Tidigare inlägg: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/03/14/globalisering-invandring-och-migration/

En diskussion om invandrare möjligheter och utmaningar. Södersossar.

Är syftet med en studiecirkel att träffa likasinnade eller likatänkande?

Elisabeth Härlin hmm nej vi går inte i studiecirkeln för vi tycker lika, vi går där för vi vill fördjupa våra kunskaper och lära oss mera och det är väldigt olika diskussioner..

Det som är bra med studiecirkelns form är att alla har chansen att komma till tals och dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, det kommer in nya människor nu så du Sara Abdollahi behöver inte alls känna dig utanför och ja, jag har haft många och långa diskussioner med mina före detta elever, en del är jag fortfarande kompis med på Facebook, följer dem, hejar på dem, och hjälper dem allt jag kan ..

Men du ska veta att det finns en omvänd rasism också, som vänder sig mot ”vitskallar” och ”Svensson” och de ”etablerade” För min del så ser jag det inte som att det är samhället som sätter stämpeln, utan att det faktiskt är ett personligt mindervärdighetskomplex som förstärks av att man ser sig som utanför. Det blir ännu svårare att få jobb och komma in i samhället då. Annars har jag sett massor av exempel där både unga och äldre som kommit utifrån har fått jobb och etablerat sig.

Elisabeth Härlin jag har i min bekantskapskrets före detta uteliggare med.. bland annat en person som jag kunde hjälpa, inte bara min insats men personen i fråga säger att mitt extrajobb var väldigt betydelsefullt i vägen tillbaka och det känns ju bra att kunna bidra på så sätt .. Jag är väldigt hjälpsam med dem som vill ha hjälp till självhjälp.. däremot har jag vansinnigt svårt med dem som vill exponera sitt lidande bara.. .. tycker det är väldigt provocerande. En svår situation är en utmaning och för den som vill resa sig och hitta tillbaka till ett värdig liv finns som jag ser det fortfarande i vårt land väldigt många vägar tillbaka, folk som vill hjälpa till .. som ställer upp som frivilliga mentorer.. och skolor som tar emot.. praktikplatser.. etc men det krävs att individen själv är villig att göra en insats för sig själv

Roger Dahl Ett intressant inlägg om jobben och invandrarna från: http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/integration/manga-nya-jobb-gar-till-utlandsfodda_181707.html

Roger Dahl: Ett exempel på invandrare är en av mina bästa vänner Bob, Robert Shaw. Han invandrade från Storbritannien för några år sedan. Han arbetade där och här som osteopat och psykoterapeut.

Han har en phd i psykoterapi och dessutom en osteopatutgbildning på 5 år från den prestigeladdade the School of Ostiopathy i London. Detta i kombination med en lång yrkesverksamhet bakom sig har har inte haft några problem att skaffa sig jobb i Sverige. Tvärtom.

Han har inte heller haft några problem med anpassningen till Sverige med ett undantag. Han har svårt att lära sig svenska, eftersom alla vill tala engelska med honom.

Men det gör inte så mycket. Den målgrupp som han vänder sig till på Östermalm har inga problem med det engelska språket. Tvärtom är det många som ser det som en fördel.

Det finns en bred variation inom gruppen invandrare. Om vi jämför Bob med en person som kommer från Somalia som inte kan läsa eller skriva på sitt eget modersmål, ser vi att det finns en brett spektra inom den grupp vi kallar invandrare.

Roger Dahl: Bob och jag var och drack en kopp vid Medborgarplatsen – Soppkök Stockholm. När vi sedan skulle gå in på restaurangen ovanför fanns det inga platser. Det är fullt sa en person som kom fram mot oss. Det var en hel del lediga bord så jag frågade vad det var för fel på dessa. Men vi blev inte insläppta.

Det var en nyttig erfarenhet att få känna utanförskapet. Vi var stämplade som en av de där från soppköket. Går inte till den restaurangen igen.

Globalisering, invandring och migration

Första inlägget om studiecirkelverksamheten hittar vi här: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/03/11/studecirkelverksamhet-i-maria-sodrastations-s-forening/

I det inlägget beskriver jag vad vi har sysslat med hitintills och bjuder även in till en ny cirkel om invandring och migration. Detta är nu historia.

I detta inlägg ska jag beskriva vad vi samtalar om i  den studiecirkel som vi just nu går av stapeln.  Vi har tagit ett historiskt och internationellt grepp om frågan:

Återkommer om detta.

I denna rapport jämförs XXXX YYY ZZZZ. Skriv mer.

Mer om detta i följande länkar:

DN granskar tiggarna i Stockholm

”Vi trodde det skulle vara bättre i Sverige”: http://www.dn.se/sthlm/vi-trodde-det-skulle-vara-battre-i-sverige

”Jag ska inte behöva leva så här”:  http://www.dn.se/sthlm/jag-ska-inte-behova-leva-sa-har

Farlig jakt på syndabockar: http://www.dn.se/ledare/huvudledare/farlig-jakt-pa-syndabockar

Bästa Beatrice Ask: http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask

Ask: Ingen får stoppas på grund av utseende: http://www.dn.se/nyheter/sverige/ask-polisen-maste-vara-lyhord

”Jakten på papperslösa intensifieras i Stockholm”  http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/jakten-pa-papperslosa-intensifieras-i-stockholm

”Sätt dit arbetsgivarna i stället” http://www.dn.se/nyheter/sverige/satt-dit-arbetsgivarna-i-stallet

Det stora globala skiftet – ekonomi och befolkningsprogoser

Mycket av dagens debatter och politiska och ekonomiska samtal handlar om händelser i Sverige och Europa. För politiker år siktet inställd på valet 2014. Att ta upp ett internationellt bedöms inte som valvinnande. Men även om det inte är valvinnande borde samtalet om framtiden handla om det stora globala skiftet som fortgått sedan många år. Redan på 1960-talet började det Japanska undret att göra sig gällande på den globala scenen. Sedan kom Sydkorea och fler asiatiska länder upp på den ekonomiska agendan .

När jag samtalar med människor från näringslivet är bilden en helt annan. För företag är det idag en överlevnadsstrategi att ha koll på vad som händer i världen.  Här några fakta för oss att förhålla sig till.

Ekonomiskt tyngdpunktsförskjutning

EU startade november 1993 och sedan dess har Europa, tvärt emot de intentioner som fanns med EU-projektet, haft en lägre tillväxt än någon annan världsdel. En sådan utveckling får naturligtvis konsekvenser. Idag är det bara några få stater som har en hygglig ekonomi i Europa. De nordiska länderna, Nederländerna och Tyskland tillhör de lyckligt lottade. Men när nu krisen i resten av Europa verkar att fördjupas kan dessa länder inte lätt stå emot krisen. USA måste även börja betala av på sitt skuldberg.

Kapitalismens hopp står idag till helt andra länder. Vi är nu mitt inne i den stora vändpunkten där tillväxtländer som Kina, Indien, Brasilien, Ryssland, Sydkorea, Indonesien m.fl. kommer att få en allt större betydelse för vår civilisations fortsatta utveckling. Inom en 15 års period kommer med stor sannolikhet Asien vara världens ekonomiska nav. Kinas ekonomi beräknas vara lika stor som USA:s 2016. År 2025 beräknas den vara dubbelt så stor som USA:s. På andra plats USA, trea Indien och fyra är Japan. Den asiatiska ekonomiska dominansen är tydlig och förstärks av Sydkorea, Taiwan, Singapore och Indonesien, Vietnam m.fl.

