Samtalsetik och hållbar utveckling: Eposod 1.1, Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Harald Ullmans och mitt replikskifte i Facebook

Bakgrund:

Harald Ullman har idag den 10:e december 2013 skrivit en artikel i Aftonbladets kultur med anledning av att Per Båtelson blivit styrelseordförande för Karolinska sjukhuset i Stockholm och att denna utnämning har kritiserats av Daniel Suhonen.

Harald skriver:

”Lobbyisten Daniel Suhonen har i Aftonbladet anklagat en av Sveriges duktigaste entreprenörer Per Båtelson för att vara en trojan. Båtelson har nyligen blivit vald till ordförande för Karolinska sjukhuset med bland annat fullt stöd från Socialdemokraterna.
I verkligheten är det Suhonen som är den verkliga trojanen i det socialdemokratiska partiet. Hans närmast gammelkommunistiska syn på näringsliv, marknad och demokrati är ett hot mot socialdemokratin och alla de osäkra väljare som har en modern syn på samhället. Väljare som vill ha en bra och högklassig vård och som bryr sig mindre om vem som levererar. Suhonen är kvar i 30-talet och har inte fattat att i det moderna samhället samverkar privata intressen med det demokratiska samhällets krav på jämlikhet och rättvisa.”

Min kommentar: Eftersom jag inte har några detaljkunskaper i den specifika frågan huruvida Per Båtelson är en lämplig kandidat eller inte, koncentrerar på de generella frågeställningarna.

Det verkar som om du Harald inte alls följt med i den debatt som förekommit de senaste åren om misslyckade privata satsningar inom välfärdssektorn. Det är ju ganska uppenbart idag efter skandaler i Carema, Attendo och John Bauer mfl har duggat tätt. Det verkar ha kommit grus i maskineriet när det gäller hur privata aktörer sköter sitt uppdrag inom välfärdssektorn.

När den allmänna opinionen nu är milt sagt tveksamma till nuvarande tingens ordning, börjar Jan Björklund och Anders Borg backa och ser att det finns uppenbara problem med riskkapitalbolag inom välfärdssektorn. De ska förebjudas säger Jan Björklund och gör därmed avbön från tidigare ståndpunkt. Samma sak gäller för Miljöpartiet, som kallar sin tidigare hållning lite naiv. Kjell-Olof Feldt har fört samtal med ett av lärarfacken för att hitta lösningar för att differentiera inflödet av pengar till välfärdssektorn för att sätta stopp för den ohemula riskjusterade avkastningen. De pengarna borde kunna användas till någonting bättre, sa en lärarfacklig ledare i våras.

Så att det finns brister i dagens system börjar idag vara allmängods. Att i det här läget kalla Daniel Suhonens kritiska hållning till dagens organisation av välfärden för ”närmast gammelkommunistisk” känns lite komisk. Hans ”gammelkommunism” har tydligen spritt sig i vida kretsar.

Att stämpla Daniel Suhonens åsikter som gammelkommunistiska slår även mot de fackförbund som stöder Katalys. (Katalys startades på initiativ av 6F – fackförbund i samverkan. 6F utgörs av LO-förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och SEKO. Jag undrar hur du tänker här Harald?

Här är några exempel från din egen tråd i ämnet:

Håller du med Patrik Markström om detta? ”Suhonen borde uteslutas ur S. Han gynnar bara V med sitt kommunistjidder.”

Borde då inte Katalys styrelsemedlemmar från ovan uppräknade fackförbud även uteslutas?  Det är ju styrelsen som har det yttersta ansvaret? Hur kan dessa fackförbund tillåta Suhonen bedriva en ”gammelkommunistisk” verksamhet?

Harald Ullman Torsten Kindstrom stämmer han jobbar nu för 6 fackförbund i samverkan

Dan Persson Men varför vill de förbunden skada socialdemokraterna?

Torsten Kindstrom Bra fråga.

Har du ställt den frågan till dig själv Harald? Varför skulle ovan uppräknade fackförbund vilja skada S?

Patrik Björklund Frågan är om Suhonen representerar samma typ av extremister som sänkte brittiska labour under ett antal år. Infiltratörer kanske är en lämpligare term än förrädare.

Harald. Borde du inte gå in i debatten här och tala om för Patrik Björklund att en leninistisk centalstyrd partiappat som Militant stod för inte går att jämföra med de fackförbund som stöder Katalys? Om du inte gör det medverkar du ju till rent förtal mot dessa fackföreningar.

Stefan Stern på vår studiecirkel om välfärdens organisation

Förord

På grund av mycket annat i pipeline har dessa minnesanteckningar fått vänta. Nu kommer de. Efter att jag skrev detta blogginlägg har Stefan Stern bytt arbetsuppgifter:

http://www.expressen.se/nyheter/har-ar-superstrategen-stefan-sterns-nya-jobb/?fb_action_ids=546953128681736&fb_action_types=og.recommends&fb_source=timeline_og&action_object_map={%22546953128681736%22%3A426394870789963}&action_type_map={%22546953128681736%22%3A%22og.recommends%22}&action_ref_map=[]

 Inledningen

Minnesanteckningar från ett möte hos Arenagruppen på Drottninggatan 83 med Stefan Stern som inbjuden gäst. Tidpunkt tisdagen den 26 mars klockan 19.00  2013 Vi var sammanlagt 8 personer.

Vår studiecirkelledare skrev Åke Sandberg i kallelse på Facebook:

Till mötet har jag lyckats engagera Stefan Stern, tidigare S-strateg, nu vice VD i koncernen Magnora och flitig twittrare för vinstdriven välfärd. Efter Stefans inledning, kommer jag att moderera ett samtal, som jag är säker på blir givande.

Lästips för den som har tid: Stefan föreslår att vi läser i den svenska maktutredningen från 1990 (Olof Pettersson) sök på nätet. Jag sökte på nätet och fann: http://www.olofpetersson.se/_arkiv/dokument/svmukap11.htm

Stefan Stern har även skrivit i DN under rubriken ”Vinstförbud vore ett misstag”:

”Det vore ett stort misstag om de mest högljudda inom S och LO lyckas tvinga Stefan Löfven att gå till val på att förbjuda vinster i välfärden. Det råder ingen tvekan om att ett förbud kraftigt skulle minska medborgarnas valfrihet, skriver förre S-strategen Stefan Stern. ” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vinstforbud-vore-ett-misstag_7265695.svd

Som svar på artikeln skrev ANDERS ÖSTERBERG och MATTIAS VEPSÄ: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stern-glommer-att-valfriheten-har-ett-pris_7270229.svd

Åke hänvisar även till sin artikel AiP om strategi, en kommentar till en artikel av Stefan Stern, som jag länkar till där: http://www.akesandberg.se/det-finns-fler-valvinnande-koalitioner-2/

Även  Anders Göranssons artikel” Privata välfärdsverksamheter måste visa vilken nytta de gör” är en bra utgångspunkt att funderera vidare på.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/privata-vaelfaerdsverksamheter-maste-visa-vilken-nytta-de-goer-4941

Åke har skrivit ett antal artiklar om välfärdens organisation i newsmill:

http://www.newsmill.se/user/%C3%85ke%20Sandberg

Stefan Stern en introduktion

Stefan Stern började med att ge en fyllig beskrivning av sig själv och hans engagemang i den socialdemokratiska rörelsen. Han talade även om sin nuvarande roll i näringslivet. För er som vill veta mer om detta se: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stefan_Stern

S har stora möjligheter att vinna valen nästa år 2014. Det kommer att bli svårt för alliansen att vinna en tredje gång. Som råd till S idag gav angav han tre viktiga punkter.

