvist Inte konstigt att LO och Folksam jublar. Frågan är om deras medlemmar är medvetna om att de är de 9 lägsta onkomstdecilerna som betalar dessa vinster som till största del går till den översta inkomstdecilen? Om de vetat så hade de nog tvingat sina företrädare driva reformkravet..

October 23 at 7:31pm via mobile · Like

Staffan Dryselius Det är verkligen horribelt. Och betänk att själva staten är tvingad att vara låntagare till bankerna enligt Lissabonfördraget. Klart att inte skatteintäkterna förslår långt. Särskilt som skattebasen består av andra ”låntagare”. Inte finansparasiterna.

October 23 at 8:12pm via mobile · Edited · Like · 2

Lena Nockert Britt Sandblom skrev: ”Kanske måste vi vänta på att hela systemet exploderar med oöverstigliga effekter till följd?”

Vi är redan inne i en pågående systemkollaps. Farten accelererade 2008, lugnade sedan ner sig lite (ringa tröst för greker och spanjorer) accelererade åter några veckor i höst och hämtar nu andan inför nästa steg. Hur långt det är kvar tills en total rekonstruktion blir nödvändig vet vi inte.

Men systemet är redan på väg mot sin undergång och vi måste veta vad vi vill ha istället för att inte bli totalt överkörda. Att då träta om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m höga och vilken färg de har gör bara att vi inte kommer ur startgroparna.

Arbetarrörelsen har anpassat sig till dagens system och är därför på många sätt bundet till det. Men när systemet krackelerar löses de banden upp och arbetarrörelsen måste hitta ny mark för att få fotfäste. Jag tänker inte lägga kraft på att försöka lösa upp band som kommer att lossna av sig själv.

Roger Dahl Lena: Du skriver: ”Vi är redan inne i en pågående systemkollaps. Farten accelererade 2008, lugnade sedan ner sig lite (ringa tröst för greker och spanjorer) accelererade åter några veckor i höst och hämtar nu andan inför nästa steg. Hur långt det är kvar tills en total rekonstruktion blir nödvändig vet vi inte. ”

Att vi är inne i en pågående systemkollaps är exempelvis det David Jonstad och du hävdar. Men de här är ju ingen sanning som det går att testa empiriskt. Jag ser det som en alternativ berättelse om samtiden och en viktig sådan. Men det är först i efterhand vi vet hur historien utvecklats. Nu är det ren spekulation. Något som David Jonstad även är tydlig med. Om framtiden vet vi intet. Det hedrar honom.

Det ä inte på något sätt riskfritt utgå från att vi redan är inne i en systemkollaps. Ju flera människor som framför detta desto mer blir det en självuppfyllande profetia.

Då har vi med andra ord varit med och bidragit till en kollaps där miljarder människor kan stryka med. Därför är jag mycket försiktig med att uttala att vi redan är inne i en systemkollaps.

Du skriver vidare: ”Arbetarrörelsen har anpassat sig till dagens system och är därför på många sätt bundet till det. Men när systemet krackelerar löses de banden upp och arbetarrörelsen måste hitta ny mark för att få fotfäste. Jag tänker inte lägga kraft på att försöka lösa upp band som kommer att lossna av sig själv.”

Att arbetarrörelsen idag är en integrerad del av det kapitalistiska samhället – åtminstone deras ledningar – behöver man inte vara Einstein för att se. Men även människor i största allmänhet har köpt kapitalismen med hull och hår.

Hur arbetarrörelsen kommer att agera vid en situation där vårt nuvarande kapitalistiska system krackelerar vet vi ju inte. Vi kan som du spekulera om att man kommer att hitta ny mark för att få fotfäste.

Den nya marken kan om vi ser till historien vara att fascismen och mycket auktoritära styrelseformer kommer att locka stora människoskaror. Det är en utveckling som jag vill verka för att motverka.

Roger Dahl Britt Sandblom: Jag läser med intresse dit inlägg ovan. Att arbetarrörelsens ledande personer är djups integrerade i det kapitalistiska samhälle som föder oss är ju inte så konstigt.

Det är inte lätt att förena två så olika roller som att vara samhällsförvaltande och visa regeringsduglighet, samtidigt som vi vill att S ska vara pådrivande. Här ligger reformismens stora dilemma.

Men även om detta kan göra oss dystra till mods är det väl ändå bättre att tala i klartext om de utmaningar förändringsvänliga socialdemokrater har att brottas med.

Annons

Samtalsetik – Kapitel 1: Daniel Suhonen och Katalys vänsterextremister och al-Qaida-anhängare

Kapitel 1: Harald Ullman och samtalsetik

Våren 2013 besökte jag Haralds Ullmans välbesökta timeline på Facebook. För er som inte känner till Harald Ullman hänvisar jag till Facebook, så kan ni skapa er en egen uppfattning av vad han står i olika samhällsfrågor.