Till det kommer att flera afrikanska länder har nu ligger i topp i den ekonomiska tillväxtligan. USA och Europa kommer i motsvarande grad att få en minskad relativ betydelse för den internationella ekonomin: http://sv.wikipedia.org/wiki/Europeiska_unionen

Befolkningsmässig tyngdpunktsförskjutning

Befolkningsmässigt tillhör väst redan idag en minoritet av världens befolkning. Om antal människor var normen för var FN ska befinna sig borde det ligga i Kina eller Indien, världens idag folkrikaste nationer. Om demokrati – antal människor – skulle gälla globalt borde Asien och Afrika ha ett mycket större inflytande över FN:

Asien bor drygt 4.050 miljoner människor (2008) – över 60 procent av världens befolkning. Där finns sex av de tio folkrikaste staterna: Kina, Indien, Indonesien, Pakistan, Japan och Bangladesh. I Östasien, inräknat Kina, ökar befolkningen med 1,2 procent per år medan siffran för södra Asien, inklusive Indien, är 2,5 och för västra Asien 2,6 procent. I slutet av 90-talet fanns omkring 125 miljon- städer i Asien. Där finns flera av de största sammanhängande stadsområden: Tokyo/Yokohama, Seoul, Manila, Shanghai, Bombay och Jakarta, alla med 12–15 miljoner invånare.
Källa: Nationalencyclopedin[1]

8 miljarder människor

År 2025 beräknas jordens befolkning ha ökat med ytterligare 1 miljard människor uppgå till 8 miljarder. Naturen, redan hårt belastad för att kunna livnära dagens folkmängd, kommer att vara satt under mycket hård press. Mat och vatten kommer antagligen att vara bristvaror i än högre grad än idag. Trots att vi tömmer havet på mat och förbrukar grundvattendepåer för att klara av att effektivisera jordbruket, klarar vi inte av att hålla svälten borta för de 7 miljarder som nu befolkar jorden. En ytterligare miljard människor gör inte saken lättare. Klimatförändringarna riskerar att försvåra situationen ytterligare.

I miljard människor till på jorden påskyndar dessutom klimatförändringarna.

 

Befolkningsmässigt tillhör väst redan idag en minoritet av världens befolkning. Om antal människor var normen för var FN ska befinna sig borde det ligga i Kina eller Indien, världens idag folkrikaste nationer. Om demokrati – antal människor – skulle gälla globalt borde Asien och Afrika ha ett mycket större inflytande över FN:

 

Asien bor drygt 4.050 miljoner människor (2008) – över 60 procent av världens befolkning. Där finns sex av de tio folkrikaste staterna: Kina, Indien, Indonesien, Pakistan, Japan och Bangladesh. I Östasien, inräknat Kina, ökar befolkningen med 1,2 procent per år medan siffran för södra Asien, inklusive Indien, är 2,5 och för västra Asien 2,6 procent. I slutet av 90-talet fanns omkring 125 miljon- städer i Asien. Där finns flera av de största sammanhängande stadsområden: Tokyo/Yokohama, Seoul, Manila, Shanghai, Bombay och Jakarta, alla med 12–15 miljoner invånare.
Källa: Nationalencyclopedin[1]

Värdens  befolkning idag och imorgon

Om vi skulle resonera i demokratiska termer borde Asien kunna ha absolut majoritet i FN med sina 60 procent av världens befolkning. Det är en infallsvinkel som vi västerlänningar sällan tänker på när vi stolt talar om vår demokratiska tradition, som vi så gärna vill se som en exportvara. Lika stolt värnar vi om globaliseringen, åtminstone så länge väst tjänar på den. Globaliseringen borde väl mänskligt sett betyda att inflytandet över vad som sker i världen skulle ha med befolkningens storlek att göra.

I DN kan vi läsa om att FN har tagit fram en ny prognos om befolkningsutvecklingen. Av den framgår att jordens befolkning inte alls kommer att stabiliseras runt 9 miljarder människor runt 2050 som hittills varit den kända sanningen. Den nya prognosen visar att ökningen fortsätter och att vi kommer att vara 10 miljarder år 2100. Mest oroande är trenden i Afrika:

Världsdel/land, folkmängd 2010, folkmängd 2100

Asien, 4,1 miljarder, 4,6 miljarder.

Afrika, 1 miljard, 3,6 miljarder

Latinamerika, 590 miljoner, 687 miljoner

Europa, 738 miljoner, 675 miljoner[2]

Ser vi till befolkningen idag har Europa och USA ett oproportionerligt stort inflytande i FN och på de övriga internationella arenorna. Afrika med en miljard innevånare redan nu, har inte alls det inflytande som de befolkningsmässigt förtjänar. Ska vi ha ett framtidsperspektiv och se till global demokrati kommer det att vara Asien och Afrika som kommer att vara de befolkningsmässigt stora tillväxtdrakarna. Det borde ge dem motsvarande betydelse ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Europas befolkningsmässiga betydelse kommer att minska inte bara relativt sett utan även i absoluta tal. Det är något som vi européer borde ta till oss. Europa blir allt mer marginaliserade i den globala dansen. Ser vi till ländernas befolkningsutveckling ser siffrorna ut så här:

Länder folkmängd 2010, folkmängd 2100:

Kina, 1,34 miljarder, 941 miljoner

Indien, 1,22 miljarder, 1,55 miljarder

Nigeria, 158 miljoner, 729 miljoner

Brasilien, 195 miljoner, 177 miljoner

USA, 310 miljoner, 478 miljoner

Ryssland, 143 miljoner, 111 miljoner

Tyskland, 82 miljoner, 70 miljoner

Frankrike, 63 miljoner, 80 miljoner.

Källa: FN Population Division. (TT)

Prognosen har tagits fram av FN och bygger på nya uppskattningar av födelse- och dödstalen i olika delar av världen. [3]

Den avslöjar att man underskattat den framtida folkökningen, framför allt i Afrika. Där beräknas befolkningen stiga från 1 miljard i dag till hisnande 3,6 miljarder inom loppet av 90 år.

För vissa av länderna söder om Sahara är siffrorna näst intill ofattbara.

Nigerias befolkning kommer att öka från dagens 158 miljoner till 729 miljoner, Kenyas från 40 till 160 miljoner, och Tanzanias från 45 till 316 miljoner. Relativt sett kanske Zambia är värst, med en ökning från 13 till 140 miljoner. Hur alla dessa människorska kunna födas på den fattigaste av alla kontinenter finns det inget svar på. FN påpekar att de inte tagit sådana problem i beaktande i arbetet. [4]

Det är Afrika som växer så det knakar. Länderna söder om Sahara står för en gigantisk utmaning som de inte kommer att klara upp på egen hand i världens fattigaste kontinent. Råvarumässigt är Afrika allt annat än fattig. Men det gäller att råvarutillgångarna verkligen kommer befolkningen till del.

Syd och öst kommer i med all säkerhet i högre grad att ta naturens resurser i anspråk. Det innebär att den globala konkurrensen om alla olika sorters råvaror kommer att öka och belastningen på naturen likaså. Framtiden blir vad vi idag gör den till brukar vi säga. Gör inte människan tillräckligt nu när det gäller befolkningsfrågan, fattigdomsbekämpningen och på miljö – och klimatområdet kommer 2025 att vara en dyster tid att leva i. Ju mer jag har arbetat med projektet, desto mer övertygad har jag blivit att frågan om hur vi hanterar dessa frågor kommer att bli helt avgörande för hur 2025 kommer att gestalta sig. Allt det jag skriver i de föregående blogginläggen om Globaliseringen 3.0, kan helt eller delvis omkullkastas om vi inte löser hållbarhetsproblematiken.

 

 

Mitt arbetssätt: nulägesanalys – nylägesvision – mål/medelanalys

I tidigare inlägg har jag beskrivit den metod som jag arbetat med för att utveckla verksamheten på mina arbetsplatser. I mars 2011 gick jag i avtalspension och har sedan dess använt samma metod för att undersöka hur vi ska kunna rädda vår civilisation.

Nulägesanalysen 

Steg 1: Första steget är nulägesanalysen: Den måste både vara så vid och dessutom djuplodad att vi inser att något verkligt radikalt måste göras för att vår civilisation ska gå att rädda. Den behöver vara så vid och djup att den känns ända in i ryggmärgen. Det är dags att börja vakna upp ur vår Törnrosasömn, resa på oss och ändra färdriktning. Hur ska vi göra det? Utmaningarna är ju så kollossala. När vi känner så kanske vi tycker att det är bättre att harva på som tidigare. Men då är vi inte med och drar vårt strå till stacken för att rädda vår civilisation.

