Var finns det tredje alternativet?

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/

Annonser

Noteringar från Facebook ”Socialdemokratiska visoner”.

 

I detta blogginlägg har jag fångat in ett samtal som föregick mitt blogginlägg

I en tråd som Nils Westberg startade.

”Äntligen vänstervindar är rubriken på en viktig artikel, signerad Lena Sommestad i senaste numret av socialdemokraternas tidskrift Tiden. Hon konstaterar att ”Det känns härligt. Men det känns samtidigt förtvivlat. Mitt eget parti följer inte vinden. Tvärt om. Oförtrutet strävar den socialdemokratiska skutan högerut, i motvind. …..Jag möter partikamrater som klagar på hur ångesten sätter sig i magen. ‘Hur ska vi förklara oss, som socialdemokrater? Hur ska vi kunna vara lojala mot en politik som vi inte känner igen?'”.

” Den där kompassen måste återfinnas.” Det håller jag verkligen med om.

Att ta spjärn från Olof Palme anno 1968 är då ett – i mitt tycker – bra angreppssätt.

Först uppnådde vi den allmänna rösträtten.

Sedan skapade vi välfärdsstaten.

Nu står vi inför nästa stora utmaning. Den ekonomiska demokratin.

När vi nu sedan 1970-talet börjat nedrustning av välfärdsstaten är det verkligen hög tid att börja tala om den ekonomiska demokratin och vad som står i vägen för den. Utan den ekonomiska demokratin är demokratin i sin helhet synnerligen beskuren och sätter upp strikta ramar för vad som går att genomföra.

Då måste vi börja tala om kapitalismen som samhällssystem och den finanskapitalism som i global skala har en fullständig dominans över mänskligheten. Den är även i mångt och mycket synonym med det vi talar om som ”nyliberalism”. Se Milton Friedman och Chicagoskolan. http://sv.wikipedia.org/wiki/Milton_Friedman

Krister Pehrsson bidrar med en tråd

 

 

Om penningsystemet skriver Lena Nockert.

”PENNINGSYSTEMET är den metod som används för att skapa pengarna och sätta dessa i cirkulation.

Jag är övertygad om att vi kan avvika från övriga världen när det gäller penningsystemet. De som påverkas är de privata bankerna vars möjligheter att tjäna pengar reduceras dramatiskt. Det gör att de säkerligen kommer att flytta verksamheten utomlands. Därför behöver reformen innehålla skapande av offentliga banker i någon form, samtidigt som privata bankers möjligheter att kringgå systemet via filialer i andra länder regleras.

I första steget kan det innebära att många svenska företag och privatpersoner väljer att ha sina penningaffärer i en utländsk bank. Men med ett penningsystem som ger lägre kostnader och större stabilitet i hela ekonomin kommer det efter en tid att vända så att strömmen av kunder istället går från utlandet till Sverige. Denna effekt kommer snabbare ju mer instabilt det nuvarande penningsystemet blir. ”

Min kommentar:
Jag tror du Lena underskattar de problem som skulle uppstå för nationalstaten Sverige. om svenska politiker med stöd av folket skulle stå upp mot bankernas ägare, som dessutom äger och har ett inflytande över i stort sett hela exportindustrin, skulle det skapa en våldsam turbulens i samhället i stort. Att skapa konflikt med dessa grupper tror jag är en mycket dålig väg att gå för nationalstaten Sverige i dess helhet.

Idag är det inte svårt för svenska internationella företag att lägga sina huvudkontor och därigenom FoU in andra länder. Att gå i konflikt med näringslivet, skapar ju inte på något sätt ett bra företagsklimat. Risken är att vi skulle få massflykt ut ur landet. Det skulle även drabba underleverantörer som sannolikt måste flytta med. Vilken effekt på sysselsättningen i Sverige detta skulle få kan vi nog räkna ut ganska lätt.


Roger Dahl
I Lenas tråd om för och nackdelar med att staten tar över penningskapandet, samtalar Johan Lindkvist och jag om statens roll. Om staten ska ta över penninghanteringen finns det väl all anledning att fundera över vilken roll Statsmakten spelar i det kapitalistiska samhället.

Hur kommer staten hantera penningskapandet?

Mitt svar på frågan är att det inte kommer att spela någon nämnvärd roll om statsmakten i det kapitalistiska samhället tar hand om penningskapandet.