Harald och jag är med i samma Facebookgrupp för Södermalms sossar.  Vi har en del gemensamma utgångspunkter. Främst har vi ett starkt intresse av att diskutera politik, även om det ofta är från olika utgångspunkter. S är ett brett parti som omfattar nästan varenda åsikt som finns ute i samhället. Haralds och hans Timeline- vänner speglar några av dessa röster.

Vi har en hel del olika åsikter i diverse frågor, inte minst när det gäller välfärdens organisation, en fråga som vi diskuterat ett antal gångar. Men vi har även en hel del gemensamt. Vi ser båda att S lider av för lite kunskap om näringslivsfrågor. Utan ett väl fungerande näringsliv blir det svårt att hitta medel för att finansiera välfärdsstaten. Utan en förståelse av hur näringslivet och dess villkor blir de överhuvud taget svårt att skaffa sig en realistisk bild om dagens samhälle. Vi bygger våra åsikter, idéer och visioner på en verklighet som vi inte förstår eller vill förstå.  Då bygger vi vår bild på hur vi vill att världen ska se ut snarare än hur världen faktiskt ser ut idag. Men för att kunna vara medskapare till en ny värld måste vi ju ha kunskaper om var vi befinner oss idag. Först då kan vi ta ut kompassriktningen mot målet i framtiden.

Vid några tillfällen har jag varit inne på Haralds Timeline och deltagit i debatten. Vid ett tillfälle diskuterades Daniel Suhonen och hans uppfattning om var folk tar vägen efter sin politiska karriär. Min utgångspunkt är att det behövs en etisk kompass från de personer som ska ta klivet ut ur politiken. Något näringsförbud tror jag inte på, det finns alltid möjligheter att gå runt ett sådant – mer än en karenstid vid känsliga fall är nödvändig. Det som istället behövs är en etisk kompass.

I diskussionen kom det mest förnedrande kommentarer från människor. Daniel Suhonen och Katalys beskrevs som vänsterextremister och tom al-Qaida-anhängare. Jag var inne på tråden och förde fram mitt budskap om den etiska kompassen. Måste vi inte tänka på vad vi säger, när vi talar om människor? Måste vi inte ställa krav på våra partimedlemmar om att använda en etisk kompass när de väljer arbete efter avslutad politisk karriär?

Jag ifrågasatte exempelvis om Tomas Östros (Bankföreningen) och Erik Åsbrink (Goldman Sachs) gjort så lyckade val. Detta föll inte i god jord. Tvärtom klumpades jag ihop med Daniel Suhonen och fick höra att sådana som oss som inte har någon näringslivserfarenhet ska inte uttala oss om saker vi inte begriper. Jag fick direkt en extremiststämpel på mig bara för att jag efterfrågade en etisk kompass.

Då talade jag om att jag har arbetat 25 år inom bank och försäkring, så en del erfarenhet av näringslivet har jag nog.

Plötsligt ändrades tonläget. Här har vi en av oss har arbetat inom näringslivet, som vi av misstag har klumpat ihop med extremisten Suhonen som ingenting begriper. Jag fortsatte att hävda min uppfattning om den etiska kompassen. Men nu blev det istället en hel del kommentarer från Haralds Facebook-kompisar om att Goldman Sachs kanske inte var ett så bra val av Åsbrink. Det var ju den banken som var med och fifflade i Grekland. Han borde kanske valt något annat.  Min tidigare yrkesroll förändrade bilden av min uppfattning om den etiska kompassen och hur jag blev bemött.

När jag senare talade med Harald frågade jag hur han kunde acceptera att folk fick kalla en partikamrat för vänsterextremist och al-Qaida-anhängare, utan att han gick in och kommenterade påståendet på sin Timeline. Är inte det en bra bit under lågvattenmärket? Det misskrediterar ju även de fackförbund som står bakom Katalys.

Hans svar var lite undvikande. Han kan inte svara för vad alla säger på hans Timeline. Han menade också att det är sådana som Daniel Suhonen som gör att vi förlorar val.  Suhonens åsikter skrämmer bort väljare. Han får för mycket utrymme i media. Jag tolkade det som om Harald menade att det gäller att neutralisera Suhonen för partiets skull. Vi måste vinna valet nästa år och då får ändamålet helga medlen. Jag höll inte med honom på den punkten. Vi måste vårda vår etiska kompass. Vad har S annars att komma med? Hela S samhällsbygge bygger på etik – och moralfrågor om rättvisa, frihet och bröd. Tappar vi den kommer vi inte att kunna medverka till något bättre framtida samhälle.

