Min kommentar till Kjell-Olof Feldts inlägg till programkommisionen

Kjell-Olof Feldt skriver till programkommissionen för ett nytt partiprogram

Hela inlägget hittar vi här: http://programkommissionen.wordpress.com/2012/06/07/kjell-olof-feldt-klarar-s-den-generella-valfarden-i-framtiden/#comment-141

Här är min kommentar:

KOF skriver:

”En sammanfattning av socialdemokratins läge tycker jag kan se ut så här. Ambitionerna för den generella välfärdspolitiken är oförändrade vad gäller välfärdstjänsterna och har höjts för socialförsäkringarna: fler ska ha inkomsttrygghet vid arbetslöshet och sjukdom liksom efter arbetslivets slut. Mot dessa ambitioner står att partiet i sin praktiska politik under de senaste 20 åren genomfört eller accepterat betydande skattesänkningar, framför allt på tillgångar och privat konsumtion. Min slutsats blir att Sverige numera har ett skatteuttag som inte klarar av att finansiera en generell välfärdspolitik byggd på socialdemokratins värderingar. ”

Han pekar på att det inte går att både ha kakan kvar och äta upp den. Det går inte både att minska inkomster och öka utgifter. En sådan ekvation går bara inte ihop.  Om S vill behålla välfärden måste den också kunna finansieras.

Kjell-Olof Feldt skriver vidare:

”Gamla pålitliga skattebaser har visat sig ha vingar. Det gäller framför allt kapitalet men i växande grad även arbetet och konsumtionen. Skattepolitiken har fått anpassa sig. Sverige har inte längre några tillgångsskatter: arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatterna är alla borta. Skatten på arbete, både den direkta och indirekta, har sänkts i ett antal omgångar. Och den andra stora skattebasen, privat konsumtion, har eroderats genom en lång rad undantag från den enhetliga momsen, som en gång sattes till 25 procent. ”

Det har helt enkelt blivit allt motigare att kunna få in pengar till statskassan.  För alla oss som vill behålla den generella välfärden gäller det att bidra med att hitta lösningar på finansieringsfrågan. Att bara vara allmänt positiv till den generella välfärden utan att ha idéer om finansieringen kan låta medmänskligt, solidarisk och jämlikt, men det leder ingen stans.

Att tro att det inte i första hand är fråga om pengar och finansiering är direkt ekonomiskt oansvarigt. Politik är att vilja sa Olof Palme på 1960-talet. Det är en första förutsättning. Utan vilja blir det ingenting. Men nästa förutsättning är att politik också måste vara att prioritera, plocka fram det som är riktigt viktigt och välja bort det som är mindre viktigt.  Det gäller även att hitta inkomstkällor till den samlade politik som S ska vinna väljarnas förtroende på. Allt måste hänga ihop. Reformer måste peka i en och samma riktning och de måste kunna finansieras.

Kjell-Olof Feldt pekar på möjliga inkomstkällor:

”Men alla dessa skattesänkningar går inte att motivera som anpassning till globaliseringens villkor. Sverige är ett av de ytterst få utvecklade länder som inte beskattar större arv. Fastighetsskatten försvann därför att den var avskydd i röststarka storstadsområden, medan ränteavdragen finns kvar som statens subvention av boende i villor och bostadsrätter (eller av annan lånefinansierad konsumtion). Den halverade momsen på mat köpt i butik (som lett till halverad moms på krogmat) har inget annat motiv än att den en gång infördes i en politisk köpslagan. Om en del andra selektiva reduktioner av konsumtionsbeskattningen kan egentligen bara sägas att de är resultatet av skicklig lobbyism. ”

Att vara reformvillig betyder inte att – som barn inför julafton – bara komma med en önskelista på allt vi vill ha. Vi måste också ikläda oss ett vuxenansvar och komma med idéer hur reformerna ska kunna finansieras.

Vill vi kunna satsa på en generell välfärd, lika för alla, måste den betalas gemensamt. Vill vi att Sverige fortsatt ska vara en kunskapsnation av rang, måste FoU betalas av samhället.  Företag kommer inte att gå ta investeringar, när det gäller grundforskning och en hela del annan forskning, som är samhällsekonomiskt nyttigt men företagsekonomiskt olönsamt.

Företag som vill överleva kan inte fungera som filantroper, mer än i mycket begränsad utsträckning och då i syfte att putsa på sitt varumärke.

Samma sak gäller all infrastruktur som är helt nödvändig från ett samhällsperspektiv. Om vi vill bygga järnvägar och annan spårbunden trafik måste det finansieras av oss som skattebetalare.

Samma sak gäller bostäder.  För att tillgodose behovet av små hyresrätter måste det ske en politisk styrning med gemensamma medel. Om Skanska, NCC och Peab bestämmer bygger de stora bostadsrätter som är företagsekonomiskt lönsamma.

Samma sak gäller på alla andra områden, exempelvis övrig omställning till en grön ekonomi. Företag kommer att vara med när det finns en företagsekonomisk lönsamhet i projekten.

En inkomstkälla som Kjell Olof Feldt glömmer bort att nämna är de vinsthemtagningar som samhället kan göra genom att ställa rimliga affärsmässiga krav på underleverantörer inom välfärdssektorn. När det visat sig att underleverantörerna, Carema, Attendo, Kunskapsskolan, John Bauer mfl inte levererat bättre service och högre effektivitet, så är det en ren förlustaffär för ägarna – skattebetalarna.  Här finns det mycket pengar att hämta in.

SNS (Stiftelsen Näringsliv och samhälle) presenterar sin rapport på hösten 2011: Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd? ”

Medverkade i rapporten gjorde: Laura Hartman, Anders Anell, Eva Mörk, Jonas Vlachos, Kajsa Hanspers, Martin Lundin, Marta Szebehely, Stefan Wiklund.

Vi läser: ”Den viktigaste slutsatsen av studien är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn. Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.” Se vidare: http://www.sns.se/forlag/konkurrensens-konsekvenser-vad-hander-med-svensk-valfard

I DN presenterar Laura Hartman rapporten: http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten

Artikeln avslutas:

”I brist på offentliga initiativ för att förbättra beslutsunderlaget för välfärdspolitiken kommer SNS nu att genomföra fortsatta studier om hur den svenska valfrihetsmodellen kan förbättras.

Vi kommer att samla ledande företrädare för kommuner, landsting och privata utförare som i dialog med framstående välfärdsforskare får möjlighet att definiera var behovet av beslutsunderlag är störst. Forskarna kommer sedan att ta fram konkreta policyrekommendationer utifrån ett objektivt och vetenskapligt förhållningssätt.

På detta sätt vill SNS bidra till en mer saklig debatt om den svenska välfärdsmodellen, utan ideologiska skygglappar. ”

Här borde det med andra ord finnas lite pengar att spara in för att rädda välfärden och satsa på att skapa den gröna ekonomin/de gröna folkhemmen.

För hela KOF:s artikel, se bifogad:

Kjell-Olof Feldt; En kritisk betraktelse, om socialdemokratins seger och kris

I Wikipedia läser vi om Kjell-Olof Feldt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kjell-Olof_Feldt

Öppet möte med Kjell-Olof Feldt

Den 6 februari klockan 18.30 anordnar Maria Södra Stations S-förening ett öppet möte med Kjell Olof Feldt. Mötet äger rum på Södergården, Götgatan 37 i Stockholm.

Han har skrivit boken: ”En kritisk betraktelse om socialdemokratins seger och kris.” Temat är hur SAP använt sina idéer och sin kompetens för att bygga ett brett förtroende för sin politik och hur det nu skulle kunna vinnas tillbaka.

På mötet har vi möjligheter att ställa frågor till Kjell Olof Feldt. Vi kan exempelvis fråga honom hur han ser på den tid som gått sedan boken skrevs och fram till idag. Vi kan även fråga honom om hur han ser på framtiden för S.

Här är artiklar och inlägg av och om KOF:

Så här vill Kjell-Olof Feldt blåsa liv i S

”Ekonomin har ändrats. Det går inte att säga att man har lösningen på hela pro­blemet med arbetslöshet. De senaste decennierna har vi inte lyckats göra något åt den, oavsett om det har varit högkonjunktur ­eller lågkonjunktur”, säger han.

”Ta de borgerligas arbetslinje. De trodde att de kunde komma till rätta med den arbetslöshet som varit konstant hög i nästan två decennier med några enkla handgrepp. Dagens regering håller på att göra bort sig, men man kan inte bara vinna val på andras passivitet när man inte själv har något alternativ att komma med. Vi måste börja med att skaffa oss en egen politik. Det är rätt tomt i lådan nu.”

http://www.di.se/artiklar/2012/4/21/sa-vill-kjell-olof-feldt-blasa-liv-i-s/

Återupprätta den gamla tråkbanken

”År 2007 uppgav 47 procent av sistaårsstudenterna på Harvard att de siktade mot Wall Street. På några decennier blev kapitalförvaltning hetare än statsförvaltning och leveraged finance mer attraktivt än att vara läkare.

Enklast vore förstås att skylla på de finansanställda. Men 99 procent har aldrig sett skymten av excesser eller tagit en enda galen risk. Skandaler är lätta att förstå, systemfel så mycket svårare.

Vad är lösningen? Efter 30-talskraschen i USA förlorade finansindustrin all sin glamour. Det efterföljande halvseklet blev bankpalatsen ett sömnigt tillhåll för riskaverta pärmbärare med medelmåttiga löner. Som av en händelse sammanföll detta med en period som innebar makalösa ekonomiska framsteg för de flesta amerikaner. Internationellt har pendeln redan slagit tillbaka kraftigt. En hel bransch letar efter en ny identitet. Även i Sverige är kanske cirkeln på väg att slutas. För en tid sedan skrev Kjell-Olof Feldt en debattartikel där han uppmanade socialdemokraterna att skaffa sig en bankpolitik och att ”ta parti för den gamla tråkbanken”. Frågan är om någon lyssnar den här gången. ”

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Läs mer av Andreas Cevenka på hans blogg. Den hittar du på blog.svd.se/cervenkaspengar

Hela artikeln hittar vi här: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/var-ar-trakbanken_7696104.svd

Här är KOF:s inlägg till programkommissionen:  http://programkommissionen.wordpress.com/2012/06/07/kjell-olof-feldt-klarar-s-den-generella-valfarden-i-framtiden/

Inlägget kommenteras av flera personer.  Min kommentar till KOF:s inlägg, se separat inlägg:

Var är tråkbanken? Andrea Cervenca

Var är tråkbanken?

Så ofta när människor upptäcker något bra inträffar samma sak. Det blir för mycket av det goda. Det som länge ansågs som ett livsviktigt elixir för ekonomin har visat sig ha allvarliga biverkningar.

Kjell-Olof Feldt och Olof Palme talas vid i riksdagen 1974.

Kjell-Olof Feldt och Olof Palme talas vid i riksdagen 1974.

Foto: Sören Johansson/Scanpix

25 november 2012 kl 08:50 , uppdaterad: 26 november 2012 kl 10:37

Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting. Det är hösten 1985 och orden är Olof Palmes. Det svårförståeliga fenomen som han helst vill slippa befatta sig med är inte installationen av en splitter ny VHS eller vilken av Twisted Sisters senaste låtar som bör snurra på regeringskansliets stereo. Finansminister Kjell-Olof Feldt har kommit för att prata om något mer abstrakt: avregleringen av kreditmarknaden. Ett beslut som skrev om Sveriges historia. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/var-ar-trakbanken_7696104.svd

Andreas Cervenka Januari 2013

Andreas Cervenka är SvD Näringslivs krönikör. Har bland annat gett ut boken ”Vad är pengar?” Här skriver han om svensk och internationell ekonomi, ofta med fokus på finanskrisen och dess konsekvenser.