Det troliga är att penningskaparprocessen tämligen omgående skulle läggas ut på entreprenad till banker och finansinstitut.

Vad som istället behöver reformeras är det kapitalistiska samhället. Då kan vi även få en mer demokratisk stat.

Var klämmer skon? Penningsystemet eller kapitalsmen i dess helhet

Inledning

I Facebookgruppen ”Socialdemokratiska visioner”  har vi under en längre tid diskuterat penningsystem och hur det påverkar samhället.  Många ifrågasätter idag det långsiktigt hållbara med att bankerna skapar pengar ur ingenting, när de lånar ut pengar till sina kunder. Av dessa pengar tar bankerna ut en ränta som innebär att ett galopperande  skuldberg byggs upp. För att betala av dessa lån krävs en ständig exponentiell tillväxt, som  inte är långsiktigt hållbar på en en planet med ändliga resurser.  Ett faktum som är svårt att säga emot.

Jag har ifrågasatt om det är penningsystemet som är där skon verkligen klämmer.

Är det inte kapitalismen i dess helhet som skapar de problem som ovan beskrivs? Är inte penningsystemet bara en logisk konsekvens av det kapitalistiska samhället i sin helhet?  Varför då inte tala i klartext om vad som måste reformeras?

Med ett ensidigt fokus på själva skaparprocessen av pengar, så riskerar flödet av pengar efter dess skapande att komma i skymundan. Vad händer med pengarna när de väl är skapade.  Analysen av dagens samhälle såväl, lokalt, nationellt och internationellt riskerar att halta om den utgår från en tårtbit, själva skaparprocessen, istället för att se till hela tårtan.

Storbankernas unika ställning inom svenskt näringsliv ska självklart påtalas och debatteras. Vi kan fråga oss: Varför ska det finnas privatbanker när de inte får gå i konkurs? Vari ligger den välgörande marknadens fria konkurrens i detta?  Borde inte en så viktig samhällsinstitution finnas i samhällets ägo?  Frågan ställdes redan på 1970-talet av SSU under ledning av Bosse Ringholm. Efter finanskrisen 2008 har frågan fått ny aktualitet. Den stora frågan är hur en sådan förändring faktiskt ska gå till.

Att förändra ägandeförhållandet av själva skaparprocessen är en lite mindre komplicerad process, kan tyckas. Men när vi ställer oss frågan: Hur ska detta gå till blir det lite mer bekymmersamt. Vilka är motkrafterna? Är det inte samma motkrafter här som om vi skulle driva frågan om ett förstatligande av affärsbankerna.

I det korta perspektivet skulle det gå att driva att affärsbankerna får gå i konkurs och ägarna får ta konsekvenserna av sitt risktagande. Det var ju så Sverige löste finansieringen under 1990-talet. Låt ägarna få ta konsekvenserna av sitt risktagande. Detta ser jag därför som en kortsiktigt mål att driva och som det faktiskt finns exempel på i Sverige och även i Nederländerna. Del 4: Efter krisen http://youtu.be/ctLc31foiZE

Men vi kan inte göra halt med banker och skaparprocessen av pengar. En analys av dagens värld måste försöka se till hela penningprocessen och de maktförhållanden som råder i dagens sköna värld. Då talar vi om den globala kapitalismen i dess helhet.

Att inta ett helhetsperspektiv, när det gäller analysen, innebär naturligtvis inte att vi  måste ha samma perspektiv när det kommer till genomförandet. Ett stegvis förfarande är reformismens hörnpelare.

Behovet av att göra en totalrenovering av det kapitalistiska samhället i sin helhet är större än någonsin. Det hotar idag hela mänsklighetens överlevnad. Men det låter sig inte enkelt göras. Orsaken är maktförhållanden i världen och nationellt. Eftersom samma maktgrupper hotas med ett förändrat penningsystem som en förändring av kapitalismen i dess helhet, kommer samma motkrafter att göra sig kända om frågan börjar få spridning.

Det vi då kan göra är att istället inte låsa oss för någon färdig patentlösning utan istället med öppet sinnelag, flytta fram våra positioner där så är möjligt. Målet för vår vandring är ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Det enda vi vet om framtiden är att vi inget vet. De flesta prognoser om framtiden har slagit fel. Det har dykt upp saker som delvis eller totalt förändrade förutsättningarna för de prognoser som vi gjorde. Det vi däremot borde kunna konstatera är att det är idag som vi bygger förutsättningar för framtiden. Det vi gör, och inte gör idag, påverkar oss själva och framtida generationer.