En analys igår – idag – imorgon, med en trendframskrivning är det som behöver göras i

steg 1. Utan ett historiskt perspektiv blir det svårt att fånga de trender som präglar nuläget.

Från nuläget kan vi sedan göra trendframskrivningar – Vad händer om utvecklingen fortskrider efter nuvarande utvecklingskurva? Då vet vi även i ett senare skede i steg 3, hur vi ska kunna hitta anternativa utvecklingsvägar för oss själva, för samhället och för världen.
Nedan följer några inlägg som beskriver nuläget:

 

Johan Lindkvist , i Facebook-gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld”, gör

följande analys:

 

”Kooperativa företag, kommuner, stat kan agera på en marknad där reglerna sätts upp i demokratisk ordning – detta är inte kapitalism. ”Demokratin” är nyckelordet här. Alla människor ska med demokratiska beslut på lika villkor kunna vara med och bestämma över hur världen ska utvecklas.

 

Johan Lindkvist beskriver även vad som inte är förenligt med demokrati:

 

Kapitalism är INTE förenligt med demokrati och kommer ALDRIG skapa ett socialt, ekologiskt eller ekonomiskt hållbart samhälle. Kapitalism förutsätter nämligen att det finns kapitalister vilkas enda uppgift är att förränta kapital. Denna förräntning (eller exponentiellt växande kapitalackumulation) kräver ett av följande:

1) Man får sin avkastning genom att dränera övriga på deras kapital – ej socialt hållbart!

2) Kapitalet tillåts växa exponentiellt, dvs tillväxt vilket kräver exponentiellt ökande resursförbrukning, ökad befolkning, ökat antal arbetade timmar osv – detta är varken klimatmässigt eller ekologiskt hållbart!

 

Nej det samhällssystem – kapitalism – vi idag finns med i och är präglade av, är varken ekonomiskt, socialt eller ekologiskt hållbart. Det börjar gå upp för allt fler.

 

Näringslivets glada matadorer verkar inte alltid så väl uppdaterade på hur allvarlig situationen är för vår civilisation: http://www.dagensarena.se/redaktionen/naringslivets-diskreta-charm/

 

Man kan även beskriva dagens situation på detta sätt:

 

”Lena Nockert: Du ställer en mycket viktig fråga: ”Är marknadsekonomi och kapitalism alltid samma sak?”

Mitt svar: Marknaden är ett distributionssystem som i sig är helt neutralt. Marknadsplatsen hanterar köp/säljtransaktioner. Om vi besöker en marknad ute på landet någonstans där det erbjuds olika lokalt producerad mat får vi själva grundbilden av hur marknaden såg ut när Adam Smith lyfte upp marknaden som lyckobringare.

Kapitalism är det samhällssystem som totalt dominerar världen idag.

Kapitalism innefattar den maktstruktur där de som äger kapital i vilken form som helst, har ett övertag gentemot de som äger mindre eller inte äger något alls.

På grund av den kapital ackumulation (koncentration) som idag har gått mycket långt, domineras vår glob fullständigt av kanske en promille av världens befolkning.

De beslut som de mäktiga tar får oerhörda konsekvenser för den resterande 99 procenten av världens befolkning.

FN och andra internationella organisationer får den betydelse som den mäktiga procenten ger den. Det är det bistra faktum vi måste förhålla oss till.

Samma sak gäller nationalstaten. Den får det inflytande som de mäktiga bestämmer att den ska ha. Sedan får svenska folket säga vad vi vill. Att näringslivets behov måste tillgodoses av staten blir i denna belysning helt förståeligt. Vi klarar oss inte utan ett väl fungerande näringsliv i ett kapitalistiskt samhälle.

Utan ett fungerande näringsliv har nationalstaten inte ha råd med välfärd eller nödvändig grön omställning av ekonomin. Därför är vi helt beroende av näringslivet, vilket vi vill det eller inte.

 

Kapitalismen är en mycket flexibel företeelse som kan ta sig mycket olika skepnader. Den klassiska, den nyliberala, den blandekonomiska, den fascistiska, den nazistiska, den statskapitalistiska som under ”kommunismen” i Sovjet och Öststaterna och sist men inte minst i dagens Kina.

Det är hela tiden frågan om en kapitalackumulation som ägs och behärskas av en liten minoritet i samhället och från den maktpositionen styr de landet med hjälp av politiker eller mha militärapparaten som i flera länder.

Det är alla olika former av kapitalism.

 

Vad är då vår civilisations största utmaning?

 

Johan Lindkvist svarar på följande sätt:

 

”Att inse att det system som hjälpt oss växa oss starka på bekostnad av sammanhållning, ekologi och klimat är ett passerat stadium i vår arts utveckling – dags att röra oss framåt till det hållbara samhället!” Jag kan bara instämma.

 

Vi har även gjort ett antal historiska tillbakablickar och sett i vilken utsträckning de idag påverkar vår samtid.

 

Men! Ju mer vi fastnar i eländes elände, orättvisor, girighet, falska människor som utnyttjar de system vi har byggt upp till bristningsgränsen, klassklyftorna växer inom nationalstaterna och skapar en grogrund för instabiliteter och konvulsioner, en miljard människor svälter, andra lever under människoovärdiga förhållanden. Egoism, girighet och konsumtionshets råder och vi håller i rask takt på att expandera arten homo sapiens på alla andra djurarters bekostnad.  Vi håller även med stormsteg på att underminera förutsättningarna för vår civilisations exestens. Ja det är inte svårt att hålla sig för skratt när vi börjar inse vilka utmaningar mänskligheten står inför. Det är verkligen ett eländens elände.

 

 

Men för att ha kraft och mod att försöka göra någonting åt denna eländeslista, gäller det att inte fastna i nuläget. Om vi fastnar i eländesproblematiken blir vi istället en del av problemet.

För att ta det kvantsprång som människan behöver behövs en mer genomgripande förändring. Det räcker då inte med att beskriva ett krackelerande system som är helt ohållbart, såväl ekonomiskt, socialt som ekologiskt.

 

Vi måste komma vidare.

 

Då räcker det inte med lite duttande i kanten. Det går inte att använda en tandborste för att borsta bort den snömängd som nu omger oss. Det är helt enkelt fel verktyg för ändamålet. Vi måste alla börja inse allvaret av de utmaningar som vi tillsammans står inför.

En framtida vision – Ett nyläge
Steg 2 När vi börjar vakna upp från vår Törnrosasömn och börjar inse att de utmaningar vi står inför är av den digniteten att vi måste vara beredda på att ta ett kvantsprång i utvecklingen. Vi måste våga ta ställning. Vi måste våga agera.

 

Hur ser vår vision ut om en framtida jord ut?

Var vill vi komma? Hur ser vårt önskade samhälle ut? Ju bättre och tydligare vi kan formulera det önskade nyläget – målet för vår strävan desto lättare är det att veta vilken väg vi behöver gå för att nå dit.

Min framtidstro bygger på en ren intuitiv förnimmelse att det måste gå att hitta nya lösningar för att få vår civilisation på rätt köl. Det är NU vi skapar framtiden.

 

Det är NU vi kan skapa en annorlunda Värld, en ny värld, ett ”Paradis” på jorden som bygger på Samarbete, Empati, Kärlek, Tillit, Kreativitet, Frihet och Generositet.

 

Upplysningsfilosoferna budord: frihet, jämlikhet och broderskap duger gott till två tredjedelar. Den sista delen känns lite 1700-tal och behöver uppdateras med begreppet ”syskonskap” eller ”solidaritet”.