Ett samtalsläge som detta skrämmer åtminstone bort mig. Hur kan man tro att vi som är politiskt intresserade ska få något förtroende hos människor som prioriterar annat i livet än politik om vi för ett samtal på detta viset? Under alla mina år på olika arbetsplatser har jag aldrig varit med om den här typen av samtalston. Hur kan detta uppfattas som helt normalt inom den politiska sfären?

Om vi vill skapa ett bättre samhälle borde vi väl självklart vårda vårt språk och försöka föregå med gott exempel.  Om aktiva inom S anser att detta lågvattenmärke – att kalla meningsfränder för al-Qaida-anhängare och vänsterextremister – är helt naturligt:

Hur ska då en sådan rörelse peka ut ett bättre samhälle?

Samtalsetik och hållbar utveckling – syfte

Syftet med ett antal blogginlägg under den samlade rubriken Samtalsetik och hållbar utveckling är att på ett sammanhängande sätt redogöra för mina ståndpunkter i några centrala frågor.

Samtal på Facebook har – enligt min uppfattning – en tendens att bli snuttifierade och ointressanta. Det gäller att klämma till med en slagkraftig one-liner, och få så många gillanden som möjligt, inte att försöka förstå på en lite djupare nivå.

Trådarna avlöser varandra och efter en månad är det hart när omöjligt att hitta vad som skrevs i trådarna. Facebook är färskvara. Någon tid för reflektion och begrundan av andras och sin egen position tycks det inte vara fråga om. Här gäller det NUET. Facebook är det ständiga nyhetsströmmarna paradis.

För att vara medskapare till en bättre framtid menar jag att det är nödvändigt att vårda vår etiska och moraliska kompass. För att en dialog i det fria ska vara möjlig är det nödvändigt att vi övar upp oss på att vara uppmärksamma lyssnare och läsare av vad våra medmänniskor faktiskt säger. Om vi inte är intresserade av att förstå den andra blir ju samtalet helt meningslöst. Då blir det mer att vinna debatten och ta fajten. Men vad lär vi oss om oss själva med en sådan inställning?  Och vad lär vi oss av andra människor?

Ju mer vi övar oss att vara uppmärksamma i vår dialog, desto mer kan vi få ut av samtal. Samtal som utvecklar är en skön konst där bara vår fantasi sätter gränser på vad vi tillsammans kan åstadkomma.

Syftet med Samtalsetik och hållbar utveckling är dessutom att peka ut den väg till en mer hållbara värld som vi alla är i så skirande behov av. Vår civilisation sitter bildligt talat på Titanic och ser vid horisonten en isberg som vi kommer att kollidera med om vi inte ändrar färdriktning. Vi sitter alla i samma båt och den styr idag mot en katastrof. Det måste vi tillsammans förhindra.

I det läget är en mer hållbar utveckling, ekologiskt, socialt och ekonomiskt en överlevnadsfråga för oss alla.

Bankpropaganda del 1

Kapitel 2: Bankpropaganda och min utgångspunkt

Del 1:

Min tidigare yrkeslivserfarenhet inom bank och försäkring tycks – bland några inom Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner – uppfattas som synnerligen belastande.

Min roll har varit att arbeta med verksamhetsutveckling, utredningar och IT på en högst beskedlig position och borde väl knappast behöva stå till svars för hur företagen, Folksam och Swedbank, i dess helhet bedrivit sin verksamhet. Det har jag inte haft någon möjlighet att påverka. Besluten fattas på en helt annan nivå en där jag har befunnit mig på. Men att överhuvudtaget ha arbetat på bank tycks vara en belastning. Här är en av kommentarerna från en deltagare i gruppen:

”Konsten att tänka fritt är nog förunnat dom som står utanför.
Att genomföra en penningreform är alla andra reformers moder. Utan den reformen så kan vi försöka reglera/kontrollera/kvalitetssäkra bäst vi vill. Det löser ändå inget. ”

Det vi talar om här framstår klart av Andreas Cervenkas blogginägg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

” Vad sägs om att trolla bort både statsskulder och privata skuldberg, öka tillväxten, avskaffa inflationen, eliminera risken för framtida bankkriser och miminera finansbranschens makt över samhället? Allt på en gång?

Dessa minst sagt sensationella löften kommer från två forskare, Jaromir Benes och Michael Kumhof, som lagt fram en ny radikal plan som långsiktigt sägs kunna lösa den skuldkris som nu tynger hela västvärlden.

Innan vi går vidare bör det nämnas att forskarna inte spånat fram detta i en skrubb på University of Middle of Nowhere. Duon arbetar på übermäktiga Internationella Valutafonden, IMF.

För det andra är planen långtifrån deras egen eller ens ny, den togs fram redan 1936 av två andra ekonomer, Henry Simons och Irving Fisher, i kölvattnet av 30-talskrisen.”

