Bankerna och räntan

Systemfel i regeringens politik

Publicerad: 2012-02-02 16:10

KRÖNIKA: Regeringen driver politik på två områden i klar motsättning till varandra. I den offentliga sektorn får privatkapitalet härja fritt medan finansmarknaden ska detaljstyras. Det är virrigt och ogenomtänkt, skriver Villy Bergström.

Regeringen driver politik på två områden i klar motsättning till varandra. Det gäller den offentliga sektorn och det gäller finansmarknaden. I det första fallet är det fråga om en utpräglad liberal politik med avregleringar och marknadslösningar, i det andra är man inne på regleringar och dirigism.

På det offentliga området har regeringen med iver fullföljt de avregleringar och utförsäljningar av offentliga institutioner och verksamheter som socialdemokraterna inledde.  Det har gått längre än i något EU-land. Och det har varit med svaga restriktioner.

I den processen har regeringen skapat uppenbara systemfel. Ett vanligt varuproducerande eller tjänsteproducerande företag har många möjligheter att förbättra vinsten. Det gäller att ta fram skalfördelar genom att öka produktionsvolymerna, lansera nya produkter, vidga verksamheten till nya marknader och rationalisera genom kostnadsnedskärningar.

Ett företag som vinner en så kallad offentlig upphandling av offentlig verksamhet har ett givet mandat att producera tjänster, kringgärdade av villkor. Privatiseringarna är, av uppenbara skäl, dömda att medföra problem.

Företagen vinstmaximerar, det är deras syfte. De som får köpa offentliga inrättningar har bjudit högst, (när de inte slumpats bort till anställda, ungefär som i Ryssland på 90-talet). Sedan skall de driva företagen inom den begränsning som ges av anslag från det offentliga med givna ramar för verksamheten.

Det enda de kan göra för att få upp vinsterna är att minimera kostnaderna. Det går inte att expandera eller hitta nya produkter att bjuda ut, som på vanliga marknader. I stället blir det besparingar genom dålig mat till patienterna, personalminskningar i vården, skolor med okvalificerade lärare, utan bibliotek och gymnastiksalar, samt avancerad skatteflykt. Privatiseringen medför ett systemfel.

På finansmarknaden är regeringens beteende annorlunda. Under hösten kritiserades bankerna för att deras räntabilitetskrav är för höga. Samtidigt kräver regeringen att bankerna skall bygga upp sitt eget kapital, till och med mer än vad som ser ut att följa av Basel III-reglerna, för att undvika att skattebetalarna återigen skall tvingas gå in med pengar för att rädda systemet. Dessutom vill regeringen, av samma skäl, att bankerna skall vara återhållsamma med utdelningar och bonusar.

Affärsbankerna har haft allt större svårigheter att, till stigande kostnader, finansiera sig på den europeiska interbankmarknaden, vilket är nödvändigt för utlåningen. Inlåningen räcker inte. Så kom då Riksbankens senaste räntesänkning som en skänk från ovan. Finansieringen skulle bli litet billigare. Det kunde bli en lättnad som skulle bidra till förstärkningen av det egna kapitalet.

I det läget inleder regeringen en kampanj mot affärsbankerna för att de inte följde Riksbankens räntesänkning med lägre utlåningsräntor. Bankerna kröp alla till korset och sänkte utlåningsräntorna (med risk för tilltagande bostadsbubbla).

Det enda man kan säga om regeringens politik är att den är virrig och svårgenomskådad för att inte säga motsägelsefull, resultatet av ogenomtänkta utspel. Har den borgerliga regeringen gått in för privatkapitalism i offentliga verksamheter och fransk dirigism och planhushållning när det gäller bankerna?

Villy Bergström återkommer en gång i månaden med en gästkrönika på placera.nu. Han är docent i nationalekonomi och har varit vice Riksbankschef. Han är socialdemokrat.

Villy Bergström Villy Bergström
redaktionen@placera.nu
Mer av Villy Bergström

DI Anders Borg, Ylva Johansson och Maria Wetterstrand

DI Måndag den 30 januari 2012:

Dela upp dessa i olika poster:

Elpriserna stiger

Moderat erkänner att Serafen sålt för billigt.

Anders Borg och kapitalismen.

Ylva Johansson och F-skatten

Robert Gustavsson har tjänat pengar på börsen.

Maria Wetterstrand sågar Stefan Löfven.

Anders Borg ger underbetyg till det kapitalistiska systemet

2012-01-29 17:19

Problemen i finanssektorn, den allvarliga finanskrisen i Sydeuropa och den svaga sammanhållningen i flera länder är ett underbetyg till det kapitalistiska systemet. Det säger finansminister Anders Borg till Dagens industri i samband med ett nordiskt seminarium i Davos.