18 januari 2013 kl 10:10 | Permalänk | Kommentarer(67)

”Någonstans måste pengarna ta vägen”.

Så lyder ett av de vanligaste argumenten dessa dagar för att aktier och andra papper nu borde stiga.

Det är också en anledning att dra öronen åt sig.

Visserligen ligger det en del i resonemanget. Priserna på vissa tillgångar gör att man nästan måste skölja ansiktet med isvatten för att utesluta möjligheten av en febrig dröm: är det 2013 eller 2007?

Räntan på företagsobligationer med hög risk är nere på samma låga nivåer som före finanskrisen, medan lån med slappa krav på återbetalning slagit nya rekord.

Det är som allt som hänt de senaste fem åren är glömt och alla framtider risker raderats ut.

En stor förklaring är just bristen på alternativ.

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/01/18/marknaden-ar-satt-ur-spel/

Rogoff: Riksbanken ska inte lösa hushållens skuldberg

11 januari 2013 kl 3:03 | Permalänk | Kommentarer(65)

Bloggen har intervjuat Kenneth Rogoff, professor på Harvard i USA och ansedd som en av de främsta experterna på finanskriser, bland annat efter boken This Time is Different.

Han var mellan 2005 och 2011 också rådgivare åt svenska Riksbanken.

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/01/11/rogoff-riksbanken-ska-inte-losa-hushallens-skuldberg/

2013 års stora tema?

Bara två veckor in på det nya året går det att nästan att ana vad som kan bli en ekonomisk så kallad supersnackis under 2013: valutakrig.

I flera år har världens stora länder ägnat sig åt kapprustning med hjälp sedelpressarna, men den senaste tiden har detta intensifierats när världens mest skuldtyngda land Japan nu bestämt sig för att öka takten ordentligt.

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/01/16/2013-ars-stora-tema/

Därför gäspar vi åt krisen

14 januari 2013 kl 7:07 | Permalänk | Kommentarer(53)
Den svenska konjunkturen är enligt många bedömare på väg ned i en mörk källare, en bild som numera till och med delas av finansminister Anders Borg som hade några märkliga och dansanta sensommarveckor som optimist i höstas.
Krisstämningen lyser dock med sin frånvaro, och i  julhandeln rådde sedvanlig yra.
Kanske beror det helt enkelt på att vi efter över fem år börjat ruttna rejält på hela finanskrisgrejen.
Det är i såfall helt naturligt, konstaterar Financial Times blogg Alphaville i ett intressant inlägg. Intresset för samhällsproblem tycks följa samma mönster, oavsett vad det handlar om, där den akuta krispaniken snabbt avtar och följs av en fas där minnen om hur illa det var förträngs och ersätts av en ”äh-nu-kör-vi”-anda.

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/01/14/darfor-gaspar-vi-at-krisen/

Cervenka: Tillväxten – en jobbig tvångströja

Finansmarknadens existensberättigande bygger på förmågan att sätta priser på varor och värdera risker. Tyvärr vilar hela världsekonomin på en tyst överenskommelse om motsatsen: den största risken av alla måste ignoreras till vilket pris som helst.

2 december 2012 kl 09:41 , uppdaterad: 2 december 2012 kl 21:33

Ekonomi. Bara ordet får vissa människor att börja bläddra i förra sommarens tv-bilagor eller längta till kvällens genomläsning av 1982 års telefonkatalog. När det egentligen är ett ämne värdigt en Hollywood-thriller.

Enligt det digitala uppslagsverket Wikipedia är ekonomi ”läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. En vaken femteklassare behöver inte många minuter för att konstatera att vuxnas praktiska tillämpning av denna disciplin inte precis följer skolboken. Verklighetens ekonomi är snarare läran om skenande konsumtion av saker det är ont om men som vi låtsas finns i oändlig mängd. Av detta skäl har ett stort antal tanter och farbröder i dagarna samlats till klimatkonferens i Doha. De senaste larmrapporterna från FN och Världsbanken är inget för roliga timmen.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/den-stora-tvangstrojan_7714530.svd

Dags att tänka tvärtom

Det går inte att lösa problem med hjälp av samma tänkande som skapade dem, sade en gång Albert Einstein. Efter fyra tröstlösa år av växande skuldberg och nedskärningar är det kanske läge att pröva något nytt.

23 december 2012 kl 11:51 , uppdaterad: 18 januari 2013 kl 10:52

Banken kan aldrig gå omkull. Om banken får slut på pengar kan bankiren ge ut så mycket pengar som behövs genom att skriva på ett vanligt papper. Så står det i den officiella engelska regelboken för spelet Monopol.

Känns det igen?

Att banker inte kan gå i konkurs är ett faktum som inte kan ha undgått någon de senaste åren. Och centralbanker kan som bekant skapa hur mycket pengar som helst ur tomma intet för att förhindra det.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/dags-att-tanka-tvartom_7767734.svd

Krönika Andreas Cervenka

Så styr världens sämsta idé börsen

Varför körde Telia Sonera i diket och hur kommer det sig att dagens entreprenörer hellre fjärilsimmar över Barents hav än sätter sitt livsverk på börsen? Kanske för att aktiemarknaden styrs av en ideologi som skapat precis de problem som den var tänkt att lösa.

9 december 2012 kl 11:13 , uppdaterad: 10 december 2012 kl 07:00

Erik Hamrén var pressad. 1-0-segern hemma mot Österrike betydde visserligen att Sverige säkrat en plats i VM-slutspelet. Men segermarginalen var långt under fotbollsanalytikernas genomsnittsprognos på 2,19 mål, enligt en sammanställning som Unibet gjort. Sportbilagornas dom var hård. ”Hamrén sviker igen”. På presskonferensen haglade de ilskna frågorna. Borde inte Erik Hamrén flera veckor före match gått ut och varnat för att landslaget var på väg att prestera långt under marknadens förväntningar?

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/varldens-samsta-ide_7736018.svd

Vi hålls som gisslan

Sällan har så många fått det så mycket sämre på så kort tid. För andra kan fem år av finanskris summeras så här: Vi har aldrig haft det bättre. Sverige går i spetsen för att ge dessa vinnare ännu mer.

11 november 2012 kl 09:28 , uppdaterad: 7 december 2012 kl 12:04

Äntligen lyssnar de! När Anders Borg i samband med budgeten i höstas berättade om sin senaste sammankomst med finansministerkompisarna i Europa hade han nästan svårt att dölja sin förtjusning.

– Jag har aldrig varit med om att berätta något som väckt så stor uppmärksamhet bland mina kollegor, myste Anders Borg.

Här har vår finansminister flygpendlat till Bryssel i åratal och föreläst om hur bankkriser och galopperande statsskulder bäst hanteras. Men alltså tydligen mötts av halvt medvetslösa män i kostym. Vad var det då Anders Borg berättade som plötsligt fick gubbarna att sitta som tända ljus i bänkraderna? Kungaskvaller? Nej. Det var nyheten att Sverige tänker sänka bolagsskatten från 26 till 22 procent. Han hade lika gärna kunnat vifta med en laddad hagelbössa på podiet.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/vi-halls-som-gisslan_7660250.svd

Too-big-to-be-snäll

6 november 2012 kl 3:03 | Permalänk | Kommentarer(283)

Hur farliga är storbankerna för världen så här fyra år efter Lehman Brothers fall?

Om man ska tro många bankdirektörer är faran över. Snarare ligger hotet i den tsunami av nya regler som är på väg och som ska minska riskerna genom att kräva att bankerna bland anant fyller på med mer kapital.

Föga förvånande delar inte alla den bilden.

För ett tag sedan höll chefen för Storbritanniens centralbank Bank of England, Mervyn King, ett tal där han i förbigående gjorde en bedömning av nuläget.

Han konstaterade att problemet för bankerna inte är tillgång till likvida medel, något som ju världens centralbanker tillhandahållit i astronomiska mängder.

http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2012/11/06/too-big-to-be-snall/

Krönika Andreas Cervenka

Tillbaka till framtiden

Att det globala kapitalet kan flöda fritt runt jordklotet utan att visa pass eller krångla med skorna i säkerhetskontrollen har länge varit lika självklart som att Sovjetkonceptet känns ofräscht. Men liksom många ekonomiska sanningar är även denna på väg att omprövas.

16 december 2012 kl 08:31 , uppdaterad: 16 december 2012 kl 22:40

När något är svårt att förstå tycks vi människor nästan instinktivt vilja ta hjälp från djurriket. Att höra politiker och andra makthavare prata om den globala kapitalmarknaden är som att få en guidad tur på ett bättre zoo. Vargar, hajar och gamar är bara några av favoritmetaforerna. Det är lätt att förstå varför. Dessa djur ses av många som blodtörstiga och allmänt opålitliga, precis som en ganska vanlig bild av den mystiska finansmarknad som har så stort inflytande över våra liv.

I själva verket är det globala kapitalet till sin natur mer likt en betydligt mindre skräckinjagande varelse: sillen. Skygga, nervösa och inte utrustade med jordens största hjärnor rör de sig blixtsnabbt i stora stim och stannar bara till för att tugga i sig de procentenheter och räntepunkter i avkastning som är livsviktig föda för att de ska klara sina uppdragsgivares pensioner.

Inte så mycket på jakt som ständigt flyende undan magra vatten och alltid på helspänn inför det stora hotet: att inte klara index. Varje dag året runt ska tusen och åter tusen miljarder placeras, i någonting, någonstans.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/tillbaka-till-framtiden_7755558.svd

Världen är satt i pant

En enkel tumregel i finansvärlden lyder: ju tråkigare någonting verkar desto viktigare är det. En i högsta grad triangelmärkt företeelse kan få stora konsekvenser för världsekonomin.

7 oktober 2012 kl 08:12 , uppdaterad: 8 oktober 2012 kl 09:55

Låna av dig själv! Så lyder det enkla lockropet från en av Sveriges pantbanker. Stövla in med en gammal avlagd klackring i guld och kom ut några minuter senare med hundralapparna i näven.

På samma princip vilar faktiskt en stor del av det moderna finansiella systemet. Men det är, som ni kanske redan har anat, aningen mer komplicerat. Ett seminarium med titeln ”The global safe asset collateral crunch” för inte direkt tankarna till ett fullsatt och somrigt Folkets Park med en uppsluppen Lasse Berghagen på banjo som publikvärmare. Även om ämnet berör fler än vad man kan tro.

Här ligger den kanske största förklaringen till finansbranschens framfart: den är inte särskilt visuell. Be en duktig mimare illustrera ett syntetiskt swapkontrakt och det kan bli problem. Denna snårighet gör det lätt att ta betalt, men också väldigt svårt att förutse krascher eftersom det är så få som faktiskt orkar sätta sig in i det finstilta.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/cervenka-varlden-ar-pantsatt_7557438.svd

Det stora dilemmat

Vad är värst, plötslig död eller långsamt självmord? Det som gjorts för att rädda det globala finansiella systemet från undergång riskerar att bli lika långsiktigt effektivt som att hämta andan i en plastpåse.

