Om homo sapiens och andra arter

  • Naturen är skön att skåda. Här är ett foto som Torbjörn Peterson har tagit.

        • Maud Frostell Så vackra bilder!
        • Torbjörn Peterson Det naturen i sig som är vacker – även om avbildning är ett sätt att förmedla det.
        • Roger Dahl Men naturen är synnerligen dubbel. Såg just ett program om antiloper på savannen. Revirstriden och äta eller ätas är också en del av naturen.
        • Roger Dahl Kunskapskanalen.
        • Torbjörn Peterson Roger Dahl – Jag tror jag besvarat din fråga genom mitt svar till Maud Frostell – ovan. Människan kan tycka att mycket i naturen är vackert, roligt eller skrattretande – men för de organismer som deltar i processerna och genom sin blotta existens bildar en ”vacker kuliss” eller ett natursceneri, kan det ofta vara blodigt allvar – eller vaksamhet – eller något annat beteende som befrämjer deras egen överlevnad.
        • Torbjörn Peterson Roger Dahl – naturen är inte dubbel – den bara är. I den mån den verkar dubbel beror det på betraktarens – människans – okunnighet, aningslöshet eller romantiska skygglappar. Naturen kan ses antingen som ”ond, grym och helvetisk” – eller som ”god, välmenande och paradisisk” – om man lägger i hop dessa egenskaper landar man just i slutsatsen att ”naturen bara är” – och som en naturvarelse är människans en bricka i detta märklig spel som kallas LIV.
        • Anita Lindblad Jag tycker du är väldigt kategorisk i dina påståenden, Torbjörn. Det finns alltid flera betraktelsesätt, ingen av oss sitter på Sanningen. Naturen har grymma inslag, den ”värderingen” kommer jag att fortsätta hävda. Jag ser inte att det innebär att jag har romantiska skygglappar. Jag är människa och när jag betraktar naturen så konstarerar jag att där finns oerhört mycket grymhet och lidande.

          Jag kommer också att fortsätta hävda att ex.vis krig är grymma. Med ditt resonemang skulle man ju kunna säga att ”krig bara är” , att det är ”krigets natur” att vara grymt, och att det är jag som har romantiska skygglappar om jag uppfattar krig som grymt, eller?

          (Nu blev jag provocerad av dina påståenden. Igen. Som jag ser det så ger du uttryck för din sanning, medan jag har en annan sanning, som är min.)

        • Torbjörn Peterson Anita – du sätter fingret på en väsenligt punkt – nämligen frågan ”Vem har monopol på Sanningen”. Det beror ju givetvis på vilket kunskapsbakgrund och världsbild man har. Det är många som är provocerade av den naturvetenskapliga och evolutionära sannningen – inte minst kreationisterna och alla andra evolutionsförnekare. Och jag har inte sagt att just du har ”romantiska skygglappar – den omfattande diskussionen har vi ännu inte haft”. Det kan i detta sammanhang ses som en metafor för den tillämpade ekonomin och politiker som människan driver – vilken i sin tur kan ses som en form av ”självbevarelsedrift” och just en praktiskt tillämpning av det naturliga urvalet. Ingen gillar väl krig (utom kanske de som kortsiktigt tjänar på det) – men knappast någon kan förneka att krig förekommit genom hela mänsklighetens historia – mot andra människor, mot naturen, mot andra djur – många djur ligger också ”i krig” med andra konkurrerande djur , arter i samma ekologiska nisch. Ja, i ett neutralt perspektiv kan man säga att krig ”bara är” – liksom allt annat i naturen. I ett mänskligt perspektiv vill man inte ha krig, miljöförstöring, klimatkriser eller flyktingar. Men de är här vare sig vi vill ha dem eller inte. Befolkningstillväxten, utnyttjandet av olika energiformer och stora materialuttag är en kombination av mänskliga önskemål och driftiga entreprenörers förmåga att uppfylla dem. Miljöfrågan är en paradox som handlar om skärningspunkten mellan mänskliga önskemål och avsaknad av de 3 ytterligare planeter som skulle krävas om alla skulle leva med Usas standard. Paradoxen är att människans vilja att leva och överleva orsakar så mycket död hos planetens övriga organismer.
        • Anita Lindblad Ingen har monopol på sanningen i min föreställningsvärld. Oavsett kunskapsbakgrund och världsbild så har vi alla vår begränsade version av Sanningen. Jag har min sanning, och du har din, men Sanningen med stort S, är bortom en människas fattningsförmåga, anser jag. Vi står förmodligen alltför långt ifrån varandra för att kunna mötas åsiktsmässigt. Men nu förstår jag varför jag blir provocerad. I min föreställningsvärld (och den är subjektiv, precis som alla andras föreställningsvärldar) är hela skapelsen besjälad, nämligen. Skygglappar eller inte, rätt eller fel, ja, säg det, vem är jag att sätta mig till doms över andras värderingar.

          Om att sträva efter ett ”neutralt perspektiv” leder till att krig är naturligt och något som ”bara är” blir det för mig en vidrig världsbild. Då föredrar jag att fortsätta känna empati för barnet som får huvudet bortskjutet i en bombattack, liksom för harungen som vrålar ut sin skräck när räven tar den. Allt annat blir absurt för mig. Den dag jag slutar reagera på våld och lidande kunde jag lika gärna vara död.

        • Roger Dahl Självklart Torbjörn Peterson så är det just min subjektiva betraktelse av naturen som är dubbel. Naturen innefattar såväl en färgsprakande skönhet som en ständig kamp för tillvaron.
        • Roger Dahl Sätt från ett biologiskt perspektiv är det ju inte konstigt att vi människodäggdjur skapar hierarkiska samhällen där krig blir en lika naturlig företeelse som att vi föder barn och värnar om vår avkomma. Men ska vi bidra till en mer human syn på tillvaron kan vi i rimlighetens namn inte göra halt vid människan som ett däggdjur i mängden. Eller hur ser du Torbjörn på det?
        • Roger Dahl Sedan har jag även tidigare sagt att jag tycker att ditt biologiska perspektiv på tillvaron ställer många viktiga moraliska och etiska frågor på sin spets.
        • Roger Dahl Att människan med idag en population på mer än 7 miljarder, har tagit ett utrymme på andra artens bekostnad är väl en sanning. Men hur ska vi som art reglera denna obalans?
        • Roger Dahl Med naturens logik är det de starka som ska bära fram den genetiska utvecklingen. Med ett sådant synsätt är det helt naturligt att de svaga ska duka under. Hitler och nazismen var rätt ute, likaså en helt oreglerad liberalism. Att värna om de svaga är ju i detta perspektiv rent kontraproduktivt. Det för inte vår art framåt.
        • Anita Lindblad Tack, Roger, du formulerar det jag känner intuitivt när jag blir provocerad av den strikt bilogiska tolkningen av tillvaron. Jag tror, precis som Göran Greider i boken Den Solidariska genen, att vi som art egentligen kan bättre än det samhälle vi lever i just nu.
        • Anita Lindblad Är det verkligen så oomtvistat att ”naturens logik” är att de svaga ska duka under? När jag läser Lasse Bergs Kalahari-böcker får jag en helt annan bild. Han menar att människan i begynnelsen var solidarisk, att man delade de resurser och den föda som fanns solidariskt, eftersom det var viktigt för gruppen att hålla samman och så vidare.

          Den missuppfattning av Richard Dawkins bok Den själviska genen som länge har rått, har han själv tagit avstånd ifrån, om jag förstått rätt. Kanske den vantolkningen har passat den så länge härskande nyliberalismen som hand i handske? Kanske det är dags för människan att ta nästa steg i evolutionen, att äntligen börja använda vår tankeförmåga på ett konstruktivt sätt?

        • Roger Dahl Anita Lindblad. Människan uppvisat ju både mycket solidariska sidor och rent bestialiska. Min förhoppning är att den samverkande människan ska få större plats på den internationella scenen.

          Det är nog en överlevnadsfråga för vår art.

          Här måste vi höja oss över vårt biologiska arv och lyfta humanismen till nya höjder.

        • Roger Dahl Instämmer därför självklart i det du skriver ovan.
        • Roger Dahl Kampen om utrymme och överlevnad kännetecknar ju såväl växtriket som djuren. Att moralisera över detta från en humant perspektiv, kan ju uppfattas som lite förmätet och naivt. Naturen är som den är oavsett vad vi tycker om den.
        • Roger Dahl Den bara är. Men att använda denna måttstock även på hur vi ska skapa våra samhällen, leder som jag beskriver ovan till synnerligen grymma samhällskonstruktioner. Är det dessa du vill vara med och bidra tillTorbjörn Peterson?
        • Anita Lindblad ”Här måste vi höja oss över vårt biologiska arv och lyfta humanismen till nya höjder.” Snyggt formulerat!

          Att REAGERA på det jag uppfattar som grymt i naturen är inte alls samma sak som att MORALISERA över ett lejon som tar en antilop. Jag kommer attSee More

        • Roger Dahl Jag vill gärna tro att vi alla har den inre kompassen. Vi känner när vi gör saker som känns rätt och fel. Men det är väl svårt att mha naturvetenskap leda detta, för mig självklara till bevis.
        • Anita Lindblad Det gäller rätt mycket, när man börjar tänka efter. Intuition, exempelvis. Hur bevisar man det? Ändå är jag övertygad om att vi bär på ett stort mått av den varan, om vi bara ”lyssnar”.
        • Roger Dahl Håller med dig Anita om att livet blir lite torftigt om vi bortser från att vi utöver genetiska och socialt inlärda egenskaper även har en moralisk och etiska kompass.
        • Anita Lindblad För att inte tala om kulturen! Jag kan inte föreställa mig ett liv utan musik!
        • Roger Dahl För att inte tala om intuitionen. Men för att kunna använda den krävs som du säger att lyssna och stilla sitt sinne.
        • Anita Lindblad Då kan jag inte låta bli att nämna mina två käpphästar: meditation och yoga som obligatoriska ämnen redan i första klass.
        • Roger Dahl Ja jag ser de här två synsätten som varandras motsatser. Det ena är baserad på naturvetenskap och det andra har funnits där hela tiden. Vad dom är naturligt ligger naturligtvis i betraktarens öga och perspektiv. Meditation och yoga är väl beprövade metoder som har fungerat i tusentals år, men bara delvis accepteras av etablissemanget. Håller med om att det behövs en förändring här. Hur ser du på detta Torbjörn.
        • Roger Dahl Vad som är naturligt har åtminstone vidgas för mig genom att använda alternativa metoder.
        • Roger Dahl För mig är det viktigt att försöka integrera de två synsätten. De kompletterar varandra väl.
        • Anita Lindblad Jag bara ”lajkar” och njuter av att du formulerar mina tankar, Roger.
        • Torbjörn Peterson Anita och Roger – Människan föddes till en natur som redan fanns. Människan uppfann inte vare sig naturen eller dess funktion eller naturlagarna. Jag ser inte de två synsätten (om de menar det subjekitva och det objektiva) som ”motstående” varandra utan som kompletterande varandra [Jag återkommer om detta – hinner inte utveckla det nu]. Beträffande användningen av termen ”svaga” och ”starka” vet jag inte om ni/du fastnat i den klassiska missuppfattningen att det skulle handla om fysisk styrka eller dominans. Alla nu levande arter är de bäst anpassade eftersom de överlevt – från minsta kryp till största val – och det handlar verkligen inte om ”styrka eller svaghet utan om unika fysiska och betendemässiga anpassningar som utveckla de mest häpnadsväckande kroppsformer och märkliga beteenden i livets vidunderliga mångfald. Att blanda in Hitler i detta sammanhang tycker jag är att ”fastna för en flugskit i universum” om uttrycket tillåts – snart är Hitler lika bortglömd och hopplöst ute som Gustav den Andre Adolf, Alexander Den store, Stalin och Djingis Khan och andra udda INDIVIDER av en art – medan alla de övriga ARTERNA förhoppningsvis består även i framtiden.Det ursprungliga uttrycket är ”the fittest” – vilket bokstavligen betyder ”den bäst” anpasssade till sin livsmiljö – d.v.s. utan att [åtminstone på kort sikt] samtidigt förstöra samma livsmiljö och därmed sitt försörjningsunderlag. På längre sikt kan en art förstås förstöra sitt försörjningsunderlag – under förutsättning att arten inte begränsas av predation, födobrist eller annat. En art med liten utbredning kan också utplånas av en naturkatastrof – t. ett vulkanutbrott, eller en tsunami. Det är mindre sannolikt för människan som är spridd över hela jordklotet – vilket skulle kräva någon form av kosmisk naturkatastrof i form av t. ex. ett meteoritnedslag. Jag är (liksom ni?) bekymrad över tillståndet på jorden och undrar hur framtiden skall utveckla sig. Det sista som överger människan är ju hoppet sägs det och om man skulle kunna få en andligt/intellektuellt kraftpåslag skulle det möjligen kunna höja mänskligheten till en ny evolutionär nivå. Det är ju ett tema som odlas inom New Age – t. ex. Insikten-böckerna av James Redfield – där han blandar vardag med stark andlighet på ett fängslande sätt – och även beskriver hur negativa energier som hat och ilska skapar dålig karma som drabbar den som har dessa känslor.
        • Roger Dahl Torbjörn du skriver: ”Beträffande användningen av termen ”svaga” och ”starka” vet jag inte om ni/du fastnat i den klassiska missuppfattningen att det skulle handla om fysisk styrka eller dominans. Alla nu levande arter är de bäst anpassade eftersom de överlevt – från minsta kryp till största val – och det handlar verkligen inte om ”styrka eller svaghet utan om unika fysiska och betendemässiga anpassningar som utveckla de mest häpnadsväckande kroppsformer och märkliga beteenden i livets vidunderliga mångfald.”

          När lejonet går på den stekhetta savannen och inväntar sitt byte är det ett rationellt beslut av lejonet. Satsa på det byte som kräver minsta möjliga energi och ger tillbaka så mycket energi i form av mat som möjligt. Om vi sedan kallar detta byte ”svagt” eller det för stunden ”minst anpassningsbara” djuret i flocken är väl mer en semantisk fråga.

          Det råder ett ständigt krig i naturen om att äta eller ätas. De ”minst anpassningsbara blir föda och historia. Den ”bäst anpassningsbara” i situationen får sig ett skrovmål och överlever en stund till på jorden.

          Detta är det naturliga sättet för naturen att agera, åtminstone av det vi sett av naturen hittills . Om det kan man säga så är livet, eller så kan man undra över varför naturen är beskaffad på detta sätt. Det har jag gjort sedan jag var liten. Varför den enes bröd , den andres död? Det kändes inte som den bästa lösningen för mig när jag var liten och jag kan inte säga att jag gör det nu heller. Naturen är grym tyckte jag då och jag har svårt att tycka annorlunda nu. Men det var då liksom nu min högst personliga reflektion.

          När man som jag dagligen arbetar terapeutiskt med människor och funderar över hur vi fungerar, möts jag av samma typ av krig. Vårt immunsystem försvarar oss mot inkräktare så länge ”vi är bäst anpassade ” för att överleva. När vi blir ”mindre väl anpassade ” orkar vårt immunsystem inte längre stå emot inkräktarna och vi blir sjuka och i värsta fall historia. Det råder hela tiden en ständig kamp i våra kroppar. Varför är naturen på detta sättet?

          Om vi för över det naturliga sättet att vara på våra mänskliga samhällen tycker åtminstone jag att vi får synnerligen brutala samhällen. Är det sådana samhällen du vill verka för Torbjörn?

          Man kan naturligtvis fråga sig hur människan kan ha fått så onaturliga tankar i skallen att vi även ska hjälpa ”de mindre väl anpassade” inom vår art på globen. Vad har vi fått en längtan efter jämlikhet , jämställdhet och frihet ifrån? Varför finns det en så starkt vilja hos så många människor om en rimligare värld, där inte de ”bäst anpassade” roffar åt sig av de begränsade tillgångar som jorden har att erbjuda, medan ca 1 miljard människor lever på yttersta svältgränsen? Ytterligare flera miljarder lever under mycket knappa förhållanden och därmed visar på en sämre anpassningsförmåga än de rika.

          Är detta inte en tanke som poppat upp hos dig någon gång Torbjörn? Varför längtar och tror så många människor ändå på att det ska gå att bryta den hierarkiska struktur som kännetecknat hela vår historia och som är en självklarhet i den övriga naturen?

