Från nyliberalism till geoliberalism i en global värld

Inledning

I Facebookgruppen ”Ny ekonomi för en bättre värld” för vi en mycket engagerande debatt. Vi är inte så många som deltar, men de som är med är desto mer engagerade. http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

I en tråd som jag initierade med titeln: Ett ”paradis” på jorden, hade jag förhoppningar om att vi skulle kunna lyfta blicken och blicka framåt och se vilka mål och visioner vi har om den nya sköna nya världen.

”Hur vill vi att den nya sköna världen ska se ut? Som jag ser på ekonomin är det ett medel – dock ett mycket viktigt sådant – för att uppfylla våra mål.

Vi måste först veta vad vi vill och var vi ska någonstans. Annars blir det ju inte lätt att hitta fram. Det är lätt att fastna i – ismer och vänster – höger låsningar som snarare försvårar för oss att tänka i nya banor. Om vi försöker sätta visionsmålet så högt vi kan och spåna friskt, kan denna tråd säkert bli en spännande upplevelse för oss alla.

Vad har vi för visioner om en bättre värld? Om vi inte har pengar som vår vision vad sätter vi istället i visionen?

Om vi inte vet vad vårt mål är hur ska vi då någonsin hitta dit? Om vi vill till London då måste vi ha målet satt dit. Annars vet vi inte var vi kommer. Då måste vi veta var London ligger. Vi måste veta hur vår nya sköna värld ska se ut för att nå dit. ”Hämtat från: http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

Några började fundera på visioner om framtiden med visionära glasögon. Hur ser vår bästa vision om en framtida värld ut? Andra har fullt upp med att fundera på hur de ska ta klivet från en nyliberalism till någonting nytt. Någonting som bättre stämmer de de krav som dagens sköna nya värld ställer på oss.

I skrivande stund är det 331 inlägg i tråden. Den mesta tiden går åt till att avhandla det som står att finna på denna hemsida:
http://www.landskatt.se/det-geolibertarianska-samhaumlllet.html

Det geolibertanska samhället

På hemsidan läser vi:

”Sveriges Georgistiska Riksförbund är en organisation under bildande som vill verka för att sprida kunskap om den geoklassiska ekonomins principer för hur offentligheten bör finansieras och marknaden struktureras. ”

Dess principer blir vi lite bekanta med när vi läser detta:

” Planeten jordens gåvor tillhör oss alla.

Geolibertarianismen – en förening av frihetlighet och välfärd.

Det du själv skapar tillhör bara dig.Georgismen frigör individen men avgiftsbelägger privata monopol:Låter naturresurserna lägga grunden för offentliga intäkter.

  • Alla privata monopol som berövar andra människor tillgång till grundläggande resurser avgiftsbeläggs.
  • Arbetets frukter tillfaller helt individen.
  • Uppehåller en fri och lågt reglerad marknadsplattform.
  • Penningsystemet blir antingen konkurrensutsatt eller helt förstatligat.
  • Staten lämnar individen i fred så länge hen inte förstör för andra eller miljön.
  • Staten tillhandahåller grundläggande materiell trygghet för alla utan tvång, byråkrati och moraliska pekpinnar via en förutsättningslös basinkomst.
  • Främjar harmoni och balans mellan människans och naturens olika samhällen. ”

För att få en lite bredare bild hänvisar jag till hemsidan: http://www.landskatt.se/index.html

Jag ska i detta blogginlägg skapa en bakgrundsförståelse till hemsidan, samt  sätta hemsidan i kontrast till ett  globalt perspektiv.  För att förstå vad den ansvariga gruppen  står, tror jag att det är viktigt att läsa genom detta som jag hämtat från hemsidan. Under fliken: Nyliberalismens blinda fläck hittar vi en bild på Joseph_Stiglitz: Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Joseph_Stiglitz

Picture

Under fliken hittar vi ” Nyliberalismens blinda fläck” hittar vi även denna textmassa:

”Jordräntan är klassklyftornas generator.

Det ska löna sig att arbeta. Detta är grundprincipen bakom den nyliberala ideologi som dominerat västvärlden de senaste tre decennierna.