1.) Visa regeringsduglighet. Ekonomiskt ansvarstagande och hålla budgetdisciplin. Det gäller att visa trovärdighet i såväl jobbfrågan och den ekonomiska politiken eftersom dessa frågor hänger ihop. Ordning och redan i statsfinanserna kommer att bli en avgörande fråga.

2.)  En relevant välfärdspolitik som tar sikte på välfärdens innehåll snarare än att debattera hur den ska organiseras. Människor är intresserade av vad de får ut av välfärden, snarare än vilken skylt som står på dörren. Valfriheten har blivit så självklar att många inte vet vilken utförare de anlitar.

3.) Att inte ställa till med något som får väljarna att fly S.

En valallians med MP, där även V tvingades in, visade sig inte vara något valvinnande koncept förra valet.

Stefan Löfven lever upp till den person som uppfattas ansvarstagande. Han är stabil, förstår näringslivets behov på en globalt konkurrensutsatt marknad.  Stefan Löfven förstår också att det behövs ett väl fungerande svenskt näringsliv för att vi ska ha råd med den offentliga sektorn.

Välfärden

Stefan Stern talade om de två pelarna. Fram till ca 1985 byggde S upp den generella välfärdspolitiken, den första pelaren. Den gav människor den grundtrygghet som behövdes för att känna tillit till varandra. I Sverige hyser vi stor tillit till varandra i jämförelse med andra länder.

Efter år 1985 började ett trendbrott ske. Den andra pelaren började byggas upp. Den hade som förutsättning att det redan fanns en grundtrygghet baserad på den första pelaren. Han hänvisar till maktutredningen, se ovan, och konstaterar att människor kände stor makt när det gällde att välja bostad och övriga privata angelägenheter. Inom den offentliga sektorn rådde en tyst vanmakt. Här fanns det inga möjligheter att påverka på det personliga planet.

För att råda bot på detta byggdes den andra pelaren upp. Den baserar sig på en individualisering av den offentliga sektorn. Alla ska ha möjlighet att kunna göra personliga val. På så vis ökar medborgarmakten i den offentliga sektorn.

Idag råder det stor politisk majoritet om att vi ska behålla den svenska modellen, en gemensamt finansierad vård, skola och omsorg. M har blivit välfärdskramare och ställer idag helhjärtat upp på den svenska modellen.

Den andra pelaren består av:

1.)    Gemensam finansiering av välfärden.

2.)    Alla ska få välja.

3.)    Det behövs en blandning av utförare i välfärden.

Det här, menar Stefan Stern, är den modell som väljarna vill ha. Då är det en dålig idé att gå mot väljarnas önskemål. Väljarna är numer mycket lättrörliga. Tidigare hade FP rollen som politikens Hallsberg, man väntar där men man stannar inte.  Nu vandrar de direkt mellan S och M, som uppfattas som de mest realistiska regeringsalternativen.

Om välfärdens organisation kommer att styra agendan som har skett hittills, så får Löfven inte möjlighet att tala om jobben som är S starka gren. Den kommer att skymmas av välfärdens organisation. För att S ska kunna vinna valen år 2014 krävs att vi ska uppfattas som tryggast och bäst i välfärdsfrågorna. Då gäller det att välfärdsfrågorna inte reduceras till organisationsfrågor.  Fokus måste vara på innehållet.

Välfärden och behovet av effektivitet och kvalité

Kommunalråd upphandlar idag efter lägsta pris. Härigenom har kommunerna pressat priset och kunnat spara pengar. Men det finns en gräns där prispressen går ut över kvalitén. Här behövs ett nytänkande.

Många kommer inte att nöja sig med nuvarande standard på vård och äldreomsorg. Då krävs det mer pengar till sektorn. Ser vi äldreomsorgen i belysningen av en åldrande befolkning ser vi att behovet kommer att öka än mer.

Även på skolans område krävs det satsningar för att förbättra det vikande skolresultatet i svenska skolor.

Sjukvården kommer att vara den sektor som troligen kommer att klara de framtida behoven bäst.

Stefan Stern berörde även den stora framtidsutmaningen samhället står inför, med ett växande utbildningsbehov samt en åldrande befolkning. En allt mindre del av Sveriges befolkning ska försörja att fler som inte arbetar.  För att klara detta behövs privata initiativ som stöd till övriga samhällsinsatser.

Då behövs en blandning av kommunalt, nonprofit och vinstdrivna enheter.

Efter att ha talat i 45 minuter gick sedan ordet till Åke Sandberg, som påbörjade sin opposition. Därefter blev det tid för en frågerunda för oss andra.

Sammanfattningsvis är mitt intryck av Stefan Stern att han är en de skickligaste kommunikatörer jag stött ihop med under mitt 63:åriga liv. Då har jag ändå träffat många mycket duktiga på området. Hans budskap var glasklart, välstrukturerat och ingen behövde tveka om vad han ville föra fram. Det var vi flera stycken som var överens om när vi efteråt tog oss en uppfriskande öl. Sedan var uppfattningarna blandade om innehållet i hans budskap, men förpackningen var lysande. Om det var vi rörande överens.

Han kommer säkert att göra ett uppskattat arbete på Investor, som blir den nya arbetsgivaren.

Årsmöte på Södergården – Maria Södra Stations S-förening inbjuden gäst Emilia Bjuggren

Borgarrådet Emilia Bjuggren talar om idrott och idrottspolitik på Maria Södra Station S-förenings årsmöte. Intressant och viktigt – 66000 människor per fotbollsplan på Södermalm. Det är värre än någon annan stans i Stockholm. — with Roger Dahl, Johan Moström, Ameli Ring Andersson, Jens Orback, Anton Färnström, Rustan Rydman, Tomas Gustavsson and Martin Engman at Götgatan.

Text  och foto Ulla Rydbeck som är med i styrelsen i Maria Södra Stations S-förening. På bilden syns även Martin Engman, som omvaldes till ordförande för föreningen.

Vi höll till på Södergården Götgatan. Emilia Bjuggren poängterade hur viktigt det är med ett aktivt liv för hälsan. För S är det viktigt att ge alla samma förutsättningar. Ojämlikheten är stor på idrottens område. Många har väsentligt förbättrat sin hälsa. Andra särskilt, lågavlönade kvinnor har inte förbättrat sin hälsa och livslängd de senaste 30 åren. Hälsa är uppenbarligen en klassfråga.

Kostnaden får inte vara orsaken till att inte idrotta. Det har blivit dyrare, I en del idrotter är utrustningen en tung kostnad att bära för föräldrarna.

Ett problem är bristen på idrottsanläggningar. I Malmö går det 18000 innevånare per idrottshall. I Göteborg 13000. I Stockholm 45000.  Det finns uppenbarligen en del att göra i Stockholm för att utjämna dessa siffror.

Idrott, motion och kultur måste ingå i statsplaneringen när nya områden ska byggas. Hammarby Sjöstad togs upp som ett mindre bra exempel.

Konstgräs var även uppe på tapeten. Det råder brist på konstgräsplaner.

Forskgrenska och Eriksdalsbadet är nu föremål för förändring. Gymverksamheten ska upphandlas. Det innebär att själva badet och gymverksamheten separeras och att de som behöver båda får betala separat för detta.  .

Mina reflektioner:

Idag när Stockholm ska förtätas kommer det bli allt större konflikter mellan olika intressen.  Det gäller att bygga bostäder, se till att kommunikationer fungerar, förskolor, skolor, bibliotek och annan kulturell och gemensam service  måste finnas på plats. Dessutom är det viktigt med grönområden. Allt detta kommer att konkurrera om yta med  kommersiella intressen som också måste få plats inom ett begränsat geografiskt område. Det kommer att bli spännande att följa Stockholms utveckling  i närtid och i framtiden. Mitt tips är konflikterna mellan alla ovanstående behov kommer att öka.