”Det är uppenbart att vi måste förstärka och reformera våra system. Men det är lika uppenbart att det inte finns något alternativ till marknadsekonomi, så vi måste förbättra den och göra den mer stabil”, säger Anders Borg till Di.

Sverige har kommit långt, menar han, bland annat genom att finanssektorn blir starkare genom ökad reglering och tuffare kapitalkrav.

Företagen måste känna ansvar att långsiktigt bidra till samhället, anser han.

”Det kan inte bara handla om girighet och bonusar”, säger han till Di.

I Norden känner vi att vi ”sitter i samma båt” när det är kris, vilket är en stor fördel anser Anders Borg. Detta eftersom det gör förändringar enklare än om varje förändring skapar stora interna stridigheter i ett land.

Wetterstrands attack mot Löfven

Uppdaterad 2012-01-30 10:40

Miljöpartiets före detta språkrör Maria Wetterstrand ifrågasätter valet av Stefan Löfven som Socialdemokraternas partiordförande. Ett dalande miljöintresse och ökad konservatism kan bli följden, skriver hon i en krönika i Dagens industri.

”Stefan Löfven – en man som står för återgång till 1980-talets asfalts- och betongsocialdemokrati. Stöd till bilindustrier, statsfinansierade enorma vägprojekt och kraftigt utbyggd kärnkraft i en naiv tro om att elöverskott garanterar industrin billig el.”

Så beskriver riksdagsledamoten Maria Wetterstrand Stefan Löfven i en Di-krönika där hon ifrågasätter Socialdemokraternas val av ny partiordförande.

Den före detta Metall-basen får sig också en känga för att han ville rädda den krisande biltillverkaren Saab med statliga medel.

——————————————————–

Robert Gustafsson lämnar börsen med 100 miljoner

Uppdaterad 2012-01-30 10:41

På tio år tjänade han drygt 100 miljoner kronor på börsen, men nu har komikern Robert Gustafsson lämnat den arenan, skriver Dagens industri.

Redan 2010 gick komikern Robert Gustafsson över från aktier till fonder och räntepapper och i höstas slutade han helt med börshandel, skriver Dagens industri.

Hans tioåriga sejour på börsen lönade sig dock. Efter en inledande förlust på 7 miljoner kronor i samband med it-kraschen tjänade han på tio år hela 100 miljoner kronor som aktieplacerare.

”Jag läste på om bolagen och spred riskerna i många olika korgar”, berättar Robert Gustafsson för Di om sin strategi.

Nu för tiden köper komikern gärna konst i stället. Han investerar också bolagsvinsterna i nya produktioner.

Snart stiger elpriserna

Uppdaterad 2012-01-24 13:21

Priset på el väntas stiga något den närmaste tiden på grund av kallare och torrare väder. Det är dock fortfarande varmare än normalt för årstiden.

Under förra veckan var snittpriset på el detsamma i alla Sveriges fyra elområden men terminspriserna, som ligger till grund för de bundna elpriserna, är fortfarande högre i elområde 4, Sydsverige.

Under tisdagen stoppar Oskarshamn 3 tillfälligt elproduktionen för att reparera en ventil. Det beräknas ta cirka en vecka.

Mediernas makt Juholt och Reinfeldt

I svallvågorna efter Håkan Juholts avgång diskuteras mediernas makt. Här är två bra artiklar från Dagens Arena.

Inte bara drev och Borgerliga missar.

Peter Wolodarski skrev i DN på ledarsidan: 13 punkter om en olycka i svensk politik.Olyckan var Håkan Juholt. 

Frågan är vilka missar som har varit allvarligast. Ser vi till den mediala exponeringen är det uppenbarligen de missar som Håkan Juholt har gjort tilldragit sig avsevärt mycket större intresse i media än de fadäser som kommit från den borgerliga sidan. Om vi skärskådar missarna är det svårt att på sakliga grunder se varför.

Media tycks inte gynna S.

Här är en lista på Fredrik Reinfeldts fadäser. Ingen människa är felfri. Hanteringen av Serafen är rena skandalen. Serafen kastar en skugga över Felippa Reinfeldt.