Det är dessa löften och mer därtill erbjuder Chicagoplanen. Dessutom kommer den även att ge en bättre kontroll över konjunkturcykler som inte är direkt förorsakade av den reala ekonomin. Dessutom eliminerar den risken för bankrusningar. Det innebär att om alltför många människor samtidigt skulle ta ut sina pengar från banken skulle pengarna inte räcka till, eftersom bankernas kapitaltäckningsgrad inte medger det. (Sidan 6 i rapporten.) Med full kapitaltäckning finns inte den risken.

Vilken människa med förståndet i behåll säga nej till detta. Här utlovas guld och gröna skogar. Hur dum får man vara? Säga nej till ett sådant erbjudande. För att genomföra den måste vi gå ut och informera människor som ännu inte vet om den. Andreas Cervenka gör mänskligheten en jättetjänst. Hans informationskampanj har blivit mycket uppskattad. Ja så till den milda grad att han blivit SvD:s affischnamn nummer 1 och var en reklampelare i Stockholms tunnelbana våren 2013. Har SvD blivit en systemkritisk tidning?

Fredagen den 16:e november 2013, fick jag ett privat kort på posten med hälsningar från Andreas Cervenka. Han berättar att han utanför Riksbankens fästning mitt i Stockholm. Han anslutar kortet med: ”Följ mina krönikor och min blogg i SvD så lovar jag hålla dig uppdaterad. Hälsningar Andreas Cervenka, näringslivsreporter, SvD.” Som avslutning var han vänlig nog att tala om följande: ” Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs nyheter och analyser från SvD i mobilen, datorn och tidningen för endast 205 kr i månaden. ”

ä

Civilsamhället klämt mellan stat och kapital

Idag bevistade jag ett mycket intressant seminarium under rubriken:

”Civilsamhället klämt mellan stat och kapital”

I kallelsen läser vi följande:

”Debatten om det civila samhällets roll har tagit ny fart under de senaste åren i alla nordiska länder. I antologin Civilsamhället klämt mellan stat och kapital som Sektor3 tagit fram tillsammans med Ersta Sköndal högskola och Senter for forskning på sivilsamfunn & frivillig sektor (SNS Förlag) analyserar forskare och företrädare för tankesmedjor från Danmark, Norge och Sverige civilsamhällets roll för välfärdens framtida organisering och för övergången från homogena folkhem till pluralistiska medborgarsamhällen.

Den 24 oktober håller Sektor3 och Ersta Sköndal Högskola ett samtal om boken och det civila samhällets roll för välfärd och mångfald. Boken presenteras av Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola och en av bokens redaktörer.

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, Maria Abrahamsson, riksdagsledamot för Moderaterna och Per Bolund, Riksdagsledamot och ekonomiskpolitisk talesperson för Miljöpartiet. Samtalet modereras av Henrik Berggren, författare, journalist och samhällsdebattör, tidigare kulturchef och ledarskribent på Dagens Nyheter.

När? Torsdagen den 24 oktober, kl 14-16.
Var? Ersta Sköndal högskola, Stigbergsgatan 30. ”

Mina kommentarer:

Maria Abrahamsson, (M) i riksdagen, inledde att tala om att människor ger pengar till välgörande ändamål som aldrig förr. Så det verkar som om människor vill vara med och bidra till samhället  bred bemärkelse.

Sedan överaskade hon åtminstone mig med att tala om hennes stora engagemang för kvinnojourer. Hon menade att deras verksamhet är alldeles för viktig för att drivas på ideell basis. Kvinnorna behöver stöttning även på semestern, som hon uttryckte sig.  Det borde vara ett statligt ansvar.

Maria talade även om att alla politiska partier i riksdagen omfattar den offentligt finansierade välfärden. Sedan finns det lite olika uppfattning om vilka som ska kunna driva verksamhet. Hon var – inte överaskande – för valfriheten.

De är även svårt att tala om ett civilsamhälle. Det finns flera olika civila organisationer som verkar vid sidan av det allmänna/offentliga.

 

Samhället kan inte vara alla goda gåvors givare. Det kommer alltid att finnas ett större behov än vad det finns ekonomiska resurser att spendera. Civilsamhället behövs och alliansen har gjort det möjligt för privatpersoner att stötta olika former i initiativ för att komplettera det offentliga.

 

Per Bolund (MP) ekonomisk talesperson (MP) talade om att MP är sprungna ur föreningssverige efter kärnkraftomröstningen på 1970-talet. MP är ett jämförelsevis ungt parti som känner stark samhörighet med föreningslivet. Tillsammans med föreningslivet har MP arbetat fram mått på samhällets utveckling som är bredare än BNP. Social tillit och socialt deltagande var andra mått han lyfte fram.

 

Han drog även en klar gräns mellan att MP gärna verkar för att öppna dörrar för civilsamhället, men vill inte påtvinga dem uppgifter som de inte vill ha. Han såg en risk med att civilsamhället måste träda in när välfärden skärs ned.

