Dionne Warwick Anyone Who Had A Heart 1964 Original Top 10 Hit
The Verve with lyrics.
Michael Jackson Bitter Sweet Symphony
I Sverige talar vi om krisen inom S. I Europa famlar Socialdemokraterna i mörkret och försöker hitta en politik för att möta de utmaningar mänskligheten står inför idag. Ljuset i mörkret kommer istället från annat håll. Glädjande nog börjar kapitalismens kris diskuteras av eliterna. Nöden har ingen lag.
”När politiker och näringslivstoppar möts vid det årliga elitmötet kommer de nu att tvingas diskutera kapitalismens kris.
En gång om året möts högdjuren från den politiska världen, tunga internationella företagsledare och inflytelserika forskare i den exklusiva vintersportorten Davos i Schweiz under rubriken World Economic Forum. Men den här gången kommer samtalsämnena att bli annorlunda mot hur det brukar vara bland de 1 600 utvalda deltagarna, däribland 40 stats- och regeringschefer. Eurokrisen och den usla konjunkturen i västvärlden kastar numera långa skuggor över kapitalismen och ämnena blir svåra att undvika på WEF-mötet som inleds på onsdagen.
– Eurokrisen står förstås högt på dagordningen i Davos. Men en annan fråga som ryckt fram under det senaste året är inkomstojämlikheten, det går så vansinnigt bra för den rikaste 1-procenten, säger Jan Häggström, chefekonom på Handelsbanken. ”
Occupy Wall Street-rörelsen har spritt sig över världen och finns redan på plats i den schweiziska skidorten. Protestanterna campar i igloos för att visa deltagarna att de andra 99 procenten finns.
– På möten som resten av samhället är utestängt från diskuterar den här mäktiga 1-procenten och bestämmer om ödet för de andra 99 procenten i den här världen, sade David Roth, organisatör av Camp Igloo i Davos till Reuters.
Häggström pekar också på problemen med kapitalismens kris, de svårigheter som västländerna har sett de senaste åren. Och Klaus Schwaab, mötesarrangören och grundaren av WEF är också bekymrad över läget i världen.
– Vi har ett allmänt moralgap, vi är överskuldsatta, vi har underlåtit att investera i framtiden, vi har underminerat den sociala sammanhållningen och vi riskerar att fullständigt förlora framtida generationers förtroende, säger Schwaab till AFP.
Det här är ord och inga visor från Klaus Schwaab. Den här berättelsen skiljer sig radikalt från ”det blir så mycket bättre” som är den allmänna visdom som vi vant oss att höra från eliterna. Det räcker inte bara att upprepa fraser om att allt blir så mycket bättre om vi för en politik som leder till att civilisationen brakar samman. Första steget är att verkligheten som den faktiskt är och inte sopa allt obehagligt under mattan.
Äntligen! Om eliterna börjar inse att något måste göras, skulle de tillsammans med gräsrötterna, kunna skissera en förändring som är mer än bara tomma ord. Här har vi det verkligt moderna. Nu gäller det att gå från ord till handling så att vi kan sjunga med Ted Gärdestad igen.
När Blå tåget spelade låten ”Den ena handen vet vad den andra gör” på tidigt 1970-tal så var det mot den socialdemokratiska politiken de riktade sin kritik. Ebba Grön gjorde en cover och kallade samma låt ”Staten och kapitalet”.
”Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen. Och till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra. För staten skjuter så gärna till om levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra. Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt. Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt. Fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar, och piskan som kittlar, kittlar inte heller, deras feta nackar. ”
Här kan ni lyssna på Blå tåget : Kapitalet och staten gick hand i hand i bästa Saltsjöbadsanda och skapade en blandekonomi, som vänstern såg som en korporativistisk modell för att suga ut det arbetande folket. Om Saltsjöbadsandan kan man läsa i Wikipedia. Intressant nog var det en likartad kritik som riktades mot blandekonomin från höger. Den socialdemokratiska statsmonopolistiska modellen ifrågasattes som korporativistisk.
Det var en jätteapparat som helt okontrollerat kunde glufsa i sig av skattebetalarnas pengar. Istället introducerades den hårt arbetande och strävsamme entreprenören, som blev utsugen av den illvillige staten, och som tog de surt förvärvade pengarna från entreprenören, och skapade en ofantlig sektor. Där gick det mest omkring en massa byråkrater med sina pärmar och inte bidrog med något, förutom att upprätthålla den socialdemokratiska förmyndarstaten. Denna stat har som sin huvudsakliga uppgift att kontrollera medborgarna och skapa krångliga lagar och förordningar för att trassla till det för entreprenörerna, så att de inte kunde ägna sig åt sitt viktiga entreprenörskap.
Samverkan mellan staten och kapitalet kan få förödande konsekvenser. Det kan skapa den korporativism som kännetecknade Italien under Mussolini.Men kan även agera för såväl nationalstatens som för mänsklighetens bästa. Utan statliga pengar hade vi med all säkerhet inte haft datorer och internet idag. Det hade kostat för mycket att forska fram för att vara ekonomiskt lönsamt för ett företag att ge sig på. Det var inom statlig amerikansk försvarsutveckling som datorer och internet togs fram. Sedan tog bland annat IBM, Intel, Microsoft, Xerox, Google och Facebook över stafettpinnen och kommersialiserade verksamheten. Läkemedelsindustrin investerar oerhörda belopp för att få fram nya läkemedel. Man utan grundforskning från samhällets sida skulle snart utvecklingen avstanna. Telia och Ericsson är idag exempel på företag som byggde på ett mycket produktivt samarbete mellan statliga Televerket och Ericsson. ABB hade inte varit vad det är idag utan samverkan mellan dåvarande Asea och Vattenfallsverket. Listan kan bli lång på de samprojekt mellan staten och kapitalet som varit och fortfarande är framgångssagor. Om inte staten har pengar till grundforskning, och inte har pengar för igångsättningshjälp kommer utvecklingen att avstanna. Även om det inte syns idag så kommer det att synas i framtiden. Företag kommer aldrig att gå in i grundforskning. Det är helt enkelt inte lönsamt.