9 september 2012 kl 08:08 , uppdaterad: 21 november 2012 kl 10:09

Man får mer än vad man sätter in. Så skulle kanske ett barn sammanfatta det spännande steget från pojkrummets skära spargris till storfinansens värld. Att se den egna sedelhögen växa, inte bara genom lågbetalt gnet som att hjälpa till med disken, utan tack vare en slags osynlig kraft har något av magi över sig. Fenomenet kallas för avkastning och är det som får finansmaskineriets servrar att brumma harmoniskt, oavsett om pengarna växer på folkhemstummade bankböcker eller i en dubbelswappad kreditderivatkorg i London City.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/det-stora-dilemmat_7483172.svd

 

Modell hämtad från David Harvey – Den globala kapitalismens rum- Figur 1 samt introduktion:

Det materiella rummet

(det upplevda rummet)

Rummets representationer

(det föreställda rummet)

Representationernas rum

(det levande rummet)

Det absoluta rummet

 

väggar, broar, dörrar, trappor, golv, tak, byggnader, städer, berg, kontinenter, vattenmassor, territoriella avgränsningar, fysiska gränser och hinder, inhägnade bostadsområden…
ekonomiska kartor; euklidisk geometri; landskapsbeskrivningar; metaforer om instängdhet, öppna ytor, lokaliseringar, lägen och positioner; (relativt lätt att kontrollera och styra)-Newton och Descartes
känslan av trygghet kring eldstaden; känslan av säkerhet eller instängdhet i ett avgränsat område; känslan av makt genom ägarskap och dominans av ett område; rädsla för folk utanför den egna gruppen

Det relativa rummet

(tidrummet)

flöden av energi, vatten, luft, varor, folk, information, pengar, kapital ; ökningar och minskningar i avståndsfriktionen…
tematiska och topologiska kartor ( t.ex. över Londons tunnelbanesystem) ; topologi; perspektivritningar; metaforer om situerad kunskap, om rörelse, rörlighet, förskjutningar, acceleration, tidsrumskompression och avståndssökningar; ( svårt att kontrollera och styra- kräver sofistikerade tekniker)

-Einstein  och Riemann

oro över att inte hinna i tid till skolan; spänningen i att röra sig i det okända; frustrationen i en trafikstockning; spänningen eller upprymdhet till följd av tidsrumskompression, av fart, av rörelse

Det relationella rummet

(tidrummet)

elektromagnetiska flöden och fält; sociala relationer; ansamlingar av föroreningar; potentiell energi; ljud, dofter och andra sinnesförnimmelser som bärs av vinden
Surrealism; existentialism; psykogeografier; cyberrum; metaforer om internalisering av kraft och makt; (extremt svårt att kontrollera och styra – kaosteori, dialektik, interna relationer, kvantteori)

-Leibniz, Whitehead, Deleuze, Benjamin

visioner, fantasier, önskningar, frustrationer, minnen, drömmar, skenbilder, psykiska tillstånd ( t.ex. torgskräck, höjdskräck, klaustrofobi)
Hämtad från David Harvey, tankekraft förlag, 2006. sidan 132. Med en geografisk utgångspunkt  skissar David Harvey en modell om ”rummet” .  I modellen expanderar han det absoluta rummet ( Newton)  till det relativa rummet (Einstein) och når slutligen det relationella rummet där visioner, fantasier, önskningar, frustrationer, minnen, drömmar, skenbilder och psykiska tillstånd inträder på scenen. Dessa rum får vi om vi läser nedåt i tabellen.Om vi istället läser från vänster till höger i tabellen infinner sig det materiell rummet (det upplevda rummet, för upplevelser och perception, som är öppet för fysisk beröring och sinnesförnimmelser), rummets representationer, (det föreställda rummet, som vi föreställer oss det och representerar det) samt representationerna rum (det levda rummet med förnimmelser, fantasier, känslor, innebörder införlivade i vårt dagliga liv).
Som samtalsmodell anser jag att den borde vara till tillräckligt att vidlyftig för att fånga många olika aspekter av vårt inre liv och omvärlden. När vi ska tala om ett nytt paradigms grundläggande principer och dess hypoteser, men även praktiska lösningar, kan denna modell visa sig vara användbar. De förekomster som Harvey fyllt matrisen med ska ses som tankeväckande begrepp, snarare än några  absoluta sanningar. Harvey menar att alla rutorna i matrisen ingår i ett dialektiskt sammanhang, med  ömsesidiga beroenden. http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialektik. Min innebörd  av dialektik i detta sammanhang är just ett ömsesidigt beroendeförhållande och ett spänningsfält mellan de olika förekomsterna som finns rutorna i tabellen. Genom att röra sig i alla rutorna kan vi sedan gå bortom matrisen och skapa det nya paradigmet. (sid 143). Den typologiska nivån representeras av matrisens rubriker.Traditionell och positivistisk geografi har begränsat sitt synfält till det absoluta och det relativa och på tidrummets materiella och upplevda aspekter, medan man undvikit det levda och relationella aspekterna. Harvey varnar i slutet av boken för att pendeln ska slå över för mycket åt det andra hållet. Att helt hålla sig inom tabellens högra del, kan vara precis lika vilseledande och kontraproduktivt som att begränsa sig till den övre vänstra delen. Den enda strategi som fungerar  är att hålla spänningen i rörelse över tabellens alla fält. Då kan vi få bättre förståelse  exempelvis för det relationella begreppet ”värde”. Harvey exemplifierar med Ground Zero. Vi kan debattera i oändlighet olika idéer om konstruktion som kan uttrycka platsens relationalitet, men förr eller senare måste något materialiseras i absolut tid och rum.
Politiska rörelser som strävar efter att utöva makt blir på samma sätt kraftlösa innan de etablerar sig i fysiks närvaro. (sid 143f)
Det är i den fysiska rummet som vi kan förverkliga våra visioner och drömmar. Något att tänka på när vi sitter och filosoferar över hur ett nytt paradigm ska kunna se och och hur det ska kunna realiseras i det materiella rummet.
I det nuvarande paradigmet har ekonomi både blivit mål och medel. I ett alternativt paradigm kan ekonomi blir ett medel för att uppnå mål. Då passar Harveys modell bra.
 ”Spaces of global capitalism – A therory of uneven geografical development”, på svenska ”Den globala kapitalismens rum, på väg mot en teori om ojämn geografisk utveckling”     

”PACES OF GLOBAL CAPITALISM: TOWARDS A THEORY OF UNEVEN GEOGRAPHICAL DEVELOPMENTDavid Harvey Lecture at Cornell (Part 1 of 10)

http://www.youtube.com/watch?v=tr1Cj1QzdCY

Urban miljö. David Harvey Lecture at Cornell (Part 2 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=Nr3INtOSxUk

David Harvey Lecture at Cornell (Part 3 of 10) http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=0W_czejj6iI

David Harvey Lecture at Cornell (Part 4 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=rbEiKVU3RgE&feature=endscreen&NR=1

David Harvey Lecture at Cornell (Part 5 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=VjsWbuhw_xg

David Harvey Lecture at Cornell (Part 6 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=qAO9ndzi1Wc

David Harvey reformistisk vy stabilisera kapitalismen. Om kapitalismen skulle braka ihop så Fascism Till Stig Lennart. David Harvey Lecture at Cornell (Part 7 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=PvaKOZrWagk

Ett parti Demokrat–republikaner ett parti som I Kina. David Harvey Lecture at Cornell (Part 8 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=PvaKOZrWagk

David Harvey Lecture at Cornell (Part 9 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=jw3Mt516IZ4

David Harvey Lecture at Cornell (Part 10 of 10) http://www.youtube.com/watch?v=8Z-WoSz5yZ0

 ———————————————————
Annat om David Harvey:  
Class 01 Reading Marx’s Capital Vol I with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=gBazR59SZXk 
Class 02 Reading Marx’s Capital Vol I with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=zwuMrd_Hgww
Class 03 Reading Marx’s Capital Vol 2 with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=wLJH-jnKORI
Class 04 Reading Marx’s Capital Vol 2 with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=TDn8jlSC4Wc
Class 05 Reading Marx’s Capital Vol 2 with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=OAE1bcgJVGAClass 06 Reading Marx’s Capital Vol I with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=_EP7N2VtFz0Class 07 Reading Marx’s Capital Vol I with David Harvey http://www.youtube.com/watch?v=TqEKLuPCgZ0David Harvey on what’s wrong with copyright @ the Brecht Forum http://www.youtube.com/watch?v=HxNR-qUL0I4David Harvey: The Crisis Today: Marxism 2009 http://www.youtube.com/watch?v=YYQb0fthNfIDavid Harvey BBC HARDtalk interview, 2010 (1/3) http://www.youtube.com/watch?v=YtyZY9sKv2wDavid Harvey on accumulation by dispossession http://www.youtube.com/watch?v=3a9TAbQHzjQ

The Urban Roots of the Fiscal Crisis http://www.youtube.com/watch?v=SJhSbI5EK-8

David Harvey – lecture in Zagreb 1.10.2010. 3/5 http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=JmOipzchGTI&feature=endscreen

David Harvey Introduces Primitive Accumulation http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=0vTS9T81b0o

1/2 – David Harvey on capitalist crisis – Democracy Now! – 2009-04-02 http://www.youtube.com/watch?v=DEnHD2KhhCk

2/2 – David Harvey on capitalist crisis – Democracy Now! – 2009-04-02 http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=nI7jxbAFGuw&feature=endscreen

En gambler tar över Swedbank – Anders Sundström

En gambler tar över Swedbank

Publicerad: 2013-01-16 11:37

KRÖNIKA: En av Sveriges största spelare genom tiderna har nått finalbordet. Folksams vd Anders Sundström, som gick ”all in” i Swedbank, blir nu med stor sannolikhet ordförande för banken.

Det är bara tre år sedan en annan storspelare, Car Eric Stålberg, kastades ut från ordförandeposten. Stålberg var hjärnan bakom dåvarande Föreningssparbankens lika exempel- som huvudlösa  expansion i östra Europa. Efter en rad förvärv och en synnerligen lössläppt kreditgivning var banken snubblande nära att hamna i statlig ägo 2008.

Räddaren i nöden var Anders Sundström som använde arbetarnas försäkrings- och pensionspengar i Folksam för att göra en mycket djärvt satsning på Swedbank senhösten 2008. När hela den finansiella världen stod och balanserade på randen till avgrunden valde han att engagera sig i hårt Swedbanks nyemission.

Investeringen på 3,2 miljarder kronor hade nästan halverats i värde framåt vårkanten. Men som den spelare han var tycktes devisen ”when in trouble – double” gälla. Positionen utökades genom ett pantövertagande av  Sparbanksstiftelsernas aktier. Och ytterligare en nyemission stod för dörren i ett läge när omkring en tredjedel av Folksams svenska aktieportfölj bestod av aktier i Swedbank.

https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=238066

Ett nytt paradigm

Bild

Ett nytt paradigm

Under många år har det på olika ställen i världen diskuterats behovet av ett nytt paradigm.

Vad innebär ett paradigm? Tomas Kuhn myntade begreppet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Paradigm . Jag använder här begreppet i vidast möjliga betydelse och på en hög generell nivå. Det rådande paradigmet gör att vi ser verkligheten genom ett prisma präglat av de grundläggande motiven för paradigmet bevarande. Härigenom ser vi hela vår omvärld utifrån det prisma. Det vi uppfattar som ”objektiva sanningar” är sanna så länge de betraktas inom det regelverk och det prisma som kännetecknar det dominerande paradigmet. Går vi utanför dessa ramar framtonar andra verklighetsbilder och andra sanningar.