En positionsförflyttning

För att att försöka göra en fokusförskjutning, där även det som händer efter själva  skapandet av pengar,  inledde jag en tråd med att ta några exempel:

Läs och begrunda. Artikeln tar upp begreppet ”shareholder values”: http://www.dagensarena.se/opinion/sluta-skamma-bort-aktieagarna/

I artikeln framgår att Apple bara betalade 1 % i skatt genom att använda smarta redovisningstekniska metoder.

Tar vi sedan med läkemedelsindustrin i ekvationen så borde det väl stå klart att motsättningen idag inte går mellan elaka banker och snälla realkapitalister. .http://www.dagensarena.se/magasinetarena/experimentet/

Hur står det makten i vår nya sköna värld?

http://www.policymic.com/articles/71255/10-corporations-control-almost-everything-you-buy-this-chart-shows-how

Frågor och svar:

Men vi kom ändå in på frågan om just penningsystemet:  Jag har ingenting emot det.  Gruppens skapare ställde ett antal frågor till mig.

Av dessa frågor följde en dialog som jag här redovisar:

Lena Nockert frågor och mina svar:

1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?

Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker välden över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.

2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?

Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.

3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?

Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.

Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013

Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.

4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.

Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.

5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?

Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.

6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?

Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar.

Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd. Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda.

Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.

Men kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Detta har staten och kapitalet som ett gemensamt projekt. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.

På detta replikerar  Johan Lindkvist. 

Jag tar här upp Lenas frågor igen och mina svar samt Johans repliker för att lättare se hur de hänger ihop. Det blir mycket att läsa.

Först en eloge till dig Johan. Trots att den finansiella världen inte är din profession, har du tillägnat dig en hel del kunskaper på området. Det gör att det blir intressant att föra en dialog med dig för mig. Jag har tillbringat 25 år inom branschen och fått med mig en del kunskaper.

Men jag är tämligen ödmjuk, när det gäller att komma med några trosvissa sanningar om vad vi bör göra för att bryta en, sedan länge, ohållbar trend. Här gäller det – menar jag – att inte låsa sig för någon patentlösning, utan att istället vara öppen för vilka olika lösningar som för tillfället är möjliga att uppnå på kort sikt, på medellång sikt och i framtiden. Målet för mig är att medverka till ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

När Lena frågade mig ett antal frågor på en allmän och generell nivå, svarade jag på samma övergripande nivå. Dina repliker är mer detaljerade och gör att det kan bli svårt och kanske ointressant för många att följa vår resa. Förhoppningsvis är det alltid någon som vill kliva på tåget. Om inte så blir vi väl en liten tapper skara so,m består av dig och mig. Kanske någon till ändå.

Jag ska även replikera på dina svar på mina tidigare frågor, när tiden så medger.  Så till dina repliker.

Lenas fråga 1:

1. Stämmer det att bankerna skapar våra pengar vid sin utlåning och att penningmängden i samhället då ökar?

Svar: Ja det stämmer, men det är bara en halvsanning. Centralbanker världen över skapar kopiösa mängder med pengar för att rädda kapitalismen från att krackelera. Kapitalismen som samhällssystem kräver ett ständigt tillflöde av kapital för att överleva. Annans brakar den samman. Det skulle med andra ord inte hjälpa att vare sig förstatliga banker och finansinstitut, eller förstatliga själva skaparprocessen av pengar. Vi behöver reformera kapitalismen.

Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 1: Det är ingen halvsanning i Lenas påstående, däremot i Rogers svar. Centralbanken skapar med QE mkt riktigt pengar, sk centralbanksreserver och tillika fiat-valuta. Dessa pengar är dock inget vi vanliga dödliga har access till utan endast de storbanker och institut med RIX-konton – de kan således inte räknas in i ”våra” pengar. Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra.

Min kommentar:

Om kvantitativa lättnader se: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/fakta-sa-fungerar-kvantitativa-lattnader_7012767.svd

Lenas halvsanning är att det inte bara är privata banker som skapar pengar för att stimulera och rädda kapitalismen. Det gör även exempelvis Obamaadministrationen, ECB, BOJ (Bank Of Japan) och den kinesiska centralmakten. Penningskapar processen är med andra ord ett samprojekt mellan staten och kapitalet i global skala.