Att ingen vill arbeta gratis åt någon annan och känna sig ägd och kontrollerad av en överhet, det är lärdomen som dragits utifrån att bevittna problem hos de nationer som genom historien tillämpat de mest rena formerna av statssocialism, som t.ex. Sovjetunionen och kommunist-Kina. För när frukten av den ena människans arbete utan förbehåll används för att tillse andra människors behov uppstår lätt en moralisk kris. En moralisk kris där människor som arbetar utnyttjas av människor som väljer att inte arbeta. Det skapas ett incitament till att inte arbeta, och till sist kollapsar samhället av passivitet och korruption.

Av det skälet såg nyliberalismen länge ut att vara den ideologi som skulle skapa ett ihållande välstånd över världen. Fokus lades på individens förmåga till egen självförsörjning, men även på individens äganderätt och förmåga att förvalta många av samhällets bärande institutioner och resurser utifrån eget vinstintresse.

Det paradoxala tycks dock vara att i takt med att nyliberala reformer förts allt längre, så tycks det löna sig allt mindre att arbeta. Reallönerna har de senaste decennierna sjunkit, och på många ställen har även högt kvalificerade yrken fått se en stor reduktion i reallön. Unga nyutexaminerade studenter kan inte ens få ett första jobb, och många unga har inte råd med bostad. Vad är det som har hänt?

Problemet är den starka äganderätten över mark och naturresurser som gör det lönsamt, inte att arbeta, utan att äga resurser som andra behöver för att arbeta. Detta har gjort det möjligt för en allt mindre grupp att äga allt mer och därigenom tjäna ännu mer pengar på andra människors arbete.

Vi ser därför en utveckling mot allt större rikedoms-klyftor vilket är ett resultat av detta. Idag är det i runda slängar 8% av jordens befolkning, som äger 80% av världens all rikedom, och detta är en utveckling som bara fortskridit mot mer ojämlikhet de senaste tre decennierna. De senaste årens finanskriser har även accellererat den här utvecklingen till nivåer där till och med kapitalistiska förespråkare måste erkänna ojämlikheten som ett problem. Man skulle kunna säga att det har återuppstått ett närmast feodalt ägandeförhållande tack vare nyliberal politik.

Statliga välfärdssystem fungerar bara som värktabletter och bandage mot privata marknadsmonopol som oavbrutet genererar passiva hyres- och ränteintäkter. Den grundläggande orsaken till orättvisorna kvarstår oavsett bidragsformer för att kompensera de fattigare samhällsklassernas sjunkande inkomster. Därför blir det värre hela tiden och det går inte att arbeta sig ur denna fattigdomens rävsax.

Men det gamla problemet med nyliberalismen är egentligen inte tanken om att man ska ha en låg eller obefintlig inkomstskatt. Det är bra om det lönar sig att arbeta! Problemet med nyliberalismen är just bara den naiva synen på resursägande. Tanken om att en individ ska kunna äga stora mängder naturresurser, utan att det ställs några motkrav från samhället. Så på så vis utgör idén om landskatt den pusselbit som fattas, för att man ska kunna skapa ett samhälle där det verkligen lönar sig att arbeta, och som samtidigt förblir någorlunda jämlikt! Då har vi dock bytt politisk hemvist från ”nyliberalism” till ”geoliberalism.” ”

Här får vi en god bild vad som skiljer ”nyliberalism” från ”geoliberalism”

För den oinvigda kan det vara bra att känna till lite grand om begreppet ”nyliberalism”.

En begreppsförklaring

Nyliberalism är det populärnamn på den ekonomiska teoribildning som startade med Chicagoskolans nytänkande för rädda och får fart på en stagnerad kapitalism i USA på 1970-talet. Ledande gestalt på skolan var Milton Friedman.

Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Chicagoskolan_%28ekonomi%29

På samma sida hittar vi även en koppling till begreppet ”nyliberalism”:

”Nyliberalism eller libertarianism är en politisk ideologi som bygger på det klassiskt liberala idéarvet från 1600- och 1700-talet.[1] Begreppet introducerades under sista fjärdedelen av 1900-talet och kan anses stå i kontrast till socialliberalismen.