Är det en ny syn på människan som behövs? Erich Fromm ser jag som en av 1900-talets stora tänkare. Han såg som sin uppgift att förena Marx med Freud och psykoanalysen. Vad kan Erich Fromm ha att bidra med för att formulera ett nytt paradigm. http://sv.wikipedia.org/wiki/Erich_Fromm

I boken ”To have or to be” med undertiteln ”A new blueprint for mankind” tar han upp två personlighetstyper.

Ha-människan strävar hela tiden efter att få mer. Kapitalistiska samhällen av alla dess former har tillväxt som den huvudsakliga drivkraften och skapar Ha-människor. Samma sak gäller alla de stater som kallar sig socialdemokratiska, socialistiska eller kommunistiska. Tillväxten och Ha-mentaliteten är den ”gudomliga” kraft som driver samhällen framåt i hela världen idag.

Den andra typen, Vara-människor, ser till varandets väsen och ser att livet har ett eget värde i sig själv. Människan och naturen är mer än bara något som köpt och säljs på en marknad. Vi är medskapare i en ständigt dynamisk process. Vi lever med naturen och inser att jorden inte har oändliga resurser.

På bokens baksida läser vi följande:

‘ As always, Erich Fromm speaks with wisdom, compassion, learning and insight into the problems of individuals trapped in a social world that is needlessly cruel and hostile. (Noam Chomsky).

“To HAVE or to BE? is both comprehensive analysis of crises of modern civilization and a unique detailed program for social and psychological revolution to save or threatened planet.”

Den gavs ut 1976. Vi kan väl konstatera att han var en bit före sin tid och hade fångat upp många strömningar i tiden inte minst från Romklubbens rapport vars anda vilar över boken  Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Romklubben  och detta: http://wijkman.se/wijkman-ny-ordforande-i-romklubben/.

 Vi måste förändra hela vår bild av vad som är meningen med livet. Vad gör oss framgångsrika inför oss själva?  Den som har mest pengar på banken när vi lämnar jordelivet vinner. Med en sådan attityd är vi alla medskapare till vårt nuvarande paradigm.

Vårt gamla paradigm, som så totalt behärskar vårt tanksätt, måste uppdateras på ett radikalt sätt. Synen på människan som en vara som kan köpas och säljas på en marknad, som vilken vara som helst känns onekligen lite 1700-talsaktig. Med samma synsätt gör vårt gamla ekonomiska system som är en så viktig del av dagens paradigm, ingen eller liten moralisk skillnad på vad det för saker som marknadsförs och säljs. Vapen, narkotika och trafficking bidrar till vårt BNP begrepp på samma sätt som läkemedel, hälsovård och hälsosam mat. Det enda kriteriet är att pengarna ska synas i våra räkenskaper.

Här behöver vi medskapa en ny syn på människan.  Hur vill vi att den nya synen på människan ska vara?

Ett kännetecken på nytt paradigm är att det finns och lever sida vid sida, med det gamla dominerande paradigmet. Förändringen från det gamla till det nya sker dels gradvis och dels kan det ske i ”kvantsprång”. Under resans gång förändras vår syn på det gamla paradigmet och behovet av ett nytt framstår som allt mer uppenbart.

Idag inser allt fler av oss att vårt nuvarande paradigm inte längre är hållbart. Hela vår civilisations framtida öde står på spel. Ett nytt paradigm måste ha som målbild att rädda civilisationen. Ett nytt paradigm kommer att förändra hela vår världsbild.

När jag var liten så fanns det en tidning som Sparbanken gav ut. Tidningen hette ”Spara och Slösa. ” Spara och Slösa var två tjejer som symboliserade olika aspekter av oss.  Spara var alltid vinnare på sin långsiktighet, Slösa fick omedelbar behovstillfredsställelse, men förlorade i det långa loppet. Sedan dess har det gått många år och Slösa har varit på modet. Men nu måste det ske en förändring. En grundbult i det nya paradigmet är långsiktighet och sparsamhet på alla livets yttre områden. Vi inser lätt att vår ändliga planet inte räcker för att tillfredsställa Slösa.

Men Slösa kan få sina behov tillfredsställda på annat sätt.  I den inre världen – den själsliga – finns inga begränsningar. I den inre kreativa sfären kan Slösa få fritt spelrum. Här kan hon utveckla sina konstnärliga förmågor och talanger. Hon kan även få mer tid att utveckla och fördjupa relationer med andra människor.  Hon behöver tid för sig själv med att reflektera och kontemplera.  Vi behöver inre samling och yttre aktivitet på samma sätt som vi behöver in -och utandning. Ensamhet och att vara tillsammans kompletterar varandra.

Förändringen måste starta inom varje människa. En ny syn på vad som är viktigt i livet är en förutsättning för att det nya paradigmet ska få fäste.  Ett samhälle består av individer. I en demokrati har vi de politiker vi förtjänar. Ju mer det nya sparsamma paradigmet efterfrågas desto mer kommer politiker att anpassa sig efter våra krav.  Dessa politiker kommer att vara även annan typ än idag. De kommer i högre utsträckning vara som statsmän eller bättre ”statshen” än som kortsiktiga politiker som bara har siktet inne på nästa val. Att vara kortsiktig kommer helt enkelt inte att bli efterfrågat. Därför kommer politiker anpassa sig till det nya paradigmet och se långsiktigt på sina gärningar .

Det nya sparsamma och långsiktiga paradigmet kommer även att påverka näringslivet. Ju fler som börjar sjunga den sparsammes lov, desto fler företag kommer att anpassa sig till denna melodi.

I samverkan mellan allmänhet, politiker och näringsliv kommer produktionen att styras över till nyttig och hälsobringande konsumtion i alla dess former.

Under rådande förhållanden med hotande ”peak everything” på agendan, framstår det alltmer som självklart att spara, och inte slösa, har framtiden för sig.

Marknadsmekanismerna bäddas in i en övergripande plan för att åstadkomma en långsiktigt hållbart värld. Det gäller såväl ekonomiskt, socialt och ekologiskt.

Ett alternativt paradigm skapar ett annat mått på ekonomisk nytta som utgår från andra sidor av människan. Människans behov av umgänge med varandra och i samverkan med naturen kommer att värdesättas och prägla de nya samhällen som influeras av det nya paradigmet.

BNP-begreppet, som vi använder idag, kommer med stor sannolikhet att framstå som ett mystiskt mått på välstånd som har sett sitt bäst före datum för många år sedan. Marknaden självreglerande kraft kommer att uppfattas som något religiöst som en majoritet av ledande personer trodde på fram till 2008. Oändlig tillväxt på en ändlig planet kommer att uppfattas som rena vidskepelsen.

När tillräckligt många människor på vår gemensamma glob börjar vakna upp och inse att vi lever på en ändlig planet, men vi, i vår civilisation, lever som om vi har flera planeter att tillgå. Då kan det ske en förändring, Vi måste vi inse att det här tankesättet inte håller. Det är inte långsiktigt hållbart. När denna insikt börja växa i vårt gemensamma kollektiva medvetande och bäras fram av allt fler människor, så kan det plötsligt uppstå en ”tipping point”.  Det innebär att det gradvisa uppvaknandet plötsligt uppnår en punkt, när medvetandet ökar dramatiskt, som ett ”kvantsprång”, hos snabbt växande grupper människor på vår glob. Då är det läge för att det nya paradigmet ska ta över ledartröjan från det gamla. Men för att detta ska ske måste det nya paradigmet ha börjat ta form. Och framtiden lever redan idag.

Jorden vi ärvde brukar några av oss säga. Jorden är enbart till låns säger andra. Vi måste se till att jordens resurser används på ett hållbart sätt för att efterkommande generationer också ska få glädje av den. Då måste vi börja tänka i nya banor. Ett hållbart samhälle som även har förmåga att återskapa sig själv är nödvändiga komponenter i det nya paradigmet. Vi måste inse att naturens resurser är ändliga. När de till slut är borta finns det inte längre någon möjlighet för en civilisation att finnas på jorden.

Medveten om detta skapar en sammanhållning bland alla de som känner som sin uppgift att rädda vår gemensamma civilisation och vara medskapare till det nya framväxande långsiktigt hållbara paradigmet.

Vi måste inse att vi alla hör ihop och tillsammans skapar en mänsklighet. ”We are one” var slagorden i årets (2013) Eurovision song contest. Utan den djupa insikten blir det svårt att utrota krig och extrema klassklyftor.  Mänskligheten är också helt beroende av andra arter och naturrikedomar som finns på jorden. Vi är alla ETT med den planet som håller oss vid liv.

Det går inte att kompromissa med naturen brukar Anders Wijkman säga. http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Wijkman

I affärsvärlden och inom politiken går det att förhandla sig fram till en kompromisslösning. Det går inte med naturen. Är det slut på resurser så är det slut. Det finns ingen smart kompromiss. Denna självklara insikt kommer att prägla det nya paradigmet.

För att paradigmet ska kunna förverkligas krävs att det sker överföring av resurser från de människor som har idag har pengar i överflöd till gemensamma för nödvändiga framtidsinvesteringar. Denna överföring kan ske på en rad olika sätt. Ett mer jämlikt samhälle blir inom det nya paradigmet en önskan hos att bredare grupp människor.

Jämlikhet och och ekologisk hållbarhet passar som hand i handsken. Se boken Jämlikhetsanden Wilkinson/Picket, Karneval förlag. I kapitel 14 behandlas jämlikhet och hållbarhet. Jämlikhet är även något som ALLA i ett samhället tjänar på. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185703400

Visionerna om arbetstidsförkortning och en bra balans mellan arbete och fritid har nu bland de tongivande partierna bytts ut mot att skapa flera arbetade timmar.

”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka.

Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dans, måla, sjunga – Ja vad ni vill Frihet!”

Men det var då det. Det var på Ernst Wigforss tid finansminister 1925-26 och 1934-49.

Socialdemokraterna har under årens lopp tillkämpat människor kortare arbetstid mot en envist kämpande höger.

Socialdemokraterna gick 1968 till val på bland annat ett starkt försvar, ökat inflytande för de anställda samt arbetstidsförkortning.  Då fick S egen majoritet.http://sv.wikipedia.org/wiki/Andrakammarvalet_i_Sverige_1968  Det var uppenbarligen en populär politik. S fick egen majoritet i riksdagen.

Nu år 2013 är det jobb, jobb, jobb som gäller. Någon arbetstidsförkortning är det inte tal om. Nu gäller det istället att arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden. Denna högerpolitik har nu även blivit socialdemokraternas. Tiderna förändras.

I det nya paradigmet ingår att hitta en lagom balans mellan arbete och fritid. När yttre lyx inte längre uppfattas som högsta statussymbolen leder detta även till ett nytt beteende hos alla människor oavsett vi befinner oss på Jakobs stege.  På arbetsplatserna ska högsta möjliga frihet finnas för varje människa att bestämma över sitt arbete och utveckla sina talanger. Genom arbete skapar vi friheten att upptäcka att det finns andra värden här i livet än att bara arbeta.