Hållbarhetsbegreppet är även helt centralt för civilisationens överlevnad. Målet en långsiktig hållbar civilisation – ekonomiskt, socialt och ekologiskt – är ett övergripande mål som täcker in mycket.
Men för att tydliggöra vad vi menar med våra mål och våra visioner är det viktigt att vara så konkret som möjligt. Kan vi visualisera våra mål? Kan vi se oss själva vandra omkring efter måluppfyllelsen? Vilken lyckokänsla får vi når vi ser målet framför oss? Hur kan vi ytterligare konkretisera målet?

 

Vi lever idag i en trist och tråkig politisk miljö där det mesta handlar om att vi ska få lite mer pengar i plånboken och hur de olika politiska partierna taktiserar för att nå målet – att vinna valet 2014. Vi måste ha högre ambitioner än så.

 

För mig är ekonomi ett medel för att uppnå mål. Det är dessa mål vi måste visualisera för oss själva och vilket samhälle vi vill leva i. Ett annat mål för mig är lycka. All kunskap säger oss idag att vi inte blir så mycket lyckligare, på lite längre sikt, av lite mer pengar om vi redan har så vi klarar oss. Skillnad är om vi svälter.  Lycka är för mig ett naturligt mål att sikta på att få mer av till skillnad för mer prylar.

Mål – medelanalys  

 

Steg 3: Mål – medel analys. Hur ska vi ta oss från ruta 1 till ruta 2? Vilka hinder ser vi och vilka strategier ska vi formulera för att gå runt hindren? Om detta återkommer jag.

Vilka är det som styr världen?

Jag, Roger Dahl,  hänvisar till det Benjamin Gustafsson skriver i en samma tråd som jag tidigare relaterat till i gruppen ”En ny ekonomi för en bättre värld. ”

http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

”Vilka tycker du Roger det är som styr världen? Var ligger makten enligt dig? Jag har sannolikt överstuderat ämnet så att jag nuförtiden låter som att jag inte är beredd att lyssna på nya idéer. Men jag är öppen för input. Vill poängtera detta.”

Mitt svar är:

De som idag styr världen är en synnerligen liten elit bestående av en liten grupp superrika människor och deras allierade i världen över.

De amerikanska eliterna har varit så gott som ohotade efter Sovjetstatens kollaps på 1990-talet,  har sedan dess varit de totalt dominerande krafterna i världen. De har även i högsta grad varit med och bidragit till nationalstaten Kinas enorma ekonomiska framgångar.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_fall

Inom makteliterna i USA – har det militärindustriella komplexet, finanssektorn och energisektorn extra viktiga maktpositioner.

Stora multinationella företag delar ,tillsammans med eliter i olika nationalstater, upp naturresurserna och konsumtionsmarknader mellan sig. Det gäller såväl produktions företag (ex General Electric, Ericsson) och konsumtionsföretag ( ex MC Donalds Unilever). http://sv.wikipedia.org/wiki/Unilever

Dessa grupper är dessutom helt integrerade med finanskapitalet genom korsvis ägande, styrt av Goldman Sachs, JP Morgan och andra mastodontbanker. Dessa banker har konflikter med –  men även inflytande med övriga banker i världen. En annan mycket viktig finansiell aktör är HSBC. http://en.wikipedia.org/wiki/HSBC

De här grupperna har ytterligare stärkt sina ställningar efter finanskris och skuldkriser.

De amerikanska eliterna har idag både konkurrens från, men integreras även i, andra maktcentra i världen. Kinas som idag drivs som en jättekoncern där kommunistpartiet har samlat de samlade eliterna i Kina; den politiska, finansiell, ekonomiska, militära, kulturella, och den mediala makten är samlad inom denna jättekoncern. Det finns mycket lite som talar för att denna centralistiska modell inte ska få ett ytterligare starkare inflytande över världens affärer.

Kina (läs koncernen) beräknas gå om USA som det ekonomiska centret redan om några år. Kina har etablerat starka relationer med den tredje världen och hotar redan idag USA: s världshegemoni.

Indien kommer att bli världens folkrikaste nation och därmed allt intressantare marknad för de multinationella företagen. Eliterna i Indien är såväl i konflikt med motsvarande i Kina men samverkar också. Kina och Indien är viktiga handelsparters.

Rysslands eliter fungerar också i stort sett som en jättekoncern där statsmakten och kapitalet är helt sammankopplat. Hur Ryssland kommer att ställa sig i förhållande till USA och Kina kommer att spela roll för den globala scenen.

Eliterna i tillväxtländerna i Asien, Latinamerikan och Afrika spelar idag ett dubbelspel, dels med USA och Europa (även om Europa håller på att tappa i inflytande) och dels med Kina.

Utöver dessa finns eliterna i hela den islamiska världen som också agerar och positionerar sig mellan de olika maktcentra som finns.

Saudiarabien är lierad med amerikanska-elitintressen. Eliterna i Turkiet kommer att få en växande betydelse. Eliterna i Iran kommer också troligen att spela en allt större roll på den globala scenen. Inom eliterna inom den islamska världen finns såväl såväl konflikter som konsensus. Idag är det mycket svårbedömt enligt mitt sätt att se på den globala maktkartan hur den islamiska världens eliter kommer att ställa sig till en växande konflikt mellan eliterna i Kina och USA.

Sedan finns naturligtvis eliterna i Japan världens tredje störta ekonomi som inte går att räkna bort.

Eliterna i de växande staterna Indonesien och Malaysia är också viktiga maktspelare.

Jag tror att vi måste koppla ihop våra kunskaper om spelen ”Monopol” och ”Finans” med det militära strategispelet ”Risk” som jag också spelade i unga år.

Framtida scenarier är mycket dystra.

Kommer vår framtid att ha ett krig mellan Kina och USA i sitt sköte. Ett krig om världshegemonin. Ett krig om mark, råvaror och expanderande produktions – och konsumtionsmarknader. De finansiella marknadsaktörerna kommer självklart även att vara mycket viktiga spelare. Detta i en befolkningsmässigt växande värld där det kommer att råda brist på det mesta redan i närtid.

Eller kommer eliterna i USA och Kina att liera sig med varandra. Devisen lyder: ”If you can´t beat them join them”? Härmed skulle dessa makteliter kunna ha en total kontroll över världens totala resurser och över våra liv.

Eller finns det fortfarande en möjlighet för att demokratin ska göra sig gällande? Eftersom hoppet är det sista som överger människan hoppas jag – kanske mot alla odds – att människan kan hitta mer fredliga samlevnadsformer och där vi även tar hänsyn till att vi är en art på jorden och inser att vi måste leva med naturen och inte mot den. Då kommer naturen förr eller senare slå tillbaka.

Här är kortfattat min bild av den globala maktscenen.

Förpackning och innehåll

”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, skrev Ulf Peder Olrog på 1940 talet. I Wikipedia läser vi:

Konserverad gröt är titeln på en visa av Ulf Peder Olrog. Visan tillkom på 1940-talet, under andra världskriget, då många fabrikörer gjorde pengar på surrogatmat som exempelvis kaffesurrogat tillverkat av rostade bönor. I visan säljer några skrupellösa herrar konserverad gröt framställd av vassla och sågspån.

Visan har skapat talesättet allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt som är något man säger om försäljare med välsmort munläder eller i allmänhet bondfångare och andra skrupellösa marknadsförare som säljer skräp. ”

http://sv.wikipedia.org/wiki/Konserverad_gr%C3%B6t

Är det så? Är det förpackningen som är det viktigaste? Är innehållet i bästa fall en viktig andrahandsfaktor? Är vi idag så berusade av tidsandan att förpackningen är allt?  Är iPhone verkligen den bästa mobiltelefonen på marknaden, rent tekniskt sätt? Vinner den för att den förpackas på ett smart sätt? Eller är det för att den motsvarar ett behov som människor känner idag? Är det innehållet vi köper en dyr SmartPhone för? Eller, är det förpackningen som är det viktigaste? Finns det någon motsättning mellan förpackning och innehåll? Kan det vara så att iPhones framgångar är orsakade av en kombination av förpackning och innehåll? Vem  vet?