I en vid betydelse (på engelska neoliberalism) är nyliberalism ett motstånd till keynesianism och statliga ingripanden i ekonomin, där man i stället förespråkar lägre skatter och färre statliga regleringar. Dessa idéer företräddes politiskt i USA av president Ronald Reagan och i Storbritannien av premiärminister Margaret Thatcher.[2] ”  

Se vidare: http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

Kärt barn har många namn. Ett annat begrepp som använt för att förklara samma företeelse är ”Washington Consensus” http://en.wikipedia.org/wiki/Washington_Consensus

Vad står nyliberalism för?

Det finns mycket att säga om nyliberalismen, som varit helt dominerande såväl i den ekonomiska debatten som i det politiska livet världen över, allt sedan 1970-talet. Jag ska här begränsa mig till att räkna upp några karaktäristiska drag.

Nyliberalismen var svaret på en amerikans stagnerande ekonomi som dessutom drabbades av en växande inflation. Målet för nyliberalismen var att få igång den amerikanska ekonomin genom inflationsbekämpning och att se till att amerikanska företag och amerikanskt kapital skulle få fritt tillträde till övriga världen. ”Go global” var slagordet.

För att lyckas med det var det viktigt att ta bort alla exportrestriktioner genom avregleringar.

Privatisering och utförsäljning av statlig egendom världen över var något som avkrävdes låntagarländer som kommit på obestånd av Världsbanken och IMF. På detta vis öppnades nya marknader för västerländska företag.

En käpphäst för den nyliberala skolan är att staten ska minska sina åtaganden och lämna över dessa till en mer effektiv mekanism, marknaden.

Individens roll betonas också. Margret Thatcher beskrev detta på det mest rättframma sättet:
”I think we’ve been through a period where too many people have been given to understand that if they have a problem, it’s the government’s job to cope with it. ‘I have a problem, I’ll get a grant.’ ‘I’m homeless, the government must house me.’ They’re casting their problem on society. And, you know, there is no such thing as society. There are individual men and women, and there are families. And no government can do anything except through people, and people must look to themselves first. It’s our duty to look after ourselves and then, also to look after our neighbour. People have got the entitlements too much in mind, without the obligations. There’s no such thing as entitlement, unless someone has first met an obligation.” http://briandeer.com/social/thatcher-society.htm

En annan portalfigur för den individualismen som ledstjärna var Ayn Rand: http://en.wikiquote.org/wiki/Ayn_Rand

För att komma åt den höga inflationen var det viktigt att ha en, från politiker, oberoende centralbank som skulle använda sig av effektiva styrmedel för en central uppgift: inflationsbekämpning. http://sv.wikipedia.org/wiki/Inflation

I USA har FED dock två uppgifter, arbetslöshets – och inflationsbekämpning. http://en.wikipedia.org/wiki/Federal_Reserve_System

När vi idag talar om globalisering så är det den ovan beskrivna agendan som gäller. Adams Smiths lära om arbetsdelning ingår också som en viktig del av hela konstruktionen:

”I Wealth of Nations försöker Adam Smith reda ut vad som skapar väldstånd för en nation. Slutsatsen han drar är att det är arbetsdelningen som gör det möjligt. Arbetsdelningen definerat som att produktiviteten kan höjas om människor specialiserar sig på olika uppgifter istället för att försöka behärska flera olika arbetsprocesser. För att detta ska vara möjligt krävs dock att de olika arbetsmomenten och de färdiga produkterna knyts ihop och samverkar, detta genom den fria marknaden. ”

http://ekonomisk-historia.r76.se/biografi/adam-smith-liberalismens-fader/

Genom att föra ut denna arbetsdelning globalt skulle effektiviteten öka för alla världsmedborgare. Med alla dessa åtgärder var nyliberalismens löfte till världsmedborgarna att välståndet skulle öka för alla individer världen över.

 En nulägesbeskrivning – USA

Efter finanskrisen 2008, där tilltron på den självreglerande marknaden varit den helt dominerande idéströmningen sedan mitten på 1970-talet i västvärlden, har världssamfundet börjat ifrågasätta den nyliberala agendan.

Människor som tidigare varit besjälade av ”nyliberalism” börjar nu hitta nya hemvister. En sådan är ”geoliberalism”.