 

Maria Abrahamsson motsatte sig vid en replik denna beskrivning. Alliansen har istället ökat resurserna till välfärd.

 

Han avslutade med att ifrågasätta utvecklingen mot att högskolor blir stiftelseägda. Det kommer att ända högskolans roll i negativ riktning, menande han.

 

Karl-Petter Thorwaldsson, Kålle, ifrågasatte om det verkligen behövs avdrag för gåvor för att människor ska vilja hjälpa till och visa ett socialt engagemang.

 

Sedan berättade han om att han tyckte boken ”Civilsamhället klämt mellan stat och kapital” var en bra sammanfattning på hur civilsamhället utvecklats.  Han påminde om att det är 75 år sedan Saltsjöbadsavtalet kom till som en överenskommelse mellan stat och kapital att samverka.

 

På 1990-talet överraskandes han av att människor kände en ökad vanmakt när det gällde välfärdssystemen. Det arbete som S bedrivit hade uppenbarligen inte lyckats så bra. S hade som han uttryckte sig gift sig med den offentliga sektorn. För Kålle blev egenmakt därför ett centralt tema.

 

Människor känner ingen skillnad när man sitter i telefonkö – om det är kommun eller företag som vi väntar på. Med denna liknelse antar jag att Kålle menar att det är innehåller i välfärden som är avgörande och inte vem som utför. I samma andetag så tog han dock upp Attendo som exempel på mindre väl skött verksamhet. Att gå tillbaks till det gamla systemet där kommunerna stod för hela driften ville han inte.

Ett exempel på egenmakt som Kålle tog upp, var att man på ett äldreboende gav bestämmanderätten 50 % till personalen och 50% till de boende. Det cateringföretag som serverat mat i stanniolpapper kastades ut och istället användes pengarna till att anställa en kokerska. Maten blev godare, de äldre gick upp i vikt (de var för tunna tidigare) och någon blev så pigg att denne kunde flytta hem igen. Resultatet blev även att det blev billigare för kommunen. Ett exempel på egenmakt när den fungerar som bäst.

 

Moderator Henrik Berggren kom med många mycket intressanta inpass. När Maria och Per sjungit kvalitetskontrollens lov en stund, så frågade Henrik Berggren om verkligen är mer kontroll vi behöver. Den underliggande risken är att byråkratin och kontrollapparaten sväller och detta på bekostnad på själva kärnverksamheten. Med detta sa han inte uttryckligen.

 

Lars Trädgårdh, som är delförfattare tog plats i panelen när Kålle lämnade. Hans tankar återkommer jag till när jag läst boken.

Revolutionerna rycker fram

Anna Laestadius Larsson skrev i sin kolumn i SvD i våren 2011 under rubriken ”Revolutionen rycker fram i dagens USA”:

” I Tunisien, Egypten, Libyen, Syrien, Jemen och Bahrain har folket rest sig mot sina diktatorer, krävt frihet och jämlikare samhällen.

Trots den grönskande våren och solen som värmer i nacken är väl kanske inte allt så tipp topp här hemma heller. Det finns en del att diskutera när det gäller skolan. Och integrationspolitiken. Inkomstskillnaderna ökar. Och vi har fått ett nytt politiskt ­begrepp: utanförskapet. Men om någon skulle få för sig att fråga svenska folket om vi tror att det kommer att bli en revolution i vårt land de närmaste hundra åren skulle nog de flesta, efter att det första nervösa skrattet lagt sig, svara ett rungande nej.

När CBS News i samarbete med Vanity Fair i slutet av februari ställde frågan till närmare tusen amerikaner svarade 45 procent ja. Nästan hälften av amerikanerna tror att det kommer att bli en ny amerikansk revolution inom de närmaste hundra åren. ” [1]

Ganska många av de jag samtalat med har tagit upp revolutionerna i norra Afrika och ser det som en början till något som även kan smitta av sig till Kina. Det finns en stark tilltro till att demokratin kommer att segra i dessa länder. Även i Kina kommer demokratin till slut att slå genom. Däremot förekommer Anna Laestadius Larssons infallsvinkel inte så ofta bland de jag talat med. En ny amerikansk revolution i det demokratiska USA kan låta främmande. Det är väl bara att använda röstsedeln om de är missnöjda och rösta fram ett alternativ. Anna Laestadius Larsson fortsätter:

Of the 1%, by the 1%, for the 1 % lyder rubriken på en artikel i majnumret av Vanity Fair skriven av nobelpristagaren Joseph E Stiglitz som på 1990-talet var ekonomisk råd­givare till president Bill Clinton och chefsekonom på Världsbanken. Han menar att precis som folken i Mellanöstern tvingats se hur ländernas tillgångar samlats i händerna på ett fåtal människor kontrollerar nu en exklusiv liten grupp allt större delar av den amerikanska ekonomin. En procent av amerikanerna tar i dag 25 procent av inkomsterna och äger 40 procent av rikedomarna. Deras del av kakan har ökat .dramatiskt de senaste 25 åren och inkomstgapet i USA ligger nu på ungefär samma nivå som i Ryssland. I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten, skriver Stiglitz. [2]

