Episod 1.2: Karolinska sjukhuset får en ny VD: Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Bakgrund:

Harald Ullman har idag den 10:e december 2013 skrivit en artikel i Aftonbladets kultur med anledning av att Per Båtelson blivit styrelseordförande för Karolinska sjukhuset i Stockholm och att denna utnämning har kritiserats av Daniel Suhonen.

Harald skriver:

”Lobbyisten Daniel Suhonen har i Aftonbladet anklagat en av Sveriges duktigaste entreprenörer Per Båtelson för att vara en trojan. Båtelson har nyligen blivit vald till ordförande för Karolinska sjukhuset med bland annat fullt stöd från Socialdemokraterna.
I verkligheten är det Suhonen som är den verkliga trojanen i det socialdemokratiska partiet. Hans närmast gammelkommunistiska syn på näringsliv, marknad och demokrati är ett hot mot socialdemokratin och alla de osäkra väljare som har en modern syn på samhället. Väljare som vill ha en bra och högklassig vård och som bryr sig mindre om vem som levererar. Suhonen är kvar i 30-talet och har inte fattat att i det moderna samhället samverkar privata intressen med det demokratiska samhällets krav på jämlikhet och rättvisa.” http://www.aftonbladet.se/kultur/article17990080.ab

Min kommentar:

Eftersom jag inte har några detaljkunskaper i den specifika frågan huruvida Per Båtelson är en lämplig kandidat eller inte, koncentrerar på de generella frågeställningarna.

Det verkar som om du Harald inte alls följt med i den debatt som förekommit de senaste åren om misslyckade privata satsningar inom välfärdssektorn. Det är ju ganska uppenbart idag efter skandaler i Carema, Attendo och John Bauer mfl har duggat tätt. Det verkar ha kommit grus i maskineriet när det gäller hur privata aktörer sköter sitt uppdrag inom välfärdssektorn.

När den allmänna opinionen nu är milt sagt tveksamma till nuvarande tingens ordning, börjar Jan Björklund och Anders Borg backa och ser att det finns uppenbara problem med riskkapitalbolag inom välfärdssektorn. De ska förebjudas säger Jan Björklund och gör därmed avbön från tidigare ståndpunkt. Samma sak gäller för Miljöpartiet, som kallar sin tidigare hållning lite naiv. Kjell-Olof Feldt har fört samtal med ett av lärarfacken för att hitta lösningar för att differentiera inflödet av pengar till välfärdssektorn för att sätta stopp för den ohemula riskjusterade avkastningen. De pengarna borde kunna användas till någonting bättre, sa en lärarfacklig ledare i våras.

Så att det finns brister i dagens system börjar idag vara allmängods. Att i det här läget kalla Daniel Suhonens kritiska hållning till dagens organisation av välfärden för ”närmast gammelkommunistisk” känns lite komisk. Hans ”gammelkommunism” har tydligen spritt sig i vida kretsar.

Att stämpla Daniel Suhonens åsikter som gammelkommunistiska slår även mot de fackförbund som stöder Katalys. (Katalys startades på initiativ av 6F – fackförbund i samverkan. 6F utgörs av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO. Jag undrar hur du tänker här Harald?

Här är några exempel från din egen tråd i ämnet:

Håller du med Patrik Markström om detta? ”Suhonen borde uteslutas ur S. Han gynnar bara V med sitt kommunistjidder.”

Borde då inte Katalys styrelsemedlemmar från ovan uppräknade fackförbud även uteslutas?  Det är ju styrelsen som har det yttersta ansvaret? Hur kan dessa fackförbund tillåta Suhonen bedriva en ”gammelkommunistisk” verksamhet?

Harald Ullman Torsten Kindstrom stämmer han jobbar nu för 6 fackförbund i samverkan

Dan Persson Men varför vill de förbunden skada socialdemokraterna?

Torsten Kindstrom Bra fråga.

Har du ställt den frågan till dig själv Harald? Varför skulle ovan uppräknade fackförbund vilja skada S?

Patrik Björklund Frågan är om Suhonen representerar samma typ av extremister som sänkte brittiska labour under ett antal år. Infiltratörer kanske är en lämpligare term än förrädare.

Harald. Borde du inte gå in i debatten här och tala om för Patrik Björklund att en leninistisk centalstyrd partiappat som Militant stod för inte går att jämföra med de fackförbund som stöder Katalys? Om du inte gör det medverkar du ju till rent förtal mot dessa fackföreningar.

Fortsatt replikskifte:

Harald Ullman du skriver: ”Roger Dahl du förstår inte. Tråkigt men jag kan nog inte förklara mig bättre än att min artikel var ett försvar för Per Båtelson som Suhonen skopade ut. Och det hade du ingen mening om. Så jag förstår nog inte heller ditt sätt att argumentera. För övrigt är jag ingen buktalare för någon varken det privata kapitalet några fackförbund eller någon annan. ”

Mitt svar: Jag har full förståelse för att du gärna vill gå ut offentligt och tala om att Per Båtelson är en bra rekrytering.

Det jag däremot inte förstår är att du känner dig föranledd att dela ut en direkt råsop mot LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO.

Du ifrågasätter deras rekrytering genom att sätta på Daniel Suhonen epitetet ”gammalkommunist”. Varför detta behov av att klistra på dessa fackförbund ett så fult epitet? Om du tycker att Daniel Suhonen klistrar på fula epitet: Varför gör du detsamma? Det är här jag undrar hur du tänker Harald.

Håller du med Patrik Markström om detta? ”Suhonen borde uteslutas ur S. Han gynnar bara V med sitt kommunistjidder.”

Borde då inte Katalys styrelsemedlemmar från ovan uppräknade fackförbud även uteslutas?
Det är ju styrelsen som har det yttersta ansvaret. Hur kan dessa fackförbund tillåta Suhonen bedriva en ”gammelkommunistisk” verksamhet?

Lika lite förstår jag hur du tror att ditt agerande, att klistra på epitetet ”gammelkommunist”, kommer att ha en välgörande effekt för S inför den kommande valrörelsen.

Haralds kommentar

Harald Ullman Roger Dahl Du förstår inte mig och jag inte dig. Du har ingen åsikt om mitt inlägg som handlade om Båtelson och dessutom hör och häpna var ett försvar för partilinjen. Så varför debattera med mig om du inte har en åsikt i själva sakfrågan ??? Och ja jag anser att Suhonen i vissa fall resonerar som en gammelkommunist. Med gammelkommunist avses i detta fall han syn på marknadsekonomi, kapital och arbete. Och ja det har en välgörande effekt på valrörelsen eftersom Suhonen är en tillgång för Alliansen. Sen vill väl partiledningen att det ska vara tyst i den interna debatten i vår. Kör för det men då får Suhonen hålla truten och inte skriva på Aftonbladet Kultur där han får in allt eftersom Åsa Lindeborg är — ( fyll i själv Roger) Att en massa fackförbund har anställt honom är deras sak och om hans åsikter är deras har jag ingen aning om. Jag har inte satt något epitet på fackförbunden, vad får du allt ifrån. Jag är ingen politruk utan en fri tyckare och stundtals skribent. Och det faller väl inte alla på läppen men det bekymrar mig måttligt. Jag är inte en buktalare varken för kapitalet som Suhonen påstår eller Socialdemokratin officiellt. Jag är en frifräsande Socialdemokrat utan några ekonomiska beroenden till partiet och inbillar mig i vart fall att en och annan uppskattar det. Om Suhonens åsikter skulle sammanfalla med Socialdemokratin så skulle partiet krympa ihop till Vänsterpartiets storlek (när de var som störst 12 %kanske) . Så det skadar nog inte att han får mothugg. Och nej till skillnad från Suhonen anser inte jag att oliktänkande ska uteslutas. S är ett stort parti och mår bra av högt i tak.

Min kommentar

S är ett brett parti där många olika röster kommer till tals. Det tycker jag är en styrka. Det är när olika åsikter och idéer bryts som nytänkande kan ske. Om alla skulle tycka likadant uppstår stagnation.

Du och jag Harald har – i mitt tycke – haft konstruktiva samtal i Södersossarnas Facebookgrupp, trots ofta olika utgångspunkter. Kanske är det för att vi har en gemensam syn på betydelsen av ett fungerande näringsliv. Utan ett väl fungerande näringsliv har vi helt enkelt inte råd med någon välfärdsstat. Då har vi ändå något grundläggande som förenar oss.

Men när polariseringen blir för stor, då övergår det kreativa åsiktsutbytet istället till låsningar. Istället för att hitta gemensamma lösningar och försöka förstå den andras ståndpunkt, klistrar man på varandra etiketter, ”Gammelkommunister” respektive ”Kapitalets Buktalare”.

Då blir det allt svårare att agera som ett lag i exempelvis i den kommande valrörelsen. Det är då det kan vara bra att istället försöka hitta beröringspunkter och likheter än att fortsätta blåsa upp olikheter och förstärka polariseringen.

Den artikel du skrev hade – i mitt tycke – mått bra av att du helt fokuserat på den ”erkänt duktige entreprenören Per Båtelsson, som utsetts som ordförande i Karolinska Sjukhuset”, och ägnat mindre utrymme åt att indirekt ifrågasätta LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO:s val av chef för tankesmedjan Katalys.

Se vidare: Ullman buktalare för kapitalet: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17995712.ab

Men debatten fortsatte den 2012-12-12 på Haralds och min Timeline

Harald Ullman Roger Dahl jag ifrågasätter inga fackförbund alls och vilken dom utser till chef för Katalys. Jag ifrågasätter Daniel Suhonens personliga åsikter inte hans roll i Katalys, som jag inte har en aning om. Och min roll är inte alls att ena ett stort parti. Den uppgiften har så många andra. Om Suhonen inte möts av motkrafter kan det gå illa för Socialdemokratin, det borde du förstå Roger.