Jag minns min första mobiltelefon från det glada 1980-talet. Den känns idag som en stor koloss som man skulle behöva en ”Dramaten” för att släpa runt. När den kom uppfattades den som revolutionerande. Vilken frihetskänsla att kunna kommunicera med vem som helst, var som helst. Begreppet ”Yuppi-nalle” visade på status och framgång. Att gå omkring med en Yuppi-nalle var att visa omvärlden att jag har råd, även om det var företaget som stod för kalaset.

Idag är det iPhone som signalerar detsamma. Jag hänger mer i den tekniska utvecklingen och jag har råd att göra det. Även om det även idag i många fall är företagen som står för kalaset.

Lika viktig statuspryl på 1980-talet var IBM:s bärbara dator som jag använde på jobbet och hemma. Efter några år fick den smeknamnet ”IBM:s släpbara” och de som gick omkring med dessa dinosaurier uppfattades som, så där med i tidsandan.

På universitetet på 1980-talet fick vi se Xerox och Apple Lisa. De kallades då ” Intelligent Workstations”. Det som var deras storhet och moderna inriktning var att de innehöll så många olika funktioner. Det fanns ordbehandling, kalkylering, databas och ritverktyg. Men det fanns även möjlighet att visa rörliga bilder och ringa telefonsamtal och skicka meddelanden i dessa vidunder. Men de kostade därefter. Idag finns alla dessa funktioner i våra Smartphones som vi kan bära med oss överallt. Den tekniska utvecklingen har gått med rasande fart framåt. Innehåll och förpackning samverkar. Det är nog få som köper en Smartphone bara för att den ser så läcker ut, utan att bry sig om innehållet.

Om vi för över resonemanget till politikens underbara värld. Varför har det gått så knackigt för Socialdemokraterna under ett antal år? Är det på grund av att innehållet känns så där aktuellt? Känns det som om S för länge sedan passerat bäst före datum? Är S som en gammal ”IBM-släpbar” dator från 1980-talet. Den var bra då. Men nu finns det bättre grejer.

Under flera år har det inom S debatterats vad felet är att det går så knackigt. Är det innehållet det är fel på? Eller är innehållet bra, men det måste förpackas på ett modernt sett? Min känsla är att den det är det sistnämnda som S tagit fasta på. Vi har ett bra innehåll i politiken men vi måste hitta sätt att föra ut den så att den ska attrahera väljarna. Inte minst gäller det att nå fram till den ”urbana medelklassen”.

Min bestämda övertygelse är att om S ska vara relevant i framtiden, måste vi gemensamt hitta fram till en politik som pekar på lösningar på dagens och morgondagens utmaningar. Hittar vi inte den politiken är det mindre viktigt om vi skulle råka vinna valet. Annat är det ju för alla de ibland oss som har sin försörjning inom rörelsen. Här finns det naturliga incitament att vinna valet till vilket pris som helst lite mer pockande. Förlorar vi ytterligare går partiet miste om arbetstillfällen .

En vilsen socialdemokrati som inte riktigt vet vad vi vill, mer än att vi ska vinna val är inte vad Sverige och världen behöver idag och kommer inte vara en relevant kraft inför framtiden.

Det räcker inte bara med att förpacka budskapet på ett bra sätt. Vi måste också granska politikens innehåll och relevans idag och inför framtiden.

Av födsel och ohejdad vana är jag dock en optimist. Under sommaren har jag läst KO Feldts bok: ”En kritisk betraktelse om socialdemokratins seger och kris”. Han föreslår bland annat:

”Den enda lösningen jag kan se är att partiet omgrupperar sina resurser, ägnar dem åt att bygga upp sin politik, testa den mot verkligheten och ägna förslagen en kritisk granskning, innan de förs ut som partiets politiska linje.

Mitt intryck är att man ofta gör tvärtom. I jakten på medial uppmärksamhet kastar man ut förslag eller löften, som man sedan ska försöka fylla med innehåll. Ett sätt att skapa en bättre ordning vore att minska antalet kommunikatörer och öka antalet analytiker (med kritisk ådra) i partiets och riksdagsgruppens kansli.” (sid 150).

I tisdags, på Själagårdsgatan 13 anordnade Gamla Stan i Gamla Stans soc.dem och ABF ett möte som skulle handla om skolpolitik m.m. Gruppledare för S i riksdagen Mikael Damberg skulle tala om ”skolpolitik m.m.”. Det visade sig att Mikael Damberg fått förhinder. Istället hade Nina Wadensjö, kommunikationschef för Socialdemokraterna, med kort varsel kallats in.

Hon ersatte Mikael Damberg med bravur var det många av oss som konstaterade efter mötet.

Jag återkommer med ett nytt blogginlägg om vad hon talade om. Efter mötet talade jag med Nina Wadensjö,  kommunikationschef S och tog upp det KO Feldt skrivit i sin senaste bok.

Nina Wadensjö svarade med att konstatera att det KO Feldt skrivit om ligger väl i linje med den inriktning som kännetecknar den framtida politik som nu håller på att mejslas ut.

När vi läser nyhetsbrevet från Socialdemokterna 2012-11-14 bekräftas detta. Brevet har rubriken: ” Vi ska vara framtidspartiet i svensk politik” och är undertecknad av Stefan Löfven och Carin Jämtin.

I brevet läser vi:

” Vi vet att våra grundläggande värderingar delas av de flesta människor i Sverige, men också att vi är den politiska kraft som bäst förstår – och som steg för steg – kan lösa de stora framtidsutmaningar som Sverige står inför idag:

  • Den höga arbetslösheten
  • De sjunkande skolresultaten
  • Hur välfärden ska finansieras i framtiden

Helt enkelt hur vi kan säkra att också våra barn och barnbarn kan leva bra liv.

Socialdemokraterna är därför och ska alltid vara framtidspartiet i svensk politik.

Det kräver förändringar i partiets politik, organisation och kommunikation – i den ordningen. (RD:s kurs).

Det här är ett långsiktigt arbete vi påbörjade redan i våras. Vi har satt innovation i centrum för svensk politik. Vi har föreslagit investeringar i näringspolitik och klimatinnovationer som ger nya jobb. Vi har utvecklat vår skolpolitik och vi vill investera i utbildning för att stänga rekryteringsgapet på svensk arbetsmarknad. Vårt mål är att Sverige ska nå en världsledande utbildningsnivå i hela befolkningen. ”
Jag ser optimistiskt på det nya S som tar saker i rätt ordning. Först politiska förändringar, sedan förändring av organisation och slutligen en förändrad kommunikationsstrategi för att matcha den förändrade politiken och organisationen.

Jag hoppas på att S denna gång tar sig tid att verkligen fundera och analysera samhällsutvecklingen från perspektivet igår – idag – imorgon. Det är viktigt att få med det historiska perspektivet för att se trender och kunna formulera en politik för att såväl följa trender som att skapa trendbrott. Det är även viktigt att S tar tid på sig och skyndar långsamt. Det är bättre att ha en genomtänkt politik som håller inför framtiden än att skynda på en politik som blir spretig och dagsländebetonad.

Så till sist. Går det att sälja ett politiskt budskap bara genom att skapa en tjusig förpackning?  Det går möjligen att vinna väljarnas  förtroende genom att låta bra och säga det rätta sakerna.  Men om S skulle bilda regering efter 2014 års riksdagsval kommer utvärderingens tid.  Är det då mest en snygg förpackning med bristfälligt innehåll kommer S med all säkerhet inte få förnyat förtroende 2018. Den nya S politiken måste kännetecknas av långsiktig hållbarhet.