        • Roger Dahl För att skapa mer jämlika , jämställda och fria samhällen gäller det snarare att ta ett evolutionärt språng och överskrida det ”naturliga”, eller hur ser du på detta, Torbjörn?
        • Roger Dahl Du avslutar med detta som inger mig ett hopp om ökad förståelse oss emellan:

          ” Det sista som överger människan är ju hoppet sägs det och om man skulle kunna få en andligt/intellektuellt kraftpåslag skulle det möjligen kunna höja mänskligheten till en ny evolutionär nivå. Det är ju ett tema som odlas inom New Age – t. ex. Insikten-böckerna av James Redfield – där han blandar vardag med stark andlighet på ett fängslande sätt – och även beskriver hur negativa energier som hat och ilska skapar dålig karma som drabbar den som har dessa känslor. ”

        • Roger Dahl Det du Torbjörn skriver låter ju i hög grad som om det finns en samklang med det Anita skriver ovan:

          ” Är det verkligen så oomtvistat att ”naturens logik” är att de svaga ska duka under? När jag läser Lasse Bergs Kalahari-böcker får jag en helt annan bild. Han menar att människan i begynnelsen var solidarisk, att man delade de resurser och den föda som fanns solidariskt, eftersom det var viktigt för gruppen att hålla samman och så vidare.

          Den missuppfattning av Richard Dawkins bok Den själviska genen som länge har rått, har han själv tagit avstånd ifrån, om jag förstått rätt. Kanske den vantolkningen har passat den så länge härskande nyliberalismen som hand i handske? Kanske det är dags för människan att ta nästa steg i evolutionen, att äntligen börja använda vår tankeförmåga på ett konstruktivt sätt? ”

          Till detta kan vår känsla och intuition adderas och vidareutveckla homo sapiens, där vi är tre entiteter.

Annonser

Decemberöverenskommelsen 2014 i Sverige och så lite skolfrågor i en historisk belysning

I Sverige diskuteras decemberöverenskommelsen livligt i olika media. Här är några inlägg. Debatten ramlar även in på frågor som berör demokratiskt fostran i skolan.

Först lyfter jag fram två motpoler:

Stefan Löfven spelade skjortan av hela gänget

http://brorperjus.blogspot.se/2014/12/stefan-lofven-spelade-skjortan-av-hela.html

I bjärt kontrast till detta skriver Johan Ehrenberg i Etc:

Nu läggs en våt filt över svensk politik

När Löfven lovade utlysa nyval tog han hela landet i gisslan under några veckor för att få igenom de tekniska reglerna runt minoritetsregerande. Att behålla makten över ministerposterna var uppenbarligen viktigare än att ändra på politiken.

Sexpartiöverenskommelsen kommer att lägga en våt filt över svensk politik, något som de som bara ser regerande som en teknisk fråga kommer att föredra.

För den som vill förändra Sverige är det här i praktiken samma sak som en S+M-regering.

Opposition i stora men maktlösa ord och regerande i samförstånd med överenskommelser som blir heliga låsningar.

Är det verkligen det folkmakt ska handla om?

http://www.etc.se/ledare/nu-laggs-en-vat-filt-over-svensk-politik

Jag plockar några kommentar här.

  • Lena Nockert Jag såg fram emot ett extraval, tror att vi hade kunnat gå framåt ganska mycket. Förmodligen trodde borgarna samma sak eftersom de äntligen kom loss och började förhandla. Såvitt jag kan se är överenskommelsen rimlig.Det är bra att borgarna i överenskommelsen även lovar att förhandla om försvaret, pensionerna och energin. Deras tjurskalliga nej till förhandlingar är förhoppningsvis därmed brutet.Mitt förtroende för Stefan Löfven har stadigt växt under det senaste halvåret och jag känner att han har motsvarat det förtroendet. Läget är svårhanterligt och jag tror inte vi kunnat få någon bättre för att hantera det. Det kommer fler kriser.
  • Britt Sandblom Jag blev först förskräckt och besviken när jag hörde att extravalet ställts in, då jag befarade att S varit tvungna göra stora eftergifter. Efter presskonferensen blev jag däremot lättad, då det visat sig att så inte var fallet. I de tre nämnda frågorna, försvaret, energin och pensionerna, har det altid gjorts blocköverskridande överenskommelser. Dock har jag viss oro för att vi kommer att gå med i Nato. Propagandan mot Ryssland är massiv i svenska medier. Löfven imponerar mer och mer, och jag måste också erkänna att jag haft fel om honom. Det gör jag gärna Att V inte är bundna av överenskommelsen är kanonbra. De får på detta sätt en vågmästarroll, som kan få stor betydelse.

Sedan kommer diskussionen in på ett historiskt perspektiv:

Carlos Sanz Kortsiktig politik….en vana i Socialdemokratin som sedan 80 talet korroderar arbetarnas rättigheter, samma rättigheter som erövrades i flera år av kamp och uppoffringar !
”Den har nu fört oss in i den kanske farligaste situation vi någonsin befunnit oss i sedan 1809 års regeringsform. Vi närmar oss de facto samma situation som rådde i Tyskland 1932 där åratal av trixningar med regelverk till slut blev praxis och en praxis som NSDAP till slut säkrade makten med. Jag utesluter inte att Sverige kan befinna sig där som senast 2022. Nittio år senare. Om inte…”http://ledarsidorna.se/2014/12/tid/

  • Carlos Sanz Kortsiktig politik….en vana i Socialdemokratin som sedan 80 talet korroderar arbetarnas rättigheter, samma rättigheter som erövrades i flera år av kamp och uppoffringar !
    ”Den har nu fört oss in i den kanske farligaste situation vi någonsin befunnit oss i sedan 1809 års regeringsform. Vi närmar oss de facto samma situation som rådde i Tyskland 1932 där åratal av trixningar med regelverk till slut blev praxis och en praxis som NSDAP till slut säkrade makten med. Jag utesluter inte att Sverige kan befinna sig där som senast 2022. Nittio år senare. Om inte…”http://ledarsidorna.se/2014/12/tid/
  • Kalle Petré Bra överenskommelsen om minoritetsregeringar. Dock verkar jag vara den enda sossen, som anser, att S inte borde ”gått ihop med” Sd för ett år sedan om brytpunkten. Hade det inte skett, så kanske decemberöverenskommelsen varit klar långt tidigare. Då hade Löfven fått regera redan nu på en S-Mp-budget. Vad gäller försvar, pension och energi återstår att se. Det kan bli riktigt dåligt. Det överdrivna snacket om samarbete och blocköverskridning är förvirrande. Minns att t ex atp inte var blocköverskridande. Efter omständigheterna tycker jag Löfven sköter sej bra! Men det återstår att driva fram en långt bättre politik, främst för klimtat och miljö.
  • Danne Mikula Jag håller med slutklämmen hos Johan Westerholm som Carlos citerar. Nyttan med överenskommelsen beror på hur vi utnyttjar tiden fram till 2018. Gör vi inget så blir läget ännu dystrare då.
  • Lena Nockert Utvecklingen fram till 2018 måste vi alla ta ansvar för. Låter vi partiledningen sköta det ostörda blir det säkerligen en färd på vägens högra sida.
    • Kalle Petré ”Nyttan av överenskommelsen” är, vad jag förstår, politisk reda. Inget annat. Allt annat återstår. Johan Westerholms fraser som ”För de som hävdar att all migration är lönsam” och ”behovet av migration på två till fyra generationers sikt” pekar inte påSee More
    • Danne Mikula När det gäller ”samarbetsområden” så håller jag inte med Kalle. Överallt där pensioner går på omröstning vid varje val är systemen bankrutta. Ett pensionssystem är ett åtagande för ca 75 år. Politikens korta omsättningstid är illa avpassad för ett ansvarsfullt förhållningssätt. Undantagen utgör systemens grundskydd, främst garantipension och bostadstillägg. Därutöver är det nödvändigt med bred och hållbar förankring. Försvaret borde vara något liknande med. Som det är nu har det blivit en restpost i statsbudgeten med inviter från ena av imperierna att komma med i de globala storkonflikter som hotar att ödelägga hela vår planet. Återstår energin. Både klimathotet och ny teknologi gör att många av svaren är mer eller mindre givna. Jag har svårt att se några stridslinjer där förutom för sedvanliga klimatförnekare och andra tokstollar.
      Hade de nämnt skolan, vården eller generella välfärden vore jag däremot mycket orolig. Där ligger dagens grundläggande ideologiska skiljelinjer mellan högern och vänsterblocket (helt oavsett vad Damberg, Sahlin m.fl. tycker om den saken)
      PS. Jag håller med Kalle om felet att gå ihop med SD vid brytpunktsomröstningen för ett år sedan. Då är vi åtminstone två eniga sossar om denna åsikt
    • Anncristin Svensson Vi har att förhålla oss till S är störst parti och med MP o V lägger en budget, som kan komma överens med borgarna – låter som helt bra – bra om SD nu tappar sin allt i genom ful trick – deras budget var intet värt och nog när jag en förhoppning deras väljare har förstått det! Som sag valet gav ett resultat att förhålla sig till! Vi var inte störst eller rättare sagt flest!
      • Kalle Petré Man kan ödelägga planeten på olika sätt. Att Sverige och Ukraina går med i Nato är väl inte direkt ödeläggande, men det leder inte bort från ödeläggelse. Där en viktig stridsfråga mot ”bildtismen”, som dominerar Alliansen. Pensionsöverenskommelser i all ära, men har man inte ingångsvärdet den stora omställning som Sverige och världen måste genomgå, då kan man inte hitta en överenskommelse, som håller i 75 år. Rika pensionärer kan kanske ta konsekvenserna av dramatiska omställningar, fattiga knappast. Det krävs ett annat slags pensionssystem än det vi har idag. Nyliberalism och framtida pensioner går inte ihop. Den stora omställningen som behövs är att gå från 3.7 jordklot till mindre än 1 för Sveriges del. Mycket mindre konsumtion, mycket mindre energi och bara förnybar. Inget parti är i närheten av detta. Längst ifrån är den Allians, som tågar ut, när Mp vågar ifrågasätta den heliga tillväxten. Vilken vettig energiöverenskommelse kan ske med dem? Militär ödeläggelse, pensionsärsödeläggelse, miljöödeläggelse … Var så god och skölj!
      • Mathias Wallander Jag ser inga vinster i det långa loppet med att förändra formalia. Vi tillsammans med Sd bröt praxis förra året och det kom tillbaka och bet oss i foten i år. I år gjordes (en del av) praxis till formalia och det kan komma tillbaka i framtiden, precissom Johan Westerholm skrev, och då kan det bli betydligt värre än ett bett i foten!Jag är så himla trött på att det idag handlar det om taktik/strategi, opinion och formalia istället för om värdegrund, innehåll och rationalitet! S bär inte skuld till att dagens parlamentariska läge och blockpolitiken, men lösningen kan vara farlig. Det återstår att se…
        • Mathias Wallander Har nu läst igenom överenskommelsen igen och jag blir bara upprörd!
          Är det verkligen meningen att i en demokrati ska man ändra formen så fort vissa partier inte vill agera demokratiskt* (HELA högerblocket, från M till SD)? Är det verkligen lösningen? Hur demokratiskt är det egentligen?
          Det man de facto nu har gjort är att se till att en minoritet ska kunna sitta orubbat i regeringsställning, utan möjlighet att rösta mot. Detta har man gjort för att hindra en minoritet!? Logiken?Nej, här handlade det om att majoriteten skulle ha tagit ansvar. Majoriteten skulle ha förhandlat sakfrågor istället för form! Hade man fokuserat bland annat på detta och politikens innehåll hade ett extra val kunnat vara en stor vinst för Sverige. Till exempel visade olika opinionsundersökningar (som man iofs ska ta med en nypa salt) att intresset för politik bland befolkningen har ökat sedan extra val kom på tapeten. Och kanske det var där skon klämde? Att helt plötsligt skulle folket förvänta sig politik, med innehåll istället för sifferexercis, och kan man inte leverera det så…* Att jobba för folket bästa. Det vill säga söka lösningar istället för maktpositionering.
        • Lena Nockert Förändringen i svensk politik kom med bildandet av den borgerliga alliansen. Sedan dess har blocköverskridande överenskommelser enbart kunnat göras på borgarnas villkor. Vi måste damma av gammal hederlig klasskamp igen.
        • Mathias Wallander En väldigt bra intervju där Stefan Löfven är tydlig med mycket som folk bör läsa och försöka att förstå.Som jag ovan beskrivit är det hur man söker lösningar som jag är oroad av och vad denna överenskommelsen kan komma att betyda. Av det skälet är jag extra nöjd med denna kommentar:”Däremot har vi haft några principiella utgångspunkter. Vi tänker inte ändra reglerna i lagen på ett sådant sätt att vilken minoritet som helst kan sätta sig och styra Sverige i fyra år.”http://www.dn.se/…/lofven-alliansen-ville-ta-over-makten/
      • Lena Nockert Det är också positivt att det är en tidsbegränsad överenskommelse och inte en skriven regeländring som skulle legat fast och varit mycket svårare att ta tillbaks/ändra.
      • Nils Westberg Lena Nockert,jag håller helt med dig. Men just detta, att lyfta fram klasskampen avvisade den verbale skolministern Bengt Göransson hösten 1982. ”Vi ska inte lyfta fram konflikter i samhället” var hans reaktion på Lgr 80. Det var två saker han vände sig emot i Lgr 80. Dels var det att det skulle vara tydligt med krav på demokratisk fostran i skolan, dels skulle inte konfliktperspektivet finnas kvar. Det viktiga sambandet mellan förskolans pedagogik och den inledande delen av grundskolan Skulle där elevdynamiken är viktig skulle ersättas med ökad ämnessamverkan mellan grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Istället för prioritering av demokratisk utveckling skulle det vara kunskaper som bygger på vetenskap m.m.
        22 hrs · Like · 2
      • Carlos Sanz Ursäkta jag hade bråttom ..Var kan jag hitta mera information om förslaget som Bengt Göransson avvisade?
      • Lena Nockert Carlos Sanz kolla vad du skrev ovan. Jag förstår inte vad du menar, och om inte heller Nils förstår så kan det bli svårt att svara.
        9 hrs · Unlike · 2
      • Carlos Sanz SD har funnit i 20 år, hur kan man förklara att alla partier och deras ledning märker att dem är farliga, just plötslig nu, bara när dem blir den tredje största partiet i riksdagen? när SD växer i antal medlemmar medan resten krymper och sjunker? men tSee More
      • Danne Mikula Tror du att SD skulle skriva att de är nyfascister i deras fina partiprogram? De kallar sitt parti för sverigeDEMOKRTERNA alltså måste de vara hela Sveriges demokrater
        Så är det faktiskt skrivet.
        Hitler var också demokrat, åtminstone fram till 1933.See More
        6 hrs · Edited · Unlike · 6
      • Anncristin Svensson Men, Danne, vem är nyliberalerna i vårt parti och hur får vi dem att tänka socialistiskt? Vem är de som röstar på det du kallar nyliberaler!
        6 hrs · Unlike · 1
      • Roger Dahl Lena Nockert Du skriver: ”Förändringen i svensk politik kom med bildandet av den borgerliga alliansen. Sedan dess har blocköverskridande överenskommelser enbart kunnat göras på borgarnas villkor. Vi måste damma av gammal hederlig klasskamp igen. ”Jag förstår inte vad du menar. När har blocköverskridande överenskommelser bidragit till ökad jämlikhet? Har vi några sådana exempel? Har du? Det har skapat stabilitet, men fört oss allt längre från den ideal som S står för.Sverige har utvecklats mot ökad ojämlikhet sedan början av 1980-talet. Detta med argument att vi måste EU anpassa vår politik och att vi måste hitta blocköverskridande lösningar.Vi har ”tvingats” till den nödvändiga omställningen, trots att vår partiledning uppenbarligen istället säger sig vilja ha ökad jämlikhet. Men det har framställts som en i det närmaste naturlagsbunden nödvändighet att anpassa oss till rådande förhållanden.Detta har inneburit att ojämlikheten ökat även när S haft regeringsmakten.Har inte de blocköverskridande lösningarna alltid – åtminstone i historisk tid – varit på borgarnas villkor?

        Hur ska vi kunna damma av klasskampen med hjälp av blocköverskridande överenskommelser?

        Hur menar du?