Den utvecklingen måste sägas vara ett sundhetstecken. Ett system som lett fram till att hela det kapitalistiska systemet sattes i gungning och fick lov att räddas av nationalstaterna i väst kan knappast fungera som ett alternativ för långsiktigt hållbar världsekonomi. Vi behöver någonting nytt. Det är det många som är överens om idag. Ett system där samhället får gå och städa upp efter en kraschad kapitalism och ge bidrag till amerikanska banker, som bara något år tidigare tjänat ofattbara belopp på just risktagning, fick nu se sig nödsakade att krypa till korset.

Kapitalisera vinster och socialisera förluster blev den nya tidens melodi. Och detta i kapitalismens högborg USA. Det var inte bara bankerna som fick stöd, Amerikas stolta bilindustri var också på fallrepet. Såväl GM och Ford såg länge ut att kunna gå i KK, men räddades av den amerikanska staten. Resultat av dessa räddningspaket gjorde att USA byggde på deras redan ofantliga skuldberg.

Men bilindustrin var helt enkelt för viktig för USA för att de skulle få gå i KK. Samma sak gällde storbankerna som JM Morgan och Goldman Sachs. ”To big to fail” löd slagorden.

Efter att Lehman Brothers hade försatts i konkurs, och fått hela det kapitalistiska systermet i gungning, var det nu ingen politiker som vågade experimentera med att se vad som skulle hända om den kreativa förstörelsen fick ha sin gilla gång.

Begreppet kreativ förstörelse

Begreppet ”Kreativ förstörelse” myntades av Joseph Schumpeter. I Wikipedia läser vi:

”För Schumpeter var entreprenören den fundamentala faktorn bakom den industriella revolutionens utveckling. Hans definition av entreprenörskapet är någon som genomför nya kombinationer och innovationer av en redan existerande produkt.

Schumpeter skilde på radikala (omvälvande) och inkrementella (stegvisa) innovationer. Han menade att radikala innovationer medför en nödvändig nedbrytning av existerande strukturer. Nödvändig nedbrytning för att ny utveckling och nytt kunskapsbyggande ska kunna få utrymme. Han kallade detta för kreativ förstörelse. Resonemanget gick ut på att samtidigt som innovation är nödvändigt för nya utvecklingssteg, medför radikal innovation att existerande kunskap och existerande strukturer görs mindre värdefulla genom att nya kunskaper och strukturer utvecklas. ”

I Sverige har vi fått följa hur företag och hela branscher som inte hängt med i den globala utvecklingen blivit utslagna av företag som har framtiden för sig. Vår textilindustri, varvsindustri blivit utslagna av konkurrenter från Asien. Då var det bara att sätta sig på skolbänken och utbilda sig till något nytt, ett arbete som har framtiden för sig.

Istället dök nya företag i nya branscher upp; telecom, IT, läkemedel och biotec är exempel på branscher som avlöst de gamla. Svensk fackföreningsrörelse har ställt sig positiva till den kreativa förstörelsen. De gamla jobben har försvunnit och nya, bättre betalda har kommit i dess ställe.

Men nu gällde inte längre den kreativa förstörelsens obönhörliga lag. Nu var den ersatt av ”to big to fail”.

Det stora globala skiftet

Utöver nationalstaterna i väst var det tillväxtländerna, främst Kina, som fungerade som motor och upprätthöll kapitalismen när den finanskrisen 2008 nådde sitt epicentrum och hela det kapitalistiska samhället var på fallrepet. Åtminstone var det så vi såg det.

Den övriga världen drabbades inte alls lika hårt av finans krisen som västvärlden gjorde.

Kina som haft en formidabel ekonomisk utveckling sedan 1978 när DengXiaoping tog över rodret.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Deng_Xiaoping
Kinas ekonomi beräknas gå om USA:s redan om några år. Flera asiatiska länders ekonomier beräknas växa dramatiskt de närmaste 10 åren.

Europa har haft den sämsta tillväxten av alla världsdelar sedan EU startades. USA ligger synnerligen risigt till med sitt enorma budgetunderskott och ägs idag i praktiken av Kina och andra länder som köper amerikanska statsobligationer.