Artikeln kan även läsas i Vanity Fair. [3]När nobelpristagare Joseph Stiglitz skrev detta fanns det bara teapartyaktivister ute på gatorna och demonstrerade. Nu har de fått konkurrens av nya grupper som visar sitt missnöje mot finanskapitalet och arbetslösheten. Det kan utveckla sig till en mycket dramatisk valkamp i USA i år.

Börjar medborgaren vakna upp?

I vårt samhälle är vi så genomsyrade av det borgerliga sättet att tänka och vara att vi inte längre tänker på vad vi säger. När förra S-ledaren Håkan Juholt var ute och med retorisk skicklighet ville uppamma kamplust hos breda grupper människor, inte minst inom S, och väcka kämpaanda genom att peka på orättvisorna i samhället var det ”medborgaren” som han ömmade för. Vi är i idag alla ”medborgare” med de värderingar som det för med sig.

När vi klagar på samhället, på arbetsgivare och politiker är det för att vi inte får vara ”medborgare” i tillräckligt hög utsträckning. Vi vill också vara med och ha råd att vara sanna ”medborgare”. Vi vill också ha råd med de saker som vi tycker sätter guldkant på tillvaron.

Den här utvecklingen är inte på så märklig. Arbetarrörelsen och folkrörelsesverige byggdes upp med målsättning att förbättra levnadsstandarden för det stora flertalet människor. Målbilden var den rika överklassen som roande sig med att spela golf, tennis och hade råd med landställen, utlandsresor och att äga sin en egen bostad. Akademisk utbildning var även förunnad  en liten elit. Idag är det en gängse uppfattning bland politiker att 50 procent av årskull ska gå vidare till högskolor. Tiderna har förändrats.

Sett i den här belysningen är det inte så konstigt att vi alla är småborgare. Det var det som var syftet och målet har nåtts av stora grupper i Sverige. När jag gick med i det socialdemokratiska partiet på 1970-talet var det många äldre som tyckte att målen redan var uppnådda. Vi unga var otacksamma och förstod inte hur bra vi hade fått det. Ni skulle varit med under kriget var en vanlig kommentar bland de äldre.

För oss unga var kändes det sådär kul att höra att samhället redan var färdigbyggt. Vi ville vara med och bygga det nya socialistiska samhället där frihet, jämlikhet och solidaritet var rådande. Olof Palme var vår idol som bättre än någon annan i ord kunde fånga de ungas stämningar inom S. Vänstern utanför S var inte riktigt lika entusiastisk över Olof Palme. Här uppfattades han snarare som en pratkvarn – idyllernas malande tolk.

.På 1970-talet diskuterades fortfarande alternativa sätt att tänka, känna och vara än de som de borgerliga värderingarna medger. Hur är det att vara en socialistisk människa? I debatten var bland annat VPK ledaren CH Hermasson med. Idag har denna debatt i stort sett försvunnit. Varför har det blivit på detta sätt?

En viktig orsak är naturligtvis bristen på alternativ. De försök som gjorts för att skapa mer jämlika samhällen har inte lyckats att skapa någon entusiastisk stämning omkring sig. När Sovjetstaten föll samman och järnridån öppnade sig var dessa händelser knappast ackompanjerade av gråt och tandagnisslan hos det stora flertalet människor i västvärlden. Det fanns väl en och annan kommunist som med bedrövat hjärta fick se sin livsdröm gå i krasch. Annars var det festyra som var det dominerade inslaget i västvärlden. Idag är det bara Nordkorea som håller på någon strikt planhushållningsidé. Kinas utveckling har antagligen inte heller gjort någon sann kommunist särskilt upprymd.

Den socialdemokratiska idétraditionen som varit så framgångsrik fram till mitten på 1970-talet började även mötas av stora problem. Så länge kapitalismen i huvudsak var av nationell karaktär och uppvisade stark tillväxt fungerade den solidariska lönepolitiken och Saltsjöbadsandan tämligen väl. Men när globaliseringen gjorde sig påmind på 1970-talet, hård konkurrens från Asien (Japan och Sydkorea) och hårdnad global press på råvaror blev S-modellen inte lika effektiv.

Teknisk utveckling möjliggjorde att företag och kapital lättare kunde flytta från Sveriges gränser och därigenom blev mindre beroende av hemmamarknaden. Keynes teorier blev då inte lika verkningsfulla. Hela västvärlden drabbades av stagnation som dessutom var ihopkopplad med hög inflation. Den västerländska kapitalismen behövde en ny injektion.