      • Christer Nilsson ja vad fanns det för alternativ? nyval som jag inte var direkt emot, för är samtidigt övertygad om att röd/gröna blocket skulle växa ytterligare några procent, men inte förändrat situationen, överlämna till alliansen? med två stödpartier!! ett internt (KD) som endast existerar med hjälp av stödröster, ett ”externt” (SD) som garanterar deras ”regeringsduglighet” är det demokrati..
        6 hrs · Like · 2
        • Roger Dahl Danne Mikula du skriver:” Hitler fick enbart en tredjedel av rösterna 1933. Valkampanjen finansierades frikostigt av det tyska näringslivet. Även amerikanska bankirer investerade en slant. Fascisterna sågs som konservativa räddare undan en växande,hotfull arbetarrörelse. En tredjedel av rösterna räckte till att sätta en hel värld i brand. Det får vi aldrig glömma. ”Om det tyska näringslivet inte stöttat Hitler hade vi troligen inte fått något andra världskrig. Inte heller de otroliga lidanden som nazismen medförde. Detta om vi förstår vem det är som egentligen bestämmer agendan i samhället.Men denna aspekt har av någon mystisk anledning försvunnit i analysen och i dagens debatt. Det skulle ju naturligtvis kunna bero på att media idag liksom igår domineras av personer som absolut inte vill stöta sig med näringslivets intressen. Vem vet?
          5 hrs · Edited · Like · 4
        • Roger Dahl Hur kommer det sig att det är Annie Lööf och Johan Norberg, båda skolade av Timbro och Svenskt Näringsliv, som hårdast driver frågan om en humanitär invandrarpolitik?Vad kan vara orsaken?Är det enbart av humanitära skäl?
          • Roger Dahl Mathias Wallander: Jag håller med även dig:” Det man de facto nu har gjort är att se till att en minoritet ska kunna sitta orubbat i regeringsställning, utan möjlighet att rösta mot. Detta har man gjort för att hindra en minoritet!? Logiken? ”Ja vad är logiken? Kommer detta verkligen att hålla Sd utanför på sikt? Jag tror dessvärre inte det.Vad händer när motsvarande lösning används för att hålla en framväxande vänster utanför allt inflytande?Skulle vi vara lika entusiastiska då?
            5 hrs · Like · 1
          • Roger Dahl Nils Westberg: Det är inte Bengt Göransson som är orsak till att nyliberalismen tog över agendan från mitten på 1970-talet och fram till idag, världen över. Den makten hade han inte.Lika lite som Kjell-Olof Feldt med flera orsakade nyliberalismen i Sverige. Det är mycket starkare krafter än så bestämmer agendan i dagens värld.
            5 hrs · Edited · Like · 2
          • Danne Mikula Så klart inte, även om de humanitära skälen är fullt tillräckliga i dagens konfliktfyllda värld.
            De som kallar sig liberaler idag är knappast just detta. De företräder en elit av dagens toppskikt av kapitalister. Det är det gänget som ser sig själva soSee More
            5 hrs · Unlike · 2
            • Danne Mikula Så klart inte, även om de humanitära skälen är fullt tillräckliga i dagens konfliktfyllda värld.
              De som kallar sig liberaler idag är knappast just detta. De företräder en elit av dagens toppskikt av kapitalister. Det är det gänget som ser sig själva som rikets egentliga makthavare.
              Socialdemokratin har varit bra på att kohandla med dem när kapitalet var bundet av geografin.
              Nu behöver de inte förhandla längre.
              Det är de som äger Lööf och Norberg. Det är de som vill äga Socialdemokratin och har kommit långt med det. Juholt måste stört deras sömn en hel del.
              Lööf och Norberg är ute efter att försvaga arbetsrätten.
              Å andra sidan var det en S-regering som ville införa strejkstopp efter att våra banker har lekt sig till en finanskris.
              5 hrs · Unlike · 2
            • Carlos Sanz Så skriver en journalist som inte ens är socialist, trots det är mer konsekvente än hela bunten av våra rödgröna politiker.. ”Politiker är redan smärtsamt medvetna om problemet. Alla räddningspaket efter finanskrisen har lanserats med den fromma förhoppningen om att de till slut ska leda till fler jobb. Hittills har insatserna varit lika effektiva som att värma upp Östersjön med en hårtork.
              Varför? Kanske därför att alla åtgärder mest gynnat de som äger företag, inte de som är anställda. Det anser i alla fall Bill Gross, chef för världens största obligationsfond Pimco som förvaltar över 9 000 miljarder kronor. Han pekar på att de senaste decenniernas globalisering och teknologiska utveckling varit förödande för arbetsmarknaderna i västvärlden. Vinstlotten har dragits av kapitalägare. Företagsvinsterna som andel av USA:s bruttnationalinkomst har sedan 1980 klättrat från 8 till 13 procent. Även i Sverige har allt mer av det värde som skapas i näringslivet gått till vinster och mindre till löner.
              Under de senaste krisåren har nollräntor och stimulanser gjort att företagsvinsterna stigit men antalet fasta jobb sjunkit. Om inte denna skevhet rättas till blir på sikt alla förlorare, både löntagare och aktieägare, varnar Bill Gross. Människor utan jobb tenderar nämligen att konsumera ganska sparsamt. Denne man, räntemarknadens egen Mr Market i kapitalismens hemland och själv god för 14 miljarder kronor avslutade nyligen en artikel med att citera Karl Marx: proletärer i alla länder förenen eder. Tre år in i finanskrisen är ingenting längre sig likt.”http://mobil.svd.se/…/sokes-desperat-tva-miljarder-jobb…
              5 hrs · Edited · Unlike · 2
            • Roger Dahl Och med den vetskapen Danne Mikula, för jag håller helt med dig i din analys: Hur bör då S agera? Hur bör vi agera?
            • Danne Mikula Enkelt: Vi måste försvara demokratin
              5 hrs · Unlike · 1
            • Danne Mikula ”Liberalerna” kommer inte att göra det. De finns inte längre
              5 hrs · Unlike · 2
              • Danne Mikula Du och jag är ansvariga. Det finns inga andra
                5 hrs · Unlike · 1
              • Kalle Petré Just nu har en oerhört viktig situation uppstått i Grekland. Syriza tros bli största parti i valet som utlysts till 25 jan. Hur ska de agera? Vilka möjligheter har de? För januari månad och perioden därefter är det den viktigaste frågan att diskutera för hela Europas arbetarrörelse. Fixar vi att genomföra en konstruktiv diskussion om detta i detta Fb-forum? Decemberöverenskommelsen är ur det perspektivet ganska ointressant.
                5 hrs · Unlike · 1
              • Roger Dahl Redan på 1970-talet började några stycken fundera över hur S-projektet ska klara det vi då såg som en framväxande underklass.Några , inte minst i S ledning, såg klyftorna som kvarvarande problem som S ännu inte hunnit lösa. 1970-talet kännetecknadesfortfarande av framtidsoptimism.Den nya underklassen får inte stöd av fackföreningsrörelsen, mer än marginellt, eftersom de inte hunnit in på arbetsmarknaden eller slagits ut. De är istället med och lönedumpar och kommer i konflikt med de som arbetar.Invandrare var redan då överrepresenterade i den nya framväxande underklassen. Här fanns en grogrund för konflikt mellan olika samhällsgrupper i samhället, menade bland annat Nordal Åkeman, en av de mest lysande socialdemokratiska analytiker jag kommit i kontakt med.S projekt har varit att skapa en allians mellan arbetarklassen , den framväxande medelklassen och ledande personer inom näringslivet.Ju större denna underklass blir desto svårare blir det att hålla ihop samhället för S. Klyftorna blir för stora. Intressegemenskapen mellan klasserna blir allt svårare att upprätthålla.

                Vi började tala om två tredjedelssamhället. Två tredjedelar ganska nöjda bildar en allians, tillsammans med näringslivet, och gör att den fattigaste tredjedelen inte blir representerade via det demokratiska systemet.

                Det är den strategin alliansen använt sig av framgångsrikt .

                Hur ska då S hitta en politik för att åter bli ett parti för framtiden?

                S vet att det blir allt svårare att hålla ihop landet med traditionell S politik på grund av de ökade klyftorna.

                S har även i allt väsentligt blivit ett medelklassparti och anpassat sig efter de rådande förhållandena.

                Det ända rimliga väg jag kan se är att driva Jämlikhetsandens agenda. Ett mer jämlikt samhälle är bra för alla i landet, oavsett fattig och rik .

                Men för att denna politik ska vara möjlig tror jag att det krävs att underklassen inte ytterligare växer i antal. Då kommer de bli svårt att få med medelklassen på tåget.

                http://www.adlibris.com/…/jamlikhetsanden-darfor-ar-mer…

                Danne Mikula Din analys är alltför optimistisk. Snart är det medelklassens tur att åka kana. Medelklassen behövs inte längre.
                • Roger Dahl Det var nästa punkt Danne Mikula jag tänkte komma till. Jag instämmer även med dig om detta. Medelklassen får det allt motigare och känner sin ställning i produktionen alltmer riskabel och blir mer och mer inriktade på att rädda det som räddas kan.Detta gör att det en mycket stor grogrund för en framspringande nationalism i hela Europa och i USA.Att kalla detta fascism har hittills inte förändrat nationalismens framväxt.För S och den socialliberalism som den representerar gäller det att hitta en plattform för att vända den nyliberala och nationalistiska som gör att S blir alltmer marginaliserade.Jag är inte överdrivet optimistisk över framtiden. Tvärt om måste det till ett radikalt nytänkande för att inte nyliberalism på det ekonomiska området, parat med nationalistiska strömningar inom nationalstaterna helt ska ta över agendan.
                • Danne Mikula Det är just därför fascismen har en sådan dragningskraft. Vi tangerar viktiga problem även om det är långt till de där visionerna som gruppens namn anspelar på. Det är iaf viktigt att förstå var vi står.
                  4 hrs · Unlike · 2
                  Roger Dahl Lyckas inte socialdemokrater och andra socialliberaler ändra denna utveckling i Europa och USA lär de socialdemokratiska visionerna inte ha någon framtid, lika lite som övriga socialliberala idéer.Det gäller att agera nu.Om vi inte tycker att denna fråga bör ventileras här, då förstår jag inte:Vilka frågor är viktigare för framtiden en denna?Miljö, klimat, demokrati socialt drägliga förhållanden står och faller med att det skapas lösningar för de krafter som vill ha social demokrati.Om Nordal Åkeman kan man läsa här:http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordal_%C3%85kerman

                  • Carlos Sanz Problemet är inte fascismen eller nyfascismen, problemet ligger i deras skapare nyliberalismen och marknadsekonomin styrande av vårt samhället, som skapar bland annat SD och alla radikala populistiska höger borgerliga partier, -som skrämmer ihjäl den borgerliga medelklass och vrider felaktig fokus- om man bekämpar nyliberalismen kommer resten av sig själv. Men ingen vågar att se det, nej det är för svår att svälja till dem flesta debattörer och man undrar verkligen vad det beror på ?

                    4 hrs · Edited · Unlike · 2
                  • Christer Nilsson Det är min övertygelse Carlos..
                    4 hrs · Unlike · 1
        Danne Mikula Det är bra början att veta startläget:
        Vi har lockande fascismen som knackar på igen, en idélös S-ledning med alltför många karriärister, inget stöd från utdöende liberaler och kapitalet som vurmar varken för demokrati eller marknadsekonomi.
        Globala monopol/oligopol är en stark trend.
        Tvärtom kan fascismen te sig lättare att styra. Den kostar ”bara” några brinnande moskéer och vettskrämda muslimer ( ännu så länge iaf)
        Därtill har vi stora demografiska utmaningar på hela kontinenten och våldsam globalisering vars syfte inte är enbart faktorfördelar utan är ämnat att försvaga den arbetande medel- och underklassens förhandlingsstyrka, Har jag glömt något?
        Nästa fråga är vad vi vill ha för samhälle. Det är fel startpunkt för visioner att börja med vad som kommer att tillåtas.
        4 hrs · Unlike · 3
        • Roger Dahl Carlos Sanz: Ja det ena ger det andra. Den nyliberala agendan har fött fram en nationalism världen över. Det går väl knappast att stämpla Kinas projekt ”Mittens rike” som fascism.Fascism är ju ett europeiskt påfund.
        • Roger Dahl Kalle Petré Du skriver:”Just nu har en oerhört viktig situation uppstått i Grekland. Syriza tros bli största parti i valet som utlysts till 25 jan. Hur ska de agera? Vilka möjligheter har de? För januari månad och perioden därefter är det den viktigaste frågan att diskutera för hela Europas arbetarrörelse. Fixar vi att genomföra en konstruktiv diskussion om detta i detta Fb-forum? Decemberöverenskommelsen är ur det perspektivet ganska ointressant. ”Det som händer i Grekland är självfallet mycket viktigt. Men det gör inte att ”Decemberöverenskommelsen” är oviktig. Allt hänger ihop och det gäller för oss att se samband.Fb är ett synnerligen uselt medium för den här sortens samtal. Men eftersom det inte är någon rusning in i det andra forumet är det detta som erbjuds.
          • Mathias Wallander Vad vi ska göra?Till att börja kan man försöka lyfta fram progressiva personer till att representera föreningen, arbetarkommunen, nämnder mm och kongresser. Lättare sagt än gjort. Men man kan i alla fall föreslå namn, rösta på dessa och försöka förmåsina S-vänner att rösta på samma personer. Inget är gjort i en handvändning, men det är så jag och mina likasinnade tänker här nere i min förening i Malmö. Sedan kanske Malmö är en enklare arbetarkommun än de flesta att vara lite radikal och progressiv i…
            4 hrs · Unlike · 3
          • Roger Dahl Ja så är det onekligen Mathias Wallander. Malmö är lite annorlunda mot Stockholm.Som demokrat har vi ju inga andra medel att ta till än att försöka övertyga andra om att vår politik är nödvändig.Lite förvånad att inte S i Skåne hårdare fokuserar på detta budskap:http://www.adlibris.com/se/bok/jamlikhetsanden-darfor-ar-mer-jamlika-samhallen-nastan-alltid-battre-samhhallen-9789185703401
            Roger Dahl Det kanske ni gör men jag har ingenting hört. Denna bok börjar falla i glömska för många.
            Roger Dahl Jag har svårt att se hur Stefan Löfven ska kunna spela skjortan av de 5 borgerliga partierna som har riksdagsmajoriteten.Jag tror att Bror Perjus så gärna vill att han glömmer bort det faktiska läget i riksdagen.Däremot tror jag tyvärr att JOHAN EHRENBERG är rätt ute i sin analys.”
            När Löfven lovade utlysa nyval tog han hela landet i gisslan under några veckor för att få igenom de tekniska reglerna runt minoritetsregerande. Att behålla makten över ministerposterna var uppenbarligen viktigare än att ändra på politiken.Sexpartiöverenskommelsen kommer att lägga en våt filt över svensk politik, något som de som bara ser regerande som en teknisk fråga kommer att föredra.För den som vill förändra Sverige är det här i praktiken samma sak som en S+M-regering.

            Opposition i stora men maktlösa ord och regerande i samförstånd med överenskommelser som blir heliga låsningar.

            Är det verkligen det folkmakt ska handla om?”

            Vad tror och tycker ni andra?

            Sedan kom en diskussion om skolan igång:
            • Nils Westberg Roger Dahl, det Bengt Göransson gjorde, med stöd av en del pedagogiska forskare och ankra i AKS, var att göra demokrati som delar i akademiska ämnen. Det akademiska syn han och hans vapendragare prof. Ulf P Lundgren innebar att dels avvisa John Deweys progressivism i utvecklingen av folkskolan till grundskola, dels arvet efter Tage Erlanders ”skolan ska fostra till demokrati” från 1946. Båda hade gått ”läroverksvägen” till akademiska studierna och utan egna erfarenheter från grundskolan En nu avliden person, prof. Erik Wallin i Uppsala gick i mitten av 1980-talet emot Ulf P Lundgrens begrepp ”läroplanskod” som han ansåg vara endimensionell. Efter flera års studier av läroplaner kunde Wallin konstatera att det finns två olika koder löpande parallellt med varandra. Vad Lundgren saknade var den viktigaste koden som möter barn i skolan tidigt, nämligen den fostrar barn till medborgare. Fram till 1919 var det Luthers lilla katekes och dess auktoritära och hierarkiska människo- och samhällssyn som Erlander ansåg måste ändras till en demokratisk fostran när det gäller människo- och samhällssyn.
            • Nils Westberg Roger Dahl, Feldt har själv ångrat det som S införde i nyliberalismens namn, rätten till ”valfrihet” av skola. Novemberrevolutionen 1985 som han stod i spetsen för.och bakom ryggen på Olof Palme var helt i linje med nationalekonomin och de intentioner Palmes f.d,. vän och tennispartner prof, Assar Lindbeck, hade Lindbeck var även f d socialdemokrat. Feldt hade stort behov att ”visa sig på styva linan” genom att ta avstånd från sin förre chef Gunnar Sträng som ju avgick som ordf. för Riksgäldsfullmäktige i samband med valet 1985 och banande väg för den nya finansministern.
            • Roger Dahl Nils Westberg: Vi har talat om detta tidigare och jag kan förstå den besvikelse som du och många andra hade, när de fick se sina ideal om en skola för demokratisk fostran försvinna på 1980-talet.Flera år innan jag gick med i SAP hörde jag Olof Palmetala om skolan i Högdalens Centrum, år 1968.Han var entusiastisk över den nya skola som han och S ville bygga upp på Tage Erlanders grund ”skolan ska fostra till demokrati”, som du skriver.Olof Palme, då ansvarig för skolfrågor, 1968, gick tom ett steg längre och menade att vi i skolan skulle omdana samhället till demokratisk socialism.Som statsminister tonade han ner det ”socialistiska”.Men för borgerligheten var den här skolan som ett rött skynke, av förståeliga skäl. Många av mina lärarkollegor var uppenbart fundersamma om varför de skulle smälla i eleverna demokratisk socialism.

              De såg som sin huvuduppgift att förmedla kunskaper och inte någon demokratisk socialism, uppifrån styrd av S.