  • Roger Dahl Harald du borde väl vara till tillräckligt insatt i frågor om vem som bestämmer och har yttersta ansvaret i företag och organisationer för att inse att det är styrelsen som bestämmer och har det yttersta ansvaret för verksamheten. Det är även styrelsen som bär ansvaret för chefsutnämningar.När du ger deras valda chef epitetet ”Gammelkommunist” är det inte enbart att ifrågasätta chefen, utan även den styrelse som har utsett honom. Hur kan nedanstående styrelse ha valt honom om han skulle företräda en gammelkommunistisk ståndpunkt? Det är väl knappast vad nedanstående personer står för, eller hur?”Katalys startades på initiativ av 6F – fackförbund i samverkan. 6F utgörs av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO.
    Katalys är en ideell förening och har en styrelse som utgörs av representanter från förbunden inom 6F:
    Matz Larsson, Byggnads, ordförande
    Mikael Pettersson, Elektrikerna
    Peter Aronsson, Fastighets
    Jan Staaf, Målarna
    Jonas Pettersson, SEKO”
  • Harald Ullman Bästa Roger Dahl inte vet jag om styrelsen i Katalys står bakom Suhonens åsikter. Men det är väl ointressant. Suhonen var chefredaktör för partiets tidning,. Jag kritiserade honom då också. Enligt ditt märkliga synsätt skulle då Stefan Löfven också blivit kritiserad. Om så GUD skulle sitta i en styrelse där Suhonen är verksam kommer jag att kritisera honom för gammelkommunistisk analys.
  • Roger Dahl Du skriver vidare Harald: ”Och min roll är inte alls att ena ett stort parti. Den uppgiften har så många andra. Om Suhonen inte möts av motkrafter kan det gå illa för Socialdemokratin, det borde du förstå Roger.”Min kommentar:Nej din roll är inte att ena partiet, men om du vill S väl borde du väl inte vara med och blåsa upp den polarisering som redan är svårbemästrad för vår partiledning.Som jag säger. Din kritik riktas inte enbart mot chefen för Katalys. Det är styrelsen som bär ansvaret för verksamhet och chefstillsättning.

Roger Dahl Du skriver vidare: ” Bästa Roger Dahl inte vet jag om styrelsen i Katalys står bakom Suhonens åsikter. Men det är väl ointressant. ”Min kommentar:Nu talar du mot allt bättre vetande, Harald. Det är som jag säger styrelsen som är ytterst ansvarig för den verksamhet som bedrivs i företag och organisationer.Det vet ju självklart du.

Om den chef som de utsett för uppdraget skulle gå ut i offentligheten med uppfattningar som skulle likna ”gammelkommunism” så har de uppenbarligen misslyckats med sin rekrytering. Därför riktas din kritik inte bara mot chefen utan även mot styrelsen som har gett chefen uppdraget.

Då kan det ju inte vara ointressant om styrelsen står bakom sin chef.

Roger Dahl Genom att underblåsa polariseringen inom S gör du det svårare för vår partiledning. Det är väl inte rätt väg att gå om du vill S väl.

Harald Ullman Johan Varland att sitta still o hålla klaffen som Roger Dahl förespråkar är icke alls ett ovanligt förhållningssätt. Mitt bestämda intryck är att Suhonen och hans kompisar typ Alejandro Caviedes är ytterst högljudda och driver sina åsikter. Det må dom göra men emotsagda ska dom bli. Och i en frisk rörelse ska det föras en levande debatt. Och det går inte att dölja att det finns en höger och vänster i Socialdemokratin. Politiska strider har det alltid funnits även efter partisprängningen 1917.

Harald Ullman Frans Lugmair nej Suhonen o jag är inte överens men när det offentliga upphandlar så ska man se till att de upphandlade bolagen betalar skatt i det land där de verkar. Skatteverket o revisorer ska hålla koll på räntesnurror, koncernbidrag internräntor etc. Om det är vänster så är jag väldigt mycket vänster. Däremot är jag en tillskyndare av entreprenörer nytänkare och andra som tack vare marknadsekonomi kan verka fritt för sina goda idéer. Fifflare ska sättas åt.

Roger Dahl Harald Ullman du skriver: ”Johan Varland att sitta still o hålla klaffen som Roger Dahl förespråkar är icke alls ett ovanligt förhållningssätt. Mitt bestämda intryck är att Suhonen och hans kompisar typ Alejandro Caviedes är ytterst högljudda och driver sina åsikter. Det må dom göra men emotsagda ska dom bli. Och i en frisk rörelse ska det föras en levande debatt. Och det går inte att dölja att det finns en höger och vänster i Socialdemokratin. Politiska strider har det alltid funnits även efter partisprängningen 1917.”

Min kommentar:

Du är verkligen nyansernas ädla riddare Harald. Hur kan du få detta som jag skrivit tidigare i denna tråd till att du ska sitta still o hålla klaffen:

””S är ett brett parti där många olika röster kommer till tals. Det tycker jag är en styrka. Det är när olika åsikter och idéer bryts som nytänkande kan ske. Om alla skulle tycka likadant uppstår stagnation.
Du och jag Harald har – i mitt tycke – haft konstruktiva samtal i Södersossarnas Facebookgrupp, trots ofta olika utgångspunkter. Kanske är det för att vi har en gemensam syn på betydelsen av ett fungerande näringsliv. Utan ett väl fungerande näringsliv har vi helt enkelt inte råd med någon välfärdsstat. Då har vi ändå något grundläggande som förenar oss.
Men när polariseringen blir för stor, då övergår det kreativa åsiktsutbytet istället till låsningar. Istället för att hitta gemensamma lösningar och försöka förstå den andras ståndpunkt, klistrar man på varandra etiketter, ”Gammelkommunister” respektive ”Kapitalets Buktalare”.

Ser du en viss skillnad i det jag skriver och att jag förespråkar att hålla klaffen Harald?

Roger Dahl En ytterligare kommentar till ditt inlägg Harald: ”Och det går inte att dölja att det finns en höger och vänster i Socialdemokratin. Politiska strider har det alltid funnits även efter partisprängningen 1917.”Javisst är det så. Det har alltid funnits en vänster och en höger inom S så länge jag minns. Men är du ute efter att ytterligare polarisera debatten och skapa en ny partisprängning?Dessbättre har det även funnits krafter som strävar efter att hålla ihop partiet också Harald. Utan dessa krafter hade vi nog inte haft något S kvar. Åtminstone inte som vi nu känner det. Krafter som vädjar till moderation och besinning.
Harald Ullman Roger Dahl vi kommer inte längre. Partiet mår bra av att den mycket aktiva o högljudda vänstersidan får mothugg. Det skapar en nödvändig balans.
Piotr Szybek Partiet mår bra av att det finns folk som Daniel Suhonen som vissa får mothugg av. Vissa som opportunistiskt använder maktpositionen arbetarrörelsen utgör.
    • Harald Ullman Frans Lugmair nej Suhonen o jag är inte överens men när det offentliga upphandlar så ska man se till att de upphandlade bolagen betalar skatt i det land där de verkar. Skatteverket o revisorer ska hålla koll på räntesnurror, koncernbidrag internräntor etc. Om det är vänster så är jag väldigt mycket vänster. Däremot är jag en tillskyndare av entreprenörer nytänkare och andra som tack vare marknadsekonomi kan verka fritt för sina goda idéer. Fifflare ska sättas åt.
    • Roger Dahl Harald Ullman du skriver: ”Johan Varland att sitta still o hålla klaffen som Roger Dahl förespråkar är icke alls ett ovanligt förhållningssätt. Mitt bestämda intryck är att Suhonen och hans kompisar typ Alejandro Caviedes är ytterst högljudda och driver sina åsikter. Det må dom göra men emotsagda ska dom bli. Och i en frisk rörelse ska det föras en levande debatt. Och det går inte att dölja att det finns en höger och vänster i Socialdemokratin. Politiska strider har det alltid funnits även efter partisprängningen 1917.”Min kommentar:Du är verkligen nyansernas ädla riddare Harald. Hur kan du få detta som jag skrivit tidigare i denna tråd till att du ska sitta still o hålla klaffen:””S är ett brett parti där många olika röster kommer till tals. Det tycker jag är en styrka. Det är när olika åsikter och idéer bryts som nytänkande kan ske. Om alla skulle tycka likadant uppstår stagnation.
      Du och jag Harald har – i mitt tycke – haft konstruktiva samtal i Södersossarnas Facebookgrupp, trots ofta olika utgångspunkter. Kanske är det för att vi har en gemensam syn på betydelsen av ett fungerande näringsliv. Utan ett väl fungerande näringsliv har vi helt enkelt inte råd med någon välfärdsstat. Då har vi ändå något grundläggande som förenar oss.
      Men när polariseringen blir för stor, då övergår det kreativa åsiktsutbytet istället till låsningar. Istället för att hitta gemensamma lösningar och försöka förstå den andras ståndpunkt, klistrar man på varandra etiketter, ”Gammelkommunister” respektive ”Kapitalets Buktalare”.

      Ser du en viss skillnad i det jag skriver och att jag förespråkar att hålla klaffen Harald?

    • Roger Dahl En ytterligare kommentar till ditt inlägg Harald: ”Och det går inte att dölja att det finns en höger och vänster i Socialdemokratin. Politiska strider har det alltid funnits även efter partisprängningen 1917.”Javisst är det så. Det har alltid funnits en vänster och en höger inom S så länge jag minns. Men är du ute efter att ytterligare polarisera debatten och skapa en ny partisprängning?Dessbättre har det även funnits krafter som strävar efter att hålla ihop partiet också Harald. Utan dessa krafter hade vi nog inte haft något S kvar. Åtminstone inte som vi nu känner det.
    • Roger Dahl Krafter som vädjar till moderation och besinning.
    • Harald Ullman Roger Dahl vi kommer inte längre. Partiet mår bra av att den mycket aktiva o högljudda vänstersidan får mothugg. Det skapar en nödvändig balans.
    • Piotr Szybek Partiet mår bra av att det finns folk som Daniel Suhonen som vissa får mothugg av. Vissa som opportunistiskt använder maktpositionen arbetarrörelsen utgör.
    • Daniel Kronlid Harald Ullman”Roger Dahl vi kommer inte längre. Partiet mår bra av att den mycket aktiva o högljudda vänstersidan får mothugg. Det skapar en nödvändig balans.”Jag tycker den här debatten tydligt visar att ordet ”partiet” inte längre beskriver ett politiskt parti. ”Partiet” har istället blivit en politisk plattform för politiskt engagemang där olika ideologier försöker samsas i samma organisation.Resultatet: ett utvattnat partiprogram och ett enormt resurs- och tidsslöseri kombinerat med internt politiskt rävspel där invektiv och oförskämdheter belönas, på bekostnad av realpolitik.

      Ibland tycker jag ”partiet” påminner om ett storföretag där region- och mellanchefer tagit makten och samtidligt lyckats skicka ansvaret och räkningarna till VD:n.

      Jag tror vi måste börja tänka nytt, kanske göra om ”partiet” till en stiftelse som stöder lokala socialdemokratiska partiorganisationer. Tiden som fackets lakejer är hur som helst snart över. Partiet är idag en urusel affär för facket, som skulle spara mycket pengar på att hyra in PR-konsulter och lobbyister för att göra det jobb vi misslyckas med att åstadkomma i partiet.