Sedan sent 1970-tal har de nyliberala idéerna, inspirerade av Milton Friedman och Chicagoskolan, dominerat politiken och ekonomin. Den politiska termen för detta är Washington Consensus. Avregleringar, privatiseringar och krympa statsmaktens roll och storlek har varit den förhärskande agendan. En för stor välfärdstat sågs som ett hinder för tillväxten.  I den nyliberala agendan har rättvisebegreppet fått en nygammal innebörd. Alla ska ha rätt att välja sitt eget liv. Vissa väljer att leva på solsidan andra väljer självmant att inta en lite mer skuggig position i samhället. Det gäller att satsa på sig själv och se till att jag hamnar på rätt sida av staketet. Fram växer ett dualistiskt samhälle fram. Herrskap och tjänstefolk har hela tiden funnits i tredje världen. Nu börjar detta även komma tillbaka i till och med i ”jämlikhetens högborg” Sverige.

Vem kunde på 1970-talet tro att den förnyelse som vi tyckte gick för sakta instället skulle innebära en nyliberalistisk agenda som varit förhärskande sedan sent 1970-tal om vi ser den globala idéströmningarna. I Sverige kom nyliberalismen men några års fördröjning.

Efter finanskris och skuldkriser där västvärlden sedan ett antal år tappat tempot, har den nyliberala agendan börjat sättas ifråga. Nyliberalismen som frälsare och som lycka år alla bär, har visat sig medföra så stora problem att den idag hotar stabiliteten såväl socialt, ekonomiskt och ekologiskt.

När världens eliter i Davos på World Economic Forum diskuterar ”Kapitalismens kris” verkar S vara tagna på sängen. I Financial Times har en artikelserie behandlat just ”Kapitalismens kris” och i Svenska Dagbladet läser vi den ena systemkritiska artikeln efter den andra. Vad är det som händer?

S som i den praktiska politiken i mångt och mycket köpt den nyliberala agendan känner villrådig. Var finns den alternativa agendan?  En marginaliserad vänster utanför S tycks heller inte vara förberedda på vad som håller på att hända. Är det kanske dags att ta fram de dammiga böckerna som det står Karl Marx på. Vad var det han sa? Kapitalismens kris känns bekant. Medborgaren börjar slumrande vakna upp ur Törnrosasömnen. Är vi på väg in i ett nytt spännande äventyr i människans historia?

Att lyfta blicken och se sambanden

Det är viktigt att lyfta blicken utanför Sveriges gränser. Att skapa en politik för morgondagen kräver att vi också lyfter blicken utanför Europas gränser. Vad är det som händer i världen idag?  Hur ska Sverige förhålla sig till denna utveckling? Hur ska S förhålla sig till den nya globala spelplanen?

Men att inta ett globalt perspektiv på samtiden innebär inte för mig att det som händer i våra närområden är oviktiga, tvärtom. De lokala, nationella, europeiska och globala frågorna hänger ihop. Det gäller bara att hitta den röda tråden. Annars blir politik obegriplig.

Socialdemokrater i Europa letar idag med ljus och lykta efter en ny hållbar politik för att möta morgondagens samhälle. Alltför länge har politiken kännetecknats av olika utspel som är svårt att hitta en röd tråd i. Att S i Sverige och Europa tar tid på sig att omformulera en politik för morgondagen ser jag som ett sundhetstecken.

Jag tror inte att politik skapas av några centralt intensivt tänkande kloka hjärnor, hur kloka de än är. Det går inte att vänta på att Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Carin Jämtin eller Mikael Damberg ska leverera en politik åt oss och som löser dagens och morgondagens samhällsutmaningar. Vi som vill vara medskapare till morgondagens samhälle måste vara med och formulera idéer för att möta morgondagens behov. Social media erbjuder idag en möjlighet till detta.

Näringslivet, filantropi och en internationell jämförelse

Näringslivet går numer in på ett aktivt sätt och stöttar olika samhällsfunktioner. Det är en i grunden mycket bra tendens som jag hyser full respekt för. Jag vet att Swedbank i allt högre grad på olika sätt tar ett samhällsansvar för ungdomsarbetslösheten. Näringslivet har såväl ekonomiska resurser som ”know how” som kan vara mycket positivt för övriga delar av samhället.

Jag har tillbringat dagen med att umgås och samtala med min mamma och syster. Hon, min syster är på besök i Sverige. I Toronto, Kanada ägnar hon hela sitt liv till filantropisk verksamhet i kyrkan och i SVEA. http://www.swea.org/ Hon och alla andra som ideellt engagerar sig i frågor för att skapa en bättre värld hyser jag mycket stor respekt för. Det behövs människor som har möjligheter att ägna sitt liv åt frågor de verkligen brinner för. Ett ideellt engagemang skapar också ett starkare fundament för civilsamhället. Alla vi som är politiskt aktiva utan att tjäna en krona på vårt engagemang vet också hur nödvändigt ett ideellt arbete är för att bevara och förstärka civilsamhället.