Det är skönt att se att det finns unga som reagerar sunt idag. Ännu lever humanismen:http://annaardin.wordpress.com/2013/01/24/det-ar-sa-dumt-att-jag-bara-vill-grata/

och

http://tidenmagasin.se/tidenbloggen/arbete-som-enda-syfte-ar-en-farlig-vag/

Se även fack ”Trade Unions in the Green Economy:

http://tandf.msgfocus.com/q/11xqeTCMcE6Evcst/wv

Mitt inlägg i Södersossarna 24/1 2013: 

S ledning agerar för att försöka framstå som trovärdiga. Men att upprepa mantrat jobb, jobb jobb för att verka trovärdig biter nog inte längden. Det gäller inte bara att försöka framstå som trovärdiga. Långsiktig trovärdighet skapas med trovärdig politik.

Att kämpa på för att vara mer trovärdig på moderaterna planhalva lär inte ledan till någon nämnvärd förändring av samhället. Mer privat konsumtion till alla biter inte länge om vi vill vara med och dra vårt strå till stacken för att skapa en långsiktig hållbar civilisation.

För att skapa en alternativt hållbar politik ekonomiskt, socialt och ekologiskt måste S börja styra utvecklingen och inte agera släpankare åt M.

När världsbanken går ut och talar om att vi styr mot 4 graders global uppvärmning är det nog många medvetna inom medelklassen som är villig att offra en del av sin konsumtionsökning – se jobbskatteavdrag – för att istället användas till att bygga de gröna folkhemmen/ grön ekonomi och skapa mer stabila sociala och ekonomiska förutsättningar.

Jämlikhetsandens budskap att jämlikhet är bra för alla – rik som fattig – borde vara en självklar del i den moderna och framtidsinriktade socialdemokratins paroller inför valen 2014 och 2018.

Att jämlikhet och hållbarhet också hänger ihop argumenterar Wilkenson/Pickett starkt för i kapital 15, 221 ff.

En politik som ska vara trovärdig måste även vara långsiktigt hållbar. Då duger det inte att ängsligt snegla på senaste opinionsmätningen och försöka anpassa politiken efter vad den ha att säga.

Det är på så vis vi kan vinna den medvetna delen av medelklassen. De omedvetna kommer inte rösta på oss ändå. De kommer att föredra ett ytterligare jobbskatteavdrag framför de förslag som S lägger.

Min mamma har under många år kallat S för Socialmoderaterna. Kanske borde vi byta namn. M med lite sociala inslag. Högerpolitik med vissa socialdemokratiska karaktäristika. Här står vi nu. Några unga inom S tycker att det verkar lite konstigt. Vad vill egentligen S? Vi lite äldre som var med när 6 timmarsdagen var het funderar nog ibland var den tog vägen.

Men tiderna har förändrats. Det går inte att bara se bakåt i tiden, även om det är nyttigt att då och då slänga en blick i backspegeln. Nu gäller det också att blicka framåt  mot den nya sköna värld som det anstår ett framtidsparti. Någon frågar lite undrande:  Vad har S att säga om framtiden? Vilka visioner finns inom rörelsen? Svaret kommer från ryggmärgen:

Jo jobb, jobb, jobb. Arbeta så många timmar som möjligt för att rädda välfärden, och inte minst för att vinna valet 2014.

Alternativet är givetvis att formulera en långsiktigt hållbar politik, ekonomiskt, socialt och ekologiskt som håller över flera valperioder. Med en sådan politik  kommer S successivt att återfå det förtroende som tappats under år av en släpankartillvaro till M. Tiden är kort, men än finns det tid att agera.

S dubbla roller och folkrörelserna: igår – idag – imorgon

Inledning

Detta inlägg är en vidareutveckling av ett tidigare inlägg om ”Socialdemokratins dubbla roller och behovet av en anständig kapitalism – Klas Eklunds kapitalism 4.0”  I detta inlägg har jag tagit med folkrörelserna roll för den socialdemokratiska idéutvecklingen, samt några nya reflektioner.

Folkrörelserna som samhällsförändrare  och som delar av det kapitalistiska samhället

Socialdemokratin uppstod tillsammans med olika folkrörelser och blev  under 1990-talet viktiga samhällsförändrade krafter. Fackföreningsrörelsen LO samverkade med S för att förbättra levnadsförhållanden för stora befolkningsgrupper. Behovet av bildning kanaliserades i ABF, TCO hade motsvarande behov och TBV skapades. Trosfrågor samlades i Broderskap,numer Tro och Politik, barn och ungdomar samlades i Unga Örnar och SSU. Socialdemokraterna bildades som ett folkrörelseparti.

Folkrörelseföretag som KF, Folksam, HSB, OK, HSB, Riksbyggen och Fonus svarade mot människors behov och var till sin karaktär samhällsförändrande krafter.  I takt med att dessa växte, blev de allt viktigare samhällsinstitutioner och tenderade att efterlikna deras affärsdrivande konkurrenter, snarare än att fortsätta att vara de samhällsförändrande krafter de en gång varit. Syftet med folkrörelseföretagen skiljer sig dock från vanliga affärsdrivande företag i och med att syftet är att tjäna medlemmarnas intressen och inte aktieägarnas.

Historik S

Den reformistiska socialdemokrati som vi idag känner i Sverige har i hög grad präglats av händelserna  från storstrejken 1909. http://www.arbark.se/2009/07/storstrejken-1909/.

När den dåvarande fackföreningsrörelsen gick upp till kamp mot kapitalet höll de på att bli fullständigt krossade av en övermäktig motståndare. http://sv.wikipedia.org/wiki/Storstrejken_i_Sverige_1909

Av denna för LO-facket tragiska händelse lärde man sig en historisk läxa. Det är bättre att samarbeta  en att nära nog bli tillintetgjorda. Denna läxa har sedan präglat S och LO- fackets agerande mot näringslivet sedan dess. Samarbetsandan utvecklades till den så kallade Saltsjöbadsandan, där fack och näringsliv förhandlade och i samverkan gjorde upp om lönebildning och en hel del övriga frågor som hade med arbetslivet att göra.

http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/495DFA6D70DD47CFC12574C8004D1901

Arbetarrörelsen lärde sig att det i ett kapitalistiskt system är det kapitalet som är överbestämmande. Förhandlingarna måste inpassas i de ramar som det kapitalistiska samhället kräver. Med ett lite modernare språkbruk är det näringslivet som bestämmer agendan. Om näringslivet tjänar på uppgörelsen kan det uppstå en vinna – vinna situation där båda parter  vinner på uppgörelsen. Arbetsfreden var just en sådan uppgörelse.  Om näringslivet  inte tjänar på uppgörelsen kommer det inte att bli någon uppgörelse. Det är den starkes makt och rätt som gäller.

Socialdemokraternas dubbla roller

S historiska roll som samhällsförändrare var den självklara drivkraften för S under dess ungdomstid. När den allmänna rösträtten infördes i samarbete med liberalerna iklädde sig S rollen som samhällsbärande parti. Då fick den samhällsförändrade rollen konkurrens av den samhällsbärande rollen. Att ta regeringsansvar och utnyttja den parlamentariska vägen har alltid varit den strategi S valt för att förverkliga ett mer jämlikt samhälle och att skapa förbättringar inom systemets ram.

De två rollerna gick bra att förena under de gyllene åren efter andra världskriget och fram till 1970-talet. Då gick det bra att utvidga välfärdsstaten och skapa en balans mellan arbete och kapital. Ett allmänt pensionssystem byggdes upp och kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden. Dagis och fritidshem byggdes ut för att möjliggöra kvinnans frigörelse.

Bostäder och vägar/järnvägar var viktiga för att skapa en väl fungerande infrastruktur som var nödvändiga för näringslivet och för samhället i stort. Breda utbildningssatsningar påbörjades på 1960-talet. Underliggande ekonomiska orsaker var att samhället och näringslivet behövde fler och utbildade människor i arbete. Näringsliv och samhälle behövde även en förbättrad rörlighet på arbetsmarknaden. På fackligt och gemensamt initiativ byggdes trygghetssystem upp för att underlätta för individer vid omställningar mellan olika arbeten. Den underliggande ekonomiska orsaken var att näringsliv och samhälle behövde mer rörlig arbetskraft.

De företag och branscher som inte längre var konkurrenskraftiga lades ner och för samhället gällde det att hjälpa till med omställningen och slussa arbetskraften till de företag och branscher som hade framtiden framför sig. Den österrikiska ekonomen Joseph Schumpeter, myntade begreppet kreativ förstörelse. http://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Schumpeter

Samarbetet mellan staten och kapitalet var hårt kritiserat av vänstern på 1970-talet.  Staten och kapitalet sitter i samma båt. Klassamarbetet var ingenting som dåtidens vänster hyllade: http://www.youtube.com/watch?v=sTAvm_Fk09M

Den blandekonomiska modellen kritiserades även hårt från höger. Den framställdes som korporativistisk och hade drag av Mussolinis fascism. http://sv.wikipedia.org/wiki/Korporativism

Men klassamarbetet var en konsekvens av den pragmatiska inställning  som LO och SAP lärt sig under storstrejken 1909. Bättre att söka samförstånd än att stånga pannan blodig mot en övermäktig motståndare. Bättre att samverka än att krossas.  Sverige lyckades på grund av detta samarbete hålla nere antalet strejkande timmar på ett för näringslivet gynnsamt sätt. Det tjänade även nationalstaten Sverige på och det tjänade stora breda grupper samhällsmedborgare på. Samförstånd var en vinna – vinna lösning.

Trots att Saltsjöbadsavtal och klassamarbete utsattes för kritik från såväl vänster som höger visade det sig att den var synnerligen ekonomiskt effektiv:

I Sverige har vi många framgångssagor, där staten och kapitalet samverkat. Ellemtel är ett exempel på framgångsrikt samarbete, mellan LM Ericsson och Televerket. ABB hade inte varit vad det ä idag utan samverkan mellan dåvarande Asea och Vattenfallsverket. Läkemedelsindustrin är ett annat exempel. Samverkan mellan staten och näringslivet har varit en förutsättning för Astra och Pharmacias framgångar. Den svenska blandekonomiska modellen var mycket effektiv under många år.

John Maynard Keynes och den svenska modellen

Den svenska modellen med ekonomisk teoribildning från Stockholmsskolan http://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmsskolan_%28ekonomi%29 som var starkt influerad av John Maynard Keynes  teorier framstod som en ekonomisk mycket framgångsrik modell. Under 1960-talet blev Sverige ett av världens rikaste länder. I boken Vår Ekonomi  beskriver Klas Eklund situationen:

”Under åren efter andra världskriget började en lång rad ekonomiskt framgångsrika år för svensk ekonomi. Sverige, som inte blev drabbat av världskrig på samma sätt som övriga europeiska stater, kunde snabbt ställa om sin industri och bidra till återuppbyggnaden av Europa. Trots att Sverige inte var så drabbad av världskrig fick Sverige ändå tillgång till medel från den amerikanska Marshall-planen, som användes för att bygga upp Europa. Hela uppbyggnaden av den svenska modellen, skedde under år av god ekonomisk tillväxt. Under 1960-talet var Sverige ett av världens rikaste länder (mätt som BNP per innevånare). Man talade om rekordåren.” [1]

Milton Friedman (1912-2006), och Chicagoskolan

Men under 1970- talet började det komma grus i tillväxtmaskineriet. Klas Eklund fortsätter:

”Vi drabbas av stagflation, ekonomisk stagnation och hög inflation på samma gång. Oljekrisen var en av orsakerna, som slog hårt mot svensk exportindustri. Hårdnande konkurrens från Japans nya stålverk, snabbväxande brasilianska skogar och dagbrott i Australien, var även bidragande. De svenska företagen stod inför stora lönsamhetsproblem. ” [2]

En stagnerande ekonomi drabbade inte bara Sverige utan hela västvärlden. Internationell konkurrens var då liksom nu en bidragande orsak. Inbyggt i vårt ekonomiska system ligger ökad tillväxt för såväl företag som nationalstat. Stagnation skapar därför en mycket ogynnsam situation. John Maynard Keynes lösningar som fungerat väl i en situation med snabb tillväxt, visade sig mindre effektiva i en stagnerad ekonomi.