För att rädda bankerna och därmed kapitalismen sköt en hel hoper europeiska stater till kapital under finanskrisen 2008. Det är ju av den anledningen som skuldkrisen uppstod. Så jag förstår inte vad du ser som en halvsanning i mitt påstående, att det inte bara är privata banker som skjuter till kapital för att rädda kapitalismen i sin helhet. Det är i högsta grad en realitet. Det är snarare så att det är staten och kapitalet som samverkar för att upprätthålla den globala ekonomin, den kapitalistiska. Det är i den belysningen som jag ser förslag om att förstatliga penningskaparprocessen. Vad är att vinna på denna reform idag? Borde vi inte istället börja med att fundera på statens roll i det kapitalistiska samhället? Nästa punkt blir naturligtvis hur vi ska kunna ändra mattförhållanden i den kapitalistiska staten.

Sedan skriver du: ”Vidare räddas inte kapitalismen som sådan med QE – bankernas ägare räddas, inga andra intressenter/aktörer i kapitalismen, snarare betalar alla andra. ”

För alla av er som då och då ser på nyheter har väl kanske hört att Obamaadministrationen talat om att börja dra in de kvantitativa lättnaderna (QE). Det får direkt ett genomslag på världens alla börser som då blir skakiga. Det är hela det globala finansiella systemet som får en välgörande vitamininjektion av QE. Finansmarknadernas aktörer bävar för när QE ska börja dras in. Alla världens finansmarknader är dopad av QE. Det är med andra ord inte bara bankernas ägare som gynnas. Det är här du kommer så fel. Att du är i gott sällskap gör inte saken bättre. Det råder idag en mycket utbredd okunskap om hur de finansiella marknaderna fungerar bland den breda allmänheten. Det är förståeligt. Men att kritiker av den finansiellt styrda ekonomin idag inte försöker tillägna  sig åtminstone baskunskaper om de finansiella marknaderna är ett sorgärligt. Istället fastnar analysen på själva skaparprocessen  och giriga bankirer.

Du säger att dessa pengar inte kan räknas in i ”våra” pengar. Men oavsett vilket. Men vem är det som får stå för fiolerna? Det är de amerikanska skattebetalarna och den amerikanska allmänheten som får se välfärden försämras när lånen ska betalas av. Samma sak gäller i alla länder som varit med och gett stimulanser av lånade pengar.

Slutsats staten och kapitalet tillsammans blåser upp ekonomin genom att öka penningmängden i systemet och därigenom hålla kapitalismen vid liv och hålla börserna på gott humör. Att staten skulle ta över skaparprocessen skulle med andra ord inte få någon nämnvärd effekt, om inte statsmakten genomgår en genomgripande förändring.

2. Stämmer det att penningmängden i samhället minskar då lån amorteras, så att om alla lån återbetaldes skulle alla pengar i samhället försvinna?

Svar: Nej, det blir bara en omfördelning av pengar.

Johan Lindkvist Replik på Rogers svar 2: Här vet jag inte riktigt var jag ska börja…men en kredit hos tex SEB (dvs kundens fordran på fiat-valutan SEK) är en bokföringspost i SEBs böcker – detta är vad som menas med ”våra” pengar, dvs allmänhetens inlåning hos bankerna, och ingår i penningmängden.

När ett lån återbetalas så stryks denna post mot motsvarande tillgång hos SEB (dvs ”skuldbrevet” eller kundfordringen) och mängden total inlåning från allmänheten hos SEB minskar med samma belopp, dvs penningmängden minskar. Vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Detta förklaras också tydligt i Riksbankens egen rapport, på s74: http://www.riksbank.se/…/2013/rap_finansm_130830_sve.pdf

Mitt svar: Ser vi till balansräkningarna hos de olika bankerna är det en oerhört komplex materia att reda ut, eftersom bankerna lånar av varandra i en enda stor härva. Det som du skriver ovan stämmer. Men bankerna går naturligtvis inte med på att de inte har några låntagare kvar. Det skulle vara lika bra för affären som om ingen längre köpte H&M kläder. Bankerna skulle självklart  ragga upp nya kunder och därigenom blir det bara en omfördelning. Nya fiktiva pengar skapas och ruljansen är igång igen. Det är det jag menar med en omfördelning av pengar.