              På 1970-talet var det även många inom S som började ifrågasätta det rimliga att ha ett sådant mål för skolan. Det var då kunskapsskolan som idéströmning gjorde sitt intåg.

              Hur mycket tid av lektionerna ska den demokratiska skolningen få ta, var en vanlig kommentar. Är man lärare i matematik ser man ju gärna att eleverna lär sig matte i första hand.

              Så det fanns inom skolans värld – som jag bedömer det från ett gräsrotsperspektiv – en bred opinion mot att lägga ner alltför mycket tid på demokratifostran.

              Bengt Göransson kunde naturligtvis inte driva denna linje ensam. Hade inte hans chef Olof Palme varit med på noterna hade det inte blivit denna förändring.

              Men frågan är varför genomgick den Svenska skolan denna förändring? Det är ju alldeles för enkelt att peka ut en enda person.

              För att förstå detta måste vi sätta in Sverige i ett internationellt sammanhang, där nyliberalismen hade varit på frammarsch i hela västvärlden under 1970-talet, men även i exempelvis Kina och andra länder utanför väst.

              Vilka mekanismer var det som gjorde att nyliberalismen så framgångsrik då? Varför håller neoliberalismen fortfarande sitt grepp om oss trots dess totala misslyckande 2008?

              Att försöka förklara nyliberalismen med Bengt Göransson och senare Kjell-Olof Feldt är ju att förenkla frågeställningen på ett helt orimligt sätt.

            • Roger Dahl Sedan håller jag med dig om att Kjell-Olof Feldt uppenbarligen har sett att det inte riktigt gick som han och många med honom hade tänkt sig när man började inför marknadsmekanismer inom skolan , vården och omsorgen.KOF har idag mycket konstruktiva idéer om hur man kan förändra spelplanen. Något som många ledande socialdemokrater samt åtminstone det ena lärarfacket har tagit till sig.
            • Nils Westberg Roger Dahl, ta del av nättidningen w.w.w.Skolaochsamhalle.se och artikeln ”Nils Westberg. Skolan och demokratin” resp.”Carl Libdberg:Eleverna kommer bort i skoldebatten” och återkom. Samarbetade en del under min Stockholmstid1961-1964 med Olof Palme i socialistiska skolgruppen, en icke partibunden grupp som leddes av min sommaren 1982 avlidne studentkamrat, lärare samt suppleant i Stockholms skoldirektion Börje Forsberg. Bl. a. vertygande ajg honom om ”den gemensamma referensramen” för alla som fortsatte sin utbildning efter grundskolan, det so senare blev gymnasieskolan. Jag är fortfarande mycket kritsk mot den ”akademikersyn” Göransson företräder när det gäller kunskap, speciellt i grundskolan men även i gymnasieskolan. Verksamheten i grundskolan ska inte styras ”uppifrån” av en gymnasieskola utan som medborgarskola med demokrati som övergripande uppgift utgå från barns utveckling och behov. Idag saknas just den demokratiska skolningen, den främsta anledningen till oron, både fysisk och psykiskt, hos elever på ”högstadiet” och i gymnasieskolan.
              Roger Dahl Jag läste de artiklar du skickade oss härförleden Nils Westberg och minns debatten som om det var igår.Då menar jag 1970-tals debatten.Demokratisk fostran är naturligtvis viktigt i skolan. Den bör sättas i så tidigt som möjligt.Men kunskaper är också viktiga att förmedla för skolan. Med pressade tidsschema och att allt fler nödvändiga aspekter läggs inom skolans ram blir det svårt att få tiden att räcka till.Men vi som krävde elevdemokrati på 1960-talet var nog en tämligen liten klick mycket medvetna och radikala elever och intresset delades tyvärr inte av så många. Det gör det nog inte idag heller. Att det just är brist på elevdemokrati som gör att många ungdomar är skoltrötta tror jag nog inte riktigt på.

              Skulle de skoltrötta få som de vill blev det nog inte så mycket undervisning på lektionerna.


              Om vi återvänder till dagens skola så är det starka elever och framförallt starka föräldrar som skrämmer skiten ur stackars lärare och rektorer som är livrädda för att just deras skola ska komma i vanrykte så att skolan tappar elevpengar.

              Så har ”elevdemokratin” utvecklats under marknadsliberalt inflytande.

              Men denna tråd handlar ju om decemberuppgörelsen, så detta inlägg är det sista för mig i denna tråd om skolan i ett historiskt perspektiv.


            29 mins · Edited · Like · 1

Ett nationellt eller internationellt perspektiv

Johan Lindkvist skriver

I en tidigare diskussion framfördes argumentet att demokratin inte kan genomdriva nån som helst progressiv reform som går emot kapitalets vilja, oavsett folkviljan. Detta får i så fall stora implikationer för en folkligt förankrad demokrati och leder till några följdfrågor:

Mitt svar:

Eftersom det var du och jag som talade om detta så kan jag ju föra fram min uppfattning om dina frågor. Detta under förutsättning att inte Lena plockar bort mitt inlägg.

Det går mycket väl att genomföra progressiva reformer under förutsättning att det medför en vinna-vinna situation för kapital och arbete. Miljonprogrammets utbyggnad var ett exempel på detta. Kapitalet – de stora företagen inom byggnadsindustrin – fick fulla orderböcker. Även mindre företag inom branschen fick god draghjälp av denna reform.

De som behövde någonstans att bo fick det som de efterfrågade. Alla var glada och nöjda.

Utbyggnad av barnomsorgen var en annan sådan vinna-vinna reform som gynnade kvinnorna som ville ut och arbeta och staten & kapitalet som behövde arbetskraft.

När det däremot är reformer som kapitalet inte gillar går det som med AP-fonderna som nu används till att höja börskurserna istället för att som Olof Palme trodde på 1960-talet stärka den folkliga förankringen över kapitalbildningen.

Löntagarfonderna är ett annat exempel där förslaget blev så urvattnat att det väl inte gjorde någon glad. Men hade Rudolf Meidners förslag gått genom hade vi nog troligen inte haft någon exportindustri värt namnet kvar i Sverige.

Har du något exempel på reformer som drivits genom mot kapitalets vilja sedan globaliseringen satte ordentlig fart på 1970-talet, Johan?  Har någon annan det?

1.      Kan kapitalets vilja möjligen vara ideologisk (stundom blind) och inte alltid nyttobaserad?

Näringslivet strävar efter att vara så företagsekonomiskt rationella och nyttiga som möjligt. Detta betyder inte på något sätt att deras strävan är det mest samhällsekonomiskt nyttiga. Här måste samhället ha möjlighet att styra mot samhällsekonomisk effektivitet. Denna möjlighet är synnerligen begränsad idag.

2. Vem och vilka utgör kapitalet idag?

På denna fråga svarar jag med ett internationellt perspektiv eftersom det är internationalen som åt alla lycka bär. Se vidare: Internationalen åt alla lycka bär.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/internationalen-at-alla-lycka-bar-och-sa-lenin/

För en internationell klassanalys av de härskande klasserna.

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/en-varldsregering/

3. Då vi alla vet att det finns länder där kapitalet kan leva gott i ett trevligare klimat, med låga skatter, låga löner och total makt, varför finns det då fortfarande kvar i Sverige?

 Mitt svar:

Den frågan fick Jakob Wallenberg på globen för några år sedan under Avanzadagen på Globen. Varför är ni kvar i Sverige? Hans svar var som följer: ”Det är i Sverige som jag har mitt kontaktnät och det är från denna plattform som jag bäst kan göra affärer. ”

På en följdfråga om detta kan ändras svarade han: ”Vi gör hela tiden bedömningar var vi lägger våra satsningar och nyinvesteringar. Det är väl ingen hemlighet att de stora affärsmöjligheterna finns i tillväxtekonomierna. Det är även där vi beräknar att expandera. Var vi i framtiden kommer att befinna oss beror på den samlade bedömning vi gör om var det är bästa affärsklimatet är. ”

4. Om kapitalet nu skulle skrida till verket med sina hot om flytt (vid minsta progressiva reform), hur skulle detta gå till rent praktiskt? Är det ens möjligt?

Mitt svar:

Detta hot är synnerligen reellt redan idag. Atlas Copco har redan 95 procent av sin produktion utomlands. Electrolux lägger ner i Sverige och satsar på att komma närmare tillväxtmarknaderna. H&M:s internationella expansion känner vi alla till. Alla stora företag satsar idag den största delen av sina nyinvesteringar i tillväxtområden på globen. Den stora frågan är snarast när de ska lägga ner huvudkontor och forskning och utveckling i Sverige och även flytta denna verksamhet. Avgörandet ligger som Jakob Wallenberg sa i en samlad bedömning var det bästa affärsklimatet finns.

De som blir drabbade är inte bara de som blir av med sina jobb på företagen som flyttar eller nyinvesterar utomlands. Alla deras kedjor av underleverantörer blir även drabbade och tvingas flytta med eller byta verksamhetsinriktning.

När företag som Astra Zeneca bestämde sig för att flytta sin utvecklingsavdelning från Sverige hade varken politiker eller fackförening något att sätta emot. Det var bara att acceptera faktum. Trots stolta traditioner har Sverige numer bara kvar spillror av den läkemedelsindustri som tidigare var koncentrerad på Pharmacia och Astra.

Trots att många inom näringslivet klagar på det svenska företagsklimatet är det uppenbart så gynnsamt att de fortfarande, åtminstone till en del, är kvar i Sverige. Men om detta gynnsamma klimat ändras så kommer investeringskalkylen att förändras och nya affärsbedömningar kommer att göras.
5. När kapitalet väl flytt (bryr oss inte om huruvida det är möjligt i denna fråga) vad har vi då kvar i Sverige och hur skulle vi klara oss med detta utan kapitalet?
Min känsla är nämligen den att i svaren på dessa frågor gömmer sig lösningen på demokratins kris.

Mitt svar: Här finns det en hel del empiriskt material att tillgå. Stefan de Vylder har skrivit om detta i boken: Världens springnota.

 När det finansiella kapitalet flydde eller omallokerades i Sydamerika, exempelvis i México, uppstod ett rent kaotiskt läge för landet. Det reala kapitalet hade inte längre draghjälp av det finansiella kapitalet och extrem arbetslöshet uppstod med allt lidanden för folket i landet.  http://www.svd.se/naringsliv/borsrekord-tio-ar-efter-tequila-krisen-i-mexiko-borsrekord-tio-ar-efter-mexikos-tequila-kris_182480.svd

Asienkrisen är ett annat exempel: http://sv.wikipedia.org/wiki/Asienkrisen

Ett mer närliggande exempel är Grekland idag där det finansiella kapitalet försvann med blixtens fart från landet när det stod klart att landets ekonomi var så instabil. Konsekvenserna för Grekland ser vi idag med övertydlighet.

 Lösningar:  

Det finns två sätt att lösa demokratins dilemma.  Det ena är: En återgång till en mer nationalistisk och protektionistisk agenda. Det betyder att återreglera de fria kapitalströmmarna och att göra det svårare för företag att flytta utomlands. Detta skulle leda till att nationella politiker och fackliga ledare skulle återfå en del av sin förlorande makt.  Denna väg är synnerligen svår för Sverige att driva eftersom vi är en litet exportberoende nation. Protektionism skulle slå hårt mot vår ekonomi.

Detta måste göras på global nivå eller åtminstone i ett första steg hos några av de stora ekonomierna i världen, läs USA, Kina, Japan, Indien, Brasilien, Ryssland och Europa. Annars blir reformerna verkningslösa.

Protektionistiska strömningar finns redan på många håll i världen idag. När Kina i närtid kommer att gå om USA som världens mäktigaste ekonomiska nation kan dessa strömningar förstärkas i väst.

Det andra är att skaffa starka institutioner på internationell nivå som på olika sätt motverkar de avigsidor som de fria kapitalströmmarna innebär för människor som bor i de länder som drabbas.

I båda fallen krävs med andra ord internationella lösningar på globala utmaningar.

En slutgiltig lösning på demokratins dilemma är att skapa en världsregering: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/en-varldsregering/

Lena Nockert skriver som sammanfattning på en tråd som avslutas på följande sätt: ”Sammanfattning: Roger Dahl anser att kapitalismen och globaliseringen utgör ett absolut hinder för en penningreform. ”

Johan Lindkvist anser att en nationell penningreform är möjlig även i en globaliserad värld och att ” det reala kapitalet kommer vara med på banan, bara vi fortsätter med kunskapsspridningen!.

Det är uppenbart att debatten är helt låst och att vidare meningsutbyte inte leder någon vart. Jag sätter därför streck i debatten här. Ytterligare inlägg i tråden kommer att tas bort oavsett innehåll. ”

Ja globaliseringen utgör ett absolut hinder för en penningreform på nationell nivå, för en liten exportberoende nation som Sverige, om inte de som har makten i Sverige är med på noterna. Det finns inte mycket som talar för det idag.

Däremot är det fullt möjligt att införa radikala gränsöverskridande grepp på en internationell nivå. Om detta radikala grepp är en penningreform enligt Chicagoplanen lämnar jag helt öppet. Patentlösningar skapar bara läsningar, något som denna debatt med övertydlighet påvisar.

Vad kan då Sverige göra i väntan på en världsregering?

Se vidare:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/04/vad-kan-vi-gora-i-vantan-pa-en-varldsregering/

Episod 2.1 Om härskarteknik och bankpropaganda

Om härskar teknik och bankpropaganda

Johan Lindkvist. Du skriver:

”Roger, du har en förmåga att formtulera dina egna spekulationer som absoluta sanningar, det kanske fungerar i vissa sammanhang där du som person har någon slags auktoritet men i detta fria forum så bryr vi oss inte om VEM som säger något och HUR det framförs utan just de sakliga argumenten…bortsett från när HUR:et används på ett sätt som kan rubriceras som klassisk härskarteknik (dvs där motdebattanten på något sätt ifrågasätts som person osv).”

Johan Lindkvist. Du anklagar mig gång på gång på gång för att bedriva härskarteknik. Genom att sätta den stämpeln på mig ”härskar teknik” bedriver ju du härskarteknik. Genom sig själv känner man andra, sa mormor. Eftersom jag av födsel och ohejdad vana har en positiv människosyn har jag i det längsta inte velat tro det om dig, eftersom du verkar vara en ärlig och välvilligt sinnad själ.

En förutsättning för att kunna bedriva någon härskarteknik är ju att man har något/någon att härska över. I denna grupp är det Lena Nockert som är skapare och administratör och har möjlighet att plocka bort inlägg och kommentarer. Hon har även hotat mig att ta bort sådana kommentarer av mig som hon uppfattar som härskarteknik just från min sida.

Du sätter stämpeln. Lena som har samma uppfattning som dig om ”penningsystemet” tolkar också in denna härskarteknik hos mig, när jag intar en annan position i frågan.

Jag har dessutom drabbats av den här typen av kritik från Staffan Dryselius:

”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”
Skaparen av gruppen Socialdemokratiska visioner gillar detta påstående.

Under den tiden hade vi bland annat diskuterat Katalys rapport, S-partiprogram och att några tyckte att V blir styvmoderligt behandlat av S. Att lyckas med att få in bankpropaganda i dessa trådar är inte lätt. Men det har uppenbarligen Staffan Dryselius lyckats med. Dessutom menar han att det är en fullständig flodvåg av bankpropaganda. Jag har gång på gång frågat vad vederbörande hittar någon bankpropaganda i det jag skriver. Jag får inget svar. Detta är härskarteknik.

Om moderatorn i denna grupp skulle vara lite mer opartisk borde vederbörande ställa samma fråga: Att kasta ur sig ett påstående utan att sedan på något sätt vilja förklara sig borde rendera en allvarlig tillsägelse från administratören. Men nu är det så att administratörer intar samma hållning när det gäller ”penningsystemet” som den som inte ville förklara sig. Då kan man komma med vilka omotiverade påståenden som helst utan att behöva förklara sig. Detta är härskarteknik.

Vari ligger min bankpropaganda? Jag ställer frågan till Lena Nockert och hon svarar på följande sätt:

  • Roger Dahl Men förklara för mig vad som är bankpropaganda i det jag säger?

8 hours ago · Like

Lena Nockert Nej det tänker jag inte förklara. Jag vägrar att diskutera banker och penningsystemet med dig. Vi har olika åsikter. Punkt.

Så även Lena anklagar mig för att bedriva bankpropaganda, men vill/kan sedan inte förklara sig. Istället måste jag sätta hoppet till dig Johan. På vilket sätt bedriver jag bankpropaganda?

Det är detta jag menar med en religiös hållning som väl även du Johan borde ha lite svårt att försvara. Man vill helt enkelt inte ifrågasätta sin egen ståndpunkt och sitt agerande. Rör inte min baby är en annan formulering jag tänker på i detta sammanhang.

Den religiösa hållningen förstärks av att Lena och Staffan mer eller mindre försökte tvinga Tony Johansson att ha en uppfattning om penningsystemet. När Tony inte sade sig ha tid att sätta sig in i frågan, hänvisade Lena till det hon och andra skrivit i denna Facebookgrupp. Men det är väl i högsta grad rimligt att vilja skaffa sig en egen uppfattning i frågan utan att bli hänvisad till vad vi skriver här i denna grupp innan man går ut och uttalar sig, eller hur?