Lösningen på krisen blev istället att företag behövde hjälp för att expandera över nationsgränserna och därigenom öka sin kundbas och volymer. För att möjliggöra denna expansion behövdes avreglering av marknaderna samt fria kapitalflöden, friare arbetsmarknad och fri handel med varor och tjänster var verktygen som skulle få fart på ekonomin igen. Privatisering av gamla stela statsmonopol var ännu ett verktyg för att stimulera internationellt företagande och för att få fart på ekonomin.

Med detta paket av åtgärder lades grunden till det vi idag ofta menar med globalisering. Milton Friedman (1912-2006), och Chicagoskolan står som symbol för denna utveckling som har kännetecknat den moderna kapitalismen sedan mitten på 1970-talet. Washington Consensus är den politiska term som använts för Chicagoskolans ekonomiska politik. Om Friedman kan man läsa:

”När han fick nobelpriset år 1976 fick hans Nobelföreläsning på Handelshögskolan i Stockholm skyddas av polis mot demonstranter som protesterade mot att Friedman, som de uppfattade det, hade varit inspiratör för den då styrande chilenska militärjuntans ekonomiska politik. Friedman besvarade kritiken med att han gav råd till alla som behövde, även om de var osympatiska. Han  hade också hållit föreläsningar för den kommunistiska regimen i Kina.[3]

Friedmans huvudtes är att marknaden fungerar bäst om den lämnas ifred. I sin bok Monetary History of the United States målar han upp en helt annan bild av orsakerna till depressionen på 1930-talet, än den vedertagna Keyneska. Friedman menade att 1930-talskrisen inte var följden av marknadsekonomins instabilitet, utan av dålig penningpolitik. I stället för att föra en stram penningpolitik med höjda räntor och dra in pengar, borde den amerikanska centralbanken ha motverkat depressionstrycket genom att låta penningmängden växa enligt en viss förutbestämd bana. Inflationsbekämpningen som centralbankens huvudsakliga mål, är inspirerad av Friedmans tänkande. [4]

Milton Friedmans tankegods har varit mycket inflytelserik på den politik som förts sedan 1970-talet och fram till idag. Nu har det återigen kommit grus i maskineriet för kapitalismen. Finanskris 2008 med åtföljande skuldkriser visar att det behövs nytänkande för att  få fart på en i västvärlden krisande kapitalism.


[1] Klas Eklund, Vår ekonomi, sid 389.

[2] Ibid.

[3] Ibid sid 241.

[4] Ibid, 24ff.

Socialdemokratin och globaliseringen

Näringslivet som tidigare sett samarbetet mellan stat och kapital som en viktig hörnsten för att vidareutveckla kapitalismen (Saltsjöbadsandan) blev nu mindre intresserade av samarbetet. Nu ville kapitalet ”go global”. Nationalstatens betydelse för de multinationella företagen minskande. Mot ett näringsliv som inte längre på samma sätt såg staten och kapitalet som en framgångssaga, hade S och fackföreningsrörelsen mycket lite att sätta emot. Under 30 års tid fram till finanskrisen 2008 har nyliberalismen varit den helt förhärskande idéströmningen globalt sett. Om nyliberalismen se Folkpartiets hemsida:

http://www.folkpartiet.se/Folkpartiet-nara-dig/Norra-Alvsborg/Kommuner/kommun/Trollhattan/Liberal-ideologi/Nyliberalism-/

De socialliberala krafterna har antagit en mer defensiv roll och försökt att rädda vad som räddas kan av välfärdsstaten. Om socialliberalismen läser vi på Folkpartiets hemsida:

http://www.folkpartiet.se/Folkpartiet-nara-dig/Norra-Alvsborg/Kommuner/kommun/Trollhattan/Liberal-ideologi/Socialliberalism-/

Huvudfåran inom S har inga som helst ambitioner att socialisera privat verksamhet. Tvärtom har de varit med och sålt ut statlig och kommunal verksamhet till privata aktörer. S har i allt väsentligt varit ett socialliberalt parti sedan 1930-talet, som ibland motsträvigt fått se samhället utvecklats i en mer nyliberal anda än de själva skulle vilja. Men S i Europa har å andra sidan haft mycket lite av alternativa lösningar för att utmana nyliberalismen.

SAP fick under 1980-talet ta itu med de förbättringar som svenskt näringslivet krävde  för att inte tappa konkurrenskraft mot övriga länders näringsliv. Det reformistiskt inriktade SAP hade inga andra möjligheter än att följa de krav som svenskt näringsliv ställde på S. Alternativet skulle vara att svenskt näringsliv skulle tappa i konkurrenskraft och då sannolikt lämna landet. 1980-talets reformagenda bestod inte riktigt av de reformer som vi unga socialdemokrater på 1970-talet hade tänkt oss.

Avregleringar för att ge stöd åt ett allt mer internationellt verkande näringsliv skapade nya förutsättningar för företag och kapital att placeras runt om på vår sköna glob. Efteråt kan vi konstatera att ojämlikheten mätt i ginikoefficienten ökade under 1980-talet och har fortsatt öka sedan dess. Detta oavsett vilka som suttit i regeringsställning.

Sverige anslöt sig till avregleringstrenden som verkade i hela världen på 1980-talet. Det gällde att få hjulen att snurra för det globala näringslivet. Att Sverige som ett litet exportberoende land skulle kunnat ha kvar regelringarna och bildat en isolerad ö verkar inte realistiskt. Ändå är det många som idag med strikt nationalistiska ögon ser Kjell-Olof Feldt och kanslihushögern som orsak till det som hände. Sveket mot de socialdemokratiska idealen.

Men det går väl inte att förklara att övriga världen nyliberaliserades med KOF och kanslihushögerns härjningar. En sådan analys missar hela den globaliseringstrend som accelererade på 1980-talet och fortfarande är i full blom. Kännetecknande för de som idag kallar sig vänster inte vill kännas vid globaliseringen. Man kan tycka illa om den, men vi kan inte rimligen bortse från att den existerar. Då kan vi ju inte göra något för att förändra den.

Effekten för S i Europa blev att de fick påta sig rollen att styra samhällen med en liberal politik och som ofta såg fackföreningsrörelsen som som ett hot mot stabiliteten. Olle Svenning skriver om ”Vänstern i Europa”, de nya liberalerna. Hans bok utkom år 2000.  Såväl Tony Bliar (GB) som Gerhard Schröder (Tyskland) förde en politik som var snubblande lik Margret Thatchers.

Socialdemokratin som samhällsbärare

Den andra rollen som S iklätt sig är att vara ett trovärdig samhällsbärande parti och vara beredda ta ansvar om hela nationalstaten. S hade naturligtvis kunnat avsäga sig ansvaret att vara regeringsbildande på 1980-talet och tvingas implementera en nyliberal agenda helt skild från den som John Maynard Keynes var inspiratör till och som kännetecknade de gyllene åren fram till mitten på 1970-talet. Men att ta ansvar för samhället i sin helhet oavsett vad som krävs av uppoffringar ligger djupt i den socialdemokratiska själen.

SAP har därför, förutom att man varit med och implementerat nyliberalism i Sverige, också varit med att under stora delar av 1990-talet städat upp från de problem som avregleringarna – inte minst av bank och kreditmarknaden 1986 ställde till med. Problemen i svensk ekonomi har dock ett tidigare dato en 1986. De skapades redan på 1970-talet. Se ovan.

Den agenda som användes för uppstädningen var på många sätt påtvingade av långivarna. Parallellen med dagens skuldsanering i Sydeuropa är slående.

Effekten av nödvändig saneringen blev väl inte riktigt vad jämlikhetsinriktade socialdemokrater hade hoppats på. Det stora bekymret för S är att samhällsutvecklingen har gått i motsatt riktning mot S:s visioner. Nationalekonom Stefan de Vylder skriver i boken ”Världens springnota” (sid 42.)

”Vad gäller de fördelningspolitiska konsekvenserna av 90-talskrisen var det barnfamiljer, unga och fattiga som drabbades hårdast. Inkomstfördelningen var väsentligt ojämnare mot slutet av decenniet än på 80-talet, och arbetslösheten för ungdomar, speciellt bland dem  med utländsk familjebakgrund, förblev mycket hög under hela decenniet. Ensamstående (kvinnor i regel) med barn, som mellan 1990-1999 fick uppleva en minskning av sin disponibla inkomst med nära 8 procent, var en annan grupp som fick bära en stor del av budgetsaneringens bördor. Den enda familjekategori som fick se sina disponibla inkomster stiga under 90-talet var de så kallade dinkies (double income no kids), alltså sammanboende utan barn.”

S hade under denna tid regeringsmakten från 1994 -1999. Göran Persson brukar få stående ovationer för det saneringsarbete S utförde under dessa år. Saneringsarbetet var nödvändigt och hans insats ska inte underskattas. Men var det alldeles nödvändigt att det var just de personer som hade den sämsta ekonomin som skulle drabbas hårdast?  Det är svårt att få ihop en sådan politik med S stolta visioner om ett jämlikt och ett solidariskt samhälle. Från början av 1980-talet har vi fått uppleva att ojämlikheten har ökat i Sverige. Detta även när S suttit i regeringsställning.

Nuläget och fram till valet 2014    

Vid en eventuell valseger måste S visa sig trovärdig att ta ansvar för hela nationalstatens väl och ve. En god relation med näringslivet är enligt beprövat mönster ett måste. I ett kapitalistiskt samhälle går det inte att regera i konflikt med näringslivet. Nationalstaten är beroende av hur näringslivet utvecklar sig för att klara av att kunna ha kvar en välfärdsstat och få ihop och till resurser för infrastrukturella satsningar (exempelvis vägar, järnvägar och bostadsbyggande).  Beroendet är ömsesidigt. Svenskt näringsliv klarar sig inte utan en väl fungerande infrastruktur och ett väl fungerande välfärdssystem.

S måste även sträva efter att skapa blocköverskridande överenskommelser för att skapa långsiktiga överenskommelser som bär över valperioderna. Långsiktiga spelregler är viktiga för att skapa trygghet i nationalstaten. Långsiktiga spelregler är även ett måste när näringslivet ska planera framtida investeringar och affärsutveckling.

Vid en valseger 2014 måste S, för att vara ett trovärdigt regeringsalternativ, även ta hänsyn till den borgerliga minoritetens uppfattningar. Det innebär att S kan uppfattas som mycket otydliga. Vad vill socialdemokraterna? Vad är det egentligen som skiljer S från alliansen?