Det finns dock ett stort problem, som ideella organisationer uppmärksammat under de senaste åren. Som ideell organisation vill man vara ett KOMPLEMENT till den ordinarie välfärden, inte istället för. Om de ordinarie samhällsfunktionerna rustas ner i takt med att de ideella krafterna träder in på banan, skapas en riskabel situation för samhällets stabilitet. Vad händer då den dagen när de frivilliga krafterna börjar sina. Hur ska verksamheten i de funktioner, som är nödvändiga för att hålla ihop ett samhälle, då klara sig?

För oss som vill behålla ett väl fungerande samhälle, gäller det att vara stöttande till alla ideella inslag som leder mot en bättre värld, men samtidigt vara vaksam på att utvecklingen inte glider över till att samhället nedrustas och inte längre håller ihop utan de ideella inslagen.

I USA och Kanada har denna utveckling gått mycket längre än i Sverige och politiker är ofta helt beroende av sponsorer från näringsliv och arbetskraft från de ideella organisationerna för att klara olika för samhället viktiga funktioner.

Politikens roll blir i allt högre grad att hitta finansiärer och frivilligarbetare för olika behjärtansvärda projekt.

Vad tar den skandinaviska modellen vägen i denna nya sköna anglosaxiska värld?

Var tar Socialdemokraterna vägen i ett sådant samhälle?

Frågan om plikt och moral känns plötsligt svidande aktuell -Lena Sommestad

 

I Sverige är Kants idé politiskt sprängstoff

Gästkolumnen

Lena Sommestad

54 år, professor, Uppsala

Lena Sommestad är ekonomhistoriker, medlem i riksbanksfullmäktige och nyvald ordförande för ­S-kvinnor. Hon var tidigare socialdemokratisk miljöminister. På fritiden vistas hon allra helst vid havet i Bohuslän, läser och umgås med familj och vänner.

Hon skriver:

” Minns ni Immanuel Kant, den tyske filo­sofen?

Kant levde på 1700-talet, i dåtidens Königsberg, nuvarande Kaliningrad. Han är känd för sitt kategoriska imperativ: ”Handla bara enligt den maxim som kan gälla som allmän lag”.

Kants idé var att människan har förmåga att handla förnuftigt, med hänsyn till andra. Det ligger i människans natur att sträva efter egen lycka, menade Kant. Men vi kan också överskrida våra egenintressen. Vi kan handla moraliskt.

I dag är Kant ingen filosof på ­modet. Hans pliktmoral skorrar illa mot marknadsliberalismen. Men kanske kan han få en renässans?
Höstens skandaler på offentlighetens marknader har skakat om i folkhemmet. Att tågen står stilla på spåren väcker irritation och vrede. Att skolresultaten sjunker skapar bekymrad ­debatt. Men när värnlösa äldre far illa, då är måttet rågat. ­Frågan om plikt och moral känns plötsligt svidande ­aktuell.

Vi lever i en tid när idén om egenintresset som mänsklig drivkraft har en all time high. Vart vi än vänder oss möts vi av idén att människor drivs av egenintresse – och bara egen­intresse. Och politiken formas därefter.

Vinstintresse och egennytta är samhällets viktigaste drivkrafter, enligt marknadsfilosofin.  De måste ges spelrum. Alla ska ha full frihet att maximera sin materiella egennytta, som företagare och konsumenter.

Mindre ofta talas det om hur idén om egenintresset begränsar frihet och handlingsutrymme. För om alla drivs av egen­intresse, då kan ju ingen lita på någon. Och om ingen kan lita på någon, då krävs ständig styrning och kontroll.

 

Där har vi hamnat i Sverige i dag. I ett land där konsumenterna inte vågar lita på välfärdsföretagen. I ett land där politik­erna inte vågar lita på att offentliganställda gör sitt jobb.

Vi snärjs snart alla i topp­styrda system, där varje belöning – i form av lön, bonus eller resurser – måste kopplas till mål och prestation. I ett system där ­varje skyldighet måste regleras i avtal och kontrakt. Och resultatet blir inte framgångsrikt. Långt därifrån.

Kants stora poäng var att ­inget samhälle kan fungera med bara egenintresset som norm.

I Sverige är det politiskt sprängstoff.

Om människan har förmåga att handla moraliskt, då bör vi ta till vara på den förmågan, ­inte tvinga människor in i system som präglas av ensidiga ­ekonomiska incitament och ­detaljkontroll.

Och vi bör befria offentlig­heten från de vinstintressen, som gör det svårare att fatta beslut efter omdöme och förnuft. ”

Lena Sommestad