Efter Emilia Bjuggrens dragning började själva årsmötesförhandlingarna.

Efter mötet tog  Rustan Rydman detta kort och skrev:”Partivänner, Maria-Södra stations (s)-förening, efter avslutat årsmöte, onsdagen 13/3 på Södergården.”

Stad i förvandlingen – Hammarby sjöstad

Inledning

Det är spännande att följa en stadsdels framväxt. Hammarby Sjöstad är en symbol för den omvandling som skett i Stockholm och Sverige under min levnadstid. När jag gick i högstadiet i Hammarbyskolan på 1960-talet cyklade vi ofta ner till industriområdet. Lite längre fram i tiden köpte jag en damsugare i området, gjord i Sverige. Idag är det ”Made in China” som gäller.

Från ett Folksamperspektiv har jag sett Hammarby Sjöstad växa fram ut ett industriområde som inte längre fyllde sin funktion. Idag har Stockholmare inte längre mycket kontakt med industrivärlden. Idag finns industrierna i andra delar av världen.

Jag har tagit mig många lunchpromenader över bron och sett Sjöstaden stegvis bli den satsdel det är idag. Hösten 2011 talade jag med Erik Freudenthal, kommunikationschef, Glashus Ett, som är ett miljökommunikationscenter för Hammarby Sjöstad. http://sv.wikipedia.org/wiki/Hammarby_sj%C3%B6stad

Miljömässigt nytänkande

Sjöstaden har varit ett svenskt flaggskepp för svenskt miljö/klimattänkande.

”Redan år 1996 beslutades det av kommunpolitikerna att stadsdelen skulle byggas som ett föredöme i miljöanpassning. Tekniska installationer, byggnader och trafikmiljön har miljöanpassats.

Från Hammarbyverket kommer fjärrvärme för uppvärmning, dessutom finns det solceller på taken på flera hus, bland annat i kvarteret Viken. I 600 lägenheter finns biogasspisar och gasen kommer från Henriksdals reningsverk. Man har i planeringen medvetet hållit nere antalet parkeringsplatser. I stället har man uppmanat folk att utnyttja den bilpool som finns i området. För närvarande finns det bilar i bilpoolen parkerade på Båtbyggargatan, Sickla Kanalgata och Kölnagatan. Cirka 160 personer är medlemmar i bilpoolen.

I Hammarby sjö har boflottar för sjöfåglar satts ut vid en vassö för att berika fågellivet. Det har resulterat i ökad biologisk mångfald med ökat antal häckande fåglar.

För att underlätta för cyklister finns det cykelvägar genom hela området.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Hammarby_sj%C3%B6stad#Omr.C3.A5det_kring_Sickla_kaj.2FSickla_udde_2

På väggen i Glashus 1 hängde en tavla med världskarta. Den var helt fylld av nålar som visade alla de delegationer som kommit på besök från världens alla hörn. När jag var där var det en delegation från något asiatiskt land som just avslutat sitt besök. När vi startade för mer än 10 år sedan var alla som kom och besökte oss imponerade av vårt projekt, sa Erik Freudenthal. Men nu har tiden hunnit ikapp oss. Nu är de inte lika imponerade längre. Men visst är det kul att få ha arbetat med ett projekt som har påverkat så många. Han log lite stolt. Det finns idag kopior av Sjöstaden i Kina. Men nu gäller det att se framåt och gå vidare på den väg som Sjöstaden lade grunden till. Norra Djurgårdsstaden blir nästa projekt som ska Sverige till en framträdande position igen.

Men varför används inte modern miljöteknik överallt vid all nybyggnation. Enligt Erik Freudenthal behövs det dels en politisk styrning, (annars bygger företagen det som är mest gynnat ur deras perspektiv), dels behövs det kommunal mark så att det går att styra.
Med dessa ord avslutades vårt samtal.

Studecirkelverksamhet i Maria Södrastations S-förening

Studiecirkel: Om invandring – möjligheter och utmaningar – 2013 . Vi kommer antagligen bjuda in gäster för att fördjupa samtalet. Arrangerar gör: Maria Södra Stations S-förening.

Vår förening har under ett antal år bedrivet studiecirkelverksamhet. Lennart Christiansson har varit vår studiecirkelledare.

Jag kom med i cirkelverksamheten våren 2009. Vi behandlade EU-valet och använde som studiematerial boken ”Folkets Europa” av G Ferm och M Wallström.

Dessförinnan hade gruppen ägnat flera terminer till att studera miljö – och klimatfrågor. Efter EU- cirkeln har vi ägnat oss åt framtidsfrågor under flera terminer, ”Jämlikhetsanden” (R Wilkinsson/ K Picket), ”Den stora förnekelsen” (A Wijkman/ J Rockström), ”Kina – Den nygamla supermakten” (K Eklund) och HT 2012 riktade vi åter våra blickar mot Europa. Vems Europa! Litteratur: (”Europas stålbad”, B Elmbrant, ”De hatade”, M Milon och ”De osynliga” R Bohlin.)

Under årens lopp har vi bjudit in en hel rad människor som talat med oss om olika frågor. Janken Myrdal (Institutet för framtidsstudier), Anne-Marie Lindgren (A-smedjan), Håkan A Bengtsson (Dagens Arena) är några exempel. Dessutom har vi bjudit in representanter från så olika organisationer som centern, folkoperan och kyrkan.

Deltagarna har växlat. Vi är ett kärngäng som varit med några år och trivs med varandra.

Under det senaste året har vi flyttat från Södergården på Götgatan till en lika kulturellt stimulerande miljö hemma hos Lennart Christiansson, Rörstrandsgatan 3, T-bana St-Eriksplan.

Vi var 8 stycken deltagare under hösten. Nu under VT 2013 ska vi samtala om Invandring – möjligheter och utmaningar. Cirkeln är öppen för alla. Är det någon som är intresserad av att vara med kan ni anmäla intresse till mig: roger.dahl9@hotmail.com, eller ringa eller Sms:a 070-3777509. Vi startar onsdagen den 23 januari 2013 klockan 18.30 och brukar träffas varannan vecka.

För att vara en samhällsförändrande kraft behöver en folkrörelse kunskaper. Som studieansvarig i Maria Södra Station hoppas jag fler människor använder den eminenta studiecirkelformen för att fördjupa samtal om viktiga samhällsfrågor.

Se artikel: http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/integration/manga-nya-jobb-gar-till-utlandsfodda_181707.html

 

Inlägg 3 Kjell-Olof Feldt – Välfärd,framtid och infrastruktur

Inlägg 3 Kjell Olof Feldt – Välfärden en valfråga?

Det här är det 3:e inlägget som speglar mina reflektioner efter ett möte med Kjell-Olof Feldt (KOF) som Maria Södra Stations S-förening anordnade på Södergården på Södermalm, onsdagen den 6:e februari 2013.

På mötet berättade KOF om sin bok ”En kritisk betraktelse om socialdemokratins seger och nederlag.”

Det första inlägget, som mestadels behandlar historik, hittar vi här: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/02/07/mote-med-kjell-olof-feldt-pa-sodergarden-pa-sodermalm-historik/

Det andra inlägget behandlar bankerna: https://rogerdahl.wordpress.com/2013/02/08/inlagg-2-kjell-olof-feldt-bankerna/

Detta inlägg behandlar den sista delen kapitlet ”Vart går vi nu?” och sista del av mötet på Södergården på Södermalm.

Fokus kommer att ligga på välfärden och avslutas med infrastruktur.

Välfärden – en valfråga?