Jan Björklund har uppenbarligen en poäng när han säger att S för alliansens politik med något års fördröjning. Jobbskatteavdragen som var så otroligt orättvisa och mest gynnade de redan rika enligt S, är nu inte varken möjliga eller önskvärda att mer än marginellt ändra på. Effekten blir mindre pengar i statskassan och drabbar de mest utsatta i samhället. Nu står S inför en svår uppgift att hitta en långsiktigt hållbar politik som inte ändras i grunden vid en valförlust. S måste hitta en kärna baserad på honnörsorden frihet, jämlikhet, solidaritet och hållbarhet och inte baseras på diverse utspel och taktiska utspel.

Politik är alltid föränderlig materia, men dess kärna måste ha en större beständighet än några år. Om inte blir politiken diffus och otydlig för såväl medlemmar som väljare. Är S budskap enbart ren färskvara? S vet också att den hållbara politiken måste vara djupt förankrad i Svenskt Näringsliv. Vi lever i en kapitalistisk värld. Då är det nödvändigt att hitta en politik som gynnar Svenskt Näringsliv och breda grupper medborgare på samma gång.  Annars bär näringslivet, i högre grad än idag, iväg från Sverige. Då bär det utför för konungariket Sverige. Det är ingen lätt uppgift den eventuellt nya S-ledningen har.

Privatisering av välfärden

Den överenskommelse som funnits mellan näringsliv och S har varit en arbetsfördelning, där arbetsmarknadens parter gör upp om spelreglerna inom den privata sektorn och staten, landsting och kommuner som arbetsgivare gör upp med fackföreningsavgiften om den offentliga lönebildningen och arbetsvillkoren.

Men i den nyliberala agendan fanns även ett krav att få access till tidigare gemensamt ägda domäner. Den borgerliga regeringen Bildt påbörjade denna nyordning för att modernisera den gemensamma sektorn i början av 1990-talet .När S- vann valet 1994 fortsatte S denna linje helt i linje med Svenskt Näringslivs intentioner. Det går inte att regera utan att ha Svenskt Näringsliv på sin sida. Under S regeringsinnehav från 1994 och fram till 2006 blev  privatiseringar och utförsäljning av statliga och kommunala bolag vardagsmat. Under alliansens era från 2006 och fram till idag har denna tendens ytterligare accelererat. Sverige har nu en topplacering i Europas privatiseringsliga. Idag är det många inom S som yrvaket frågar sig: Hur kunde det gå så här?

Skillnaden mellan S privatiseringspolitik och alliansens är enligt S att alliansen privatiserar av ideologiska skäl? Men då finns det åtminstone något skäl för privatiseringen. Alliansen drivs av en stark tilltro till att privata initiativ skulle ha en välgörande effekt på välfärdssektorn. Genom att konkurrensutsätta välfärdssektorn blir den effektivare och kvalitén ökar. Det är vad gängse ekonomiskt teoribildning säger i andra sammanhang. Varför skulle det vara annorlunda inom välfärdssektorn?  Det är ju samma tro på det privata initiativets överlägsenhet som har drivit S.

När nu Stefan Löfven säger att det inte går att ändra politiken i denna fråga följer han en tradition från med influens från storstrejken 2009. Det är näringslivet som bestämmer konungariket Sveriges väl och ve. S har lovat dyrt och heligt att inte konfiskera näringslivets egendomar utan istället hitta samförståndslösningar. Det vet Stefan Löfven bättre än de flesta andra från sin fackliga roll. Det stora undantaget var löntagarfondsdebatten som jag återkommer till längre fram. Men den stora skillnaden mellan att överta Ikea eller H&M är att i välfärdssektorn är det skattebetalarnas pengar. Då borde andra spelregler gälla.

Bilden av att näringslivet sköter välfärdssektorn bättre än den gemensamt ägda har varit så stark hos såväl allians, näringsliv och S att den inte ens har behövts utvärderas.

Så kom då SNS rapport om konkurrensens konsekvenser: http://www.sns.se/forlag/konkurrensens-konsekvenser-vad-hander-med-svensk-valfard. 

Den visade att det inte finns det något som tyder på att de högt ställda förväntningarna skulle infrias. I DN kunde vi läsa:

” Förhoppningarna var stora från början: Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahållna välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats, skriver SNS forskningschef Laura Hartman.”  Se vidare: http://www.dn.se/debatt/privatiseringar-i-valfarden-har-inte-okat-effektiviteten

se även:

https://rogerdahl.wordpress.com/2012/04/03/sns-och-valfarden/

I rapporten påvisas att motsvarande resultat finns att hitta i internationella studier. Plötsligt faller hela den tjusiga bild som omgärdat privatiseringstankegångarna. Jag som skattebetalare och därigenom delägare skulle inte tycka att det var så märkvärdigt att ta ut vinst i välfärden om det var en fördel för väl konsumenter som ägarna – skattebetalarna. Men om inte nyttan överskrider kostnaden är det en ren förlustaffär för ägarna -skattebetalarna.  Att under sådana premisser betala ut hög avkastning till underleverantörer (exempelvis Carema, Attendo, John Bauer och Kunskapsskolan) skulle vara helt otänkbart inom näringslivet. Hur kan ett sådant hybridsystem överhuvud taget få förekomma? Det bryter mot all logik inom affärsvärlden. Ingen ägare skulle komma på tanken att satsa riskvilligt kapital under sådana premisser. Men det är det skattebetalarna gör. Skattebetalarnas förening borde agera i frågan. Det här missgynnar ju alla skattebetalare.

Hur kan Svenskt Näringsliv ställa upp på denna modell som gynnar en mindre del av näringslivet, men så uppenbart missgynnar den stora gruppen företag som Svenskt Näringsliv representerar? Genom att brandskatta nationalstaten blir det mindre pengar kvar till exempelvis sänkning av kapitalskatten eller en momsskattesänkning. Pengarna skulle alternativt även kunna användas till FoU för att stärka Svenskt Näringslivs konkurrenskraft globalt.

Konsekvensen av S dubbla roller

Lena Sommestad sitter som kvinnoförbundets ordförande i S verkställande utskott. Hon har en mycket klar bild av vad som behöver göras. http://www.aftonbladet.se/ledare/gastkronika/lenasommestad/article14617728.ab

När vi tänker på de två rollerna som S har är det mindre svårt att förstå att det råder så olika uppfattningar inom S. Det skulle förvåna mig om Lena Sommestad blir erbjuden ett guldkantat uppdrag av näringslivet. Hon har antagligen ”fel” åsikt. Men osvuret är bäst. En satsning på hållbarhet skulle kunna se även henne till ett lockande aktör inom det privata näringslivet.

Mindre förvånande är att Klas Eklund, Björn Rosengren, Erik Åsbrink, Per Nuder, Göran Persson, Stefan Stern och Tomas Östros och många fler kan vandra från S rakt in i näringslivet på toppositioner. Kunskaper från att hantera frågor som samhällsbärande parti är uppenbarligen efterfrågade hos näringslivet. Men den delen av S som driver fram reformer för att förbättra välfärden och trygghetssystem måste ses i ett prisma som näringslivet sätter upp ramverk för. Driver S frågor som inte passar in i detta prisma är man inte ett samhällsbärande alternativ. Det blir en konsekvens av Socialdemokratins dubbla roller. Men finns det alternativ för S till dessa dubbla roller?

Vad är alternativet?

Det är lätt att vara kritisk till vandringen från att vara ledande aktörer inom S och sedan gå  direkt in i näringslivet. Men hur ska det alternativt kunna vara? På vilket sätt ska S annars stegvis förändra samhället?

S behöver experter för att kunna vara samhällsbärande och styra samhället i regeringsställning. Då behövs experter redan idag i opposition. Vad är en expert i ett kapitalistiskt samhälle som är beroende av ett väl fungerande näringsliv?

Svaret är naturligtvis att en expert på att leda Sverige är en expert på att veta hur näringslivet fungerar och sätta in rätt politik för att stimulera näringslivet så att välfärden kan behållas och vidareutvecklas i nationalstaten. Det förstod Ernst Wigforss, det förstod Gunnar Sträng, det förstod Kjell Olof Feldt och det förstod Göran Persson. Välfärden skapas inte i ett vakuum. Den skapas i samspel med näringslivet. Staten och kapitalet sitter i samma båt. Ett väl fungerande  näringsliv är en en förutsättning för välfärdsstatens existens.

Men näringslivet är även beroende av en väl fungerande nationalstat. Näringslivet kräver god infrastruktur (kommunikationer, bostäder mm). Näringslivet är även beroende av en väl fungerande skola som levererar arbetskraft med rätt – av näringslivet – efterfrågad utbildning.

De nödvändiga investeringar som nu måste göras för vår civilisations överlevnad kräver återigen samverkan mellan staten och kapitalet. då är en S-regering en bra medspelare för Svenskt Näringsliv när den nyliberala agendan har sett sina bästa dagar.

Det som är bra för Volvo är bra för hela Sverige sa Gunnar Sträng på 1970-talet. Tiderna har förändrats. Volvo är idag kinesiskt. Men grundprincipen ligger fortfarande fast. Det som är bra för svenskt näringsliv är bra för hela nationalstaten Sverige. Sådan är kapitalismen.

Det förstår även Stefan Löfven och Magdalena Andersson. Sverige är beroende av ett väl fungerande näringsliv. Det är därför Stefan Löfven inte förstår hur näringslivet kan vara ett särintresse. Om det går illa för svenskt näringsliv går det även illa för hela Sverige. Sådana är spelreglerna i ett kapitalistiskt samhälle.

Men den svenska näringslivet är inte en homogen grupp. Det finns många olika intressen att ta hänsyn till. Här har politikerna en viktig roll att spela. Vilka  delar av näringslivet ska politikerna fokusera på? Det är huvudfrågan i den näringspolitik som ska bära in i framtiden. Om politiker vill vara med och styra utvecklingen måste de formulera konkreta mål att styra mot. Vi måste även fråga oss: Vilka samhällsbehov finns idag? Hur vill vi att samhället ska se ut?

Praktik och retorik

I praktiken har Socialdemokratin varit ett socialliberalt parti åtminstone sedan Per Albin Hansson och Ernst Wigforss dagar. John Maynard Keynes teorier som påverkade liberaler och socialdemokrater efter 1930-talskrisen syftade till att stabilisera kapitalismen, inte avskaffa den. http://sv.wikipedia.org/wiki/John_Maynard_Keynes

I retoriken har det däremot funnits en helt andra tongångar. Olof Palme talade om en demokratisk socialism och Göran Greider längtar tillbaka till den tiden när Socialdemokraterna var riktiga socialister. Men Socialdemokraterna har aldrig fört en socialistisk politik. Socialdemokraterna har inte sen urminnes tider varit socialistiska i bemärkelsen att vilja ändra på ägarförhållanden så att makten ska ligga i hela folkets händer. Det frånsade man sig 1945.

Per Albin Hanssons folkhem var hämtat från den tyska kristna idétraditionen och hade inte några ambitioner att avskaffa kapitalismen. Ernst Wigforss som finansminister, hade heller ingen ambition att avskaffa kapitalismen. På idéplanet var han starkt influerad av Gillessocialismen. http://sv.wikipedia.org/wiki/Gillesocialism. Något som jag själv har en stark dragning till. Men detta intresse satte föga spår på den praktiska politiken.

Det enda undantaget som bekräftar regeln, att inte gå upp till kamp mot näringslivet, var löntagarfondsdebatten under sent 1970-tal och 1980-talet. Den här frågan drevs från LO. Ledande politiker inom S var inte på något sätt överförtjust över idén.