Min uppfattning stärks ytterligare av att du och några till vill göra är att skaffa dig en monopolställning på den ”sanna” uppfattningen om hur man ska se på ”penningsystemet”.  Om man intar en annan position då kan bli anklagad för det mest skiftande saker, att bedriva härskarteknik, bankpropaganda och bli stämplad som

Roger Dahl Nej Lena. Jag tror inte att du intar någon nyliberal hållning. Men du och andra har blivit fullständigt vilseledda av vad Chicagoplanen och fokus på penningskapandet står för. Det är en liberal idé och sprungen ut ur det liberala tankegodset.

Här ser man just på vårt ekonomiska system från denna grunden. Reglera penningskapandet, men lämna den reala ekonomin till en låt gå modell. Den som fanns före Keynes. Det var därför Milton Friedman – nyliberalismens apostel nr 1 – var en så varm anhängare av Chicagoplanen.

Jag har ingenting emot att liberaler kommer med bra förslag som exempelvis Björklund i detta fall.

Men vår S vision får inte fastna i liberalt tankegods. Vi måste sikta mycket längre än så. 11 hours ago · Like

Roger Dahl Se vidare: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/11/09/att-se-forbi-liberalismen-och-byte-av-penningsystem/

Lena Nockert Nu måste jag sluta läsa dig Roger, för jag blir rasande på dina vantolkningar.

Vilka är mina vantolkningar?  Det är en liberal plan helt igenom penningskapandet ska regeras, Keynes socialliberalism och den reala ekonomin oreglerad liberalism/nyliberalism.

Men detta faktum gjorde uppenbart Lena Nockert så rasande att hon skriver:
Lena Nockert Jag ger fan i Milton Friedman. Jag bildar mig en egen uppfattning.10 hours ago · Like

Lena Nockert Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.

Ett synnerligen märkligt påstående om vi vill försöka släppa det liberala/nyliberala greppet om oss. Jag har inte beröringskräk för någon.

Roger Dahl Lika sunt kritisk som du är i många andra frågor Lena, lika okritisk är du i denna fråga. Att Milton Friedman är en varm anhängare av Chicagoplanen ser du uppenbarligen inte som något att bekymra sig över.

Det är din sanning som står bortom all möjlighet att ifrågasätta och ha en avvikande uppfattning om. När jag gör det kallar du mig:

”Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

Var ligger det öppet ifrågasättande sinnelaget hos dig i frågan om penninghanteringen Lena?

Jag har på en rad punkter påvisat en annan uppfattning i frågan.Här har jag sammanfattat dessa: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/13/samtalsetik-och-hallbar-utveckling-episod-2-0-bankpropaganda-och-min-utgangspunkt-2/

Det känns som drömmen om det Nya Jerusalem – ett paradis på jorden. Om någon börjar ifrågasätta den drömmen då är man beredd att med diverse slag under bältet försöka få tyst på den som framför en avvikande ståndpunkt.

Jag har bland annat konstaterat att det inte är rimligt att tro att det skulle gå att genomföra en förändring av skaparprocessen av pengar i Sverige eller något annat enskilt land, utan att det skulle få mycket negativa konsekvenser för landet i sin helhet.

Sverige är en mycket exportberoende nation. Om exportindustrins ägare som i stort är desamma som storbankernas ägare inte går med på förändringen blir det streck i debatten. Vad göra då? För vidare läsning se länken ovan.

Med bara baskunskaper i internationell ekonomi inses detta lätt. Vår globala ekonomi är idag så sammanflätat att det är mycket svårt att hitta lokala lösningar av den arten som en förändring av skaparprocessen av pengar skulle medföra. Se samma länk.

Nedan följer kommenterar jag resten av det du säger

Du hävdar att allt det jag säger ovan är bevis på det du kallar en härskarteknik. Men en så vidlyftig definition av begreppet ”härskarteknik” går det att sätta den stämpeln på i stort sett allt som skrivs och sägs. Detta kan i sin tur leda till att Lena Nockert tar bort inläggen som hon hotar med. Vem är det då som bedriver härskarteknik?

Johan Lindkvist”Men du och några till har en nära nog religiös inställning i denna fråga och då går det inte att föra ett sakligt resonemang.” – är exempel på svartmålning av motdebattanten (precis som att kalla dig för bankkramare f.ö.)Mitt svar:

Om den religiösa inställning hänvisar jag till det jag skrivet ovan.  Jag menar att jag har väl underbyggda skäl till mitt påstående. Däremot den svartmålning av mig som bakpropagandist är ju fullständigt tagen ur luften. Men visa mig gärna efter att ha läst genom  denna referens, som är samma som ovan, var min bankpropaganda består av.
https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/13/samtalsetik-och-hallbar-utveckling-episod-2-0-bankpropaganda-och-min-utgangspunkt-2/

Johan Lindkvist

”Jag har bland annat konstaterat att det inte är rimligt att tro att det skulle gå att genomföra en förändring av skaparprocessen av pengar i Sverige eller något annat enskilt land, utan att det skulle få mycket negativa konsekvenser för landet i sin helhet. ” – detta är rena personliga spekulationer och verkar ha lite empiriskt eller sakligt stöd. Huruvida det blir så beror nog på hur många som liksom du lobbar hårt för att reformen ska stoppas.

Mitt svar: Var någonstans i mitt skrivande hittar du att jag skulle lobba för banker? Jag konstaterar att bankerna stoppade en penningreform på 1930-talet och att bankernas makt inte på något sätt minskat sedan dess. Är det rena personliga spekulationer? Är detta att lobba för bankerna? Det är ju bara att konstatera fakta. Det har väl i allra högsta grad såväl sakligt som empiriskt stöd. Var någonstans hittar du länder som brutit sig ur bankernas makt sedan 1930-talet?

Vilket välgörande resultat har det fått?

Du Johan hävdar att ”detta är rena personliga spekulationer och verkar ha lite empiriskt eller sakligt stöd. Huruvida det blir så beror nog på hur många som liksom du lobbar hårt för att reformen ska stoppas.”

Mitt svar:

I en globaliserad värld söker sig det  finansiella och reala kapitalet till de ställen på jorden som skapar den bästa riskjusterade avkastningen till ägarna. Om Sverige – mot ägarna vilja .- skulle bestämma sig för en penningreform, skulle det ju inte medverka till att skapa något företagsvänligt klimat, inte heller något inventeringsvänligt klimat.

Då skulle såväl det finansiella som reala kapitalet försvinna all världen väg.

Johan Lindkvist

”Sverige är en mycket exportberoende nation. Om exportindustrins ägare som i stort är desamma som storbankernas ägare inte går med på förändringen blir det streck i debatten. Vad göra då?” – ointressant fråga innan det finns ett färdigt förslag och exportindustrin bjudits in till dialog. Innan dess mest spekulationer…

Mitt svar
Är det en ointressant fråga att bankernas ägare också äger och har ett mycket stort inflytande över Sveriges exportindustri? Hur tänker dig ett sådant färdigt förslag ska se ut när du bjuder in exportindustrin som i så hög grad ägs och kontrolleras av bankerna? Utfallet av den dialogen tycks tämligen given.
Om Sverige  – mot bankernas vilja – skulle driva genom en penningreform.
Sverige skulle sannolikt bli ett nytt Grekland om såväl det finansiella som det reala kapitalet skulle försvinna från Sverige.

Johan Lindkvist

”Med bara baskunskaper i internationell ekonomi inses detta lätt. Vår globala ekonomi är idag så sammanflätat att det är mycket svårt att hitta lokala lösningar av den arten som en förändring av skaparprocessen av pengar skulle medföra.” – återigen, dåligt med stöd för denna uppfattning. Åtminstone så länge Svenska Kronor endast används i Sverige. En reform påverkar föga Sveriges betalningsförmedling med andra länder.
Mitt svar: Kommer inte betalningsförmågan att påverkas om såväl det finansiella som det reala kapitalet försvinner från Sverige. Mitt inte alltför djärva antagande är att såväl det finansiella som det reala kapitalet söker sig till de områden som ger bästa riskjusterade avkastningen. Den turbulens som skulle uppstå kommer att skapa kapitalflykt. Du kan se detta som spekulation. Men all historisk erfarenhet säger det.

Se Stefan de Vylders bok  Världens springnota.

 

Roger Dahl Om du ska tala om empiri Johan då ligger ju bevisbördan hos dig Johan.

Då måste du kliva ner från ditt teoretiska ramverk och blicka ut i verkligheten. Det skulle vara en synnerligen nyttig resa för dig.

Om vi skulle tala om penningskaparprocessen utifrån ett empiriskt perspektiv då skulle den vid det här laget vara en ickefråga.

Var någonstans sedan 1930-talet – när frågan diskuterades – hittar du länder som brutit sig ur penningskaparprocessen?

Vilka välgörande effekter har det fått?

Samtalsetik och hållbar utveckling – Episod 2.0: Bankpropaganda och min utgångspunkt

Efter att i Episod 1 fört ett resonemang med Harald Ullman om vikten av att behandla sina meningsmotståndare med respekt och inte etiketter människor med diverse attribut utan istället hålla ett sakligt tonläge och försöka förstå vad medmänniskan har att säga. Se vidare:

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/10/samtalsetik-och-hallbar-utveckling-episod-1-harald-ullman-och-samtalsetik/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/10/etapp-2-harald-ullmans-och-mitt-replikskifte-i-sodersossarnas-facebookgrupp/

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/11/harald-ullmans-och-mitt-replikskifte-i-facebook/

Etapp 2 i min spaning i ämnet Samtalsetik och hållbar utveckling behandlar jag nu:

Bankpropaganda och min utgångspunkt

Min tidigare yrkeslivserfarenhet inom bank och försäkring tycks bland några inom Facebookgruppen Socialdemokratiska visioner uppfattas som synnerligen belastande.

Min roll har varit att arbeta med verksamhetsutveckling, utredningar och IT på en högst beskedlig position och borde väl knappast behöva stå till svars för hur företagen, Folksam och Swedbank, i dess helhet bedrivit sin verksamhet. Det har jag inte haft någon möjlighet att påverka. Besluten fattas på en helt annan nivå en där jag har befunnit mig på. Men att överhuvudtaget ha arbetat på bank tycks vara en belastning. Här är en av kommentarerna från en deltagare i gruppen:

En av deltagarna i gruppen kommenterar mina inlägg under tiden den 11-13 november 2013, på följande sätt.

”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”
Skaparen av gruppen Socialdemokratiska visioner gillar detta påstående.

Under den tiden hade vi bland annat diskuterat  Katalys rapport, S-partiprogram och att V blir så styvmoderligt behandlat av S. Att lyckas med att få in bankpropaganda i dessa trådar är inte lätt. Jag har gång på gång frågat vad vederbörande hittar någon bankpropaganda  i det jag skriver. Jag får inget svar.

En annan kommentar i ämnet:

”Konsten att tänka fritt är nog förunnat dom som står utanför.
Att genomföra en penningreform är alla andra reformers moder. Utan den reformen så kan vi försöka reglera/kontrollera/kvalitetssäkra bäst vi vill. Det löser ändå inget. ”

Det vi talar om här framstår klart av Andreas Cervenkas blogginägg: http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/05/en-losning-pa-skuldkrisen/

” Vad sägs om att trolla bort både statsskulder och privata skuldberg, öka tillväxten, avskaffa inflationen, eliminera risken för framtida bankkriser och miminera finansbranschens makt över samhället? Allt på en gång?

Dessa minst sagt sensationella löften kommer från två forskare, Jaromir Benes och Michael Kumhof, som lagt fram en ny radikal plan som långsiktigt sägs kunna lösa den skuldkris som nu tynger hela västvärlden.

Innan vi går vidare bör det nämnas att forskarna inte spånat fram detta i en skrubb på University of Middle of Nowhere. Duon arbetar på übermäktiga Internationella Valutafonden, IMF.

För det andra är planen långtifrån deras egen eller ens ny, den togs fram redan 1936 av två andra ekonomer, Henry Simons och Irving Fisher, i kölvattnet av 30-talskrisen.”

Det är dessa löften och mer därtill erbjuder Chicagoplanen. Dessutom kommer den även att ge en bättre kontroll över konjunkturcykler som inte är direkt förorsakade av den reala ekonomin. Dessutom eliminerar den risken för bankrusningar. Det innebär att om alltför många människor samtidigt skulle ta ut sina pengar från banken skulle pengarna inte räcka till, eftersom bankernas kapitaltäckningsgrad inte medger det. (Sidan 6 i rapporten.) Med full kapitaltäckning finns inte den risken.

Vilken människa med förståndet i behåll säga nej till detta. Vem säger nej till guld och gröna skogar. Hur dum får man vara? För att genomföra den måste vi gå ut och informera människor som ännu inte vet om den. Andreas Cervenka gör mänskligheten en jättetjänst. Hans informationskampanj har blivit mycket uppskattad. Ja så till den milda grad att han blivit SvD:s affischnamn nummer 1 och var en reklampelare i Stockholms tunnelbana våren 2013. Har SvD blivit en systemkritisk tidning?

Fredagen den 16:e november 2013, fick jag ett privat kort på posten med hälsningar från Andreas Cervenka. Han berättar att han utanför Riksbankens fästning mitt i Stockholm. Han anslutar kortet med: ”Följ mina krönikor och min blogg i SvD så lovar jag hålla dig uppdaterad. Hälsningar Andreas Cervenka, näringslivsreporter, SvD.” Som avslutning var han vänlig nog att tala om följande: ” Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs mer i Svenska Dagbladet. Läs nyheter och analyser från SvD i mobilen, datorn och tidningen för endast 205 kr i månaden. ”

Men hans artikel om penningsystemet börjar i dur slutar lite mer mollstämd.

”Är det genomförbart? Det är en helt annan fråga.

Sannolikheten för att detta system införs i närtid är ungefär i klass med oddsen för att Färöarna lekar hem nästa VM i fotboll. ”

Vem vill engagera sig i ett sådant projekt? Är Andreas Cervenkas mollpåstående bankpropaganda?

Här är en av kommentarerna från samme person som ovan i Facebookgruppen:

”Jag brukar lite skämtsamt uttrycka det i stil med:
Kort är längden på den fria tanken,
i synnerhet när man är upplärd av banken. ”

Förutom min tidigare – i denna grupp – belastande yrkesroll, har jag dristat mig till att framföra alternativa åsikter när det gäller skaparprocessen av pengar. Varför bara titta på skaparprocessen av pengar? Varför inte tala om hela penningprocessens från skapelse och framåt i händelsekedjan. Då får vi en mer fullständigt bild av händelseförloppet i dagens komplexa ekonomiska värld.

Penningskaparprocessen innebär att bankerna, utan att ha full kapitaltäckning, lånar ut pengar som de sedan tar ut ränta på. De skulder som skapas leder in sin tur till en ständig global tillväxt, som inte på något sätt är hållbar på ett klot med ändliga resurser. Här uppstår en knivig målkonflikt.  Detta är ett känt och dystert faktum. För att upprätthålla vår tillväxt så behövs ett ständigt inflöde av pengar i de globala systemen. Men hur hållbar är en ständig tillväxt när vi börjar nå peak everything?

Men orsaken till detta är inte penningskapandet utan det kapitalistiska samhället i sin helhet. Det är inte penningsystemet som behöver ständig tillväxt. Penningsystemet anpassar sig till de ekonomiska förhållanden som råder i världen. Det är det globalt kapitalistiska systemet i sin helhet som kräver ständig tillväxt. Penningskapandet levererar enbart det som efterfrågas.  Leveransen sker i samverkan mellan staten och bankerna, staten och kapitalet.

Att förstatliga penningskapandet skulle inte i sig själv lösa problemet med ständig tillväxt på en planet med ändliga resurser.  Staten skulle behöva agera på samma sätt som bankerna och se till att det blir ett ständigt tillflöde av kapital på de finansiella marknaderna. För att lösa målkonflikten behövs en helt ny typ av stat och en helt ny typ av ekonomi som inte är beroende av tillväxt.  Vi behöver tänka oss bortom dagens ekonomiska spelplan.

Orsaken är det avkastningskrav som ägarna av företag ställer. Utan avkastning så finns det inget incitament att placera pengar i företag.  Detta gäller för stora liksom för små företag. För en del mindre företag anser ägarna att det räcker med att verksamheten ska gå runt. Men även då krävs avkastning för att ha råd att göra nödvändiga investeringar inför framtiden.

Dessutom finns tillväxtkravet inbyggt i avtalsförhandlingar mellan arbetsgivare och fack. Utan tillväxt finns det ingenting att fördela i förhandlingen.  Så fackföreningarna kommer väl bli sådär entusiastiska inför nedväxt eller 0-tillväxt.  Vad ska vi då ha fackföreningar till?