För KOF är välfärden den självklara huvudfrågan för S att gå till val på: Det finns en bred majoritet inom den svenska befolkningen som vill ha den generella välfärden kvar. Det är något som S borde ta fasta på, menade KOF.

Välfärden kan delas in i produktion av välfärdstjänster, där vård skola och omsorg ingår. Den andra delen är transfereringar som barnbidrag och pensioner. (sidan 101).

Under åren 1980-2005 ökade kostnaderna för välfärdstjänster med totalt 50 procent. Bara 20 procent kan förklaras med demografiska förhållanden. Resten får tillskrivas kvalitetsfaktorn.  Vi har med andra ord ett behov av förbättrade välfärdstjänster, åtminstone ser det så ut siffermässigt. Medborgarna har krävt mer och fått mer, säger KOF i boken. Kommun och landsting byggde ut och anställde mer personal. (Sidan 103)

Men statistik är en förrädisk vän. Det gäller att inta en kritisk attityd när vi läser siffror, det fick jag lära mig när jag läste statistik på 1970-talet. Tidningen Kommunalarbetaren har gjort en undersökning som täcker tiden från 1990-2009. Här kommer de fram till att: Välfärdsjobben – färre än 1990. http://ka.se/index.cfm?c=96247

KOF:s och Kommunalarbetarens bedömning görs från olika tidsintervall.

Välfärdsjobben

Befolkningen 1990-2009 = +750 000
Jobben i skola vård och omsorg 1990-2009 = -35 000

Trots att befolkningen har ökat så har antalet anställda minskat sedan 1990.  Om vi har en positiv läggning kan vi tolka siffrorna från 1990 – 2009 att produktiviteten  inom välfärdssektorn har ökat. Medborgarna har krävt och fått mer och kvalitetsfaktorn har ökat. På grund av de stora ansträngningarna som gjorts för att öka effektiviteten – privatiseringar, konkurrensutsättning och målstyrning – har antalet anställda ändå kunnat hållas i schack. Produktiviteten har med andra ord ökat (sidan 103).

Produktivitetsutveckling inom välfärdssektorn

Jag har ägnat mina sista 20 år av mitt yrkesverksamma liv till att arbeta med verksamhetsutveckling och processtyrning. Den samlade erfarenhet säger mig att det finns en viss rationaliseringspotential genom att processutveckla och förbättra de manuella rutinerna. Vi har arbetat med ständiga förbättringar på Folksam och Swedbank sedan tidigt 1990-tal.

Men dessa manuella förbättringar är ändå på marginalen i förhållande till den rationaliseringspotential som finns genom att ersätta arbete med ny teknik. Att förbättra verksamheten med hjälp av ny teknik har därför varit den självklara utgångspunkten. Att minska behovet av försäkringstjänstemän genom effektiva datorsystem, och bankpersonal genom att kunderna får tillgång till bankomat och webbaserade lösningar för att själva kunna utföra sina bankärenden, har varit mycket produktivitetsutvecklande.  Servicen till kunderna har därmed även ökat. För de kunder som ändå behöver bankservice finns bankkontor.

Det är också samma processutvecklingsmodell, som förresten kommer från industrin, som använts inom vård, skola och omsorg. Men här blir det svårare att effektivisera utan att kunderna/brukarna blir drabbade. Den här verksamheten är mycket arbetsintensiv. Att ersätta läkare, sjuksköterskor, lärare med datorbaserade system och robotar skulle nog skapa en viss förvåning hos oss som behöver dessa tjänster. Men visst finns det idéer och ansatser.

Självstudier: http://www.matteboken.se/lektioner/skolar-7-9/procent/procenten,-delen-och-det-hela#.URT1jLlE-UY.facebook  Inom vården finns denna möjlighet: http://www.dn.se/ekonomi/roboten-pa-frammarsch-i-varden

I väntan på att kunderna ska börja acceptera detta nytänkande har processutvecklingsmodellen istället använts för diverse kostnadsbesparingar genom att organisera arbetet på ett annat sätt och hålla tillbaka lönerna. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén. http://www.dagensarena.se/innehall/lagre-lararloner-i-friskolor/

Kunskapsskolan

Min yngsta son, som nu är 21 år, började på Kunskapsskolan vid Sockenplan i Södra Stockholm för ett antal år sedan. Orsaken till skolvalet var att hans kompisar valde denna skola. Det var en mycket välskött och välfungerande skola och några ordningsproblem var det inte tal om.

Eftersom jag själv arbetat som lärare med ganska störiga elever på 1980-talet, frågade jag Tobias om det var stökigt i klassen ibland. Han tittade oförstående på mig, som om jag kom från en annan planet. Bland dessa väluppfostrade medelklassvillabarn fanns inte bråk och stök på kartan. Det är bara ”low life” som inte vet hur man ska bete sig som gör det, svarade han mig. Att vara ”low life” skulle innebära att blir totalt utfrusen i kompisgänget.

Kunskapsskolans styrka för de motiverade eleverna, var att det fanns mycket stora möjligheter för eleverna att arbeta självständigt och inte blir sinkade av mindre motiverade elever. Lärarna var också mycket skickliga på att fånga upp elevernas behov av stöd och vidareutveckling.

En stor del av undervisningen bedrevs som självstudier. Dessutom hade eleverna möjlighet att delta i storgruppseminarier. Jag tyckte att detta sätt var perfekt. Den här studieformen skulle passat mig tänkte jag då. Det påminde om mina universitetsstudier.

Nu blev inte Tobias skoltid i Kunskapsskolan bara en solskenshistoria. Han blev sjuk och  kom efter med skolarbetet. Den uppföljning som både elever och vi föräldrar kunde följa upp på datorn, blev nu en stressfaktor för honom. Han kunde hela tiden se att han inte lyckades följa de uppställda målen. Han kom in i en ond cirkel. Efter kurativ hjälp, där vi föräldrar även var med, kom han tillbaka och slutet blev gott.

När Tobias och jag efter flera år talat om hans skolår på Kunskapsskolan, har han frågat: Hur mogen var du när du gick i sexan?  Om jag skulle få gå om skolan nu skulle jag gjort helt annorlunda, sa han. Det visade sig att han ägnat en hel av den lärarfria tiden till att spela WoW, ”World of Warcraft” och gjort mycket annat än att ägna sig åt studier.

En viktig del av Kunskapsskolans koncept bygger på att eleverna tar ett personligt ansvar. På Kunskapsskolan var alla elever utrustade med dator och att söka information på egen hand ingick som en del av pedagogiken. På grund av självstudier behöver inte lärartätheten vara lika hög som i andra skolor. Eftersom personalkostnader är en mycket stor del av den totala  kostnaden, så finns det stora pengar att tjäna på det. En annan effektivitetshöjande åtgärd var att åka iväg en vecka till Falun och beta av hemkunskap och slöjd. På så vis sparade Kunskapsskolan in pengar på att slippa ha speciella lokaler för dessa ändamål. Det är så den riskjusterade avkastningen kan hållas på hög nivå.

Jag vet inte hur Kunskapsskolan fungerar idag. Men det jag tror mig veta är att det är mycket svårt att effektivisera verksamheten med hjälp av ytterligare processutveckling. Det gäller för verksamheten i alla skolor. Första gruppen som ställs ifråga är administratörer.  Idag känner sig lärarna nerlusade med administration och jag har hört skolor som nu istället funderar på att nyanställa administratörer för att förbättra lärarnas arbetssituation. Cirkeln blir då sluten.