Av löntagarfonder blev ett så urvattnat förslag att ingen kände sig särskilt nöjd med slutresultatet. Inom näringslivet fanns det en stark skepsis även mot det urvattnade resultatet. Varför samla kapital i gemensam ägo? Varför inte låta pengarna finnas i privat ägo och generera avkastning? Idag är det få socialdemokrater som vill minnas löntagarfondsdebatten. Den bröt mot hela samarbetsandan.

En klok före detta fackföreningsman sa vid en intervju som jag hade med honom förra sommaren 2011: Om man biter katten i svansen kommer katten naturligtvis inte sitta kvar och bli uppäten. Katten kommer självklart hitta säkrare jaktmarker. Analogin med hur företagen skulle agerat är uppenbar. I en globaliserad värld hade självklart företagen flytt ut ur Sverige illa kvickt.

Om vi ser S som ett socialliberalt parti som idémässigt ligger mycket nära Folkpartiet är det mindre konstigt att så många ledande socialdemokrater anses vara så värdefulla för näringslivet. När nyliberalismen minskat i dragningskraft ska det bli intressant att se vilka skillnader som utkristalliserar sig mellan S och FP.  Kommer FP att närma sig en socialliberalism som Bertil Ohlin stod för kommer skillnaden mellan S och FP att vara hårfin. Det öppnar upp för nya politiska konstellationer.

Ett miljöparti inspirerad av den gamla liberalen Karl Staaff  http://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_Staaff passar väl in i denna  konstellation. Här kan vi få en ny mittenarena.

Miljöpartiet måste lära sig spelreglerna i ett kapitalistiskt samhälle även om de inte ens tycks förstå vad det innebär. De vill inte se samhället utifrån den skärningen. Men spelplanen finns där ändå oavsett vad Miljöpartiet vill eller inte. Det går inte att ställa krav som går stick i stäv med viktiga näringslivsintressen. Då kommer förslagen per automatik att hamna i papperskorgen. Däremot kan man hitta förslag som det går att få andra grupper inom näringslivet med på finns en klar möjlighet.

Samma sak gäller för Vänsterpartiet., Ska V vara en trovärdig aktör i ett kapitalistiskt samhälle gäller det att förstå den spelplan som gäller. Den revolutionära möjligheten är idag beprövad och anses väl inte särskilt attraktiv. Den reformistiska vägen kräver en lyhördhet för de mest inflytelserika delarna av näringslivet. Annars går det inte att stegvis förbättra Sverige.

Det finns en inneboende tröghet i detta. Vem ska vara advokat för morgondagens framväxande näringsliv. Hur ska man redan idag få med sig åtminstone delar av näringslivet på att skapa det långsiktigt socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbara samhället som är nödvändigt för vår civilisations överlevnad. Sverige skulle kunna skapa modeller som skulle kunna fungera som spjutspetsar för andra länder. Se exemplet Hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden. Denna fråga och många andra måste ventileras med alla berörda aktörer. Vi sitter idag i samma båt, även om positionerna är lite olika i båten. Då gäller det att få till ett samverkande projekt för att rädda civilisationen från annalkande katastrofer.

En anständig kapitalism

Efter finanskris och de statskriser som nu flera europeiska stater står inför börjar alltfler röster tala om att det behövs något nytt. Någon demokratisk socialism står inte att finna någonstans i världen även om vi använder förstoringsglas. Inte ens antydningar. Däremot finns det många som talar om en ny anständig kapitalism. På World Economic Forum i Davos där världens elit träffas har det redan innan finanskrisen talats om obalanser i dagens ekonomi som kan få oönskade sociala konsekvenser. Den ekologiska faran har även behandlats. Nu krävs handling från eliterna som styr världen för att undvika katastrofer. Näringslivet måste börja ta ansvar för världens totala situation. Till det krävs ett helhetstänkande från näringslivets sida.

Det är i det perspektivet vi kan se exempelvis Folksams strategi med ansvarsfulla placeringar. http://www.dagensarena.se/nyheter/folksam-saljer-hela-aktieinnehavet-i-lundin/

Det är också i sökandet efter en anständig kapitalism  som vi kan se Klas Eklunds DN:artikel Kapitalism 4.0 http://www.dn.se/debatt/vi-behover-en-ny-kapitalism-som-ar-mer-ansvarstagande

Klas Eklund har i artikeln bättre än det flesta formulerat en kort och koncist analys över den situation vi befinner oss i:

”Kapitalism 4.0″. ” Mot bakgrund av finans- och skuldkriserna och klimathotet fram­träder en kapitalism som inte tar långsiktigt ansvar och som lämnar alltför många vid sidan av – i arbetslöshet eller utan möjlighet att delta i de rikas standardhöjning. Den västliga kapitalismen är inte hotad som system, men hur ser nästa fas ut? Den måste försöka stabilisera finansmarknaderna för att undvika nya krascher och bli mer uthållig, miljövänlig, ansvarstagande och inkluderande, skriver Klas Eklund.”

Den här analysen borde ingå som utgångspunkt, som ett av flera dokument som underlag för fortsatt samtal om att skapa en relevant politik för framtiden.Vi skulle kunna formulera om Klas Eklunds ord till att vi ska skapa ett långsiktigt hållbart  ekonomiskt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle.

Klas Eklund ger också en idé var vi ska rikta blicken när det gäller att genomföra de förändringar som är nödvändiga:

 Företagen måste ta ett utökat samhällsansvar. Ska de förtjäna vårt förtroende måste de visa att de är goda samhällsmedborgare. När marknadsekonomin segrat måste segraren ta ansvar; eller som Pippi och Bamse säger: ”Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll”. Ett bra företag strävar inte bara efter aktieägarvärde utan gör det också möjligt för de anställda att förkovras och utvecklas; det tar ansvar för sin sociala närmiljö, skapar nya instegsjobb, driver på teknisk utveckling, energieffektivisering och långsiktigt miljöarbete.”

I och med att globaliseringen fortgår kommer kapitalackumulationen att fortsätta med oförminskad styrka. Det gör även att makten kommer att vara koncentrerad på allt färre händer. Det innebär i sin tur att de som sitter inne på makt inte längre kan sitta på läktaren och invänta resultat av politiker som inte har den makt som behövs. De som har makt måste bli snällare. Det finns idag en grupp som går i bräschen för ett aktivt deltagande. Bill Gates och Warren Buffert är två exempel. Det behövs mer från de superrika om vi ska få till stånd den förändring som krävs.
Annat referensmaterial

Left Behind:

I programmet  ”Left behind” på CBC (Kanadas motsvarighet till BBC, public service radio/teve) beskrevs den ekonomiska utvecklingen i USA och Kanada från 1950-talet och fram till idag. Ojämlikheten har sedan 1980-talet ökat i Tyskland, Sverige, México och Japan. Epicentrum för den ojämlika utvecklingen finns dock i USA. De rikaste 400 personerna i USA äger mer än 150 miljoner människor tillsammans. Genomsnittslönerna i USA har stagnerat sedan 1970-talet. Sedan 2001 har åtminstone 50 procent av befolkningen, inflationsjusterat, haft stagnerade eller minskade inkomster i USA. Den rikaste procenten tjänade på 1970-talet omkring 9 procent av den totala nationalinkomsten i USA. Nu tar den rikaste procenten in mer än 20 procent av BNP. Mitt i recessionen under finanskrisen 2007, tog den rikaste procenten in 23.5 procent av den totala nationella inkomsten.

Enligt Robert Reich har vi inte sett så stora inkomstskillnader sedan 1928 året innan den stora finanskrisen på 1930-talet. Detta skapar obalanser i en amerikanska ekonomin hävdar han. http://en.wikipedia.org/wiki/Robert_Reich

Se vidare:

https://rogerdahl.wordpress.com/2012/06/09/left-behind-kalla-cbs-kanandas-motsvarighet-till-bbc/

Prat och verkstad

Skillnaden mellan S retorik och praktik har under många år varit häpnadsväckande stor. S talar om ökad jämlikhet och full sysselsättning men för en politik som leder i motsatt riktning. Jämlikheten har minskat och de ekonomiska och sociala klyftorna har ökat i Sverige sedan 1980-talet. S har suttit i regeringsställning under större delen av den tiden. Trots det talar S gärna om ökad jämlikhet, rättvisa och solidaritet med de svaga, utan att ha konkret politik för detta.

S talar även om full  sysselsättning. Det är ett honnörsord för alla inom S och fackföreningsrörelsen. Trots det har vi haft en hög arbetslöshet i Sverige sedan början av 1990-talet. S har suttit i regeringsställning från 1994 fram till 2006.

S har på ett förunderligt sätt lyckats med att skylla på borgerliga politiker för att S drivit en praktisk politik som inte alls överensstämmer med retoriken. Idag har gapet mellan fagra löften och praktisk politik blivit så stor att det svårt att med retorisk skicklighet kunna dölja detta gap. Det visade sig med övertydlighet när Håkan Juholts skickliga retorik skulle omsättas i praktisk politik i skuggbudgeten hösten 2011. Gapet blev för stort och besvikelsen stor för S medlemmar och medierna såg genast en inkonsekvens att fokusera på.

Människor blir allt kunnigare och förstår samhällsfenomen bättre än tidigare generationer. Det går inte i längden att vinna väljarnas förtroende med fagra löften utan att ha en praktisk politik som stöttar pratet.

För att S ska framstå som ett trovärdigt alternativ måste det finnas en koppling mellan idé och verklighet. Kjell Olof Feldt beskriver detta på ett utmärkt sätt i boken: ”En kritisk betraktelse, om socialdemokratins seger och kris. Bonniers förlag.Löften som inte kan hållas skapar bara besvikelse hos väljarna. Bättre då att presentera en politik som går att genomföra.

Om vi skrapar bort retoriska luftbubblor och pratpastejer så blir det lättare att hitta fram till en debatt om framtiden. Hur vill vi att Sverige ska fungera i framtidens globala värld?  Nästa fråga blir: Hur ska vi agera för att komma dit?

Folkrörelsernas, fackföreningarnas,  och den ideella sektorns framtida roller måste noga analyseras och utvärderas. Finns det idag några möjligheter för folkrörelser av äldre eller yngre sort att spela en aktiv förändringsroll? De stora blir en del av etablissemanget och de små uppstickarna är för små för att spela någon avgörande roll för samhällsförändringen.

Går det överhuvud taget för S att förena de dubbla rollerna – att samtidigt vara samhällsförändrare och samhällsbevarande (för att vara en trovärdig kandidat för att bilda regering?)

Idag söker sig S tillbaka till en politik där staten och kapitalet samverkar i gemensamma projekt. S strategi är att stat, kommun, landsting, näringsliv, fackföreningar och akademi ska samverka för att genomföra viktiga satsningar.

När det gäller hållbarheten går det att samverka i alla dimensionerna, ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

Många av de satsningar som behöver göras är inte företagsekonomiskt lönsamma. Då behöver samhället skjuta till pengar för att få det gjort. Näringslivet får sedan uppdraget att genomföra själva jobbet. Denna typ av satsning är S gamla paradgren exempelvis när miljonprogrammet byggdes. Detta angelägna arbete kommer att skapa hållbara jobb. Samhällets uppgift är att styra beställningarna till de mest prioriterade områdena.