Det vi håller på att se just nu är ett globalt skifte som kommer att få oerhörda konsekvenser för världsekonomin. Detta faktum är det synnerligen tyst om i en Facebookgrupp som heter ”En ny ekonomi för en bättre värld.” Men för att ha någonting att säga om framtiden måste vi rimligen analysera nuläget.

Förutom i Asien så ser vi idag den största tillväxten i Afrika. Även i Latinamerika börjar tillväxten ta fart. Brasilien har under ett antal år vuxit fram som en allt tyngre global spelare och ingår i de snabbväxande BRIC länderna. (Brasilien, Ryssland, Indien och China) Turkiet beräknas även tillhöra de stora tillväxtnationerna.

Ska vi ha något att säga om framtiden får vi nog ställa om våra glasögon till de nya händelsernas centrum. Om denna utveckling står det inte ett enda ord på hemsidan.  http://www.landskatt.se/hur-skapas-pengar.html

Vad som står på denna hemsida är ju i och för sig inte på något sätt vägledande för vad vi ska tala om i gruppen. Jag ger alla, unga såväl som äldre, rådet att börja gå utanför vår egen ankdamm och sätta fokus på där det händer saker i världen. Utan ett globalt perspektiv kommer vi att bli en kulturhistorisk företeelse. Jag har ingenting emot kulturhistoria men ska vi ha något väsentligt att säga om framtiden  då får vi nog åtminstone befinna oss i nutid.

Därom inte sagt att det inte är viktigt att hämta inspiration och idéer från historien och med förnuft ta med sin in i vår samtid. Utan att ah ett historiskt perspektiv har vi svårt att lära oss av den. Då är det lätt att vi går på samma minor som våra förfäder gjorde.

Men risken är att vi låser oss i en historisk bild som gör att vi ser samtiden utifrån vår favoritaktör exempelvis: Adam Smith, Karl Marx, Henry George eller någon anarkosyndikalistisk ledargestalt. Då ser vi samtiden från ett historiskt prisma som snarare fördunklar än kastar ljus på vår observation av nuläget.

Det gör även att vår framtidsvision tappar i slagkraft och träffsäkerhet.

Annonser

Facebook – ett sätt att föra samtal

Facebook är ett utmärkt sätt att föra samtal med människor med vitt skilda åsikter som i exempelvis denna entusiastiska församling: ”Ny ekonomi för en bättre värld”. http://www.facebook.com/groups/nyekonomi/

Facebook kännetecknar vår tidsanda. Det dyker hela tiden upp nya frågor och trådar som engagerar. Gårdagens heta frågor bleknar bort i bruset från nya frågor som engagerar. Men samtidigt känns det som om samtalet ska kunna leda vidare är det bra att hitta en röd tråd i samtalen. Hur ser vi på flödet, tendenserna – samtalen?

Står de och stampar på samma ställe som tidigare? Eller: Känner vi att samtalet utvecklar?
Förhoppningsvis tycker vi att samtalen utvecklar: Varför skulle vi annars vara med i samtalet om ”Ny ekonomi för en bättre värld”.

Under sommaren 2012 förde vi, ett antal personer, ett spännande samtal om nya infallsvinklar på ekonomi och samhällsbyggande, ämnen som då engagerade oss. Under denna resa lärde jag mig mycket om saker som jag tidigare inte stött ihop med. Jag hittade även nya frågeställningar till ämnen som jag tidigare kommit i kontakt med och haft möjlighet att reflektera över.

När det gäller att kunna gå tillbaka till tidigare samtal och reflektioner är Facebook mindre bra. Det blir mycket bläddrande bakåt. Det blir svårt att hitta fram till tidigare relevanta inlägg. Det finns ingen inbyggd logik i hur vi med hjälp av sökord ska få ram det vi söker.

I en blogg kan man mha sökord och kategorisering hitta fram till äldre inlägg och tankegångar. Därför väljer jag att lägga in valda delar av vårt samtal i bloggen.

Hur självständigt är facket i förhållande till SAP?