Om skolan ytterligare ska kunna effektiviseras är det nog med hjälp av ytterligare självstudier: http://www.matteboken.se/lektioner/skolar-7-9/procent/procenten,-delen-och-det-hela#.URT1jLlE-UY.facebook

Ett annat sätt är att höja kvalitetskraven på underleverantörerna och därmed minska deras riskjusterade avkastning. Jag lägger inga ideologiska aspekter på att ha privata underleverantörer i välfärdssektorn. Min bedömning bygger på strikt ekonomiska överväganden. Om underleverantörer utför arbetet effektivare och med bättre kvalitet är det ju bara till fördel för samhället i sin helhet.

Välfärden i framtiden

KOF tar upp ett framtidsperspektiv på välfärden. Ett sådant angreppssätt borde vara välkommet för framtidspartiet Socialdemokraterna. Den stora utmaningen att allt färre ska försörja allt fler. Han hänvisar till den s k Välfärdsberedningen inom Sveriges kommuner och landsting (SKL) och dess långtidsutredning 2008 och samma departements Expertgupp för studier av offentlig ekonomi (ESO). (Sid 102).

”Utgår man från att kostnaden per elev, patient, omsorgstagare, ligger kvar på dagens nivå ökar utgifterna med knappt 1 procent om året. Det betyder framför allt oförändrad bemanning överlag, inga standardhöjningar vad gäller boende och tillgänglighet, ingen ny eller förbättrad service”. (sid 103).

SKL gör en historisk trendframskrivning och kommer fram till att med dagens skatteuttag på 46 procent av BNP och med oförändrad kostnadseffektivitet i välfärdstjänsterna uppstår ett finansieringsgap som år 2035 blir 200 miljarder i dagens penningvärde. Om det inte sker en kommunalskattehöjning kommer den offentliga sektorn ha ett underskott motsvarande 6-7 procent av BNP. Då har man inte räknat med ökade kostnader för andra samhällsåtaganden som infrastruktur, miljöpolitiken, rättsväsendet, forskning och högre utbildning. Så långt KOF. (sidan 104)

Min kommentar 

Ovanstående var en bister medicin. Inga förbättringar inom välfärdssektorn, trots detta ett mycket stort finansieringsgap. Alla förbättringsförslag kommer med andra ord att ytterligare öka finansieringsgapet. Av ovanstående siffror inser vi lätt att det kommer att bli motigt för lärare, sköterskor, poliser och all övrig personal inom den offentliga sektorn att få en god löneutveckling. En annan fråga som jag tänkte på var: Hur kommer det gå för mig och alla andra när vi ska få ut våra pensioner. Hur mycket kommer det att bli kvar till oss om ett antal år? Kommer det som står i det orange kuvertet verkligen gälla?

Vilka politiker vill ta upp välfärdsfrågan från detta dystra perspektiv?  Att föreslå skattehöjningar är inte heller någon automatisk valvinnarfråga, för att uttrycka mig milt. Det ska bli intressant om framtidspartiet S tar sig an denna fråga.

Organisation av välfärdssektorn

Hur bör välfärden organiseras? Hur ska vinstuttag begränsas? Det var frågor som inte oväntat dök upp från deltagare på Södergården. Med ett förflutet som ordförande i friskolornas riksförbund, var det väl inte helt otippat att KOF är positiv till att privata aktörer även fortsättningsvis ska komplettera de offentligt drivna verksamheterna och därmed erbjuda valfrihet.

Däremot ansåg han att vinstuttagen ska begränsas. Det är i själva inflödet av pengar i systemet som begränsningarna kan ske, menade han. KOF vet naturligtvis hur svårt det blir att i praktiken kunna reglera utflödet ur systemen. Det finns många sätt att bedriva kreativ bokföring för att gå runt regelsystem och skattelagstiftning.

Den konventionella visdomen kräver nu mer kontroll för att få bättre ordning och reda inom välfärdssektorn. Tomas Bodström, f d justitieminister, har varit engagerad i Pysslingen och är väl insatt i frågan. http://www.di.se/artiklar/2011/7/12/dagisforsaljning-ger-bodstrom-dryg-miljon/

Han skriver i boken ”Inifrån; Makten, myglet, politiken, Nordstedts, 2011:

”Jag anser att det är viktigt att skärpa kraven på alla skolor, kommunala såväl som friskolor. För att rensa upp i djungeln som finns av oseriösa aktörer gäller det att ha tydliga regler. Som exempel kan jag nämna följande:

  1. Resurser måste finnas för barn med funktionshinder.
  2. Friskolorna ska inte få ta ut avgifter från barnen för skolan.
  3. Utbildade lärare.
  4. Tillräckligt med personal i övrigt, t e x studievägledare på gymnasiet.
  5. Tillgång till bra hälsovård i form av läkare, skolsystrar och psykologer.
  6. Minimikrav på antal lärarledda timmar även i gymnasiet.
  7. Tillgång på bra bibliotek.
  8. Förbjud förvärv genom s.k avknoppning.
  9. Lunch ska serveras fem dagar i veckan.
  10. Meddelarfrihet ska gälla för alla anställa även på friskolor.

De som inte uppfyller kraven ska inte heller få driva skolor. Ny ägare ska också prövas när en friskola försäljs. Om någon har vinstutdelning ska särskild kontroll göras så att inte verksamheten drabbas. I korthet kan man säga att ju större kommersiella intressen det finns, desto hårdare måste samhällets kontroll vara. (Inifrån, sidan 177).

Hållbar utveckling och full sysselsättning

Jag gick med i SSU och SAP på tidigt 1970-tal och vet att de fråga som ansågs som mest självklar på den tiden var den fulla sysselsättningen. Det hade den varit långt innan jag gick med också. Full sysselsättning stödde jag då och full sysselsättning stöder jag nu.

Mina funderingar över S-nuvarande hållning har med andra ord inte med den fulla sysselsättningen att göra. Tvärtom. Ingen skulle vara gladare än jag om S verkligen tog sig an frågan om full sysselsättning på allvar. Det tragiska faktumen är att full sysselsättning har inte realiserats i Europa sedan början av 1990-talet. Istället har det varit hög arbetslöshet oavsett om det varit borgerliga eller S-regeringar. Så för att återgå till full sysselsättning krävs mer än bara läpparnas bekännelse. Det behövs en politik som leder full sysselsättning.

Jag plockar med mina två inlägg från Facebook i detta blogginlägg:

Om hållbar prioritering och full sysselsättning

 Inlägg 1:

”Om vi ska försöka formulera en politik för ett långsiktigt hållbart samhälle duger det inte med att skaffa jobb. jobb, jobb  – vilka som helst.

Den svåra politiska utmaningen är att få ihop en politik som är såväl ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar.

Vi måste ha med oss alla tre dimensionerna. Om vi menar något med att politiken ska bädda in marknaden, så måste S hitta en politik som samtidigt styr mot alla tre dimensionerna.

Att skapa jobb genom att öka på privat konsumtion är direkt kontraproduktivt ekologiskt. Att skapa jobb inom konsumtion av mer nötkött är direkt oansvarigt. På samma sätt som att skapa mer jobb inom det militärindustriella komplexet. Svårt att hitta hållbarhet i denna prioritering.

Världsbanken signalerade för några månader sedan att den globala uppvärmningen nu pekar mot 4 procent. En sådan utveckling hotar hela vår civilisation. Reaktionen från svenska politiker har varit minst sagt dämpad. Sverige kan självklart inte ensam påverka utvecklingen mer än marginellt. Men vi måste hitta en politik som gör att vi kan agera det goda exemplet. Det gör vi inte idag.

Att istället hitta styrmekanismer som leder till jobb som stöttar alla tre dimensionerna är en nödvändighet. S har möjlighet att ta ett samlat grepp om hållbarheten. Men då behövs en viljeinriktning.