”Signatur Modig gör ett viktigt påpekande:

Juholt var faktiskt känd innan han blev vald för att ‘hitta på’ och vara ovarsam med fakta. Hur kan valkommisionen bortse från det? Det mest besvärande var antagligen att han inte kunde frågorna som låg på hans eget bord i riksdagen nämligen försvarsfrågorna med dess implikationer för förhållandet till utlandet (läs Libyen). Men Juholt är borta och det känns onödigt spilla energi på diskussion om vad som hänt. Problemen framåt är onekligen stora. Vad vi kan lära av valet med Juholt och tidigare Mona Sahlin är att SAPs valberedning inte är att lita på och sannolikt inte heller VU. En öppen valprocess fordras. Dessutom kan konstateras att förlitande på media i den politiska processen förvanskar politiken. Vad göra? Internet är ett utmärkt medium och täckningen i landets hushåll är stor. Arena är öppet för debatt. News Mill likaså. 351 riksdagsledamöter från olika partier borde ha något att tillföra eller? stäng

Till skillnad från signatur Modig tycker jag att det är viktigt att diskutera det som har varit och försöka dra erfarenheter av det och lära sig för framtiden. När vi vet oddsen, att en socialdemokratisk partiledare blir mer granskad än andra, är det inte svårt att förstå att S nu har svårt att hitta en lämplig kandidat. Vem är så oklanderlig? Vem vill utsätta sig för ett nytt mediadrev?

Mona Sahlin, Wanja Lundby Wedin och Håkan Juholt har uppenbarligen alla begått fel. Men som min förgående artikel visar har även de borgerliga begått allvarliga fel. Ska S ledare bli bedömda efter en helt annan skala?

Mitt förslag på partiledare för S är Jan Eliasson. Han är diplomat och det kan verkligen behövas i den stormiga värld vi nu befinner S befinner sig i. Jan Eliasson har även rutin. 

Med Jan Eliasson som tillfällig partiledare skulle S få tid på sig att föra en öppen debatt om politisk och ledarskap fram till kongressen i april 2013. Många vill idag se ett öppnare demokratisk process inom S. Det skulle Jan Eliasson som partiledare.

”Signatur Modig gör ett viktigt påpekande:

Juholt var faktiskt känd innan han blev vald för att ‘hitta på’ och vara ovarsam med fakta. Hur kan valkommisionen bortse från det? Det mest besvärande var antagligen att han inte kunde frågorna som låg på hans eget bord i riksdagen nämligen försvarsfrågorna med dess implikationer för förhållandet till utlandet (läs Libyen). Men Juholt är borta och det känns onödigt spilla energi på diskussion om vad som hänt. Problemen framåt är onekligen stora. Vad vi kan lära av valet med Juholt och tidigare Mona Sahlin är att SAPs valberedning inte är att lita på och sannolikt inte heller VU. En öppen valprocess fordras. Dessutom kan konstateras att förlitande på media i den politiska processen förvanskar politiken. Vad göra? Internet är ett utmärkt medium och täckningen i landets hushåll är stor. Arena är öppet för debatt. News Mill likaså. 351 riksdagsledamöter från olika partier borde ha något att tillföra eller? stäng

Till skillnad från signatur Modig tycker jag att det är viktigt att diskutera det som har varit och försöka dra erfarenheter av det och lära sig för framtiden. När vi vet oddsen, att en socialdemokratisk partiledare blir mer granskad än andra, är det inte svårt att förstå att S nu har svårt att hitta en lämplig kandidat. Vem är så oklanderlig? Vem vill utsätta sig för ett nytt mediadrev?

Mona Sahlin, Wanja Lundby Wedin och Håkan Juholt har uppenbarligen alla begått fel. Men som min förgående artikel visar har även de borgerliga begått allvarliga fel. Ska S ledare bli bedömda efter en helt annan skala?

Mitt förslag på partiledare för S är Jan Eliasson. Han är diplomat och det kan verkligen behövas i den stormiga värld vi nu befinner S befinner sig i.

Jan Eliasson har även rutin. 

En lekstuga för politiker

Ett annat exempel på misslyckad privatisering är Statens Järnvägar (SJ).  Att SJ inte fungerar har vi blivit pinsamt påminda om, under den kalla vintern. Under rubriken ”Adelsohn tvingas gå”, kunde vi läsa att Ulf Adelsohn (M) tvingas lämna posten som SJ:s styrelseordförande efter nio år.

Ägaren och jag har olika uppfattningar om hur det ska bedrivas, säger Adelsohn som tycker att svensk trafikpolitik varit ”en lekstuga för okunniga politiker” i 25 år.

Avregleringen har skapat stora problem. Uppdraget från svenskarna är att ge bra service, medan uppdraget från regeringen bara är lönsamhet. Även regeringar fungerar som vinstmaximerare.

-På det nationella nätet finns det idag inte förutsättningar för konkurrens, säger Adelsohn.