3. Stämmer det att alla pengar vi använder är någons skuld?

Svar: Ja, men det är även någon annans tillgångar. Med andra ord den kapitalistiska kapitalackumulationen. Eller den enes död är den andres bröd. Det är inte på något sätt bara giriga bankirer som tjänar på detta.
Om så skulle vara fallet skulle inte listan på världens rikaste personer se ut på detta sätt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_v%C3%A4rldens_rikaste_personer#Lista_.C3.B6ver_v.C3.A4rldens_rikaste_personer_2013

Detta faktum döljs av att ensidigt fokusera på penningskapandet.

Här instämmer du Johan, vilket förhoppningsvis innebär att jag kan få lite draghjälp med att inte så ensidigt fokusera på själva skaparprocessen av pengar utan, att även ta med hela penningprocessen. Då börjar vi tala om det kapitalistiska samhället i dess helhet.

De flesta inom diverse Facebookgrupper som tror sig vara synnerligen kunniga om hur pengar skapas glömmer bort tillgångssidan och ser enbart på skulderna. Då glömmer man bort kapitalackumulationen,   Det gör inte du Johan och det hedrar dig.

4. Stämmer det att pengar till räntorna inte skapas vid utlåningen och att penningmängden i samhället bara kan räcka till kostnaden för räntor på löpande lån genom ständigt nya större lån? Det vill säga att de nya lånen måste vara så stora så att de minst täcker amorteringar och räntor på gamla lån.

Svar: Ja. Så fungerar kapitalismen.

Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 4: Påståendet förutsätter att inga ränteinkomster (bank och sparande kund) används för att konsumera och då delvis även betala de som ska betala in räntor – detta är alltså inte sant. Vidare kan ”samma peng” cirkulera flera gånger och tom betala flera räntor. Grundproblemet här är alltså det faktum att pengar inte cirkulerar tillbaka fullt ut…utan ackumuleras hos några få med överskott, även känt som ”kapitalackumulation”.

Min kommentar: Det finns ju hur många varianter på hur mycket pengar människor har när de ska ta nya lån. Jag gick inte in på dessa i mitt svar till Lena . Försökte hålla svaret kort.

När det gäller grundproblemet som du beskriver – att pengarna inte cirkulerar – tror jag att vi kan nå samförstånd. Det stora problemet är att det finns kopiöst mycket pengar hos en mycket liten grupp människor. Efter att de ha konsumerat så mycket de orkar finns det ändå hur mycket pengar som helst kvar för dessa personer, vilket skapas på grund av kapitalackumulationen. De går då till de finansiella marknaderna. Det är här vi har de en av de huvudsakliga komponenterna av finanskapitalismen.

När en av världens rikaste män Carlos Slim började sälja guld på marknaden för något år sedan så rasade priset på guld. Några få aktörer kan med andra ord påverka hela guldmarknaden. I din analys så får de finansiella marknaderna en oförtjänt liten roll. Det är bankerna som penningskapare, som upptar, så gott som hela ditt intresse. Det gör att din analys haltar. Finansmarknadernas roll är en synnerligen  viktig faktor att analysera. När det gäller aktiemarknaden är bilden mer splittrad. Här är det de institutionella placerarna – fond och pensionssparande på global nivå – som har ett mycket stort inflytande över prisbilden. Den styrs i sin tur i hög grad av inflöde av kapital. Går världens börser dramatiskt ner kommer det att drabba värdsamfundet i sin helhet och inte bara några stormrika bankirer, som är en alltför vanlig vanföreställning bland debattörer på Facebook.

För att förstå dagens finanskapitalism är det helt centralt att förstå dessa mekanismer. Då gäller det att inte fastna vid ruta 1 skaparprocessen av pengar, utan ta ett kliv vidare i analysen och ta oss an de finansiella marknaderna. Annars haltar analysen. De åtgärder vi föreslår blir även lidande av den bristfälliga analysens.

5. Stämmer det att räntorna därför tvingar fram en exponentiell tillväxt av skulderna/penningmängden i samhället?

Svar: Ja. Men det är inte penningsystemet som behöver denna exponentiella tillväxt. Det är det kapitalistiska samhället i sin helhet. Annars skulle hela kapitalismen krackelera.