    • Roger Dahl Om det är någonting som man brukar kunna vara överens om efter en debatt av det här slaget är att det behövs nytänkande. Börjar vi sedan bena ut vad vi menar med nytänkande kommer åsiktsskillnaderna upp i dagen igen.Eftersom timmen är sen nöjer jag mig med att instämma i att det absolut behövs nytänkande.

Samtalsetik och hållbar utveckling: Eposod 1.1, Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Bakgrund:

Harald Ullman har idag den 10:e december 2013 skrivit en artikel i Aftonbladets kultur med anledning av att Per Båtelson blivit styrelseordförande för Karolinska sjukhuset i Stockholm och att denna utnämning har kritiserats av Daniel Suhonen.

Harald skriver:

”Lobbyisten Daniel Suhonen har i Aftonbladet anklagat en av Sveriges duktigaste entreprenörer Per Båtelson för att vara en trojan. Båtelson har nyligen blivit vald till ordförande för Karolinska sjukhuset med bland annat fullt stöd från Socialdemokraterna.
I verkligheten är det Suhonen som är den verkliga trojanen i det socialdemokratiska partiet. Hans närmast gammelkommunistiska syn på näringsliv, marknad och demokrati är ett hot mot socialdemokratin och alla de osäkra väljare som har en modern syn på samhället. Väljare som vill ha en bra och högklassig vård och som bryr sig mindre om vem som levererar. Suhonen är kvar i 30-talet och har inte fattat att i det moderna samhället samverkar privata intressen med det demokratiska samhällets krav på jämlikhet och rättvisa.”

Min kommentar: Eftersom jag inte har några detaljkunskaper i den specifika frågan huruvida Per Båtelson är en lämplig kandidat eller inte, koncentrerar på de generella frågeställningarna.

Det verkar som om du Harald inte alls följt med i den debatt som förekommit de senaste åren om misslyckade privata satsningar inom välfärdssektorn. Det är ju ganska uppenbart idag efter skandaler i Carema, Attendo och John Bauer mfl har duggat tätt. Det verkar ha kommit grus i maskineriet när det gäller hur privata aktörer sköter sitt uppdrag inom välfärdssektorn.

När den allmänna opinionen nu är milt sagt tveksamma till nuvarande tingens ordning, börjar Jan Björklund och Anders Borg backa och ser att det finns uppenbara problem med riskkapitalbolag inom välfärdssektorn. De ska förebjudas säger Jan Björklund och gör därmed avbön från tidigare ståndpunkt. Samma sak gäller för Miljöpartiet, som kallar sin tidigare hållning lite naiv. Kjell-Olof Feldt har fört samtal med ett av lärarfacken för att hitta lösningar för att differentiera inflödet av pengar till välfärdssektorn för att sätta stopp för den ohemula riskjusterade avkastningen. De pengarna borde kunna användas till någonting bättre, sa en lärarfacklig ledare i våras.

Så att det finns brister i dagens system börjar idag vara allmängods. Att i det här läget kalla Daniel Suhonens kritiska hållning till dagens organisation av välfärden för ”närmast gammelkommunistisk” känns lite komisk. Hans ”gammelkommunism” har tydligen spritt sig i vida kretsar.

Att stämpla Daniel Suhonens åsikter som gammelkommunistiska slår även mot de fackförbund som stöder Katalys. (Katalys startades på initiativ av 6F – fackförbund i samverkan. 6F utgörs av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO. Jag undrar hur du tänker här Harald?

Här är några exempel från din egen tråd i ämnet:

Håller du med Patrik Markström om detta? ”Suhonen borde uteslutas ur S. Han gynnar bara V med sitt kommunistjidder.”

Borde då inte Katalys styrelsemedlemmar från ovan uppräknade fackförbud även uteslutas?  Det är ju styrelsen som har det yttersta ansvaret? Hur kan dessa fackförbund tillåta Suhonen bedriva en ”gammelkommunistisk” verksamhet?

Harald Ullman Torsten Kindstrom stämmer han jobbar nu för 6 fackförbund i samverkan

Dan Persson Men varför vill de förbunden skada socialdemokraterna?

Torsten Kindstrom Bra fråga.

Har du ställt den frågan till dig själv Harald? Varför skulle ovan uppräknade fackförbund vilja skada S?

Patrik Björklund Frågan är om Suhonen representerar samma typ av extremister som sänkte brittiska labour under ett antal år. Infiltratörer kanske är en lämpligare term än förrädare.

Harald. Borde du inte gå in i debatten här och tala om för Patrik Björklund att en leninistisk centalstyrd partiappat som Militant stod för inte går att jämföra med de fackförbund som stöder Katalys? Om du inte gör det medverkar du ju till rent förtal mot dessa fackföreningar.

Samtalsetik och hållbar utveckling – Episod 1.0: Harald Ullman och samtalsetik

I ett antal episoder ska jag beröra två frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Dels samtalsetik. Oavsett vad vi tycker om varandras åsikter är det viktigt att vi försöker att anstränga oss att behandla varandra hövligt och med respekt. Vi tillhör ju ändå gemensamt arten Homo Sapiens. http://en.wikipedia.org/wiki/Homo_sapiens.
Då borde vi väl leva upp till det epitetet, den visa människan.

Den andra frågan är helt avgörande för mänsklighetens framtid – ett hållbart samhälle – ekologiskt socialt och ekonomiskt. Den återkommer jag till.

Episod 1: Harald Ullman och samtalsetik

Våren 2013 besökte jag Haralds Ullmans välbesökta Timeline på Facebook. För er som inte känner till Harald Ullman hänvisar jag till Facebook, så kan ni skapa er en egen uppfattning av vad han står i olika frågor.  Här är ett exempel på Harald Ullmans åsikter: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17990080.ab Startsidan / Kultur 2013-12-10 Blivande patienter tackar Per Båtelson.

Harald och jag är med i samma Facebookgrupp för Södermalms sossar.  Vi har en del gemensamma utgångspunkter. Främst har vi ett starkt intresse av att diskutera politik, även om det ofta är från olika utgångspunkter. S är ett brett parti som omfattar nästan varenda åsikt som finns ute i samhället. Haralds och hans Timeline- vänner speglar en några av dessa röster.

Vi har en hel del olika åsikter i diverse frågor, inte minst när det gäller välfärdens organisation, som vi diskuterat ett antal gångar.  Men vi har även en hel del gemensamt. Vi ser båda att S lider av en för lite kunskap om näringslivsfrågor.  Utan ett väl fungerande näringsliv blir det svårt att hitta medel för att finansiera välfärdsstaten. Utan en förståelse av hur näringslivet och dess villkor blir de överhuvud taget svårt att skaffa sig en realistisk bild om dagens samhälle.

Vid några tillfällen har jag varit inne på hans Timeline och deltagit i debatten.  Vid ett tillfälle diskuterades Daniel Suhonen och hans uppfattning om var folk tar vägen efter sin politiska karriär. Min utgångspunkt är att det behövs en etisk kompass från de personer som ska ta klivet ut ur politiken. Något näringsförbud tror jag inte på, det finns alltid möjligheter att gå runt sådant – mer än en karenstid vid känsliga fall är nödvändig.  Men framförallt är det en etisk kompass som behövs.

I diskussionen kom det mest förnedrande kommentarer från människor. Daniel Suhonen och Katalys beskrevs som vänsterextremister och tom al-Qaida-anhängare. Jag var inne på tråden och förde fram mitt budskap om den etiska kompassen. Måste vi inte tänka på vad vi säger, när vi talar om människor? Måste vi inte ställa krav på våra partimedlemmar om att använda en etisk kompass när de väljer arbete efter avslutad politisk karriär?

Jag ifrågasatte exempelvis om Tomas Östros (Bankföreningen) och Erik Åsbrink (Goldman Sachs) gjort så lyckade val. Detta föll inte i god jord. Tvärtom klumpades jag ihop med Daniel Suhonen och fick höra att sådana som oss som inte har någon näringslivserfarenhet ska inte uttala oss om saker vi inte begriper. Jag fick direkt en extremist –  och okunnighetsstämpel på mig bara för att jag efterfrågade en etisk kompass.

Då talade jag om att jag har arbetat 25 år inom bank och försäkring, så en del erfarenhet av näringslivet har jag nog.

Plötsligt ändrades tonläget. Här har vi en av oss har arbetat inom näringslivet, som vi av misstag har klumpat ihop med extremisten Suhonen som ingenting begriper. Jag fortsatte att hävda min uppfattning om den etiska kompassen. Men nu blev det istället en hel del kommentarer från Haralds Facebook-kompisar om att Goldman Sachs kanske inte var ett så bra val av Åsbrink. Det var ju den banken som var med och fifflade i Grekland. Han borde kanske valt något annat.  Min tidigare yrkesroll förändrade bilden av min uppfattning om den etiska kompassen och hur jag blev bemött.

När jag senare talade med Harald frågade jag hur han kunde acceptera att folk fick kalla en partikamrat för vänsterextremist och al-Qaida-anhängare, utan att han gick in och kommenterade påståendet. Är inte det en bra bit under lågvattenmärket? Det misskrediterar ju även de fackförbund som står bakom Katalys.

Hans svar var lite undvikande. Han kan inte svara för vad alla säger på hans Wall. Han menade också att det är sådana som Daniel Suhonen som gör att vi förlorar val.  Suhonens åsikter skrämmer bort väljare. Jag tolkade det som om Harald menade att det gäller att neutralisera Suhonen för partiets skull. Vi måste vinna valet nästa år och då får ändamålet helga medlen.  Jag höll inte med honom på den punkten. Vi måste vårda vår etiska kompass. Vad har S annars att komma med? Hela S samhällsbygge bygger på etik – och moralfrågor om rättvisa, frihet och bröd. Tappar vi dem kommer vi inte att kunna medverka till något bättre framtida samhälle.

Daniel Suhonens uppfattning om Harald Ullman fram går tydligt här: http://www.aftonbladet.se/kultur/article17995712.ab.
Startsidan / Kultur 2013-12-10 Ullman buktalare för kapitalet.

och här Startsidan / Kultur 2013-12-03 Så tar kapitalets män bakvägen in i sjukvården. Trojanen Per Båtelson vald till ny ordförande för Karolinska sjukhuset. http://www.aftonbladet.se/kultur/article17952398.ab

Att införa nyordning

Att förändra verksamhet och samhällen är inte så lätt. Det kan denna text påminna oss om.