Penningskaparprocessen bidrar till att skapa tillväxt i samhällen, företag, hushåll och på de finansiella marknaderna. Ju större utbud av pengar desto mer pumpas världens aktiebörser upp.  Men – för att använda Andreas Cervenka ovan – vad är då oddsen att ändra på detta faktum i närtid?

Det som jag fått ytterligare insikt om att efter att ha arbetat på bank och försäkring i 25 år, är hur sammansvetsad maktapparaten i samhället är idag. Bankernas ägare, de finansiella marknaderna, statsapparaten, den reala ekonomins ägare, folkrörelseföretag och fackföreningens ledning alla deltar i en finmaskig väv för att hålla apparaten Sverige vid god vigör utifrån kapitalismen tillväxtkrav.

Att ändra på penningskaparprocessen mot denna maktapparats vilja blir nog, milt sagt, lite motigt. Att utmana denna maktapparat är att utmana hela det kapitalistiska samhällets makteliter i dess helhet i Sverige. Det är ju samma motkrafter det handlar om. Men det går alltid att lobba för en penningreform hos Tomas Östros.

Storbankernas ägare i SEB, SHB, Nordea, Ikanobanken, Swedbank som har Folksam som huvudägare, som i sin tur har LO som huvudaktör i styrelsen, påvisar just det jag skriver ovan. Lägg sedan till HSB-banken, Avanza Bank och Nordnet så får vi med några mindre aktörer också.

Om S skulle driva denna fråga så skulle S komma på kollisionskurs med LO och folkrörelseföretagen. Ett nytt Rosornas krig skulle uppstå. Alla fond – och pensionssparares skulle även drabbas dramatiskt av S nya inriktning, om penningskaparprocessen skulle användas för att dämpa penningflödet i ekonomin förstås. Det är ju det som behövs för att minska tillväxten i samhället och i företagsvärlden. Men Chicagoplanen talar om bättre tillväxt inom den reala ekonomin, ingen nedväxt.

En nedväxt skulle inte vara bra för finansmarknaderna. Fackföreningarnas strejkkassor skulle även vara i farozonen. Allihop är beroende av de finansiella marknaderna. Så sammanflätad är vår ekonomi.

Insikt om att det finns en hel del problem även med den reala ekonomin finns hos de som livligast driver frågan om att det just är penningskapandet som är roten till det onda. Men nu är det bankerna vi talar om säger någon av dessa. Det som är bra för bankerna är inte bra för den reala ekonomin, finns även med i deras tankemodell. Genom en reform av skaparprocessen skulle vi kunna stärka den reala produktiva ekonomin på bekostnad av den alltmer svällande finansiella sektorn.

Här skulle det kanske finnas en öppning. Att mobilisera det reala kapitalet mot det finansiella kapitalet.
Om ägarna av Ikea, H&M, Sandvik, Atlas Copco, Ericsson, Electrolux, SKF, Boliden, Astra Zeneka, SCA mfl, och några internationella bjässar som Microsoft, Huawei, China Petroleum, Apple och Google unisont skulle resa krav om en penningreform för att förbättra deras affärsmöjligheter, skulle oddsen öka markant för att en penningreform skulle gå att genomföra i närtid.

Men storbankernas ägare har dessutom ett avgörande inflytande över de stora transnationella företagen och i samspel med statsmakterna.  Det har de tillsammans med de institutionella ägarna som förvaltar världens pensions – och fondsparares pengar ett avgörande inflytande över de stora företagen.  Ett storföretag är dessutom i behov av att få lån av bankerna. Det skulle inte vara bra för affären att medverka till en penningreform om inte bankernas ägare är med på noterna. Härigenom lever det finansiella kapitalet och den reala ekonomin i ett symbiotiskt förhållande till varandra.  Då är det inte så konstigt att Andreas Cervenka bedömer genomförandet så osannolikt. Åtminstone i närtid och det ända vi med säkerhet kan säga om framtiden är att vi INTE vet vad den har i sitt sköte.

Vi behöver göra dramatiska förändringar av dagens globala ekonomiska system. Det är en växande skara människor medvetna om idag. Annars finns det en allvarlig risk att hela mänskligheten utrotas och att vi drar med oss ett antal andra arter ner i avgrunden. En exponentiell tillväxt på en ändlig planet är bara inte möjlig. Det är åtminstone så läget ser ut idag, men ingen kan veta vad framtiden har att erbjuda oss. Det enda vi kan göra är att följa historiska trender och försöka extrapolera fram en tänkt framtid. Men historien är fylld av profetior som inte har slagit in.

På 1970-talet talades det om att vi inte skulle behöva arbeta så många timmar i framtiden.  Den tekniska utvecklingen skulle innebära att produktiviteten ökade så mycket och att vi ALLA skulle kunna få mer tid att göra vad vi hade lust med. Vi skulle ha möjlighet att självförverkliga oss.

Idag talar politiker istället unisont om att vi istället måste arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden. Så gick det med den profetian.

En annan profetia från 1970-talet var att det inte skulle behöva bli någon resursbrist i framtiden. Jordens begränsade resursförråd skulle inte bli ett problem eftersom människan skulle go universal och upptäcka rymden. Nu år 2013 ser vi att det inte var så lätt att komma ut i rymden som vi trodde.

Snillen som spekulerar är alltid kul att lyssna till. Några av dem är nobelpristagare och chefsekonomer på våra storbanker. När det gäller nobelpristagare påverkar deras specialistkunskaper deras förutsägelser om framtiden.

När den ekonomiska klubben möts för att tala om framtiden visar det sig att de ofta har lite olika bild av framtiden, konstigt vore det annars, men när det gäller att förutsäga en finanskris som den år 2008 så fanns det inga röster bland den konventionella visdomen som höjde något varningens finger.

De som, mot en i stort sett enig ekonomkår, visade en avvikande ståndpunkt och såg en hotbild blev marginaliserade.  Smeknamnet DR Doom säger väl en hel del om hur de betraktades.  ‘Dr. Doom’ Roubini: When to Expect the Next Big Market Crash. http://www.youtube.com/watch?v=hSQ6jfFFV5k.  När sedan finsansbubblan, brast 2008, blev han i det närmaste ikonstämplad: http://www.roubiniblog.com/

När sedan finanskrisen väl inträffade år 2008., då talar alla lärda ekonomer om vilka mekanismer som så tydligt kunde synar redan innan krisen. Men det tycks vara som filosofen Hegel menar. Det är först i efterhand vi kan förstå de historiska händelserna:

I förordet till Hegels stora verk om stats- och rättsfilosofi finner vi hans berömda ord: ”Minervas uggla börjar flyga först när skymningen faller.” Så poetiskt kunde Hegel uttrycka sig ibland, fast hans prosa hör till de mest svårlästa i filosofins historia. Minerva, romarnas motsvarighet till grekernas Athena, var vetenskapens och konstens gudinna, och ugglan var ett av hennes heliga djur. I skymningen kommer ugglan fram: på samma sätt förstår vi historiens skeden först efteråt, inte medan de pågår, menar Hegel.

Vi vanliga människor kan inte ens påverka dem och obevekligen skrider världsanden med logisk, dialektisk nödvändighet fram genom seklerna, bara enstaka historiska hjältar har något inflytande och då bara som redskap för den kosmiska anden.[1]

Källa: 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, Nordstedts, sid 123.

För Hegel skrider världsanden fram och vi människor fungerar snarast som statister i det kosmiska spelet. För oss sker det som sker i det närmaste som ödesbestämda naturlagar. Minerva flyger om natten, först i efterhand kan vi förstå vad som händer i vår omvärld.

Men är framtiden verkligen så förutbestämd så att människan inte kan påverka den? Om så är fallet är det bara att sprattla med i den kosmiska dansen. Men så vill vi väl inte se vår roll den stund vi befinner oss här på jorden. Vi vill väl tro att vi kan göra skillnad.

Det enda vi kan säga om framtiden är att om den vet vi inte. Vi kan med ett igår- idag – imorgon perspektiv peka i tangentens riktning. Vi kan simulera fram olika scenarier. Men av historien lär vi oss att framtiden blir sällan som vi tror att den blir. Något som framkommit av exemplen i texten ovan.

 


[1] 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, sid 121

 


[1] 25 filosofer, Gunnar Fredriksson, sid 121

 

Var finns det tredje alternativet?

Inledning

I en studiecirkel baserad på David Jonstads bok Kollaps, med undertitel, Livet vid civilisationen slut, diskuterar vi olika strategier för att ändra färdriktning för vår civilisation. Vi är övertygade om att dagens färdriktning inte är långsiktigt hållbar. Frågan är: Vad är alternativen?

Lena Nockert skriver som svar på ett inlägg som jag gjort:

”Det finns ett tredje alternativ. Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Ingen skulle vara gladare än jag om vi verkligen kunde föra ett seriöst samtal om alternativ till pest och kolera som jag beskriver ovan på följande sätt:

”Men vår civilisations dilemma är ju att vi står inför ett val mellan pest och kolera.

Pest: Vid stagnation eller nedväxt ser vi vad resultatet blir i stora delar av Europa idag. Massarbetslöshet och framväxande ultranationalistiska strömningar. Välfärden rustas ner och det finansiella kapitalet hittar nya och mer lönsamma jaktmarker.

De historiska exemplen på nedväxt och stagnation är inte heller så uppmuntrande. I 1930-talskrisens spår uppstod fascism/nazism och det andra världskriget.

Idag har mänskligheten massförstörelsevapen som kan utplåna oss och ta med ett antal andra arter i fallet. När människan blir stressad blir vi mindre rationella och då finns det risk för att ledande personer trycker på knappar som de inte borde göra. Då kan det vara slut för mänskligheten. Detta är ,med andra ord den hotbild som vi ser med nedväxt.

Kolera är att fortsätta som nu. Vi sitter alla bildligt på Titanic och börjar ana ett isberg i horisonten. Vi måste börja lägga om kurs. Men frågan är: Hur ska detta gå till?

Så risk för undergång finns i både pest och kolerascenariot. Vi måste hitta alternativ till dessa. Annars går vi nog en mycket dyster framtid till mötes. ”

Vi är med andra ord överens om att mänskligheten är i ett skriande behov av alternativ.

Du och några till sätter ert hopp till en förändrad penningskaparprocess. Med en sådan strategi är ambitionen att ”samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen. ”

Men vad kommer att hända med en döende kapitalism?  Är det inte just pest-scenariot som jag skissar ovan som kommer att inträda? Vad hade hänt med mänskligheten om inte Keynes och Stockholmsskolans idéer hade implementerats efter 1930-talskrisen?  Vad hade hänt med mänskligheten om inte de ofantliga stödåtgärderna för att rädda kapitalismen efter finanskrisen år 2008 verkställdes?  Svaret är naturligtvis: Det vet vi inte. Men hur många av oss är villiga att spela hasardspel och chansa om detta?

En patentlösning eller att skapa sig en bredare spelplan

Du Lena är avsevärt mycket mer kategorisk om dina förutsägelser om framtiden än vad jag är. Det ända vi med bestämdhet kan säga om framtiden är att vi inte vet vad den har i sitt sköte. Vi kan anta och vi kan tro. Men jag menar att vi måste förhålla oss ödmjukt inför vad framtiden har att erbjuda. Med dagens trender och med dagens teknik kan vi dra ut kurvan i tangentens riktning.

De flesta förutsägelser vi gjort i historien har visat sig pinsamt felaktiga. Exempelvis talades det på 1970-talet vitt och brett om att vi i framtiden inte skulle behöva arbeta så mycket. Tekniken och produktivitetsutvecklingen skulle göra oss till lyckliga fritidsvarelser.  Idag talar politiker unisont om att vi måste arbeta flera timmar för att ha råd med välfärden. Så gick det med den förutsägelsen.

En annan framtidsvision som var vanlig på 1970-talet var att vi inte skulle behöva oroa oss för resursbrist och överbefolkning. Vi skulle kolonisera rymden. Idag tycks dessa glamorösa projekt mer finnas som fantasieggande filmproduktioner. Men dessa mättar inte en växande befolkning.

Det vi kan göra är att vara medskapare till morgondagen.  Frågan är bara: Hur? För mig är hållbarheten, med parametrarna ekonomisk, social och ekologisk det paraplybegrepp som bör analyseras och vara vägledande. Utan en realistisk bild av nuläget blir våra åtgärder enbart önsketänkanden. Utifrån denna analys kan vi sedan – där möjlighet ges – flytta fram våra positioner. Eftersom hållbarheten är ett så grovt begrepp behöver vi inte låsa oss för någon enskild strategi för att nå målet.

Att låsa sig vid en patentlösning – som exempelvis skaparprocessen av pengar – är däremot olyckligt. Det skapar låsningar och gör att vi under resans gång missar andra möjligheter att flytta fram våra positioner. Skaparprocessen är dessutom enbart en delmängd av det som jag lägger in i begreppet ekonomisk hållbarhet. Vi måste dessutom ta hänsyn till de finansiella marknaderna och relationerna mellan det finansiella kapitalet och den reala ekonomin. Sambandet staten och kapitalet är även en viktig pusselbit. Först då blir vår grova bild mer fullständig. En analys som baserar sig på en tårtbit istället för att se till hela tårtan blir en smula haltande.

Det mest negativa med att låsa sig vid skaparprocessen av pengar är att denna reform utmanar samma makteliter som styr det kapitalistiska samhället i dess helhet. Att inom rimlig tid idag förändra maktsituation ser inte så lovande ut, för att uttrycka saken milt. Det gäller oavsett om vi ser till nationalstaten eller globalt. Då gäller det att rikta fokus på mer närliggande framgångsfrågor.

Ett ensidigt hopp om att mot alla odds förändra penningsystemet kommer att skapa många deppiga stunder för alla som inte inser hur mäktiga motkrafterna är. Att driva frågor som i närtid är så svåra att implementera är även bästa sättet att förstärka politikerföraktet. Människor vill ha resultat, inte paroller som inte blir något av. Det är då viktigt att hitta lite mer närliggande reformer för att inte apati och hopplöshet inför framtiden ska breda ut sig än mer än idag. Ett exempel på detta är tankesmedjan katalys rapport ”Hälften kvar och hela framtiden”.  http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5

Det finns mycket i rapporten att diskutera. Det finns även många invändningar som jag kan göra. Här är ett exempel på invändningar som jag tycker är värda att notera: http://tonyjohansson.eu/2013/11/25/katalysforslaget-haller-inte-ett-rattfardigt-skattesystem-kraver-rattfardiga-skatter/?postpost=v2

Men den grundläggande idén om satsningar på hållbarhet, ekologisk, social och ekonomisk är bra. (Välfärd och hållbarhet). Detta måste även på något sätt finansieras. Ett förändrat skattesystem och att staten lånar upp pengar för framtidsinvesteringar är bra. Hur detta skattesystem ska utformas är sedan finns det mycket kvar att resonera omkring. Det håller jag med Tony Johansson om. Se artikeln ovan.

Vad kan vi göra nu?

Med den analysen ser jag att det finns stora möjligheter för ett enskilt land att går före när det gäller exempelvis utbyggnad av passivhus, satsa på fler hyreshus, satsning på hållbara jobb, utbyggnad av järnvägsnätet och andra kollektiva transporter, bättre fungerande skola, vård och omsorg. Vi behöver även förstärka trygghetssystemen.

Förbättrad återvinningsteknik och energieffektivisering är andra områden som det redan idag går att verka för utan att behöva invänta dramatiska penningreformer eller att kapitalismen ska krackelera.Till detta behövs storsatsningar på FoU. Att hitta effektivare sätt att hantera förnyelsebara energikällor är även ett område som det behöver storsatsas på FoU för att få fram. Vätgas är ett exempel på en energikälla som många ser som löftesrik idag. Men för att ha råd med dessa satsningar på FoU krävs att stater får ett inflöde av kapital. Det krävs även att företag och dess ägare är beredda att investera i nyutveckling.

David Jonstad tycks inte se någon större möjlighet i detta. Det ska vi göra men det räcker inte menar han. Vi går ändå mot en kollaps.

Ett annat mycket viktigt område att satsa på är förebyggande friskvård. Vi går mot en åldrande befolkning. En åldrande företrädesvis frisk befolkning skapar framtidstro och hopp. En åldrande allt sjukare befolkning skapar däremot det motsatta. Eftersom detta är arbetsintensiv verksamhet så behövs det många händer här.

Med en differentierad moms skulle vi kunna styra så att det blir lättare för människor att arbeta inom arbetsintensiva sektorer. Rot och rut är två sådana exempel. Att arbeta med människor inom vård skola och omsorg borde vara något som staten skulle subventionera. Detta hjälper till för att skapa en grön skatteväxling.

På det personliga planet kan vi stärka hållbarheten exempelvis, genom att äta mindre kött, åka mindre bil och göra färre flygresor. Vi ska självklart ta alla möjligheter att gå före och vara det goda exemplet när det gäller hållbarhet på alla områden. Det gäller för alla tre parametrarna, med andra ord även för den ekonomiska hållbarheten.