Här är vi överens. Bra så. Då kan vi tillsammans verka för att sprida ljus i denna fråga. Det behövs. Det vanliga är annars att tillskriva själva skaparprocessen denna egenskap. Penningsystemet är ju bara ett verktyg som används  av de som har makten i världen idag för att upprätthålla ett system som är gynnsamt för dem. På kort sikt ska väl tilläggas. På sikt kommer alla att drabbas av kapitalismens inbyggda logik och mänskligheten är hotad.

6. Stämmer det att problemen med den stora skuldsättningen av personer, företag och stater är orsakade av detta sätt att skapa pengar?

Svar: Delvis, men det är en halvsanning. Orsaken till den stora skuldsättningen för vissa personer, vissa företag och vissa stater är orsakade av de obalanser som det kapitalistiska samhället i sin helhet skapar. Det brukar benämnas kapitalackumulationen. De rika blir allt rikare och klyftorna mellan rika och fattiga ökar inom nationalstater idag, även om det skett en global utjämning. .

Stefan Persson H&M, IKEA-Kamprad och Apples och de stora livsmedelsjättarnas samt läkemedelsindustrins storägare lider inte på något sätt av den stora skuldbördan. Se artiklar ovan i denna tråd.

Det Saudiska kungahuset och ryska oligarker lider inte heller av en tryckande skuldbörda. Kina ligger idag 2:a i miljardärsligan efter USA. Dessa kämpar lider inte av någon personlig skuldkris.

Detta faktum döljs när man talar om penningsystemet, istället att i klartext tala om det kapitalistiska systemet i sin helhet. Det råder istället stora obalanser i det ekonomiska systemet såväl regionalt som inom enskilda nationalstater. Det har skett en utjämning mellan världsdelar, men inom nationalstarterna ökar ojämlikheten.

Att fokusera på penningsystemet istället för att försöka förstå sig på kapitalismen i sin helhet, är snarast något som fördunklar än att sprida ljus över de verkliga maktförhållanden som råder i världen idag.

Kapitalismen behöver självklart ett ständigt inflöde av pengar för sin överlevnad. Därför behöver kapitalismen ett penningskaparsystem som tillför detta kapital. Det är här det stora dilemmat ligger. En planet med ändliga resurser kan inte klara av att härbärgera ett globalt samhällssystem som har detta – tillväxten – som en överlevnadsfaktor.

Johan Lindkvist Svar på Lenas påstående 6: Skuldsättningen är en konsekvens av penningsystemet men orsakat av kapitalackumulationen – dvs för att kapitalackumulationen ska vara möjlig (och den är liksom målet med ett kapitalistiskt system) så måste kapitalet tas nånstans ifrån och om inte mängden kontant fiatvaluta (obs, sedlar och mynt eller motsvarande digitala kontanter – finns inte idag – dvs ej centralbanksreserver) följer tillväxten så måste andra pengar skapas…och i vårt nuvarande system så kan de endast skapas i form av bankskapade krediter.

Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem. Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…

Min kommentar: Jag håller med dig fram till sista stycket. Men sedan skriver du:

” Hade vi i stället alla haft våra insättningar direkt hos RIX (eller via bankerna, dvs via fullreservkonton) så hade vi inte haft samma skuldproblem.”

Nationalstaten Sverige är inte nämnvärt överbelånad. Skuldberget ligger hos privatpersoner.

Dessa skulder är idag förknippade med boendet i mycket hög utsträckning. Så länge som priser på bostäder går upp i våra storstadsområden, hjälper det inte med att införa några fullreservkonton.

Skuldbördan för de nyinträdande på bostadsmarknaden kommer att öka ändå. För att komma år skuldbördan är det med andra ord bostadspolitik och regionalpolitik som behövs. En förändrad penningskaparprocess är inte lösningen på dagens svenska privata skuldproblem.

Du fortsätter ”Kapitalisterna hade fortfarande kunnat ackumulera kapital men utan att skuldsätta oss andra – kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare.”

Orsaken till skuldsättningen är just kapitalackumulationen. Genom att en liten grupp människor världen över äger en allt större del av kapitalet, tvingas allt fler att skuldsätta sig för att ha råd att bo och upprätthålla konsumtion och levnadstandard. Så länge kapitalackumulationen fortgår kommer skuldsättningen att fortsätta, alternativet är en allt större akut fattigdom.