Under rubriken: Seko Posten: ”Facket kan inte blunda för den nya politiska kartan” skriver Alf Mellström, ordförande Seko Posten:

”Ett särskilt tydligt exempel på att LO måste våga gå sin egen väg är frågan hur vinster i välfärden ska regleras. Trots LO-kongressens tydliga ställningstagande mot vinster i välfärden såg vi med förvåning att LO:s ordförande i egenskap av ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott, har ställt sig bakom partiets hållning i frågan. Detta sätter frågetecken kring LO:s självständighet till S, och riskerar att urholka förtroendet för LO om organisationen uppfattas som en filial till partiet.”

Frågan tycks vara berättigad. Det håller på att hända saker inom LO:

” I valet 2010 röstade drygt 55 procent av LO-förbundens medlemmar på Socialdemokraterna. Detta var en historiskt låg siffra. Stödet för Socialdemokraterna bland arbetstagare som är organiserade i ett LO-förbund har historiskt sett varit väldigt högt.

Det finns säkert många förklaringar till varför stödet sjunkit. Individualismens snabba framfart där en god privatekonomi är viktigare än omtanken om andra kan vara en förklaring. En annan att kontrasten mellan exempelvis Moderaterna och Socialdemokraterna minskat. Det har säkert för många, även inom LO-gruppen, varit enklare att rösta på ett moderat parti som tonat ned systemskiftesretoriken. Listan kan göras lång på anledningar till att det ser ut som det gör. ”

Hur S kommer att hantera organisationen av välfärden kan få mycket stora konsekvenser för ett vidare fackligt politiskt samarbete mellan S och LO-facken.

http://www.dagensarena.se/opinion/seko-posten-facket-kan-inte-blunda-for-den-nya-politiska-kartan/#kommentarer

Var ska vi bo när vi blir gamla?

I närtid flyttar min mamma från en lägenhet i Hagsätra, till en lite mindre lägenhet på Södermalm. Orsaken till att hon flyttar är att hon blivit rånad 4 ggr i Hagsätra och törs nu inte längre gå ut efter mörkrets inbrott. Men vad händer med åldringsvården? Vilka möjligheter har hon att om hon skulle vilja hitta ett äldreboende och hur kul känns det för henne att flytta in på ett sådant efter alla skriverier om misskötsel på Attendo och Carema?  Läs denna artikel om ett krympande antal platser på äldreboenden:

http://www.dagensarena.se/innehall/var-fjarde-plats-pa-aldreboende-borta/

Demokratin och engagemang – del 1

Demokrati, som jag ser det, inbegriper mer än bara att gå och välja på ett parti en gång var fjärde år. Den parlamentariska demokratin förutsätter att det finns aktiva medlemmar som arbetar på olika nivåer i samhället, som förtroendevald eller som gräsrot för att upprätthålla det politiska systemet. Utan detta engagemang skulle det parlamentariskt demokratiska systemet helt avstanna.
Själva grundbulten för den demokratiskt parlamentariskt uppbyggda styrelseformen är att det finns lokala organisationen som verkar inom sina geografiska områden eller på arbetsplatser eller har en annan ämnesorienterad inriktning. Utan denna lokala förankring tappar den parlamentariska demokratin det mesta av sitt innehåll.

Det partipolitiska intresset har under årens lopp radikalt minskat. Det innebär att det är allt färre som ska utföra de nödvändiga funktionerna för att över huvud taget upprätthålla den lokalt förankrade demokratin.

Den parlamentariska demokratins kris idag är att det blir allt färre som är villiga att ställa upp och ta av sin fritid och arbeta partipolitiskt. Extra bekymmersamt är det att så få unga tyckts vilja engagera sig i den lokala politiken. Det innebär att återväxten är hotad och om trenden fortsätter så kommer vi få se andra styrelseformer för att hantera landets samlade behov av organisation.

Socialdemokraterna som är Sveriges största parti har numer ca 100000 medlemmar. På Södermalm är vi ca 1000 medlemmar. Av dessa är det en mycket begränsad skara som verkligen är aktiva. Av de aktiva är dessutom medelåldern hög och ungdomarna är en försvinnande liten del av de aktiva. Frågan är hur S tänker sig att vända denna trend.

Den representativa demokratin förutsätter att de som ska väljas är kända för de som ska välja. Annars blir det att köpa grisen i säcken. Att välja någon som bara är ett namn på ett papper duger inte.