Nej, det är ju så självklart. På vilket sätt ska det kunna bli konkurrens på SJ? Om H & M minskar sin servicegrad till kunden, riskerar H & M att kunden går köper sina kläder hos någon annan. Därför behåller H & M sin servicegrad och kvalité. Men vad ska SJ:s passagerare göra när tågen inte kommer i tid? Ska vi köpa bil? Åka taxi? Var finns konkurrensen? Artikeln fortsätter:

Regeringen ska idag presentera infrastrukturssatsningar på flera ”hundra miljoner kronor”, uppger SVT:s Rapport.

– Min uppfattning är att det inte handlar om miljoner utan om miljarder som ska till, säger Ulf Adelsohn.

Inte långt efter Adelsohn höll presskonferens på Stockholms Centralstation igår stannade all tågtrafik till och från stationen efter problem med strömförsörjningen.

Vilka slutsatser drar då ansvarig politiker:

Finansmarknadsminister Peter Norman är ansvarig för SJ och säger till TT att Ulf Adelsohn slutar på eget initiativ.

-Jag tror att SJ behöver en långsiktig lösning på ordförande sidan, säger han och påpekar att Adelsohn fyller sjuttio år.

Det är självklart viktigt att hitta en långsiktig lösning på ordförandesidan. Men varför inte samtidigt rikta in sig på en långsiktig lösning för SJ. Som det nu är fungerar det uppenbarligen inte. Flera år i rad har tågtrafiken inte klarat av vinterhalvåret. Det verkar inte som om SJ har dimensionerat för att det ska bli vinter. Det kommer som en lika stor överraskning varje gång. Aj fan, blev det vinter i år också, det hade vi inte räknat med.  I den första boken i Globaliseringen 3.0: Den stora vändpunkten behandlar jag politikerföraktet som ett hot mot demokratin. Det tycks råda ett utbrett politikerförakt i hela västvärlden. När politiker agerar på det här sättet förstärker inte det på något sätt tilltron till politikerna. Politikerna kan i begränsad omfattning påverka hur näringslivet bedriver sin verksamhet. Den roll som politikerna tycks ha är att skapa ett så företagsvänligt klimat som möjligt. Men inom de här områdena, den gemensamt finansierade sektorn, är det politikerna skyldighet att förvalta våra skattepengar på ett så bra sätt som möjligt. En förutsättning för att privatisering ska vara effektiv är att det råder en väl fungerande konkurrens. Det tycks det uppenbarligen inte göra inom flera områden. Då blir det istället dyrare och sämre kvalitet.

Socialdemokrater brukar anklaga alliansen för att privatisera av ideologiska skäl. Då finns det åtminstone något skäl. Att driva frågor man verkligen tror på, är väl inte helt fel, även om man önskar att förnuft och besinning skulle finnas med i bilden. Men vad är skälet till socialdemokraterna så fullständigt och okritiskt, köpt hela privatiseringstanken? Det kan ju knappast vara av ideologiska skäl. Då är det väl som Ulf Adelsohn säger att det har blivit ”en lekstuga för okunniga politiker”.  All heder åt Ulf Adelsohn som har klokskap nog att se bakom ideologiska dimridåer och höja sig över lekstugenivån hos politiker, som uppenbarligen har slutat tänka. Adelsohn pekar på den ständiga konflikten mellan lönsamhet och service. Den gemensamma sektorn är en hybrid, där skattebetalarna står för riskkapitalet och näringslivet står för avkastningen. På det sättet som det här går till är fullständigt omöjligt att tänka sig inom näringslivet. Om exempelvis H & M skulle bestämma sig för outsourcing av en tredjedel av sina butiker, och låta underentreprenörerna stå för hela avkastningen, men H & M:s varumärke får stå för risken, skulle detta leda till att H & M aktien skulle sjunka som en sten. Stefan Persson och unge herr Persons förnuft skulle ifrågasättas. Vad håller de på med?

Men så tycks det gå till inom vård, skola och omsorg. Någon tycks ha tänkt mycket fel här.

Trots all kritik mot misskötsel inom privatiserad vård, skola och omsorg, verkar privatiseringarna ha kommit för att stanna. Sverige kan mycket väl bli europamästare i privatisering av vård, skola och omsorg och mycket talar för att det blir en bra exportnäring, där näringslivet kan använda Sveriges goda varumärke som försäljningsargument. Flyttar vi fram utvecklingen 15 år framåt, har denna bransch möjlighet att bli en stor exportnäring för Sverige. Hur mycket av denna expansion som kommer skattebetalarna i Sverige till del är däremot oklart, trots att det är våra skattepengar som används.