Stefan Nordqvist skaparen av Facebookgruppen ” Nu räcker det! Ett upprop mot de ökande klyftorna

Stefan Nordqvist skapade Facebookgruppen ” Nu räcker det! Ett upprop mot de ökande klyftorna!”. I skrivande stund har gruppen 886 medlemmar. Stefan har gjort ett föredömligt arbete att själv lyfta fram konsekvenserna av alliansens politik och hur den drabbar de sämst ställda i samhället. Han har även varit med och stimulerat andra till att medverka till att föra ett konstruktivt samtal. På samma tema men med lite olika infallsvinklar visar Stefan på hur hårt alliansens politik slår mot de svagaste i samhället. Här är ett exempel. Stefan skriver July 20 at 7:04am:
‎”1993 skriver Fredrik Reinfeldt i sin bok ” Det sovande folket”. ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.” Han har under sin regeringstid kommit väldigt långt i att förverkliga denna vision . Sverige är det land i i hela OECD området där klyftor ökar mest . Sjuka och arbetslösa förnedras på ett allt brutalare vis, ungdomar utsätt för systematiskt kränkningar på den nya låglönearbetsmarknaden. Och detta drabbar en väldigt stor andel av de barn som nu växer fram . I Malmö växer 1/3 av alla barn upp i barnfattigdom.
Genom de privatiseringar och avregleringar i en omfattning inga andra jämförbara länder kan mäta sig med, har man lyckats omvandla allmänna medel till privata vinster för riskkapitalister och andra lycksökare, samtidig som skola, vård och omsorg numera bidrar till ett starkt skiktat samhälle på olika vis . Vilket speciellt drabbar kvinnor, eftersom de traditionell kvinnodominerande offentliga sektor varit slagpåse, med sänkta löner och sämre arbetsförhållanden som resultat . Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar . Ensamstående mammor i traditionella kvinnoyrken får att allt svårare att försörja sin familj.

Vi får gå hundra år tillbaks tiden, för att hitta en liknade arbetsmarknad i Sverige med tjänstefolk, en mycket skapt uppdelning av överklass och underklass. Min morfar svalt som barn, nu tvingas mina barnbarn växa upp i barnfattigdom eftersom deras föräldrar unga och utnyttjas på arbetsmarknaden till mycket låga löner.
Det mest skrämmande är det överhuvudtaget varit möjligt att genomföra ett så djupgående systemskifte utan större protester vilket på ett kusligt vis besannat titeln den unga Reinfeldts vision: Det sovande folket! dags att vakna?
Som en kommentar på Stefans inlägg skrev jag July 26 at 11:12am:

Först och främst. Jag håller med Stefan Nordqvisti allt det du säger i detta inlägg och i alla övriga inlägg som du har gjort under lång tid. Du är också mycket välformulerad och sätter fokus på viktiga problem. (För alla er som vill följa vår konversation i gruppen är det bara att gå in på sidan och bli medlem. )Men förr eller senare måste klagandet, hur riktigt och hur välformulerat det än är, gå in i nästa skede. Då måste vi hjälpas åt och börja förstå vad som håller på att ske i världen. Hur hänger saker och ting ihop. Klyftorna i Sverige och i övriga Västvärlden har ökat sedan1980-talet. Det kan vi väl knappast beskylla Schlingmans slughet och Reinfeldts manipulativa rådjursögon för.

Det jag efterlyser hos Stefan Nordqvist, som av hans inlägg att döma verkar vara en klok karl, är att vara med och ta nästa steg, från att uteslutande beskriva nulägets elände till att också vara med och föra samtalet vidare.Alliansen driver en konsekvent linje. Det ska löna sig att arbeta. Därför är jobbskatteavdragen det mest välkomna reformen för stora grupper i samhället. Det är inte så att Alliansen har lurat väljarna som S har försökt påstå under en längre tid.S kommer inte att ta bort jobbskatteavdragen säger Leif Pagrotsky som utreder skatter för S. Hur ska S då har råd med alla de förbättringsidéer som trådarna i detta forum kännetecknas av.Hur kommer S att ställa sig till flera jobbskatteavdrag som alliansen utlovat, när ekonomin så medger? Hur kan vi vara med och påverka den beslutsprocessen?

Att alliansen för en konsekvent borgerlig arbetsorienterad politik politik är ju inte så konstigt. Det är det jag menar. Det ska löna sig att arbeta. Det är en gammal Folkpartistisk slogan som de använde för många år sedan. Denna arbetslinje är alltså inte på något sätt ny. Den är heller inte heller av samma typ som S. För arbetarrörelsen har arbetslinjen varit ”arbete åt alla”. Full sysselsättning har även S haft mycket svårt att skapa under 12 år i regeringsställning innan 2006. För S har arbetslinjen tidigare varit att balansera arbete och fritid. Den arbetslinje som S drivet är därför 8 timmarsdagen, lediga lördagar och fem veckors semester. Allt detta har M varit motståndare till. Nu har S gett upp arbetstidsförkortningen och kämpar på tillsammans med M att vi ska arbeta så många timmar som möjligt för att kunna behålla välfärden.

Om alliansen mot all förmodan skulle sätta igång ett hårt program för att få ner de klyftor i samhället som växt sedan 1980-talet skulle åtminstone jag bli förvånad och inte minst de som röstat borgerligt. Det skulle vara att svika vallöften. Hur kan då du Stefan Nordqvist vara så förvånad?

Det som är mer förvånande är att S nu i stort sett köpt hela alliansens ekonomiska politik. S har med andra ord blivit M. Hur ska S har råd med alla de reformer som efterfrågas i detta forum? Utan pengar blir det ju möjligen bara fagra löften. Är det inte just denna utveckling som är förvånande?

Hur mycket vi än försöker kommer M aldrig att bli några jämlikhetsälskare. Det är bara inte deras grej. Ett ensidigt fokus på alliansen fel , utan att titta på alternativen, menar jag idag i mindre utsträckning än tidigare för samtalet vidare. Det är naturligt att i ett första steg kritiskt granska den av regeringen förda politiken. Nästa naturliga steg blir att försöka hjälpas åt att formulera alternativ.

Min politiska hemvist är S på Södermalm. ”

Som svar på min kommentar skrev Stefan July 22 at 12:15pm:
”Roger jag har läst ditt inlägg med stort intresse. Jag välkomnar debatten och tycker du sätter fingret på flera viktiga frågor. Jag håller även helt med dig att det är dags för ett nästa steg. Jag skall svara mer utförligt när jag grunnat färdigt på det. Nu vill jag bara säga tack!”
Sedan skriver Stefan ett öppet brev till mig och alla andra som bidrar till samtalet i Facebook-guppen :
”Öppet brev till Roger och alla andra i gruppen som vill bidra!Roger jag håller med i allt du skriver. Jag har även läst din blogg och tycker du ger en väldigt bred och övertygande analys av bakgrunden. Men jag vill förtydliga mig på en punkt. Jag är inte ett dugg förvånad över att borgerligheten för en i grunden nyliberal politik i syfte att underminera det som finns kvar av välfärdssamhället. Dessvärre är jag heller inte så förvånad men däremot sedan länge jävligt besviken på att socialdemokratin även bidragit till denna utveckling och inte lyckas formulera en alternativ politik. Vad som däremot gör mig bestört och ledsen är att trots de flesta faktiskt inte vill ha en samhällsutveckling med ökande klyftor så är allt för få är beredda att försöka göra något åt det. Mitt intryck är att väldigt många idag är oroliga och rädda för att säga från när arbetskamrater, vänner, bar , eller grannar drabbas. Ingen orkar tänka på vad som kan hända utan vill leva kvar i sin lilla bubbla med fredagsmys, semesterresor, heminredning och shopping. Det var därför jag startade denna sida och därför jag blir väldigt glad över ditt engagemang och vilja till diskussion, Roger. Låt oss tillsammans försöka formulera svaren på de mycket viktiga frågor du ställer !Liksom dig är jag rädd för att ett regeringsskifte inte kommer innebära de avgörande förändringar vi kämpar för I Danmark har socialdemokraterna när de äntligen efter 10 år lyckats ta makten försökt genomföra en arbetslinje i stil med den svenska. Du har rätt i att det historiskt finns en kluvenhet och dubbla roller inom socialdemokraterna i och med kompromissen att acceptera marknadskrafternas nödvändigheter för att skapa ett välstånd, och att både vara samhällsbärare och ha en vision om et annat. bättre samhälle För Wigforss, Erlander eller Palme var socialism något annat ( som du tar upp i din blogg) än ägarförhållanden utan snarare, att se till att fördelningen av resurserna kunde styras för att bygga ett mer rättvist humant samhälle. De var aldrig beredda att åsidosätta socialdemokraternas mest grundläggande värdefrågor om jämlikhet och solidaritet. De uttryckte gång efter annan att vi måste behandla de svagaste i samhället med värdighet och respekt .