Är det exempelvis bra att satsa på ytterligare en galleria på Södermalm?
Är det den här sortens jobb vi ska satsa på?

Det är ju när vi börjar ställa den här typen av frågor som det kan finnas möjlighet att vända på utvecklingen.  Av detta inlägg framgår tydligt att det inte är den fulla sysselsättningen som jag vänder mig mot. Vi måste helt enkelt ta hänsyn till att tre hållbarhets kriterierna samtidigt. ”

Inlägg 2:

”Politik är att prioritera. Ska vi prioritera en hållbar utveckling så är det den typen av jobb som ska fram. Mot mer vegetabilisk konsumtion, mer konsumtion av arbetsintensiva tjänster – som dessutom styr mot hållbarhet.

Mindre privat konsumtion – mer jobb för att stötta byggnation av det grön ekonomi eller gröna folkhemmen om ni så vill.

Om inte S har något att säga i dessa frågor är S allt annat än något framtidsparti. ”

I mina båda inlägg visar jag att jag saknar en inriktning på jobben mot de tre hållbarhets- dimensionerna sammantagna, ekonomisk, social och ekologisk. Med andra ord är jag inte emot full sysselsättning, tvärtom. Men med politisk vilja kan jobb styras mot hållbarhet.

Jag har tidige hävdat att jag tycker att det är bra att S-ledningen tar tid på sig för att verkligen analysera dagens situation. Efter två förlorade val och en synnerligen spetig politik är det bättre att ta tid på sig. Jag har även hävdat att i ett folkrörelseparti inte detta ska innebära att vi ska gå och invänta till ledningen har bestämt sig. En levande lokal debatt är alltid viktig. Annars blir den representativa demokratin mest en form utan innehåll. Om den spetiga politiken se detta blogginlägg där jag hänvisar till Kjell Olof Feldt: https://rogerdahl.wordpress.com/2012/07/24/vad-har-socialdemokraterna-att-saga-om-framtiden/

Att partiledningen väntar med alltför detaljerad politik är jag bara positiv till. Men jag saknar en tydlig viljeinriktning  att såväl hållbar utveckling som sysselsättning är de mest prioriterade verksamheterna för S. Hållbarhet och full sysselsättning är dessutom ömsesidigt beroende av varandra. Att fokusera på full sysselsättning och inte integrera hållbarhet kommer inte att nå önskvärda resultat.

Nästa fråga: att jag ser att S har intagit en tidigare högerståndpunkt behandlar jag i mitt blogginlägg https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/16/ett-nytt-paradigm/

På bilden av Ernst Wigforss ser vi den självklara inställning som arbetarrörelsen haft under hela 1900-talet, åtminstone fram till 1980-talet.

I valrörelsen 2010, var jag med och delade ut ett flygblad som pekade på högern arbetslinje. Alla som varit med en stund och kan sin historia vet att arbetarrörelsen fick strida mot högern för att få arbetstidsförkortningar; 8 timmarsdagen, 5 veckors semester och lediga lördagar.

På 1970-talet var det självklart att man kunde driva full sysselsättning och arbetstidsförkortning samtidigt. De stod inte alls emot varandra. Tvärt om vann S valet år 1968. Socialdemokraterna gick till val på bland annat ett starkt försvar, ökat inflytande för de anställda samt arbetstidsförkortning. http://sv.wikipedia.org/wiki/Andrakammarvalet_i_Sverige_1968  Det var uppenbarligen en populär politik. S fick egen majoritet i riksdagen.

Under hela 1970.-talet diskuterade vi olika former av arbetstidsförkortning. 6-timmarsdagen, för alla eller för småbarnsförändrar. Denna fråga har nu självdött.

Nu år 2013 är det jobb, jobb, jobb som gäller. Någon arbetstidsförkortning är det inte tal om. Nu gäller det istället att arbeta så många timmar som möjligt för att ha råd med välfärden. Denna högerpolitik har nu även blivit socialdemokraternas. Tiderna förändras.

Här har vi den historiebeskrivning som jag minns. S borde återigen föra en politik som syftar till full sysselsättning och att arbetet ska se som ett medel för att uppnå målet frihet som bilden på Ernst Wigforss visar ovan.

Men då måste vi börja analysera detta.  https://rogerdahl.wordpress.com/2013/01/15/produktivitet-och-arbetets-valsignelse/

Vart är S på väg? – och Stefan de Vylder om 1990-talets stålbad

Bokslut S 2012

Göran Greider (Dalademokraten) och Peter Wolodarski (DN) diskuterade socialdemokratins år 2012, och kom med var sin berättelse om hur S ska gå vidare. Det gjorde de i P1 torsdagen den 27 december 2012, i ett nyhetsprogram mellan 17.00.17.45. Deras programpunkt varade ca en kvart.

Sist jag såg dem tillsammans var på S extra partikongress 2011 när Håkan Juholt blev vald till partiledare. Då var Göran Greider i det närmaste euforisk. En nystart för S var att vänta.

Peter Wolodarski var också imponerad av Juholts tal, men funderade på hur han skulle realisera detta. Nu vet vi hur det gick. Det blev för mycket yvighet från Juholts sida. Dessutom blev gapet mellan Juholts prat och verkstadsförslagen, som presenterades i skuggbudgeten hösten 2011, helt enkelt för sort.

Peter Wolodarski var nu tämligen nöjd med Stefan Löfvens insats hittills. Han har fått ett parti där som liknade hela havet stormar att få stadga och arbetsro.

Göran Greider menade att lugnet mest var på toppen av organisationen. I basen saknas de vidare visionerna. Det behövs förvisso visioner för att medlemmarna ska bli på bra humör. Det var ju den detaljen Håkan Juholt var så bra på, att entusiasmera medlemmarna. Men visionerna måste ju peka ut en någorlunda rimlig färdriktning. Om inte blir visionerna något som står vid sidan av den praktiskt förda politiken. Visionerna borde  vara till för att vägleda partiet i det dagliga arbetet.

Göran Greider målade upp en bild av att S och Alliansen håller på att bestiga samma berg men från var sin utgångspunkt. Det är då de blir så förvillande lika. Göran Greider skulle istället vilja att S målar upp ett eget berg vid sidan om och som bygger på S värdegrund.
Men det är ju samma berg som båda bestiger kontrar Peter Wolodarski, regeringsmakten.

I ett nötskal visar denna dialog S stora utmaning idag. Gapet mellan retorik med honnörsord som full sysselsättning, jämlikhet, jämställdhet och andra vackra ord och den praktiska politiken har blivit för stort. Lägger man dessutom till demokratisk socialism blir gapet ännu mycket större.

Göran Greider vill uppenbart att Stefan Löfven ska bli mer visionär. Men vad ska dessa visioner bestå av? S har alltmer tappat verktygen för att uppnå full sysselsättning och vet inte riktigt hur ökad jämlikhet ska implementeras i dagens värld. Att gå ut och säga att vår vision är en lyckligare värld eller en värld som ”åt alla lycka bär” och inte ha verktyg för att närma sig visionen skapar bara förvirring hos väljarna. Då har SD en mycket bra grogrund.

Ska då S bygga upp ett eget retoriskt visionsberg för att få medlemmarna på bra humör. Ett berg som man sedan inte kommer börja klättra på, eftersom det berg som leder till regeringsmakten är det andra berget, där man får klättra tillsammans med övriga partier.

För Göran Greider var uppenbarligen retoriken det viktigaste. Han använde ordet retorik flera gången när han talade om visionerna. För mig är inte vision och retorik samma sak. Vision är själva målet som sedan kan flyttas fram. Retorik är talets underbara konst. Retorik kan sedan användas i de mest ädla syften eller till att slå blå dunster i folk.