Inom S på Södermalm har vi därför infört en process där de som vill komma ifråga för at ta på sig olika förtroendeuppdrag, ska presentera sig i på ett förmöte en hörning (hearing). Dessutom finns alla möjligheter att presentera sig i en Facebook för Socialdemokrater på Södermalm.

När det dystra faktumet att allt färre engagerar sig partipolitiskt debatteras brukar det ofta dyka upp positiva själar som pekar på sociala medier. Facebookgrupper för Socialdemokrater på Söder består av 250 personer.

Som en informationspelare fungerar den utomordentligt bra. Vi får information om diverse evenemang som föresegår på Söder. Men en Facebookgrupp har mycket större potential. Här kan vi ha möjlighet att följa upp olika evenemang och reflektera över vilka lärdomar vi har dragit.

Möten för medlemmar är i mycket hög grad organiserade så att det kommer en inbjuden gäst som inleder. Sedan är det tid för en frågestund. Frågorna ställs till den inbjudna gästen. Samtalet blir därför vertikalt.  Det uppstår inget samtal mellan de personer som är där som åhörare. Med Facebook skulle en horisontell debatt kunna komplettera de öppna mötena. Här krävs det mer engagemang från medlemmarnas sida för att förverkliga denna demokratiska möjlighet.

Politik i Stockholm och Södermalm

Vad vill S? Vill vi vara den urbana medelklasens parti och i den ivern försöka tona ner de skillnader som råder i Stockholm, för att inte skrämma oss, en tämligen ekonomiskt välmående medelklass?

S är så rädda för att bli förknippade med ””bidrag” och ”folk som har det svårt”.

Men på Södermalm är det många som faktiskt har det så bra att det nästan inte kan bli bättre.

 

Ja, jag känner många som är mycket ekonomiskt välbeställda här på Söder. Men mycket vill ha mer. Jag har aldrig hört från den gruppen att nu får det vara nog. Nu vill vi inte få det ekonomiskt bättre. Flera olika rut/rot-avdragsmöjligheter för diverse olika ändamål ligger högt på önskelistan för att bättre klara av livspusslet. Hur S ska matcha denna grupps önskemål förstår jag inte.

Sedan finns det ett annat Södermalm. Mina grannar som bor i funkishuset från 40-talet korsningen Åsögatan – Västgötagatan är mycket oroliga för att de inte har råd att bo kvar, eftersom hyrorna hela tiden går upp. De skriver inte under på att ”vi har det så bra att det nästan inte kan bli bättre”. På ett hyresgästmöte förra året var oron stor. Jag har även hört samma rädsla från människor i kvarteret Linjalen.

Vi lever verkligen i skilda världar här på Södermalm. Ska inte S vara ett självklart alternativ även för den grupp som inte har det så bra ställt?

S ska vara ett parti som är bra för ALLA. S har historiskt haft en förmåga att samla breda grupper människor för den förda politiken. Om S blir ett parti enbart för mina grannar och de som bor i kvarteret Linjalen lär inte S bli något massparti här på Södermalm.

Men, jag skulle antagligen inte tjäna många kronor på att S får ett större inflytande på Södermalm. Jag har inga barnbarn som bor här på Södermalm som kan utnyttja bättre förskolor och skolor.

Men när den tiden kommer och jag behöver ett äldreboende vill jag känna mig trygg att det fungerar bra. Att det finns några pengar kvar för åldringsvården är naturligtvis viktigt för mig. Om S kan visa att vi är garanten för tryggheten kommer det att få en mycket stor effekt på människors val. Idag är det många som tvivlar och skaffar sig privata lösningar.

Den medelklass som S kan få med på vår politik måste vara oss som ser frihet, solidaritet, jämlikhet och hållbarhet som något bra för ALLA, oavsett hur mycket klirr i kassan det ger för mig personligen just nu.

Med den insikten, att vi inte han bli ett massparti här på Södermalm genom att köpa den urbana medelklassen och bjuda över M med bättre möjligheter för Rot/Rut och andra skattesänkningar, borde vi forma en lokal politik här på Söder, i Stockholm och för hela landet.