Om socialdemokraterna inte tydligare tar ställning mot de ökande klyftorna, tar strid mot den kränkande behandlingen av svagare grupper, eller sätta stop för den fortsatta nedmonteringen av välfärden samt privatiseringen viktiga samhällssektorer i syfte att skapa vinst till ägarna istället för att erbjuda bra service, tycker jag inte de längre för en socialdemokratisk politik.

Du har dessvärre nog helt rätt i att nästa val förmodligen kommer att handla om att tillfredsställa medelklassen som representerar de strategiskt viktiga mittenväljarna. Men vi som delar grundvärderingar om solidaritet, jämställdhet och jämlikhet före vinstintressen måste göra allt vi kan för att inte låta dem komma undan med detta. Vi behöver en annan politik, inte en ny regering som fortsätter på den inslagna vägenVad som gör mig förvånad och bestört är att denna utveckling inte väcker starkare motstånd ute i samhället . En övervägande majoritet av Sveriges befolkning är enligt flera undersökningar mot de ökande klyftorna privatiseringarna och vinstuttagen från omsorg och skola. Det borde väcka en folkstorm som tvingade parterna att backa.Roger jag tror tyvärr du pekar på ett stort problem med att de flesta av oss faktiskt fått det materiellt bättre och är nöjda med det, genom jobbskatteavdragen . Det som skrämmer mig är att inte fler visar civilkurage eller heder att gå ut och protestera över att detta skett på sjuka, arbetslösa eller andra svaga grupper bekostnad. Har de till den grad lyckas köpa våra samveten med några tusenlappar mer i plånboken? Jag skäms! Detta är även den borgliga visionen över vad politik skall handla om, egenintresse och egoism. Jag tror vi måste försöka väcka det patos Olof Palme alltid uttryckte . Politik är att vilja kämpa för det vi tror på, inte att just jag själv skall få mer i plånboken.

När jag började engagera mig här och i solrosupproret fick jag ofta reaktionen, att det var märkligt eller beundransvärt eftersom jag som frisk och arbetande välborgad medelålders man ( därtill etnisk svensk Reinfeldts främsta målgrupp) faktiskt inte själv var drabbad. Men jag är drabbas av min omgivning, av ett allt hårdare samhälle,med mindre tillit och ökat våld . Jag är lärare och ser väldigt tydligt hur det drabbar mina elever. Mina barn drabbas och får inte rimlig förutsättning att etablera sig , mitt barnbarn tvingas växa upp i barnfattigdom liksom 1/3 av Malmös barn . Vi är alla drabbade! Och jag skulle skämmas över mig själv om jag ansåg att det de sjuka eller arbetslösa , som har det tillräckligt tufft som det är , skulle utlämnas till att helt själva försöka före kampen mot den brutala behandling de utsätts för, vilket i stor utsträckning varit fallet hitintills.Jag tror den främsta uppgiften för vår grupp att få människor att få upp ögonen för vilka konsekvenser den borgliga politiken (oavsett om den förs av borgliga partier eller andra) innebär i syfte att bidra till väcka en bred opinion som förmår väcka det ”sovande folket”. Jag hade hoppats att den här gruppen skulle kunna bli större för att vi skulle kunna agera med tyngd. Jag har försökt skriva till kända opinionsledare som jag vet egentlig stödjer vår sak för att hjälp oss vi nå ut, men sällan ens fått något svar. Jag har skickat flera debattinlägg i Aftonbladet men blivit refuserad , men lyckas få fler medlemmar genom skriva kommentarer i olika forum. Men jag är helt övertygad om att enda sättet vi kan gå vidare är att fler börjar göra precis det du gör Roger ,vara aktiva och bidra. Låt oss försätta tillsammans diskutera, skriva inlägg , värva fler för att på allvar kunna bli en röst i det offentliga samtalet . Så ta gärna ytterligare ett varv bland era vänner för att få med fler. Jag vet inte hur det skall gå till, men jag vet helt säkert att om vi inte gör vad vi kan har vi snart förverkat våra möjligheter! Vi måste hitta ett sätt att kraftfullt säga ifrån nu! ”Jag har sedan jag gick i avtalspension i mars 2011 från Swedbank funderat på varför jag lägger ner så mycket tid och engagemang på politisk verksamhet inom S, bloggande och delta i Facebookgrupper.  Det är ingen lönsam verksamhet. Jag tjänar inte en krona på mitt engagemang. Dessutom kommer jag personligen inte att tjäna något på ett politiskt byte.

När jag om några år går i pension kommer jag inte tillhöra fattigpensionärernas skara, en grupp som borde satsas extra på av jämlikhetsskäl. Jag kan egentligen inte hitta något på det privatekonomiska området som skulle ge mig något klirr i kassan vid ett regeringsskifte. Vad är det då som driver mig?

Varför ägnar jag inte ännu mer tid åt trädgårdsarbete ute på mitt fritidshus, eller ser till att livet blir som en dans genom att odla mitt intresse för argentinsk tango, foxtrot, bugg, Lindy Hop och polskor. Jag har både nya och gamla vänner som jag tycker att det är mycket kul att umgås med. Vi går i skogen och plockar svamp, badar och dansar. Det är svårt att inte tycka om livet när livet har så mycket kul att bjuda på.

Kanske är svaret:

Helen Keller skriv mer.
Svaret är kanske det som Stefan skriver:

”Men jag är helt övertygad om att enda sättet vi kan gå vidare är att fler börjar göra precis det du gör Roger ,vara aktiva och bidra. Låt oss försätta tillsammans diskutera, skriva inlägg , värva fler för att på allvar kunna bli en röst i det offentliga samtalet . Så ta gärna ytterligare ett varv bland era vänner för att få med fler. Jag vet inte hur det skall gå till, men jag vet helt säkert att om vi inte gör vad vi kan har vi snart förverkat våra möjligheter! Vi måste hitta ett sätt att kraftfullt säga ifrån nu! ”

för att skriva en bok om Globaliseringen. Även om jag får den utgiven kommer det med all säkerhet inte bli någon kioskvältare. Det är ingen deckare och jag är inte känd person som Leif GW Persson eller Jan Guillou. Tvärtom ser det ut att jag får betala för att få den utgiven. Då gäller det att få stipendier.

Det skulle vara avsevärt mycket mer lönsamt för mig att ägna mig åt massage verksamhet i mitt företag  Synergy Creation. Jag skulle även kunna köra extra taxi för att förbättra mig ekonomi. Men jag väljer att leva på 65 procent av min tidigare lön och få göra saker jag verkligen brinner för.

Från ökade klyftor till ökad jämlikhtet – en debatt med utgångspunkt från Wilkenson&Pickets bok Jämlikhetsanden

I Facebookgruppen ”Nu räcker det! Ett upprop mot de ökande klyftorna!”  skapade jag ett inlägg den 22 juli 2012.  med följande ordalydelse:

”I den här gruppen är vi säkert mycket överens om att alliansens politik lämnar en hel del i övrigt att önska sig. Där har vi antagligen en gemensam nulägesbeskrivning. Det är också antagligen orsaken till att vi är med här.

I denna grupp blir vi mer och mer påminda om hur illa det går för de svaga och de som känner sig obehövda i samhället och illa behandlade av politiker. Det är självklart viktigt att påtala brister med den förda politiken.