När det gäller att göra ett så stort ingrepp som att byta skaparprocessen av pengar – så att staten ska ta över penninghanteringen – mot de som idag har maktens vilja, såväl lokalt som globalt är bara inte realistiskt. Det skulle kunna få förödande konsekvenser för mänskligheten. Om människor skulle resa sig mot de som idag har makten så är vi i pestläget med i risk för krig och förödelse. Vad som blir kvar av mänskligheten efter en sådan batalj, vet vi inte.

Det går heller inte för Sverige att gå före i detta avseende. Skulle vi mot alla förmodan i närtid lyckas med att på politisk väg driva igenom en reform i Sverige, mot de som har makten i dagens samhälle, är risken uppenbar att pest infinner sig som ett brev i vår inkorg.

Om vi antar att det inte pest skulle inträffa utan staten utan större friktion skulle ta över skaparprocessen. Vad ska då staten göra med sin nyvunna makt över penningskapandet?

För att undvika en framtida kollaps borde staten hålla tillbaka på penningflödet och bromsa tillväxten i samhället. Men då infinner sig pest som ett brev i vår inkorg.

Om staten istället fortsätter att skapa luftpengar som tidigare för att tillgodose kravet från de finansiella marknaderna, har vi inte löst problematiken med den exponentiella tillväxten på en jord med ändliga resurser. Då inträffar sannolikt kolera om vi inte lyckas hitta alternativ.

Om staten inte tillgodoser kraven från de finansiella marknaderna att skapa luftpengar, utan istället använder dessa till att finansiera samhällsekonomiskt nödvändiga investeringar, kommer staten i konflikt med såväl de starka nationella som internationella kapitalägande klasserna. Då är det kapitalismen i sin helhet som måste reformeras inte bara penningskapandet. De motkrafter som förslag som går stick i stäv med deras intressen kommer att frammana såg vi inte minst när det gäller diskussionen om löntagarfonder på 1980-talet.     

Därför menar jag att en förändrad skaparprocess av pengar inte i sig på något sätt löser mänsklighetens dilemma. Det behövs mycket större ingrepp än så.  Men redan denna reform kommer att utmana de som har makten såväl nationellt som globalt idag och göra att den i närtid är lika sannolik som att Färöarna skulle vinna VM i Fotboll, som Andreas Cervenka uttrycker sig.

Men det finns även möjlighet att ta små steg mot målet. Många små och medelstora steg kan vara nog så viktiga för att byta kurs och undvika att kollidera med isberget i horisonten.

En seriös diskussion om detta viktiga ämne borde ta sin utgångspunkt i just detta dilemma, pest eller kolera. Som jag påvisat ovan är inte en penningreform i sig inte lösningen på detta dilemma. Vi måste tänka längre än så.

Samtalsetik

Genom att läsa in härskartekniker och att jag bedriver bankpropaganda omöjliggör du detta seriösa samtal Lena. Jag hoppas att såväl du som ni andra tar er tid att läsa genom det jag skriver. Om inte går det ju inte att skapa en meningsfull dialog. Jag hoppas även att du funderar lite på ditt sätt att uttrycka dig. Vi får naturligtvis acceptera att vi inte har samma uppfattning i alla frågor. Men därifrån anklaga mig för att bedriva bankpropaganda är en bra bit under lågvattenmärket.

När det gäller härskartekniker gäller naturligtvis att man ska ha makt och myndighet att verkställa sin härskarteknik. I denna grupp är det ju du som skapare och administratör som har den makten. Först anklagar du mig för härskarteknik och sedan hotar du med att ta bort de inlägg som du menar är sådana exempel. Vem är det då som har makten och kan bedriva härskarteknik?

Om du ägnade bara en del av den energin för att läsa in bankpropaganda och härskarteknik i det jag skriver och istället läser det jag faktiskt skriver om, skulle vår dialog bli avsevärt mycket mer meningsfull.

Du skriver:
”Men tyvärr vill du Roger inte kännas vid det alternativet.
Du ser risk för undergång i båda dina alternativ, och det är inte bara en risk – det är en tämligen säker undergång i båda alternativen. Ändå vägrar du att ens tänka tanken att det skulle finnas någon som helst framtid i att byta penningsystem och då samtidigt dra undan mattan för den döende kapitalismen.”

Jag har verkligen gett Chicagoplanen mycket tid, min pappersutskrift är helt nedklottrad med anteckningar, så jag har på intet sätt vägrat att ta till mig informationen. Hur mycket tid har ni andra ägnat åt den? Jag har läst den ett antal gånger och reflekterat över innehållet.

I grova drag är det en liberal/nyliberal plan när det gäller hur den reala ekonomin ska hanteras. Det är därför Milton Friedman var en livslång supporter av planen. (sid 19).  När det gäller skaparprocessen av pengar är det en socialliberal modell, enligt Keynes och Stockholmsskolan. Med andra ord en reglerad kapitalism.  Den delen gillande inte Friedman.

Det är synnerligen glädjande att IMF över huvud taget börjar tala i dessa termer. På samma sätt som det är mycket positivt att World Economic Forum behandlar ”Kapitalismens kris”.  Men det kan väl i rimlighetens namn inte vara någon slutstation för Socialdemokratiska visioner? Vi behöver gå längre än så.

När jag menar att vi måste gå bortom liberalismen för att hitta lösningar till dagens utmaningar är orsaken den att såväl socialliberalismen som liberalismen/nyliberalismen har tillväxt som mål. Detta mål framstår som alltmer svårgenomförbart på en planet med begränsade resurser. Här hjälper oss inte heller Marx. Peak Everything var inte ett akut problem på 1800-talet.  Vi måste överskida dem alla för att hitta lösningar.

Jag kan inte förstå hur du kan tro så illa om mig Lena. Du tror dessutom att jag vill åt dig som person när jag hävdar det jag gör ovan. Varför tror du det?  Varför skull jag vilja vara med i denna grupp för att göra livet surt för dig, bedriva bankpropagandan och använda härskarteknik?  Jag är självklart med här för att jag anser att det är viktiga frågor vi tar upp och behandlar. Det utgår jag ifrån att alla andra i gruppen också tycker.  Men för att jag inte ser penningskapandet som den tredje vägen och lösningen menar du att jag är:

Du skriver:
”Om du har beröringsskräck för Milton Friedman är det ditt problem. Men du är en av de mest tjurskalliga och stelbenta tänkare jag stött på. Vilket du döljer i oceaner av textmassor som säkert imponerar på somliga. Men inte på mig.”

På vilket sätt är jag en så tjurskallig och stelbent? Det enda skälet är att jag inte har samma uppfattning som dig när det gäller möjligheten att i närtid införa penningsystem som du tror på. Jag menar även att en sådan reform måste ske internationellt. Annars kommer det land som försöker drabbas dramatiskt.

Jag har inte beröringsskräck för någon, men tror inte att Milton Friedman har så mycket att tillföra för att lösa morgondagens utmaningar. Det är ju nyliberalismen/liberalismen vi måste ta oss ur. Då är inte Milton Friedman bästa resesällskapet.

Det behövs naturligtvis inte så många ord för att tala om att lösningen är att staten tar över penningskapandet. Hur svårt kan det vara? Ska vi istället göra en konsekvensanalys av vad det skulle innebära, så blir nog effekten ”oceaner av textmassor” som uppenbarligen inte imponerar på dig. Det jag skriver stämmer inte med din övertygelse. Du verkar inte ha beröringsskäck för Milton Friedman, men däremot beröringsskräck när det gäller att läsa kritiska omdömen om ditt patentförslag – penningreformen.

Du skrev: ”Jag hade min uppfattning klar ett par år innan planen kom ut. Det är inte min grund för uppfattningen att vi inte ska överlåta penningsystemet till privata banker. Chicagoplanen blev bara en bekräftelse på att medvetenheten börjat nå nya nivåer i systemet. ”

Roger Dahl ”Den uppfattningen är du inte på någon punkt beredd att undersöka med kritiska ögon. ”

När jag inte förstår hur rätt du har ber du mig dessutom om att ”dra åt helvete”.

Som extra ögongodis läser jag detta som du uppenbarligen gillar:

Staffan Dryselius: ”Jag har inte haft mycket tid till annat än jobb senaste tiden. Tänkte få en paus från ett frustrerande problem genom att läsa några inlägg här i gruppen. Inser mitt misstag, då näthinnorna plågsamt möts av en fullkomlig flodvåg av Roger Dahls bankpropaganda.”

Vari ligger min bankpropaganda? Det får jag inte svar på av Staffan.

Det frågar jag nu både dig och Staffan? Kläm fram med min bankpropaganda. Jag väntar med spänning på svar.

Jag har medvetet väntat en stund för att ge dig tid att reflektera över ditt beteende.  Men hittills har du inte hört av dig och förklarat varför du agerar på detta sätt.

Jag har även väntat på dig Staffan. Hur kan du få det jag skriver i detta dokument, som i stort sammanfattar min ståndpunkt, till bankpropaganda?

Jag menar att jag på goda grunder ser att en penningreform – där staten tar över penninghanteringen – inte leder dit vi vill. Vi har kvar problematiken med pest eller kolera i alla fall. Det är ju här vi borde kunna fortsätta vårt samtal, eller hur?

Dessutom är sannolikheten att nå till reformen i närtid, mikroskopisk.

Hur menar du och Staffan att en penningreform ska förhindra pest eller kolera?

Staffan har presenterat en bild hur du tänker dig.

https://fbcdn-photos-f-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/541930_378150262240923_2131370651_n.jpg

Du skriver även: ”Nedan är en bild som beskriver hur ett reformerat system kan se ut. Den reformistiska vägen dit kommer kunna gå via att det som står under strecket endast gradvis blir realiserat. ”

Jag håller med dig att det skulle vara önskvärt att riksbanken hade den rollen. Inte minst av rent demokratiska skäl. Men då skulle istället Riksbanken tvingas att ta på sig kreditexpansionen. Annars drabbas vi av pest.

Tar riksbanken på sig rollen att kreditexpandera för att tillgodose de finansiella marknaderna så hotar istället kolera om vi inte kan hitta en utväg ur vårt dilemma.

Dessutom skulle bankernas ägare fortsätta att kräva så god riskjusterad avkastning som möjligt på det investerade kapitalet. Det skulle betyda att avgift för tjänsterna skulle bli mycket kännbara för de som nyttjar bankernas tjänster. Vem blir vinnare och vem blir förlorare?

Med ett fullreservkrav – bankerna ska ha full kapitaltäckning – kommer de stora transnationella företagen att klara detta tämligen väl, genom att låna upp pengar på¨den internationella kapitalmarknaden. Däremot kommer det bli mycket motigt för alla mindre företag och privatpersoner att få lån. Detta av det enkla skälet att det finns mindre pengar att låna.

Det är när vi börjar fundera över de konsekvenser våra till synes goda idéer får som det blir så bekymmersamt. Sjukdomen är vi överens om men medicinen är helt enkelt inte den rätta.

Hur menar någon annan i gruppen att staten ska agera för att förhindra pest eller kolera om staten skulle få makten över skaparprocessen?

Då måste vi passera den elementära nivån att banker och stater i samverkan skapar pengar som det inte finns täckning för. Men vi måste naturligtvis ha med denna kunskap när vi bedömer statens roll i det kapitalistiska samhället.

Förklara gärna hur ett statligt penningsystem skulle se ut som klarar att vara den tredje vägen. Jag är idel öra.

Detta förlag bör ju även i det korta och medellånga perspektivet ställas mot katalys programförslag i rapporten, som jag ovan länkar till. Vad är rimligast att få implementerat på kort och medellång sikt? Med katalys förslag finns det åtminstone några fackförbund som står bakom. De som finansierar tankesmedjan. Men någon en penningreform som slår mot alla dagens elitgrupper fackföreningen och folkrörelseföretagen inräknade är oddsen mycket, mycket små.

Hur goda förslagen än är får vi inte stor nytta av dem om de stannar som pappersprodukter och ligger och samlar damm.

Se vidare

https://rogerdahl.wordpress.com/2013/12/02/mer-om-debatteknik-och-samtalsetik/

Produktivitet, arbetets välsignelse och det stora globala skiftet

Förhoppningar om ökad fritid i samhället

På 1970-talet var det många som hade en förhoppning att vi skulle kunna arbeta mindre i framtiden. I och med att produktiviteten och automatiseringen fortskrider ökar vårt gemensamma välstånd och vi kan ta ut detta i kortare arbetstid och längre semester. Det här var en mycket spridd tanke på den tiden. Produktivitetsutveckling och automationen skulle komma hela samhället till del och vi kunde se fram mot ett kommande lyckorike. Det fanns till och med en del entusiaster som menade att vi inte skulle behöva jobba alls i framtiden. Maskinerna skulle göra jobbet, människorna skulle kunna inta en mer tillbakalutad roll.

Människans framtida roll var att ägna sig åt olika spännande fritidssysslor. Arbeta skulle vi kunna göra några timmar om dagen med något kul. Resten fritid. Karl Marx och Adam Smiths gemensamma lyckorike stod för dörren. Vi går mot en ljusnande framtid. Det var vi många som var överens om.

 Hur har det gått?

Sedan 1970-talet har vi fördubblat produktiviteten i arbetet. Det skulle kunna innebära att vi bara skulle behöva jobba hälften som mycket som då. I och med att produktiviteten hela tiden totalt sett ökar skulle vi inom en nära framtid uppnå målet att vi inte längre skulle behöva arbeta. Lyckoriket är nära förestående och snart kan vi ägna åt oss de saker som vi verkligen brinner för. Dansa, måla sjunga – jag vad ni vill – frihet som det står på bilden med Ernst Wigforss.

Pengarna strömmar in ändå. Teknikens utveckling har verkligen inneburit att vi har möjlighet att nå ett samhälle som ”åt alla lycka bär” för att använda en fras från arbetarrörelsens mest besjungna sång. Billig energi har även varit en mycket betydelsefull komponent för att kunna höja produktiviteten i vårt arbete.

Men idag talar istället politiker med gemensam stämma om att vi måste jobba mer och längre. Fler arbetade timmar är nödvändigt för att ha råd med välfärden är det mantra som såväl alliansen som S står bakom idag. Den här tanken strider ju helt mot tanken att produktiviteten skulle innebära mer fritid och mindre, men mer intressantare arbeten.

Hur har det kunnat bli på detta sätt? Trots en fördubblad produktivitet sedan 1970-talet, ska vi nu jobba fler antal timmar, inte färre?

Vad är orsaken?

Förundrade kan vi fundera över detta besynnerliga fenomen. Någonting gick snett i 1970-talets kalkyler. En faktor glömdes helt enkelt bort. Produktivitetsvinsten har inte kommit alla samhällsmedborgarna till del på ett jämlikt sätt.  Istället har produktivitetsutveckling och automation gått till ägarna i de högproduktiva företagen och skapat enorma förmögenheter för en liten grupp människor. I dessa högproduktiva företal räknar jag in såväl den finansiella sektorn som den reala ekonomin. Nyckelpersoner inom de högproduktiva företagen har också tjänat mycket pengar på produktivitetsutvecklingen. Även de arbetare och tjänstemän som efter rationaliseringar är kvar inom de högproduktiva företagen, har kunnat glädja sig åt en god löneutveckling.

Att de rika blir allt rikare har i sig inte uppfattats som något större problem för S och facket så länge de stora befolkningsgrupperna fick vara med och få glädje av produktivitetsutvecklingen. Det såg länge ut som den Svenska modellen skulle förena kapital och arbete på ett någorlunda harmoniskt sett.

Ägare till de högproduktiva företagen har hittills inte visat något större entusiasm att föra över avkastningen till alla samhällsmedborgare. Men med hjälp av företagsskatter och inkomster i de högproduktiva företagen, har ända stora grupper i samhälle fått vara med och njuta av teknikens goda sidor.

Men i takt med att företagens överskott återinvesterats i de redan högproduktiva företagen för att ytterligare öka automatiseringsgraden, leder det till att en allt mindre del av samhällsmedborgarna kan tillgodoräkna sig produktivitetens frukter.

Alla de som blivit av med sina jobb måste söka sig till andra sektorer, eftersom de högproduktiva företagen numer mest anställer nyckelpersoner. Ett alternativ för de som blir över vid rationaliseringar är att börja arbeta på bemanningsföretag. Det är dessa som de  företagen anlitar när det behöver arbetskraft som inte uppfattas som nyckelpersoner. Därför växer bemanningsföretagen upp som svampar ur jorden. De anställda inom bemanningsföretagen används sedan som en buffert vid neddragningar av personal. K Marx skulle kalla dessa en industriell reservarme. På så sätt slipper de högproduktiva företagen ta ansvar för arbetskraft som inte uppfattas som nyckelpersoner.

Ägare och top-management i företagen har alltmer växt ihop genom att top-management erbjudits optioner att köpa aktier i de företag de leder. Även nyckelpersoner inom dessa företag kan få erbjudande om motsvarande upplägg. Nivåerna avspeglar var de befinner sig på Jakobs stege.