Kopplad till detta inlägg hittade jag denna text av Leif B Frid:

Från en tidskrift som tyvärr inte finns längre, Pengar en journal för penningreform, 2000:

En hållbar ekonomi bara kan förverkligas om:
– vi fråntar de privata bankerna deras monopolställning som utgivare av pengar mot en vinstgivande ränta,
– vi avskriver alla de oåterbetalbara skulder som tillkommit genom de kommersiella bankernas vinstgivande utlåning och omfördelar verkliga (inte finansiella) tillgångar i samma anda som den bibliska jubelprincipen1, och
– vi ersätter vårt nuvarande skuldbaserade penningsystem med en offentlig utgivning av räntefria pengar, huvudsakligen inriktad på en omstrukturering av städerna och omläggning av jordbruket till en småskalig, organisk produktion.

Vad kan vi göra i väntan på en världsregering?

Idag råder i stort sett en konsensusuppfattning om att mänskligheten är hotad. Det finns väl fortfarande några inom forskarvärlden och inom politiken som hellre vill förneka detta prekära läge.

Det räcker att peka på peak everything kopplat med en hotande miljö – och klimatkatastrof för att inse stundens allvar. Det är naturligtvis därför frågor om ”kapitalismens kris” har diskuterats på World Economic Forum i Davos, där världens eliter träffas. Det är även därför som IMF och världsbanken diskuterar motsvarande frågor. Financial Times – som inte gjort sig känd som någon vänsterblaska – har även dessa frågor varit uppe på agendan. Den prekära situationen är ett hot mot vårt ekonomiska system och de förmögenheter och makt som eliterna skaffat sig. Då är det inte så konstigt att morgondagens utmaningars diskuteras så flitigt.

I FN försöker med den ena storvulna klimatkonferensen efter den andra att hitta lösningar på de globala utmaningarna. Effekten har väl varit sådär hittills. Trots detta trampar klimatkonferenserna på och ses alltmer som ett spel för gallerierna.

I detta prekära läge är det inte konstigt att människor inte längre vill gå och invänta nästa misslyckade konferens. En omställningsrörelse har vuxit fram som dragit ut konsekvenserna av att alltför lite händer på den globala arenan. David Jonstad är en representant för denna rörelse. Det gäller att ta saken i sina egna händer. Vi har nyligen avslutat en studiecirkel om hans bok Kollaps, Livet vid civilisationens slut. Jag återkommer till honom och boken.

Men vi behöver inte gå och invänta en världsregering. Det finns mycket vi kan göra:

Det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.

För innovativa tekniska lösningar behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Idag finns det många som ser en stor potential i vätkraft.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps och vi  är till och med redan mitt inne i den. Då gäller det snarast att förbereda sig för det oundvikliga. Men att förespråka att vi oundvikligt går mot en kollaps är inte riskfritt. Ju fler människor som har denna uppfattningen, desto större är risken att det blir en självuppfyllande profetia.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms eller olika arbetsgivaravgifter, skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Istället kan vi fylla våra dagar med saker som inte är så energislukande och är bra för vår hälsa och vår sinnestillvaro. Allt behöver inte kosta så mycket pengar. Mycket av livets goda är gratis.

Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

Katalys rapport är ett sådant exempel som går att implementera inom ramen för den globala kapitalismen och dessutom inom den kommande mandatperioden. I grova drag går den ut på att satsa på välfärd och hållbarhet. Detta ska finansieras med  ett förändrat skattesystem och genom att staten tar lån.

Det finns mycket att diskutera om detaljerna i förslaget, men i grova drag visar det att det finns möjligheter att åstadkomma förändringsringar som leder till förbättringar för breda grupper i samhället i väntan på en världsregering.

Projektet rädda mänskligheten

Alla dessa åtgärder är dock helt otillräckliga. Det behövs även en global nivå för att det ska bli drag under galoscherna. Ett projekt under ledning av FN borde skyndsamt tillsättas. Som direktiv gäller att projektet ska leda till en långsiktigt hållbar utveckling, såväl ekologiskt, socialt som ekonomiskt.

Styrgrupp utses av FN som också tillsätter en projektgrupp. När det under resans gång uppstår åsiktsskillnader är det ytterst styrgruppens uppgift att lösa dessa, genom kompromisser eller övertalning.

Det globala näringslivet har hittills intagit en ganska undanskymd roll i räddningsarbetet. Nu är det viktigt att även representanter från ägarintressen är med. Annars blir det nog lite klent med resultat. Ju mer de superrika börjar inse att det även är deras ägande i företag och kapital står på spel, blir nog intresset från deras sida mer påtagligt.

För att påskynda processen gäller det att implementera reformförslagen så snabbt som möjligt när lösningar har skapats. Tiden är kort så det gäller att arbeta effektivt och målmedvetet.

En världsregering

Folke Tersman skissar i sin bok ”Tillsammans” en världsregering. http://pamflett.wordpress.com/2009/11/20/varken-manniskans-natur-eller-moral-hindrar-en-losning-pa-klimatkrisen%E2%80%A8-recension-av-folke-tersmans-bok-%E2%80%9Dtillsammans%E2%80%9D/

Hur världen ska utformas på demokratisk väg blir upp till alla människor på jorden att bestämma.  Åtminstone de som har rösträtt. Därför är det naturligtvis inte så viktigt hur vi idag ser på vad som behöver göras i denna regering. Det blir upp till den att fatta beslut om.

För att mänskligheten ska kunna överleva krävs dock att rörelseriktningen är klar. En mer långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Hur rimligt är det att vi ska införa en sådan regering i närtid? Ja rent tekniskt är det inte så stora problem. Vi har redan FN. Det vi behöver göra är att reformera FN till en mer demokratisk organisation.

FN kan inte bli starkare än vad de tongivande länderna medger, sa Jan Eliasson på ett möte som Maria Södra Stations S-förening anordnade på Södermalm i Stockholm innan han fick sitt FN uppdrag. https://rogerdahl.wordpress.com/2012/03/07/minnesanteckningar-jan-eliasson-pa-sodermalm/#comments

Som vanligt handlar det om makt. Hur ska makten över hur jordens ska styras övergå i hela folkets händer? Vi kan fråga oss: Hur realistiskt är det att det ska ske en maktförskjutning till hela världens befolknings fördel i närtid? Är inte kapitalismen starkare än någonsin? Ja oddsen är inte alltför höga.

Om vi ska göra en global klassanalys och se till vilka som har makten i världen idag är det naturligtvis skillnad mellan mitt lilla företag SC Synergy Creation i massagebranschen och Microsoft, Huawei, Ericsson, Google, China Petroleum, Nestlé, och andra transnationella företag. Det är ju inte vi småföretagare som styr världen.

I USA är det topp 1 procenten som styr över resten av befolkningen:

” Of the 1%, by the 1%, for the 1 % lyder rubriken på en artikel i majnumret av Vanity Fair skriven av nobelpristagaren Joseph E Stiglitz som på 1990-talet var ekonomisk råd­givare till president Bill Clinton och chefs ekonom på Världsbanken. Han menar att precis som folken i Mellanöstern tvingats se hur ländernas tillgångar samlats i händerna på ett fåtal människor kontrollerar nu en exklusiv liten grupp allt större delar av den amerikanska ekonomin. En procent av amerikanerna tar i dag 25 procent av inkomsterna och äger 40 procent av rikedomarna. Deras del av kakan har ökat dramatiskt de senaste 25 åren och inkomstgapet i USA ligger nu på ungefär samma nivå som i Ryssland. I stort sett alla senatorer och många i representanthuset tillhör topprocenten, tar emot ekonomiska bidrag av topprocenten och vet att de när de lämnar politiken kommer att belönas av topprocenten, skriver Stiglitz. [1] Artikeln kan även läsas i Vanity Fair. [2]

Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Kina drivs idag som en jättekoncern, och i en koncern har demokratin en högst undanskymd plats – om vi med demokrati en person en röst. Här är det maktförhållanden som är helt avgörande. Samma sak gäller i praktiken för Ryssland.
Andra starka globala aktörer är exempelvis det Saudiska Kungahuset och eliterna i de övriga tillväxtländerna.
Det är inom dessa maktsfärer som den verkliga globala makten finns. Det råder självklart ständiga konflikter inom och mellan dessa eliter, men skulle det framträda ett folkligt krav om att exempelvis nollställa ekonomin skulle det vara ett dödligt hot mot deras gemensamma hegemoni. Eftersom det är dessa maktgrupper som också har världens militärtekniska komplex till sitt förfogande skulle ett sådant krav skulle världens makteliter inte sitta med händerna i kors och invänta att deras förmögenheter och därmed makt försvinna.


[2] http://www.vanityfair.com/contributors/joseph-e-stiglitz

Situationen ser med andra ord inte alltför ljus ut för mänskligsegheten att lyckas med att skapa en världsregering som  skulle ha som uppgift att utjämna klyftorna i världen och hushålla med de knappa resurser som jorden har att erbjuda.

Men!

Min motfråga blir. Finns det något annat alternativ? Att hoppas att ”socialism i ett land” ska göra susen är en mycket tveksam lösning om vi tittar på de försök som gjorts. Det är väl idag inte många som vill beskriva den före detta Sovjetstaten, Kina och Nordkorea som socialistiska mönsterstater.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Även det socialdemokratiskt reformistiska försöket att inom nationalstatens ram försöka skapa en mer anständig kapitalism har fått det mycket motigt att hitta en väg framåt. Världens internationalisering har helt enkelt omöjliggjort detta. Detta måste lösas med en internationell politik.

Keynes och Stockholmsskolan socialliberala teorier bygger liksom det liberala idégodset på tillväxt och är skapade i en västerländsk kontext. Men på ett jordklot där öst och syd växer och väst stagnerat känns det som om nya modeller borde växa fram.

Peak everything är idag ett reellt hot. En ständig tillväxt på en ändlig planet är inte lösningen. Keynes teorier är därför inte lösningen på tillväxtproblematiken. Detta oavsett om vi energieffektiviserar och återanvänder aldrig så mycket. Det finns gränser för vår jord och några avancerade lösningar att kolonisera rymden har lyst med sin frånvaro hittills.

Vad framtiden har i sitt sköte vet vi naturligtvis inte. Men av det vi vet idag verkar en världsregering vara det enda rimliga alternativet.

Mitt hopp ligger i att mänskligheten på alla nivåer på Jakobs stege ska inse att vi är dödligt hotade som art och att det därför är lika viktigt för såväl fattig som rik att hitta en väg ur vår arts dilemma.

Hur ser ni som läser detta på en världsregering?