Men alliansens politik har många vinnare. Alla som har ett någorlunda välavlönat arbete har fått ren rejäl skattesänkning som kan användas för att sätta lite extra färg på tillvaron. Man behöver inte tjäna > 50000 i mån för att känna av allianspolitikens positiva effekt i plånboken. Det räcker med att tjäna hälften för att det ska synas i plånboken.

Alliansens smarta politik att hitta den stora skillnaden mellan de som jobbar och de som är bidragsberoende har uppenbarligen varit framgångsrik. Många människor tycker uppenbarligen att det är bra att det ska löna sig att arbeta. Vilka i denna grupp tycker något annat? Ska det inte löna sig att arbeta?Tricket som S nu letar med ljus och lykta för att hitta är hur man ska nå en del av denna grupp med ett budskap som går fram till en mycket ekonomiskt gynnad medelklass. Om inte lär vi inte få något skifte 2014. Det här måste även alla vi som läser i detta forum ta till oss. Det är förståeligt att peka på brister,men vi måste även mentalt börja ta steget vidare.Nästa steg måste vara att hitta ett nytt läge. Hur vill vi ha det istället? Det enkla är då att säga att vi vill ha det som innan alliansen inträdde på arenan 2006. Men det går ju inte att skruva klockan tillbaka. Det går heller inte att hoppas att vi ska hitta fram till en politik som var före den stora saneringen som S genomförde på 1990-talet.Här måste vi bli lite mer konstruktiva och hjälpas åt att formulera alternativa synsätt. Det är möjligt att medelklassen har blivit mer egoistisk. Men hur ska vi då formulera oss för att bryta detta?

Om vi tycker att det är för bedrövligt med fas 3. Hur vill vi ha det istället? Om vi tycker att medelklassen är egoistisk och bara tänker på sitt måste vi föregå med gott exempel och tänka i lite större banor. Det räcker inte bara med att formulera problem, vi måste också börja formulera lösningar.

I den här tråden har vi alla möjligheter att hitta på förbättringsåtgärder. Hur vill vi ha det och hur ska vi se till att det finns pengar till det? Det är just den frågan Fredrik Reinfeldt kommer att ställa: Hur tänker ni er att finansiera detta?

Utan svar lär vi inte vinna över den medelklass som litar på alliansens ekonomiska politik för närvarande. Syftet med den här tråden är inte att vi ska bli överens om en agenda. Syftet är istället att vi ska börja att se till både problem och lösningar.

Hälsar Roger Dahl
Aktiv socialdemokratisk gräsrot på Södermalm i Stockholm.

Den 24 juli 2012 skrev jag en kommentar till ovanstående:

Som jag ser det hänger allt ihop. Ska vi vara medskapare till en bättre värld måste vi börja träna upp oss på att se helheter. Vi måste försöka se att det finns en skog och inte bara en massa träd.

Utan ett sådant synsätt kommer det bli mycket svårt att hitta praktiska lösningar för att minska klyftorna i världen idag. Samma sak gäller för att minska klyftorna inom alla nationalstater. Det gäller naturligtvis även för klyftorna i Sverige. Vi måste våga tänka utanför ramarna och hitta nya lösningar på morgondagens problem.

Utan en vision om framtiden blir politiken grå sa Olof Palme på 1960-talat. Utan att ha en samlad vision för vårt tänkande blir det mycket svårt att överhuvud taget hitta några lösningar till dagens mycket stora utmaningar.

Min förhoppning är att alla som känner att man nu börjar bli lite starkare och orkar engagera sig för annat än sina egna problem vill vara med och bidra i detta samtal. Att orka komma ur sin egna bekymmer, åtminstone ibland, tror jag i sig kan vara hälsobringande. Hoppas att det är fler än jag som ser det på det viset.

Solidaritet är att känna medkänska och sympati för andra

Jag tror dessvärre inte som du Monica Armini att vi inom den ekonomiskt välmående medelklassen är omedveten om hur systemet fungerar. Jag tror att det är helt andra mekanismer som ligger bakom.

Är man inne i systemet och har en god inkomst finns det stora möjligheter att komplettera sina trygghetsförsäkringar med exempelvis de som de LO, TCO och SACO erbjuder. Då har man åtminstone en rejäl omställningsförsäkring. Man kan även komplettera dessa med egna privata försäkringar.

Sedan tror jag att den psykologiska faktorn är mycket avgörande. Det drabbar inte mig. Jag sitter trygg i båten. Om jag blir sjuk eller arbetslös kommer jag alltid att hitta tillbaka till solsidan. Det gäller bara att anstränga mig lite mer och sluta klaga och gnälla. Man vill helt enkelt inte identifiera sig med förlorarlaget. Vem äskar en förlorare?

Det är den här attityden som vi måste hitta en medicin mot. Den enda medicin jag känner till är solidariteten. Men då måste vi själva vara bärare av solidaritetstanken. Hur ska vi annars förändra attityderna hos den välmående medelklassen? Solidariska handlingar sprids genom att visa solidaritet i praktiken.

Bara vi blir av med fas 3 är allt frid och fröjd, för mig för jag lider av fas 3 idag. Bara vi ger mer pengar till de som är arbetslösa är jag nöjd, för jag är arbetslös. Bara fattigpensionärerna får lite mer är jag nöjd, för att jag är fattigpensionär. Om försörjningsstödet förbättras blir jag nöjd för att jag livnär mig på försörjningsstöd. Det här sättet leder inte till att solidaritetstanken vidareutvecklas. Det leder istället till att gruppegoismen och det egna jagets behov ytterligare förstärks i samhället. Då hjälper vi inte till att förändra den välmående medelklassens egoistiska attityd.

Om vi i denna grupp börjar mäkta med att visa solidaritet med andra grupper än de som är utsatta för just det jag är utsatt för kommer vi hjälpa till att sprida solidaritetstanken. Effekten av detta sprider sig som ringar på vattnet och kan ha en mycket välgörande effekt även på den medelklass som vi tycker är egoistiska och bara tänker på sig själv.

Om vi inom den här gruppen mäktar med att vara solidariska med människor som har det avsevärt mycket sämre i stora delar av Europa även om vi inte själva privatekonomiskt vinner på det: Då är vi bärare av solidaritetstanken!

Tvåtredjedelssamhället

Notiser

Klyftorna i Sverige har ökat sedan 1980-talet. Framförallt är det de grupper som har inkomster av kapital som gynnats. De som för ett antal år sedan köpte villor, bostadsrätter och fritidshus har blivit de stora vinnarna. De som bor i hyresrätter har inte en lika angenäm framtid se se fram mot. Ju mer kapital vi har desto större vinnare har vi blivit.

Men hade det varit så att det bara var ca 10 % som hade tjänat på den förda politiken hade det inte varit så svårt att se att alternativen skulle kunna förverkliga sig. Men idag är vi många som bor i villor, bostadsrätter och har fritidshus som, om det finns på rätt ställen i Sverige, har ökat dramatiskt under en 30 års period.

Det demokratiska problemet är att 2/3 av Sveriges befolkning har fått det bättre och att många är mycket nöjda med det. Hur ska vi då hitta en politik som gör att vi kan minska klyftorna i Sverige? Det är den problematiken som alla som vill ha en förändring måste ta till sig.

Själv är jag som en gräsrotspolitiker inom S på Södermalm. Jag tror på ett samhälle med minskade klyftor är ett bättre samhälle att leva i för alla, även om det kan ge lite mindre klirr i kassan för en del grupper i samhället. Det är därför jag är med i denna Facebookgrupp. (Nu räcker det. Ett upprop mot de ökade klyftorna!? )

Ska vi kunna hoppas och tro på att 2014 kommer bli det år när klyftorna i Sverige återigen börjar minska gäller det att få med många som idag har det tämligen bra med på båten. Annars lär det inte bli någon förändring. Vill inte du Marie ha någon förändring? Då behöver vi försöka att på olika sätt övertyga de på samhällets solsida om att jämlikhet och solidaritet är en bra medicin för alla, även för solsidans människor.