I takt med att effektiviseringen fortskrider ökar överskotten och vinnarna blir allt rikare. Även efter att företagens vinster återinvesterat i företagen blir det ändå kvar allt större belopp till ägare, top-management och nyckelpersoner. Ägarnas intresse att återinvestera i företaget för att bygga upp företagen långsiktigt, har även minskat dramatiskt. Läs och begrunda.  Artikeln tar upp begreppet ”shareholder values”: http://www.dagensarena.se/opinion/sluta-skamma-bort-aktieagarna/

Det finns gränser för hur mycket dessa grupper mäktar med att konsumera. Deras överskott går därför i mycket hög utsträckning in i finanskapitalet, de finansiella marknaderna och ser till att volymerna hela tiden växer. Se nedan.

Finanskapitalet och den reala ekonomins symbios

Det finansiella kapitalet fylls hela tiden på med ett inflöde från de grupper inom den finansiella och reala ekonomin som gynnas av produktivitetsutvecklingen. Den reala ekonomin behöver likviditet, som den finansiella ekonomin tillhandahåller. Detta är den traditionella synen på på relationen mellan de två, som fortfarande många utgår från. Men i och med att det blivit mer lönsamt att investera inom den finansiella sektorn på de finansiella marknaderna än att investera inom den reala ekonomin leder detta till synsättet ”shareholder value”, se artikeln ovan. Det gäller för aktieägarna att ta ut så mycket värde ur företagen som möjligt och istället investera dessa på de finansiella marknaderna.

Den reala ekonomin huvudaktörer är de stora transnationella företagen som väljer den plats på globen som för tillfället är mest gynnsam för ägarnas möjlighet till så god riskjusterad avkastning som möjligt. Deras underleverantörer tvingas att flytta med eller gå under.

Finanskapitalet består dels av alla pensionsfonder och allmänt fondsparande och direktsparande i aktier och andra värdepapper i världen. De superrika intar en särställning. USA leder miljardärsligan, på andra plats kommer Kina. Även i Indien växer antalet miljardärer. I gruppen finns även bland annat ryska oligarker, det saudiska kungahuset, och en liten klass rika som befinner sig högst upp på Jakobs stege i varje land.

Klyftorna i samhället är idag så stora och de superrika så kopiöst rika att deras finansiella transaktioner kan tungt påverka en hel marknad:

På ädelmetallmarknaden fick sig sentimentet en törn av beskedet att finansmannen George Soros minskat sina tidigare investeringar i guld med dryga 100 miljoner dollar.”
http://www.di.se/artiklar/2013/2/15/ravaror-soros-dumpning-sankte-guldpriset/

De som blir rika på höga löner, med bonussystem, ägare av företag, stora aktieägare i dessa, investerar dessa i det finansiella kapitalet. I finanskapitalet ingår även stora mark och råvarutillgångar. När de rika blir allt rikare  leder detta till att det finansiella kapitalet ständigt växer. Det finansiella kapitalet växer även på egen hand genom att kurserna på värdepapper stiger. På så vis finns det ett symbiotiskt förhållande mellan den reala ekonomin och det finansiella kapitalet.

Urbanisering

Idag bor mer än 50 % av världens befolkning i städer och det är de stora megastäderna som växter mest. På grund av en ständig ström av inflyttande ökar mark och bostadspriserna dramatiskt  i dessa områden. Tillträdande på bostadsmarknaden tvingas betala alltmer för sitt boende i dessa områden.  För alla som köper sitt boende innebär det att de tvingas till en alltmer betungande skuldsättning. och ett privat skuldberg växer fram. Även hyresgäster drabbas av stigande hyror.

Globaliseringen

I och med att finansmarknaderna blev öppna för att kapitalet ska kunna flyta fritt, kan nu varje placerarna bestämma var på globen pengarna ska investeras. Det här har inneburit att kapitalet drar sig till de platser som ger den för tillfället högsta riskjusterade avkastningen.

I boken ”Världens springnota” med underrubrik ”finanskrisen och vägen framåt”, behandlar nationalekonom Stefan de Vylder olika finansiella kriser som har förekommit i världen. Gemensamt för dem är att de har föregåtts av en enastående börsutveckling och därmed har förmögenheterna hos de som äger aktier stigit till nya ”all time high.”

Finansmarknaderna jagar i flock. Om ett område exempelvis ”Tigerekonomierna” i Asien på  1990-tal uppfattades som framtidens tillväxtsagor, då vill alla vara med och investera där. Det innebär att kurserna på dessa aktiebörser sprang i väg på ett enastående sätt.

Värderingen på aktierna avspeglar inte dagens bolagsvärde. I kursen ligger diskonterat en tro på hur marknaden förväntar sig att tillväxten i företagen kommer att vara i framtiden.

När några av de större investerarna börjar känna att kursutvecklingen gått för långt och det finns andra placeringar som är mer lönsamma. När några tyngre investerare börjar flytta sitt kapital från exempelvis Tigernationer i Asien mot slutet av 1990-talet, uppstod en snabb reaktion hos de andra investerarna. Det gällde att inte sitta kvar med Svartepetterkortet sist. När alla investerare världen över börjar trycka på säljknappen samtidigt uppstår en mycket besvärlig situation för de länder som nu dräneras på kapital. Det var precis det som hände för Asiens Tigernationer.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Tigerekonomierna.

Samma bubblor med massiv kursuppgång och sedan briserande bubblor har förekommit i Latinamerika, i Japan, Ryssland och Kina. Det internationella kapitalet gör en omallokering, för att hitta än mer lönsamma platser att placera sina pengar och befolkningen som råkar bo i de tidigare så framgångsrika områdena , drabbas av alla helvetiska kval.

De transnationella företagen placerar sig på de platser på globen som erbjuder den bästa riskjusterade avkastningen. Ett gott företagsklimat samt en närhet till en växande marknad avgör vad de lägger sin verksamhet.

Allt färre tillgodogör sig produktiviteten – och rörliga skattebaser

När färre personer arbetar inom de högproduktiva företagen blir det mindre klirr i kassan för nationalstaten. På grund av fria kapitalflöden blev förmögenhetsskatten mer eller mindre frivillig. Det var bara att göra ett besök på sin bank eller försäkringsbolag så fick vi  hjälp att snickra ihop en praktisk lösning för att undvika skatt.

Att beskatta företag har även blivit alltmer motigt. Om inte företagsklimatet är tillräckligt bra i Sverige flyttar de till platser på globen som möjliggör högsta möjliga riskjusterade avkastning. I det läget blir det svårt för nationalstaten att upprätthålla skattebaserna.

Det innebär att staten steg för steg måste skära ner i de offentliga utgifterna och/eller belåna sig för att åtminstone delvis behålla delar av den tidigare så självklara välfärden. .

Den typ av arbete som blir kvar efter outsourcing, offshoring och produktivitetsutveckling blir i hög grad mycket specialiserade kunskaper inom de tekniskt avancerade företagen.
Var utvecklingen är på väg ser vi exempelvis i denna filmsnutt om robotar:   http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=50138922n%3Ftag%3Dfacebook

Efter att ha sett detta inser vi snart vilken framtid vi kommer att gå till mötes, om vi inte kan hitta metoder att omfördela produktivitetsvinsterna mer jämlikt.

Men här kommer troligen bara en mindre  den av den totala arbetsstyrkan att jobba. FoU och avancerade arbeten som inom affärsutveckling, projektledning, verksamhetsutveckling, IT, teknik, juridik, statistik, aktuariell verksamhet, journalistik, inom finans och kommunikation kommer att troligen att fortsätta efterfrågas.

Men i och med att internet finns kommer även alla akademiska arbeten och andra högkvalificerade att bli mer globalt konkurrensutsatta. Ju högre löner specialister och andra kvalificerade arbeten har, desto hårdare kommer de drabbas av internationell konkurrens. Även om den svenska civilingenjören är mer kompetent än motsvarande kinesisk, kommer det pris/prestandamässigt att bli en bra affär för företaget att billigare köpa arbetskraften på andra ställen på globen med väsentligt lägre lönenivå.

Teknikutveckling kan eventuellt göra det mer lönsamt för västerländska bolag att ta hem företagen igen. Men på grund av teknikutveckling ger detta inte så många nya jobb. Se filmsnutten om robotar ovan.

Press på den svenska arbetsstyrkan kommer ständigt att öka på grund av att deras internationella konkurrenter är villiga att arbeta avsevärt mycket längre än svensk avtalsenliga normaltid och till avsevärt mycket lägre löner. För att en svensk internationellt konkurrensutsatt högavlönad ska kunna  motivera sitt höga löneläge krävs att denne kan åstadkomma mycket mer på kortare tid. I och med att kompetensen ökar internationellt kommer internationellt konkurrensutsatt svensk högutbildad arbetskraft att få arbeta allt fler timmar för att matcha konkurrenterna.

Riskerna med detta är att allt fler blir utbrända och andra förlorar sina jobb. Ju större gapet är mellan den svenska – västerländska – arbetskraften och motsvarande, arbetskraft i tillväxtländerna,  desto större incitament finns det för företagen att köpa dessa på andra ställen i världen. Det innebär att höglöneyrken kommer att vara extra utsatta för internationell konkurrens. Med modern teknik kan högkvalificerade arbeten utföras runt om i världen.

För att vända den trend som redan är påbörjad måste de skapas internationella överenskommelser och regler för hur lång arbetstiden får vara och ett lönereglemente. Problemet med detta är hur ett sådant reglemente ska kunna kontrolleras och se till att det efterlevs inom företagen runt om i världen.

Om inte detta lyckas så kommer svensk kvalificerad arbetskraft tvingas att sänka sina löneanspråk för att vara konkurrenskraftiga tills ett nytt jämviktsläge uppstått.

Under förutsättning att denna trend håller i sig kommer en allt större del av befolkningen att arbeta inom yrken som inte är lika globalt konkurrensutsatta. Men vilka arbeten kommer det att vara? Den trend som sedan ett antal år tillbaka gäller för allt fler inhemska arbeten är att det istället kommer hit arbetskraft från andra länder och pressar ner löner och pressar upp normalarbetstidens längd.

En allt större andel av befolkningen kommer att arbeta inom servicesektorerna som varken går att att rationalisera eller flytta utomlands. Det är inom den här typen av verksamheter som de framtida jobben i hög grad kommer att finnas. Klas Eklund ger exempel på den framtida arbetsmarknaden:

”• En stor del av de framtida jobben kommer att finnas i vård och omsorg. Här krävs fler anställda eftersom befolkningen åldras och blir mer vårdkrävande. Relativt sett blir dock den typen av tjänster allt dyrare eftersom det är lättare att ersätta människor med maskiner i tillverkningsindustrin än att göra det inom omsorgen. Fortsatt stigande kostnader kräver nytänkande, konkurrens och effektivitet även inom välfärdssektorn. Någon återgång till offentliga monopol är därför omöjlig. Däremot krävs att upphandling och kvalitetskontroll måste bli mycket bättre. Vi måste utveckla nya samverkansformer mellan privata företag och offentlig finansiering.”

Om robotisering av välfärdssektorn kommer att bli mer vanligt förekommande ,så gäller detta inte i lika hög grad. Märk utvecklingen i Japan.

Mer Klas Eklund:

”• Miljövänlig teknik måste stimuleras för att minska belastningen på vår planet. Det mest effektiva medlet är att ändra priser och belöningssystem så att det lönar sig att agera grönt, både för företag och för hushåll. Det ska löna sig att utveckla ny teknik, och det ska vara billigt att konsumera grönt. Men det ska vara dyrt att smutsa ned, använda fossila bränslen och att konsumera varor och tjänster som skadar miljön. Mätmetoder och mål bör läggas om. De traditionella nationalräkenskaperna, inklusive BNP-begreppet, är omoderna och härrör från en tid då produktionen mättes i ton och hektoliter. De tar inte hänsyn till humankapital och naturkapital. Sverige bör gå i spetsen för att utveckla nya analytiska metoder såsom grön BNP – precis som vi gjorde under ”Kapitalism 2.0”, då vi var ledande i att utveckla den tidens moderna analysinstrument. ” http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

För en omställning till ett mer hållbart samhälle är det nödvändigt att satsa på en grön ekonomi. Men vad är det som säger att dessa jobb just hamnar och stannar i Sverige eller i västvärlden? Inte mint Kina ser ut att ha det mycket förspänt därvidlag.

När det gäller sällsynta jordartsmetaller som är nödvändiga komponenter vid framställning av mobiltelefoner, tv-apparater, kylskåp och annan elektronisk utrustning, så finns de till 95 % inom Kinas gränser. Kina har meddelat att dessa resurser snart inte ens räcker till att tillgodose Kinas eget behov och hotar med att sluta exportera dessa. (David Jonstad, Kollaps sid 36 f).

Då får vi troligen se ett globalt skifte i världsekonomin, där Kina de facto tar över stafettpinnen över väst. Detta är redan prognostiserat till att ske redan om några år.

Många ser även Kina som den framtida vinnaren i slaget om förnyelsebar energi. En tendens som redan är långt framskriden.

Det som talar mot Kina är att de riskerar ekologiska och sociala kriser och som i sin tur självklart påverkar ekonomin.           ,

Vad blir då kvar för väst och lilla Sverige?

I alla typer arbetsintensiv verksamhet finns det mycket små möjligheter till produktivitetsförbättringar. Om jag i SC Synergy Creation skulle köra massage med dubbel hastighet skulle detta troligen skapa en viss förvåning hos mina klienter. Att mina kunder skulle komma tillbaka är nog mindre troligt. Samma sak gäller mina drömanalyser. För att gå runt med den här typen av verksamhet krävs att kunderna är villiga att betala mycket höga priser eller att jag har mycket låga omkostnader i verksamheten.

Om de högavlönade jobben blir mindre högavlönade ( på grund av global konkurrens) och dessutom försvinner från Sverige och Väst: Vad händer då? Vad händer om allt fler arbetar med de lågproduktiva jobben?

Det innebär att vi nu får räkna med att arbeta så många timmar som möjligt för att bevara välfärdsstaten och hålla vår egen levnadsstandard uppe, så gott det nu går. Att i detta läge hoppas på att förbättringar inom skolans område och inom vård och omsorg, känns lite motigt. Samma sak gäller för de hoppfulla tankarna om en medborgarlön och att kunna hålla pensionerna på en anständig nivå. Var ska pengarna tas ifrån?

De transnationella företagen kommer att fortsätta förbättra sin riskjusterade avkastning, men detta kommer i allt mindre grad att gynna svenska medborgare och den statsapparat som  ska tillhandahålla välfärd. Samma sak kan gälla hela västvärlden. Den kollaps som David Jonstad talar om i boken med samma namn, kan mycket väl vara västvärldens kollaps och inte en global civilisationskollaps. Vi har haft vår storhetstid, nu är det nya röster som gör sig gällande. Detta är inte på något sätt ett otänkbart scenario.

Om allt fler i väst talar om en kollaps är risken hög att det blir en självuppfyllande profetia. I Öst och Syd börjar istället optimismen spira. Då är det bara en tidfråga när det globala skiftet sker och det kan få dramatiska följer för väst.  .

Alternativet är självklart att distribuera produktivitetsvinsterna mer jämlikt inom nationalstaterna i väst. Till detta saknas dock – och i allt högre grad – de nödvändiga instrumenten. Då blir samhället och individerna i allt högre grad beroende av filantroper.

Detta faktum börjar nu bli allt tydligare när multimiljardärer som Bill Gates och Warren Buffett går in och bedriver välgörenhet och täcker delar upp för kostnader som varken samhället eller individer, med mer modesta rikedomar, längre har råd med. En svenska som bör nämnas i detta sammanhang är Barbara Osher. http://sv.wikipedia.org/wiki/Barbro_Sachs-Osher

Bankerna och finanskapitalismen

Se separat inlägg. Vårt nuvarande penningsystem omöjliggör en hållbar utveckling: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/04/vart-nuvarande-penningsystem-omojliggor-en-hallbar-utveckling/#comments

Det stora globala skiftet

Om utvecklingen följer den nuvarande trend är det troligt att de högproduktiva företagen och dess underleverantörer följer tillväxtmarknaderna och lägger en allt större del av sin verksamhet där befolkningsökningen och den ekonomiska tillväxten är som störst. Asien, men även Afrika och Latinamerika  kommer då att ytterligare öka sin attraktion på företag, som även i högre utsträckning lägger sin huvudkontor i de globala tillväxtregionerna.

Om så är fallet kommer även den finansiella sektorn följa med. Om detta sker blir västvärlden alltmer brandskattat på produktivitetsutvecklingen. USA och Europa måste hitta motmedicin för att helst förebygga denna utveckling. USA med sitt militärindustriella komplex, FoU, mäktiga banker och multinationella företag har betydligt större motståndskraft än Europa. För vår världsdel ser det mer dystert ut. Här gäller det därför att hitta nya lösningar på framtidens utmaningar. Frågan är bara:  Hur ska dessa nya lösningar se ut?