För mig är det också mycket viktigt att ha visioner att sträva mot, men då måste åtminstone några medel finnas för att nå målen. Annars stannar det i pratbubblor och luftpastejer.

Den lärdom S har lärt sig är att gå inte ut och lova guld och gröna skogar, istället skynda långsamt.  Det är bättre att ta en paus, reflektera, och se till att inte reformutspelen står som spön i backen, utan att hänga ihop som en helhet. S har mycket arbete med att få fram en rimlig och trovärdig politik. I detta arbete kan vi alla hjälpa till.

Gapet mellan retorik och praktik samt Stefan de Vylder

Det stora problemet för S är inte brist på visioner. Det finns en hel drös med vackra formuleringar i vårt nuvarande partiprogram. Honnörsord som frihet, jämlikhet och solidaritet är lika behövda nu som någonsin. Det stora bekymret för S är att samhällsutvecklingen har gått i motsatt riktning mot S:s visioner. Nationalekonom Stefan de Vylder skriver i boken ”Världens springnota” på sid 42.

”Vad gäller de fördelningspolitiska konsekvenserna av 90-talskrisen var det barnfamiljer, unga och fattiga som drabbades hårdast. Inkomstfördelningen var väsentligt ojämnare mot slutet av decenniet än på 80-talet, och arbetslösheten för ungdomar, speciellt bland dem  med utländsk familjebakgrund, förblev mycket hög under hela decenniet. Ensamstående (kvinnor i regel) med barn, som mellan 1990-1999 fick uppleva en minskning av sin disponibla inkomst med nära 8 procent, var en annan grupp som fick bära en stor del av budgetsaneringens bördor. Den enda familjekategori som fick se sina disponibla inkomster stiga under 90-talet var de så kallade dinkies (double income no kids), alltså sammanboende utan barn.”

S hade under denna tid regeringsmakten från 1994 -1999. Göran Persson brukar få stående ovationer för det saneringsarbete S utförde under dessa år. Saneringsarbetet var nödvändigt och hans insats ska inte underskattas. Men var det alldeles nödvändigt att det var just de personer som hade den sämsta ekonomin som skulle drabbas hårdast?  Det är svårt att få ihop en sådan politik med S stolta visioner om ett jämlikt och ett solidariskt samhälle. Från början av 1980-talet har vi fått uppleva att ojämlikheten har ökat i Sverige. Detta även när S suttit i regeringsställning.

Nu känns S mer villrådigt än någonsin. Det verkar som om S inte vet vilken fot vi ska stå på. Ska vi satsa på ökad jämlikhet eller föra en politik som medelklassen gillar? Går det möjligen att få ihop dessa två? Hur ska en sådan politik i så fall se ut?

Många ser att S tappat självförtroendet – tror inte längre att S politik duger. Om Svenska folket vill ha en borgerlig politik så får vi väl leverera en borgerlig politik, menar en del inom S, även om man inte uttrycker sig så tydligt.

Kampen om regeringsmakten

Huvudsaken har alltmer blivit att erövra regeringsmakten. S har under en längre tid marknadsfört sig som det mest regeringsdugliga partiet. Innehållet i politiken har blivit en viktig andrahandsfråga. PR-konsulter har hyrts in för att förpacka S budskap på ett aptitligt sätt. Förpackningen har blivit viktigare en innehållet. Men en sådan politik duger inte i längden. En politik måste kunna hålla över flera valperioder för att vara förtroendegivande.

Vi kan tycka illa om alliansens politik, men till skillnad från S hoppiga och principlösa politik finns det en blå tråd som håller ihop politiken. Alliansen har visat en klar linje i politiken. Det ska löna sig att arbeta. Jobbskatteavdrag hellre än mer pengar till bidrag. Den här linjen står M och alliansen fast vid. De som röstar på M vet vad de får. Det är mer än vad man kan säga om den socialdemokratiska politiken.

Efter S alla utspel och spretiga förslag och att i praktiken visat sig vara alliansen med något års fördröjning som Jan Björklund så fyndigt uttryckt sig, är det idag inte lätt att se vad som är det långsiktiga innehållet i S politik. För S verkar politik i allt högre grad ha blivit en ren färskvara. De jobbskatteavdrag som år 1 är orättvisa och mest gynnar de rika i samhället, är år 2 helt OK, Vi kan inte äventyra vanliga människors ekonomi säger Leif Pagrotsky som utreder skatter. Nu har människor anpassat sin ekonomi efter jobbskatteavdragen då kan vi inte ändra på det.

Samma sak gäller med rot/rut. Streta emot en stund men sedan som ett släpankare följa med dit alliansen styr. Det går inte att ändra på ett system som satts sig. Samma sak verkar gälla vinster i välfärden. Vi kan inte äventyra jobben för alla de som nu arbetar inom den privata välfärden (finansierad av den gemensamma budgeten).

När det gäller miljö/klimatfrågorna har det hittills inte mejslats ut någon tydlig S politik, som på ett avgörande sätt skiljer sig från alliansens. Om inte S kan ändra på något när det gäller de avgörande politiska frågorna: Vilken roll ska S då spela? Vad finns det då för anledning att rösta på S?

S tidigare trumfkort – regeringsdugligheten – har idag inte samma lyskraft. Ingen kan idag rimligen kritisera Anders Borg för att inte prioritera en budget i balans. Ingen kan på allvar kritisera Fredrik Reinfeldt för att inte klara av att hålla ihop en regering. Det rent tekniska handhavandet, att vara bra på att ratta runt en statsapparat, klarar uppenbarligen M lika bra som S.

Vilka  frågor kommer att vara avgörande vid valrörelsen 2014?

Höljd A-kassa ställs mot ett ytterligare ett jobbskatteavdrag. Den matchen har S förlorat tidigare. Det är bara att hoppas på att utgången blir annorlunda denna gång. Nu har S signalerat att man inte ska ta strid om jobbskatteavdrag. Om alliansen kommer med fler ska S inte stå hindrande i vägen. Det gäller att manövrera sig till valsseger. Då verkar alla medel vara tillåtna.

50 kr mer till pensionärerna än alliansen. Undrar hur många pensionärer som ser denna 50-lapp som ett avgörande skäl att rösta på S.

Mer bidrag till näringslivet för att förmå Skanska, NCC och Peab att bygga – ur deras perspektiv – olönsamma små hyresrätter. Behovet är uppenbart. Unga har idag ingenstans att flytta till och tvingas bo kvar hemma högt upp i åldrarna. Med den osäkra arbetsmarknad som gäller för unga är det heller inte säkert att de får lån till att köpa villa eller bostadsrätt.

Frågan om vinster i välfärd kommer, som det ser ut nu, att reduceras till en fråga om vem som är bäst på att bygga upp en, för skattebetalarna, mycket kostsam och byråkratisk kontrollapparat, för att se till att kvantitetsmål verkligen efterlevs. Den här apparaten kommer med stor sannolikhet främst missgynna de mindre aktörerna och minska mångfald och valfriheten. Men någon avgörande skillnad mellan S och M lär väljarna få  svårt att se. Men än finns det möjlighet att ändra riktning.

Epilog

På 1970-talet var ökad jämlikhet och full sysselsättning den självklara inriktningen för S. Tiderna förändras. I retoriken är dessa frågor synnerligen viktiga. Frågan kvarstår: Hur viktiga är idag ökad jämlikhet och full sysselsättning för S i praktiken?

Utan en sådan politik kommer SD att bli en allt starkare kraft inom svensk politik.