Bilaga 1: Önskelistan

Roger Dahl Om jag fick önska skulle staten ha ett avgörande inflytande över såväl bank, försäkring som finansinstitut. Det ända rimliga vore naturligtvis att förstatliga hela detta komplex. Den här verksamheten är ju alldeles för viktig för att drivas privat. Det har ju finanskrisen år 2008 och de stödpaket till banker som statsmakter tvingades göra påvisat. De stora bankerna är helt enkelt för viktiga för hela det globala samhällsbygget för att de ska tillåtas gå i konkurs. Det innebär att bankernas ägare kan ta stora risker och tjäna grova pengar och när det sedan visat sig att risktagningen varit för stor, får skattebetalarna stå för kalaset.

Men för att denna reform ska få någon effekt så behövs en helt annan typ av statsmakt än den nuvarande som har sin huvudsakliga uppgift att stötta kapitalet. Då menar jag inte mitt lilla företag SC Synergy Creation. Mina småföretagarkompisar har ingen som helt global makt.

En penningreform inom en sådan statsmakt blir ett slag i luften. En ny fräsch global statsmakt som har som sin huvudsakliga uppgift att verkställa hela världsbefolkningens önskan skulle vara en nåd att stilla be om. Här finns min vision om en bättre värld.

Kanske något vi skulle önska oss i julklapp. Det har jag redan gjort ända sedan 1970-talet. Så nu börjar det vara dags att få denna önskan i uppfyllelse.

Det är klart att införandet av penningreform är en teknikalitet i teorin. Det skulle vara fullt möjligt i teorin. Men vad händer om bankernas ägare säger nej?

Vad gör vi då? Det var ju precis det som hände på 1930-talet. Då blev det ingen Chicagoplan och penningreform.

Vad är det som får oss att tro att bankerna makt har minskat sedan dess?

Det är då vi ska ut och mobilisera. Men om du skulle lyckas så skulle detta scenario med all sannolikhet inträffa. https://rogerdahl.wordpress.com/…/internationalen-at…/

Därför menar jag att stora ingrepp i ekonomin måste ske på den internationella domänen i dagens globala och sammanflätade kapitalism.

Ser fram mot en kommentar om ”Internationalen åt alla lycka bär och Lenin”.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

Den är den drömmen som håller min låga vid liv. ”Internationalen åt alla lycka bär”.

Bilaga 2: Dröm och verklighet? Det tredje alternativet

Gapet mellan vision och verklighet är idag mycket stor. I en drömvärld är det bara att önska sig så ska du få. Be ska du få, sa Jesus i Bibeln. I visionernas världs finns det heller inga begränsningar inga hinder. Där är det bara fantasin som sätter gränser.

Ju fler människor som börjar önska sig en världsregering som har som syfte att skapa en långsiktigt hållbar värld, ekologiskt, socialt och ekonomiskt, desto större är möjligheten att förverkliga visionen.

Motsvarande gäller. Ju fler människor som tror att det bara finns pest och kolera att välja mellan, desto större är risken att något av dessa två scenarion inträffar.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes.

Det tredje alternativet till pest och kolera är en världsregering.

Bilaga tre: En världsregering är bara en av flera beslutsinstitutioner

De som tror på att en penningreform ska gå att göra i närtid och på nationell basis verkar inte vilja se hur världen ser ut idag.

Jag har fått frågan ett antal gånger vad mitt alternativ är till en penningreform. Vid varje tillfälle har jag svarat att globala frågor måste lösas på en global nivå. Nationella på en nationell nivå och lokala frågor på en lokal nivå.

Vi ska naturligtvis sträva efter att så många frågor som möjligt ska lösas så lokalt som möjligt.

Men i dagens internationellt sammankopplade värld måste de stora frågorna som exempelvis att ta ett samlat grepp om ekonomin lösas globalt. Här behövs ett helikopterperspektiv. En världsregering är lösningen på detta.

Samma sak gäller för de ekologiska och när det gäller globala  fördelningsfrågor. Till detta krävs en världsregering.

Roger Dahl EU- projektet har varit ett lärorikt sådant men Europa är en alltför begränsad arena för att kunna spela någon avgörande roll för att lösa de globala utmaningar vi ser idag.

Det innebär självklart inte att vi ska sitta med armarna i kors och invänta en eventuellt kommande världsregering. Det finns mycket att göra inom de ramar som den globala kapitalismen erbjuder. Se vidare ”I väntan på en världsregering” https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Är vår beredskap god?

Martin Saar

ASPO Sverige har under många år försökt väcka opinion för den miserabla krisberedskap som råder i Sverige med utgångspunkt från den brist på fossilt bränsle som står för dörren. Våra tre oljeimportländer som levererar 90 % av vårt fossila bränsle, Danmark 15 %, Norge 25 % och Ryssland 50 % har alla nått maximal produktion. Efter 2020 om 7 år upphör! Danmark att exportera olja (behöver den själva) enligt den egna myndigheten Oljedirektoratet. Norge några år efter!

ASPO Sverige menar att det är dax att planera för detta, då sannolikheten för att köpa olja på den fria oljemarknaden i stort sett upphör om 10 år. Dessutom är det få som insett att landet, staten Sverige är i händerna på multinationella oljebolag som importera olja till Sverige. Dessa bolag säljer sin olja på internationella marknaden till den som betalar bäst. En mkt obehaglig och osäker situation.
Och det värsta av allt utan olja ingen mat, då vårt industriella kemikaliejordbruk kollapsar utan olja. Förutom att produktionen kommer att hacka så stannar hela distributionen inom ett par dagar. Butikshyllorna och hushållens skafferier kommer att gapa tomma efter 1 till 12 dagar! Därför är det välgörande att allt fler uppmärksammar Sveriges utsatta läge.
Så här illa är det enligt Jordbruksaktuellt! Och vad gör myndigheterna och våra folkvald, som säkert är den grupp som drabbas sista av alla? Ingenting, utan alla litar på EU, som inte heller har några beredskapslager. Dax att vakna kära politiker. Så här ser Sveriges beredskap ut vid krisläge i nuläget:

► Sverige är självförsörjande på spannmål, men produktionen av mjölk samt gris- och nötkött har sjunkit till mellan 40 och 60 procent.

► Sedan inträdet i EU finns inga beredskapslager, vare sig i Sverige eller inom övriga EU.

► De enskilda hushållens livsmedelslager beräknas räcka mellan tre och tolv dagar.

► Butikernas lager räcker en dag, centrallagrens lager räcker mellan tre och åtta dagar, livsmedelsindustrin och hamnarna har lager för ett par dagar.

► Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn.

► Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel, de som vi normalt sett importerar, slut efter tio till tolv dagar.

Se vidare

Internationalen åt alla lycka bär, och så Lenin

För den tidiga socialdemokratin var internationalismen en självklarhet. Det är därför vi sjunger ”internationalen åt alla lycka bär”.

Med sovjetstatens tillkomst skapade Lenin begreppet ”Socialism i ett land”.  Ett på den tiden mycket kontroversiellt påstående. Inte minst Rosa Luxemburg var mycket kritisk till att göra den sovjetiska bondestaten som förebild för den övriga socialistiska världen. Hon var i gott sällskap. Hela den reformistiska arbetarrörelsen var lika tveksam. Socialismen måste genomföras internationellt.

Med facit i hand kan vi se att ”socialismen i ett land” inte var ett så framgångsrikt koncept. Inte heller den demokratiska centralismen. Det är bara att se hur det har gått för de länder som har försökt.

Idag är stora delar av de som kallar sig vänster helt präglade av detta synsätt, ”socialismen i ett land”. Ofta har dock källan till detta fallit i glömska.  Sorgligt nog finns de även inom den socialdemokratiska vänstern.

Av Lenins tes följer att det går alldeles utmärkt att Sverige ska kunna vara en socialistisk eller demokratisk socialistisk stat i en annars globalt kapitalistisk värld.

Orsaken att vi inte lyckats med det socialistiska samhällsbygget söker de besvikna istället på annat håll än den misslyckade Leninistiska tesen ”Socialism i ett land”.  Det är diverse ”högerspöken” inom S har förrått arbetarrörelsen.  Eller att ledningarna i Sovjet, Kina och övriga ”socialistiska” stater blev korrupta.

En annan förklaringsmodell  att nyliberalismen kom och förstörde allt ihop. Det som såg så lovande ut. Hur kunde det gå så illa? Hade bara Olof Palme inte blivit så grundlurad av den elake Feldt och kanslihushögern då hade den demokratiska socialismen blomstat i Sverige idag. Tänk vad några personer kan ställa till det.

Men var är det verkligen på detta viset? Är dessa förklaringar verkligen grundorsaken?

Orsaken står naturligtvis att finna i de internationella strömningar som rådde under 1970-talet. Den västerländska kapitalismen hade stagnerat och ville go global och även hitta nya marknader inom tidigare statligt ägd verksamhet. Milton Friedman och Chicagoskolan levererade teoribildningen som det västerländska kapitalet behövde.

Efter finanskrisen år 2008 – men även dessförinnan – har den nuvarande globala kapitalismen visat sig ha mycket stora överlevnadsproblem. Något som även visar sig på de nya frågeställningar som World Economic Forum i Davos och IMF tar upp på agendan. .
Lenin hävdade att sovjetstaten skulle kunna gå före och visa vägen. Detta av tvingande skäl. Med facit i hand kan vi se hur det gick.

Då kan vi fråga oss: Vad skulle hända om Sverige skulle försöka införa socialism i ett land? Eller en demokratisk socialism i ett land om vi så vill.

Effekten skulle bli att vi blev helt isolerad från den övriga världen.

Det finansiella och reala kapitalet skulle dra all världen väg och Sverige skulle bli ett isolerat Kuba. Vår levnadstandard skulle bli därefter.

Det är därför som S-ledning inte var så överförtjust i löntagarfonderna. Effekten skulle ha blivit katastrofal för nationalstaten. Det insåg även PO Edin och övriga ledande LO medlemmar till slut. Vi skulle inte haft någon exportindustri kvar. Det skulle dessutom drabba alla underleverantörer och dess underleverantörer. Sverige hade drabbats av massarbetslöshet och nedväxt. Vilken politiker eller facklig ledare kan driva en sådan politik?

Samma sak skulle hända om S skulle driva en penningreform mot Kapitalets intressen idag. Bankernas ägare har ett avgörande inflytande stora delar av svensk exportindustri. Det finansiella och reala kapitalet skulle söka säkrare hamnar än i Sverige. Därför kommer S som regeringsbildande parti inte att driva denna fråga, av förståeliga skäl.

Dessa konsekvenser vill inte den vänstern förstå. Men jag hoppas att de som sitter fast i Lenins tankegångar tar sitt förnuft till fånga.

Kapitalismen är helt inkompatibel med ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Men den nödvändiga grundläggande transformationen måste ske internationellt. Detta är avsevärt mycket mer uppenbart idag än på Marx tid.