Kapitalismen måste få avsättning för sina produkter. När människor inte längre har råd att betala för att leva, återstår att leva på kredit. Detta oavsett vilket penningsystem vi inför. Det är det med andra ord det kapitalistiska grundproblemet med kapitalackumulationen vi måste komma åt. Att då fokusera på en penningreform döljer detta faktum.

Du fortsätter: ” kreditsystemet leder dessutom till en automatisk överföring (utan arbete) av medel från kapitalskyldiga till kapitalägare. Detta är f.ö. räntans viktigaste funktion i systemet – att automatiskt utan prestation dränera de arbetande klasserna på frukterna av deras arbete och överföra detta till den kapitalägande klassen…

Så är det. Men orsaken är som jag sagt tidigare kapitalackumulationen och de extremt dyra bostäderna i storstäder vilket gör att människor tvingas skuldsätta sig.  Alternativt är att flytta från storstäder, men där finns ju inte tillräckligt med jobb.

Om människor börjar flytta ut från storstäderna, vilket vore lämpligt om vi ser till resiliensen (motståndskraften), kommer bostadspriserna falla dramatiskt i storstäderna. Det ger möjlighet för de nytillträdanden, men kommer att sätta massor med människor som idag är högt belånade i en hopplös situation när priserna på bostäderna dramatiskt understiger deras lån.

Slutligen vill jag tacka för ett viktigt och stimulerande samtal och hoppas på att vi tillsammans kan hitta lösningar för hur vi ska flytta fram våra positioner mot en mer hållbar värld.

Staten och kapitalet – del två

Är verkligen statsmakten i det kapitalistiska samhället allas vår gode tjänare? Ja möjligen så länge den inte den härskande klass som har makten i samhället inte hotas eller till och med vinner på att vara en god tjänare. Under efterkrigstiden hade kapitalet stort intresse för att vara med och bygga välfärdsstaten. Då fanns ingen motsättning mellan S-staten och tvärtom. Staten och kapitalet levde i bästa samförstånd.

Det var den klass- samarbetsandan, Saltsjöbadsandan, som möjliggjorde att välfärdsstaten växte fram. Detta hände i hela västvärlden, men de nordiska länderna kom längst i att realisera jämlikhetstanken. Det var under denna eran som också jämlikheten var som störst.

Det är denna anda som så träffande beskrivits av Blå Tåget. http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

Men om någon börjar ifrågasätta kapitalets grundvalar, då tar det hus i helvetet. Se exempelvis storstrejken 1909 och Ådalskravallerna.

Nyliberalismen med Milton Friedman och Chicagoskolan motsatte sig den tidigare dominerande klass-samarbetsandan på 1970-talet. Den västerländska kapitalismen – i kris pga hård utländskt konkurrens inte minst från Asien –  hade behov av tillväxt och nationalstaten kändes för trång.

Dessutom ville den västerländska kapitalismen expandera inom områden som tidigare varit statliga. Här uppstod en konflikt med den socialdemokratiska modellen. Kapitalet hade längre behov av den socialdemokratiska modellen.

M Friedmans och Chicagoskolan levererade en medicin för en sjuk patient. Privatiseringar och att öppna marknader för företag och kapital att expandera genom avregleringar. Den västerländska kapitalismen återhämtade sig snabbt genom den nya välgörande medicinen.

S världen över, där den hade ett inflytande, anpassade sig stegvis till den nyliberala modellen. Frågan är vad S skulle gjort istället? Vem är det som bestämmer i ett kapitalistiskt samhälle?

Efter finanskrisen 2008 är där nyliberalismen på ett dramatiskt sätt visade sig inte vara lösningen på kapitalismens inneboende konflikter, har nya modeller börjat diskuteras inte minst när eliterna träffas på World Economic Forum i Davos. ”Kapitalismens kris” diskuteras från diverse olika infallsvinklar. Den måste bli mer stabil. Den måste stagas upp. Den måste bli mer inkluderande och även ta hänsyn till miljön.

S verkar stå helt handfallna inför detta skådespel. Vad ska kapitalet nu hitta på som vi måste anpassa oss efter? Något måste göras för att stabilisera och staga upp kapitalismen. Allt fler röster talar om detta. Frågan är bara: Vad?