En julklapp från Södermalm till alla som behöver bostäder

Martin Engman, ordförande Maria-Södra stations S-förening, skriver följande, den 21-12-2012:”Bostadsbristen i Stockholm är stor, vilket påverkar enskilda och samhället negativt. Den borgerliga majoriteten står handfallen inför bostadskrisen. Även Söder kan och bör bidra för att minska bostadsbristen. Vår julklapp är därför tre byggprojekt. Dessa gör samtidigt vår stadsdel tryggare och snyggare.

– Kvarteret Tygeln (fd Grimman): Komplettering med ca 150 lägenheter utöver kommunens pågående arbete, förlängd Torkel Knutssonsg med bostäder på västra sidan, rivet ”Mariapol” och kulturdäck & -vägg vid förkastningen.
– Kv Ögonmåttet/Linjalen: Komplettering med 400 lägenheter utöver kommunens pågående arbete, förlängd Swedenborgsg och Åsög, med kvartershus på båda sidor, lokaler i bottenvåningarna, högt hus, utvidgning av Rosenlundsparken över Hallandsg.
– Komplettera miljonprogrammets platta tak med lägenheter. Fullt utbyggt kan det i hela Stockholm ge 10 000 bostäder.
God jul önskar Maria-Södra stations S-förening”
Lucka # 22</p><br /><br />
<p>Bostadsbristen i Stockholm är stor, vilket påverkar enskilda och samhället negativt. Den borgerliga majoriteten står handfallen inför bostadskrisen. Även Söder kan och bör bidra för att minska bostadsbristen. Vår julklapp är därför tre byggprojekt. Dessa gör samtidigt vår stadsdel tryggare och snyggare.<br /><br /><br />
- Kvarteret Tygeln (fd Grimman): Komplettering med ca 150 lägenheter utöver kommunens pågående arbete, förlängd Torkel Knutssonsg med bostäder på västra sidan, rivet ”Mariapol” och kulturdäck & -vägg vid förkastningen.<br /><br /><br />
- Kv Ögonmåttet/Linjalen: Komplettering med 400 lägenheter utöver kommunens pågående arbete, förlängd Swedenborgsg och Åsög, med kvartershus på båda sidor, lokaler i bottenvåningarna, högt hus, utvidgning av Rosenlundsparken över Hallandsg.<br /><br /><br />
- Komplettera miljonprogrammets platta tak med lägenheter. Fullt utbyggt kan det i hela Stockholm ge 10 000 bostäder.<br /><br /><br />
God jul önskar Maria-Södra stations S-förening

Stress och livsstilsförändringar

Vi kan naturligtvis fråga oss ”Enligt Stockholms handelskammare saknas det 73 000 bostäder i Stockholm. Hur många av dem skulle kunna byggas på Söder?

Mitt svar blir att vi ska bygga så få bostäder i innerstaden som möjligt.
Dessa bostäder kan med fördel byggas på andra ställen i Sverige. Detta om det bara fanns lite politiskt vilja.

Orsak: Stockholm är redan idag mycket trångbodd som stad. För Södermalm gäller samma sak.

Idag är det nästan fullt på T-banan, nästan vilken tid på dagen vi än åker. Ju fler människor som ska trängas i Stockholm desto sämre blir staden att bo i.

Att bygga ut och dubblera T-banan i Stockholm innerstad skulle kosta en förmögenhet och mig veterligen finns inga planer i den riktningen. Den Japanska modellen med infösare på T-banan är att vänta.

Att åka T-bana som packade sillar är kanske lockande för några. Det är väl endorfinskapande med närkontakt. Men för det stora flertalet gäller att det är stressframkallande.

När fler människor flyttar in till innerstaden innebär det att bilismen ytterligare kommer att öka i innerstaden. Vem tycker att det är en sådan utveckling vi vill se?

Ju fler människor som bor i innerstaden desto mer av de få grönområden som fortfarande finns kvar, kommer att behöva tas i anspråk.

Som politiskt aktiva kan vi luta oss mot prognoser som säger att Stockholms med våra kranskommuner kommer att härbärgera ett nytt Oslo i relativ närtid. 2020 +.

Vi ska visa handlingskraft och inte vara några nejsägare. Bygg på ordentligt och visa att vi solidariskt tar vår del av den ödesbestämda utveckling att Stor-Stockholm ska härbärgera ett nytt Oslo.

Stress håller på att bli vår tids värsta folksjukdom. Som politiker ser vi handfallet på att detta sker. Vad ska vi göra åt tidsandan? Det som sker det sker. Vi vill inte se att det finns ett samband mellan hur vi bor, färdas och arbetar och den ökning av stress som hela västvärden är drabbad av.

När tillväxtländerna tar över vår livsstil ökar deras stress också. Så det är inte genetiskt betingat. Men politiker talar om att vi ska minsann styra, inte någon marknad. Den ska vara vår ödmjuka tjänare.

Är denna utveckling ödesbestämd av Gudarna? Eller: Finns det möjlighet att ändra på denna ödesbestämda utveckling?

Ja visst finns det. Men det kräver ett nytänkande av dagens valda politiker och av oss gräsrötter som har vant oss vid att säga att det går inte att ändra. Vi kan inte. Det som sker det sker. What will be will be.

Vi kan naturligtvis fråga oss ”Enligt Stockholms handelskammare saknas det 73 000 bostäder i Stockholm. Hur många av dem skulle kunna byggas på Söder?

Mitt svar blir att vi ska bygga så få bostäder i innerstaden som möjligt.
Dessa bostäder kan med fördel byggas på andra ställen i Sverige. Detta om det bara fanns lite politiskt vilja.

Orsak: Stockholm är redan idag mycket trångbodd som stad. För Södermalm gäller samma sak.

Idag är det nästan fullt på T-banan, nästan vilken tid på dagen vi än åker. Ju fler människor som ska trängas i Stockholm desto sämre blir staden att bo i.

Att bygga ut och dubblera T-banan i Stockholm innerstad skulle kosta en förmögenhet och mig veterligen finns inga planer i den riktningen. Den Japanska modellen med infösare på T-banan är att vänta.

Att åka T-bana som packade sillar är kanske lockande för några. Det är väl endorfinskapande med närkontakt. Men för det stora flertalet gäller att det är stressframkallande.

När fler människor flyttar in till innerstaden innebär det att bilismen ytterligare kommer att öka i innerstaden. Vem tycker att det är en sådan utveckling vi vill se?

Ju fler människor som bor i innerstaden desto mer av de få grönområden som fortfarande finns kvar, kommer att behöva tas i anspråk.

Som politiskt aktiva kan vi luta oss mot prognoser som säger att Stockholms med våra kranskommuner kommer att härbärgera ett nytt Oslo i relativ närtid. 2020 +.

Vi ska visa handlingskraft och inte vara några nejsägare. Bygg på ordentligt och visa att vi solidariskt tar vår del av den ödesbestämda utveckling att Stor-Stockholm ska härbärgera ett nytt Oslo.

Stress håller på att bli vår tids värsta folksjukdom. Som politiker ser vi handfallet på att detta sker. Vad ska vi göra åt tidsandan? Det som sker det sker. Vi vill inte se att det finns ett samband mellan hur vi bor, färdas och arbetar och den ökning av stress som hela västvärden är drabbad av.

När tillväxtländerna tar över vår livsstil ökar deras stress också. Så det är inte genetiskt betingat. Men politiker talar om att vi ska minsann styra, inte någon marknad. Den ska vara vår ödmjuka tjänare.

Är denna utveckling ödesbestämd av Gudarna? Eller: Finns det möjlighet att ändra på denna ödesbestämda utveckling?

Rekommenderad läsning:

Stefan Klein ”Lycko-Formeln; Vad vetenskapen kan lära oss om lycka.

Natur och kultur. 2005.