De reformer vi kan göra inom nationalstatens ramverk, inom en global kapitalism, måste vara kompatibel med de krafter som idag har makten, såväl nationellt som internationellt. Annars blir det ingenting av reformerna. Det är detta faktum som Stefan Löfven och hans medarbetare måste förhålla sig till.  Det är även utifrån de begränsningar dessa ramar ställer som S och dess ledning måste bedömas. När vi ska fundera över vilka möjlighet S har att bedriva reformpolitik under nästa valperiod måste vi inse att det finns ramar att ta hänsyn till.

Med med politiska reformer som håller sig inom ramarna går det ändå att åstadkomma en hel del. Tankesmedjan Katalys pekar i rapporten Hälften kvar och hela framtiden på en möjlig väg. Den går ut på satsningar på välfärd och hållbarhet finansierade av en skattereform och att staten lånar upp pengar.
Hur ska vi då komma ur det ramverk som idag hotar hela vår existens?  Vi får en vägledning genom att läsa partiprogrammet för socialdemokraterna.

Hämtat från partiprogrammet 2013, under rubrik demokratisk socialism.

”Socialdemokratin vill att varje människa som medborgare, löntagare och konsument ska ha rätt och möjlighet att påverka produktionens inriktning och fördelning, arbetslivets
organisation och arbetslivets villkor. I denna strävan har fackföreningsrörelsen en central
roll. Men också andra fria sammanslutningar, folkrörelser, ideella föreningar,
bildningsorganisationer, miljörörelser, konsumentorganisationer och kooperativa
föreningar är viktiga för att bredda och fördjupa demokratin.
Klimatkrisen och miljöförstöringen har tydliggjort att människan inte kan leva utan att ta
hänsyn till naturen. För vår överlevnad behövs en ekonomiskt, socialt och ekologiskt
hållbar utveckling, som möter den nuvarande generationens behov utan att äventyra
kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina drömmar.
4

Socialdemokratins demokratisyn känner inga nationsgränser. Målet är en global gemenskap grundad på demokratins ideal. Demokrati förutsätter frihet från fattigdom och fruktan, men också frihet och möjlighet att utvecklas i gemenskap med andra människor. Därför måste de politiska friheterna bindas samman med grundläggande ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Internationell solidaritet innebär att stå upp för de mänskliga rättigheterna, vidga kretsen av
demokratier och ge ett tydligt stöd till de rörelser som kämpar för detta. Men det handlar
också om att vidga demokratins verkningsradie över nationsgränserna. För detta krävs ett
ökat globalt samarbete såväl mellan nationerna som mellan folkliga rörelser i hela världen.
De internationella institutionerna måste ha kraft att kontrollera och balansera det globala
kapitalet och utvecklas till redskap för demokrati, rättvisa och hållbarhet.”

S grundstenar och dagens debatt

För att leva upp till detta är Wigforss och Palme avsevärt mycket bättre resesällskap än Lenin och Friedman. För S är arbetarrörelsens internationella och demokratiska perspektiv inte en förhandlingsbar fråga. Den är en grundsten.

För att en demokratisk socialism ska vara möjlig måste produktionsmedlen läggas i hela  folkets händer. Hur detta sedan ska ske finns det olika strategier för. En vanlig S uppfattning idag bland reformvänliga socialdemokrater är att kapitalismen ska bäddas in av en demokratisk styrning.

I denna artikel tar Björn Elmbrant upp några av de utmaningar som S står inför. Här tar han även upp begreppet inbäddad kapitalism. http://www.dagensarena.se/magasinetarena/forlust-i-valfarden/

” Vad som hänt är att pendeln har slagit över kraftigt åt höger och vi lever i ett av världens mest marknadsliberala samhällen. Med Karl Polanyis ord var det som skedde under de första årtiondena efter kriget att marknaden ”bäddades in” i staten.  Nu har staten åter ”bäddats in” i kapitalet.

Frågan är om Socialdemokraterna inser hur inbäddade man är och att man själv bidragit till att hamna där.  Interna mätningar som partiet gjort visar att många uppfattar Socialdemokraterna som ”ett förlegat parti som fokuserar på återställare”. Detta trots att (S) genomfört få eller inga ”återställare” när man kommit tillbaka till makten, utan ibland liberaliserat regelverket ännu en bit.”

Den borgerliga idédebatten har även sina poänger. I denna artikel ”Nej, idékampen är inte över” får vi inblick i den nydaning som sker. P J Anders Linder skriver.  http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/nej-idekampen-ar-inte-over_6897859.svd

Mer om debatteknik och samtalsetik

Ett annat exempel på en mycket besynnerlig debatteknik finner vi i denna tråd från Socialdemokratiska visioner. Tråden inleds med detta:

Knut Lindelöf Bankerna och dess marginaler

Kom att tänka på en sak:
Man talar om ”bankernas marginaler”; skillnaden mellan inlånings- och utlåningsränta, alltså vad man tjänar på att ha högre utlåningsränta än inlåningsränta. Men när bankerna skapar pengar genom krediter, har man ingen inlåningskostnad alls! Det måste öka marginalerna och vinsterna enormt! Stämmer det?

Hela tråden följer med som bilaga nedan.
Jag ska här kommentera några av inläggen:
October 23 at 7:06pm via mobile · Like · 2

Johan Lindkvist Det är bråttom och vi har inte tid att reda ut alla hinder, vi måste börja vara tydliga med vad som måste förändras och hur det ska se ut när vi är klara samt sätta igång, nu!

Johan Lindkvist Det finns även ett stort mörkt hot för oss alla just nu, precis som på 30-talet, som presenterar målar upp felaktiga orsaker till krisen och presenterar enkla lösningar, den starkt växande fascismen – den växer snabbt och gör det i det vakum vi skapar medan vi träter om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m hög och vilken färg den har!!! Må våra barn förlåta oss för att vi ÅTER lät fascismen slunga in oss i en mörk tid!

Min kommentar:

Ja det är bråttom nu. Vi börjar skymta ett isberg i horisonten. Då är det lätt att vi blir stressade och rastlösa. Vi vet vad vi vill nu kan vi inte hålla på och se till risker och hotbilder. Det är en naturlig och förståelig reaktion Johan.

Men tänk om den medicinen vi ordinerar den sjuke patienten inte är den rätta. Om vi hastar iväg och tror att vi redan har lösningar på vår civilisations dilemma då går vi miste om andra öppningar och dessutom vet vi inte vad vi är med och ställer till, även om vi handlar i god tro. Jag hänvisar vidare till   https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/

När jag tar upp behovet av konsekvensanalys då kommer detta inlägg:

Knut Lindelöf Det där med ”konsekvensanalys av möjligheter och risker” är alltid vad eliten tar till när man vill bromsa och hindra nytänkande. Att ”återoffentliggöra” skolan (förstaliga, avskaffa skolpeng och friskolesystem) är ett exempel. Det går inte säger S-ledningen. Det kommer att leda till politisk katastrof. Men de ljuger (eller gissar och tror) för att försvara sina gamla och väl befästa nyliberala skansar. Men tiden hinner ikapp dem. ”

Min kommentar: Så min uppfattning att det behövs en konsekvensanalys innebär att jag vill bromsa och förhindra nytänkande.

Men var ligger nytänkandet i att som Johan ovan vilja satsa på en penningreform som uppenbarligen är synnerligen omöjlig att genomföra i närtid. Den utmanar hela det etablerade samhället idag och möjligheten att få igenom förslaget är därefter.

Att staten tar över penninghanteringen löser heller inte problemet med pest och kolera som jag behandlar i https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Det som istället behövs är nytänkande som du efterlyser. Något som en övertro till möjligheten att implementera en penningreform står i vägen för. Att fastna vid en patentlösning är allt annat än nytänkande. Då låser man sig för alternativa lösningar.

Det går att skapa nationella lösningar på skolans område. Men att tro att det går att skapa nationella lösningar när det gäller ett så sammanvuxet system som dagens globala finanskapitalism innebär visar att man inte har trängt in i frågan. Det skulle direkt skapa ett pestläge. Se i https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Lena Nockert Roger, du går hela tiden händelserna i förväg. Du vill ha en detaljerad plan för övergången. En sådan kan ingen ge dig. Det beror på så många faktorer.

  • Det är som en lång resa.
    1. Man måste veta var man befinner sig.
    2. Man måste veta vad målet är
    3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1.
    Några få har kommit fram till punkt 2.Att i detta läget planera resvägar och förutse hinder är inte möjligt eftersom terrängen ändrar sig hela tiden. Det vi vet är att om vi planerar resan idag kommer planen att vara helt inaktuell den dag vi har en tillräcklig majoritet framme på punkt 2.
  • October 23 at 5:25pm · Like · 2

Min kommentar:  Roger Dahl Nej Lena: Någon detaljerad plan för övergången har jag inte efterlyst. Däremot behöver vi göra en konsekvensanalys av möjligheter och risker. Det är något helt annat. Om vi bara ser till möjligheter utan att se till risksidan agerar vi tämligen oklokt.

Du skriver att det är som en lång resa.
Det är som en lång resa.
1. Man måste veta var man befinner sig.
2. Man måste veta vad målet är
3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.

De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1. Några få har kommit fram till punkt 2.

Min kommentar fortsättning:
För att veta vad man befinner sig måste vi göra en nulägesanalys. Eftersom du inte gjort denna  – och vad värre är redan tror dig veta nuläget – så blir det lite svårt.

Du har en mycket grumlig blid av hur integrerad och sammanfogad dagens globala kapitalism är. Därför ser du inte vilka oerhörda svårigheter ett enskilt land skulle få om de bröt sig ur. Se pestscenariot:  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/30/var-finns-det-tredje-alternativet/.

Du vill heller inte inse att själva problematiken med pest och kolera problematiken.  Därför vill du inte öppna dig för att se till alternativ till en mycket svårframkomlig väg som du rekommenderar.

Du vill heller inte se hur integrerad dagens kapitalism är med staten, fackföreningsrörelsen, och folkrörelseföretag i Sverige. Allt detta sinkar dig.
Du vill heller inte se att det skulle bryta ut ett rosornas kris  om S skulle driva frågan mot LO och folkrörelseföretagen.

Du hoppar över det mesta i din nulägesanalys,  men tror ändå att du vet var du befinner dig. Men hur blir kompassriktningen då?

Du följer detta devis:

”Det finns en förfärlig vana som människor ibland faller in i.
Den vanan är att vi använder hjärnan baklänges: inte för att
utforska världen och förstå den, men för att övertyga oss själva
att världen är så som vi vill att den ska vara.”
Ran Prieur

Det är så du gör. Du vill inte höra talas om hur världen ser ut. Det bara sinkar dig. Du vill till steg 2 på en gång, målet. Du vet vad du vill och tror dig veta hur världen ser ut och tar ut kompassriktningen från din vilja istället för utifrån en nulägesanalys.  Men då är du inne på en farlig seglats.

Knut Lindelöf Precis som med återförande av alla grundskolor i offentlig regi. Det är en komplicerad, men möjlig process. Många kommer att skrika på att det är expropriation. Minns löntagarfonderna! October 23 at 5:32pm · Like · 2

Min kommentar. Jag håller med dig på din ena punkt att det är en komplicerad men möjlig process att återföra grundskolor och gymnasieskolor i offentlig regi. Jag skulle nog personligen vilja ha med Sektor 3 på ett hörn.

Men om vi minns löntagarfonderna så är det min bestämda uppfattning att vi inte haft någon exportindustri  i Sverige om Meidners förlag hade genomförts. Företagen hade helt enkelt flyttat iväg från Sverige. Det kan ju inte skolorna göra. Nu behövdes inte det.

Jag var ute och såg när näringslivet mobiliserade mot löntagarfonderna i Stockholm. Efter att ha sett detta skådespel där 1 Maj demonstrationer bleknar, inser jag vilka motkrafter som kan mobiliseras mot en penningreform. Av den anledningen känns det som om det skulle vara bra att satsa på någon mer genomförbar fråga.

Bilaga resten av tråden:

Martin Saar Intressant Knut! Eftersom bankerna lånar ut sin egen skuld som inte kostar någon ränta för bankerna) när en kontoöverföring sker av digitala pengar (som bankerna själv skapar) genom en enkel knapptryckning. Så det borde stämma ganska väl. De reella pengarna (kontanterna) är alldeles för få i vårt penningsystem och hos bankerna, varför bankerna bävar inför en ”bank-run”. Det är ett svar, men det finns säkert någon annan som kan det här bättre!

October 23 at 10:29am · Like

Lena Nockert Knut Lindelöf har lagt samma fråga i en annan grupp. Den finns här för den som vill läsa den intressanta diskussionen där.

https://www.facebook.com/…/permalink/10153337096815386/

Roger Dahl Att bankerna genererar stora vinster är naturligtvis ett riktigt påstående. Men för oss som följer utvecklingen vet vi att så inte alltid är fallet. Swedbank var exempelvis på fallrepet för några år sedan. Samma sak gällde för SEB.

Detta pga att de tagit alltför stora risker i Baltikum och Ukraina. Det finns ju två sidor på ett mynt. Det finns en låntagare och en som ger ut lån.

Roger Dahl En mycket bra affär för Swedbank och SEB blev efter finanskrisen rena katastrofen.

Leif Högberg Och skattebetalarna ser till så att dom klarar sig gång på gång..

Roger Dahl Däremot stämmer det inte att bankerna inte har några kostnader alls vid inlåning. Jag har arbetat med verksamhetsutveckling på Swedbank och vet att det inte är gratis att bedriva bankverksamhet.

På Swedbank IT på Essingen i Stockholm arbetar tusentals människor. Samma sak gäller vid Brunkebergs torg, som nu håller på att flytta till Sundbyberg.

Dessutom har Swedbank kvar ett kontorsnät som är allt annat än gratis.

Det kostar att driva bank även om pengar skapas genom krediter.

  • Roger Dahl När statliga SBAB gör motsvarande inlåningstransaktion är det heller naturligtvis inte gratis för SBAB. Det krävs en hel hoper av människor och datasystem för att driva en bank.

October 23 at 3:08pm · Like

Lena Nockert Ja banker har fler kostnader än inlåningsräntan. De har även fler intäkter än utlåningsräntorna.

October 23 at 3:11pm · Like

Roger Dahl Det som skiljer Swedbank och SBAB är att SBAB inte har några aktieägare som kräver vinst på investerat kapital. Här går pengarna istället tillbaka till staten och kan användas för att finansiera diverse viktiga ting.

October 23 at 3:12pm · Like

Roger Dahl Aktieägarna i Swedbank kan glädja sig åt en mycket angenäm resa. Det gäller inte minst Folksam som är huvudägare i Swedbank. http://www.svt.se/nyheter/ekonomi/bankvinster-kan

Roger Dahl Som fd Swedbankanställd är jag naturligtvis glad att mitt värde i kopparmyntet har stigit kraftigt. Men jag ser även den andra aspekten i artikeln ”Stora bankvinster kan vara ny finansbubbla.”

Hela det finanskapitalistiska systemet medför stora globala obalanser och medverkar på intet sätt till en långsiktigt hållbar utveckling för världen, så som det fungerar idag. Här behövs nytänkande och stora reformer behöver göras. Det är vi överens om Lena.

Det är när vi börjar tala om vilka dessa reformer bör vara och hur dessa ska kunna sjösättas som det börjar uppstå grus i maskineriet oss emellan.

Jag menar att det behövs internationella förändringar när det gäller en så sammankopplad finansiell värld vi idag lever i.

Att kräva att Folksam och Swedbank ensidigt ska verka för ett nytt penningsystem är inte rimligt. Det skulle vara rena katastrofen för deras affärsidé.

Att Sverige ska försöka gå före är heller inte rimligt. Sverige skulle då få avsevärda konkurrensnackdelar gentemot våra konkurrenter. Att bedriva opinionsbildning är en annan sak. Men då ställer sig frågan: Vad ska vi bedriva opinionsbildning om? Även här skiljer sig uppenbarligen våra åsikter.

Men att just stöta och blöta våra olika reformidéer och se möjligheter – men även risker hoppas jag ska vara en framkomlig väg.

Här menar jag att det behövs mer analys och mer kunskap om hur den globala kapitalismen fungerar för att försöka hitta en motmedicin.

Vi måste även känna till de maktförhållanden som råder inom den svenska kapitalismen för att hitta en rimlig reformväg ur en ohållbar ekonomisk ordning.

  • Roger Dahl Och vilka uppfattningar tillskriver jag dig – som du inte har Lena?

October 23 at 4:35pm · Like

Lena Nockert Hinner inget genomtänkt. Får räcka med ett exempel.

”Att kräva att Folksam och Swedbank ensidigt ska verka för ett nytt penningsystem är inte rimligt.”

  • Jag har inte påstått att du kräver det.Men hur ska vi komma från ruta 1 (vår nuvarande situation) till ruta b (önskat läge)?Att kräva av SBAB eller Swedbank att frångå principen att skapa ”luftpengar”, genom att skapa nya pengar vid inlåningstillfället, borde väl vara mer rimligt än att börja med SEB, SHB sfärerna och IKANO. Här är det väl än mer utsiktslöst att vi ska få med dessa på tåget, eller?Om vi inte lyckas få med de idag statliga och folkrörelseägda bolagen med på båten: Hur ska vi då kunna få med de andra?

    Hur ska vi då få eventuellt nya kommunala och statliga banker att agera på ett annat sätt – exempelvis tänka på samhällskomisk nytta?

    Vad är det för upplysningsarbete vi ska bedriva? Att tala om att pengar skapas vid inlåningstillfället är nog en nyhet för somliga.

    Men den kunskapen leder ju inte till att vi hittar fram till rimliga reformer.

    Hur ska vi på ett reformistiskt sätt kunna stegvis förändra penningskapandet?

October 23 at 5:07pm · Edited · Like

Staffan Dryselius Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/…/541930…

Knut Lindelöf Det där ser enkelt och bra ut. Den tar vi.

Martin Saar Den tar jag också rätt av. Som det var när penningmängden inte styrdes av bankerna!

  • Lena Nockert Roger, du går hela tiden händelserna i förväg. Du vill ha en detaljerad plan för övergången. En sådan kan ingen ge dig. Det beror på så många faktorer.Det är som en lång resa.
    1. Man måste veta var man befinner sig.
    2. Man måste veta vad målet är
    3. Man måste veta vilka resvägar som finns och vilka hinder som måste klaras av under resan.De flesta medborgare har inte ens hunnit till punkt 1.
    Några få har kommit fram till punkt 2.Att i detta läget planera resvägar och förutse hinder är inte möjligt eftersom terrängen ändrar sig hela tiden. Det vi vet är att om vi planerar resan idag kommer planen att vara helt inaktuell den dag vi har en tillräcklig majoritet framme på punkt 2.

October 23 at 5:25pm · Like · 2

Knut Lindelöf Precis som med återförande av alla grundskolor i offentlig regi. Det är en komplicerad, men möjlig process. Många kommer att skrika på att det är expropriation. Minns löntagarfonderna!

October 23 at 5:32pm · Like · 2

Roger Dahl Nej Lena: Någon detaljerad plan för övergången har jag inte efterlyst. Däremot behöver vi göra en konsekvensanalys av möjligheter och risker. Det är något helt annat. Om vi bara ser till möjligheter utan att se till risksidan agerar vi tämligen oklokt.

October 23 at 5:34pm · Like

Roger Dahl På möjlighetssidan finns detta: https://rogerdahl.wordpress.com/…/var-ar-trakbanken…/

Var är tråkbanken? Andrea Cervenca

rogerdahl.wordpress.com

Var är tråkbanken? Så ofta när människor upptäcker något bra inträffar samma sak…See More

October 23 at 5:38pm · Like · Remove Preview

Roger Dahl och det som Staffan Dryselius tar upp ovan: https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/…/541930…

October 23 at 5:40pm · Like · Remove Preview

Lena Nockert Roger, det hjälper inte hur mycket du tjatar om att vi ska diskutera risker, jag vägrar i nuläget. Möjligheter diskuterar jag gärna på detta stadiet.

October 23 at 5:40pm · Like

Roger Dahl Men det finns två sidor på ett mynt. Därför måste vi även se till risksidan. Eller hur?

October 23 at 5:41pm · Like

Lena Nockert DET ÄR FÖR TIDIGT!
FÖRSTÅTT!

October 23 at 5:45pm · Edited · Like · 1

Lena Nockert De risker du ser idag kommer att vara helt annorlunda den dag samhället är redo att ändra penningsystemet.

October 23 at 5:46pm · Like · 1

Roger Dahl Lena: Du skriver Roger, det hjälper inte hur mycket du tjatar om att vi ska diskutera risker, jag vägrar i nuläget. Möjligheter diskuterar jag gärna på detta stadiet. ”

Ett sånt sett att se på vilken fråga som helst ser jag som synnerligen oklokt och kommer att fortsätta att peka på såväl möjligheter som risksidan i balansräkningen.

Varför skulle det vara för tidigt att ta upp risksidan. Ju tidigare risker kommer upp på bordet desto bättre. Då kan vi ju göra något åt det.

October 23 at 5:46pm · Like

Roger Dahl Men den ”upplysningskampanj” som du bedriver kan väl inte bortse från hur samhället och omvärlden ser ut idag?

October 23 at 5:48pm · Like

Lena Nockert Men de som finns i toppen på finanssystemet vet att det kommer att kollapsa. Problemen kommer inte att vara att de försvarar vad som finns idag. Problemet kommer att vara vad de vill ersätta dagens system med och det kan vi bara gissa.

October 23 at 5:50pm · Like

Lena Nockert Därför räcker det att komma fram till punkt 2 ovan. Att så många som möjligt är medvetna om vad ett penningsystem med statliga pengar ger för fördelar. Då går det att jämföra det med det nya system som finansmaffian kommer att vilja starta om med.

October 23 at 5:55pm · Like · 1

Roger Dahl Om man bara vill se till möjligheter och aldrig någonsin se risker med den egna ståndpunkten, då blir man ju till slut helt fanatisk. Jag hoppas att inte denna grupp ska drabbas av detta.

Det är mycket sällan som det bara finns en sida på ett mynt. Att försöka sopa riskerna under mattan är en synnerligen oklok väg.

Hur villig blir vi att ompröva och modifiera våra ståndpunkter om vi inte törs se att våra förslag kan visa sig problematiska?

October 23 at 6:03pm · Like

Britt Sandblom Efter att ha läst igenom två långa trådar, som behandlar möjligheten att införa en penningreform nationellt, tycker jag nog att Roger Dahl har en och annan poäng. Om nu hela eliten inom arbetarrörelsen är insyltade i Swedbank genom Folksams och diverse folkrörelsers styrelser, blir det nog svårt. Jämför med hur eliten styr vilka som får ledande positioner inom S. Här handlar det dessutom om stora pengar. Hur finansieras S, är en annan fråga som kanske spelar roll i sammanhanget. 13 miljoner kommer från olika fack. Nästan 14 miljoner kommer från värdepapper. Har detta något samband? Jag vet inte. Att de stora elefanterna vill göra något åt problemet med bankerna kan konstateras i och med att Brics-länderna försöker överge dollarn som reservvaluta. Om detta kan ske utan ytterligare krig återstår att se. Kanske måste vi vänta på att hela systemet exploderar med oöverstigliga effekter till följd? Hoppas inte! Jag vet att detta låter pessimistiskt, men det är inte lätt att slåss mot väderkvarnar. Att upplysa om ett alternativ kan man förstås göra i väntan på den stora kraschen.

October 23 at 6:09pm · Unlike · 2

Staffan Dryselius https://fbcdn-photos-g-a.akamaihd.net/…/487838… De flesta medborgare tror redan att penningsystemet ser ut precis som bilden ovan. Det borde inte vara så svårt att övertyga dem om det rimliga i modellen, särskilt inte när det går upp för fler och fler hur verkligheten ser ut.

October 23 at 6:27pm via mobile · Edited · Like · 2

Knut Lindelöf Det där med ”konsekvensanalys av möjligheter och risker” är alltid vad eliten tar till när man vill bromsa och hindra nytänkande. Att ”återoffentliggöra” skolan (förstaliga, avskaffa skolpeng och friskolesystem) är ett exempel. Det går inte säger S-ledningen. Det kommer att leda till politisk katastrof. Men de ljuger (eller gissar och tror) för att försvara sina gamla och väl befästa nyliberala skansar. Men tiden hinner ikapp dem.

Nu föreslår F i Uppsala att man ska avskaffa beställar- utförarorganisationen. Nu har man äntligen insett det självklara, att den kostar enorma pengar. Varför i h-e har S inte drivit denna fråga? Nej, svaret är att man var pådrivande vid införandet.

October 23 at 6:28pm · Like · 2

Staffan Dryselius Det förlorade 90-talet… Lyssnade till ett tal avTony Blair härom dan, där han sjöng de fria marknadernas lov och förklarade hur New Labour hade så mycket mer rätt än gamla vanliga Labour. Och Tony Benns gamla Keynes-kramande konservativa (sant!). Tänkte då på vår gamle pösmunk ”Han Som Bestämmer” och kände det som om jag ätit något olämpligt

October 23 at 6:52pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist Det finns även ett stort mörkt hot för oss alla just nu, precis som på 30-talet, som presenterar målar upp felaktiga orsaker till krisen och presenterar enkla lösningar, den starkt växande fascismen – den växer snabbt och gör det i det vakum vi skapar medan vi träter om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m hög och vilken färg den har!!! Må våra barn förlåta oss för att vi ÅTER lät fascismen slunga in oss i en mörk tid!

October 23 at 7:06pm via mobile · Like · 2

Johan Lindkvist Det är bråttom och vi har inte tid att reda ut alla hinder, vi måste börja vara tydliga med vad som måste förändras och hur det ska se ut när vi är klara samt sätta igång, nu!

October 23 at 7:08pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist Knut, trodde jag svarat tidigare men bankerna betalar alltså viss ränta även på de insättningar de skapar när de godkänner ett lån. Om jag tar ett lån så krediteras mitt konto och på dessa nya medel får jag givetvis ränta, särskilt om jag för över dem till sparkontot. Om denna ränta skulle vara större än räntan på lånet så vore det en Ebberödsbank…

  • Knut Lindelöf Ok, det där tror jag var svar på min fråga om ”marginalen”. Nu förstår jag det också, tror jag.

October 23 at 7:14pm · Like · 1

Johan Lindkvist Men totalen av denna marginal skall sättas i relation till det egna kapitalet en bank håller sig med…

October 23 at 7:18pm via mobile · Like

Johan Lindkvist …och då framträder en extremt lukrativ verksamhet. Tex så behöver banken runt 2800kr i eget kapital för att skapa ett lån på 1 msek som genererar 10000kr i räntemarginal per år (givet 1% marginal mellan upp- och utlåningsränta), dvs 260% årlig direktavlastning…

October 23 at 7:26pm via mobile · Like · 1

Johan Lindkvist 260 % direktavkastning…

October 23 at 7:27pm via mobile · Like

Johan Lindkvist Inte konstigt att LO och Folksam jublar. Frågan är om deras medlemmar är medvetna om att de är de 9 lägsta onkomstdecilerna som betalar dessa vinster som till största del går till den översta inkomstdecilen? Om de vetat så hade de nog tvingat sina företrädare driva reformkravet..

October 23 at 7:31pm via mobile · Like

Staffan Dryselius Det är verkligen horribelt. Och betänk att själva staten är tvingad att vara låntagare till bankerna enligt Lissabonfördraget. Klart att inte skatteintäkterna förslår långt. Särskilt som skattebasen består av andra ”låntagare”. Inte finansparasiterna.

October 23 at 8:12pm via mobile · Edited · Like · 2

Lena Nockert Britt Sandblom skrev: ”Kanske måste vi vänta på att hela systemet exploderar med oöverstigliga effekter till följd?”

Vi är redan inne i en pågående systemkollaps. Farten accelererade 2008, lugnade sedan ner sig lite (ringa tröst för greker och spanjorer) accelererade åter några veckor i höst och hämtar nu andan inför nästa steg. Hur långt det är kvar tills en total rekonstruktion blir nödvändig vet vi inte.

Men systemet är redan på väg mot sin undergång och vi måste veta vad vi vill ha istället för att inte bli totalt överkörda. Att då träta om hindren för vår lösning är 2 eller 3 m höga och vilken färg de har gör bara att vi inte kommer ur startgroparna.

Arbetarrörelsen har anpassat sig till dagens system och är därför på många sätt bundet till det. Men när systemet krackelerar löses de banden upp och arbetarrörelsen måste hitta ny mark för att få fotfäste. Jag tänker inte lägga kraft på att försöka lösa upp band som kommer att lossna av sig själv.

Roger Dahl Lena: Du skriver: ”Vi är redan inne i en pågående systemkollaps. Farten accelererade 2008, lugnade sedan ner sig lite (ringa tröst för greker och spanjorer) accelererade åter några veckor i höst och hämtar nu andan inför nästa steg. Hur långt det är kvar tills en total rekonstruktion blir nödvändig vet vi inte. ”

Att vi är inne i en pågående systemkollaps är exempelvis det David Jonstad och du hävdar. Men de här är ju ingen sanning som det går att testa empiriskt. Jag ser det som en alternativ berättelse om samtiden och en viktig sådan. Men det är först i efterhand vi vet hur historien utvecklats. Nu är det ren spekulation. Något som David Jonstad även är tydlig med. Om framtiden vet vi intet. Det hedrar honom.

Det ä inte på något sätt riskfritt utgå från att vi redan är inne i en systemkollaps. Ju flera människor som framför detta desto mer blir det en självuppfyllande profetia.

Då har vi med andra ord varit med och bidragit till en kollaps där miljarder människor kan stryka med. Därför är jag mycket försiktig med att uttala att vi redan är inne i en systemkollaps.

Du skriver vidare: ”Arbetarrörelsen har anpassat sig till dagens system och är därför på många sätt bundet till det. Men när systemet krackelerar löses de banden upp och arbetarrörelsen måste hitta ny mark för att få fotfäste. Jag tänker inte lägga kraft på att försöka lösa upp band som kommer att lossna av sig själv.”

Att arbetarrörelsen idag är en integrerad del av det kapitalistiska samhället – åtminstone deras ledningar – behöver man inte vara Einstein för att se. Men även människor i största allmänhet har köpt kapitalismen med hull och hår.

Hur arbetarrörelsen kommer att agera vid en situation där vårt nuvarande kapitalistiska system krackelerar vet vi ju inte. Vi kan som du spekulera om att man kommer att hitta ny mark för att få fotfäste.

Den nya marken kan om vi ser till historien vara att fascismen och mycket auktoritära styrelseformer kommer att locka stora människoskaror. Det är en utveckling som jag vill verka för att motverka.

Roger Dahl Britt Sandblom: Jag läser med intresse dit inlägg ovan. Att arbetarrörelsens ledande personer är djups integrerade i det kapitalistiska samhälle som föder oss är ju inte så konstigt.

Det är inte lätt att förena två så olika roller som att vara samhällsförvaltande och visa regeringsduglighet, samtidigt som vi vill att S ska vara pådrivande. Här ligger reformismens stora dilemma.

Men även om detta kan göra oss dystra till mods är det väl ändå bättre att tala i klartext om de utmaningar förändringsvänliga socialdemokrater har att brottas med.

Var finns det tredje alternativet?

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/